Anteckningar ur släktpapper

Digitized by the Internet Archive

in 2010 with funding from

University of Toronto

http://www.archive.org/details/anteckningarurslOOnauc

«^^.!f ®©.

!GER

, PRBöIKOÅMSETl \

' WAR T FAL T PRE DI KA N TU A M^K

SEDIKN KyRKOHEMpE: iJEflSNÅSJyAHflAFSt __

SAL fQEN AU6^^ MEÖ S/N-J<iHPST/^U^:UAR/^ N/L3
åOTTER mK£FÖdAmM. KOM/ÅCffTENSmpÅmS^APlAT
6 SO/VER aC/^^&OmAk AFS9MNAtiefHmRAM6A4A^/66^

^J^^

'.tj \^ Ii

^lA^

/SEMH AR OCH H ER UA/pB/l SOJ/EN OF/V ^

KUS^NKl/nT FOD AS/6^t OCH 13^

^r.^. . ^ , A0ERS ÅLDERÖOAf FO/iOPONATPÅSTå

'MMBR Jsmt/ÅS OCH FÖRSE RUMS FQfiSmiÅ

\ A^/6aO M EM l(^EN O M OODEN SA L I (^EÅ

Apan KALL A t) o /706

'^A-MF ^AA/S /CÄRA HUSTRU OEA/(}M0FR
'^ ^ATROHA/V HJUÖfTHJOkSdOTTER ^
" E{>ERAEÖ0AiJf6S3 KOM i ^

^ ÅCKTFNSKAP A^ /Ö/J
A FL A T '7S0A/£R OCH 9 oöm
RAR OCH SALJGEN
: J^FSO/^HAOOA^ ////

GRAFSTENEN I JÄRSNAS.

ÄTTEN AF KLINT

ANTECKNINGAR
UR SLÄKTPAPPER

AF

ADELAIDE NAUCKHOFF

FÖDD AF KLINT.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM I905.

Erik af Klint
f. 1 90 1.

Gu STA K AF Klint
f. 1858.

Elisabet af Klint
f. Heli.inc. 1869.

Börje af Klint
f. 1903.

Gustaf af Klint

TILLÄGNAS DESSA BLAD UR VÅR SLÄKTS HISTORIA

TILL STÖRRE DELEN HÄMTADE FRÅN DIN FARFADERS,

VICE AMIRAL GUSTAF AF KLINT, ANTECKNINGAR

VANSKAPSFULL T
AF

ADELAIDE NAUCKHOFF

FÖDD AF KLINT.

Ialla tider har ett utveckladt sinne
för familjen varit det säkraste
I tecknet på ett sundt och kraftigt

folk, liksom omvändt ringaktning för fa-
milj och familjetradition säkert har vittnat
om släktens förfall Det är familje-
känslan som gör släktet starkt och adlar

det I storstädernas hvirflande

malström drunknar känslan för hemmets
traditioner i kampen för tillvaron. Det
moderna kulturlifvet verkar otvifvelaktigt
hämmande på familjesinnet. Men hvad kan
göras för att främja denna familjekänsla?
Svaret lyder: Skrif fatniljehistoria. Hvar
finnes nu för tiden den gamla familjebibeln
eller huspostillan, hvari husfadern omständ-
ligt nedskref de viktigaste händelser och
data i familjen? Hvem skrif ver nu familje-
krönikan? I kyrkböcker m. m. kunna de
önskade upplysningarna erhållas.

Skrif alltså familjehistoria och lär den
kommande generationen att hålla familje-
traditionerna och namnet i ära — och att
föra släktens krönika vidare! Det skall
gifva sammanhållning i familjen och folken
förökad styrka."

Vid Örlogsmannasällskapets sekularfest i Karlskrona

den 3 maj 1872.

"Likt stilla norrsken, som från himlen leder
de strålar flammande åt fjärran hän,
med nordmans kraft och med dess enkla seder
har namnet Klint oss lyst och lyser än.

Farfaderns, en af flottans patriarker,
och sonen Gustafs, lugn och hög han går
höljd af ära, stjärnor af monarker,
hans egen hand den egna tegen sår.

Näty hvar och huru skepp på våg skall föras.
Farfader, son och sonsonen oss lärt,
ej' vindens sus på skeppsdäck mer skall höras,
då deras namn hos oss ej' hålles kärt."

JOHN AmÉEN.

KÄLLOR:

Den af kommendör Viktor af Klint upprättade stamtaflan.

Gr af sten en å Järsnäs' kyrkogård.

Vice amiral Gustaf af Klints från 1780-talet till 183Q förda
anteckningar.

Amiralen friherre C. A. Gyllengranat, Sveriges Sjökrigshistoria,

Kommendörkaptenen friherre C. J. Skogmans IVlinnesteck-
ning öfver vice amiral Gustaf af Klint på Vetenskaps-
akademiens högtidsdag den 31 mars 1884.

En samling familj ebref.

Diverse tidningar och tidskrifter.

Muntliga meddelanden, dels af ännu lef vande och dels af
numera aflidna personer.

I Riks- och Krigsarkiven befintliga uppgifter rörande släkten
af Klint.

Hamora. Efter en etsning af Carl Coxstanti.v af Klint.

Det finnes släkter inom vårt land, hvilkas med-
lemmar led efter led framstå icke blott som lysande
exempel på karaktärens och hjärtats sanna adel, utan
äfveu därig-enom att de kring sin panna vira foster-
landsvännens, hjältens och vetenskapsmannens lager
och hvilkas namn med oförvansklig glans stråla i
minnets och ärans tempel.

En sådan släkt är adliga ätten af Klint.
Fosterländskt bilder galleri.
Henrik af Trolle.

Dessa betydelsefulla ord ha gifvit mig anledning att forska
i vår släkts historia och böra vara en maning till
oss som nu lefva och åt generationer som komma att

»ey af ättefädrens ära taga arfvet sorglöst opp».

Enligt den af vice amiral Gustaf af Klint till Riddarhuset
inlämnade stamtaflan skulle den förste kände medlemmen
af ätten Klint vara Håkan, född 1523, nämndeman i Upp-
vidinge härad, Kronobergs län. Han skall hafva blifvit ägare
till fäderne- och frälsegården Svaneryd i Hörnarps socken.
Hvad namnet å socknen beträffar är det feltryckt. Någon
socken med detta namn finnes ej i Småland. Man kan vara
fullt förvissad om att de upplysningar angående sin släkts
stamf örvanter, som amiral Gustaf af Klint lämnat, äro frukten
af samvetsgrann forskning, ty han var en man bakom ordet
och sade ej annat än hvad han kunde bevisa. Ett sekel
har i det närmaste förrunnit sedan dess, och därunder
ha tidens tand och människornas vårdslöshet gemensamt
dragit försorg om att de gamla kyrkböckerna från 1500-
talet skattat åt förgängelsen, och därigenom ha för oss

— 9 —

omöjliggjorts alla forskningar. Vidare säger stamtaflan att
denne Håkan ägde tre söner: Börje, befallningsman (något
motsvarande vår tids kronofogde), Håkan i Grenna, nämnde-
man, och Sune, korpral vid Smålands kavalleri. Af dessa
är det endast den äldste, Börje, den förste som skref sig
Klint, som kan blifva föremål för vår uppmärksamhet. Att
följa allas öde skulle blifva för vidlyftigt. Hvem Börje
var gift med, känner man ej, endast att han hade en son,
som hette Nils eller Nicolaus Birgeri Klintaeus, född 1603
och död 1694 som prost i Järsnäs' och Forserums försam-
lingar i Småland. Hans ödmjuka bön till konung Carl X
Gustaf om ett pastorat finnes i original i Riksarkivet och
lyder som följer:

Stoormåchtige Förste och. Herre, Allernådigste Konungh.

E. K. Mt: giffwer iagh fattige Undersåte och Regementz
predikant undher "Wälb. Håkon Nilsson Skijttes Regemente
(nuvarande Kronobergs regemente) tillkänna, att iagh vthi
prediko embetettz hafwer tiänt 23 åhrs tijdh, först uppå
bögden och sedhan 17 åhrs tijdh continuerligh under mili-
tien i Tyszland, Danmark och v^idh fortificationema, Och
ther igenom såsom och aff ålders tilltagande förswagas så
wäl till ögonen som andra ledamöter, att iagh medh stoor
mödha sådhan tiänst widare förmå, förstå och vthrätta.
Här till medh haffv^rer förledna någre åhrs, landzens stoora
miszwägst migh på mitt åboende heeman hårdeligen trängdt,
Såsom och orsakatt stoor brist på min löhn att Spanne-
måhls deputat somliga åhren icke haffwer kunnatt sigh
sträcka öffwer Siw eller åtta tunnor, eij heller sedan till-
förordnade fiorton tunnor haffwer till räcka kunnatt, och
iagh för then skull haffwer måst sättia migh i stoor skuld
och gäll till min, min fattiga hustrus och monga barn nä-
ringh och uppehälle. Thetta mitt stoora beswär hadhe iagh
een stoor förhopningh, skulle bliffwa lindratt, i thett H:
Ahrw: Bispen M. Zacharias Luntebergius satte mig vthi
walet till een församblingh Korsberga benämd: Men sedhan
iagh hadhe fått heela församblingenes sustragium kom een
ungh präst som någon tijdh hadhe waritt wälb:ne Hr: Ture

Sparres predikant, medh E. K, M:tz recommentations skriff-
welse till Bispen, att bliffwa till samma församblingh för-
sörgd: Ändoch iagh undherdonigast förmodher att thett
ingalunda skede hadhe, der E. K. M:t om min långa tiänst,
beswärliga willkor och ringa medel hadhe tillförene bliffwit
påminter. Nu sij eller weet iagh fattigh man ingen rådh,
hälst och emedhan iagh icke kan om någon roligare lägen-
heet bliffwa förwiszader, än underdånigast bedia, thett E.
K, Mt: aff Konungzligh gunst och nådhe, nådigast behagar
migh någott, på någott sätt, förhielpa, ther iagh, min
fattiga hustru och monga barn, kunne vthi redheligheett
bliffwa uppehålna. Och nådhgunsteligen förhielpa att icke
andra Standz predikanter som bätter och roligare lägen-
hetter haffwa, eller yngre och minder meriteradhe äre,
gamble krigzpredikanter vthi promition till bätter lägenhee-
ter, föregåå, Jagh förwänter vthi alt som största undher-
dånigheet ett nådigt och gunstigt swar, att iagh fattigh,
nödhträngde och bedröffwadhe man icke tröstlöös och be-
kymbratt affgåår. Och effter min reesa är lång, min medhel
ringa fördristar iagh undherdånigast andre gången E. K,
M:t härom att anmäla.
Förbliffwer E. K. M:tz

underdonige, ödhmiucke och trooplichtige
tiänare och undhersåte intill dödhen,
Nicolaus Bergeri Klintceus
Regementz predikant.

Af denna böneskrift ser man, att hans ungdom och större
delen af mannaåren voro tunga genom kampen för brödet,
men däremot var säkert ålderdomen trygg under herdetjällets
tak. Till hög ålder kom han och fick se söner och döttrar
växa upp under sina ögon. Hans barn återtogo farfaderns
namn Klint. De voro tio till antalet, men vi känna endast
namnet på sex af dem: Johan, korpral vid Västra härads
kompani; Börje, stadskommissarie i Grenna och gift med
Annika?; (Erik, kyrkoherde i Forserums och Järsnäs' försam-
lingar, till honom skola vi sedan återkomma) ; Sara, gift med
Jonas Lindbohm ; Ingegerd och Maria. Klintaeus' maka var

Karin Nilsdotter Hake, som var född 1616 och gifte sig
1634, således långt innan hennes make kom i burgna om-
ständigheter, hvilket inträffade först omkring 1658. Hon afled
redan 1669, många år före mannen. Sonen Erik efterträdde
fadern redan 1680, då denne af år och mödor var för trött
att sköta prästämbetet. Denne Erik var född 1642 och var
först economus vid hospitalet i Jönköping och vice pastor,
innan han kom till Järsnäs och Forserum. Hans graf red-
des i Järsnäs 1706. Till maka hade han (Brita) Judith Jöns-
dotter Edera, född 1653, gift 1673 och död 1717. Efter
sin makes död 1706 skulle hon med de hemmavarande
barnen hafva flyttat till Frövik, en af de bästa bondgår-
darna i Järsnäs och som ännu är i en af hennes ättlingars
ägo, dit den dock ej kommit direkte utan genom byte på
1700-talet. Två af barnen lära dött därstädes vid unga år.

Af deras många barn är det endast sonen Esaias, född
1685 och död 1740 den 16 april, som vi komma att fästa
vår uppmärksamhet vid. Han blef med åren häradshöf-
ding och lagman öfver Norra och Södra Möre lagsaga
af Kalmar län och var gift med Brita Maria Bubb, född
1705 och död den 27 juni 1741. Elfva barn stodo omkring
den sörjande modem vid hennes makes frånfälle, men det
är endast sonen Erik, han som bar farfaderns namn, hvars
öde vi här blifva i tillfälle taga del af. För sina stora
förtjänster om konung och fosterland blef han för jämnt
ett sekel sedan hugnad med adligt bref och sköldemärke
för sig och sina efterkommande.

I föräldrahemmet var det smått om jordiska ägodelar, hvar-
för barnen från späda år fingo lära sig arbeta och själfva
skapa sin framtid, en skola som ofta danar de bästa med-
borgarna. Erik Klint föddes på Kölby nära Kalmar den 6
oktober 1732, således ett barn om endast nio år när hemmet
upplöstes genom moderns, året efter faderns, inträffade död.
Första tiden efter föräldrarnas frånfälle togo familjens vän-
ner vård om de värnlösa barnen, men sedan begaf sig såväl
Erik som hans syskon på egen hand ut i världen. Hans för-
fäder hade ägnat sig åt civila ämbeten och detta ämnade
han äfven själf göra, hvarför han började studera vid Lunds

12

akademi, men för hela hans håg lekte sjömanslifvet som
den härligaste bana en man kunde välja och drog honom
med oemotståndlig makt till sig. Snart lämnade han där-
för lärdomsstaden och begaf sig till kofferdis för att in-
hämta de första grunderna i sjömansyrket, innan han sökte
inträde vid örlogsflottan. Varm gudsfruktan och omutlig
redbarhet utgjorde den grund, som lagts i föräldrahemmet,
och på denna fasta klippa byggde Erik Klint under hela sin
växlingsrika lefnad. År 1750 finna vi den adertonårige
ynglingen som kofferdibåtsman och året därefter som or-
dinarie lärstyrman. Blott några få år senare, 1757, veder-
fors den dåvarande unge löjtnanten den utmärkelsen att
blifva tjänstgörande militärguvernör och informationsofficer
vid den under ny form i Karlskrona inrättade kadettsko-
lan. Detta lilla militära läroverk var den första grunden
till krigsakademien, som Karlberg benämndes, då både
landt- och sjöofficerarna därstädes fingo sin utbildning. Det
var denna skola som Erik Klint under många år ägnade sitt
bästa arbete och efter honom son och sonson. Hans äm-
nen voro navigation, sjötaktik och manövrering, och som-
mar efter sommar var han kadetternas chef under deras
sjöexpeditioner. Åren 1764, 65 och 66 företog Klint en
Ostindieresa på skeppet Finland under öfverste S, Ruths
befäl. Till kaptenlöjtnant avancerade han 1767.

De värdefulla handskrifna anteckningar, som Erik Klints
äldste son vice amiral Gustaf af Klint fört under en mång-
fald af år och som välvilligt ställts till min disposition,
gifva oss en ganska klar inblick såväl i hans faders som
hans eget lif och verksamhet. Men namnet Klint är så
nära införlifvadt med svenska flottans öden under denna
tid, att det är hart nära omöjligt skrifva denna släkts his-
toria utan att här och hvar bifoga något om Sveriges
sjövapen och en del af de personer, som då lefde och buro
dagens tunga och hetta och af hvilka flera klädde blodig
skjorta för fäderneslandet. Det hör dock först och sist
ihågkommas, att med dessa ofullständiga teckningar ej på
minsta sätt är meningen att innefatta svenska flottans his-
toria under krigsåren 1788—90 eller på 1800-talet.

I sina anteckningar har amiral Gustaf af Klint dessutom
bifogat andra saker, som visserligen ej speciellt beröra
hvarken flottan eller hans släkt, men de påminna om och
belysa en hel del förhållanden, som det för vår tids barn
kan vara af intresse att få del af, hvarför de här medtagits.

Innan vi fördjupa oss i Erik Klints officiella lif, vilja vi
först kasta en hastig öfverblick öfver en del af hans en-
skilda, såsom hans giftermål m. m. Hans maka var den dyg-
desamma och ädla Katharina Charlotte Gyllenstam, dotter
till öfversten vid amiralitetet, riddaren af Kungl. Svärds-
orden Jonas Zacharias Åberg, nobil. Gyllenstam, och Ka-
tharina Elisabeth von Numers, Charlotte Gyllenstam var
född i Karlskrona den 25 februari 1749. Hennes födelse-
dag uppgifves olika, men vi taga för den rätta den som
hennes make egenhändigt skrifvit och som dessutom finnes
upptagen i det griftetal som hölls öfver henne. Deras bröl-
lop firades i hennes födelsestad den 18 september 1768.
Fadern, öfverste Gyllenstam, var en hedersman af gamla
stammen; hans valspråk var: »FiTikta Gud, ära konungen,
jämn gång*, och detta upprepade han vid alla tillfällen, vare
sig att det gällde med- eller motgång, Charlotte Klint var
en vacker kvinna med fina, nobla anletsdrag, väl utrustad
såväl på hufvudets som hjärtats vägnar, därom vittna de
bref som ännu finnas i behåll efter henne.

Klok och omtänksam, arbetsam och enkel, förstod hon
att skicka sig efter förhållandena och fostra sina många
barn i tukt och Herrans förmaning. Erik Klint var mycket
gudfruktig, besökte flitigt kyrkan och läste ofta bibeln med
sin maka och sina barn, och det företogs ingenting i deras
hem utan att den högstes bistånd först anropades, och
med undergifvet sinne buro båda makarna de motgångar
som ofta mötte dem under deras lefnad. Som en ovanligt
skicklig sjöman, och därtill en särdeles human såväl för-
man som kamrat, var Klint beständigt upptagen af tjänsten,
och omsorgen om hemmet lämnades helt och hållet i hans
makas händer. Hårda och allvarliga voro tiderna, i synner-
het under krigsåren 1788, 89 och 90, då såväl Klint själf
som fyra förhoppningsfulla söner stundligen voro utsatta

— 14 —

för krigets alla farligheter. Men hos makan och modem
förspordes ingen jämmer häröfver, fäderneslandet kräfde
detta offer och hon lämnade sitt hjärtas dyrbaraste skatter
utan veklig klagan, som det höfves en sann kvinna. Många
ekonomiska bekymmer hade kunnat undvikas, om lönerna
till flottans officerare ordentligt utbetalts. Som exempel
kan nämnas att Erik Klint först nio år efter sedan han
befordrats till major erhöll sin till denna grad hörande
lön, stor 200 Rdr.

Mycket måste den stora barnskaran försaka af hvad vår
tids barn anse oumbärligt, äfven om deras fader intager en
mindre framskjuten ställning i samhället än hvad Erik
Klint gjorde. Så t. ex. hade de under sina uppväxtår i
föräldrahemmet ej någon byrå, utan hvar och en af dem
hade endast en trästol, på hvilken de förvarade sitt lilla
linneförråd och öfriga små tillhörigheter. Ej sörjde de öfver
att så litet af denna världens gods och guld fallit på deras
lott; förnöjsamhet, tacksamhet och syskonkärlek utgjorde
bandet som knöt dem fast vid hvarandra och vid det enkla,
för dem dock så obeskrifligt kära föräldrahemmet. Ut i värl-
den till höga äreposter gingo ett par af sönerna, men den
flärdfrihet och de små pretentioner på lifvet som de insupit
vid fädernehärden, dem bibehöllo de under hela sin lefnad.
- Erik Klint var själf sjöman till hela sin själ och glad-
des att se huru hans barn, i synnerhet Gustaf och Carl,
från sina spädaste år älskade det yrke som var hans.
Han tog dem ofta med sig på varfvet i Karlskrona och
lärde dem genom samtal, hvilken stor betydelse flottan har
för landets försvar, och i hans gästfria hem umgingos på
förtrolig fot hvad flottan på den tiden ägde ypperst af sjö-
mannaduglighet och fosterlandskärlek, bland hvilka främst
då märktes den store skeppsbyggmästaren Henrik af Chap-
man, under hvars ögon och efter hvars modeller ej mindre
än 12 linjeskepp och lika många fregatter byggdes inom åtta
år, och gamla fartyg reparerades i de af den framstående
öfverdirektör D. af Thunberg uppförda dockorna på varfvet.
Under dessa år utvidgades fästningsverken vid Kungs-
holmen och Kungshatt och när kriget utbröt 1788, var Karls-

— 15 —

krona väl väpnadt att möta ovännen som nalkades dess
strand. Åt sjösidan voro utom de förut omnämnda fäst-
ningsverken batterier anlagda på flera omkringliggande
öar och till deras försvarande voro ugnar inrättade att
glödga kulor uti. Skansarna hade 200 kanoner och inne i
staden voro gatorna spärrade med spanska ryttare. På
Pantarholmen och Hvita krog voro vallar och fästnings-
verk anlagda och på det sistnämnda stället var vägen ut
till landsbygden afstängd medelst en graf, som var 18 alnar
bred, 5 alnar djup och 380 alnar lång och som förenade
vattnet på båda sidor. På redden voro stora blockskepp
placerade, och staden hade till sitt försvar utom alla hand-
gevär ej mindre än 959 kanoner. Nog hade man, medan
kriget ännu låg i luften sökt värna om sitt dyrbara gods
och modiga män funnos, som med väpnad arm och gladt
mod voro färdiga att värna om moder Sveas ära. Det var
helt naturligt, att sådant skulle inverka på unga sinnen och
från tidiga år hos dem inrista pliktens allvarsbud.

Erik och Charlotte Klints barn voro till antalet sjutton,
och än i dag finnes i behåll ett prästbevis, afskrifvet direkte
ur kyrkboken 1790. Amiralitetskyrkan blef räddad undan
branden som härjade Karlskrona det ofvannämnda året.
Vi komma längre fram vid hvart och ett af barnens his-
toria att från det gamla papperet afskrifva både namn
och faddrar.

Det hus i Karlskrona, som Klint med sin familj bebodde
från 1770 till 1785 (se efterföljande ritning öfver bostaden,
ritad af den äldste sonen, den sedan ryktbar vordne vice
amiral Gustaf af Klint) och där tretton af hans barn första
gången skådade dagens ljus, tillhörde amiral N. Psilander-
skjöld och var beläget alldeles intill kadettskolan,* vid bryg-
gan som gick emellan kronobageriena och Stumholmen, Ej

* Efter 1790 års brand tillhörde kadettskoletomten Aspégrenska
familjen (kassören) och beboddes äfven af Aspégrens änka och barn.
Familjen Aspégren anlade ett varmbadhus med kallvattensbassäng,
som i slutet på 1860-talet inköptes af löjtnant C. Tjäder. Sedermera
ägdes tomten af Galvaniseringsbolaget samt kapten H. Stark vid
kungl. örlogsflottan och såldes härefter till konsul C. A. Svahn, som
på 1890-talet därstädes anlade en lampfabrik.

— 16 —

__a a

D □ □ □ □ D D
Q D D Hi D □ □

i^)-^~ySy~'.^

CY*-t^' O^A-**-»— .« •«.

-v r-^

i/^

/„

I — r

y>!^/.- ^

- U^

"I

i L.

i

/7.

•>77-

': X

^3^

;^'iV;. <:<uu'> .^.■/^. V i

— ^ I — *—

•^-4'

'^-^h-^-^ -jJ*»,.-' ^. Jlj ^ SA.^Ji,^._^

— 17

det minsta fartyg kunde lägga till eller från varfvet, eller
insegla i hamnen utan att passera där förbi. För Klints
gossar voro också Östersjöns böljor, när vårens vindar
bräckt isens bojor, i solig sommartid och kulen höst den
käraste synen, och nere vid stranden bland båtar och jollar
var den plats, där barnen från ganska späda år ostörda
fingo leka. Ar 1781 var han nära att genom drunkning
mista sina tre äldsta söner, Gustaf tio, Carl sju och Fred-
rik fem år, men de blefvo lyckligtvis räddade.

Riddare af Svärdsorden blef Klint 1772, och till major vid
örlogsflottan nämndes han 1776. Den ena fregatten och linje-
skeppet efter det andra blef färdigt efter den snillrike Chap-
mans konstruktion och gick af stapeln på varfvet i Karls-
krona, och de flesta profseglade Klint, på samma gång som
han hade sin lärarbefattning vid kadettskolan och öfvade
flottans styrmän. Därtill kom det ansvarsfulla varfvet med
nya sjökorts uppritning och de gamlas rättande, hvilket
äfven lades på hans axlar. Detta verk stod under ledning
af konteramiral Johan Nordenanckar. Klint började ofta
sitt arbete kl. 4 om morgnarna och använde aldrig en enda
penning, knappast en stund för sitt eget nöje. Hela hans
lif från barndomsåren var en enda lång arbetsdag med
hans lands och hans familjs väl som mål.

Som chef på fregatten Illerim, hvilken 1782 utgjorde en del
af den eskader som utrustats för att konvojera handelsfartyg,
insjuknade Klint mycket svårt i en elakartad rötfeber, som
innästlat sig på fartyget och var nära att beröfva honom
lifvet. Sjukligheten ombord hade fortgått hela sommaren,
och när fregatten i oktober anlöpte Plymouths hamn, måste
en engelsk läkare, doktor Rummel, anlitas för att biträda
uppbördsfältläkare L. A. Palander. Efter eskaderns hem-
komst på hösten till Karlskrona utbredde farsoten sig i
staden och en svår missväxt tillstötte, som uppjagade spann-
målsprisen och gjorde att nöden bland befolkningen blef
stor. I Klints hem insjuknade hela familjen och tjänstfolket
i rötfeber och till och med de personer, som i de sist-
nämndas ställe anlitats ; men ingen dog utom hans svägerska
Laurentia Kristina Gyllenstam.

Den 3 juni 1783 blef Klint medlem af Örlogsmannasäll-
skapet.

För att bygga ny skeppsdocka på varfvet, verkstäder
m. m. kommenderades under några år soldater så långt bort
som från Värmland och Hälsingland. Penningtillgången var
ytterst knapp och befälet hade stora bekymmer med an-
skaffande af proviant åt dem.

Emellan Erik Klint och generalamiral Henrik af Trolle
var det varmaste vänskapsförhållande och brukade Klint
med sin familj gärna besöka honom på hans ^/^ mil från
Karlskrona belägna egendom, Västra Boråkra. Den 2 feb-
ruari 1784 stod Trolle fadder åt en af Klints söner, som
i dopet erhöll sin gudfaders namn, Henrik, men inom helt
kort tid därefter afled först generalmajor af Trolle och
sedan hans lille gudson och namne.

Den 16 februari det ofvannämnda året afreste till Stock-
holm i och för flottans räkning generalamiralen, åtföljd af
sin öfveradjutant öfverstelöjtnant Otto Henrik Nordenskjöld,
och den 54-årige mannen angreps därstädes af en svår hals-
fluss, som afklippte hans lifstråd den 12 mars. Trolle var så
älskad och uppburen af flottans officerare, att de öfver honom
läto prägla en medalj med hans bröstbild och det hölls ett
offentligt minnestal af doktor Faxe den 27 december 1784
i den då nyss färdiga modellsalen i Karlskrona. I denna
sal finnes en af Sergel i hvit marmor huggen bröstbild af
Trolle och å väggen öfver bilden står följande inskription:
»Upprest af konung Gustaf III:e>> och på piedestalen: »Hen-
rik af Trolle, Generalamiral och Commendör med Stora
Korset af Kongl. Svärdsorden; född den 24 nov, 1730
död den 12 mars 1784». Han efterträddes i Karlskrona
af grefve Carl August Ehrensvärd, ende sonen till Augustin
Ehrensvärd, »skaparen af arméns flotta samt Sveaborg»,

En af Klints familj länge närd önskan blef förverkligad
1785, då den gamle morfadern, öfverste Gyllenstam, som
ofta brukade besöka sina barn, oaktadt han hade mycket
svårt att röra sig i följd af värk i benen, en dag kom pro-
menerande och skänkte dem ett hus, som han köpt af öf-
verste N. Gyllenschrufs arfvingar för 2,000 plåtar, en för

— 19 —

den tiden stor summa. Huset var beläget i stadens östra
del vid det s. k. Hästkvarnsberget och var rymligt och be-
kvämt och hade fri utsikt öfver örlogsredden. Klint an-
vände mycken möda för att iståndsätta det på bästa sätt,
ej anande att det inom fyra år skulle af elden jämnas med
jorden.

Det var starkt i fråga 1786 att Erik Klint skulle adlas
och erhålla sin svärfaders, öfverste Gyllenstams, namn och
nummer på Riddarhuset; men saken förföll.

Ar efter år fortfor den svåra nöden i Karlskrona och
på konung Gustaf III:s födelsedag 1787, då amiralitetets
stater och kårer voro församlade på fest hos generalami-
ralen grefve C. A. Ehrensvärd, beviljade flottans officerare
en procent af sina små löner till nödens afhjälpande.

Nu randades det ödesdigra året 1788 och innan vi fort-
sätta Erik Klints historia, måste vi för en stund sysselsätta
oss med det andra i ordningen af hans barn, sonen Gustaf,
enär fader och son i synnerhet under krigsåren gingo sida
vid sida, lika nära förenade som pilen är med bågen.

Öfverst på det förut omnämnda gamla, af tiden gulnade
och nötta papperet, där hans barns namn och faddrar stå
upptecknade, har Erik Klint med egen hand skrifvit föl-
jande:

»Min kära hustru Catharina Charlotta Gyllenstam som
var född den ^5^'^ 1749 af somnade i Herranom på "Wisborgs
Slottskungsladugård den 30 mars 1808 och begrofs i "Wisby
stads kyrka (Domkyrkan) den 6 April 59 år gammal.»

»Förteckning uppå öfverstelöjtnanten och Riddaren med
Stora korset "Wälborna Herr Erik Klints och "Wälboma
Fru Catharina Charlotta Gyllenstams barn som vid Kongl.
Am:st Församlingen på efternämde år och dagar till Dop
och Christendom befordrats nml. :

I.

1769 Juni 18 Föddes dottren Brigitta Catharina döpt den
19. Dopvittnen voro Herrar: Commendr. Capiten J. Åberg

(Nobil Gyllenstam) Varfs Capit. Herr Mathias Stahre
Lieut:n Herr Carl Reinhold Pettersén, Fru Catharina Elisa-
beth Åberg f. von Numers Fru Charlotta Eleonora Stahre
och Helena Sophia Åberg.»

Brigitta var liksom alla sina syskon född i Karlskrona.
Hon afled ogift hos sin svåger öfverstelöjtnant Johan Me-
lander på Skrape i Blekinge den 5 april 1829,

II.

»1771 Maj 31 Föddes sonen Gustaf döpt 2 Juni Dopvitt-
nen Comendr, Högvälborne Herr Grefven A. J, "Wrangel af
Sausis Commendr. Capiten. "Wälborne Herr Ch. Ludvig Jäger-
skjöld, Commendr. Capiten. Högvälborne Herr Baron J. Ce-
derström, Högvälborna Fru Amiral.n B. E. Psilanderskjöld
f. Dalman Fru Justiarskan J. Sundvall och Fröken Laurentia
Psilanderskjöld. Frånvarande Commendr. Capiten. "Wälborne
Herr Johan Albr. Schönström och Fru Commendr. Capiten-
skan Anna Christina Wagenfelt f. Pettersén.»

Underst efter förteckningen på alla sjutton barnens namn
och faddrar står följande:

»Af Kongl. Am:ts Kyrkoböcker rätterligen extraherat in-
tygar

Carlscrona den 16 November 1790

Olof L. Sandell.»

Enligt den tidens sed döptes barnen så fort som möjligt
efter deras födelse, emedan man trodde att de annars lätt
kunde blifva utsatta för onda makters angrepp. Förteck-
ningen öfver faddrarna är ganska intressant, emedan den
nämner Karlskronas mest betydande societet under senare
hälften af 1700-talet, Bland dem finnas namn, som då stodo
högt i anseende men som nu alldeles försvunnit ur världen,
och ingen bär dem mera. Ett af de många bevisen på
huru släkten komma och släkten gå:

»Men det höstliga kornet, som jordas,
ej vintriga månar föröda;
vid vårsolens blick det fullbordas
till sommarens gyllene gröda.»

Gustaf blef yngling vid ett kofferdikompani 1778, kadett
vid amiralitetet 1781, fänrik därstädes 1782, lärare vid
kadettkåren 1789, adjutant vid flaggan under storamiralens
eget befäl 1788, densammes flaggadjutant på chefsskeppet
Gustaf III 1790, kapten vid amiralitetet samma år, informa-
tionsofficer vid kadettskolan i Karlskrona 1791 och vid
Karlberg 1792, ledamot af Orlogsmannasällskapet 1797,
major vid örlogsflottan 1799, riddare af Svärdsorden 1802,
ledamot af Krigsvetenskapsakademien 1804, öfverstelöjtnant
i flottorna och generaladjutant af eskadern 1805, öfverste
i flottan 1814, konteramiral och kommendör af ofvannämnda
orden 1820, vice amiral 1825, kommendör med stora korset
af Svärdsorden 1829, riddare af ryska S;t Annae-ordens
l:a klass, kommendör af franska Hederslegionen 1836, ord-
förande i Sjöförsäkringsöfverrätten 1837, Storkors af dan-
ska Dannebrogsorden 1838, guldmedalj samma år. Veten-
skapsakademien lät 1884 prägla en minnespenning öfver
honom.

Hos Gustaf förspordes från hans tidigaste år en okuflig
längtan att våga en dust med -^girs döttrar och han gillade
inga andra nöjen än nere i båtarna vid sjöstranden i Karls-
krona, Gossens drömmar och lekar om flottor och fartyg
blefvo ynglingens och mannens hela lif och verksamhet.
Kadetterna, som erhöllo undervisning af hans fader, voro
mycket svaga för det vetgiriga barnet och långt innan den
lille pysen kunde läsa en enda bokstaf, var han den mest
intresserade åhörare af de lektioner som hans fader gaf
de unga sjöofficersämnena, som voro anförtrodda i hans
vård. Vid fem års ålder kom Gustaf i skola hos en ma-
gister Björkander och hans systrar, hvilka mycket berömde
honom för hans lätthet att fatta. Därefter åtnjöt han under-
visning af magister Kindbom tillsammans med dåvarande
löjtnant Pettersens söner Otto och Carl Julius, men dessa
voro glada fyrar, som föga älskade boken, och magistern

en alltför efterlåten herre, som gaf sina disciplar fria tyglar,
hvilka dessa ej försummade att begagna sig af. Gustafs
lärare blef sedan en magister Rubin och slutligen när han
hunnit till tolf års ålder, en magister Lychou, som var lä-
rare vid kadettskolan. Från den stunden blef boken hans
vän och han ägnade sig med ifver åt studierna, som han
i följd af lektor Lychous 1783 inträffade död fortsatte vid
kadettskolan.

Redan vid sju års ålder var Gustaf så säker vid hand-
tering af segel, att han, åtföljd af någon bland de större
kadetterna, fick med sin faders » blekings j olle» segla ut
på kofferdiredden invid Karlskrona, och han säger i sina
anteckningar att endast ett par år därefter fick han det
förtroendet att som anförare för en liten eskader med
kadetternas båtar förrätta åtskilliga evolutioner eller krigs-
rörelser, hvarvid han själf upprättade ett signalerings-
bref och betjänade sig af näsdukar i stället för signal-
flaggor. Om vintrarna utfördes dessa öfningar på skrid-
sko. Han förfärdigade små modeller af alla slags fartyg
och tacklade dem med den största omsorg. De voro så
fina, att han använde körsbärskärnor i stället för block
och göt ankare och kanoner af bly. Flaggor, vimplar och
segel sydde han själf och manövrerade de små skeppen
sedan i både lugnt och hårdt väder, Kadetternas lärare
i skepps upp- och aftackling var en skeppare som hette
Lustig, en riktig gammal klassik; ännu på 1860-talet gick
det man och man emellan i Karlskrona historier och ord-
stäf efter skeppar Lustig, Gubben var mycket framstående
i sitt fack och höll noga ögonen på kadetterna, att de ej
fuskade i hans ämne, I Gustaf fann han en tacksam lär-
junge och redan vid elfva års ålder kunde gossen, tack
vare skeppar Lustig, allt hvad som till ett skepps tackling
hör. Genom bemedling af en släkting på Gustafs mors
sida, öfverstelöjtnant M, Stahre, blef Gustaf antagen till
> Yngling» vid ett »kofferdiekarlskompanie» och föräldrarna
erhöllo härigenom »karlgage» för honom från 1778, när han
endast var sju år gammal. Det var på den tiden alls ej
ovanligt att till och med små flickor inskrefvos vid dylika

- 23 -

kompanier, och deras föräldrar fingo därigenom för dem
samma förmåner som om de hade varit gossar. Detta
»karlgage > utgjordes det ena halfva året af 2 Rdr i måna-
den och den andra halfva delen 1 Rdr 16 sk., och dess-
utom erhölls halfva året 3 sk, om söckendagama och 2 sk,
om helgdagarna. Vid åtta års ålder hade Gustaf börjat
kopiera och så småningom äfven att rita kartor, och han
blef snart sin fader till stor hjälp härmed. I ersättning
erhöll han en specie för ett regalark. Denna ringa pen-
ning blef dryg i den förståndige och vid försakelser vane
gossens hand. Han kunde nu från tolf års ålder till sin
stora glädje hålla sig själf med kläder och bestå sig lyxen
af en egen liten båt, för hvilken han själf tillverkade tack-
ling och segel. Genom outtröttlig flit hade han på kart-
ritning förtjänat femton Rdr, hvilka han kunde få använda
efter eget godtfinnande. Men huru han skulle kunna göra
bästa bruk af denna »tunna guld», därmed brydde han sin
hjärna natt och dag. Medan han grubblade härpå öppna-
des hans ögon mera och mera och han fick klart för sig,
huru oerhördt hans kära moder måste sträfva för den stora
familjen under de mest tryckande ekonomiska förhållanden
och att båda föräldrarna gjorde uppoffringar för egen räk-
ning, för att kunna fostra sina barn. Han skyndade nu
att erbjuda modem sina besparingar, hvilka hon dock under
tårar nekade att emottaga. Slutligen kunde han förmå
henne därtill och han säger, att han aldrig känt sig mera
lycklig än då.

Sin första egentliga sjöresa företog Gustaf på fregatten
lUerim 1782, där hans fader, som förut är nämndt, var
chef, och hans förtjusning öfver att komma till sjöss grän-
sade till vildhet. Fregatten låg under sin resa i sex vec-
kor i Nordsjön utsatt för svåra stormar och två tredjedelar
af besättningen insjuknade i rötfeber, men detta nedsatte
ej Gustafs mod, Hans högsta förtjusning var att dagligen
äntra upp till alla masttopparna och han jublade högt, när
fregatten kastades fram och tillbaka emellan de skyhöga
vågorna och stundom till och med doppade rånockama
däruti. När hans fader med största andakt bad Gud om

— 24 —

Ekik Al' Klint
f. 1732, d. 1S12.

Kerstin af Kmnt
f. Akrel 1783, (1. 1S64.

Efter akvarell af A. U. I^erndes 1799.

Gustaf ap Klint
f. 1 77 1, d. 1840.

Chari.ottk af Klint

CVLLKNSTAM 1749, '1- ' SoS.

Kf.rstin af Klint
f. Akrkl 1783, d. 1864.

Porträttet är frän äldre dagar.

godt väder »var jag själf», säger Gustaf, »nog oförnuftig
att önska motsatsen». Snart skulle dock gossens öfvermod
stäckas och hans karaktär från den stunden danas till den
ovanligt tänkande och förståndige yngling och man som
han sedan blef. Först insjuknade hans fader i den å far-
ty^^t gängse sjukdomen och förtärde under nitton dygn ej
någon föda, och när han trodde sitt slut vara nära, inkal-
lade han Gustaf och uppmanade honom till dygd och guds-
fruktan och att framföra hälsningar till sin moder och sy-
skon. När fadern sedan tillfrisknade, blef Gustaf angripen
af samma svåra sjukdom och när han uppsteg från sitt
sjukläger, var han alldeles förändrad till sitt sinne och den
elfvaårige, under resan till fänrik föreslagne gossen var
till tankar och uppfattning redan i mycket en man, med-
veten om lifvets allvar.

Gustafs fader fick order att den 2 augusti 1783 prof segla
fregatten Bellona samt att upplägga den i Göteborg och
såväl Gustaf som hans nioårige broder Carl, hvilken då
var skeppsgosse, fingo medfölja på denna resa. Skepps-
gossarna hade utom beklädnad 11 Rdr 6 sk. om året i arf-
vode. Aret därpå blef jakten Triton utrustad för att under
Erik Klints befäl undersöka farvattnet i Östersjön ända
till Danzig, Memel och Pillau. Äfven på denna resa med-
följde båda sönerna sin fader, den yngre, Carl, som volon-
tärkadett. Vid hemkomsten förminskade Gustaf på egen
hand en hel del skärgårdskartor, hvilka i en framtid blefvo
honom till stor nytta vid upprättandet af Sveriges sjöatias,
enär vid den stora eldsvådan i Karlskrona 1790 en hel del
af kronans kartor blefvo uppbrända, Hans fader var myc-
ket orolig att Gustaf skulle öfveranstränga sig med kart-
ritning, hvarför Gustaf mången gång för att undvika faderns
vaksamma öga arbetade på dem i smyg om nätterna.

Den 8 juni 1785 besökte konung Gustaf III Karlskrona, och
Gustaf Klint fick högtiden till ära första gången uppträda
i guldgalonerad fänriksuniform med strutsfjädrar i hatten
och rosetter vid knäna och på skorna. Men oaktadt sin
ungdom bländades han ej af denna lyx och grannlåt utan
tyckte inom sig att den var alldeles olämplig för en sjöman.

— 25 —

Sommarmånaderna tillbragte Gustaf till sjöss och under
vintrarna sysselsatte han sig med de teoretiska ämnena
som tillhörde vapnet. I dessa erhöll han undervisning af
den i astronomi och matematik särdeles skicklige professor
C. G. Bergström, Redan 1787, vid sexton års ålder, kunde
Gustaf aflägga sin officersexamen. Kort därefter blef han
anställd som biträdande lärare i de nautiska ämnena vid
kadettskolan i Karlskrona och sedan som verklig informa-
tionsofficer, hvilken befattning han fortfor med äfven sedan
skolan inf örlif väts med den 1792 inrättade krigsakademien
på Karlberg.

Man vore frestad sida för sida afskrifva den då ej mera
än 17 — 19-årige Gustaf Klints anteckningar och reflexioner
öfver flottans ställning och förhållanden under krigsåren
1788 — 90, som han tecknar med en kännarblick och erfa-
renhet som kunde hedra en man, hvilken grånat i fädemes-
landets tjänst. Vi måste tyvärr nöja oss med några alltför
korta utdrag. Konung Gusaf III hade från början af sin
regering med största intresse omfattat sjövapnet, väl ve-
tande hvilken stor betydelse detta äger för ett land med
så vidsträckta kuster som Sverige. Präktiga skepp af alla
storlekar hade byggts och konungen hade uppmuntrat de
unga officerarna att tjänstgöra å främmande, krigförande
nationers fartyg för att inhämta de förbättringar i materie-
lens behandling som dessa kunde äga. Flottans hufvud-
station var i Karlskrona och högsta befälet därstädes
innehades af öfveramiralen grefve C. A. Ehrensvärd, ami-
ralen grefve A. J, "NX/^rangel, vice amiralen C. Tersmeden
samt varfsamiralen H. af Chapman. I Göteborg inne-
hades detsamma af vice amiralen baron Jakob Ceder-
ström. Skärgårdsflottan kommenderades i Stockholm af
öfverste U. G. Ehrenbill och i Sveaborg af öfverste M.
C. Ankarsvärd. Bland de officerare, hvilka från främ-
mande land hemfört nya lärdomar i sjötaktiken och i det
franska signaleringssättet, stod främst öfverstelöjtnant Otto
Henrik Nordenskjöld, och bland från det stora sjökriget
emellan Frankrike och England hemkomna officerare mär-
kas vidare J. Puke, M. D. Palmqvist, C. A. Gyllenskepp,

— 26 —

H, J. Nauckhoff, C. A. Wachtmeister, M. Rosén von Rosen-
stein, C, J, von Hohenhausen, J. H. Schiitzercrantz, S. M.
von Rajalin, A. Virgin, Blessing, D. Zachau, C. D. Feif, A.
Tornqvist, O, Cederström m, fl., af hvilka de flesta blifvit
dekorerade med orden »pour le Mérite». Underofficerare
och menige man voro genom täta sjokommenderingar väl
öfvade och konung och fosterland blickade med stolthet
och stora förhoppningar på flottan, vissa om att denna
skulle hemföra ära och seger åt sitt vapen.

Att här redogöra för konung Gustaf III:s krig med Ryss-
land kan naturligtvis ej ifrågakomma, det är alltför väl
kändt genom historien och därtill fordrades dessutom en
forskares fina penna. Vi vilja endast nämna att Turkiet
sedan 1786 sysselsatt ryssarna i söder och att ryska flottan,
kommenderad af amiral Greigh, utrustades i Kronstadt
1788 för att afgå till Arkipelagen och att vice amiral von
Dessen sändts i förväg med tre tredäckare om hundra ka-
noner samt fyra fregatter, hvilka skulle föra flottans förråd
till Sundet. Den svenske konungen ville i ersättning för de
turkiska subsidierna hindra ryska flottan att lämna Öster-
sjön och till detta ändamål utrustades i Karlskrona en eska-
der. För att kunna hitta på någon lämplig anledning till
krigets början fick storamiralen hertig Carl, hvilken emot-
tog befälet öfver denna flotta, order att, så snart den ryska
flottan anträffades, fordra salut från skeppen, ej som prins
af blodet, utan som Sveriges storamiral och, om denna ne-
kades, utkräfva den med våld. Gustaf III ansåg det vara
omöjligt att förmå ryssarna godvilligt härtill och kunde
därigenom försvara att han öppnat kriget, hvilket han en-
ligt regeringsformen ej ägde rättighet göra utan ständemas
medgifvande,

Erik Klint hade med biträde af sin son Gustaf utarbetat
nya sjökort öfver Östersjön, Kattegat, Finska viken m. m.,
och vid krigets utbrott 1788 erhöll flottan de första öfver
Finska viken, hvilka naturligtvis voro af stort värde. Men
för öfrigt saknades all lokal kännedom om skärgårdarna
och däraf följde stora hinder i skärgårdsflottans tjänst-
göring äfvensom förluster af örlogsfartyg.

— 27 —

I Karlskrona inträffade den 19 april 1788 med extra post
en kunglig befallning om utrustande af tolf linjeskepp, fem
fregatter och tre smärre fartyg, hvilka skulle vara segel-
färdiga redan den 30 maj. Till chef för bemälda flottas
armerande förordnades öfverstelöjtnant Otto Henrik Nor-
denskjöld, och på hvarje skepp samt fregatt kommendera-
des en löjtnant och en fänrik att verkställa utrustandet.
På utsatt dag var flottan färdigrustad och samma dag an-
lände storamiralen hertig Carl för att emottaga högsta be-
fälet.

Eskaderchef var excellensen grefve A. J. "Wrangel, flagg-
kapten öfverstelöjtnant O, H. Nordenskjöld, divisionschefer
grefve C. A. "Wachtmeister och F. Linderstedt, skeppschefer
öfverstelöjtnantema H. F. "Wachtmeister, C. V, Modée, H. af
Christemin, C. V. Kuylenstjema, C. J. Raab, J. Hisingsköld,
M, S. von Krusenstjema, P. Fr. Dahlstedt, grefve B, P.
Horn af Rantzien och Fahlstedt. Fregattchefer majorerna
O, M, Fust (nobil, Nordenstjerna), J. Puke, H, J. Nauckhoff,
"WoUin, Billing, kaptenerna A. H. von Horn, Dufva och
löjtnant A. Virgin. Den sistnämnde var fader till världs-
omseglaren amiral Christian Adolf Virgin:

»På ödslig fjäll, långt ner i nya världen
står hafvets Gud och gläds åt stormens kyss,
han ser den djärfve seglarn våga färden
och knappast förr han skådat sådan kryss.

Väl är från krigets tid mång' runa vorden

af Saga skrifven uti häfden in;

skrif nu att han som styrde kurs kring jorden

med tretungsflagg — hans namn det var Virgin.»

Åt Erik Klint uppdrogs att föra chefsskeppet Gustaf III
med storamiralen hertig Carl ombord, hvilket förtroende
han bibehöll under hela kriget. Till flottans bemannande,
oberäknadt sjömanskapet, embarkerade en del af Jönkö-
pings, Kalmar, Västgöta-Dals indelta samt Konungens eget
och en del af det Sprengtportenska värfvade regementet.
Alltsom kriget framskred blef det svårare och svårare för
befälet att manövrera sina fartyg. Af det öfvade manska-

— 28 —

pet dogo många dels i striderna och dels af farsoter, hvilka
härjade ombord. Besättningarna ersattes sedan mera och
mera af landtsoldater, hvaraf många aldrig förr sett hvar-
ken haf eller skepp och föllo öfver bord dels af förskräc-
kelse och dels därför att de ej uppfattade kommandoorden,
och slupar måste i början ligga till hands invid skeppen
för att fiska upp de stackars landtkrabborna.

Efter sin officersexamen började Gustaf Klint en tjänst-
göring som föga öfverensstämde med hans skaplynne. Utom
lektionerna med kadettema blef han beordrad att exercera
sjömanskapet, och alla dessa stela handgrepp och rörelser,
hvaraf exercisen på den tiden bestod, fann han obeskrifligt
plågsamma och längtade efter det fria lifvet till sjöss. Men
vakt- och exercistjänstema höllo honom bunden och han såg
den ene efter den andre af sina kamrater begifva sig om-
bord på de i Karlskrona hamn vimlande örlogsfartygen.

Ändtligen slog hans befrielsetimme och den 31 maj, samma
dag som han fyllde 17 år, embarkerade han å linjeskeppet
Dygden, Den 1 juni mönstrade konungen personligen sin
präktiga flotta och lämnade den sedan till sin broder herti-
gen och begaf sig åter till Stockholm för att därifrån med
armén embarkera på galärflottan och 19 juni med denna öf-
vergå till Finland. Vidriga vindar kvarhöllo eskadern på
Karlskrona redd till den 9 juni och den 22 uppjagades vice
amiral von Dessens flotta, som vid åsynen af de till slag
färdiga svenska skeppen, utan någon ordväxling ens, gaf
den åstundade saluten för flaggan och seglade bort med
sina rika skatter af krigsförråd, penningar och proviant.
Hertigen, hvilken var bunden af konungens order, måste
låta eskadern oantastad passera. Ännu ett par ryska fre-
gatter möttes och saluterades innan den svenska flottan
ankrade å Hangö redd. Konung Gustaf III passerade
sin örlogsflotta den 1 juli och gick med skärgårdsflottan
till Sveaborg. Samma dag förflyttades Gustaf Klint till
storamiralens fartyg, där hans fader var chef. Örlogsflottan
lämnade Hangö och emottog den 7 juli genom fänrik J. J.
Dorph, som förde jakten Athis, konungens depesch att kri-
get emot Ryssland var förklaradt och tog redan den 8 i

— 29 —

samma månad utanför Nargön tvenne ryska fregatter, hvilka
utgått för att exercera kadetter. Den ena af dessa, Jaros-
law, om 38 kanoner, emottogs af kapten E. G. Hökeflycht,
och Erik Klints andre son i ordningen, den knappast mera
än 13-årige Carl, blef af storamiralen utnämnd till fänrik
och kommenderad att tjänstgöra på Jaroslaw. Den andra
fregatten som togs hette Hektor och var om 32 kanoner,
dess chef blef kapten P. S. Gyllenskepp. En rysk kofferdi-
galeas blef äfven tagen.

Flottan ankrade nu på Mjölö redd och blef förstärkt med
från Karlskrona anlända tre linjeskepp och en fregatt, hvil-
kas chefer voro öfverstelöjtnanterna C. F. Enesköld, G.
Psilanderhjelm och F. V, Lejonanckar samt kapten Dufva.
Det fanns två med detta sista namn, hvaraf den ene hette
Bengt och den andre Johan Fredrik. Från skärgårdsflottan
förstärktes den vidare med ett par fregatter under befäl af
öfverstelöjtnant V. von Stedingk och major C. H. Carlheim-
Gyllensköld. Dessutom anlände fartyg med trupper, hvilka
debarkerade i Helsingfors. Konungen besökte flottan den
12 juli och besåg de tagna ryska skeppen. Under hans
vistelse ombord föreställde hertig Carl för konungen Carl
Klint, som. af majestätet fick bekräftelse på sin fänriks-
utnämning.

Den svenska flottan afgick från Sveaborg den 14 juli och
den 17 kom ryska flottan i sikte. Den förstnämnda befann
sig då emellan Ekholmen och grundet Kallbådan, och kl.
omkring ^2 ^ P^ ^- °^- samma dag började slaget vid Hög-
land och fortfor under största hetta till ^U 10 på aftonen.
Att segern blef på svenskamas sida bevisas bäst däraf att
ryssarna, ehuru dessa äfverlägsna med minst 200 kanoner,
ej vågade fortsätta striden dagen efter. Svenska flottan
hade inalles 127 man dödsskjutna samt 334 blesserade, däraf
på chefsskeppet Gustaf III 11 dödade och 30 sårade. Den
ryska hade förlorat 1,000 man.

Erik Klint var nära att under striden tillsätta lifvet.
Han hade, för att hafva bättre utkik, stigit upp på ett säte
som omgaf stormasten, när en rysk kula kom susande emot
honom; han drog sig då så mycket tillbaka, att han flyt-

tade den vänstra foten något bakom den högra och detta
hade till följd, att kulan träffade en bakom honom närmast
stående flaggskeppare Björk, en mycket präktig man, och
blef orsaken till hans död. Kulan åstadkom på samma
gång en sådan skakning, att Klint nedföll från sätet och
skulle fallit ned ända till öfre batteriet, om han ej blifvit
innästlad i tågvirket. Till allt detta slog en splint kikaren
ur hans hand. Alltsammans skedde utan att skada honom.
Som kikaren flög ur hans hand, sade den gamle heders-
mannen med sin trygga ton: »Hå, hvad skulle de med
kikaren att göra, men som väl var så var det ej min — tag
hit den», och med denna ånyo för ögonen fortsatte han att
undersöka ställningen.

Striden slutade med eröfrandet af skeppet Vladislaff om
74 kanoner, hvilket var det andra akter om ryska chefs-
skeppet Rodislaff med vice amiral Greigh ombord, hvilket
sistnämnda under hela striden kämpat emot det svenska
chefsskeppet Gustaf III. På den tafla, som hertig Carl
sedan lät professor P. Krafft d. y. måla i olja, ser man
scenen när Vladislaff togs. På öfversta däcket af skeppet
Gustaf III synes storamiralen hertig Carl stående utan jacka,
hvilken han i följd af den starka värmen af tagit och lagt
på en närstående trumma. Hertigen är färdig att utdela
order. Bakom honom märkas excellensen grefve A, J.
"Wrangel, hållande i handen en kikare, flaggkaptenen O. H.
Nordeuskjöld, hertigens adjutant kaptenen baron C. Bunge
m. fl. I egenskap af flaggadjutant står Gustaf Klint och ut-
pekar huru det ryska linjeskeppet stryker sin flagg.

Svenska linjeskeppet Prins Gustaf, under befäl af grefve
C. A, '\X/'achtmeister, och hvilket var chefsskepp för avant-
gardet, kom genom flottornas vändning och ogynnsamma
vindförhållanden in bland de ryska skeppen och måste efter
ett tappert försvar slutligen gifva sig. Gustaf Klint var
först, innan flottan lämnade Karlskrona, som vi förut nämnt,
kommenderad att tjänstgöra å detta fartyg, men genom
sin förflyttning först till skeppet Dygden under C. J. Raab
och så till Gustaf III förskonades han från fångenskap.
Grefve "Wachtmeister hade särskildt, innan afseglingen från

Karlskrona, hos hertigen anhållit att få behålla Gustaf som
adjutant vid flaggan, på grund af att han bland de yngre
officerarna var den som bäst kände till den nya taktiken
och signaleringssättet. Men hertigen svarade då på denna
begäran helt kort: »Han är då nyttig hvar han blir kom-
menderad.» Denna förflyttning var i sanning en lycklig för-
synens skickelse.

Storamiralen hertig Carl af sände sin adjutant för att till
konungen, som vistades i Lovisa, aflämna rapport om se-
gern vid Högland. Majestätet skyndade först till Fredriks-
hamn och därefter till Helsingfors och befordrade i glädjen
genast C. Bunge till major och riddare af Svärdsorden.
Från konungen anlände följande bref till storamiralen her-
tig Carl:

»Min käre bror! Ni har hämnats det svenska namnet
och sextio års skymf. Hvad det är mig Ijuft att hafva en
ömt älskad bror att tacka för en så fullständig seger, att
veta er vara segrare utan blessyrer. Jag väntar att af
eder få veta namnen på alla de officerare som utmärkt
sig, och jag ber eder för mig angifva de belöningar som
anstå dem. Jag tillbragte gårdagen uti en förskräcklig oro.
Jag visste att bataljen levererats, men jag var okunnig om
utgången. Jag kände att ni var där och jag hyste fruktan
för eder. Fram emot aftonen fick jag genom berättelser
från kusten veta, att man sett ett ryskt skepp sänka sin
flagga och att bönderna ansågo bataljen vunnen, men det
lugnade mig icke, jag var i okunnighet om Ert öde; slut-
ligen anlände baron Bunge i morgse och befriade mig på
ett högst angenämt sätt från min oro. Jag har skänkt ho-
nom ett kors och en grad för den goda nyhet han bragte
mig. Han har sagt mig, att ni skulle tycka om om jag
skickade honom till min svägerska (hertig Carls gemål prin-
sessan Hedvig Elisabeth Charlotta) och han står just färdig
att afresa. Jag uppdrager åt honom att framlämna ett bref
till drottningen och ett till rådet, men han har order att
först begifva sig till Karlberg, på det min svägerska allra
först måtte få kunskap om eder seger. Jag marscherar i
afton på Fredrikshamn och skall i morgon bittida låta

— ?,2 —

sjunga Te deum. Jag omfamnar vår segervinnare, vår hjelte
och är eder ömme vän och bror.

I högqvarteret vid Memele i Ryska Finland den 19 Juli

1788.

Gustaf.

P. S. Emedan ni har de lätta fregatterna utaf skärgårds-
flottan oskadade, skulle det vara godt skicka några sådane
för att recognoscera hvad det blifvit af ryska flottan. Bunge
har sagt mig, att ni skulle önska lemna befälet; Jag besvär
eder vid de lagrar ni förvärfvat, vid eder egen ära och
vid de heliga band, som förena oss till ett tvåfaldt broder-
skap, att icke öfvergifva fäderneslandets sak. Om ni lem-
nar befälet, till hvem skall man då gifva det, då grefve
"Wachtmeister efter alt utseende gått förlorad? Det är i
ett ögonblick sådant som det närvarande en medborgare
bör glömma alla andra konsiderationer, för att blott tänka
på staten och då denna medborgare är statens son och då
han gjort denna stat segrande, så är detta en ny förbin-
delse. Ni har beträdt en alltför vacker bana för att vända
åter. Nej, min käre bror. Jag skall ej släppa eder, förrän
Ni lofvat mig, att bibehålla befälet i år.»

Den 20 juli fördes de från ryska skepp och fregatter er-
öfrade flaggor och vimplar af flottans officerare i högtidlig
procession till kyrkan i Helsingfors, där Te deum hölls
under salut från hela flottan. Troféerna fördes dagen efter
till stadens stora torg, där konungen höll ett högstämdt tal,
däri han tillkännagaf att han befordrade Nordenskjöld till
konteramiral samt alla öfriga officerare, som deltagit i
striden, en grad högre än som de nu innehade. Dessutom
instiftade han en ny orden: Svärdsordens stora kors, och
konungen dubbade personligen till denna på stället stor-
amiralen hertig Carl, excellensen grefve A. J, "NXi^rangel,
konteramiral O. H. Nordenskjöld, öfverstarna C. V. Kuy-
lenstjema och C, V. Modée. Öfverstelöjtnant Erik Klint,
som var upptagen af tjänsten ombord, blef dagen därpå
till denna orden dubbad af storamiralen hertig Carl. De
å linjeskeppet Vasa af samma kula dödsskjutna officerarna

— 33 —

chefen öfverstelöjtnanten grefve Baltzar P. Horn af Rant-
zien och kapten F, Fust, samt chefen å fregatten Grip kap-
ten A. H, von Horn begrofvos under stora högtidligheter
den 22 juli. I samma ögonblick som den dödande kulan
träffade chefen på Vasa grefve Horn, vände han sig till
sin närmaste man den unge löjtnanten vid örlogsflottan
Pehr Gustaf Lagerstråhle med följande ord: »Z)u skall svara
mig inför Gud om du stryker flagg y> och tryggt svajade flag-
gan på sin gaffelnock tills striden var all; därför »När efter-
verld hör Vasa näm.nas det namnet Lagerstråhle namnes ock».

Chefsskeppet Gustaf III visade tydliga spår af att rys-
sarna begagnat konkavkulor med brännbara ämnen, hvar-
för storamiralen i en skrifvelse till amiral Greigh under-
rättade honom att dylika kulor numera ej begagnades af
civiliserade nationer. Med denna skrifvelse afgingo löjt-
nant Gustaf Klint och fänrik C. E. Brelin (sedermera kon-
teramiral Carlheim-Gyllensköld) på rekognosceringsfartyget
Makrillen, hvilket förde parlamentärflagg ; men detta hind-
rade ej att Makrillen af en rysk fregatt, förd af den dansk-
födde kaptenen Bilo, hälsades med skarpa skott och vid
fallrepstrappan mötte dem en officer, som, under det han
höll värjan på deras bröst, affordrade dem deras ärende.
När de meddelat detta fingo de, ledsagade af en rysk offi-
cer, afsegla till Reval, hvars guvernör ej heller kunde upp-
fatta deras fredliga beskickning utan ämnade kvarhålla dem
för att invänta kejsarinnans befallning om huru de skulle
behandlas, Skrifvelsen blef slutligen afsänd till amiral
Greigh och en rysk officer, som deltagit i det amerikanska
kriget och där lärt huru en parlamentär behandlas, förmådde
guvernören lämna de svenska officerarna fri afresa. Detta
skedde först sedan Makrillen blifvit noga visiterad såsom
misstänkt att föra brännbara ämnen. När amiralens svar
sedan anlände, var det undvikande samt medförde ett ovan-
ligt, med huUingar försedt skrot, som föregafs hafva blifvit
skjutet från svenska flottan. Gustaf Klint fick nu behålla
befälet öfver Makrillen, med hvilken han sedan utförde
mycken rekognoscering.

Att dag för dag följa krigsrörelsema kan naturligtvis ej

— 34 —

ifrågakomma, utan vi göra allt fortfarande här och hvar
några utdrag ur Gustaf Klints intressanta anteckningar.

Så fort någon rast gafs, undersökte Erik och hans son
Gustaf Klint segelleden emellan Sveaborg och Hangö. Den
sistnämnde, utan att därom underrätta flottans öfriga offi-
cerare, utpliktade en ny sådan, där fartyg om aderton fots
djup kunde passera; den förut kända och använda var en-
dast för dylika om elfva fot.

Ett transportfartyg, lastadt med tågvirke, föll i ryssarnas
händer. Det medhade ett stort antal bref till svenska flot-
tans befäl och besättningar. Amiral Greigh frigaf besätt-
ningen och lät den medtaga brefven. Hertig Carl sände i
anledning häraf till amiralen ett tacksamhetsbref och lät
Gustaf Klint och Brelin afsegla med det till Revals redd,
där en del af den ryska flottan låg förankrad. Ombord på
Makrillen medföljde äfven en underofficer och sju man ryska
fångar samt en kofferdiskeppare med hustru och tre dött-
rar, hvars fartyg blifvit uppbringadt af svenskarna. Den
ryske amiralen emottog de unga löjtnanterna mycket artigt
och förklarade skämtande, att han beklagade att han icke
var i belägenhet kunna återgälda presenten af det täcka
könet, emedan han icke haft lyckan göra dylika fångar.

Ryska flottan, som blifvit förstärkt med åtskilliga fartyg,
visade sig ofta i samlad styrka utanför Sveaborg och ryska
kryssare kilade fram och åter längs finska skärgården, där
de foro illa fram och brände byar m, m. Från befälhaf-
varen å jakten Måsen, J, M, Qveckfelt, ankom rapport att
han inträffat vid Jungfrusund med last af trettiosexpundiga
kanoner för örlogsfiottans räkning, men att han för fiendens
skull ej vågade passera Hangö udd. Flera med proviant
försedda fartyg måste af samma orsak stanna väster
om densamma. Öfverstelöjtnant V. von Stedingk med
fregatten Sprengtporten beordrades genast att afsegla till
Tverminne och betäcka denna del af skärgården, sedan
ditbeordrades flera fartyg med öfverste M, C, Anckarsvärd
som eskaderchef. Den nya farleden, som vi veta att Gustaf
Klint på eget initiativ uppmätt, blef nu till stor nytta och
han föreslog, att fregatterna skulle passera denna och för-

— 35 —

läggas vid Porkala och däromkring och fördrifva den vid
Hangö varande fientliga afdelningen. Men ingen kände
till den nya farleden och lotsarna vägrade bestämdt att
föra så djupgående fartyg därigenom, Gustaf erhöll slutli-
gen chefen å fregatten Minerva major "Whitlocks tillstånd
att sammankalla lotsarna och för dem utpeka de grunda
ställena och påtaga sig ansvaret, om någon olycka hände
med fregatterna. Därefter öfvertog Gustaf befälet på Mi-
nerva och seglade främst bland bränningarna och skären,
tätt följd af de andra fartygen och för att tala med hans
egna ord, stodo befäl och besättning som på nålar rundt-
omkring honom. Lyckligtvis var han själf orubbligt lugn
och säker om leden och lät sig ej påverkas af de andras
oro. När fregatterna välbehållna ankrade på Träsko redd,
tog major "Whitlock sin präktiga lots i famn och tackade
honom på det allra varmaste i hela besättningens åsyn.
Ryska flottan lämnade själf mänt Hangö redd och denna in-
togs genast af fregatten Sprengtporten med flera fartyg.

Efter slaget vid Högland hade såväl svenska som ryska
flottan låtit tiden framlöpa utan att å någondera sidan före-
taga några viktiga operationer. Den förstnämnda var till-
fredsställd af att ej vara afskuren från beröring med mo-
derlandet och den sistnämnda med att hålla vakt på sven-
ska flottan vid Sveaborg. Stämningen ombord på den
svenska flottan var mycket allvarlig. En del af besätt-
ningen hade genom svår epidemisk sjuklighet bortryckts och
nytt manskap af fordrades i de af lidnas ställe. Dessutom
voro hvarken befäl eller folk beredda på en så lång kam-
panj utan voro illa beklädda och togo skada af kölden.
Från konungen ankom befallning att flottan skulle afsegla till
Karlskrona och hertig Carl, som en tid uppehållit sig vid
armén, anlände till Helsingfors den 10 okt. i af sikt att em-
barkera på chefsskeppet. Nu inträffade helt plötsligt en stark
köld och hafvet tillfrös, så att man kunde åka på släde till
de längst bort belägna skeppen, och man började träffa an-
stalter för flottans uppläggning vid Sveaborg. Men kölden
gaf lika hastigt med sig och nu blef det fråga om hvar den
ryska flottan befann sig och om denna skulle lägga hinder

- .-,6 -

emellan för hemseglingen. Såväl amiral O, H, Nordenskjöld
som det högre befälet hyste stort förtroende till Gustaf
Klints omdöme och han blef utsedd att med Makrillen
segla, om så fordrades, ända till Högland för att genom
lotsar och fiskare utforska den ryska flottans läge. Den
skriftliga order som Gustaf emottog ur Nordenskjölds hand
var kort och bestämd och lydde sålunda: ^Löjtnant Klint
skall inom fyrtioåtta timmar inrapportera, om ryska flottan
seglat till Kronstadt, och begifver sig för detta ändamål till
Svartholmen, Ormegrund eller Högland».

Kl. 9 om morgonen den 8 nov. emottog han denna order och
under en stark storm, som tvang de stora fartygen att stryka
stänger och underrår, fördes Makrillen snabbt genom skär-
gården till en mil från Svartholms fästning, då stormen be-
darrade och efterträddes af en ogenomtränglig dimma och
mörker. Ledd af fästningens reveljtrumma begaf Gustaf sig i
en slup till kommendanten, hvilken ej hade någon annan un-
derrättelse att gifva än att isen redan för en månad sedan
tvingat lotsarna att öfvergifva bevakningen vid Ormegrunds
fyr, och att han därför ej kunde gifva någon underrättelse
om ryska flottan. Stiltjen och den starka dimman hindrade
Makrillen att gå till segels och med hjärtat klappande af
oro såg Gustaf, att redan halfva tiden var förliden tills
han skulle inrapportera resultatet af sitt ansvarsfulla upp-
drag. Han begaf sig nu i en roddbåt österut, luften upp-
klarnade något och han såg på en holme en stor sten, som
genom sin egendomliga formation fäste hans uppmärksam-
het. Han hade redan hunnit ett stycke förbi holmen, då
han af en oförklarlig ingifvelse vände sig om för att åter
betrakta stenen och skönjde då en liten båt vid sidan om
denna, och han vände genast om och rodde dit. På hol-
men träffade Gustaf en fattig fiskare, hvilken omtalade att
han den 2 nov., då han fiskade vid de yttersta grunden
halfvägs till Högland, sett femton stora skepp segla sig så
nära att han hörde huru de talade ombord, samt att de
begifvit sig ostvart hän. I sin stora glädje öfver denna
underrättelse gaf Gustaf den gamle mannen två specieriks-
daler, den unge löjtnantens hela traktamente för en månad.

— 37 —

Underliga äro ofta försynens skickelser och här blef nu
den fattige fiskarens ord den ledstjärna, som förde den
svenska sjömakten åter till sitt hemlands trygga hamnar.
Rapport afsändes nu genast om att ryska flottan begifvit
sig till Kronstadt. Denna glada nyhet träffade storamiralen
i Borgå, innan de bestämda fyrtiåtta timmarna voro till-
ändalupna. Själf anlände Gustaf till Sveaborg ett par da-
gar senare och fick befallning att upplägga Makrillen där-
städes samt att åter embarkera som flaggadjutant på chefs-
skeppet.

Hertigen lämnade nu armén, där han åter vistats, och
begaf sig till flottan, som gjordes segelfärdig. Men ännu
talade många skäl emot hemfärden. Kölden steg mer och
mer, vinden var ogynnsam och sjukligheten bland besätt-
ningen tilltog. Excellensen grefve A. J. ^vCrangel med flera
af det högre befälet ansåg det vara stor risk att gå till
segels denna årstid med de tunga, svårhandterliga skeppen.
Man började redan af tackla fartygen och excellensen med
flera af cheferna voro beredda att öfver Åland begifva sig
hem. Att öfvervintra med flottan i Sveaborg var ett yt-
terst farligt företag och man drog sig därför i det längsta
att besluta på allvar därom. Vinden blef den 19 novem-
ber nordöstlig och kölden ökades, Erik Klint blef då in-
kallad till storamiralen för att säga sin tanke i denna all-
varliga fråga. När hertigen frågade honom, om han ansåg
att af seglingen kunde försiggå, svarade han: i>Ja, med Guds
hjelp.» Excellensen A, J, "Wrangel utbrast då: y> att det här
ej var fråga om Guds hjelp, utan om. Öfverstelöjtnant Klint
som en erfaren och klok sjöman vågade tillstyrka att flottan
under den rådande kölden gick till sjös». Åter svarade Klint
på sitt lugna, stilla sätt: ^Ja, med Guds hjelp. ^ Hertigen
afbröt nu samtalet med befallning, att flottan skulle gå till
segels. Hela natten rodde båtar fram och tillbaka på red-
den för att hindra denna att tillfrysa, och den 20 på mor-
gonen lämnade flottan, med chefsskeppet Gustaf III i täten,
Sveaborgs hamn, där isen genast tillfrös och sedan blef
liggande hela vintern. Under stark ostlig storm med snö-
byar inlöpte eskadern på Karlskrona redd den 27, hertigens

flagg ströks den 28 och efter att den 30 bevistat en hög-
tidlig tacksägelsegudstjänst i Amiralitetskyrkan i Karls-
krona, där Te Deum af sjöngs under salut från hela flottan,
afreste han till Stockholm, En del af fartygen måste sedan
sågas genom isen in till varfvet.

Riksens ständer läto slå en medalj till minne af segern
vid Högland, hvilken på ena sidan visade hertigens bröst-
bild och på den andra Fama på framdelen af ett antikt
fartyg, hållande i ena handen den ryska flaggan upp- och
nedvänd och med den andra en lager öfver hjässan och
hade till inskrift; -»Tanto Nomine Tantce Virtiiti». Af den
ovanligt stora medaljen erhöllo skepps- och fregattcheferna
hvar sin och hertigen gaf äfven Gustaf Klint ett exemplar,
och dessutom erhöll han för de tjänster, som han med
Makrillen gjort flottan, ett månatligt arfvode af 6 Rdr samt
något prispenningar, hvilket blef en välkommen hjälp till
utrustande af hans i bristfälligt stånd varande garderob.

Erik Klint firade julafton 1788 lycklig i kretsen af maka
och fjorton barn.

Den 18 februari 1789 blef Gustaf Klint af direktören för
kadettskolan konteramiral F. Wagenfelt och professor C.
G. Bergström installerad som ordinarie lärare vid denna.
För öfrigt hade han fått i uppdrag att under vintern un-
dersöka och kartlägga Karlskrona redd, hvilket var ett
ytterst obehagligt och ansträngande arbete i följd af den
skarpa kylan. För detta hälsobry tände arbete erhöll han
ej någon särskild ersättning.

Stämningen i landet var tryckande. Hela Östersjön, Fin-
ska och Bottniska vikarna tillfröso, härtill kom stor sjuk-
lighet som ytterligare nedstämde sinnena, och så därtill
brist på penningar. Flottans tjänstemän erhöllo ej sitt
första lönekvartal förr än i midten af maj och då ej, som
förut varit förhållandet, i silfver utan i riksgäldssedlar,
hvilka lofvade mera än de höUo,

Till Karlskrona ankom tidigt på våren en kunglig befall-
ning om utrustande af tjuguett linjeskepp, elfva fregatter
samt en del smärre fartyg med en besättningsstyrka af
omkring sexton tusen man. Arbetsfolket led verklig nöd

— 39 —

i följd af penningbristen. Tvenne nya regementen upp-
sattes med tillsammans två tusen två hundra man, det ena
under namn af Storamiralens och det andra kanoniärer, det
sistnämnda under amiral O, H, Nordenskjölds befäl. Flottan
bemannades dessutom med sju hundra man af Smålands
och sju hundra dito af Östergötlands kavalleri. Det finnes
ett gammalt ordspråk som säger, att »en sjöman till häst
är en styggelse». Men månne det också ej låg lika nära
till hands att en hästkarl till sjöss är detsamma? Men
nöden hade väl ingen lag och där en lucka ombord fanns,
där ställdes en karl, vare sig att han på ett tillbörligt sätt
fyllde sin plats eller ej. Och mången gång var han genom
sin okunnighet befälet säkert till långt mera besvär än
nytta. Vidare embarkerade hela Kalmar, Konungens eget
värfvade samt det Sprengtportenska infanteriregementet.
Flottans armering, som började den 12 april, verkställdes
under amiral O. H, Nordenskjölds befäl, Öfveramiralen
grefve C. A, Ehrensvärd, hvilken hittills varit flottans högste
befälhafvare i Karlskrona, beordrades till Sveaborg för att
leda skärgårdsflottans utrustande m. m.

Efter det svåra vinterarbetet med undersökning och utplik-
tande af Karlskrona redd erhöll nu den ännu ej adertonårige
Gustaf Klint ett arbete, som både mycket intresserade och
särskildt lämpade sig för en så praktiskt anlagd natur som
hans. Det blef nämligen hans uppgift att på eget ansvar
armera det vid Högland året förut tagna linjeskeppet Vla-
dislaff om sjuttiofyra kanoner. Han omändrade helt och
hållet det väldiga skeppets inre och tänkte därvid lika
mycket på besättningens som befälets bekvämlighet. Pry-
gel och okvädinsord hörde till ordningen för dagen såväl
inne på varfvet som när fartygen rustades, Gustaf hade
ärft sin faders lugna, humana sätt och plågades af att höra
våldsamheter och skrän. Han fordrade att allt arbete
verkställdes under tystnad och fördelade detta så, att un-
derofficerare och manskap själfva stodo i moraliskt ansvar
därför, framkallande såmedelst deras ambition,

I början af juni emottog öfverste O, M, Fust (sedermera
nobil, Nordenstjema) det i bästa skick varande linjeskeppet,

— 40 —

Till sin natur var öfverste Fust af ett mycket häftigt och oro-
ligt sinnelag, som gjorde tjänstgöringen under honom ofta
mindre angenäm. Den 4 juni ankom storamiralen hertig
Carl till Karlskrona, men dess flagg hissades ej på chefs-
skeppet Gustaf III förr än den 28 i samma månad. Detta
fördes liksom föregående året af öfverstelöjtnant Erik Klint,
amiral O, H, Nordenskjöld blef eskaderns flaggkapten. Den
6 juli afseglade flottan från Karlskrona och den ryska an-
träffades cirka tolf ryska mil ostvart från Oland, men denna
hade för afsikt att först förena sig med amiral von Dessens
afdelning och sedan söka att i samlad styrka bjuda den
svenska spetsen.

Batalj under namn af slaget vid Öland ägde dock
rum den 26, under hvilken ryssarna höllo sig på afstånd
så mycket som möjligt med flera af sina skepp. Men stri-
den var häftig där den pågick, bland de dödsskjutna offi-
cerarna märkes kapten E, G, Hökeflycht på chefsskeppet
Gustaf III, Arriärgardet under konteramiral P, Lilliehorns
befäl kom ej i elden, oaktadt signaler gång på gång gåfvos
från chefsskeppet. För detta sitt underliga beteende ställ-
des amiral Lilliehorn för en krigsöfverrätt, bestående af
konteramiralema H, af Chapman och C, V, Modée, öfverste
Fahlstedt, öfverstelöjtnanterna C. J. Améen, E, Klint, J, H,
Nauckhoff, J. Puke, major J, A, Sahlstedt och justitiaren
S, Kihlgren, samt å hofkanslersämbetets vägnar lagman
Ullner, Processen fortsattes till i oktober, blef sedan åter
på konungens befallning förnyad och slutades med att Lillie-
horn, som förut dömts att arkebuseras som förrädare, döm-
des till några månaders landsflykt, hvilka han tillbringade
i Greifswald, återkom därefter, men erhöll afsked från
sina befattningar och förständigades att under två år vara
borta; genom kunglig nåd återkom han 1793 och af led
några år därefter på sin egendom Kråkerum i Kalmar län.

Efter slaget vid Öland återvände svenska flottan emot
Utklippan utanför Karlskrona för att erhålla nytt manskap,
emedan sjukligheten ombord tilltog i hög grad och gjorde
att en del skepp ej hade nog servis för sina kanoner.
Den ryska flottan visade sig åter, men som det var lika

— 41 —

omöjiigt att kunna få den till strid som att förhindra dess
förening med amiral von Dessens afdelning, beslöt stor-
amiralen hertig Carl att anlöpa Karlskrona. Presiden-
ten grefve A. F. Munck ankom från Stockholm för att
meddela storamiralen några upplysningar och en eskader
under öfverste O. M. Fusts befäl blef genast beordrad att
utgå på en hemlig expedition. Den 2 augusti gick denna
till sjöss, men måste genast återvända, därför att ryska
flottan om sextio segel stark kryssade utanför Blekings-
kusten, men slutligen försvunno ryssarna dels i följd af
storm och dels därför att sjuklighet innästlat sig ombord
på deras fartyg. I Karlskrona härjade den s. k. fältsjukan
på det rysligaste och i slutet af augusti uppgick sjuksiffran
till 7,000 personer, hvaraf dogo dagligen 70 till 100. Alla
lediga hus i staden, som tillhörde flottan, inreddes till sjuk-
hus och tre stora skepp utlades på varfvet för sjuka och
konvalescenter, men det oaktadt måste för flottans räkning
uppsättas stora tält på Tjurkö. De som dogo begrafdes
på Aspö, När skeppet Vladislaff på hösten afmönstrades,
återstodo af de 1,800 man som inmönstrats ej flera än
400 och endast i Karlskrona samt på flottan afledo under
detta år 36,000 personer.

Den 18 augusti anlände till staden som kurir löjtnanten
vid gardet O, R. Möllersvärd, hvilken på fem dygn till-
ryggalagt 127 svenska mil. Han medförde till storamiralen
förnyad befallning om att afsända öfverste O. M. Fusts
eskader, hvilken ytterligare förstärktes och nu bestod af
tre linjeskepp, tre stora fregatter samt ett par mindre far-
tyg. Ändamålet med denna expedition var att från Por-
kala fördrifva de ryska fartyg som där fattat posto och
som sedan slutet af juni lade hinder emellan för svenska
transport- och proviantfartygen. Från konungen medföljde
en mindre teckning, som utvisade ryska flottans läge. Inom
flottan fanns ej någon som bättre kände farvattnet kring
Porkala än Gustaf Klint, och han åtog sig att dit inlotsa
fartygen. För att ej väcka fiendens uppmärksamhet blef
hela eskadern målad lika med den ryska samt försedd
med flaggor och vimplar i de ryska färgerna. Gustaf hade

— 42 —

lyckats att vinna sin chefs förtroende och fått denne att
ingå på de förslag som han framkastade, hvilka bland
annat gingo ut därpå att man skulle försöka äntra de ryska
skeppen från båda sidorna. Alla omständigheter utlofvade
ett godt resultat, men en sak hade den unge löjtnanten
glömt taga med i beräkningen, nämligen sin chefs obestän-
diga sinnelag och benägenhet att lyssna till flera rådgifvare.
Såväl dessa som chefen själf sågo snart sagdt i de fredli-
gaste handelsskepp idel ryska brännare. Den vid öfverste
Fusts sida stående sekonden kapten Bengt Dufva såg heller
ej med blida ögon det stora förtroende som Gustaf åtnjöt
af sin chef. Eskadern lämnade emellertid Hangö och var
den 6 september utanför inloppet till Barösundsfjärden,
dit Gustaf erhållit chefens löfte få insegla med fartygen.
Vid inloppet till denna möttes ett par ryska fartyg som,
narrade af de ryska färgerna som de svenska fartygen
iklädt sig, nalkades dem med fullt förtroende. Gustaf, som
erhållit chefens tillåtelse att göra klart till batalj, gjorde
en rond på batterierna för att se att allt var i ordning
och sprang därefter upp på däck och får då se öfversten
sysselsatt med att vända genom vinden och såmedelst öfver-
gifva hela företaget. Gustafs förtvifian häröfver blef gräns-
lös. På hans förnyade frågor om orsaken till detta hand-
lingssätt svarade chefen ingenting, men kapten B. Dufva
yttrade, visande på de ryska fartygen: >, Herrn kan väl se
att de åro brännare, Jag har sett hakar på deras ränockar. »
Gustaf svarade härpå: »Har kaptenen någonsin hört att
brännare varit farliga för ett skepp, som är under segel
och manövrerar fritt; och kunna vi ej, om sådant är nödigt,
skjuta ner dem?» Men allt detta var idel gåtor och öfvers-
ten själf var så konfunderad, att han ej ens hörde livad
Gustaf sade. Eskadern vände och hissade den svenska i
stället för den ryska vimpeln och de ryska fartygen seglade
bort, men innan de begåfvo sig af passade de på att gifva
sina kamrater inne i viken varningssignaler, som besvarades
med larmskott, och de svenska gåfvo sig i väg i stället för att
hålla batalj att — hålla y, chef skons el j ^ och seglade så fort
de förmådde in till Karlskrona för att medföra den märk-

43

liga nyheten, att de varit jagade af hela ryska flottan —
öfversten blef hedrad med en dyrbar gulddosa af konun-
gen, därför att han räddat den svenska flottan! Gustaf
var så uppbragt att han var färdig kasta sin sabel öfver
bord och kunde omöjligt deltaga uti en sorts konselj, som
öfversten höll på öppet däck, däri han omtalade hvilken
fara som var lyckligen af värjd; och till Gustafs stora för-
bittring hörde han, huru tvenne rädda landtofficerare af
de högre graderna berömde den försiktighet som öfversten
iakttagit. En kort stund före denna konselj hade Gustaf
försäkrat öfversten att han personligen från den högsta
masttoppen iakttagit genom sin kikare, att fartygen som
syntes visst ej voro några brännare eller krigsfartyg utan
ett fåtal fredliga handelsfartyg; men på detta ville öfvers-
ten ej lyssna.

Under befäl af öfveramiralen grefve C. A. Ehrensvärd
levererade skärgårdsflottan en batalj vid Svensksund den
24 augusti, som i militäriskt hänseende var särdeles fram-
stående. Den 22 oktober anlände örlogsflottan till
Karlskrona, hertigens flagg ströks å chefsskeppet den 10
november och han afreste till Stockholm den 19 i samma
månad, och innan dennas slut voro samtliga skeppen af-
mönstrade och upplagda på varfvet.

Den ene efter den andre af örlogsflottans officerare skaf-
fade sig landtegendomar, som de bebyggde och där de
hvilade ut så fort tillfälle därtill gafs. Så t. ex. köpte
öfverstelöjtnant J. Puke Göholm i Blekinge 1790 af amiral
M, Liljenan ekars arf vingar och än i dag besittes det vackra
herresätet af Pukes ättlingar. Några år förut hade varfs-
amiral H, af Chapman köpt det idylliska Skärfva af öfver-
kommissarie Friedrich Kocks barn. Amiral af Chapman
sålde det till kommerserådet Carl Humble, som å sin sida
afyttrade det till lagman H. F, Christierson och dennes
arfvingar till f. d. landshöfdingen i Blekinge grefve Hans
"Wachtmeister af Johannishus. Sveriges störste skeppsbygg-
mästares hem och skapelse förtjänar att med några rader
beskrifvas, helst som det saknar sitt motstycke i hela världen.

Amiral Chapman anhöll hos konung Gustaf III om till-

— 44 —

stånd att på Skierfva, som stället benämnes i gamla hand-
lingar, få af kronans ekvirke åt sig uppföra en s. k. Ble-
kings ryggåsstuga, hvilket majestätet beviljade. Chapman
uttydde detta löfte så, att han byggde två längor parallellt
med hvarandra och sammanband dessa med en mindre
och bildade såmedelst första bokstafven till sitt dopnamn
I Henrik, De utgöra en våning med ett enda gafvelrum,
hvilket sistnämnda Chapman inrättade till sitt arbetsrum.
I detta står en rund kakelugn midtpå golfvet, liknande
en stormast. Vid fönstret står än i dag det skrifbord, som
Chapman under sin lefnad dagligen begagnade. Byggna-
den, hvars tak han belade med torf, benämnde han »Gröna
stugan». Men denna på en gång anspråkslösa och egen-
domliga komplex är på långt när till sitt inre ej så an-
språkslös som man af dess yttre kan förmoda, den inne-
håller tjugufyra större och mindre rum, hvilkas alla tak
äro af olika form och utseende. De gå upp till byggna-
dens hela höjd, som brukligt var i de gamla blekingsstu-
goma, och flera af dem hafva fönster såväl på taket som
å sidorna, ty rummen gå genom hela husets bredd. Dagern
blir af en säregen skiftning därför att ljuset inkommer från
tre olika håll. Orsaken till rumstakens olika konstruktion
och mera eller mindre konstnärliga utseende lär vara den,
att Chapman gifvit sina officerare och ingenjörer befallning
om att hvar och en efter sin smak skulle utföra ritningen
till ett rum. Ingången till denna ryggåsstuga utgöres af
en grekisk portik med doriska pelare. Hvilka ytterligheter
som här beröra hvarandra! Och ändock stores ej skön-
hetssinnet, ty snillet och smaken hafva gått hand i hand
och satt sin fina prägel på det hela. Ännu finnes ett och
annat bohag, utom det ofvan nämnda bordet, kvar på
Skärfva sedan Chapmans tid; så står t. ex. i salongen ett
förgylldt bord med skulpterade fötter med det svenska
lejonet nederst på en slå. Det säges att Carl XII använde
detta som skrifbord å det fartyg, som han begagnade för
öfverfarten till Ryssland, och det räddades sedan undan
förgängelsen af Chapman. Äfven finnes där en dyrbar
väggklocka, hvilken en gång var ämnad att sändas som

— 45 —

present eller rättare för att muta kejsaren af Marocko (det
var på sjöröfveriets tid), men den kom af en eller annan
anledning ej längre än till Karlskrona och konung Gustaf
III skänkte den till Chapman. Den har förr kunnat spela
ända till trettiosex musikstycken, men nu inskränker sig
visst dess repertoar till nio ä tio. I tvenne af salongens
hörn stå två sällsynt vackra och dyrbara urnor af Berliner-
porslin med Fredrik den stores och hans broders, prins
Henriks, porträtt, en present af den store preussiske ko-
nungen till Chapman. Det hviskas om, att en Albions son
en gång förgäfves för dessa urnor bjudit en för våra för-
hållanden storartad summa. A salens väggar, inom förgyllda
ramar, sitta alla de gamla romerska kejsarnas porträtt,
målade efter gamla mynt af en okänd mästare. I ett annat
rum prydas väggarna af ett hundratal små kinesiska taflor,
målade på rispapper i de klaraste färger och föreställande
kinesiska fartyg och båtar af olika certer. Af Sergels
mästarhand finnas tvenne byster af Gustaf III och Carl
XIII.

I ett härligt bokhult strax intill »Gröna stugan» lät
Chapman för sig och sin betjänt uppföra en »grafhäll», ett
öfver marken muradt grafkor i två afdelningar. Den 19
april 1806 måste Chapman af ekonomiska skäl sälja Skärfva
till kommerserådet C. Humble och när Chapman afled 19
augusti 1808 i Karlskrona, ditfördes ej hans stoft, utan
han begrofs i Augerums kyrkogård. Chapmans bild finnes
i en medaljong af hvit marmor å modellsalen i Karlskrona.
Inskriften därtill lyder: »Fredr. Henr. af Chapman, vice-
amiral, kommendör med stora korset af Vasaorden, riddare
af Svärdsorden. Hans snille och fosterlandskärlek, verk-
samma till Gustaf III ändamål gåfvo Sverige nya flottor
efter förbättradt byggnadssätt. Då arbetet efter konungens
förordnande fortsattes, egnade Carl hertig af Söderman-
land, Svea rikes storamiral uppfinnarens bild åt odödlig-
heten.» Hertigen af Östergötland har i en högstämd sång,
kallad »Chapmans grafhäll på Skärfva» i samlingen ur
»Svenska Flottans Minnen» besjungit den store skepps-
byggmästarens landtliga hem.

— 46 —

Åter gick ett år skuldbelastadt af blod och tårar till
hvila och ett nytt uppgick med 1790, som skulle blifva lika
om ej ännu sorgligare för Sveas och Auras folk. Vintern
detta år var ovanligt blid och befallning ankom tidigt om
flottans utrustande. För att göra det lättare med man-
skapets underhåll inrättades marketenteriet vid Amiralitets-
slätten och Västra Udden i Karlskrona. Man gjorde sig
lysande förespeglingar för 1790 års krig och drömde om
att framtränga ända till tsar Peters skapelse, det väldiga
Petersburg, och där föreskrifva fredsvillkoren. Konungen
af reste till Finland i början af april för att personligen
öfvervaka krigsrörelserna till lands, och örlogsflottan, som
rustades i Karlskrona, bestod af några och tjugu linje-
skepp, tolf fregatter samt en hel del mindre fartyg och ett
sjukskepp. Erik Klint intog nu för tredje året sin gamla
plats som chef på linjeskeppet Gustaf III, där storamiralen
hertig Carls flagg åter svajade för vinden. Klint var bland
de lyckliga skeppschefer, som vid krigets slut kunde åter-
lämna sitt betrodda gods på varfvet i Karlskrona. För
honom själf var denna kommendering ännu betydelse-
fullare än 1788 och 89, Ombord på fartygen hade han ej
mindre än fyra af sina förhoppningsfulla söner. De äldsta,
den nittonårige Gustaf och den femtonårige Carl, voro här-
dade i krigets blodiga yrke, de hade ju pröfvat det under
de båda föregående årens sjöslag. Nu blef det de andra
två sorn voro närmast dessa i ålder, den fjortonårige
Fredriks och den tolfårige Jonas', tur att också våga sitt
lif för konung och land. Fadershjärtat klappade kanske i
början hårdare af oro för de ungas öde, men nu som all-
tid lämnade han dem såväl som allt som rörde vare sig
hans familj eller hans land i den högstes vård, förvissad
om att hvad som än hände, så var det till det bästa.
Oberörd af sina egna intressen och känslor, förde han sedan
lugn och säker sitt skepp i stridens hetta och genom storm
och hårdt väder fram till det bestämda målet.

Mera och mera blef det klart för höga öfverheten, hvil-
ken risk det var att låta skeppscheferna sakna nödiga
kartor öfver farvattnet och i största hast måste Gustaf

47

Klint därför upprita dylika efter de bästa källor som kunde
fås. Den ena från Hangö till Sveaborg och den andra
därifrån till Svensksund samt en specialkarta öfver Revals
redd. Alla dessa blefvo skyndsamligen graverade och
lämnade som förseglade order till cheferna för att af dem
brytas vid behof. Gustaf blef på amiral O. H. Norden-
skjölds rekommendation adjutant hos amiral C, V. Modée,
hvilken var chef för utrustningen af åtta linjeskepp och
fyra fregatter. Amiralen var dessutom kommendant i
Karlskrona och hans tid strängt upptagen af garnisons-
tjänsten samt de ankommande truppernas och sjöfolkets
embarkering m. m. Gustaf lämnades härigenom fria hän-
der i hvad som hörde till skeppens utrustning. Med största
samvetsgrannhet utförde han sitt svåra och ansvarsfulla
uppdrag. Ett talande bevis på att hans arbete erkändes
af hans förmän var, att han, oaktadt sin ungdom, blef ut-
nämnd till förste flaggadjutant och embarkerade som sådan
å storamiralens fartyg den 27 april. Högsta befälet ut-
gjordes af storamiralen hertig Carl, flaggkapten konter-
amiral O. H. Nordenskjöld, chef för den ena divisionen
konteramiral C. V. Modée och för den andra öfverste F.
V. Leijonancker, öfveradjutant kaptenen baron M. D. Palm-
quist, tygmästare Jusléen, ekipagemästare kapten Kjörling,
skeppsbyggmästare Falk. Med sjukvården tyckes ej varit
vidare väl beställdt, ty till hela denna massa människor
nämnas endast doktor Gerdsdorff och amiralitetskirurgen
A. Fiirst; men naturligtvis hade de väl några fältskärer
under sig. De chefer, hvilkas fartyg förde till och med
sextio kanoner vilja vi här uppräkna: öfverstelöjtnantema
O. M. Fust, C. J. Améen, Fahlstedt, E. Klint, J. Hising-
sköld, H. J. Nauckhoff, BiUing, Holst, C. M, Wagenfelt, J.
Puke, A. F. Rosensvärd, Wollin, Th. Fust, majorerna G.
S. Gegerfelt, A. F. Ringheim, G. C. Feif, ^X;^hitlock, J. A.
Sahlstedt, Ekenman, C. J. Tingvall, nobil. Anckarsparre,
Hellman, D. Zachau, Cedergren och G. von Castanie. På
chefsskeppet Gustaf III hissades storamiralens flagg, Modée,
som var chef för andra eskadern, förde viceamirals, och
Leijonancker, chef för tredje eskadern, konteramirals ;

öfverstama Fust, Hisingskjöld och Fahlstedt nyttjade stan-
darer som befälstecken. Besättningslistan utgjorde 21,000
man, hvilka, oberäknadt flottans eget sjöfolk, utgjordes af
Norra och Södra Skånska kavalleriet. Konungens eget värf-
vade regemente, Drottningens lifregemente, Sprengtportenska
och en Jel af Kalmar regemente. Utom örlogsflottan gingo
till sjöss en hel del andra större och mindre fartyg. Den
30 april lämnade örlogsflottan Karlskrona redd.

Huru många af dessa stolta skepp skulle ej några må-
nader senare för alltid upphöra att föra den blågula flag-
gan och Sverige därigenom som dominerande sjömakt för-
svinna ur historien. Men därpå tänkte man ej nu. Med
fladdrande vimplar och spända segel drogo de väldiga
skeppen bort och de storslagna förhoppningar som om-
sväfvade dem när de lämnade Trotsö strand, de försvunne
med allt det där som kulor och haf togo till sitt byte i
den märkliga genombrytningen vid Viborg.

Till all olycka hade kommit hit öfver till Sverige den
sedan så beryktade Sidney Smith; han var då en helt ung
man om tjugufem år, men redan kapten i engelska flottan.
Genom sitt intagande sätt och sina djärfva planer lyckades
han tjusa Gustaf III och tillvinna sig konungens förtroende.
Denne äfventyrlige utlänning hade efter all anledning sin
stora del i de olyckor som drabbade Sverige och Fin-
land 1790.

Den 11 maj hade örlogsflottan hunnit på andra sidan
Hangö udd och skeppscheferna blefvo inkallade till stor-
amiralen och underrättade om att det var meningen före-
taga anfall på den vid Reval liggande ryska flottan, samt
att de skulle bryta de hemliga orderna, som innehöllo kar-
tan öfver Revals redd. Ryska flottan anfördes af amiral
Tschischogoff. Den 13 maj ägde bataljen vid Reval rum.
Erik Klint, hvilken aldrig brukade anmäla sig som råd-
gifvare hvarken vid det ena eller andra tillfället, ansåg
sig dock böra hemställa till storamiralen, om det ej var
lämpligare att flottan ankrade och inväntade tjänligare
väderlek innan anfallet företogs, emedan det var förenadt
med verklig fara om vinden, som man hade anledning för-

— 49 —

möda, tilltog i styrka. Hertigen framställde detta förslag
till Nordenskjöld, men fick till svar: ^^ Svärdet är draget,
det hör göra sin verkan.^ På dessa ord svarade hertigen
ingenting, endast höjde på axlarna, som han hade för sed
när han var missnöjd öfver något.

Amiral O. H. Nordenskjöld, som var en ovanligt skicklig,
tapper och framstående officer och som hade en så stor
del i de segrar flottan vann under dessa års krig, hade här
en mycket kinkig ställning. Det sades visserligen man och
man emellan om honom, att han som flottans flaggkapten,
d. v. s, generaladjutant, hade konung Gustaf IILs tillåtelse
att >ybefalla hvad han själf ville» eller med andra ord, att
han var flottans högste befälhafvare och att hertig Carl
bar endast namn af storamiral.

Ombord fanns en man som vi för en stund sedan talat
om, den engelske kaptenen och af Gustaf III sedan ut-
nämnde öfversten Sidney Smith, som förde depescher till
och från hertigen, och denne äfventyrare fick äfven rättig-
het att dirigera flottans rörelser och amiral Nordenskjöld
blef af honom beroende. Gustaf Klint, som stod högt i
amiral Nordenskjölds gunst, sökte så mycket som i hans
förmåga stod hindra amiralen att låta denne främling föra
befälet och var alltid senfärdig med att utföra de signaler
som Smith gaf. En gång svarade amiralen Gustaf, när
han vägrade lyda Smith: -»Min kåre Klint, Ni känner ej
ställningen. »

Hvad som också låg nära till hands att tro vid detta
tillfälle var det, att amiralen ville imitera den franska
flottans anfall på den engelska, då denna låg till ankars
under S:t Christophers 1781, och göra ett anfall under
segel, men förhållandena där och vid Reval voro hvar-
andra ganska olika.

Oaktadt Erik Klints varnande ord gick flottan till strids
den 13 maj, Kristi himmelsfärdsdag. Den var rangerad i
en s. k. konvojordning eller linje emot Revals redd. Nu
liksom sedan vid Viborg gick linjeskeppet Dristigheten
under befäl af sin tappre chef öfverstelöjtnant J. Puke i
täten; det hade dock den förmånen att friare kunna ma-

— 50 —

növrera än de efterföljande fartygen, som vid hvarje vänd-
ning måste tänka på att ej styra kurs på hvarandra i det
trånga farvattnet och den allt starkare krutröken. Innan
bataljen började lämnade storamiralen hertig Carl, åtföljd
af amiral O. H. Nordenskjöld, öfveradjutanten baron M,
D. Palmqvist samt flera herrar, som tillhörde hertigens
svit, chefsskeppet och gingo ombord på fregatten Ulla Fer-
sen. Det blef förste flaggadjutanten Gustaf Klints ansvars-
fulla uppdrag att observera de signaler som gåfvos från
Ulla Fersen och sedan från chefsskeppet repetera dem till
flottans öfriga fartyg. Orderna voro att hela svenska flot-
tan fartyg efter fartyg skulle segla den fientliga så nära
som på ett pistolskott och sedan följa parallellt med dess
linje, alltjämt under kanonerande, och därefter styra far-
vattnet ut igen samma väg som den kommit. I början af
slaget gick detta bra för sig medan ännu vädret var nå-
gorlunda, men efter en kort stund inträffade hvad Erik
Klint förutspått och vinden öfvergick till storm, som blott
tillät de stora skeppen göra en hastig vändning i närheten
af de fientliga och aflossa en eller annan af sina kanoner
och därefter aflägsna sig. Men alltsom striden framskred,
ju ohandterligare blefvo de stora skeppen i följd af stor-
men och en hel del af dem kommo ej fienden ens så nära,
att de blefvo i tillfälle deltaga i bataljen. Skeppet Prins
Carl, major J. A. Sahlstedt, blef efter ett tappert försvar
så skadeskjutet att det måste gifva sig. Chefsskeppet
Gustaf III fördes, därför att dess roder blifvit skadadt
under striden, af vinden rakt emot fienden och var nära
att vända in bland dem, men hejdades och gled så bak-
länges längs hela ryska linjen och var under denna färd
utsatt för kulor från ej mindre än elfva af fiendens skepp
på en gång, och en fientlig kula dödade på samma gång
ej mindre än sju man. När chefsskeppet föll af i sin rätta
kurs krängde det så, att hela nedre batteriet låg under
vattnet, och hindrades från att kantra genom öfverste Jus-
léens, som befann sig på nedre batteriet, rådighet att stänga
portarna. Erik Klint blef under striden kullkastad af ett
från storstången nerskjutet tåg och illa skadad i munnen

— 51 —

och på läpparna af roparen, som han höll i handen. Så-
väl chefsskeppet som flera af de andra skeppen företedde
en bedröflig anblick: dödade och sårade människor lågo
om hvarandra, insnärjda i sönderskjutna segel, tåg och
master. På chefsskeppet blefvo tolf man dödade och sex
svårt blesserade. Stormen var så stark att hela flottan
måste bottenrefva sina märssegel, så snart den hunnit nog
rymd för att verkställa denna manöver.

Rapport sändes dagen efter slaget till konungen, som
några dagar därefter genom sin generaladjutant baron S.
M, von Rajalin betygade hertigen sitt välbehag öiv er försöket
emot den fientliga flottan; någon fördel vanns tyvärr ej
genom detta slag.

Äter skulle ett lika gagnlöst som planlöst ödeläggande
af människor och materiel äga rum den 3 och 4 juni
utanför Kronstadt. Hvad hjälpte här det personliga modet,
skickligheten hos den enskilde officeren, tapperheten hos
menige man! Allt strandade, därför att det var för många
viljor som rådgjorde och icke rådgjorde, när det gällde
flottans rörelser, och enstaka order gåfvos här och hvar,
därför blefvo blod och tårar det enda som vanns. Hvad
gagn landet hade af kriget, därå gifva fredsvillkoren i
"Wärelä det mest lysande bevis.

Från moderlandet öfvergingo nu till dotterlandet i öster
snart sagdt alla de fartyg som funnos att tillgå: öfverste-
löjtnant V. von Stedingk, som förde skärgårdsfregatten
Styrbjörn, afgick den 17 maj med Stockholmsfartygen,
öfverstelöjtnant J. Törning med de i Bohuslän utrustade
sluparna, hvilka han själf skapat, lämnade Marstrand den
12 juni, och den Pommerska eskadern under major C. O.
Cronstedt (ej grefve) afseglade samtidigt. För öfrigt kom-
menderades den svenska skärgårdsflottan af öfverstelöjt-
nant G. C. de Freese, den finska af öfverste C. N, af Klercker
och öfverstelöjtnant C. A. Danckwardt. Sedan öfvertog
konungen själf befälet öfver skärgårdsflottan och förord-
nade G. C. de Freese att vara dess flaggkapten. Af denna
flotta företogs ett anfall på Reval men utan något vidare
resultat. Örlogsflottan begaf sig nu till närheten af Kron-

- 52 —

stadt, där en afdelning af ryska flottan under befäl af vice
amiral Kruse befann sig. Den 3 juni företog den fientliga
flottan ett väl slutet anfall emot den svenska örlogsflottan
samt en del af skärgårdsflottan. Striden började redan i
arla morgonstunden. Storamiralen hertig Carl med staben
befunno sig liksom vid Reval ombord på Ulla Fersen och
deras frånvaro från chefsskeppet verkade mycket förla-
mande på flottans rörelser. Vid ett tillfälle förhalades ti-
den otillbörligt länge därigenom att en officer måste skickas
till hertigen för att erhålla tillåtelse verkställa en manöver,
som för flottan var af allra högsta vikt och när officeren
väl kom åter, var det gynnsamma ögonblicket förbi och
manövern till ingen nytta. Erik Klint erhöll sedan, när
hertigen efter striden ånyo kom ombord på chefsskeppet,
följande skriftliga order: ■}>att vara berättigad till de rörelser
och att genom signaler befalla den del af flottan deltaga
som under påstående batalj af honom pröfvades tjenliga».
Men denna tillåtelse gafs alltför sent för att blifva till
något gagn.

Förlusten för svenska flottan den 3 och 4 juni i döda och
sårade var ganska stor och bevisar stridens hetta. Chefen
på linjeskeppet Prins Ferdinand, major Whitlock, blef döds-
skjuten och major Ramberg emottog befälet efter honom.
Ryssarna gjorde de största kraftansträngningar för att tvinga
svenska flottorna in på det land och grund, som på båda
sidor omgifva inloppet till Kronstadt. Andra dagen fort-
sattes bataljen och än i dag finnes i behåll en liten pappers-
lapp med följande ord, skrifna i största hast af Erik Klints
egen hand på f. m. den 4 juni; de äro till hans son Gustaf,
hvilken i och för orders upptagande för ögonblicket befann
sig hos hertigen ombord på Ulla Fersen. Gustaf Klint för-
varade det lilla papperet under hela sin lefnad som ett
kärt minne och efter hans död har det gått i arf till yngre
generationer. Orden lydde sålunda:

'fu^ ^.^

44*»r^

■'f^,/^J^ t^t^ '^:^<'?*»t^ -ikl^tCui^ '^H*^*^ t^^4ic

u^

<^.

^^^^ (^CJ^/K^ ^y^^/5/ ArJjf^-^^.^- /7f/u

Dessa ord »d aZZa sidor, >, hvilken storslagen karaktär
vittna de ej om! Ej för mig, dig och oss gäller bönen
allena, utan den innefattar äfven fienden som kampen stod
emot.

Den Revalska ryska flottan närmade sig nu mera och
mera och försökte förena sig med den Kronstadtska för att
gemensamt genom sin öfvermakt söka krossa den svenska,
men denna, gynnad af vinden, hann i god tid aflägsna sig,
innan de båda förstnämnda flottorna i följd af den starka
krutröken, som hela dagen låg emot ryssarna och som hind-
rade dem ifrån att få sikte på svenskarna, kunde anfalla.
»Men vår farligaste fiende-», säger Gustaf Klint i sina an-
teckningar, y>var den till öfverste avancerade Sidney Smiths,
hvilken af storamiralen blifvit sänd med rapport till ko-
nungen och som återkom natten emellan den 5 och 6 juni
med de olyckliga orderna: »Att stora flottan skall ingå till
Viborgska viken för att betäcka skärgårdsf lottans . Detta var
detsamma som att krypa i säcken, eller med andra ord
uppoffra allt. Långt in vid Björkösund låg nu skärgårds-
flottan, med undantag af den Pommerska under öfverste-

— 54

löjtnant C. O, Cronstedt, och denna skulle räddas genom
denna för samtid och eftervärld lika obegripliga som oför-
låtliga manöver. Ett försök gjordes att intaga Viborg men
det misslyckades. Den 13 juni besökte konungen chefs-
skeppet, dit samtliga skeppschefer voro kallade. Gustaf
III betygade dem därvid sitt nådiga välbehag för deras
ådagalagda tapperhet under föregående bataljer och lof-
vade bygga flera tredäckare!!!! sedan han blifvit öfver-
tygad om att sådana skepp passade för Östersjön, hvilket
han förut betviflat. Han försäkrade äfven att ryssarna
buro mycken fruktan för oss. Vid detta tillfälle blef baron
M. D. Palmqvist nämnd till öfverste och O. H. Norden-
skjöld till vice amiral. Erik Klints yngre söner, Fredrik
12 och Jonas 10 år, fingo äfven bevis på nådigt veder-
mäle, i det att konungen personligen utnämnde dem till
fänrikar.

Gustaf Klint skrifver i sina anteckningar om krigföringen
följande: »Jag hade således under loppet af mindre än en
månad blifvit vittne till de förfärligaste misstag uti sättet
att begagna rikets vackra och väl utrustade flottor, min
önskan att vinna undervisning uti grunderna samt utföran-
det af de större krigsoperationerna var förfelad, min före-
sats att använda all möjlig uppmärksamhet på flottans och
arméns rörelser, h vilka jag ansåg böra stå i ett oskiljaktigt
samband, tjänade mig blott till att inse det ingen förnuftig
plan blef utkastad eller åtminstone ej följd, med ett ord, jag
såg rikets krigsmakt behandlad som en leksak och bero af
främmande inflytande samt icke, som sig borde, användas
till fäderneslandets fördel.»

Emellan amiral O. H, Nordenskjöld och hans unge flagg-
adjutant utspann sig en ganska häftig ordväxling i anledning
af skeppens läge, hvilka Gustaf ansåg på en del af linjen voro
olämpligt placerade, såsom han personligen erfarit från
chefsskeppets masttopp. Denna fråga var nära att bryta
det goda förhållande som hittills varit rådande mellan
Gustaf och hans förman. Ordväxlingen slutade sent en
afton, då Gustaf gick på däcket å chefsskeppet och utgöt sig
för vakthaf vande kaptenen C. J. Hjerta, med följande ord af

- 55 -

den uppretade amiralen: >JFar då ombord på Rättvisan och
Försiktigheten och lägg dem hvar åttan tusan ni behagar. y>
Med gladt sinne nedsteg Gustaf, efter dessa ord, i herti-
gens slup och begaf sig till de båda fartygscheferna öfverste-
löjtnanterna "Wollin och Fahlstedt. Båda gubbarna mötte
honom på däck med nattmössan i handen och emottogo
bugande den order som hertigen!!! nådigst skickat dem,

Andra dagen hade Nordenskjöld vänligheten inkalla Gustaf,
gaf honom rätt och ursäktade sig med att tyngden af denna
brydsamma belägenhet, som han ju ej själf framkallat,
nästan ensamt lades på hans axlar och han måste stå i
elden, oaktadt hertigen var chef till namnet. Det inflytande
som okunniga personer ägde hos konungen, på detta skulle
fäderneslandets väl och ve hänga. Och han tillade att han
önskade, att Gustaf skulle vara närvarande vid alla de
rådslag som höUos, Dessa ord rörde Gustaf varmt och
Nordenskjöld blef för honom till hans sista stund ädlingen,
hvars vänskap han dag för dag mera och mera sökte för-
värfva. Många år därefter träffade Gustaf, då själf amiral,
sin faderlige vän och forne stridskamrat på en stor middag
i Stockholm hos deras gamle krigsbroder amiral J. H.
Nauckhoff, och Nordenskjöld yttrade då till honom: »Att
han var stolt öfver att han valt Gustaf till sin flaggadjutant
under kriget med Ryssland^ .

Ombord på de svenska skeppen höllos dagligen långa
rådplägningar, allt under det man ansåg att flottornas
olycksöde var besegladt. Vatten och mat började tryta
och det hjälpte föga att resonera. Än skulle en landstig-
ning företagas och man skulle försöka att öfverrumpla Pe-
tersburg. Alla på flottan befintliga trupper med en reserv
af sjömanskapet skulle verkställa denna manöver. Blef ve
flottans landstigningsförsök utan framgång, skulle den för-
söka sänka eller bränna sina skepp och transportfartyg för
att med mera lätthet göra sitt aftåg den södra vägen ge-
nom Björkösund samt slå sig igenom fienden och såmedelst
upphinna svenska skären. Ett anfall på Kronstadt med
den förenade styrkan var äfven i fråga m. m. Om detta
vilda tilltag att äfventyra flottan genom dess förläggande

- 56 -

till Björkösund säger Gustaf i sina anteckningar följande:
»Jag arbetade med varm ihärdighet att bevisa amiral Nor-
denskjöld, att flottans förläggning till Björkösund ovillkor-
ligen skulle medföra dess totala förstörelse såväl genom
den trånga lokalen och ryska flottans öfvervigt i medel att
inspärra oss med flerdubbla linier, som lättheten att med
kanon- och mörsarbatterier medvärka till vår olycka äfven-
som att en reträtt södra vägen blef oss omöjlig samt skulle
försätta oss öster om ryska flottan, hvilket med andra ord
ville säga äfven under de mest gynnande omständigheter
ånyo inspärra oss.»

Hvad ryssarna beträffar, var deras plan följande. Första
anfallet skulle ske emot den svenska skärgårdsflottan och
efter dess eröfring skulle örlogsflottan angripas från olika
håll af de förenade ryska örlogs- och skärgårdsflottorna.
Ryssarna voro så vissa om segern, att de på förhand lära
träffat öfverenskommelse om prispenningarnas fördelande
emellan sina olika flottor. Man började mera och mera
på de svenska flottorna inse att en genombrytning af den
ryska kordongen måste ske, men hvar och huru? Amiral
O. H. Nordenskjöld, mannen för dagen, sammankallade gång
på gång sina underlydande officerare af alla grader och
dryftade frågans lösning med sorgtyngdt sinne. Bland de
förslag som framkommo var öfverste M. D. Palmqvists att
genombrytningen skulle ske på centern af den ryska flottan
och som skäl härför anförde han, att svenska flottan i alla
fall vore förlorad och att det sålunda endast återstod att
»åt historien gifva ett prof på den svenska tapperheten i sin
högsta utvecklings . På detta svarade Gustaf Klint, som en-
ligt amiral Nordenskjölds önskan alltid var närvarande:
^ Efter min öfvertygelse kommer vår flotta icke härifrån utan
att ådagalägga ett mod värdigt historiens uppmärksamhet,
men vår ära kommer att mätas efter antalet af de skepp
som blifva räddade. Vi hafva sett ryska skepp stå på grund,
då den fiendtliga flottan har velat nalkas oss, och sådant
bevisar oss att vi icke kunna vara säkra att undgå ett lika
öde, om vi gå den väg herr baronen föreslagit, helst krut-
rök och kanonad förtager oss utsigten och förvillar våra

— 57 —

kompasser — fiendtliga flottan skall ock intet underlåta
att förfölja oss samt att eröfra det ena skeppet efter det
andra. Den väg däremot som vi ingått känna vi alla vår
egen samt ryska embosseringen är där vår rättelse, vi
komma vester om ryska flottan, kan betäcka skärgårds-
flottan och transportfartygen och beskär vår Herre oss gyn-
nande omständigheter kunna vi alla blifva räddade.»

Palmqvist såg helt förvånad på den nittonårige flagg-
adjutanten, som så väl tycktes satt sig in i förhållandena,
men svarade ingenting, och Nordenskjöld svarade helt vän-
ligt: "Klints förslag tål åtminstone att tänka pd.» Men för-
slaget hade ej några flera förespråkare, utan de flesta rös-
tade för utgången genom Björkösund, hvilken plan amiral
Nordenskjöld personligen mest var böjd för. Gustaf var
outtröttlig och visade amiralen gång på gång alla förde-
lama af sitt förslag, slutligen tröttnade Nordenskjöld och
svarade : » Vi hafva blott att lyda konungens befallning ock
ej att resonnera» , och efter en af konungen hållen krigskon-
selj, där många och stora förslag voro å bane, kom åter
den bestämda ordern, att örlogsflottan skulle insegla i Björkö-
sund, men för att inseglingen skulle kunna försiggå ostörd,
borde den ske under sådan vind, som ej tillät ryssarna att
förfölja.

Gustafs förtviflan kände snart sagdt inga gränser, men
orderna om inseglingen voro lyckligtvis hemliga och ingen
mera än Nordenskjöld och Gustaf hade läst dem och den
sistnämnde visste således, hvarför Nordenskjöld skulle var-
skos så snart nordvästliga vindar visade sig, och detta vare
sig det var natt eller dag. Gustaf, som ofta haft nattvakt
ombord, hade därunder observerat att vinden om nätterna
i allmänhet drog sig åt nordväst emellan kl. 12 — 4, för att
sedan fram på dagen öfvergå till sydvästlig. När så alla
hans böner och föreställningar emot inseglingen i Björkö-
sund förklingade ohörda, beslöt han att gripa till list. Han
anhöll hos Nordenskjöld att hvarje natt få göra den s. k.
hundvakten, d. v. s. emellan kl. 12 — 4, hvilket beviljades
honom, men äfven detta höll på att misslyckas. En natt
mellan dessa klockslag blef Gustaf sänd till de andra skep-

- 58 -

pen med några viktiga meddelanden och när han återvände
till chefsskeppet, såg han till sin förskräckelse en allmän
rörelse ombord, och allt tydde på att såväl detta som de
öfriga skeppen gjorde sig redo att lyfta ankar; en del hade
till och med hissat segel och samma manöver företogs å
de ryska. När Gustaf väl kom ombord erfor han, att vakt-
hafvande officeren mycket riktigt hade inrapporterat för
Nordenskjöld, att vinden hade vid midnattstid gått öfver
på nordvästlig, men lyckligtvis hann ej någon segling för-
siggå därför att vinden ej höll i sig, men från den stunden
lämnade Gustaf ej ifrån sig nattvakten, huru ansträngande
denna än var.

En dag när amiral Nordenskjöld studerade kartan öfver
Viborgska viken, framkom Gustaf ånyo med sitt förslag att
utsegla samma väg som man inkommit. Öfverstelöjtnant
J. Puke, som stod bredvid, yttrade på sitt grofkorniga
språk; >yHvemf — n har kunnat gifva ett sådant förslag? y> Nor-
denskjöld, hvilken i samma ögonblick blef kallad till herti-
gen, ropade: »Klint, försvara Kr.y> Puke, som alls ej per-
sonligen kände Gustaf mera än som tjänstgörande flagg-
adjutant, såg skarpt på honom och frågade sedan i fogli-
gare ton, huru han tänkte sig det hela. Innan Nordenskjöld
återkom från hertigen, hade Gustaf i Puke vunnit en säker
bundsförvant till sitt förslag.

Öfverstelöjtnant C. O. Cronstedt inträffade med ett antal
nya kanonslupar som blifvit byggda i Pommern, men dessa
hindrades af ryssarna, som nödgade dem att återgå till
Svensksund och där förena sig med kapten J. H. Schlitzer-
crantz' galärer. Konungen var själf ombord på chefsskep-
pet den 2 juli och det beslöts då, att genombrytningen
skulle ske enligt den af Gustaf föreslagna planen och att
skeppen skulle gå till segels kl. 6 morgonen därpå. Ko-
nungen uppmanade de församlade skeppscheferna till mod
och ståndaktighet och vände sig särskildt till Puke, som
skulle vara den förste i elden, med dessa ord: »Käre Puke,
Ni är min flottas ledare. Er fader vägrade ej att gifva sitt
hufvud för min fader spara ej Krt lif och blod för mig, jag
glömmer det ey. >

— 59 —

Högsta befälet öfver skärgårdsflottan hade konungen själf.

När den 3 juli på morgonen den för uppbrottet bestämda
stunden slog så var, för att undgå ryssarnas uppmärksam-
het, märsseglens skotande den enda signal som gafs från
chefsskeppet. Och man kan föreställa sig, med hvilka käns-
lor af glädje och tacksamhet som Gustaf gaf denna order.
Inom några ögonblick efter sedan signalen var gifven voro
alla skeppen färdiga att våga en dust med vind och våg
och såväl befälet som hvarje man redo på sin post att göra
sin plikt och med den äran genom eld och rök från tu-
sende gapande kanonmynningar lugna och säkra genom-
bryta den ryska öfvermakten. Afståndet mellan de ryska
och svenska flottorna var endast en half sjömil.

Linjeskeppet Dristigheten med den store sjöhjälten öf-
verstelöjtnant Puke som chef intog täten och sida vid sida
om detta gingo skärgårdsfregatterna Styrbjörn och Nor-
den, den förstnämnda under befäl af öfverstelöjtnant Vik-
tor von Stedingk och den sistnämnda under kapten G. Ölän-
der, och dessa passerade under kanonemas musik och då-
nande hurrarop den ryska flottan kl. i/, 8 om morgonen.
Chefsskeppet kom som det tolfte i ordningen vid åttatiden
och kursen togs längs södra vägen om Lilla och Stora Fi-
skaren rakt emot Högland. Gustaf säger om denna märk-
liga färd i sina anteckningar följande: »Aldrig har jag njutit
en större glädje än då jag såg Dristigheten lyckligen genom-
bryta den ryska embosseringen samt med fulla segel och
oskadd tackling fortsätta sin kurs vesterut. Jag önskade
att kunna teckna denna högtidliga scen, ty den var egen i
sitt slag. Vinden var frisk ostlig, himlen klar, men beströdd
med lösa moln hvilka stundom skymde solen. De ryska
skeppen hade gulmålade batterier och lågo ankrade för
spring med bredsidorna vända emot Dristigheten, hvars
sida var rödfärgad. I samma ögonblick detta skepp med
alla segel till nalkades inom skotthåll, framblänkte solen
utur molnen på ett förtjusande sätt och gaf en alldeles
egen glans åt Dristighetens skrof och segel. Ryska skeppen
inrymdes hastigt i ett ogenomträngligt men ljust moln af
krutrök och dess kulor studsade på vattnet långt bakom

— 60 —

Dristigheten fram till den svenska linien. Slutligen ut-
bredde sig en förfärlig kanonad från det stolta Dristighe-
tens sidor och inhöljde det såväl uti sin egen som ryssarnes
rök, utur hvilken blott dess öfversta toppar efter längre
tids förlopp och på stort afstånd vester om ryska embos-
seringen småningom började framskymta. Oh! h vad jag var
lycklig då jag såg dess bramtoppar! — de öfvertygade mig att
detta skepp icke blifvit redlöst, h vilket jag så mycket mera
fruktade som de ryska skeppen icke allenast ägde fri utsigt
och hade en säker riktning utan och manade af sitt öfver-
mod och vår underlägsenhet borde anse vår undergång
oundviklig.»

Ryssarnas kanoner voro laddade med s. k. skråkulor;
sjuttiosex till åttio stycken innehöll ett skott, och när dessa
afskötos, svärmade de ut som hagel och slog ner här och
där. När chefsskeppet var på ett fåtal alnars afstånd från
ett af de ryska, nedslog en dylik kula mesanmasten och
kastade kulor eller skrå, som de benämndes, omkring på
alla håll. Ett par berörde först Gustaf Klint lindrigt, där-
efter träffade de likaledes hertig Carls vänstra arm, och
så slutligen dödade de inom ett ögonblick prinsens kaval-
jer öfverstelöjtnanten vid Drottningens lifregemente baron
Henrik Christopher Schultz von Aschenraden. Nordenskjöld
och Palmqvist, hvilka voro alldeles invid, blefvo oskadade.
Öfverstelöjtnant Schultz var en ovanligt älskvärd person
med ett friskt och hurtigt lynne, men samma dag som han
träffades af den dödande kulan var det liksom han haft
aning om att hans slut var nära. På morgonen stod Gustaf
Klint vid fallrepstrappan å chefsskeppet ifrigt sysselsatt
att genom sin kikare iakttaga ryska skeppens förehafvande,
då Schultz kom fram till honom och frågade, om han trodde
att genombrytningen skulle lyckas. Härpå svarade Gustaf:
»Nog går den bra alltid' och undrade, h var för Schultz i
dag såg allt så mörkt och tillade liksom för att trösta ho-
nom: » Vår Herre hjelper oss väl.t> Suckande svarade Schultz:
:»Ja, Gud gifve att Ni sade sannt.» Dessa ord voro de
sista som Gustaf hörde från hans mun; några timmar se-
nare var han ej längre bland de lefvandes antal.

— 6i —

För svenska flottans fartyg allt intill chefsskeppet och
ett par till gick genombrytningen med glans, samt äfven
för skärgårdsflottan; men då inträffade en händelse hvarpå
man ej alls var beredd. Flottan medhade en gammal fre-
gatt, benämnd Postiljonen, förd af fänrik Sandell, hvilken
blifvit inredd till brännare och denna sprang i luften, ta-
gande på samma gång med sig linjeskeppet Enigheten, chef
major G. C, Feif, och fregatten Zemire, kapten Neijendorff.
En förfärlig oreda följde på denna explosion. Major Feif
hade den stora sinnesnärvaron att, under det han själf stod
omhvärfd af lågor, genom roparen tillsäga de i grannskapet
af skeppet varande kanonsluparna och transportfartygen:
y>Jag springer i luftem, och att dessa skulle aflägsna sig så
fort ske kunde. Neijendorff räddade sig i en slup men af
besättningen omkommo de flesta. Denna olycka blef signa-
len till stora förluster för flottan.

Konung Gustaf III gick själf först i början af striden
ombord på slupen Zeraphim, hvilken förde kunglig flagga;
denna blef emellertid nedskjuten och en af slupens roddare
dödsskjuten. Flaggan upptogs ur vattnet och fördes som
trofé till Petersburg. Konungen gick sedan ombord på jak-
ten Kolding, som tillhörde örlogsflottan, och fortsatte med
denna resan till Svensksund. När konungen väl var kom-
men ombord på Kolding, jagades denna af ryska fregatten
Venus, men genom en lycklig skickelse återkallades denna
fregatt och svenske konungen undgick därigenom en säker
fångenskap. Ofverstelöjtnant V, von Stedingk med Styrbjörn
och kapten G. Öländer med Norden gjorde en särdeles
skicklig och hjältemodig manöver vid genombrytningen, som
gör att deras namn aldrig skola förblekna på historiens
blad.

Intet hade varit naturligare, än att den öfverlägsna ryska
flottan gått till segels, så snart de främsta af den svenska
börjat söka sig igenom deras linje, och af skurit de följande
skeppens framträngande. De hade lätt, skepp för skepp,
kunnat utan mycken möda infånga svenskarna. Men till all
lycka voro de slagna med en blindhet och oföretagsamhet
utan like. Nu blefvo ryssarna i stället illa tilltygade af sven-

— 62 —

skama och fingo en grufligt stor manspillan, så att blodet
rann i strömmar på deras fartyg och de närmaste måste
till och med stryka flagg, men tiden medgaf ej svenskarna
att bemäktiga sig dem.

En skildrare gifver om Erik Klint följande vitsord vid
detta tillfälle: y) Genom öfverstelöjtnant Klints, hefälhafvare
på chefsskeppet, öfverlägsna manöverskicklighet, hindrades
äfven fienden att under förföljandet tillfoga oss någon rätt
betydande skada. ^ Och en annan säger följande: »Skepps-
chefens på chefsskeppet öfv. löjtnant Klints utmärkta upp-
märksamhet i hänseende till flottans kurs och framkomst
blef nu af en stor inflytelse på dess lyckliga framkomst till
Sveaborg. Han afpassade med den yttersta noggrannhet
tiden då det farliga Kallbådan passerades och styrde så ti-
digt emot Mjölön, att ryska flottan, som hållit mera sydvest,
om morgonen den 4 Juli befanns mycket i lä och blef icke
i sigte förrän kl. 5.»

Värdet af de fartyg som endast under 1790 års krig
gingo förlorade uppgick säkert till 120 tunnor guld, däraf
de vid Viborg uppgingo till minst 41 1/2 tunnor. En tunna
guld var enligt den tidens mynt 16,666 Rdr 32 sk. bco.
I denna beräkning äro ej medtagna smärre krigsskepp och
transportfartyg,

Äfven en svensk kvinnas namn är förbundet med reträt-
ten vid Viborg; det var den 28-åriga Anna Maria Engsten
från Fernebo i Västmanland, Major P. H. Scharff vid
arméns flotta var en präktig sjöbuss, men hans hulda maka
visste att när hennes gubbe kom väl ombord, hade han
endast öga och tanke för sitt fartyg och tog föga notis hvar-
ken om de kläder eller lifsförnödenheter som hon hade
medsändt; därför skickade majorskan sin piga, som det
på den tiden hette, till de sistnämndas vård. Ombord på
majorens fartyg fick naturligtvis ej något kjoltyg visa sig,
utan Anna Maria instufvades på en roslagsskuta tillika
med hennes husbondes saker, fyrtio tunnor ärter och några
får samt fem båtsmän som riddare. Men när båten kom-
mit ibland de ryska skeppen, fick den en kula som kros-

- 63 -

sade kajutan, dödade ett får och tog bort en del af relin-
gen. Båtsmännen trodde då att båten sjönk och kastade
sig i vattnet, lämnande tärnan åt sitt öde. Anna Maria
var situationen vuxen, tätade båten med gamla kläder så
godt hon kunde och styrde sin farkost slutligen efter många
mödor och faror till i närheten af Svensksund, där den
omhändertogs af några af hennes landsmän, som voro mera
ridderliga än båtsmännen. Konung Gustaf III, som fick
höra omtalas hennes bragd gaf henne en silfvermedalj med
inskrift >/ör tapperhet till sjös» att å bröstet bäras samt
femtio Riksdaler. Anna Maria blef sedan månglerska i
Stockholm och satt vid sina korgar prydd med medaljen.
Vid hennes begrafning i Johannes' kyrkogård paraderade
på konung Karl XIV Johans befallning två korpralskap från
Svea garde.

Den vid Viborg räddade Skärgårdseskadern förenade sig
med Cronstedtska och Schiitzercrantzska flottorna och de
vunno vid Svensksund den 9 juli en lysande seger öfver den
långt starkare ryska under prinsens af Nassau eget befäl.
Dessa förenade skärgårdsflottor anfördes af konung Gustaf III
med öfverstelöjtnant Cronstedt som närmaste befälhafvare.
Den sistnämnde erhöll till minne af detta slag Svärdsordens
stora kors och den stora guldmedaljen. Cronstedt var då
endast 34 år gammal. Han blef äfven samma år general-
adjutant hos konungen samt öfverste i armén. Den roll
han sedan spelat i vårt lands historia, helt olika den som
var hans ungdoms och första mannaålders, lämna vi åt
historien att berätta och bedöma. Såsom framstående be-
fälhafvare på lilla flottan, utom de förut omnämnda grefve
V. von Stedingk och G. Öländer, märkas C. N. af Klercker,
C. A. Dankv^rardt, J. Töming, C. L. Hjelmstjerna, A. Vir-
gin m. fl. Konungen lät till minne af segern vid Svensk-
sund prägla en guldmedalj, hvilken af regementsoffice-
rare skulle bäras om halsen i en kedja af samma metall,
och af lägre grader i knapphålet i en mindre kedja, äfven
denna af guld. I anledning af segern hölls den 22 juli ett
högtidligt Te Deum. Svenska örlogsflottan ingick till Svea-
borg och den ryska kryssade där utanför, men någon strid

- 64 -

förekom ej. Grefve C. A. Strömfelt skickades som parla-
mentär men bief ej emottagen af amiral Tschischagoff. Ko-
nung Gustaf III, åtföljd af generalen grefve J. A. Meijer-
felt, besökte högkvarteret vid Kymene gård. Samtidigt
anlände dit den ryske öfverstelöjtnanten baron Stackelberg
med en depesch, som föranledde konungens afresa till "Wä-
relä, där fred slöts. Vid denna bestämdes samma riks-
gräns som före kriget och återställdes allt till de gamla
förhållandena emellan Sverige och Ryssland.

Vid den stora högtid som den 21 augusti firades i an-
ledning af freden, var konungen mycket frikostig med be-
fordringar och nådebevis. Öfverstelöjtnant Puke blef rid-
dare af Svärdsordens stora kors. För öfrigt bestodo belö-
ningarna i högre grader samt s. k. guldvärjor. Erik Klint
belönades med en dylik samt rättighet för sig och sin fa-
milj att besitta säteri, en förmån som hvarken han eller
familjen varit i tillfälle göra bruk af. Gustaf Klint blef
kapten.

Men vi få ej förbigå det gamla linjeskeppet Dristighetens
öde, som gick med sådan glans under sin tappre chef Pu-
kes kommando i täten, när det gällde att bära upp den
svenska flaggans ära och trotsa moskovitemas kulor och
krut. Många år hade gått fram efter denna i svenska
flottans annaler minnesvärda dag. Dristigheten hade gjort
sin plikt och sktille slopas. Då beslöt Örlogsmannasällska-
pet i Karlskrona, att en del af det gamla skeppet skulle
göras till en kista åt dess forne kölherre Johan af Puke,
hvilken sedan 1816 hvilade i grafkapellet på sitt i lifstiden
ägda gods Djöholm, beläget ungefärligen en mil från Ron-
neby. Af Dristighetens köl, hvars ekvirke under årens lopp
mörknat, äro själfva kistan och locket, medan hörnen å
denna förstnämnda äro prydda af ofärgad ljus ek, utskuren
i form af ankare, från hvilka ett par tjocka trossar, lika-
ledes formade af ljus ek, utgå och nedfalla öfver locket.
Midtpå detta står på en Ijuspolerad ektafla af oval form:
^ Johan af Puke, Svenska flottans ledare under genombryt-
ningen vid Viborg den 3 Juli 1790. Spillrorna af linieskep-
pet Dristigheten omsluter här hans stoft.»

- 65 -

Den 3 juli 1871, under stora högtidligheter och i närvaro
af amiral af Pukes anförvanter samt en mängd af flottans
såväl befäl som manskap, nedsattes den kista i hvilken
Pukes stoft förvarades i denna af Dristighetens spillror
förfärdigade sarkofag. Och dessa båda, hvilkas ärorika
namn historien förvarar på sina blad, omsluta nu hvar-
andra efter döden lika nära som en gång under stridens
hetta vid Viborg.

När flottan nalkades Sveaborg möttes den af en slup,
som medförde depescher till hertigen samt bref till de flesta
af officerarna. Dessa innehöllo den sorgliga underrättelsen,
att Ve ^^ staden Karlskrona blifvit lagda i aska den 17 juni.
För Erik Klint såväl som för de flesta var denna under-
rättelse lika med stora ekonomiska bekymmer för hela deras
återstående lif. Undergifven som alltid, voro Klints ord
dessa: ^^ Herren gaf och Herren tog, välsignadt vare Herrens
namn», och därpå gick han åter att sköta sitt ansvarsfulla
kall ombord, där så mycket berodde på hans lugna, säkra
blick.

Storamiralen hertig Carl flyttade till Helsingfors för att
vårda sin blesserade arm, som han en längre tid måste
bära i band. Armen sköttes af amiralitetskirurg A. Fiirst.
Gustaf Klint uppritade för sitt eget nöjes skull en karta
öfver flottornas ställning vid Viborg och denna kom af en
händelse för vice amiral O. H. Nordenskjölds ögon, hvilken
visade den för storamiralen, som gillade den och så en dag
lämnade den sistnämnde kartan till konungen, som blef yt-
terst missnöjd öfver att skärgårdsflottan, som han själf vid
detta tillfälle anförde, ej var ställd främst m. m. och be-
fallde att plåten skulle konfiskeras och att inga aftryck
finge utlämnas till allmänheten. En annan person fick i
uppdrag att rita en karta efter majestätets sinne, men denna
blef aldrig graverad.

Storamiralen aflämnade befälet öfver örlogsflottan till
amiralen O. H. Nordenskjöld och hemseglade själf med
fregatten Kamilla, hvars chef var majoren baron O. R. Ce-
derström. Hertigen, som var personligen afhållen af såväl
officerare som manskap, hälsades vid afresan med salut

— 66 —

från hela flottan. På örlogsflottan embarkerade de trupper
som voro förlagda i södra Sverige. Sveaborg lämnades
den 5 och den 14 september skedde ankomsten till Karls-
krona. Amiral Nordenskjöld skickade Gustaf Klint som
kurir till Stockholm och Drottningholm för att underrätta
konungen att flottan lyckligen hemkommit. Den hemska
eldsvåda som ödelagt staden gjorde all inkvartering där-
städes omöjlig, hvarför de hemvändande trupperna fingo
förläggas dels i Lyckeby och dels i Nettraby. Penning-
bristen var ännu större än under de föregående åren och
lönerna voro innestående för halfva, ja hela år och detta
förorsakade mångas fullständiga ruin.

Vi vilja nu återkomma till eldsvådan i Karlskrona. El-
den utbröt den 17 juni vid half tretiden på e, m. i öfverste-
löjtnant G. A, Améens hus, som låg i stadens västra del.
Den gamle hedersm^annen själf var med i ryska kriget som
chef på det stora linjeskeppet Lovisa Ulrika, som hade
den olyckan att vid Viborgska genombrytningen fastna på
Passalodogrunden. Till dess tappre chef öfverstelöjtnant
Améen yttrade storamiralen i anledning af olyckan följande:
»J Er tröste kan herr öfverste, jag har sett Er lycka svika,
men I har f äktat som en ärlig man.»

En skomakare, som bodde på Amiralitetsgatan midtemot
Améens hus, lärer begagnat sig af deras brygghus för att
koka beck uti och detta hade tagit eld genom någon ovar-
samhet, och som stark blåst var rådande spred sig elden
med förfärande hastighet. Redan efter ett par timmar lå-
gade den i tre olika och vidt skilda delar af staden. Or-
saken härtill var, utom den starka blåsten, att i en mängd
hus förvarades större och mindre partier krut och detta
exploderade och kastade eldbränder hit och dit. Andra
dagen kl. mellan nio och tio på f. m. kunde elden slutligen
begränsas vid Kalfhagen åt ena hållet och vid Handtverkare-
gatans västliga del åt det andra, och på hela detta om-
råde reste sig skorsten vid skorsten emellan rykande rui-
ner. Något ordnadt släckningsarbete kunde naturligtvis ej
blifva tal om, förskräckelsen och villervallan voro öfver
alla gränser och själfva myndigheterna, både de civila och

de militära, voro alldeles handfallna. Den några timmar
förut af välmåga och ordning blomstrande staden var i ett
fullkomligt upplösningstillstånd. Ifrån brygghuset, där el-
den först utbröt, spridde sig det rasande elementet utefter
hela norra sidan af Amiralitetsgatan ända ner till sjön.
Gatans ovanligt stora bredd möjliggjorde att genom stora
ansträngningar rädda dess andra sida och till all lycka
kom elden därigenom ej att beröra den på kronans bekost-
nad i början på 1680 af från Finland öfverfördt virke
byggda Amiralitetskyrkan, hvilken efter Carl XLs gemål
drottning Ulrika Eleonora benämndes »Ulrica pia», äfven-
som varfvet, skeppsdockorna, mastkranen m, m. undsiuppo.
Bland de mera betydande byggnader som blefvo lågomas
rof voro Tyska kyrkan, storamiralshuset, landshöfdingeresi-
denset, rådhuset, kadettskolan med dess utvalda bibliotek.
Tyska skolan, skeppsgosse-, artilleri- och navigationssko-
lorna, apoteket, boktryckeriet, slupskjulet, sjukhuset, fält-
apoteket, västra kronobageriet samt kronobränneriet. Sta-
dens storkyrka förlorade sitt tak och torn samt blef myc-
ket skadad utvändigt men dock ej värre, än att gudstjänst
sedan kunde däri hållas. De flesta handelshusen med de-
ras rika packbodar gingo likaledes upp i rök. Elden var
vid niotiden på aftonen färdig att kasta sig öfver bron till
Stumholmen och från denna till Laboratorieholmen och
Kungshalls batteri. På den förstnämnda fanns utom östra
kronobageriet ett i en hvälfd källare förvaradt större krut-
förråd samt flottans förnämsta magasiner, där under flera
månaders tid samlats en hel del förnödenheter för den
krigförande flottans räkning; och ej mindre än sjutton trans-
portfartyg lågo där under lastning för tillfället. På Labora-
torieholmen fanns utom mycket annat femtio centner krut
uti den s. k. utgiftsboden. Skulle nu elden fått näring i
allt detta, hade en olycka af oberäknelig vidd kunnat blifva
följden. Bron till Stumholmen hade redan fattat eld och
ett i sjön emellan de trenne holmarna på pålar byggdt ga-
lär- och slupskjul stod i ljusan låga, antändt af bränder
som från Tyska kyrkans brädtak blifvit af stormen dit
öfverförda. Men denna olycka, som tycktes oundgänglig,

— 68 —

förekoms genom häradshöfding Samuel Ståhls hjältemodiga
ingripande. Endast biträdd af en ryttare och två båtsmän
— alla andra flydde af fruktan för explosion — nedhögg
han den brinnande bryggan, där elden var så stark att den
fattade uti de tre båtarna, den ena efter den andra, hvari
dessa hjältar befunno sig, och det nästan gafs dem valet
att förgås antingen af eld eller i vattnet, men genom ett
under, kan man säga, blefvo de dock räddade från döden
på något af dessa fasansfulla sätt. Det vill mera manna-
mod och dödsförakt till att från ett brinnande hus rulla
ut den ena kruttunnan efter den andra och tömma den i
hafvet och så vända åter gång på gång och ur eldgapet
hämta en ny sådan med samma explosiva innehåll, än att
på bataljfältet möta en fiende, där så många förenade om-
ständigheter egga sinne och tanke att glömma stundens
fara. Uti en till kungl. majestät inlämnad skrift yttrar
häradshöfding Ståhl om denna tilldragelse följande:

»Företaget var i högsta grad vågsamt, men en suck till
himlen gaf mig styrka och hopp. Öfverkommen till holmen,
insåg jag att här icke var annat val, än att rädda allt,
eller äfventyra att drunkna, brinna eller att sprängas i
luften. Bron, som utgjorde öfvergången från staden till
holmen, stod i full låga. Vi hade krutförråd till venster, till
höger brinnande farkoster och antända ämnen flytande från
Köpmansvarfvet mot holmen och bron, bakom oss Labora-
torierna och det där bredvid brinnande slupskjulet och
framför oss en härjande eld, som måste afvärjas. En ex-
plosion skulle utsatt kronans skeppsvarf för stor fara. Un-
der dessa utsigter uppbröto vi dörren till materialförrådet,
nödiga verktyg och släckningsanstalter uttogos och under
ett nedstörtande eldregn från det brinnande vestra bage-
riet, med mera ifver än hopp företogo vi, mina tre kam-
rater och jag, arbetet med brons uppbrytande. Genom
detta medel lyckades vi rädda kronans dyrbara magasiner
och att utsläcka elden, som antändt flera ställen på holmen.»

Äfven de många transportfartygen blefvo räddade. Ska-
dan för riket och staden anslogs till 150 tunnor guld. De
brända tomternas antal uppgingo till 413 st. och 2,094 hus-

- 69 -

håll samt 1,065 ogifta personer blefvo husvilla. Af de af-
brända husen voro 145 assurerade för tillsammans 108,723
Rdr, Tack vare häradshöfding Ståhls stora själf uppoffring
och raska ingripande, räddades hvad som räddas kunde af
den olyckliga staden och hans namn namnes med tacksam-
het och välsignelser i många anteckningar från den tiden.
Han blef sedan hofkamrer hos Carl XIII och styresman
på Rosersbergs slott, hvilken befattning upphörde vid ko-
nungens död. Ståhl var gift med Brigitta Christina Nord-
ling, han afled den 21 augusti 1828 och ligger begrafven i
Hornska familj egr af ven i Maria Magdalena, kyrka i Stock-
holm. På första bladet i sin efterlämnade lagbok har Ståhl
skrifvit fäljande ord, hvilka kunna betraktas såsom hans
valspråk och ett rättesnöre för den redbare mannens alla
handlingar: -»Du Trogne följeslagare Låt mig Alltid Följa
Den Väg Du utstakar, i

Erik Klints hus var beläget i stadens östra del, hvar-
för man i det längsta ansåg att någon fara för detta ej
fanns, och såväl konteramiral F. Linderstedt som en hel
del andra personer ditförde saker och viktiga papper, som
de lyckats rycka undan elden, vissa om att de här voro i
godt förvar; men kl. emellan tio och elfva på aftonen ned-
brann äfven detta. Klints svärfader, som af ålder och
sjukdom var sängliggande, bars bort af sin dräng på den-
nes rygg och blef sålunda förskonad från att blifva inne-
bränd, hvilket hände med flera äldre eller sjuka personer
samt små barn. En del sängkläder och linne m. m. blefvo
räddade ur branden, tack vare att Erik Klints maka hade
litet silfverpenningar att muta folket med; men det mesta
af deras egendom blef lågornas rof. Genom hans syster
Charlottes rådighet blefvo Gustafs kartor räddade, men
hans böcker och annotationer gingo förlorade jämte hans
präktiga båt. > Hela min flotta» säger han i sina anteck-
ningar och man tycker sig förnimma det sorgsna tonfallet
i hans röst, när han uttalar dessa ord. Båten låg uppdra-
gen på gården för att ej af obehöriga personer begagnas
under Gustafs bortovaro. Erik Klints maka, deras elfva
barn, hvaraf det yngsta endast var ett hälft år gammalt,

— 70 —

hennes åldrige fader och syster måste tillbringa natten i
ett hvalf i varfsmuren med denna förödelsens styggelse för
ögonen. Familjens gode vän varfsamiral H. af Chapman
tillbjöd dem ett hem hos sig, hvilket anbud dock ej antogs,
utan Charlotte Klint hyrde en skuta af en skeppare från
Åhus och inskeppade i denna samtliga familjens medlem-
mar och det lilla bohag som räddats undan elden, och
ämnade begifva sig till Tromtösunda och inkvartera sig
med dem hos en bonde, som hon brukade köpa rotfrukter af.
Skepparen kände ej vägen och efter åtskilliga äfventyr
kommo de i stället till Tromtö gods, efter att hafva i den
trånga hårdt lastade båten tillbragt två dygn med endast
litet mjölk och bröd till föda. Charlotte Klint fick sig och
alla de sina inlogerade hos trädgårdsmästaren på Tromtö.
Litet halm utbreddes på golfvet i ett rum och på denna
lade sig hela familjen utom Charlotte själf, som satt med
sitt trötta hufvud lutadt emot en stol. I denna ställning
och fördjupade i sömn funnos de af öfverstarna gref varna
C. A. och H. F. "Wachtmeister af Johannishus, nyss hem-
komna från fångenskapen i Ryssland och hvilka varit på
ett tillfälligt besök i Karlskrona efter branden. Rörda af
denna sorgliga syn samt af tacksamhetskänsla mot Erik
Klint hvilken varit deras förman och lärare, tillbjödo de
hans husvilla maka och barn en större byggnad, som stod
obebodd samt skyndade att afresa till Johannishus, där
deras föräldrar vistades, för att få nycklar afsända till
Tromtö så fort som möjligt. Budet som kom med dessa
medförde äfven befallning till trädgårdsmästaren och ladu-
fogden att lämna den nödställda familjen grönsaker och
mjölk efter behof.

Ända till slutet af 1791 bodde Klintska familjen kvar på
Tromtö och åtnjöt mycken vänlighet af "Wachtmeisters. Som
en egenhet kan här nämnas, att än i dag äger ett af Char-
lotte Klints sondöttrars barn i behåll i oskadadt skick en
tekanna af porslin, som räddades undan branden i Karls-
krona, togs med till Tromtö och därifrån åter till Karls-
krona, så till Visborgs kungsladugård, och nu står den på
en atenienn i Visby, som ett bevis på huru äfven det

svaga och bräckliga här i världen kan trotsa eld och vat-
ten, stå starkt genom århundraden.

När Erik Klint hemkom från kriget hyrde han för sig
och de äldre sönerna samt Otto G. Nordenskiöld* rum i
Karlskrona hos den i sitt fack mycket framstående bild-
huggaren J. Tömström på Västra Udden, nära varfsami-
ral af Chapmans boställe. Genom bemedling af sin frände
vice amiral Otto Henrik Nordenskjöld och med de från
kriget hemvändande fartygen kom denne Otto G. Norden-
skiöld från Frugård i Finland som tioårig gosse i det
Klintska hemmet för en ringa, om det ens var någon af-
gift. Varm vänskap förenade snart den unge finnen med
medlemmarna i hans nya hem, ett vänskapsband som fort-
farit emellan släkterna Klint och Nordenskiöld generation
efter generation. Otto Nordenskiöld blef med åren en tap-
per och framstående man, friherre samt befälhafvande amiral
i Karlskrona. Sista åren af sin lefnad bebodde han sin
egendom Verstorp helt nära mina föräldrars, benämnd
Östra Boråkra i Blekinge.

Jag påminner mig ännu, då den frejdade, numera aflidne
professor Adolf Nordenskiöld som biltog student vistades
en tid hos farbrodern på Verstorp, hvilka lifliga debatter
som utkämpades emellan honom, de nya idéernas represen-
tant, och veteranen, den strängt konservative amiral Otto,
båda hetlefrade och påstående finnar. Den blifvande pro-
fessorn, mörk i blicken, förfäktade sina åsikter med ung-
domens hela glöd och säkert med förkänning af att han
en dag skulle lägga en värld för sina fötter, och den gamle
amiralen ristande på hufvudet och med bekymrad min
spörjande min fader, hvad han tänkte om slikt prat. På
hvad sätt Suomis då förskjutne son sedan häfdade sitt
lands anseende och blef känd och erkänd af alla nationer,
fick aldrig den om honom misströstande farbrodern erfara;
öfver hans graf i Nettraby kyrkogård susade då sedan
många år tillbaka lönnarnas lummiga kronor.

Den 30 september 1790 förlorade Klint på Tromtö sin
lille något öfver tvåårige son Salomon, som blef begrafd i

* Denna gren af Nordenskiöldska ätten stafvar namnet med i.

— 72 —

Förkärla kyrka. Den gamle svärfadern Gyllenstam, som
var sängliggande, vistades äfven på Tromtö, men längtade
åter till Karlskrona, dit han återvände i sällskap med sin
ogifta dotter Hedvig Ulrika; han af led därstädes den 17
dec. 1790, 83 år gammal. Hans sköldemärke krossades vid
grafven af öfverste Johan Hisingsköld, som slutade sitt
högstämda tal med följande ord: »Måtte vår ungdom med
lika oaf brutet nit i konungens och fäderneslandets tjenst
blifva i sin ålderdom med lika ära bekrönt och med lika
heder bära sina gråa hår, som framlidne herr Öfversten
och Riddaren Gyllenstam! Men dess minne skall dock för
eftervärlden blifva i oförgänglig helgd och vördnad, ehuru
dess sköldemärke nu dess förgängliga del åtföljer.»

Efter hemkomsten från kriget bevistade Carl, Fredrik och
Jonas Klint samt Otto Nordenskiöld tillika med de öfriga
kadetterna flitigt lektionerna i kadettskolan, där Gustaf
efterträdde sin fader som informationsofficer. Erik Klint
blef nämligen utnämnd till lotsofficer öfver södra distriktet.
Lektionerna måste hållas hemma hos lärarna i brist af lo-
kal. Gustaf fick hundra riksdaler för denna befattning
och så i officerslön ungefärligen detsamma, hvarför hans
ekonomiska ställning var god, enligt hans små pretentioner,
och han kunde alltibland understödja sina föräldrar med
sina små besparingar och äfven skaffa sig själf en egen
speljakt. Det lyckades Erik Klint att i slutet af 1791 få
köpa ett litet hus i Karlskrona, nära Brantaberg, för 9I673
Rdr, Det innehöll två rum och sal på nedre botten samt
två små vindskammare, och i denna lilla bostad inrymdes
femton personer. Här om någonsin besannas det gamla ord-
språket: »att där som finnes hj ärterum finnes äfven sängrum».
Den kärlekens ande, som härskade hos alla familjens med-
lemmar, lättade alla bördor och gjorde det enkla hemmet
ljust och soligt. Gustaf tog själf samt bjöd äfven sina
systrar på franska lektioner, och kring klaveret i det älskade
föräldrahemmet samlades de unga om aftnarna, där musik
och sång utgjorde ett bland deras största nöjen.

Af öfversten baron M. D. Palmqvist fick Gustaf i upp-
drag att upprätta en tablå öfver flottans ställning vid Reval

— 73 -

och Kronstadt. Som lotsofficer fick Erik Klint jakten Kol-
ding till sin disposition, densamma som konung Gustaf III
använde vid reträtten från Viborg till Svensksund. Med
denna gjorde såväl Erik Klint som hans son Gustaf talrika
resor för att undersöka farvattnet kring hela södra Sverige.

Rikets finanser voro i ett bedröfligt skick och riksskul-
den utgjorde 1792 öfver 44 millioner Rdr.

Den 4 april det ofvannämnda året, under pågående teo-
retisk examen med kadetterna, ankom den sorgliga under-
rättelsen att konung Gustaf III dött den 29 mars kl. elfva
förmiddagen, sedan han blifvit skjuten med ett pistolskott på
operamaskeraden den 16 i samma månad. Officerskåren
svor den unge Gustaf IV Adolf sin tro- och huldhetsed
den 5 april och enligt den aflidne konungens testamente
blef hertig Carl förordnad till riksföreståndare med kung-
lig makt och myndighet.

Hertigen, hvilken var varmt fästad vid flottan, föranstal-
tade genast att amiralitetets löner utbetalades med mera
ordning, att ändring af uniformer vidtogs, samt att den i
Göteborg stationerade örlogsflottan förflyttades till Karls-
krona och att uti den förstnämnda staden förlades endast
en mindre del af arméns flotta.

Den 6 juni var klagodag efter Gustaf III med gudstjänst,
stor parad samt flaggning.

Den genom konung Adolf Fredriks förordnande 1756 till
Karlskrona förflyttade kadettskolan blef den 14 oktober

1792 förlagd till Karlberg och där inrättad till ett större all-
mänt militärläroverk, krigsakademien, som det benämndes,
och den 4 november erhöll Gustaf Klint order att infinna
sig därstädes som informationsofficer företrädesvis i navi-
gation, skeppsmanövrering och sjötaktik. Som Gustaf nu
lämnade sitt barndomshem och sin födelsestad för att långt
därifrån tillbringa sin återstående lefnad, vilja vi i allmän-
het af skilj a hans öden från hans öfriga familjs.

Erik Klints tredje dotter i ordningen, Charlotte, blef

1793 utsedd att som sällskapsdam hos den rika änkegref-
vinnan J. H. A. Sparre af Söfdeborg på Tosterup, född
de Cheusses, efterträda fröken Ebba Modée, som blifvit

— 74 —

kammarfröken hos hertiginnan af Södermanland, Hedvig
Elisabeth Charlotta.* På Tosterup behandlades den unga
flickan väl, men hon var af ofrälse börd och således ej
värdig att intaga sina måltider i kretsen af den grefliga
familjen utan måste under tolf års tid stå bakom grefvin-
nan Sparres stol för att passa på hennes önskningar. Men
år 1805, då hennes fader öfverste Klint blef adlad, blef
det äfven för henne en plats beredd vid det grefliga bor-
det. Tidsandan var sådan, att det ej väckte den ringaste
uppmärksamhet att dottern till den ädle och tappre öfverste
Erik Klint intog denna underordnade plats, lika gifvet som
det var att i samma stund som hennes fader upphöjdes i
adligt stånd och frökentiteln gafs henne i stället för den
då brukliga »Mamsell», hon blef räknad som en af famil-
jens medlemmar. Charlottes moder, Charlotte Klint, född
Gyllenstam, skrifver om dotterns resa till Tosterup till
sonen Gustaf, som då vistades på Karlberg, bland annat
följande:

»Nå Charlottes resa var mycket oväntad och hastig. Gud
ske lof hon finner sig rät väl. Grefvinnan är rät god emot
henne, det är nog lite ovant i början, men iag hoppas hon
tar sig nog fram och jag tror hon med Guds hjelp har
mycke nytta deraf, det är nödigt at få se huru dät är på
andra ställen och iag tror vist at hon inte försummar at
vara upmärksam på dät som är nödigt för henne at veta.
Grefvinnan har vari så hederlig och den 1 Oktober givi
henne 8 Rdr 16 sk. hvilken summa hon lär få vart qvar-
tal til handpänningar och iag tror nog at hon hushållar
med dem. Men söta du om du har den lyckan at råka
grefvinnan Ehrensvärd (dotter till grefvinnan Sparre) var
god framför min ödmiuka vördnad, det var ingen annan
som var orsaken därtil. Gud välsigne dem som ha godhet
för oss under Guds tilstädielse . . . din hulda moder Char-
lotte Gyllenstam.»

Brefvet är dateradt »Carlskrona den 13 october 1793.»

* PYöken Ebba Modée blef den 4 oktober 1801 på Rosersberg
gift med generallöjtnanten och statsrådet grefve Axel Otto Mör-
ner af Morlanda.

— 75 -

Trogen den tidens sed undertecknade Charlotte Klint detta
med det namn som hon bar innan hon trädde i brudstol.

Om Tosterups härskarinna, grefvinnan Jacobina Henrietta
Alexandrina Sparre af Söfdeborg, vilja vi här bifoga några
rader. Hon var ett barn af den soliga södern och född
1735 i Paramaribo i Södra Amerika. Hennes fader var den
holländske generalguvernören i Surinam, öfversten för ett
infanteriregemente Jacque Henry de Cheusses, som af led
när dottern var helt späd. Modern, Catharina Elisabeth
Temming, var likaledes af holländsk börd och öfverflyt-
tade efter sin makes död till Sverige, där hon gifte om sig
med dåvarande kammarherren, sedan presidenten och riks-
rådet friherre Joachim von Dliben.

Friherrinnan von D. var ett präktigt fruntimmer som
med stor omsorg fostrade sin dotter till att vörda pliktens
bud. Vid sjutton års ålder blef denna gift med öfversten
för ett värfvadt husarregemente, grefve Johan Sparre af
Söfdeborg. Grefvens lysande egenskaper gjorde honom med
åren till generallöjtnant och kommendör af Svärdsordens
stora kors och han ansågs som en af sin tids mest fram-
stående militärer. Många olika befattningar anförtroddes åt
honom och under dessa makars 39-åriga äktenskap voro
de bosatta dels i Stockholm, Dalsland och Sveaborg och slut-
ligen på det vackra Tosterup, där han af led 1791 och hans
maka 1819; båda ligga begrafna i Tosterups kyrka. Såväl
grefven som grefvinnan Sparre voro varmt intresserade af
vetenskaper och konst, och den sistnämnda skänkte 1816 till
Krigsarkivet en samling af krigskartor och ritningar jämte
krigsjoumaler.

Grefvinnan S. var ett ovanligt vackert fruntimmer med
ett mycket förekommande och behagligt sätt, på samma
gång som hon förstod att taga sin värdighet i akt. Sitt
hem skötte hon med mycken ordning och stor sparsamhet
och därstädes härskade ordning, flit och enkelhet. När
det var något som hon ogillade, verkade ett enda ögon-
kast eller hennes tystnad långt mera än andra människors
högljudda förebråelser. Emot sina många nnderhafvande
var hon allvarlig, rättvis och äfven välgörande, när hon

- 76 -

ansåg att hennes bistånd förtjänades, och hade en stor för-
måga att sätta sig in i folkets lynne, och det sades vid
hennes bår, »att hennes åkrar aldrig fuktats af hennes un-
derhafvandes tårar, men att dessa föllo så mycket ymni-
gare vid hennes bår».

Under många år var det ståtliga Tosterup Charlotte af
Klints hem och där gjorde hon bekantskap med sin blif-
vande make, lagman Gustaf Billberg, och deras bröllop
firades därstädes den 20 januari 1820, året efter grefvin-
nan Sparres död. Vid detta tillfälle visade den gamla
grefvinnans arfvingar på det mest frikostiga sätt, hvilket
högt värde de satte på sin moders vän och sällskapsdam,
genom att förära henne ett ytterst dyrbart tekök och en dito
korg af silfver. Enligt grefvinnans förordnande erhöll Char-
lotte en tunna guld, som 16,666 Rdr 32 sk. bco den tiden
benämndes. Ännu finnas i behåll flera bref från grefvin-
nan Sparres dotters son, grefve G. C. A. A. Ehrensvärd,
däri han uttalar sin vänskap och stora aktning för lag-
manskan Billberg och däri han på det varmaste tackar
henne för flera tjänster, som hon varit i tillfälle bevisa
honom.

Generalamiralen grefve C. A. Ehrensvärd, gift med gref-
vinnan Sparres på Tosterup enda dotter, Sophia Eleonora
Lovisa, var sedan sitt af sked 1789, som han begärde i an-
ledning af konung Gustaf III:s ingripande i det första sla-
get vid Svensksund, bosatt på sin egendom Vedeby i när-
heten af Karlskrona och sysselsatte sig därstädes ifrigt
med sitt jordbruk samt en mängd kemiska experiment. I
sitt rum hade lan förvarade flera burkar med olika sor-
ters gödningsämnen, öfver hvilkas förträfflighet han brukade
hålla långa tal för sina vänner. En gång när han var riktigt
i farten att berömma dessa, bjöd han på det enträgnaste
excellensen grefve A. J. Wrangel först att lukta och sedan
smaka på dem, till stor munterhet för de öfriga gästerna,
bland hvilka äfven voro Erik Klint och hans son Gustaf.

Grefve Ehrensvärd var både en snillrik och mycket fram-
stående man men tillika en ganska egen personlighet, som
helst gick sin egen väg. Han var ledamot af Vetenskaps-

77 —

och hedersledamot af Målare- och Bildhuggareakademierna.
Riksföreståndaren hertig Carl önskade 1792 att grefve
Ehrensvärd skulle åtaga sig befälet öfver sjömakten, men
detta ville Ehrensvärd, hvars håg hufvudsakligen låg åt
lärda saker, ej höra talas om. Hertigen nedsände då grefve
G. J. Mömer af Morlanda, som slutligen förmådde honom
att åtaga sig den ansvarsfulla platsen. Men endast under
ett par år bibehöll han befattningen, hvarefter den fick
namn af storamiralsämbetet och ställdes under hertigens
eget befäl. Äfven en annan af de i Blekinge mera bety-
dande personerna, nämligen amiral C, V. Modée, blef upp-
kallad till Stockholm, för att blifva öfverståthållare, Modée
hade för vana att i stället för att svära, som på den tiden
var så gängse i alla klasser, mycket ofta säga: > Ta mig
farmor,:) Det blef sedan ganska vanligt i Karlskrona långt
in i förra århundradet att personer, när de ville bekräfta
något, sade: r^Ta m.ig farmor sa' amiral Modée så var det
så ock så» o. s. v.

Att slå sig i ro på landet, som det på den tiden med
rätt mycket skäl hette, hade den ene efter den andre af
Erik Klints kamrater gjort och detta hägrade äfven för
honom som den mest efterlängtade belöning för hans långa
mödosamma arbetsdag i fäderneslandets tjänst. Som vi
minnas, hade Klint kungligt löfte på att besitta säteri, men
hans blygsamma inkomster hindrade honom alltjämt att be-
gagna sig af denna förmån och nu sökte han, som så många
andra gamla militärer då brukade, att erhålla en kungs-
gård i förläning. Med anhållan härom vände han sig 1793
till sin chef och vän från krigets dagar, Sveriges rikes
konung utan att bära namnet, riksföreståndaren hertig Carl,
med anhållan att på femtio år för sig och sina efterkom-
mande få arrendera Visborgs kungsladugård på Gottiand,
hvilket hertigen genast beviljade i anledning af Klints stora
förtjänster under kriget. Gården hade förut för kronans
räkning lämnats till en öfverste Fältstjerna och denne å
sin sida hade utarrenderat den till en inspektor Hök, som
de sista åren lämnat alltsamman åt sitt öde.

När Erik Klint 1794 tillträdde kungsgården, hade hvar-

- 78 -

ken hertigen eller han en aning om i hvilket lägervall denna
befann sig såväl till byggnader som häfd. Det som var
ämnadt som belöning blef i stället orsaken till många be-
kymmer och mycket arbete för den ovanligt ordningsfuUe
och samvetsgranne Erik Klint. Hans äldste son Gustaf för-
sökte i det längsta förmå sin fader att ej binda sig vid
gården, då den var i så uselt skick; men när saken en
gång var bestämd ansåg Erik Klint att den ej borde ändras.
Tills vidare kvarstannade han dock själf i Karlskrona enär
han blef utnämnd till lotsdirektör efter öfverstelöjnant M,
B. Stjemgranat, och medlemmar af hans familj vistades
tidtals på Gottland. Vid amiralitetet utnämndes 1793 ej
mindre än 5 ofverstar, 11 öfverstelöjtnanter, 12 majorer,
19 kaptener och 21 löjtnanter; ibland dessa sistnämnda var
äfven Eriks son Carl.

Ända hit upp till norden läto dyningarna af den franska
revolutionen känna af sig och af försiktighetsskäl inkallades
en del trupper till Stockholm och ett eget garde förlades
vid Drottningholm. Man oroade sig mycket för och talade
vidt och bredt om ungdomens fria åsikter och samman-
komster i republikansk stil efter de franska jämlikhetsprin-
ciperna. Det ansågs äfven att svenska regeringen inlät sig
på en ganska äfventyrlig bana och det spåddes stora olyc-
kor i anledning af att denna var den första, som erkände
franska republiken och emottog dess minister i audiens,
hvilket dock skedde enskildt; göra det officiellt vågade
man ej.

En beklaglig olyckshändelse inträffade på Karlskrona
redd det ofvannämnda året, i det att skeppet Dygden upp-
brann. Anledningen härtill var att elden antände en beck-
ho, hvari varma kulor lagts för att uppvärma fartyget.
Den 26-årige löjtnant Paul Adolf "Wrangel af Lindeberg, 2
underofficerare och 27 man omkommo. Det var hart nära
att det bredvid liggande skeppet Manligheten äfven strukit
med, när Dygden slutligen sprang i luften.

I början af juli månad 1793 var det stora festligheter i
Karlskrona i anledning af den unge konungens och hans far-
broder hertigen-regentens vistelse därstädes. Deras första

— 79 —

besök gällde varfvet och den nya dockan, hvilka båda sär-
deles intresserade hertigen som gammal sjöman, och de på
varfvet förtöjda skeppen minde honom om mången het dust
under krigsåren 1788 — 90. Bland de fester som anordnades
till de höga resandes ära voro två stora baler, den ena
gifven af amiralitetets officerare och den andra af vice
amiralen grefve Claes "Wachtmeister. En landtlig och myc-
ket lyckad tillställning ägde rum hos vice amiral Henrik
af Chapman i »Gröna stugan» på hans Skärfva, detta här-
liga ställe, som vi förut omnämnt och om hvilket »flottans
prins, the Östgöthers» forne hertig Oscar Fredrik bland
annat kväder:

»Ack jag älskar dessa stränder

Gömda undan världens blick;

Dit jag drömde mig så ofta

När min bana fjärran gick.»

På Skärfva anförde grefvinnan S. L. E. Ehrensvärd, född
Sparre af Söfdeborg, en samling damer och herrar ur Karls-
krona societet, hvilka, alla iklädda den vackra blekings-
dräkten, hälsade de kungliga gästerna välkomna och några
mycket angenäma timmar tillbragtes i landtlig enkelhet hos
den store skeppsbyggmästaren. Hertigen beviljade Chap-
man tjänstledighet för hans återstående lifstid med bibe-
hållande af de förmåner som han då innehade, som en
tacksamhetsgärd för allt hans trägna och framgångsrika ar-
bete med att höja svenska flottans makt och anseende.
Hertigen besökte äfven personligen sin gamle krigskamrat,
hjälten från Högland med flera strider, excellensen grefve
A. J. "Wrangel, hvilken var sängliggande sjuk, och skänkte
honom det hus han bebodde. Från Karlskrona fortsatte
de kungliga sin eriksgata till Kristianstad, Malmö, Lands-
krona, Göteborg och åter till Stockholm och blefvo, hvar
de foro fram, föremål för mycken uppmärksamhet.

Många förenade orsaker bidrogo att Erik Klint mera och
mera längtade efter att få lämna kronans tjänst och med
allvar hängifva sig åt sitt landtbruk. Den ständiga miss-
sämja som var rådande emellan storamiralsämbetet i Stock-
holm och flottans tjänstemän i Karlskrona, gjorde hans be-

— 80 —

fattning som lotsdirektör på den sistnämnda platsen ytterst
obehaglig. Kungsgården måste skötas af en inspektor, hvil-
ket medtog större delen af gårdens små inkomster, och de
bristfälliga byggnaderna därstädes tarfvade reparationer,
som fordrade hans personliga öfverinseende. Men nu blef
det dock blott hans familj, som under sommaren 1795 kunde
få rusta sig att på allvar öfverflytta till Gottland. Dess-
förinnan gjorde de biand andra afskedsbesök hos sina
särdeles goda vänner öfverstelöjtnant A. W. Gahns på Östra
Boråkra, hvilkas då knappast ettåriga dotterdotter Hedvig
Susanna Kihlgren 18 år därefter blef Erik Klints son Carls
fagra brud. Först året därpå lämnade Klint lotsdirektörs-
befattningen och bosatte sig för sin återstående lefnad på
Gottland.

Erik Klints afsked från lotsdirektörsbefattningen lyder
sålunda:

»Ädel och "Wälbördig Öfverste Lots Direkteuren och Rid-
daren af Kongl. Svärds Ordens Stora Kors Erik Klint!

Då jag sjelf varit vittne till Eder rådighet och Edert nit
och så ofta erfarit att forntidens redlighet med tidevarf-
vets odling, tapperheten och kunskapen hos Eder varit
förente är det icke utan saknad Jag bifaller Eder önskan
att få Lemna Konungens och Rikets tjenst. Njut den hvila
Edre uppoffrande krafter så väl förtjena och räkna på att
Jag med nöje nyttjar sådane tillfällen som kunna försäkra
Ofversten om Min fortfarande hugkomst och agtning. För-
blifvande Öfverste Lots Direkteuren och Riddaren af Stora
Korset Gud Allsmäktig Nådeligen väl affectionerad.

Lägret vid Ladugårds gjerde den 10 Juni 1796.

Carl. »

Sönerna Carl och Fredrik åtföljde mor och syskon till
kungsgården och kvarstannade därstädes till på nyåret
1796, då de begåfvo sig åter till Karlskrona; men denna
resa höll på att kosta dem lifvet. Isen låg och de begåfvo
sig öfver Öland till Skäggenäs, där den starka strömmen
hade skurit en rämna invid land och de måste vada i is-
mörjan ända upp till midjan och uppnådde sedan ej något
härbärge, förrän de gått en half mil i kölden. Fredrik ådrog

— Si —

sig härvid en förkylning, som beröfvade honom hälsan för
hela hans återstående lefnad. Han var då endast en yng-
ling om 19 år och hade utan att ådraga sig minsta skada
deltagit i de heta drabbningar som ägde rum emellan sven-
ska och ryska flottorna 1790.

På Gustaf IV Adolfs födelsedag den 1 nov, 1795 kungjor-
des konungens förlofning med prinsessan Lovisa Charlotta
af Mecklenburg-Schwerin och ett par krigsskepp rustades
för att den följande sommaren hit öfverföra den kungliga
bruden. Ryska kejsarinnan Katharina II var missnöjd med
detta val samt att den unge svenske konungen lade i dagen
sympatier för Frankrike, och hotade att börja krig såvida
förlof ningen ej bröts. Man väntade ett ryskt anfall på Fin-
land i april 1796 och den sedan krigsåren 1788 — 90 kände
tappre generalmajoren friherre Fabian Wrede af Elimä
öfversändes med penningar för att ordna försvaret. Sven-
ska staten deponerade ett kreditiv om femtio tunnor guld
för att i oförutsedda fall användas. Allt gjordes för att
förmå konungen att afstå från den tillämnade bruden, men
han ville ej höra omtalas någon brytning.

Flottan rustades och fördelades sålunda: amiralen grefve
Claes A, "Wachtmeister med öfverste D. Zachau som flagg-
adjutant utsågs att, eskorterad af ett par krigsskepp, öfver-
föra prinsessan och amiral Otto Henrik Nordenskjöld att taga
befälet öfver den del af flottan som var bestämd för kriget
emot Ryssland, och den sistnämnde vände sig till den
gamle bepröfvade forne chefen på linjeskeppet Gustaf III,
Erik Klint, för att förmå honom blif va flottans flaggkapten.
Klint, som ej kände sig frisk, nekade i det längsta, lät slut-
ligen beveka sig, men måste snart i följd af sjukdom af-
säga sig förtroendet. Slutligen lät konungen öfvertala sig
att afstå från bruden och Sverige, som knappast hämtat
sig från de blödande såren efter den sista ryska fejden,
slapp härigenom undan krig och örlig.

På hösten samma år afreste Gustaf IV Adolf jämte sin
farbroder hertigen-regenten till Petersburg för att gästa
kejsarinnan Katharina och det var då starkt i fråga, att
en rysk prinsessa skulle blifva vårt lands drottning; men

— 82 —

kejsarinnan satte som villkor att prinsessan i Sverige fritt
skulle få bekänna den grekiskt-katolska religionen; men som
konungen ej ville medgifva detta, blef det ingenting af med
förlofningen, utan såväl han som farbrodern lämnade hastigt
Petersburg och togo hemvägen öfver Viborg, Fredrikshamn
och Åbo.

Den 1 november det ofvannämnda året besteg Gustaf IV
Adolf sina fäders tron; stora högtidligheter ägde härvid
rum och en mängd personer blefvo befordrade. Högtidlig-
heterna fortsattes den 17 i samma månad, då på dåvarande
Norrmalms, nu Gustaf Adolfs torg statyn öfver Gustaf II
Adolf af täcktes. Alla i Stockholm varande militärer upp-
trädde vid detta tillfälle i full parad och då täckelset föll
under kanonernas dån, saluterade den unge konungen med
värjan sin store namne.

Från Ryssland ankom den 5 december en kurir, som
medförde den oväntade underrättelsen att kejsarinnan Ka-
tharina af lidit den 17 november och att Paul I bestigit
tronen.

Svenska akademien sammanträdde ånyo. Den hade un-
der förmyndarregeringen blifvit upplöst. Man och man
emellan hviskades att orsaken härtill varit den, att herti-
gens gunstling G. A. Reuterholm, som makten hade, ej blif-
vit" vald till ledamot af akademien.

Hösten 1796 var Erik Klint med barn och blomma in-
stallerad på kungsgården. Alla barnen, utom Gustaf, som
hade sin lärarbefattning på Karlberg, och Charlotte, som
var på Tosterup, vistades den vintern i föräldrahemmet
och kring bordet sutto de med fader och moder fjorton
personer högt. De äldre sönerna deltogo med fadern i
landtbruksarbeten af alla slag och döttrarna i detta patri-
arkaliska hem voro modern till hjälp inomhus. Till kungs-
gårdens skötsel voro sex pigor och åtta drängar anställda.

I spetsen för detta stora hushåll stod Erik Klints tro-
fasta maka, Charlotte Gyllenstam, ett exempel för sina
många barn och tjänare af den präktigaste moder och hus-
moder och som med gladt sinne bar omsorgen om hus och
hem och förstod att göra de små tillgångarna dryga och

- 83 -

att lära dem som stodo omkring henne, att lifvets innebörd
är bön och arbete..

Den äldste af sönerna, Gustaf, var visserligen frånva-
rande men han gaf sina föräldrar och syskon vid alla till-
fällen rika bevis på sin kärleksfulla omtanke. Hans till-
gångar blefvo i följd af hans stora arbetsamhet med tiden
större och då blef det hans älskade föräldrahem, som fick sin
dryga del däraf. Så t. ex. öfverraskade han en jul sin moder
med en »sidensargepelis» med kaninkrage och gråverksfoder,
hvilken blef föremål för ett berättigadt uppseende i Visby,
Systrarna gaf han ett nytt klaver, hvilket åtföljdes af en
mängd noter, som han själf afskrifvit; köpa nya dylika var
för dyrbart. Till prydnad för sina systrars unga hufvuden
sände han äfven moderna Stockholms »coifyrer», hvilka en-
ligt den tidens sed voro nödvändighetsartiklar, för att med
heder kunna visa sig i societeten.

På Gottland blefvo Erik Klints enkla, väl uppfostrade
döttrar föremål för mycken uppmärksamhet och eftersökta
gäster, som med sina små talanger spredo trefnad hvar
de kommo, såväl på landshöfdingen baron S. M. von Raja-
lins »assembléer* som inom enklare kretsar, och passerade,
som deras broder Gustaf i sina anteckningar uttrycker sig,
»i det hela sin tid rätt angenämt».

Amiral C. O. Cronstedt, som i följd af den stora del som
han hade i segern vid Svensksund 1790, med en viss allmakt
bestämt öfver flottan och äfven inom andra områden haft
stort inflytande, kom till den grad i ogunst hos den lätt onå-
dige konungen, att han ej allenast måstfe öfverlämna general-
adjutantsbefattningen till amiralen baron S. M. von Rajalin,
utan han fick ock befallning en dag i slutet af december
1801 att inom 24 timmar resa från Stockholm till Sveaborg
och i egenskap af eskaderchef kvarstanna därstädes. Erik
Klint förordnades någon tid förut att vara vice landshöf-
ding på Gottland.

Som flykting från det oroliga Frankrike uppehöll sig 1804
en tid här i landet prins Ludvig af Bourbon, grefve af Pro-
vence, och han besökte då på genomresa äfven Göteborg.
Huru det tillgick under detta besök kan vara af intresse

- 84 -

här inflicka. Beskrifningen häröfver är hämtad ur ett bref
från dåvarande kommendanten därstädes, generalfälttyg-
mästaren N. F. Ehrenström till lians vän ministern i Lon-
don friherre Jöran Ulrik Silfverhjelm. Ehrenström var gift
andra gången på Stockholms slott 1803 med hoffröken hos
änkedrottning Sophia Magdalena, den vittra Mariana Poliet.
Brefvet är ganska betecknande och ger en klar inblick uti
ställningar och förhållanden uti rikets andra stad under
den tiden.

Från Stockholm hade generalen och landshöfdingen i Gö-
teborg friherre J. F. Carpelan erhållit befallning att för den
franske prinsens räkning anskaffa rum, skjuts, en kusk och
fyra selar (hästar). Dessa order ankommo tio timmar före
prinsen, hvilken anlände till staden den 1 oktober kl, 11
på aftonen, Ehrenström skrifver:

»Ännu kl. 10 på qvällen fants intet rum för Printsen och
hade jag ej varit hade han säkerligen fått stadna öfver
natten på gatan. Jag sprang till rika John Hall, som har
ett qvarterslångt skägg och till utseendet liknar en jude,
öfvertalte honom att öfverlemna Printsen en superbe vå-
ning som han har och sitt kök, hvilket skedde. Ljusen
hann ej upptändas förrän Printsen kom. Landshöfdingen
skulle complimentera honom, men som han ej talar annat
än svenska och finska och som Printsen ej förstår någondera,
så skedde det mycket lakoniskt och nära liknande en pan-
tomim. Tisdagen presenterade jag efter erhållit tillstånd
officerskorpsen af härvarande garnison. Hallen gaf mid-
dag och satt med 2 sina contoirsbetjente och sitt eget jude-
ansigte äfven till bords. Efter middagen promenerade jag
med Printsen kring fästningsvallarna, om aftonen speltes
Boston. Onsdagen hade landshöfdingen fått i hop Borg-
mästaren med 3 Rådmän, som han presenterade. Hallen
gaf åter middag, men till aftonen hade jag utbedt mig till-
stånd att få se honom på the och supée. Efter alla de
quid pro quo som skett sökte jag och min hustru att i
möjligaste måtte göra denna afton agréable. Commendants-
huset var väl éclareradt invändigt och rika marechaller
utanför. Bordet i fransyska smaken arrangeradt, Printsen

- 85 -

visade äfven sin erkänsla på det mest utmärkta sätt; såväl
för min hustru som för mig. Les notables af alla stater,
voro sedan jag genom en lista öfverlemnad till gref Puy-
ségur anhållit om Printsens tillstånd härtill och hvilka blefvo
presenterade. Damerna i svarta hofdrägter af min hustru
och de andra af mig. Landshöfdingen utbad sig att få
gifva en dejeuner thorsdags morgon vid Printsens afresa
kl. 7 hvilket mycket generade honom, men som hans höf-
lighet ej tillät att refusera. Jag följde med Printsen dit och
sedan han fick vänta en half timma på att få något skjer
början med att en smutsig Laquay kl. half 8 om morgonen
instiger bjuder en Bourbon en sup bränvin, derefter pre-
senteras matsalen, hvarest ett stort dukat bord med vanlig
middagsmat synes och hvarvid gurkor och rödbetor ej äro
glömda. Slutet blef att då Printsen skulle stiga i sin vagn
framkommer en figur ibland den samlade folkhopen och
öfverräcker honom ett papper, han gjer det åt mig med
tillfrågan hvad det var, jag finner det vara en räkning stor
63 Rdr för de tre selar han behöfde (den fjerde var ej af
nöden). Jag gjer räkningen åt Landshöfdingen och ber ho-
nom rangera saken, helst de alla ej voro värda mer än 25
Rdr, men gubben sade det är bra och Printsen för att
komma väl i vagnen befallte sin Abbe att genast betala,
detta indignerade mig på det högsta, ty tiden hade varit så
tillräcklig att ha detta förut i ordning »

Brefvet finnes i original i den brefsamling som tillhör
Hacksta fideikommiss.

Konung Gustaf IV Adolf uttryckte sin önskan att visa
Erik Klint »någon Grace» för de stora förtjänster som
denne inlagt emot sitt land. Amiral S. M. von Rajalin,
med h vilken majestätet rådgjorde härom föreslog adelskap
och tillskref Klint, att han »som bruket var» skulle inlägga
ansökan till konungen. Klints äldste son Gustaf hade förr,
då därom varit fråga, uttalat sig däremot, emedan han an-
såg att människovärdet ej höjdes genom adelsdiplomet. Nu
var Gustaf själf gift och hade en liten son och för hans skull
frångick han sin motvilja, emedan det kunde förskaffa so-
nen en hel del förmåner, som han ej ansåg sig hafva rät-

— 86 —

tighet beröfva honom. Enligt konungens önskan erhöll
Erik Klint således 1805 den 1 mars adelskap för sig och
sina efterkommande och introducerades å Svenska Riddar-
huset 1807 under n:o 2185.

En hel del å Riddarhuset intagna ätter hafva bortlagt
sitt fädemeärfda namn och antagit ett mera klingande till
skölden, men hos den flärdfrie Erik Klint kunde något så-
dant ej komma i fråga. Det enkla namn, som hans förfä-
der buro i den småländske bondens stuga och öfver hvil-
ket han själf högt hållit ärans fana, samma namn gaf han
i arf till sina efterkommande och satte endast vid sin upp-
hö] else i adligt stånd prepositionen af framför detsamma.

Vapnet har enligt sköldebrefvet följande utseende: »En
nedåt spetsad sköld af röd färg i hvilken visar sig en med
hög klint försedd gyllene klippa, omgifven vid foten af en
grön vall och uppstigande ur en sjö hvars vågor äro af
silfver. Midtöfver klippan lyser en femuddig stjärna (Nord-
stjärnan). Den öppna tornerhjelmen är betäckt med en af
silfver, rödt och guld vriden krans, hvarifrån lodrätt upp-
står ett bart svärd med klinga af stål och fäste af guld.
Skölden hvilar på tvenne i kors underlagda blåa flaggor,
med gyllene kors märkta och med gyllene stänger försedda.
Under sköldens understa del ses äfven på hvar sin sida
framsticka ett ankare och en kanon af naturlig färg, kors-
vis öfver hvarandra lagda.»

Valspråket är: y> Intet öfver går hederns bud.» Men detta
står ej utsatt på brefvet.

Emblemet af Nordstjärnan i den af Klintska vapenskölden
är särdeles väl valdt, ty genom sina säkra sjökort har den
ene släktmedlemmen efter den andre ledt seglarens väg
bland klipporna och skären fram till hamnen, där ankaret
kan finna ett säkert fäste.

Den 5 december 1805 gjorde dödsängeln helt oväntadt
sitt inträde i den lyckliga familjen på Visborgs kungsgård
och bortryckte hemmets älskling, det yngsta barnet i syskon-
kretsen, den 15-åriga Beata, som begrofs i Visby domkyrka
den 10 i samma månad. Det dyrbara lån föräldrarna mot-
tagit af Herrens hand, det återgåfvo de utan klagan, därom

- 87 -

vittna uttryck i den sorgsna men undergifna moderns bref.
Men från sitt barns dödsstund tacklade hon själf mer och
mer af och den 30 mars 1808 skattade äfven hon åt för-
gängelsen. Sin egentliga ohälsa tog hon efter branden i
Karlskrona 1790 och hon uttryckte ofta i brefven till sina
barn sin fruktan att nödgas intaga sängen och därigenom
behöfva förorsaka sin kära omgifning besvär. Om sin äl-
skade moder skrifver Gustaf i sina anteckningar bland an-
nat följande:

»Min moder, uppfostrad i tarflighet och utmärkta dygder,
var min fars verkliga stöd. Hennes förutseende af böj de
ofta de största svårigheter och då min far befann sig som
mest förlägen, räckte hon honom ett oväntadt understöd,
hopsparadt genom hennes utmärkta omtanke. Motgångar
stärkte hennes mod, ökade hennes rådighet och höjde henne
öfver ödet — god utan svaghet — ädel utan att ana denna
höghet — verksam till outtröttlighet, vakade hon beständigt
med en värdig moders ömhet öfver sina barn och öfver
husets bestånd. Hon var vördad af alla och förtjänte att
vara det. Min moder behöll ett godt utseende och en god
hälsa till 1790 då hon, som med lugn genomgått det hårda
ödet att med elfva barn samt far och syster flykta från
Karlskrona efter den olyckliga eldsvådan, likväl betogs af
en häftig lidelse då hon på ^/o mils afstånd såg en mindre
vådeld. Hon fick gulsoten hvilken lämnade efter sig en
svår maghosta som tärde henne till 1808 den 30 mars, men
äfven under denna sjuklighet syntes hon lugn och beklagade
sig aldrig samt intog icke sängen i ovanlig tid förrän vid slu-
tet af sin utmärkta lefnad.»

Hon fick sitt hvilorum i koret i Visby domkyrka, där
hennes förut aflidna dotter intagit sitt. I det grifttal som
hölls öfver Charlotte af Klint af O, Bolander, säger han
bland annat, att »hon tröttnade ej under bördan och med
oförtröttad ifver gick hon fort på pliktens väg och fann
däri lugn och tillfredsställelse och detta lugn bibehöll hon
äfven under de svåraste pröfningar. Med fast förtröstan
på den högste ställde hon sin sak i dess milda händer;
kännande sin höga bestämmelse såsom människa och ledd

af religionens känsla, helgade hon sitt lif åt dygdemas öf-
ning, var en god maka, öm moder, en redlig mänsklighe-
tens vän. Att vara hvad hon i hvarje läge borde vara,
ansåg hon som den största ära» o. s. v.

Knappast hade Erik af Klint hunnit följa sin älskade
makas stoft till grafven i Visby domkyrka, förrän fädernes-
landet tog hans af ålder och sorg medtagna krafter i an-
språk. Ryssland hade sändt sina krigsfartyg till Gottland
och han skyndade till södra delen af ön för att inkalla
landtvärnet och återvände till Visby den 23 april. Där
erhöll han den förfärande underrättelsen att ryska trupper
landstigit vid Frölingsbo och voro på väg till staden. Upp-
båd gjordes till allmogen att göra fienden motstånd, men
utan vapen och utan befäl kunde denna ej göra annat än
låta fienden gå sin väg oantastad fram. I spetsen för de-
puterade från Visby afreste Erik af Klint till Sanda där
den ryske amiralen befann sig, och anhöll om säkerhet för
stadens invånare till lif och egendom, hvilket beviljades
emot att de deputerade lofvade att ombesörja inkvartering
för 2,500 man ryska trupper och för cirka 50 officerare.

Söndagen den 24 april intågade de fientliga trupperna
i staden och amiral Bodisco intog de rum i rådhuset som
beboddes af borgmästare P. H. Grewesmiihl. Han tog genast
makt och myndighet öfver ön, men på ett för en fiende
ovanligt humant sätt. Bland hans första förordnanden var
att »som han själf numera exercera.de styrelsen på Gottland
entledigade han vice guvernören Erik af Klint därifrån,
dock med bibehållande af sin pension och det salarium
dess konung i anseende till dess ådagalagda förtjänster ho-
nom tillagt».

För den som, likt Erik af Klint, under den ena drabb-
ningen efter den andra stått högt på sitt skepps kommando-
pall, färdig att falla men ej vika för ryssarnas kulor, kän-
des det dubbelt påkostande att behöfva underteckna be-
slutet om att i deras händer lämna ett stycke af sina fä-
ders land.

Amiral Bodisco förständigade biskop Gardell och konsis-
torienotarien magister Gustafsson att befalla samtliga präs-

ter i stiftet att ändra kyrkbönema sålunda, att de i stället

för orden »vår älsklige konung» m. m. satte »bevara

och välsigna alla konungar och regenter», intill dess en
förändring eller annat formulär af hans höge herre kejsa-
ren föreskrefs. Detta Bodiscos grannlaga beteende emot en
öfvervunnen makt kan ej annat än lända honom till den
största heder, helst som han tillhörde en nation som då-
förtiden ännu ej tillägnat sig så mycket af civilisationens
välsignelser. En del af Bodiscos proklamation till Gott-
lands invånare vilja vi här meddela; den är tagen direkt
ur Sanda sockens kyrkbok:

»Visby den ^^ f^?^ 1808.
' 9 Ma]

Contre- Amiral Bodisco
Gouverneur öfver Gotland
till
Konsistorium i Visby.
Sedan nu de för trupperna bestämda kasernerna äro i
ordning bragta, så håller jag för nödigt, att likmätigt med
min plan, fördela truppemas försörjning lika så väl på sta-
den som på hela ön. Till följd häraf bestämmes följande:
Staden förser:
l:o. Hospitalet,

2:o. Alla officerare, som så hädanefter som hittills skola
spisas vid innevånames bord och hafva sin inkvartering.

Öns innevånare.
l:o. Ved för Hospitalet, kasern och andra behof.
2:o, Kött af hvad sort som helst endast det är godt.
3:o. Bränvin.
4:o. Olja.
5:o. Salt.

6:0. Foder till hundra hästar.

Den härvid fogade listan visar mängden af all slags pro-
viant. Tvenne gånger i veckan skall den hitföras nml,
hvarje Onsdag och Lördag. Af mig blifver en officer be-
stämd att detta emottaga, äfvensom å magistratens eller
statens sida en ock å landets sida, en leveranskommissarie

— 90 —

måtte bestämmas. Emellertid och intill denna inrättning
kan blifva allmänt kunnig och den nödiga provisionen af
öns innevånare framskaffad kommer truppernas försörjning
att åligga stadsinnevånarna på samma sätt som förut.
Visby ut supra,
Bodisco.

Anvisning på hvarje portion för en vecka.

Kött 4,600 <ffi

Salt 1,150 -e

Bran vin 384 kannor.

Olja framskaffas efter Place-Maj orens reqvisition. Foder
för hundra hästar efter artillerikaptenens reqvisition.

P. S. Då denna inrättning så fort som möjligt måste
verkställas, har jag till konsistorium och presterskapet det
förtroendet, att de hvar i sitt pastorat uppmuntra sina åhö-
rare att emot betalning af levererade viktualier, som på
ett eller annat sätt kunna finnas nödiga, hvilka alla betalas
efter den i staden varande taxan och utan någon tillägg-
ningsafgift levereras.

Ut Supra
Bodisco
Gouverneur von Gotland»
Bodisco försäkrade också å sin monarks vägnar att, om
öns invånare iakttogo ett stilla och sedigt uppförande, in-
tet ondt skulle vederfaras dem och att de skulle få hafva
fri religionsutöfning.

Den 16 maj anlände till Gottland svenska flottan under
befäl af amiralen friherre O. R. Cederström med 1,800 man
infanteri och något kavalleri med öfversten friherre C. J.
Fleetwood som chef och ön återkom i den svenske ko-
nungens våld med lika liten blodsutgjutelse, som den några
veckor förut kommit i den ryske kejsarens. Om såväl
amiral Bodisco som hans officerare och trupper fälldes en-
hälligt de bästa vitsord; de hade på intet sätt förgått sig
emot invånarna.

Samma år afsade sig Erik af Klint förtroendet att vara
vice landshöfding på Gottland, hvilken post han beklädt

— 91 —

emellan åtta och nio år emot ett arfvode af 200 Rdr bco
pr år, och efterträddes af den ofvannämnde friherre C. J,
Fleetwood, Att Klint på den civila banan, som han först
beträdde i sitt lifs höstdagar, ådagalade samma trohet och
nit emot konung och fosterland som på den militära, ser
man af följande vitsord som medföljde hans af sked:

»Omfatta vi med tillfredsställelse detta tillfälle att i Nå-
der förklara Eder Vårt Höga Välbehag öfver den beröm-
liga nit, trohet och redlighet hvarmed I detta embete be-
stridt och hvarunder I ådagalagt samma tillgifvenhet och
hedrande tänkesätt som utmärkte Eder Militära bana. Vi
befalle Eder Gud allsmäktig Nådeligen. Haga Slott den
9 Juni 1808. Gustaf Adolpk.r,

Den 6 oktober 1812, på sin 81 födelsedag, nedlades Erik
af Klint på sjukbädden och den 10 november afsomnade
han, trött af år och mödor, på Visborgs kungsladugård.
Ädel och flärdfri, gudfruktig och arbetsam, en man i ordets
fullaste bemärkelse, samlades han till sina fäder och intog
sitt hvilorum den 18 i samma månad i Visby domkyrka
bredvid sin förutgångna maka och dotter.

Erik af Klints meritförteckning:

Kofferdibåtsman 1750, extra lärstyrman vid amiralitetet
1751, lärstyrman därstädes 1752, extra varfslöjtnant 1755,
löjtnant vid amiralitetet samma år, informationsofficer vid
kadettkåren i Karlskrona 1757, kaptenlöjtnant 1767, riddare
af Svärdsorden 1772, major vid örlogsflottan 1776, öfverste-
löjtnant samt riddare af Svärdsordens stora kors 1788,
lotsofficer vid södra lotsdistriktet 1791, öfverste vid ami-
ralitetet 1793, lotsdirektör 1795, afsked från öfverste-
beställningen 1796, t. f. landshöfding på Gottland 1798.
Adlad 1805 den 1 mars, introducerad 1807 under 2185 på
Svenska Riddarhuset. Afsked från vice landshöfdingebefatt-
ningen 1808.

92 —

Erik och Charlotte af Klints, född Gyllenstam,
barn och ättlingar:

Den rättrådige Erik af Klint kunde ej ingå på den orätt-
visa, som lagen den tiden påbjöd och som först konung
Oscar I ändrade, den att vid arfskifte efter föräldrar
döttrar skulle ärfva hälften emot söner. Någon fast egen-
dom ägde han ju ej, sin värderika stadsfastighet miste han
vid den stora eldsvådan i Karlskrona 1790; men i sitt testa-
mente af den 20 oktober 1812 förordnade han, »att den
lösa egendomen, sedan gälden blifvit betald, arfvingarna
emellan så fördelades att söner och döttrar, gifta och ogifta
däraf toge lika del antingen in natura eller efter värde som
de med sin broder Erik därom öfverenskommo». Denna
öfverenskommelse utföll sålunda, att så länge arrendet af
kungsgården varade, skulle Erik till syskonen årligen ut-
betala värdet af hundra tunnor säd, hälften korn och hälf-
ten råg, efter gällande markegång. De ogifta systrarna er-
höllo dessutom trehundra (300) Rdr bco, svarande emot
den utstyrsel som de gifta erhållit. Gustaf och Carl afstodo
från alla arfsanspråk efter föräldrarna till förmån för sy-
skonen. Den förstnämnde erhöll sin faders s. k. guld-
värja, som denne erhållit af konung Gustaf III efter freden i
"Wärelä 1790, samt löste sig till den »Storkorsstjäma» som
fadern burit sedan 1788. Erik, den yngste af sönerna,
löjtnant vid beväringsartilleriet på Gottland, hade under
flera års tid varit sin ålderstigne fader behjälplig med
kungsgårdens skötsel och förordnade fadern i anledning
häraf, att Erik skulle få öfvertaga de återstående 32 ar-
rendeåren af kungsgården.

— 93 —

Om de båda äldsta barnen Brigittas och Gustafs födelse-
år och faddrar se sidorna 20, 21 i första afdelningen.

»Men hvem pejlar fjärdame och djupen?
Hvem prickar ut de många dolda grunden,
dem hafvet i sitt falska sköte bär?
Jo, Klint har bortryckt slöjan ifrån djupen,
och trygg på kända vågor går nu slupen
och vet sin kosa och sin ankarbotten
bland svenska strandens furukrönta skär,»

Gudmund Silfverstolpe.

Gustaf af Klints barndom och första ungdomsår hafva
vi förut omtalat och fortsätta nu hans historia från den
stund, då han den 7 november 1792 lämnade sin hembygd
Blekinges fagra nejder och begaf sig, oaktadt den sena års-
tiden, på sin egen lilla speljakt, benämnd »Försöket» och
som tillhört Sidney Smith, till Stockholm för att tillträda
sin lärarbefattning vid Karlberg. Hans fader följde sin
äldste son ett stycke till vägs och brodern Carl ända till
Kalmar. Efter att vid Vällö varit utsatt för en svår stormby
hvilken fyllde båten till hälften med vatten, anlände han
lyckligt till hufvudstaden den 15 i samma månad och tog
in på den s. k. Kejsarkronan på Drottninggatan. Någon
bostad på Karlberg var ej beräknad för honom, utan han
inackorderade sig hos sin faders vän kamrer "Waldau på
Kungsholmen för 100 Rdr ett för allt pr år. Särdeles väl
omfattades han hos "Waldaus af dennes svärfader banko-
kommissarien Vinge samt lotsinspektor Johan Björk och
sekter Kämpe.

Den förmögenhet den unge löjtnanten medförde till sitt
nya hem var ringa och bestod af 160 Rdr i penningar och
så erhöll han i flyttningshjälp 33^3 Rdr; så hade han
sin speljakt, en liten ekbyrå, en enkel garderob samt sina
kartor, hvilkas verkliga värde han var för ung att förstå.
Men dessutom ägde han sin varma förtröstan till Gud, sin
stora arbetsförmåga, sitt flärdfria sinne och alla de gyllene
förhoppningar som höra ungdomen till. Alla dessa egen-
skaper gjorde honom stark och härdig i kampen, ty hans

— 94 —

lif blef ej en dans på rosor; många förenade orsaker läto
honom mera än en gång stingas af hvassa törnen.

Vi vilja här återgifva det första bref som han erhöll från
sin fader och hvari man spårar den gamle sjömannen ge-
nom den noggranna redogörelsen för vindens riktning:

»Min käre Gustaf! Gudi vare tack och lof att din upp-
resa gått lyckligt för sig och att du är välkommen. Du
kan aldrig föreställa dig huru högt det gläder oss allesam-
man. Den Högste välsigne och omfatte dig allt framgent
och late dig med hälsa och förnöjsamhet få bidraga till
den ädla Inrättningens bestånd och nytta för K. M:t och
Riket som påsyftas. Lönen synes mig väl ej vara så sär-
deles på ett så dyrt ställe (150 Rdr pr år) men Gudi lof
för hvad det är och med tacksamhet och förnöjdhet kan
det vara nog med Guds hjelp. Det var väl att Beckström
kommer så snart tillbaka och att Måsen (ett fartyg) ännu
ligger i skären, här stormar betydligt och var ganska osta-
digt, den 10 blåste här W. S. W. men jag ser att du haft
N. W. och måst söka hamn. Sedan var ganska hård storm
den 15 då du anlände till Stockholm, I förrgår var ovan-
ligt högt vatten med skarp Nordlig vind. I går fallande
och var sydlig som tilltog till full storm och regn som
ännu påstår. Tusende tacksägelser för hälsningarne från
tit. H. Stierngranat, som redan projekterat om hamnför-
bättringen med kronans manskap och om en officer, hvar-
till Carl lärer blifva nämnd, som han täckes förmoda. Gud
gifve till detta sin välsignelse. Hälsa oändligt till C. G.
Tornqvist, O. S. Tempelman, P. Moberg m. fl. Hälsa Nor-
denskjöld och slutligen innesluter dig och oss alla i Guds
mäktiga beskydd samt framlefver städse din trogne far
Erik Klint. Carlscrona den 22 Nov. 1792.»

Gustafs första företag vid ankomsten till Stockholm, se-
dan han anskaffat bostad, var att uppvakta sina förmän.
Utom sin lärarbefattning vid krigsakademien sysselsatte
han sig för öfrigt med att taga lektioner i franska och en-
gelska. Äfven ägnade han sig rätt mycket åt sällskapslifvet,
hvilket han i följd af sina studier, sin kartritning samt kri-
gen förut föga varit i tillfälle deltaga uti. Nu blef han

— 95 —

befalld till hofvet och bjuden att »spisa middag» hos ge-
neralamiralen grefve C. A. Ehrensvärds och öfverståthållare
C. V. Modées, båda familjerna nyss uppflyttade till Stock-
holm och särdeles goda vänner till hans föräldrar. Dess-
utom blef han inbjuden till justitiekansler M. Rosenblad,
excellensen grefve A, F. Kurck, vice guvernören grefve N.
A, Cronstedt, bosatt på Rörstrand, generaladjutant C. U.
Piper (ej grefve), kammarråden Troilius, Björk och Sundin,
fabrikör Apiarie på Bamängen, professor O. S, Tempelman,
änkling efter hans moster Brita Elisabeth Gyllenstam, gross-
handlare Olbers, kapten Zelle, som var kamrat med hans
fader på Ostindieresan 1764 — 66 m. fl., hos hvilka alla
den kunskapsrike och anspråkslöse unge mannen blef en
gärna sedd gäst. Gustafs vänner visade sig mycket ange-
lägna att vilja gifta bort honom med en fröken Risellsköld,
men han hade ingen lust att vid sina unga år knyta hy-
mens band.

Under de 13 till 15 år som Gustaf innehade sin lärar-
befattning på Karlberg, behöfde han aldrig anmäla någon
kadett för försummelse eller sidvördnad. Ungdomen, så
farm att gifva öknamn, gaf honom helt smeksamt det
af »Pappa Klint». Första anledningen till detta namn var
att Otto Nordenskiöld från Frugård i Finland, hvilken vi
förut omnämnt, som nu var kadett, visade Gustaf den
största vördnad och tillgifvenhet och, så ofta tillfälle gafs,
mötte eller följde sin gode vän och lärare till och från
Karlberg, och detta gaf kadetterna anledning fråga efter
»Pappa Klint», och blef detta det namn som Gustaf gick
under därstädes den ena generationen kadetter efter den
andra. Guvernör vid krigsakademien var den ofvannämnde
generaladjutanten C. U. Piper och vice guvernör grefve
Nils August Cronstedt. Gustafs ämnen voro navigation,
skeppsmanöver och taktik.

Utom de 150 Rdr som han åtnjöt i arfvode på Karl-
berg hade han 100 Rdr i lön vid örlogsflottan. Hvad
som mycket medtog hans små inkomster var att han måste
förse sig med ej mindre än tre uniformer. Vid krigsakade-
mien fordrades två dylika, en blå och en grå och enligt

- 96 -

det nya reglementet för örlogsflottan en som kostade om-
kring 60 Rdr.

Fregatten Ulla Fersen utrustades 1793 i Kriskrona för
kadetternas sommaröfningar och som detta var den första
som utgick från Karlberg, vilja vi nämna de ynglingar som
deltogo i denna. Chef för expeditionen var major C, G.
Tornqvist, sekond den yngste officeren, den knappast 22-
årige Gustaf Klint, öfriga officerare kaptenen vid arméns
flotta A. U. Raab (ej baron), kapten P. F. Kock samt
löjtnant P. J. Warberg. Den 21 maj skedde afresan från
Karlberg landsvägen till Karlskrona dit de ankommo den
31. Sedan tillkommo några ynglingar, hvilka läst privat
vid kadettskolan därstädes. På Ulla Fersen embarkerade
Karlbergskadetterna O, G. Nordenskiöld, E, H. Pihl, J, J,
Corin, P, "WoUin, Carl och Kristian Blomstedt, J. Frumerie,
J. Grönbom, G. A. Gyllenram, F. Söderström, C, F. Anc-
karloo. B, G, Orrschöld samt extra kadetterna Roman, Tu-
lin, Abelin, N, J, Fischerström, J, J, Raab, J. O, Lind-
berg, C. J. Tingvall och Adelborg. De äldsta kadetterna,
Gustaf Pihl, G. E, ^X^olffelt, J. L. Du Rées och Hans Blom-
stedt, embarkerade däremot på fregatten Galathéa, förd af
majoren friherre O. R. Cederström. Den sistnämnda fre-
gatten jämte kutterbriggen Husaren, chef löjtnant Cöster,
af seglade den 31 maj på konvoj expedition till Medel-
hafvet.

Chefen på Ulla Fersen major Tornqvist var mycket be-
kväm af sig och befattade sig föga med hvad som hörde
såväl till kadetterna som fregatten och lämnade med nöje
alltsamman åt Gustaf. Ulla Fersen låg färdigtacklad när
kadetterna anlände till Karlskrona, men som Gustaf ansåg
att dessa ej hade någon nytta af expeditionen om de ej
personligen handlagt allt hvad som hörde till ett fartygs
utrustning, lät han dem genast aftackla densamma. Där-
efter satte han de mest försigkomna af dem till befäl öfver
de yngre och lät dem så tackla fartyget på nytt under sitt
eget öfverinseende; därefter fingo de manövrera, göra ob-
servationer, beräkna kompassens missvisning m. m., allt
till stor nytta för de unga sjömansämnena.

— 97 —

Först den 24 juni lämnade fregatten Karlskrona efter att
den 17 i samma månad inmönstrats af öfverste C. F. Ene-
sköld. De anlöpte sedan flera hamnar i Östersjön och
Öresund och blefvo den 2 juli jagade af 3 ryska skepp,
2 fregatter och 1 brigg, men sluppo lyckligt undan. Den
2 augusti ankom fregatten till Karlskrona, men lämnade
denna stad åter redan den 11; endast fyra dagar senare
inkom å redden därstädes det danska kadettfartyget Krono-
borg om 36 kanoner och med 41 kadetter ombord. Dessa
fingo bese varfvet, skeppsdockorna m. m. och blefvo före-
mål för mycken uppmärksamhet såväl af grefve Ehrensvärd
som amiral af Chapman m. fl. Det danska fartygets chef
var generaladjutanten kapten Fischer, öfriga officerare
Sneedorff, Tungvogel samt två med namnet Bille.

Ulla Fersen hade under tiden seglat till Gottland och
ankom till Stockholm den 30 augusti, där vice guvernören
grefve N. A. Cronstedt samma dag kom ombord och blef
saluterad med 8 skott. Fregatten aftacklades, förlades till
Skeppsholmen och afmönstrades den 6 september af kon-
teramiralen af blå flaggan grefve J. G. Lagerbjelke.*

Denna expedition hade för kadetterna varit särdeles läro-
rik, men så var föregående årets, då från Karlskrona, så myc-
ket mindre. Meningen hade varit att kadetterna då skulle
gjort en längre expedition på fregatten Diana, men de flesta
af dem insjuknade i mässling och hela deras kommendering
till sjöss blef i följd häraf inskränkt till några få dygn.

Hertigen-regenten, som hyste stora sympatier för sina
underlydande från krigsåren höjde 1793 Gustafs arfvode
vid krigsakademien till 250 Rdr och gaf honom härigenom
tillfälle bestrida sin broder Jonas' militära uppfostran. Jo-
nas hade, som vi påminna oss, ombord på chefsskeppet
Gustaf III 1790 af konungen med samma namn blifvit nämnd
till fänrik vid örlogsflottan och således redan som en tolf
års gosse fått lyssna till kanonernas allvarliga språk.

I Karlskrona förändrades 1795 styrelsen vid skeppsvarf-
vet. Alla de äldre officerarna afgingo och ekipagemästare
blef major Baltzar B. von Plåten, den store byggmästaren

* Grefliga ätten Lagerbjelke stafvar namnet med j.

- 98 -

af Göta kanal. För sin befattning som ekipagemästare
erhöll von Plåten 300 Rdr i arfvode, kapten C, J. Pettersén
blef underekipagemästare med 200 Rdr och öfriga office-
rares arfvode belöpte sig till 100 Rdr hvardera, allt bco.
Generalmajor C. U. Piper lämnade Karlberg och blef pre-
sident i Krigskollegium och grefve N. A. Cronstedt blef i
hans ställe guvernör och öfverstelöjtnant A. "W. Gaha för-
ordnades till vice guvernör. För öfrigt ställdes akade-
miens förvaltning under en direktion, som bestod af presi-
denten C. U. Piper, konteramiralen J. G. Lagerbjelke, ge-
neralmajor N. Mannerskantz och landshöfding Nils Rosén
von Rosenstein. Grefve Cronstedt var outtröttlig som gu-
vernör, men mycket fallen för nya idéer och hans lynne
passade ej tillsammans med det öfriga befälets, hvarför de
flesta efter hand lämnade sina befattningar vid krigsakade-
mien. Bland de få som kvarstannade var Gustaf. Gref-
vinnan M. H. Cronstedt, född Alströmer, var ett mycket
talangfullt fruntimmer, men tillika ganska sträng och ford-
rande, dock förstod hon sig på ungdom och dessa å sin
sida vördade henne och bemödade sig att vinna hennes
erkännande. Sällskapstonen i hennes hem var angenäm.
Oaktadt hans trägna verksamhet på Karlberg så var och
förblef kartritning Gustafs skötebarn och käraste syssel-
sättning, från gossens första streck med pennan till sin
ålders dagar sträfvade han därmed och offrade mera tid
och penningar därpå än hans samtid förstod uppskatta;
denna sårade honom ofta i stället för att hjälpa honom
med detta ovärderliga arbete, som varit, är och förblifver
tusentals sjömäns lifs och farkosters räddning för brän-
ningar och skär hvilka, dolda under böljorna, lura på dem,
Storamiralsämbetet, detta nya verk, stridde sinsemellan om
väldet och yrkade indragning af kartverkets ringa medel.
Statskontoret fordrade till och med hos regeringen att kro-
nans plåtar borde försäljas för att ersätta staten en del af
de kostnader som den redan gjort. Gustafs egen erfaren-
het och de omdömen, som hans fader så ofta för honom
bevisat och bekräftat samt de många exemplen på olyckor,
såsom förlusten af det stora linjeskeppet Sophia Albertina,

— 99 —

hvilket strandade vid Texel 1780, jämte många handels-
fartygs förlisning, bevisade i hvilket bristfälligt skick sjö-
kartorna befunno sig från Medelhafvet ända upp till våra
kuster. De enda stater hvilka med sorgfällighet låtit under-
söka sina farvatten voro Spanien och Neapel; de engelska
och holländska sjökart oma voro endast att anse som fab-
riksvaror utan någon vetenskaplig grund.

Till en början föresatte Gustaf sig att rita en karta öfver
Nordsjön, men sitt arbete härmed gömde han väl för allas
blickar, osäker om det någonsin skulle lyckas honom er-
hålla medel till dess utgifvande. Alla de källor som stodo
honom till buds begagnade han sig af med största nog-
grannhet och under det han arbetade, kände han inom sig
att han liksom hade sina medmänniskors lif och död på
sitt ansvar. Obeskriflig var den sällhet han erfor när han
låg på knä framför sitt fullbordade arbete för mänsklig-
hetens väl. Men nu trängde sig den frågan åter på honom
med oemotståndlig makt: »Hvar finna medel till dess ut-
gifvande?» Dåf örtiden, som kanske än i dag ofta är fal-
let, måste utlänningen sätta sin stämpel på svensk mans
arbete, innan det befanns fullödigt för att erkännas af hans
egna landsmän, så risken var stor. De små besparingar
som Gustaf gjort voro otillräckliga. Då upprann hos ho-
nom den tanken att han kunde sälja sin lilla speljakt, och
han annonserade härom i Stockholmstidningar, men ingen
köpare anmälde sig. Sorgsen i hågen tog han då sina kar-
tor med sig och gick upp till grefve Cronstedt och bad
honom köpa speljakten för akademiens räkning, helst som
den ofta brukade begagnas af kadettema; det pris som
han begärde var ringa. Om detta besök uttalar Gustaf
sig sålunda: »Jag värderar i all min lefnad grefve Cron-
stedt för denna godhet. Han befallde mig att följa sig
till hertigen-regenten och presenterade själf mina kartor
och utverkade dessutom, att akademien köpte mitt fartyg
och betalade det med Yg mer än jag begärt för detsamma.
Min karta blef därefter öfverlämnad till hofgravör Fr.
Akrel och utgafs följande året af trycket. Innan detta
skedde vann den amiral O. H. Nordenskjölds samt öfvers-

— lOO —

tärna H, J. Nauckhoffs och Jusléens bifall.» Den fick se-
dan så stort erkännande och afgång, att Gustaf inom två
år fick alla utgifter för den ersatta.

Jonas Klint tog 1795 sin officersexamen och efterträddes
af sin yngre broder Adolf, 13 år gammal, som Gustaf un-
derhöll och logerade hos sig under ett års tid tills han
blef kadett.

Amiral C, V, Modée afgick från öfverståthållarplatsen
i Stockholm, som det sades med 8,000 Rdr i ersättning;
han tog därefter säte i storamiralsämbetet i Karlskrona
med bibehållande af 5,000 Rdr i lön och blef äfven öfver-
kommendant därstädes. Öfverståthållare blef öfversten för
Lätta dragonerna friherre Hans Henrik von Essen, som var
en mångsidig och mycket högt ansedd man, hvars valspråk
var: 5>Äran, icke Lyckan» och som blef generalguvernör i
Pommern 1800 och med åren grefve och slutligen riksståt-
hållare i Norge, norsk fältmarskalk och kansler för akade-
mien i Kristiania.

Byggnadsverksamheten på Karlberg hade under några
år fortgått med stor ifver och 1795 fick äfven Gustaf sin
bostad därstädes. Den var mycket anspråkslös och bestod
endast af två rum och kök, belägna i den stora västra
flygeln och i den högra nedersta våningen. Den fina smak
som så ofta utmärker sjömän och deras förmåga att inom
en liten areal instufva mycket gjorde att det lilla hemmet
blef särdeles trefligt. Själf ordnade Gustaf allt, sydde sina
nättelduksgardiner, målade en vacker skärm o. s. v. och
så när han af sin moder fick i present ett par alabaster-
vaser, då var hans hem så smakfullt och fint så det var
en lust däråt, och Gustaf och hans broder Adolf lefde där
tillsammans det lyckligaste lif. Till sin uppassning hade
de antagit en föräldralös gosse.

Att liksom de öfriga officerarna intaga sina måltider utom-
hus tilläto ej Gustafs små inkomster, utan han inrättade
eget hushåll till stor båtnad både för sig själf och kadet-
tema, hvilka hos »Pappa Klint» hade sitt käraste tillhåll.
Ett par i sänder af dem underläto ej att dagligen hos ho-
nom tillbringa aftnarna och förtära sin aftonmåltid. De

hjälptes då åt allasamman under muntert glam att tillaga
supén, som bestod af allahanda landtliga rätter, såsom
plättar, munkar, gröt, köttbullar, äggröra o. s. v. Hans
utgifter pr månad belöpte sig till 16 V3 Rdr, Gustaf säger i
sina anteckningar om dessa små fester: »Vi spisade alltid
rätt smakliga rätter — men det dyrbaraste af allt var den
innerliga harmoni, den glädtighet, den välvilja och tillfreds-
ställelse med hvilken vi kryddade vår sammanvaro, och jag
hade det ypperligaste tillfälle att gagna mina unga kamrater
genom samtal i de ämnen som hörde till deras yrke. Vi
utvecklade våra kunskaper genom erfarenhetens bevis, ge-
nom historiska fakta, genom granskning af olika åsikter, och
jag kan utan öfverdrift säga att jag på detta sätt gag-
nade mer än som lärare i lektionsrummet, och min lycka f ör-
sötmades genom den innerliga välvilja hvarmed mina unga
vänner belönade mig.> Hans ogifta kamrater bland lärarna
uppsökte honom ofta och pratade bort en stund vid en
kopp te och han, som själf aldrig förtärde någon annan
öfverflödsvara än den nämnda drycken, ogillade mycket
att kaffeförbudet upphäfdes, hvilket han ansåg vara till
verklig olycka för land och folk,

I slutet af sommaren 1796 fick Gustaf i uppdrag af sin
fader att lämna till hofgravör Akrel en karta öfver Mar-
strand med Pater Noster-skären för gravering, I anledning
häraf sökte Gustaf Akrel å dennes egendom Hamora på
Adelsön, När han i sällskap med sin bror Adolf kom upp
på gården blef han så intagen af ställets belägenhet, att
han sade till brodern att han ville bemöda sig att en dag
kunna köpa den vackra egendomen, Gravör Akrel var för
tillfället borta, men hans fru Kristina, född Bergqvist, half-
syster till presidenten E, Lagerheim, samt barnen, en 16-
årig son och en 13-årig dotter, voro hemma, Gustaf för-
stod genast att han en gång, när tider blef, skulle bjuda
henne, den unga flickan som han nu första gången såg, sitt
rika, varma hjärta, för att med honom dela lifvets fröjd
och smärta. Så blef det ock, men mera därom framdeles.
Generallöjtnant C, F. Akrell nämner om detta besök i sina
»Minnen» bland annat följande: »Då kapten Klint innan

af resan från Hamora erbjöd mig att göra sällskap på en
liten kryssning med hans lilla täcka fartyg, icke kunde jag
då ana att han skulle bli min svåger, hvars vänskap skulle
bli mig så dyrbar och i alla skiften min glädje och tröst.
Förunderligt var det ock att han, den allvarsamme unge man-
nen, blef betagen vid första anblicken af min anspråkslösa
syster, en yrhätta föga mer än 13 år gammal, ännu icke
medveten om en vacker flickas makt och visst icke anande
förmågan att kunna göra en eröfring.»

Den eskader, hvilken under amiral O. H. Nordenskjölds
befäl, såsom vi i Erik af Klints historia förut omnämnt, var
bestämd för det tillämnade kriget med Ryssland 1796, blef,
när detta inställdes, beordrad att på fredlig väg förena sig
med den danska till handelsfartygens skydd. Öfverstelöjt-
nant D. Zachau blef i Erik af Klints ställe flaggkapten och
Gustaf erhöll med mycken svårighet och på Nordenskjölds
personliga begäran hertigen-regentens tillstånd att blifva
flaggadjutant och fick af stå från sjökommenderingen med
kadetterna. Gustaf seglade med en blekingsjolle från Stock-
holm till Karlskrona och embarkerade den 20 maj på chefs-
skeppet Kung Adolf Fredrik, som fördes af öfverstelöjtnant
G. S. von Gegerfelt. Ofriga linjeskepp voro: Gustaf III, O. R.
Cederström; Göta Lejon, H. J. Nauckhoff; Fäderneslandet,
P. "F. Kock; Fredrik Adolf, B. B. von Plåten; Dristigheten,
A. F. Pettersén (nobil. Rosensvärd); Äran, Treutiger och
Manligheten, C. G. Grubbe. Fregatterna: Bellona, O. Ce-
derström; Fröja, Ch. L. Jägersköld samt Jarramas, G. P.
Nordenanckar. Såväl den ögonsjukdom som Zachau led af
som andra orsaker gjorde honom mindre lämplig som flagg-
kapten och under större delen af expeditionen fick Gustaf
intaga hans plats. Detta gaf den annars i sina omdömen
mycket grannlaga amiral Nordenskjöld anledning yttra, att
det varit lämpligare att flaggadjutant Klint från början
blifvit kommenderad som flaggkapten och den varande
flaggkaptenen till flaggadjutant, då det var Klint som fick
göra hans tjänst.

Fartygens utrustning i Karlskrona hade gått mycket lång-
samt af brist på penningar och af samma orsak måste af-

— 103 —

seglingen uppskjutas till den 4 juni. Redan den 9 ankrade
eskadern på Köpenhamns redd. Danska flottan var då ej
ännu segelklar; dess chef var vice amiral Kaas och flagg-
kapten Bille. Öfverbefälet öfver de förenade flottorna för-
des från den 12 juni till den 6 augusti af amiral Kaas,
hvarefter det öfverläts till amiral O. H. Nordenskjöld. Den
sistnämnde, som annars var känd som en sträng hushållare,
gaf under denna expedition prof på en mer än vanlig fri-
kostighet genom att gifva de mest lysande fester som be-
vistades, utom af de båda förenade flottornas officerare,
af damer ur Köpenhamns högsta kretsar. Gustaf visade
han vänligheten låta äta vid sitt eget bord och därigenom
kunde den unge mannen inbespara de 10 Rdr han hade i
»spispenningar» i månaden. Under denna expedition knöt
Gustaf bland andra vänskapsband med chefen för Dan-
marks sjökartväsen, kommendör von Löwenörn och justits-
rådet Bugge, hvilken sistnämnde förestod den pågående
uppmätningen af Jutland och öarna. Af dessa framstående
män erhöll Gustaf många råd och upplysningar, som blefvo
honom till stor nytta när han utarbetade Sveriges sjöatias.
Den 8 september skildes de båda eskadrarna, emellan
hvilka hela tiden den största harmoni varit rådande, och
den svenska återvände till Karlskrona. På uppresan till
Stockholm blef Gustaf inbjuden att i sällskap med kadet-
terna Fredin, Dreijer och O, Nordenskiöld, som voro ho-
nom följaktiga, tillbringa en dag på Fogelmara hos grefve
A. J. Wrangel och en dag på Fårbo hos amiral O. H. Nor-
denskjöld. Det intresserade Gustaf särskildt att bese den
sistnämnda egendomen, därför att amiral Nordenskjöld un-
der hela sommarens sjöexpedition från sitt skepp hade
gifvit order om tiden och sättet för grödans inbärgning,
odling, sådd och tröskning, med ett ord allt hvad som till
jordbrukets skötsel hörde. Afstånd, väderlek och flera för-
enade omständigheter hade, enligt Gustafs förmenande, bort
lägga hinder i vägen, men till sin öfverraskning fick han
nu erfara att allt hade aflupit förträffligt. Vid hemkomsten
till Karlberg mottogs Gustaf med jubel af sina unga kam-
rater och lärjungar.

— 104 —

Mera och mera började man indraga medlen till sjökart-
verkets uppehållande och fortgång. Tillsynen öfver detta
verk, som tillkom lotsdirektören, upphörde fullkomligt 1797,
då lotsverket drogs under arméns flottas kommitté. Alla
såväl Erik som Gustaf Klints förenade bemödanden att er-
hålla anslag till inrättande af ett sjökartarkiv voro och för-
blefvo utan framgång. Den förstnämnde lämnade sin be-
fattning som lotsdirektör för södra distriktet och afflyttade
till Gottland. Gustaf framlade ett förslag till amiralen
grefve J. G. Lagerbjelke, men utan något resultat; slutligen
lyckades det honom dock att på egen risk få öfvertaga
kartverket, emot att han fick uppbära den inkomst som
försäljningen af kartorna möjligen kunde komma att in-
bringa. Det benämndes visserligen »kronans kartverk», men
man begärde och ansåg fullt förenligt med rättvisan, att
den unge obemedlade sjöofficeren om några och tjugu år
skulle offra sin tid och de små tillgångar som stodo honom
till buds på ett arbete, som var så nödvändigt för staten,
men som denna ej ville lämna nödiga penningar till. Gustaf
insamlade nu underrättelser om huru många kartor som
blifvit försålda under flera år, gjorde ett öf verslag öfver
underhållskostnaderna och fann, att med bidrag af sin egen
arbetsförmåga, för hvilken ej någon ersättning fick tagas
med i räkningen, det kunde nätt och jämnt gå ihop under
en tid af 15 till 20 år. Resultatet häraf blef att, enligt ett
kungligt bref af den 26 mars 1798, till Gustaf öfverläm-
nades alla kronans kartor, plåtar, mätningar m. m. äfven-
som redan befintliga kartaftryck, emot att de efter 20 år
till kronan återställdes. Det ålåg honom äfven att af hvarje
ny karta lämna 3 aftryck utan ersättning till konungens egen
kartsamling samt flottorna. De kartor som Gustaf under
de följande tio åren utgaf voro följande:

N:r 1. Generalkarta öfver Nordsjön.
» 2. Dito » Brittiska öarna.

» 3. Dito » Spanska sjön från

England till Gibraltar sund.
» 4. Passkarta öfver Gibraltar sund.

- 105 —

N:r 5. Spanska och Portugisiska kusterna.

» 6. Franska bukten,

» 7. Uppgående grunden.

» 8. Engelska kanalen,

» 9. Södra delen af Nordsjön,

» 10. Skagerrack.

» 11. Kattegat.

» 12, Balterna och sydvästra delen af Östersjön.

» 13. Kustkarta öfver Bohusbukten.

» 14. Dito » östra delen af Kattegat.

» 15. Sundet mellan Sverige och Danmark.

Dessutom rättade och retuscherade han en hel mängd af
kronans kartor.

Den 4 juli 1798 föddes hertig Carls af Södermanland och
prinsessan Hedvig Elisabeth Charlottas son, Carl Adolf af
Västmanland; men hans svaga lifsgnista utslocknade redan
den 10 i samma månad.

England behärskade alltjämt alla haf och fortfor med den
själf tagna rättigheten att visitera alla fartyg för att under-
söka, om de hade krigskontraband. Konung Gustaf Adolf
lät i anledning häraf hos den engelska regeringen anmäla
att han ansåg sig föranlåten att konvoj era sina handels-
fartyg. Däröfver kände engelsmännen sig förnärmade och
erbjödo konungen att låta de svenska handelsfartygen taga
konvoj under de engelska krigsfartygen. Konungen, ytterst
sårad öfver detta tillbud, svarade: »Jag konvojerar själf.»
Detta högdragna svar gaf anledning till många ledsamheter
och stora förluster för svenska handeln. När så på för-
sommaren 1798 korvetten Fröja under befäl af öfverste-
löjtnanten vid amiralitetet grefve A. J. "Wrangel med en
del handelsfartyg afseglade från Sverige, hade denna eska-
der ej hunnit längre än till Nordsjön, där den blifvit upp-
bringad af en öfverlägsen engelsk flottilj och införd till
Margate. Men så i juli afgick från Marstrand som konvoj åt en
handelsflotta fregatten Ulla Fersen om aderton sexpundiga
kanoner och med en besättning af 147 man. Dess chef var
majoren friherre O. Cederström; sekond kapten Gustaf Klint;

— io6 —

löjtnanter D. M. Haverman, Fredin, Vigholm och AX^olfram
samt fänrik E. H. Pihl; kadetter J. J. Raab, N. J. Fischer-
ström, J. S. Rosensvärd, F. Klint, G. J. af Lund, J. O. Lind-
berg, M. L. L'Eclair (nobil. Clairfelt), C. G. ^X^ahrberg, G. Abr.
Peyron, E. B. von Rohr, A. T. Langensköld, J. F. Forsell, C. E.
Lewenhaupt, S, S, Geete; som extra kadett medföljde gu-
vernörens på Karlberg son Claes A. Cronstedt. Gustaf
Klint hade den stora tillfredsställelsen att under denna
kommendering för första gången själf segla efter den af
honom upprättade kartan öfver Nordsjön. Denna hade
kort förut pröfvats och befunnits utmärkt af den insikts-
fulle kaptenen Kristian Loven, sedan borgmästare i Stock-
holm och grundläggaren af den inom vida kretsar kända
och högt aktade grosshandlarfirman Loven & C:o. Som
styrman på det fartyg Loven förde tjänstgjorde en af Gus-
tafs forna elever på Karlberg, Hans Blomstedt.

Redan innan expeditionen afgick från Marstrand, inlopp
den allt utom angenäma underrättelsen att engelska krigs-
skepp voro stationerade i Nordsjön för att invänta och be-
handla denna lika som den föregående under Wrangel, om
den liksom han nekade visitation. Ulla Fersen var destinerad
till höjden af Lissabon, skulle därefter återsegla till Cap Clear
samt hemkonvojera ett ostindiskt skepp och i Göteborg af-
vakta vidare order om fregattens uppläggning. Mycket rik-
tigt befanns ryktet äga grund och fregatten anhölls i Nord-
sjön af en engelsk eskader under commodore Lawford, den-
samme som uppbringat ^X^rangel. Från denne utsändes två
briggar för att visitera konvoj en och förklara att i hän-
delse man motsatte sig detta, låg på redden vid Dawns
en flotta om 18 linjeskepp under amiral Peyton färdiga till
strid. Cederströms instruktion, undertecknad af konungen,
förbjöd visitation. Nu gafs intet annat val än att insegla
till Dawns, ty att strida emot en så mångdubbelt större
öfvermakt var ingen ära för vapnet. Såväl Wrangel som
Cederström befunno sig uti en ytterst kritisk belägenhet.
Försäkring gjordes genom ministeriet att fartygen ej inne-
höllo något som helst krigsförband, men förgäfves. Engel-
ska kabinettet visade sin >;hela elakhet, med att endast

107

envist framhålla att svenske konungen ägde ingen som helst
rättighet att neka visitation. "Wrangel hade under tre, fyra
veckors tid, innan Cederström kom, förgäfves framhållit
samma begäran att få lämna England men med lika litet
resultat. Den 9 augusti afreste Gustaf till svenske general-
konsuln Grill och därefter till envoyén P. O. von Asp,
hvilka båda mottogo honom mycket väl; men den sist-
nämnde underrättade honom att det torde dröja lång tid
innan eskadern kunde få tänka på att lämna Dawns' hamn,
därför att engelsmännen på alla frågor lämnade obestämda
svar och förhalade tiden. Rapport afsändes till den svenske
konungen om det missöde som drabbat konvojen.

Gustaf använde dessa väntdagar med att bese Londons
märkvärdigheter, ledsagad af kapten Bong, som var född
svensk, men anställd som fortifikationsofficer uti Madras.
Bland annat besåg han karthandlarna Laurie &; 'Whittle's
stora anstalt, där omkring 20,000 kartplåtar funnos för-
varade och hvars lager och papper i värde uppgick till
millioner. Flera i hamnen liggande fartyg visade Ulla Fer-
sens officerare mycken artighet; men det oaktadt var deras
belägenhet ytterst pinsam och handelsfartygen knotade öfver
dröjsmålet, hvilket förorsakade dem stora förluster.

Ändtligen den 13 september ankom en order daterad
Drottningholm den 28 augusti, däri Gustaf beordrades »att
emottaga befälet på fregatten Ulla Fersen, aflämna dess
konvoj till fregatten Frö ja, som alltjämt kvarlåg i den en-
gelska hamnen, samt genast därefter segla till Göteborg och
medföra grefve Wrangel samt baron Cederström, hvilka i
första svenska hamn finge afgå». Med stor bestörtning och
oro emottog Gustaf denna order, som visade på hvad sätt
man i Sverige betraktade denna händelse, och det klander,
som orättvist kastades på skeppscheferna. Den 19 sept.
ankom fregatten till Göteborg där en ny order mötte, som
innehöll att befälet å fartyget skulle lämnas till kapten G.
A. Améen och att Gustaf med kadetterna genast skulle af-
resa till Karlberg.

Vid sin ankomst till Stockholm besökte Gustaf amiralen
grefve J. G. Lagerbjelke, hvilken öfver expeditionen fällde

— io8 —

de mest sårande omdömen, såsom »vanhedrande för flag-
gan, för kåren och för dem själfva». Detta sårade Gus-
taf på det högsta och han förklarade, att han ville med
sitt lifs förlust antingen betala eller aftvå en sådan skymf,
Lagerbjelke, som fann att han förifrat sig, bad om tillgift,
men Gustafs förtviflan kände inga gränser. På ett spis-
kvarter mötte han en officer som berättade, att öfversten
friherre O. Rudolf Cederström skulle gå ut med tre fregatter
för att konvoj era och hade fått order att, om engelsmän-
nen oroade dem, slåss till sista man. Vid denna under-
rättelse hastade Gustaf genast till Drottningholm och erhöll
efter mycken svårighet audiens hos konungen, och om denna
yttrar sig Gustaf sålunda:

»Min föresats var den att för honom förklara fregatt-
chefernas förhållande och rättfärdiga dem äfven med fara
att mötas af hela dess onåd, och jag bar på min ficka an-
sökan om afsked för att i alla händelser vara beredd . . .
Jag började min audiens med en underdånig anhållan att
blifva kommenderad med den eskader som under öfverste
Cederström var beordrad att afgå, för att blifva i belägen-
het med mitt lif betala det missnöje hvarmed konungen
sett konvoj expeditionerna under "Wrangels och Cederströms
anförande — och jag märkte strax att konungen, som med
en utmärkt godhet lyckönskat mig till hemkomsten, blef
däraf mycket öfverraskad, men svarade han: 'Ni har alltid
uppfört er till mitt fullkomliga nöje och ni hade säkert
icke underlåtit edra skyldigheter — ni var blott lydande.'
Jag anhöll att blifva ansedd lika skyldig som de, såvida
de icke uppfyllt konungens af sikter, emedan jag icke kun-
nat handla bättre än de. Åter svarade konungen att då
han undertecknat instruktionen, fordrade han dess efter-
lefnad men, tillade han, 'om grefve "Wrangel gjort sin skyl-
dighet hade ni icke blifvit så blottställda'. Härpå svarade
jag att min förmodan var att grefve "Wrangel gjort hvad
han kunnat, men att engelska regeringens afsikt måste vara
att misshandla, och att jag var förvissad om att öfverste
Cederström ej skulle kunna undvika en blodig batalj och
att jag just af det skälet önskade visa det jag håller mig

— 109 —

osparad för hans majestäts och fäderneslandets ära samt
att upprätta fregattchefernas värde och förnyade åter min
begäran. Konungen svarade att han förmodade att Eng-
land ej ville hafva krig med alla nationer och tillät mig
slutligen berätta huru det tillgick med vår konvoj. Han
yttrade slutligen att han var nöjd med vårt förhållande,
men tillade att han förordnat en krigsrätt öfver cheferna
och att jag såväl af detta skäl och såsom lärare vid krigs-
akademien var oumbärlig, men ville han dock ytterligare
taga min begäran i öfvervägande samt genom statssekretera-
ren för krigsärendena grefve Carl Lagerbring lämna dess
beslut. Ännu i sista stunden visade konungen sig så utmärkt
nådig att jag skulle hafva sårat grannlagenheten om jag
yttrat mig annorlunda än med vördnad, ehuru beredd jag
än var att våga allt för mina vänner. Emellertid insåg jag
förut att Cederström med sin ringa förmåga att göra sig gäl-
lande ej skulle kunna försvara sig vid krigsrätten och därför
blef min lidelse, min olycka icke minskad. Några dagar där-
efter blef jag kallad till statssekreteraren C. Lagerbring och
erhöll underrättelse att fregatten Sprengporten samma dag
skulle lämna Sundet med dess konvoj och inträffa i Göte-
borg och att fregatten Fröja, som var hemkallad från Eng-
land jämte Beliona och Ulla Fersen förenade skulle genast
därefter företaga expeditionen och att han hade konungens
befallning förklara mig, att min närvaro vid krigsakademien
och kartverket påkallade att jag blef hemma, men att ko-
nungen om jag åter fordrade blifva kommenderad, därtill
ville lämna sitt samtycke. Jag svarade mig som officer
känna skyldigheten och äfven högre än alla enskilda för-
delar skatta den äran att rätta mig efter konungens vilja
samt att jag i alla händelser underkastade mig densamma,
och nöjd med detta svar tillade statssekreteraren att jag
då vore säker om att icke blifva kommenderad. Konungen
hade till amiral J. G. Lagerbjelke med flera förmän yttrat
ett utmärkt välbehag öfver den värme med hvilken jag
tagit del i fregattchefernas öde, och berömt detta mitt för-
hållande samt äfven med mildhet dömt öfver våra ex-
peditioner. »

Öfversten baron O. Rudolf Cederström erhöll en hemlig
order att obemärkt skilja sig från handelsfartygen på så
sätt att han med fregatterna seglade ner emot Holland och,
utan fregatten Fröja, hvilken fortsatte sin resa norr och
väster omkring England, återkom han med de öfriga snart
till svenska skären och fartygen blefvo upplagda i Göte-
borg. Af de båda eskadercheferna dömdes Wrangel till
någon tids suspension, men Cederström att arkebuseras
därför att han emot order anlupit hamn, och ingen hänsyn
togs till hvarför han handlat emot order. Han utfördes
den 12 oktober 1799 till den s. k. Rännarebanan för att
inom en spetsgård undergå sitt straff, men blef där be-
nådad och i stället förd till Kristianstads fästning där han
satt ett hälft år, inträdde så på nytt i rikets tjänst. Sitt
växlingsrika lif slöt han på Ilingetorp i Kalmar län den 19
september 1831. Hvad som mycket bidrog till den behand-
ling Cederström fick var missnöjet inom handelssocieteten,
som var förbittrad öfver dröjsmålet med deras fartyg i
de engelska hamnarna och den förlust som därigenom upp-
stod, och genom att straffa cheferna "Wrangel och Ceder-
ström drogs uppmärksamheten från det politiska misstaget
som konungen låtit komma sig till last.

Det grämde Gustaf djupt att ej såväl han som hans chef
Cederström blef ställd inför krigshofrätten. Guvernören på
Karlberg grefve N. A. Cronstedt, som såg hvilka kval Gus-
taf led af Cederströms orättvisa behandling, var den förste
som personligen underrättade honom om hans benådning.
När Cederström den 14 i samma månad afreste till Kris-
tianstad, mötte Gustaf honom vid Liljeholmen och inbjöd
honom på supé och en bål punsch och, Cederström ove-
tande, öfverlämnade han sedan till dennes maka sin lön
för tvenne års tid.

På Karlberg inträffade den 15 december 1798 den sorg-
liga händelsen att den ovanligt framstående kadetten, allas
gunstling, Sten Samuel Geete drunknade under skridsko-
åkning på Ulfsundasjön och begrofs i Solna kyrkogård, dit
han följdes af sina sörjande lärare och kamrater.

Julen närmade sig nu mer och mer och med denna förverk-

ligades Gustafs under åratal närda önskan att vinna den
älskliga Kerstin Akrels hand. Den 27 december det ofvan-
nämnda året svuro de båda unga hvarandra sin tro. Han
var då 2772 ^^ '^^^ ^'^^ ^3 ^^ ^^ gammal och ännu ej kon-
firmerad.

Två smärre fartyg, Athis och Jehu, utrustades 1799 för
kadettemas sommaröfning och till att leda denna kommen-
derades Gustaf. Höga öfverheten hade vid valet af dessa
fartyg föga reflekterat öfver huru olämpliga de voro för
detta ändamål. I synnerhet det sistnämnda, Jehu, var rent
af farligt, då det två gånger kantrat i följd af dess fel-
aktiga konstruktion. Vid dessa tillfällen hade flera af dess
besättning drunknat. Trångt och ytterst opraktiskt inredt
var det också. Till allt detta hade Gustaf ej mindre än
fem olika instruktioner att rätta sig efter: en från krigs-
akademiens guvernör rörande kadettemas öfningar och eko-
nomi, den andra af förvaltningen för flottan om undersök-
ning af lotsverket i Norrland med förslag till dess upp-
hjälpande, den tredje af generaladjutanten för flottan an-
gående resans mål och de hamnar som skulle anlöpas, den
fjärde angående kusternas och farledernas undersökning
och slutligen den femte från chefen för arméns flotta om
pröfning af användbarheten till utspisning af åtskilliga sor-
ters mjöl och andra proviantartiklar. Skulle hvar och en
af alla dessa instruktioner grundligt efterföljts, hade en
särskild person behöfts för hvar sak. Hvad som ju alltid
låg Gustaf närmast om hjärtat var farvattnets undersök-
ning och han upplodade under denna expedition de några
mil norr om Oregrundsgrepens mynning belägna farliga
Finngrunden. Expeditionen blef till stor såväl nytta som
nöje för kadetterna. Själf tog Gustaf tyvärr skada genom
de umbäranden och den öfveransträngning, som han måste
underkasta sig och grundlade en sjuklighet, som han först
öfvervann efter flera år.

Efter kronprins Gustafs födelse den 9 november 1799,
som hälsats med jubel öfver hela landet, skedde flera ut-
nämningar och af dessa fick äfven Gustaf sin del, då han
nämndes till major. Borgerskapet i Stockholm visade sin

underdåniga glädje öfver den lille prinsens födelse genom
att gifva en ståtlig bal på Börsen. Flottans gamla tappra
amiraler H, von Christernin, A. F. Rosensvärd, grefve A. J,
"Wrangel samlades under detta år till sina fäder och ami-
ral O. H. Nordenskjöld, trött af allt kif och bråk, tog
afsked.

Gustaf började oaktadt sin ungdom också längta att slå
sig i ro på landet vid sidan af den flicka som han valt
till hjärtevän för lifvet. Att köpa hennes barndomshem,
det vackra Hamora, var en önskan som de båda närde,
helst som hennes fader flera gånger yttrade sin afsikt
vara att sälja det; men penningar, detta rullande mate-
rial på lifvets stora allfarväg, af den varan ägde de unga
föga. Så slogo de alla tankar på landtegendom ur hå-
gen, men att gifta sig under år 1800 var deras bestämda
afsikt och de beslöto att bosätta sig i Gustafs anspråks-
lösa rum på Karlberg, Dessa voro i ett skröpligt skick
och tarfvade reparationer af alla slag. Krigsakademien
anslog härtill ISSVg Rdr, men dessa räckte ej långt utan
Gustaf måste af egna medel tillsläppa tre gånger så myc-
ket. Gustaf hade under den tid som han bebott dem ådra-
git sig en allvarsam ögonåkomma, för hvilken han måste
rådfråga en af den tidens skickligaste och mest förfarna
samt i sina kurer lyckliga läkare, generaldirektör Olof af
Acrel, som ordinerade honom att intaga stora doser bitter-
vatten, koppa sig en gång i hvarje månad, lägga tibast på
armen samt taga salta fotbad; men det dröjde mycket
länge innan dessa kurer gjorde någon nytta. Troligen var
det väl Gustafs ungdom som hindrade honom från att duka
under för alla dessa starka anslag på hans krafter.

Till sin bosättning hade Gustaf samlat 600 Rdr rmt. De
säkra inkomster som han kunde beräkna voro lönerna vid
flottan och krigsakademien, hvilka tillsammans belöpte sig
till 400 Rdr, och så de mera oberäkneliga af kartverket,
hvilka sistnämnda han fördelade så, att de som inkommo
för kronans kartverk, anslogos till kartverkets förnyande
och fortsättning och af dem, som han erhöll för sina en-
skilda kartors försäljning i Stockholm, Helsingör, Göteborg

— 113 —

och Karlskrona, af dessa anslog han en del till oförutsedda
utgifter och det som blef öfver afsattes till framtida inköp
af någon landtegendom.

Vid riksdagen 1800 i Örebro beslöts att alla kronans ut-
gifter, löner o. s. v, skulle beräknas i bancomynt och i an-
ledning häraf ansåg Gustaf sig också kunna beräkna sina
kartor i samma mynt. Gravör Akrel hade större önskan
än förmåga att hjälpa de unga som han så högt älskade,
men det lilla han kunde gaf han dem. Deras sängkammare
möblerade han samt gaf dem linne och hvad som till köket
hörde i kopparkärl m. m, Gustafs fästmö hade i testa-
mente af ett äldre fruntimmer som åtnjutit underhåll i hen-
nes föräldrars hus, erhållit en hel del silfver och klädes-
persedlar som kommo de unga väl till pass.

Den 16 november strax efter gudstjänstens slut i Adelsö
kyrka ägde Gustaf Klints och Kerstin Akrels vigsel rum,
hvilken förrättades af öns kyrkoherde och familjens gode
vän E, Dahlström. Hennes moder hade redan 1797 af lidit
och fadern hade endast inbjudit ett fåtal gäster till bröl-
lopsmåltiden på Hamora, På aftonen dansades kronan af
den rosenkindade sjuttonåriga bruden och sattes på den
äldsta af kyrkoherden E. Dahlströms döttrar, Johanna, som
året därpå gifte sig med löjtnant G. Christernin. På Karl-
berg hälsades Gustaf och hans brud välkomna af de där-
städes bosatta familjerna samt af kadetterna. Den unga
frun intog alla, som kommo i beröring med henne, ge-
nom sitt täcka utseende, älskliga väsen och sitt glädtiga
lynne.

Genom det krigstillstånd som uppkom genom den en-
gelska flottans tidiga anfall på Köpenhamn samt vistande
i Östersjön, inställdes kadetternas sommaröfningar och Gus-
taf fick härigenom en tids ledighet, som han använde att
göra besök hos föräldrarna på Visborg samt i sin födelse-
stad Karlskrona. Hans syster Charlotte, som sedan hon
för åtta år sedan lämnade föräldrahemmet ej varit i tillfälle
besöka det, åtföljde gref vinnorna Sparre och Ehrensvärd
till Karlskrona och fick därifrån på ett par veckor resa
till Gottland.

— 114 —

I anledning af Gustafs och hans makas besök i föräldra-
hemmet skrifver hans bror Jonas, ombord på den svenska
fregatten Thetis, förtöjd i Livornos hamn d. ^Yg 1801, en
liten skildring öfver huru han i andanom ser för sig huru
familjens medlemmar på Visborg, hvar och en på sitt sätt,
söka behaga sin unga släkting. Han säger att han tycker
sig se »huru glädjen lyser uti allas ögon öfver det kära
nöjet att få vara i umgänge med så värdiga och kära an-
höriga. Kära mor, huru hon ej litet fägnar sig öfver en
så liten vacker sonhustru och söker visa sin skicklighet uti
hushållning och under stark takt i konversationen allt som
oftast lyfter på förklädet och stryker på undre sömmen.
Syster Brita som håller konselj om morgnarna om klädseln,
om maten och anstalterna för dagen i systrarnas klädkam-
mare och huru Hedda och hon beflita sig om att gå raka,
i synnerhet den förstnämnda. Huru syster Gustafva på
allt sätt bef litar sig om att vara till tjänst och att vara
behaglig och fästa attention på det allra minsta och med
högsta begärelse önskar den fullkomligaste färdighet uti
att spela väl klaver, Bror Erik tillika med de andra fägna
sig öfver en så vacker svägerska och söker till att hafva
hästarna med voiture i ordning och utbeder sig lyckan att
få köra för kära herrskapet» o. s. v, Hans bref vittnar
om det goda förhållande som var rådande inom hela fa-
miljen.

Den 15 oktober 1801 föddes på Karlberg Gustaf och
Kerstin Klints, född Akrel, äldsta barn Krik Gustaf. Det
första ord som hans späda läppar uttalade var »bra» och
i anledning häraf erhöll han benämningen »lille Bra> såväl
af grefvinnan Cronstedt som öfriga Karlbergsbor. Om ho-
nom skola vi framdeles tala. Han — som delade korvet-
ten Karlskronas sorgliga öde och hvilar

»vid Cap Matanzas i korallgemaket >.

I professor N. G. af Schultén hade såväl Gustaf som
hans fader en svår och hänsynslös fiende, som ej fäktade
med blanka vapen utan när och hvar det var honom möj-
ligt riktade sidohugg på dem för kartverket och intrige-

— 115 -

rade, så att den ära som rätteligen tillkom dem för detta
storartade arbete, ofta blef dem förmenad. Hvad Gustaf
särskildt beträffar fick han lida otroligt mycket genom
Schulténs afund och småsinne. Slutligen 1812 lämnade
Schultén Sverige och begaf sig till Finland, ingick i rysk
tjänst och blef statsråd vid styrelsen i Helsingfors, men
för sin afund och sin hänsynslöshet blef han dock afsatt
från detta ämbete.

För att tvinga paschan af Tripolis till fred beordrades
amiralen baron O. Rudolf Cederström att af segla till Medel-
hafvet med fregatterna Camilla, Fröja och Sprengtporten.
Den sistnämnda blef hemskickad som ej varande i sj odug-
ligt tillstånd och ersatt af fregatten Jarramas, som hemkom
från en expedition till S:t Barthelemy. Carl och Jonas
Klint voro med på expeditionen till Tripolis. I Kattegat
blefvo fartygen utsatta för en hemsk storm och förlorade
därvid alla stänger och segel och kunde med knapp nöd
taga sig in till Göteborg. Briggen Husaren, förd af major
Ullner, sjönk med man och allt vid samma tillfälle. Det
lyckades Cederström förmå paschan till fred för 18,000
plåstrar samt 8,000 plåstrar i årlig kontribution.

Genom amiralen von Rajalin, Gustafs gode vän, utverkades
att Cederström fick mottaga och afprofva nya signalflaggor
som Gustaf uppfunnit. Meningen med dessa var att lätta
signaleringssättet samt förskaffa staten en besparing af flera
tunnor guld. Som de motsvarade sitt ändamål antogos de
och voro lika för både örlogs- och skärgårdsflottan.

Liksom för hans föräldrar landtlifvet hägrade som lif-
vets mest lockande lott, sammaledes gjorde det för Gustaf
och hans unga maka och om den egna torfvan drömde de
beständigt och frågade nu och då om priset på än den ena,
än den andra egendomen som var till salu i Stockholms
närhet. Åtskilliga bjödos dem, bland dessa Malmvik, men
för denna betingades 26,000 Rdr bco och det var för myc-
ket för deras tillgångar. Men slutligen blef det dem be-
skärdt att finna sitt landtliga hem just där som de helst
önskade, nämligen på Hamora, som de köpte 1803 af Gus-
tafs svärfar hofgravör Akrel för 4,333 Yg Rdr bco. Som

— ii6 —

ett barn om fyra år hade Kerstin Akrel kommit dit med
sina föräldrar och som Gustaf af Klints maka och sedan som
änka skulle hon därstädes lefva och verka under en mång-
fald af år och se ögon tändas och ögon slutas, som voro
för hennes hjärta dyrbara. Som de ej ägde mera än Yi
af köpesumman, så var det många umbäranden och många
försakelser som de gingo till mötes genom inköpet af Ha-
mora. Den 16 april underskrefs köpekontraktet och den
14 maj ditflyttade Gustaf med maka och son samt sin sys-
ter Gustafva, som vistades hos dem. På dagen två må-
nader därefter, den 14 juli, föddes därstädes deras äldsta
dotter Charlotte Kristina. Gustafs första arbete blef att
kartlägga och uppmäta sin lilla egendom, hvilken befanns
utgöra 159 tunnland och 24 kappland. Men när det så
mycket efterlängtade jordagodset var vunnet, följde den
ena motgången och förtretligheten på den andra och för-
bittrade så deras lif att de gärna, om det kunnat gå för
sig, genast sålt både gård och grund. Hand i hand arbe-
tade Gustaf och hans trofasta maka på Hamoras både inre
och yttre förbättring och

>hans egen hand den egna tegen sår».

Och slutligen efter år af arbete och sträfvan gåfvo ängar
och åkrar rika skördar och deras präktiga storbåt spände
sina hvita segel ut och sköt fram emellan Mälarens holmar
och skär och landade, lastad med gårdens produkter, vid
hamnen i Stockholm för att i klingande mynt förvandla
mödans skördar.

I det landtliga hemmet ute på Adelsö fostrades under
faders och moders kärleks- och allvarsögon den stora barn-
skaran till dugliga och präktiga samhällsmedlemmar, till
heder och glädje för hem och fädernesland. Af jordelif-
vets såväl fröjd som kval fingo Gustaf och Kerstin af Klint
sin beskärda del, men tåligt böjde de sig under motgån-
garna och med tacksamhet togo de dagar emot som gåfvo
dem glädje och lycka.

Den 6 november 1804 af somnade hofgravör Akrel helt
oväntadt; han hade visserligen länge varit sjuk, men ingen

— 117 —

anade att döden var så nära. Han begrofs i Adolf Fredriks
kyrkogård, vid sidan af sin förutgångna maka, hedrad och
saknad af alla som med honom kommit i beröring. Som arf
efter sin fader erhöll Kerstin Klint något öfver 2,000 Rdr
bco, som användes att afbetala en del af skulden på Hamora.
Aret därpå den 20 juli förlofvade sig fosterdottern hos
grefve Cronstedts på Karlberg, fröken Margaretha Gyllen-
hammar, med Gustafs svåger dåvarande konduktören vid
fortifikationen, sedermera generallöjtnanten och chefen för
elektriska telegrafverket Carl Fredrik Akrell, »Carolus»,
som Gustaf benämner sin svåger och om hvilken han alltid
yttrar sig med den varmaste vänskap och förtroende.

Detta år kommo ej mindre än tre befordringar Gustaf
till del, om man bland dessa kan räkna adelskapet. Hans
tanke om detta hafva vi erfarit i hans faders historia, men
upphöjandet i adligt stånd var i alla fall något som på den
tiden hade sitt stora värde och som gaf sin innehafvare en
viss ställning i samhället, hvilket ej kunde undgå beröra ho-
nom för hans barns skull. I anledning af prinsessan Amalia
Maria Charlottas födelse skedde flera utnämningar och
Gustaf blef öfverstelöjtnant i flottorna samt generaladju-
tant af eskadern.

Landtbruket upptog mycket af Gustafs tid, men det oak-
tadt försummade han ej arbetet med kartverket och hans
kartor blefvo efter hand, allt som de utkommo, utgifna i
flera upplagor ej endast här i landet utan äfven i England,
Holland och Danmark. Sin skriftväxling med amiral Lö-
wenörn samt andra utländska kolleger fortsatte han allt-
jämt, likaså bibehöll han sin lärarbefattning vid Karlberg
med åtföljande sjöexpeditioner. Bland dem af sina elever
som han hade särdeles stor nytta af vid kartritning och
sjömätning voro finnarna Otto Nordenskiöld och Vilhelm
Gadolin, guvernörens på Karlberg son grefve Claes A.
Cronstedt, J. Fredrik Forssell samt sina bröder Jonas och
Adolf Klint. På en af sina sjöexpeditioner afprofvade Gus-
taf en af den skicklige, men medellöse instrumentmakaren
J. G. Collin uppfunnen tub för undersökning af hafsbottnen
och befanns denna tub vara särdeles lämplig för sitt ändamål.

— ii8 —

Alldeles ägor om ägor med Hamora ligger det minnesrika
Tofta, hvars saga går långt, långt tillbaka i tiden och hvil-
ket till och med namnes som säte för fylkeskonungar före
och till 760 efter Kristi födelse. Som gården än i dag
äges af Gustaf af Klints ättlingar, vilja vi här bifoga litet
ur dess historia.

De första som skrefvo sig till gården eller rättare går-
darna (Tyfta by), voro Sixten Sixtensson och hans son Nils,
hvilken sistnämnde var stamfader för Sparresläkten. Denne
Nils Sixtensson blef i början på 1200-talet gift med Märta,
konung Erik X Knutssons dotter med Richissa, dotter till
Valdemar den store af Danmark. Då Birger Jarl som för-
myndare för sin son Valdemar drog i hämad emot Dan-
mark, förtrodde han landets viktigaste angelägenheter till
Nils' son, Sixten Nilsson; den sistnämndes ättlingar i flera
led skrefvo sig till Tofta. Bland dessa nämnas särskildt
Carl Ulfsson (Sparre), om hvilken rimkrönikan säger att »af
honom spordes mycket godt efter», och Carl Ulfsson Spar-
res dotter Margaretha, gift med riksrådet och höfvitsman-
nen i Finland Knut Thordson Bonde och moder till Carl
VIII Knutsson. Tofta lärer en tid ha bebotts af femton
bönder. Sten Sture den äldre ägde Svartsjölandet jämte
Tofta 1491. Den äldsta jordeboken från 1539 till 1610
upptager konungarna Gustaf I, Erik XIV, Johan III och
Carl IX som ägande arf och egna gods i Tofta. Från 1610
namnes en kungl. maj:ts sekreterare Hans Meijer som inne-
hafvare af alla tre Tofta-hemmanen.

Vid reduktionen 1680 förlorade Tofta säteriegenskapen
och tillföll kronan. Taffeltäckare Öberg, hvilken genom
pinligt förhör misshandlades 1755, fick såsom en slags tröst
öfver sina oförskyllda lidanden 1765 besittningsrätten till
Tofta under sin och sin hustrus lifstid. Efter dem inne-
hade en fodermarsk Dorms och sedan dennes änka Kristina
och dotter, gift med den framstående aktören Lars Hjorts-
berg, Tofta. Dessa hade en arrendator hvilken gjorde dem
många bekymmer, och bådo därför enträget att Gustaf skulle
öfvertaga arrendet, men som ingen bestämd tid kunde ut-
sättas för dettas behållande vågade Gustaf ej. Efter mycket

— 119 -

krångel fram och tillbaka och onödiga obehag genom obe-
höriga personers inblandning, beslöto riksens ständer att
försälja gården till kronoskatte 1810 och då inköpte Gustaf
den för 9,100 Rdr bco. Toftas areal var 451 tunnland,

I början af sommaren 1806 insjuknade Gustaf mycket all-
varsamt; hans hälsa förbättrades något men klenheten fortfor
länge, så att major N. A. Bruncrona måste vikariera för ho-
nom på Karlberg. Försäljningen af hans kartor gick ovanligt
trögt därför att sjöfarten var osäker, Äfven folket på Ha-
mora skaffade honom många bekymmer genom sin otrohet.
Själf var han nära att sätta lifvet till genom drunkning.
Han skulle en dag säkrare förtöja sin båt som låg vid
bryggan, halkade och kom i sjön och kunde med knapp nöd
rädda sig.

Lotsverkets förbättring ansåg Gustaf vara af den allra
största vikt för sjöfarten och utarbetade därtill ett förslag,
som innehöll att kusten borde indelas i distrikt och hvart
och ett af dessa erhålla en större däckad lotsbåt, som ute
i sjön kunde möta ankommande fartyg och inlotsa dem till
distriktets hamnar. Men vid detta fästes ej någon uppmärk-
samhet på högre ort. Icke förty förtröttades han ej att
arbeta för sitt lands väl och framlade ett förslag till ham-
narnas försvar mot fientliga angrepp medelst sjöminors an-
läggande, hvilkas antändningsmekanik han sökte göra så
enkel som möjligt. För pröfning af detta förslag tillsattes
verkligen en kommitté, som tillstyrkte att försök borde ske
under Gustafs egen ledning; men så kom kriget med Ryss-
land och saken förföll.

Vid 1808 års ingång mörknade rikets politiska horisont
mera och mera och Sveriges ställning blef ytterst allvarsam.
Amiral O. Rudolf Cederström, som var chef för den ut-
rustade flottan, begärde Gustaf som chef på flaggskeppet,
men såväl denna post som den att vara öfveradjutant hos
hertig Carl måste han i följd af sjuklighet afsäga sig. Rys-
sarnas korta välde på Gottland hafva vi erfarit i Erik af
Klints historia. Värre var Finlands planlösa försvar. Svea-
borgs fall, hotande anfall från såväl danska som norska
sidan, en orimlig prisförhöjning å alla lifsförnödenheter,

— I20 —

sjukdom och elände af alla slag; allt detta bragte landet
på branten af sin undergång.

Konungens besynnerliga lynne gaf sig utbrott på många
sätt, bland annat däruti att den ene efter den andre af chefer
och generaler entledigades från deras poster. O. R. Ceder-
ström miste befälet öfver flottan och efterträddes af amiral
H. J, Nauckhoff, gardesregementena degraderades.

Allt artade sig mera och mera till ett fullkomligt upp-
lösningstillstånd. Kom så härtill en förfärlig farsot, som
härjade såväl inom armén som flottan. Af det högre be-
fälet på flottan som bortrycktes af farsoten voro öfverste
G. S. von Gegerfelt; öfverstelöjtnanterna P. A. Psilander-
hielm, Treutiger, Tornqvist, Norman, Fischerström; majo-
rerna Fahlstedt, Fischerström m. fl.

Alla dessa sorger och motgångar kunde ej bryta konun-
gens halsstarrighet eller förmå honom att sluta fred med
den ena eller andra af sitt lands fiender. Så kom den 13
mars 1809 och Vasars gamla krona föll från hans hufvud
sakta, stilla, utan att kosta hans undersåtar en droppe
blod. Flottans storamiral hertig Carl af Södermanland blef
nu konung. Till Sveriges kronprins efter den så hastigt
bortryckte prins Carl August af Sönderburg-Augustenburg
blef prinsen af Ponte Corvo utsedd.

Strax efter den nye kronprinsens hitkomst blef Gustaf af
tjänstgörande generaladjutanten amiralen grefve V. von
Stedingk föreställd för honom och uppvaktade vid detta
tillfälle med ett exemplar af sitt stora kartverk Sveriges
sjöatias, för hvilket kronprinsen genast visade det största
intresse. Gustaf blef 1812 öfverste i flottorna med öfverste-
löjtnants lön, 250 Rdr bco, samt inkomsten af ett s. k.
volontärkompani.

På våren samma år utrustades under amiralen baron M,
D. Palmqvists befäl fyra linjeskepp, två fregatter samt ett
par smärre fartyg. Befälhafvare på chefsskeppet Gustaf
den store blef Gustaf Klint och hans broder Carl, som var
major, förde fregatten af Chapman. Det egendomliga in-
träffade här att öfverstelöjtnant B. Dufva, som 1789 var
sekond på skeppet Vladislaff och Gustafs förman, nu 23

år efter blef sekond där Gustaf var chef. Öfriga officerare
voro kaptenerna K. Blomstedt och grefve H. R. C. Horn
af Rantzien samt löjtnanterna Sandberg och Gyllenskepp.
Eskaderns flaggkapten var öfverstelöjtnant Johan Lager-
bjelke, flaggadjutanter kapten N. M. Rundqvist och löjtnant
Kock. Läkare: Topelius.

Genast efter det Gustaf emottagit befälet införde han
den mest systematiska ordning i minsta detaljer, vakade
öfver att provianten var god m. m., allt saker hvarvid den
tiden ej fästes vidare afseende.

Instruktionen öppnades så snart eskadern kommit till
sjöss, och innehöll: krig med Frankrike samt förordnade
fientliga operationer emot franska arméns positioner på
Riigen och de pommerska och preussiska kusterna. Något
vidare krig förekom emellertid ej, endast några obetydliga
strider med de franska strandposteringarna i Pommern.

Ett par engelska fregatter lågo vid pommerska kusten
under befäl af kaptenerna Dashwood och Pipon; dessa
kommo ombord på det svenska chefsskeppet för att upp-
vakta amiral Palmqvist. Händelsevis kommo de att nämna
att de ägde en karta öfver Sundet och Balterna, som de
mycket berömde och som de sade vara ett utmärkt engelskt
arbete. Till deras stora öfverraskning visade Gustaf dem
att kartan var en kopia af hans. I det längsta motsade
de detta, men måste gifva med sig när hans karta framtogs
och det besannades att deras var kalkerad efter denna.

Första dagarna af augusti 1812 inträffade öfver hela
Sverige en stark frost, som förstörde vårsäden och alla
trädgårdsväxter, och på frosten följde en regnig höst, som
tog med sig det lilla som frosten skonat.

Den under Palmqvists öfverbefäl varande eskadern ank-
rade den 24 augusti på Karlskrona redd.

Kronprinsen Carl Johan hade i Åbo haft en konferens
med ryske kejsaren om kriget och utfärdade befallning om
hela flottans utrustande och arméns sammandragande samt
lämnade högsta befälet öfver flottan och tjänstgöringen i
rikets alla hamnar åt öfveramiralen baron J. af Puke, och
såväl han som Gustaf af Klint uppkallades genom en kurir

— 122 —

till Stockholm, Ändamålet med deras uppkallande var att de
uti en tillämnad krigskonselj skulle föreslå krigsoperatio-
nerna mot Danmark för att eröfra Norge, som de allierade
maktema tillerkänt Sverige som ersättning för kriget mot
Frankrike. Men konseljen blef inställd och alla krigsrust-
ningarna upphörde med oktober månads ingång. Amiralen
baron Puke blef statsråd, generalamiral samt serafimer-
riddare samtidigt och erhöll bostad på Skeppsholmen. Han
uppkallade Gustaf till sig och ville förmå honom emottaga
chefskapet för sjömätningskåren, som professor N. G. af
Schultén lämnade för att gå i rysk tjänst; men Gustaf ne-
kade af flera skäl emottaga detta förtroende. Han inlade
ansökan om af sked från sin informationstjänst på Karl-
berg, med åtnjutande af halfva arfvodet i pension, hvilket
bifölls.

Generalamiral Puke ansåg lämpligt att flottorna samman-
slogos och önskade att Gustaf skulle utarbeta ett betän-
kande häröfver. Denne lämnade ett dylikt, men säger själf
att det var ett hastverk, och dessutom ansåg han ej tid-
punkten vara lämplig. Men på samma gång inlämnade
Gustaf själf ett förslag om att organisera en kår, hvars
ändamål borde vara att utbilda högre befäl såväl vid ar-
mén som flottan,

»Denna kår», skrifver han, »bör äga till föremål rikets
alla militära krigsoperationer, arméns och flottans organi-
sation, depåer och reserver, samt inom sitt arkiv bearbeta
rikets statistik, topografi och försvarsmedel. Chefen för
kåren skulle vara biträdd utaf afdelningschefer i spetsen
för de olika grenarna, och skulle det åligga dessa att vin-
tertiden hålla föreläsningar i sina ämnen. Från hvarje re-
gemente borde kommenderas ett par skickliga unga offi-
cerare att tjänstgöra där under fem års tid, och skulle
dessa under sommaren sysselsättas med topografiska under-
sökningar och militäriska beskrifningars affattande, för att
sedan hvar och en vid sitt regemente utbreda en allmän
kännedom i dylika ämnen. På så sätt skulle inom 20 — 30
år de viktigaste delarna af riket blifva tillräckligt kända
och armén försedd med officerare som vant sig att se

— 123 —

fosterlandet i sin helhet och som förstode att skilja en be-
fälhafvares från en exercismästares skyldigheter.»

Inom en kommitté, som var samlad för arméns omorga-
nisation, sökte Gustaf väcka intresse för sitt förslag, men
rönte föga uppmuntran och så kom kriget, som upptog
allas sinnen. General C, von Gardell, hvilken framdeles
blef chef för artilleriet, insåg fördelarna af Gustafs förslag
och med statsbidrag upprättades sedan ett institut på Ma-
rieberg, men detta blef alltför ensidigt för att i längden
vara till verklig nytta, enär det egentligen endast åsyftade
artillerikårens utbildning.

Gustaf inlämnade 1813 anhållan om att hans äldste son
Erik Gustaf skulle blifva antagen till kadett vid Karlberg;
men som gossen endast var 12 år gammal, uppsatte guver-
nören honom ej på förslaget. I anledning häraf vände
Gustaf sig direkt till konungen, som med egen hand ut-
strök den äldste kadetten på listan, såsom varande för
gammal, och ditsatte Erik Gustafs namn i stället, tilläg-
gande att ingen hade större rätt att få in sin son på krigs-
akademien än Gustaf af Klint, som själf fostrat så många
skickliga officerare.

På sin 43:dje födelsedag, den 31 maj 1814, just som
Gustaf var midt uppe uti sitt vårbruk på Hamora, erhöll
han bref från generalamiralen friherre Puke, däruti denne
i förtäckta ordalag bad Gustaf göra sig beredd att emot-
taga ett viktigt uppdrag, när kronprinsen hemkom från
Tyskland. Samtidigt blef Gustaf nämnd till verklig öfverste
vid flottan samt hade fått sina kartor öfver Mecklenburg
och Pommern färdiga med tillhörande beskrifningar, och
begagnades dessa vid truppernas landstigning i Tyskland.

Inom en månad efter det Gustaf erhållit det ofvannämnda
brefvet från Puke, ankom till Hamora tidigt en morgon en
kurir med underrättelse om att krig med Norge var att
emotse, samt att generalamiral Puke var nämnd till flottans
öfverbefälhafvare och att kronprinsen bestämt Gustaf till
hans flaggkapten. Puke skulle åtnjuta »fältmarskalks trakta-
mente» från den dag han emottagit denna order. Hans när-
maste man var amiralen friherre O. R. Cederström.

— 124 —

Norge var visserligen genom freden i Kiel samma år för-
enadt med Sverige, men oaktadt denna förening den 14
februari firats medelst illumination jämte Te Deum i rikets
alla kyrkor, så lågo kolen och glödde under askan och
hvarje minut väntade man att de båda nyförenade folkens
klingor skulle korsa hvarandra, hvilket också skedde.

Gustaf lämnade sitt hem inom ett par timmar efter ku-
rirens ankomst och anlände till Stockholm fram på dagen,
där han sammanträffade med generalamiralen. Båda skyn-
dade söderut med Karlskrona till mål, där flottan, bestå-
ende af åtta linjeskepp, fem fregatter samt elfva smärre
fartyg, låg under rustning. Vi taga oss nu friheten att rad
för rad afskrifva den del af kommendörkaptenen friherre C.
J. Skogmans intressanta Minnesteckning of ver Gustaf af Klint
som rör kriget med Norge.

»Generalamiral Puke, som hade sin flagga hissad på fre-
gatten Galathéa (hvilken fördes af Gustafs broder Carl) an-
lände den 7 juli till Rifve fjord utanför Göteborg och möt-
tes där af order från kronprinsen, af den 29 juni, innehål-
lande hufvudsakligen att flottomas första uppgift var att an-
falla den norska roddflottan, som var förlagd vid Hvalöarna,
utanför Dynekilen och Glommens utlopp, att möjligen ett
anfall på Fredriksvärn kunde förmå denna flotta att lämna
sin starka ställning vid nämnda öar, men att man genom en
sådan rörelse blottställde sig för ett anfall af hela den
norska styrkan emot den där kvarlämnade svenska bevak-
ningseskadern, genom hvars undandrifvande den öfriga flot-
tans eftertrupp vore blottställd, hvarjämte nämnda företags
misslyckande skulle verka äfventyrligt på krigets hela gång.
Kronprinsen ansåg därför rådligast att först bemäktiga sig
Hvalöarna, för hvilket ändamål trupper skulle af delas. En ny
order af den 1 juli underrättade generalamiralen om att kom-
missarier från de allierade makterna hade blifvit sända till
prins Kristian (sedan konung Kristian VIII af Danmark) för
att förmå honom att afstå från allt motstånd, samt att med
krigsrörelsema skulle anstå till dess de pågående under-
handlingarna blifvit afbrutna eller nya order erhöllos. Emel-
lertid inkallades fregatteskadern, som under öfverstelöjt-

- 125 —

nant O. G, Nordenskiölds befäl blockerade hamnarna emel-
lan svenska gränsen och Lindesnäs, och beordrades att
förena sig med skärgårdsflottan i Strömstad, i hvars när-
het 3,000 man af hären förlades under generalmajoren
grefve G, F, Mörners befäl.

Redan i Stockholm hade Gustaf sökt få kännedom om
planen för det stundande kriget. Han förnyade sina för-
sök härmed under det nu uppkomna dröjsmålet, men lyc-
kades icke däruti, enär hvarken generalamiralen eller någon
annan af det högre befälet kände något om kronprinsens
planer. Han tycktes, enligt de efterlämnade anteckningarna,
däraf vilja draga den slutsatsen, att ingen egentlig plan var
uppgjord. Det förefaller dock osannolikt att en så erfaren
krigare som kronprinsen kunnat taga denna viktiga sak
så bekymmerslöst. Rätta anledningen till hans slutenhet
torde vara att söka i den kinkiga ställning, hvaruti han be-
fann sig, omgifven af de allierade maktemas kommissarier,
den danske amiralen Bille, den ryske ministern J. P. van
Suchtelen m. fl., hvilka samtliga herrars afsikter han nog ej
saknade skäl att misstro och hvilka han önskade hålla i
ovisshet om krigsplanen. Gustaf af Klint uttalar oför-
behållsamt sina misstankar att dessa herrar icke spelade
rent spel,

'Jag antager såsom alldeles afgjordt' — säger han --
'att prins Kristian Fredrik, som blifvit af norrmännen vald
till konung, äfven af de allierade blifvit utsedd att ärfva
den svenska kronan eller åtminstone att därifrån aflägsna
Carl Johan. Det faller lika troligt att de allierade makter-
nas kommissarier, som besökte prins Kristian i juli månad,
föregifvande att befordra kronans nedläggande, snarare
uppmuntrat honom att vara ihärdig för att vinna fördelama
af tiden, som oundvikligen skulle medföra en svensk riks-
dag, med missnöje inom detta land och armén. Troligt är
att ryske generalen Suchtelen och kommissarierna insett
långsamheten och, jag vågar enskildt säga, planlösheten i
kronprinsens rörelser med armén och däraf hämtat an-
ledning trygga prins Kristian. Åtminstone är det säkert att
Suchtelen lämnade högkvarteret i Uddevalla och begaf sig

— 126 —

på en resa till Petersburg, troligen för att erhålla nya in-
struktioner, men vid underrättelsen om Fredriksstads er-
öfring vände och genast återkom till kronprinsen.'

Både van Suchtelen och amiral Bille, som var sänd från
konungen af Danmark, kände och tillstyrkte det här ofvan
nämnda förslaget om ett anfall på Fredriksvärn, hvilket
de ansågo som en älsklingstanke af kronprinsen och däruti
de sågo en säker tidsutdräkt, till följd af de många natur-
hinder vägen från Fredriksvärn till Kristiania framter.
Skäl torde således icke saknas för det antagande, att kron-
prinsens benägenhet för denna plan endast var låtsad, i
ändamål att missleda den besvärliga bevakningen.

Uti en af fältmarskalken grefve H. H. von Essen inläm-
nad krigsplan (denna finnes i afskrift efter originalkonceptet
i Klints berättelse om flottans tjänstgöring under kriget.
Planen är undertecknad af von Essen, men var på hans
befallning utarbetad af d. v. majoren J. P. Lefrén), dag-
tecknad den 3 april 1814 och ställd till kronprinsen, äro
tre olika anfallssätt angifna. Det första är: att begynna
med gränsfästningarnas eröfring och sedermera intaga lan-
det stycke för stycke; det andra: att begynna med land-
stigning vid Kristiania, där anfalla den fientliga hären och i
fall af medgång sedermera företaga fästningarnas eröfring;
det tredje; att landstiga i trakten af Fredriks värn, taga
denna fästning från landsidan och därpå med hären fram-
tränga mot Kristiania, understödd af skärgårdsflottan.

Gustaf af Klint tyckes hafva erhållit kännedom om denna
plan genom öfverste C. J. af ^X/"irsén, befälhafvare för den
samlade skärgårdsflottan. Han var öfvertygad om att den
norska roddflottan icke skulle våga hålla stånd mot den
svenska styrkan, hvarför han riktade sin omtanke på att
söka drifva densamma in till Fredriksstad samt därjämte
disponera flottorna så, att de tryggade härens gång öfver
Svinesund, hotade kusten däremellan och Fredriksstad jämte
Kragerö och fasta landet väster om Glommen och beredde
möjlighet att kringgå fientliga hären.

På dessa grunder sammanskref han den 10 juli en pro-
memoria, däruti han framhöll att Kristiania utgjorde det

— 127 —

viktigaste målet för härens operationer och att alla bemö-
danden borde syfta på besittningen af denna stad; att hä-
rens operationslinje gick från Svinesund öfver Fredriksstad,
där förnödenheter kunde samlas och uppläggas, och att
utåt denna linje flottorna kunde understödja hären; att in-
tagandet af Fredrikshall endast skulle kosta tid och folk,
så att denna fästning blott behöfde cerneras då den i hvarje
händelse snart skulle falla; att Kongsvingers fästning en-
dast kunde tagas från Kristiania-sidan; att en landstigning
på den andra sidan om Kristianiaf jorden medförde tid-
spillan, spridde härens krafter och komme att ledsamt in-
verka på operationerna om den ej genast och fullständigt
lyckades ; att således Fredriksstads intagande var det första
målet, sedan norska roddflottan var tagen eller bortdrif-
ven från Hvalöarna.

Följande dagen, då generalamiralen friherre J, af Puke i
Strömstad uppvaktades af vice amiralen friherre O, R. Ce-
derström, generalmajoren grefve G, F. Mörner, öfverste C, J,
af "Wirsén och öfverstelöjtnanten O. G. Nordenskiöld, blef
denna promemoria för dem uppläst och dess innehåll gilladt.
Generalamiralen medförde densamma då han den 12 juli
reste till Vänersborg för att söka kronprinsen. Vid sin åter-
komst den 17 juli förmälde han, att kronprinsen förklarat
sig icke vilja antaga någon plan för fälttåget utan handla
efter omständigheterna. Han hade därjämte befallt, att de
utanför Göteborg kvarliggande halfbestyckade linjeskeppen
skulle hållas beredda att taga ombord de kring staden för-
lagda trupperna för att föra dem till Laurvig och Fred-
riksväm.

Under generalamiralens bortovaro hade Gustaf af Klint
emellertid ej förspillt tiden. Från de vid kusten söder om
Svinesund belägna Vagnarbergen hade han tagit kännedom
om den norska roddflottans förläggning vid Hvalöarna och
noga öfverskådat den emellan dessa öar och svenska landet
liggande Singelöfjärden. Han undersökte och jämförde med
yttersta omsorg alla tillgängliga kartor öfver de kringlig-
gande farvattnen, lät af dem taga kopior för att utdelas på
alla fartygen i flottan, samt förskaffade sig genom samtal

med skeppare, båtkarlar och fiskare alla åtkomliga under-
rättelser om farlederna emellan och omkring Hvalöarna
med där liggande norska roddflottan samt in till Fredriks-
stad. Med ledning af hvad han sålunda inhämtat uppgjorde
han en fullständig plan för anfallet på Hvalöarna och där-
varande norska roddflottan, i afsikt att omsluta henne om
hon vågade afbida anfallet. Men förutseende hennes åter-
tåg, ordnade han flottans rörelser så, att äfven i detta fall
det åsyftade hufvudmålet vunnes, nämligen Fredriksstads
eröfring.

Kronprinsen hade befallt generalamiralen att hålla krigs-
konselj rörande anfallet på norska roddflottan. Till kon-
seljen kallades samtliga befälhafvare vid flottorna och trup-
perna. Gustaf af Klint uppläste för dem sin plan, som
allmänt godkändes. Ett exemplar däraf afsändes till kron-
prinsen och den 20 juli utfärdades generalorder angående
de däraf följande dispositioner.

Emellertid hade de allierade makternas ministrar och
kommissarier återkommit från Kristiania utan att hafva
uträttat något; ett nytt ultimatum blef äfven utan verkan.
Den 25 juli ankom kronprinsens order att genast anfalla
norska roddflottan vid Hvalöarna. En officer afsändes till
dess befälhafvare, kommendörkapten Fasting, med krigsför-
klaringen samt uppmaning till honom att undergifva sig sin
rätte konung, Carl XIII, hvarjämte proklamationer i samma
riktning medsändes till norska folket. Tidigt på morgonen
den 26 juli inskeppades Mörners trupper i närheten af
Strömstad på ett antal sammanbragta kustfartyg och kl. 7
var hela afdelningen jämte skärgårdsflottan under marsch.
Norska roddflottan, 44 kanonslupar (hela styrkan uppgifves
till 47 slupar och 4 jollar), visade sig på förmiddagen i
linje utanför ön Herföl, den sydligaste uti ögruppen, men
drog sig vid svenska flottans annalkande bakom de när-
liggande småholmarna.

Stiltje och motström uppehöllo hela dagen örlogsflottan;
den lilla vind som emellanåt uppsprang, stillnade strax
åter ut; ännu på aftonen hade intet af fartygen hunnit upp
till Tjurholmen, där skärgårdsflottan och transportfartygen

— 129 —

voro samlade. Anfallet måste uppskjutas. Men kl. 7^3
om morgonen den 27 signalerades från Vagnarberget att
norska flottan var stadd i fullt återtåg öster om Kirkeö.
Genast sändes 36 kanonslupar under öfverste C. J, af "Wirsén
för att uppjaga de flyende, medan en mindre styrka sökte
genskjuta dem genom sundet väster om Kirkeö, Trupperna
landsattes på Sandöarna och Kirkeö och togo därvarande
batterier i besittning. De norska kanonsluparna, lättrod-
dare än våra och synnerligen väl bemannade, hade redan
betydligt försprång och voro snart ute ur sundet, där
strömmen drog emot; de kunde således ej upphinnas. Norr-
männen antände sina transportfartyg, hvilka ej kunde med-
tagas, lämnade med ens bakom sig alla de förmånliga
ställningar där de kunnat göra motstånd, äfven den bland
småholmarna mellan nordvästliga Hvalöarna och Kragerön,
och stannade ej förrän på Kristianiaf jordens västra sida,
i skärgården utanför Tönsberg,

Generalamiral Puke, hvars eldiga och häftiga lynne dessa
dagar varit satt på hårdt prof genom de hinder den envisa
stiltjen lagt i vägen för hans brinnande åtrå att, åter den
främste, få föra flottorna i elden, var utom sig af harm
och förtret, hvilka gåfvo sig luft mot hela hans omgifning
och ej minst emot Gustaf af Klint, 'Hvad ha' vi här att
göra?' var hans ofta återkommande utrop. Klint begag-
nade sig med lugn och fintlighet häraf för att taga alla
dispositioner om händer i enlighet med förbemälda general-
order af den 20 juli. Då tidigt följande morgon, den 28,
sydlig vind stack upp, lät han således hela örlogsflottan
uppsegla utmed och genom Hvalögruppen, hvilket företag
aflopp utan något missöde. Vid middagstiden voro alla
inloppen till Svinesund och Fredriksstad spärrade ; det var
i lagom tid, ty vinden stillnade åter ut, Grefve Mörners
trupper voro öfverförda till Kirkeön, därifrån de med lika
lätthet kunde föras vidare till Svinesund eller öfver Krager-
ön mot Fredriksstad.

Kronprinsen var ytterst missbelåten öfver att norska
flottan undkommit; hans missnöje underblåstes af åtskilliga
bland hans omgifning, hvilka menade att svenska skärgårds-

flottan den 27 kunnat taga den norska, om man genast fått
anfalla, utan att afvakta örlogsflottans genom stiltjen för-
dröjda ankomst. Möjligen hade utgången blifvit sådan om
norrmännen afvaktat anfallet, ty vår öfverlägsenhet i far-
tygens antal var tämligen betydande. (Norska roddflottan
bestod, såsom ofvan är nämndt, af 47 kanonslupar; vår af
en bataljon (12 stycken) däckade kanonslupar, 5 bataljoner
och 2 öfverskjutande öppna dito, inalles 62 stycken, samt 5
mörsarf artyg ; å ömse sidor med tillägg af nödiga chefs-
och transportfartyg, med ringa eller ingen bestyckning.) Men
återtåget stod dem i alla händelser öppet och med de re-
dan nämnda fördelarna å deras sida, hade man säkerligen
ej upphunnit dem; att förfölja dem till andra sidan af fjor-
den kunde ej komma i fråga.

Emellertid ankom från kronprinsen order till Puke af
den 28 juli att detachera lämpligt antal fartyg för att upp-
söka och anfalla den undflydda fienden. Då likväl någon
tid behöfdes för att proviantera de för ändamålet afsedda
skärgårdsfartygen samt vinden föll emot, kunde vice amiral
O. R. Cederström, hvilken erhållit uppdraget, ej genast af-
segla och under tiden kommo nya order, af d. 31 juli, om
åtskilliga företag med G. F. Mörners trupper emot kusten
norr om Svinesund samt åter andra, af den 1 augusti, att
bereda utväg för öfverförande till Kragerön af 10,000 man.
General M. Ejörnstjerna medförde dessutom order att Mör-
ners afdelning skulle från Kirkeön flyttas till nordvästliga
Hvalöarna. I sällskap med öfverste C. J. af "Wirsén och öf-
verstelöjtnant C. G. af Forsell verkställde han en rekog-
noscering längs kusten af Kragerön, därvid biträdd af en
sjökapten från Kjöön, vid namn Paulsson, som tjänstgjorde
vid arméns flotta såsom konstituerad löjtnant och väl kände
kringliggande farvatten.

Gustaf af Klint hade kort förut fått en karta öfver Fred-
riksstad. Han visade denna för M. Ejörnstjerna och uttryckte
sin förhoppning att kunna taga fästningen med den under
generalamiralens befäl ställda styrkan, om blott armén med-
verkade därtill från landsidan; han anhöll därför att Ejörn-
stjerna ville hos kronprinsen anmäla denna hans önskan

— 131 —

och att för sådant ändamål hufvudhären måtte öfver Svine-
sund skyndsammast få framrycka emot fästningen. Han
uppgjorde därpå en plan för Krageröns besättande.

Flottans uppsegling hade ej varit utan verkan. Både
inom Fredriksstad och kringliggande bygd härskade den
största oro, alla vid Svinesund förlagda norska trupper
drogos åt Glommen till, från förråden i fästningen sändes
vapen och ammunition till dessa truppafdelningar. I staden
var oredan stor; alla sökte undanskaffa sina ägodelar; köp-
männen fruktade för sina på Kragerön upplagda trävaror,
i värde uppgående till millioner, och för sina i hamnen lig-
gande fartyg. Ingångna underrättelser om allt detta stärkte
Gustaf af Klint i hans åsikt, att ett hastigt anfall skulle
medföra de lyckligaste följder. När han för generalamiral
Puke upprepade gånger framlade alla dessa skäl och sökte
förmå honom begära kronprinsens tillåtelse att genast skrida
till verket, möttes han dock städse af den erinran, att man
hade att afvakta order från kronprinsen, som väl bäst för-
stod saken. Då generalamiralen den 31 juli skulle begifva
sig till Strömstad för att emottaga konungen, som kommit
dit i afsikt att gå ombord på flottan, förnyade likväl Klint,
i närvaro af de flesta bland det högre befälet, enträget sin
begäran, med värme uttalande sin öfvertygelse att fäst-
ningen icke kunde hålla sig en vecka och slutande med an-
hållan om sitt entledigande från flaggkaptensbeställningen,
där han icke vidare ansåg sig kunna vara till gagn.

Dagen därpå, den 1 augusti, återkom Puke medförande
nya order, denna gång, såsom Gustaf af Klint säger, 'af
högst fägnesamt innehåll'. Kronprinsen redogjorde däruti för
svenska härens ställning, och meddelade att norska hären
höll på att draga sig bakom Glommen, så att Krageröns
intagande blef 'd'une importance majeure'. Han förklarade
sig högst belåten (charmé) öfver att Cederström ej afseglat,
emedan man därigenom kunde med 12 å 1500 man sjöfolk
understödja grefve G. F. Mörners af delning. 'Så snart
Kragerön är intagen', så slutar kronprinsen, 'så begagna
eder genast af den oreda som antagligen härskar i Fred-
riksstad, till att beskjuta staden och låt sedan uppfordra

— 132 —

fästningen att gifva sig', tilläggande med sin vanliga om-
tanke att trupperna skulle förskansa sig för att trygga sig
mot hvarje öfverrumpling.

På eftermiddagen den 2 augusti steg konung Carl XIII
ombord på linjeskeppet Gustaf den store, dit generalami-
ralen flyttat sin flagga från fregatten Galathéa. Man kan
förstå att gamla kära minnen väcktes hos konungen. Rörd
till tårar omfamnade han sin gamle krigskamrat, Puke,
hjälten från den 3 juli 1790, nu svenska flottans förnämste
man. 'Gud ske lof att jag får vara bland mina gamla kam-
rater f utropade han under det han gjorde en fullständig
rond kring skeppet.

Allt var förberedt för det stundande anfallet på Kragerön.
Om morgonen d. 3 aug., innan detdagats, afgick den fördel-
ning som under öfverste "Wirséns befäl skulle landstiga på
öns västra sida. Efter ett par timmars beskjutning utrymde
norrmännen sitt batteri på ön äfvensom skansen Huth på
det motliggande fastlandet. En annan fördelning under öf-
verstelöjtnant O. G, Nordenskiöld landade på öns södra
udde, undandref de där posterade fientliga jägarna och
förenade sig med grefve Mörners trupper. En tredje af-
delning landsattes på öns östra sida. Kl. 11 på dagen var
hela styrkan samlad på öns norra udde. Längs dess östra
sida hade emellertid några kanonslupar framryckt under
öfverstelöjtnant N. Bruncronas befäl; de uppehöUos i början
af den starka motströmmen från Glommen, men då fram
på dagen en frisk sunnanvind blåste upp, lyckades det
några af dem att komma på skotthåll från fästningen,

Grefve Mörner hade under tiden afsändt en parlamen-
tär för att uppfordra fästningen att kapitulera; kl. 4 erhölls
nekande svar. Kanonsluparna öppnade nu elden emot staden
och fästningen, som svarade, dock utan att lyckas tillfoga slu-
parna någon skada. På eftermiddagen sände Klint order till
de öfriga kanonsluparna att under natten anrycka så nära
fästningen som möjligt och anmodade grefve Mörner att midt-
emot staden uppföra ett batteri, till hvilket kanoner sändes
från amiralsskeppet.

Det var knappast möjligt att Fredriksstad skulle kunnat

— 133 —

länge försvaras, åtminstone hade staden då blifvit blottställd
för fullständig förstöring. Fästningens fyra fronter, med
tre bastioner och vid älfven å hvardera flygeln en half-
bastion, vände sig åt söder och sydost och kunde rikta
endast några få kanoner åt Kragerön, Skansen Kongsten,
i sydost från hufvudvallen, ligger tämligen aflägsen, så att
dess eld icke var särdeles att frukta. Utanverket Gamla
och nya Cicignon, på den af Glommens armar omslutna
Rolsön, kunde icke beskjuta den del af Kragerön där sven-
ska styrkan var samlad. Endast ett torn och det omgif-
vande verket på holmen Isegran kunde åt detta håll under-
hålla någon kraftigare eld, men den brutna terrängen på
Kragerön lämnade lätta tillfällen till skydd däremot. Huf-
vudvallens ryggsida och större delen af staden lågo nästan
helt blottade för elden från ön och kanonsluparna, inom
godt skotthåll, skyddade endast af en ringmur åt floden till.
När om morgonen den 4 augusti kanonsluparna åter öpp-
nade elden från sina grofva kanoner, dröjde det också ej
länge förrän parlamentärflagga hissades och kommendanten,
öfverstelöjtnant Hals, erbjöd kapitulation, som strax af-
slöts. På aftonen kl. 7^8 inryckte svenska trupperna i
fästningen öfver en i hast slagen bro af kanonslupar.

Fredriksstads fall gjorde svenska hären till herre öfver
Glommens nedre lopp och öppnade vägen till Kristiania, läm-
nade i svenskarnas händer ej obetydliga förråd af ammuni-
tion m. m., beredde en station för våra flottor med tillgång
på förråds- och sjukhus samt underlättade högeligen till-
förseln af förnödenheter. Underrättelsen om denna snabba
och med högst ringa manspillan vunna framgång emottogs
också med den största fägnad af kronprinsen, som den 7
augusti besökte fästningen. Generalamiral Puke, som upp-
vaktade honom därstädes, blef mycket nådigt emottagen
och vid sin affärd ledsagad ända ned på landningsbryggan.
Ett par dagar senare gjorde äfven konungen besök på stället,
hvarvid Gustaf af Klint befordrades till konteramiral. Tre
veckor därefter var kriget slutadt, och större delen af flottan
hemsänd; generalamiralens befälsflagga ströks den 29 och
Klint hvars uppdrag var fuUgjordt, förlorade ingen tid att

— IJ4 —

skynda till sitt kära Adelsö, där han öfver ingången till
den anspråkslösa bostaden tecknade denna inskrift: 'Him-
len vare prisad, vi ha' lugn och fred'.»*

Genom detta sammandrag af Gustaf af Klints anteck-
ningar ser man, huru hans rådslag angående flottans rörel-
ser väsentligen bidrogo till krigets hastiga afslutande, samt
att han som gång på gång gått i elden för älskadt fosterland,
djupt skulle känna och erkänna fredens stora välsignelse.

Gustaf ägnade sig nu med all kraft åt sitt landtbruk och
deltog liksom förut personligen i dithörande arbeten, de-
lande sin tid emellan dessa och kartritningen. Många be-
kymmer för den sistnämnda följde honom alltjämt och myc-
ken ogenhet från statens sida var hans belöning för detta
storverk. Främmande nationer förstodo under hans lefnad
att visa honom erkänsla och tacksamhet, men inom hans
eget land var det först senare generationer som, långt sedan
hans stoft förmultnat i jordens sköte, gåfvo honom den rätt-
visa som han i så hög grad förtjänade.

Ar 1816 ingick Gustaf med underdånig hemställan om
kartverket borde fortsättas eller icke, enär snart de tjugu
åren, under hvilka han åtagit sig det, voro tilländalupna.
Skulle han behålla det, fastställde han bland annat det
villkor, att staten årligen skulle bidraga med 1,500 Rdr
bco. Skulle däremot sjökartverket förenas med sjömät-
ningskåren, erbjöd han att öfverlämna sin andel däri emot
40,000 Rdr bco. Hälften af denna summa skulle tillfalla
honom själf som ersättning för tjuguårigt mödosamt arbete
och den andra användas till att betala kartverkets skulder.
Efter mycket krångel fram och tillbaka förordnade kungl.
maj:t, att Gustaf på ytterligare tio år skulle emottaga kart-
verket och för det innevarande året, 1818, tillerkändes ho-
nom 1,000 Rdr bco för hafda omkostnader; men skulle det
sedan för hvarje år underställas pröfning om bidrag skulle
kunna beviljas. Efter ytterligare skriftväxling bestämdes
också att Gustaf fick återlämna samtliga kronan tillhöriga
kartplåtar, men, i strid mot ämbetsverkens yrkan, tillerkän-

* Så långt utdrag från kommendörkaptenen friherre Skogmans
minnestal på Svenska akademien öfver amiral Gustaf af Klint.

— '35 —

des honom full äganderätt till alla dem han redan låtit för-
färdiga eller framdeles anskaffade. Gustaf hade allt skäl
att känna missnöje med det sätt hvarpå han behandlades i
denna sak, men som han samma år tillträdde konterami-
ralslönen om 1,000 Rdr bco samt därmed följande smärre
förmåner, ljusnade hans ekonomiska ställning. En del pen-
ningar för afyttrade kartor tillkommo äfven, men denna
sistnämnda inkomst blef af flera skäl ringa. Ar 1825, då
sjömätningskåren upplöstes och ett sjökartarkiv inrättades
under inseende af lotsdirektören, kom från regeringens sida
kartverket åter på tal och Gustaf blef genom Förvaltningen
af sjöärendena däröfver hörd. Han redogör 1827 angående
kartverkets ekonomi från 1798 — 1827 sålunda:

Kartritniag, kartor, böcker m. m Rdr bco 14,477. 13

Kopparplåtar, gravyr m. m. » 21,902.12

Tryckpapper och tryckning m. m » 33,141.36

Försäljningsarfvoden och extra utgifter » 14,697.20

Räntor på upptagna lån > 21,490. —

Summa Rdr bco 105,707.8 1

Inkomst af sålda kartor Rdr bco 71,546.28

Erhållna gratifikationer » 10,000. —

Enskild uppoffring » 24,161. 53

Summa Rdr bco 105,707. 81

Antalet sålda kartor hade uppgått till 69,091 st., bortskänkta till
5,524 st. Årliga medeltalet af de förstnämnda var under de första
tio åren 3,163, under de nästa tio åren 2,819, under de sista endast
927. Af kustbeskrifningarna hade den öfver Kattegat haft största
åtgången med 643 exemplar.

Han visar här huru stor hans enskilda uppoffring för
Sveriges sjöatias varit och han hemställde huruvida det ej
vore i alla afseenden bäst, att staten med egna medel och
under egen förvaltning läte fortsätta och fullborda landets
sjökartverk. Det ordades vidt och bredt om statens inköp
af kartverket, men man kom aldrig till något resultat un-
der Gustafs lefnad. Efter hans död fortsattes kartarbetet
några år af hans äldste son, Erik Gustaf, men så gick äfven
han bort och ingen enskild person var villig upptaga deras
mantel. Gustafs arfvingar ingingo då till kungl. maj:t med

- 136 -

anbud om kartverkets öfvertagande för 36,000 Rdr bco
och den 5 maj 1848 antogs detta anbud på gemensam före-
dragning af sjöförsvars- och civildepartementen. Hela kart-
verket blef sedan införlifvadt med sjökartkontoret. Vi af-
sluta nu denna del af Gustaf af Klints historia — den som
inför en sen eftervärld skall hugfästa hans namn.

Under loppet af 1817 inträffade en oreda i rikets pen-
ningväsen, hvilken fortfor till 1823 och som försatte en
hel del af landets förut ganska burgna invånare i elände.
Filialdiskonterna i Malmö, Göteborg och vid Göta kanal ut-
släppte på osäkra hypotek omkring 13 millioner Rdr, sva-
rande emot Y^ af bankens hela rörelsekapital, hvilka pen-
ningar användes på egendomshandel, engelska tillverknin-
gars inköp m. m. Men med freden kom total stockning
i all slags rörelse och bankrutter uppstodo öfverallt och
största oordning i allt penningväsen. Allt förtroende och
all kredit upphörde och hela den skuldsatta delen af natio-
nen störtade. Den person som förut med lätthet fått låna
tusentals riksdaler kunde nu ej anskaffa hundra utan den
största svårighet. Ständernas beslut att diskontlånen skulle
återbetalas inom fem år förvärrade ytterligare det onda,
ty med detsamma föll all egendom och alla varor långt
under deras verkliga värde. Spannmålen, landtmannens
enda inkomstkälla, fann inga köpare.

Den 5 februari 1818 afled konung Carl XIII, Gustafs
personlige vän sedan krigets dagar, och begrofs den 20
mars i Riddarholmskyrkan. Af ekonomiska skäl måste Gus-
taf afstå från att vara närvarande vid sin konungs och
väns likbegängelse. Under år 1819 afsomnade de båda
krigarna konteramiralerna C. E, Carlheim-Gyllensköld och
C, H. af TroUe.

En kommitté var sammankallad af den nye konungen
för att reglera krigsakademien på Karlberg och Gustaf blef
tillbjuden guvemörsposten därstädes, men afböjde anbudet
af flera skäl och general Casimir Reuterskiöld blef i stäl-
let guvernör.

Vintern 1819 var så blid att boskapen betade ute ända
till slutet af januari och blåsippor plockades; någon snö

— 137 —

och lindrig köld följde sedan en kort tid, men redan i slu-
tet af april utsläpptes boskapen igen. Nattfroster och en
ovanligt stark torka och värme gjorde att växtligheten af-
stannade. Innan juli månads slut var all råg inbärgad och
innan augusti månads utgång all skörd inne i ladorna.

År 1820 upprättade Gustaf af Klint och hans maka Kers-
tin Akrel sitt testamente, däri de bland annat förordnade
att den efterlefvande af dem under sin lifstid skulle hafva
fri dispositionsrätt öfver såväl lös som fast egendom; att
söner och döttrar skulle ärfva lika och att, när de gifte
sig eller uppnådde 21 år, hvar och en af dem skulle er-
hålla 500 Rdr bco. Då bägge föräldrarna vore döda skulle
egendomen förvaltas för syskonens gemensamma räkning
af den af sönerna eller döttrama, som därtill vore hågad
(äldre med rätt före yngre). Den som skötte egendomarna
skulle årligen behålla hälften af afkastningen samt innan
den 1 april nästf oljande år tillställa öfriga delägare deras
lotter. Då det yngsta af syskonen uppnått 21 år, ägde
arfvingarna efter öfverenskommelse fortfarande gemensamt
disponera gårdarna eller försälja dem.

Den 24 juni samma år nämndes Gustaf till kommendör
af Svärdsorden. Denna utmärkelse kostade honom 220
Rdr bco.

Alltsedan kriget 1790 hade Gustaf klart för sig att flot-
torna och sjömanskapet borde ställas under ett befäl, ty

»Gud vet ändå, om icke mindre kifvas
utaf en enda än det görs af två?»

var säkert hans egen såväl som andras erfarenhet och där-
för förordade han på det varmaste denna sammanföring.
Han ansåg att hela vapnet borde omorganiseras, mindre
krigsfartyg byggas, såsom varande tjänligare till landets
försvar än de tunga och ohandterliga linjeskeppen, hvilka
voro omöjliga att manövrera bland de otaliga klipporna
och skären som omgifva Sveriges kuster. Endast två ä
tre olika fartygscerter borde byggas, men dessa så full-
komliga som möjligt, och ångkraften borde användas på
krigsfartygen. Han kom så långt på högre ort att en kom-
mitté bestående af hans broder Carl, som var öfverste,

öfverstelöjtnantema G. A, Améen och J, A. af Borneman
samt kammarrådet C. J. Améen sammanträdde för att råd-
göra om hans förslag, men det blef i följd af mellankom-
mande förhinder ej vidare utredt.

Olika tankar voro äfven rådande angående sjömaktens
förläggningsplats. Vice amiralen grefve B. B. von Plåten
ville hafva den förflyttad till Söderköping och Göta kanal,
hvilka båda platser han ansåg för rikets viktigaste punkter.
Puke på sin tid samt O, R. Cederström, C. A. Cronstedt
och O. G. Nordenskiöld ville hafva en stor flotta med allt
hvad till denna hörde förlagd till Karlskrona; C. J. af
"Wirsén och C. F. Coyet endast en skärgårdsflotta; och öf-
verste O. J. Hagelstam hade gifvit många projekt i samma
anda och föreslog Tjockö skärgård vid Ålands haf som
hufvudstation för att beskydda Stockholm samt Koppar-
holmarna vid Arkö till betäckande af Söderköping och Göta
kanal.

I september 1823 slutade generalamiralen friherre V. von
Stedingk sitt lif och grefve O. R. Cederström blef general-
amiral och hans måg grefve C. A. Cronstedt konteramiral
och tjänstgörande generaladjutant för flottorna samt friherre
J. Lagerbielke befälhafvande amiral i Karlskrona.

Med 1825 började en ny reglering af rikets sjömakt. Ör-
logs- och skärgårdsflottorna sammanslogos till en kår. En
del af befälet sattes på indragningsstat. Sjömätningskåren
blef upplöst. Sjöartilleriet reducerades till hälften och be-
nämndes sedan K. marinregementet och fick ett eget befäl af
icke-sjöofficerare. Lönerna förhöjdes, befälsgraderna blefvo
färre, men tyvärr — hvad vapenöfning beträffar, därpå
blef föga tänkt.

Fjärran från dagens oro och äflan gick Gustaf af Klint
ute på Adelsön, upptagen af sin kartritning och sitt jord-
bruk, personligen deltagande i arbetet, varande sin egen
både inspektor och rättare. Han önskade vara i personlig
beröring med sitt arbetsfolk och ansåg att detta bäst ginge
för sig utan några mellanhänder. Ett stycke jord som han
med egen hand upplöjt benämnde han Fruängen och den
årliga inkomsten af denna, som uppgick till några hundra

— 139 —

riksdaler, gaf han sin hustru att använda efter eget godt-
finnande. Till make och barn återgaf hon sedan dessa pen-
ningar i många olika former. Barnen fingo tidigt små pen-
ningsummor att hushålla med och vid fyllda 21 år erhöll
hvart och ett af dem, son som dotter, af föräldrarna 500
Rdr bco som en slags grundplåt för sin framtid. Om aft-
narna, i skötet af sin lyckliga familj, sysselsatte Gustaf sig
ofta med att väfva band och den ena bunten efter den
andra frambringades för hemmets olika behof af hans ald-
rig sysslolösa händer.

På Fårbo i Kalmar län afsomnade den 8 april 1832 Gus-
tafs vän sedan ungdomsåren, vice amiral Otto Henrik
Nordenskjöld. Utom honom hade många andra af de män,
som med Gustaf i ungdomen delat krigets blodiga lager,
gått bort och år som lades till år lät honom känna sakna-
den efter vänner och fränder. Därtill kom åldern med
sina krämpor och gaf till känna att äfven han måste tänka
på lifvets afton och hvila efter en väl använd arbetsdag.

Under de sista fem åren af sin lefnad tillbringade Gustaf
jämte sin familj några månader af vintern i Stockholm,
men återvände alltid tidigt på våren till sitt älskade Ha-
mora.

I kretsen af maka och barn afsomnade han i Stockholm
den 30 april 1840. På förmiddagen samma dag som han
af led låg han i dvala, men utropade plötsligt: »Erik, Erik,
bärga seglen. » På dagen sex år därefter omkom hans äldste
son Erik med korvetten Karlskrona i närheten af Kuba.
Månne fadern i dödsstunden fick en aning eller förnim-
melse af det öde som en gång skulle drabba hans först-
födde? Det ser nästan så ut.

Domen öfver Gustaf af Klint lydde sålunda: »Konung
och fosterland hafva förlorat en af sina aktningsvärdaste
krigare, hela den sjöfarande världen en af sina yppersta
och mest nitiska ledamöter, denna akademien har nästan
lidit en oersättlig förlust uti hydrotekniskt afseende genom
vice amiral Gustaf af Klints död» o. s. v. ur J. H. Kreu-
gers åminnelsetal på Krigsvetenskapsakademiens högtids-
fest 1841 ; och friherre C. J. Skogman afslutar sin minnes-

— 140 —

teckning, föredragen på Vetenskapsakademiens högtidsdag
den 31 mars 1884 med dessa ord: »/ striden oförfärad, i
rådslag klok och omtänksam, i sin medborgerliga verksamhet
nitisk, trogen och samvetsgrann, i sitt enskilda lif ett före-
döme af rättrådighet, oegennytta och rena seder, har Gustaf
af Klint efterlämnat ett minne, som aktadt och äradt länge
skall fortlefva bland Sveriges folk.»

Af sin måg, dåvarande kyrkoherden i Adelsö församling
G. M. Helleday, jordfästes vice amiral Gustaf af Klint den
10 maj det ofvannämnda året. På hans grafvård å Adelsö
kyrkogård står ristadt följande:

»För ärofulla mödor, verk och strider

Hvad önskade af tacksamt fosterland

Och af de sinas ömma, trogna hand

Den ädle, älskade till lön omsider?

En ostörd ro i denna tysta hamn

Som icke ens fick prydas med hans namn.>

Kerstin af Klint, född Akrel den 8 april 1783. Själen i
familjelifvet på Hamora var Gustaf af Klints maka, Kers-
tin Akrel, Talangfull, liflig, rätt ifrig och häftig, godmo-
dig och i högsta grad arbetsam, stod hon under deras
fyrtioåriga äktenskap såväl i glädje som sorg trofast vid
sin älskade makes sida, alltid färdig att med det varmaste
intresse taga del af hans arbete i hvilken genre det än
rörde sig. Liksom maken började hon sin dag i arla mor-
gonstunden och sydde själf sina barns kläder. Tidigt vande
hon barnen vid arbete och omtanke och så snart döttrarna
fyllt sex år, fingo de börja med att laga sina egna och brö-
dernas strumpor och, så långt deras krafter tilläto, deltaga
i hemmets sysslor, Hvar och en af dem fick sedan som
vuxen sin särskilda del att svara för: en mjölkkammaren,
en annan väfkammaren, en tredje trädgården o, s, v,, allt-
efter hvars och ens olika anlag,

Väfnad roade särdeles den idoga husmodern och på sina
hvilostunder från detta och mera ansträngande arbeten
brukade hon tillverka de finaste, rent konstnärliga saker
af pärlor, vax eller papp eller knyta sängomhängen och

— 141 —

dukar, livaraf än i dag finnas många prof kvar i hennes
forna hem, vittnande om hennes smak och stora förmåga
att med små resurser åstadkomma ganska prydliga ting.
På aftnarna läste hon ofta högt i familjekretsen eller före-
drog ur minnet ett eller annat poem af den tidens mera
bemärkta skalder, Brefskrifning roade henne mycket och
med lätt penna skref hon alltsom oftast vid högtider i hem-
met nätta tillfällighetsverser.

På senare år hörde hon illa och begagnade sig då af en
silfverlur. Alla älskade och vördade henne och oaktadt
denna svaghet behöfde hon aldrig känna sig ensam utan
drogs med i sällskapet likaså väl som alla de andra. Un-
der de vintrar, innan hennes make dog, som familjen vista-
des i Stockholm var hon i följd af sina talanger och sin
älskvärdhet en gärna sedd gäst i hufvudstadens högre
kretsar.

När vaccinationen började införas allmänt här i landet
vaccinerade amiralinnan af Klint själf barnen på Adelsön.
Många svårigheter och obehag hade hon därigenom att
öfvervinna, då föräldrarna ofta sökte öfvertyga henne att
hon därmed skulle fördärfva deras barn. Hon erhöll me-
dalj för sitt arbete i denna sak. För öns skola hyste hon
ett varmt intresse, uppgjorde ritning till skolhuset och
skänkte böcker till biblioteket.

Den 26 juli 1864 afsomnade hon på Hamora i en ålder
af öfver 81 år och intog sitt hvilorum vid sin förutgångne
makes och barns sida i Adelsö kyrkogård. Ännu lefver
en och annan gamling på Adelsön som i tacksamt minne
bevarat det ärevördiga paret på Hamora.

Gustaf och Kerstin af Klints femton barn:

I. Erik Gustaf, född på Karlberg den 15 oktober 1801
och döpt därstädes den 18 i samma månad af kyrkoherden
Lundström. Närvarande faddrar: majoren vid arméns flotta
G. "Wallberg, löjtnanten vid fortifikationen C. F. Akrell, fru
kaptenskan J. Brummer, född Tönning, fröken Anna Lager-
heim. Frånvarande: öfversten och riddaren med stora

— 142 —

korset Erik Klint, kaptenen vid örlogsflottan Carl Klint,
fru öfverstinnan Charlotte Klint, f. Gyllenstam, mamsell
Brigitta Klint.

»Lille Bra», som vi förut hört att han benämndes, lärdes
tidigt genom föräldrarnas exempel att älska arbetet. På
den tiden inväntade man ej som nu en bestämd ålder in-
nan barnet fick invigas i de bokliga kunskaperna, utan ju
tidigare detta kunde ske ju hedersammare ansågs det vara.
Det var alls ej ovanligt att ett barn redan vid fem års ål-
der läste rent både latinska och svenska bokstäfver, som
dessa benämndes efter deras olika form. Men så var det
kunskapsmått som sedan begärdes ej vidare tyngande, utan
mera lättsmält, så små hjärnor behöfde ej blifva öfveran-
strängda.

Erik antogs till kadett den 29 september 1813 med num-
mer 111. Erhöll distinktionstecknet och en jetong. Gjorde
sjöexercisexpeditionerna 1814 på Camilla, 1816 på La Ba-
dine och 1817 på Svalan och utnämndes därefter, knappast
sexton år gammal, till underlöjtnant vid örlogsflottan. Se-
kundlöjtnant vid kungl. maj:ts flotta 1824 vid regleringen,
och sammanslagningen, premiärlöjtnant 1827, kapten 1841.
R. S. O. och ledamot af Kungl. örlogsmannasällskapet.

Ifrigt fortsatte han under hela sin lefnad att förkofra sig
i såväl den teoretiska som praktiska delen af det yrke han
valt, och var liksom far och farfar hvad man kallar en ar-
betsmyra. Sin fader var han under många år behjälplig
vid sjökartverket och under elfva års tid var han en skick-
lig och ansedd informationsofficer vid styrmansskolan i
Karlskrona. Han utgaf 1842 en mycket berömd lärobok i
navigationsvetenskap, hvilken utgått i flera upplagor och
som ännu i dag af sjöfarande är känd och erkänd.

Erik var en ovanligt allvarlig, sympatisk och nästan ve-
modig natur och af en klen fysik i följd af öfveransträng-
ning i ungdomen. Det sorgliga öde som drabbade honom
blef två gånger genom aningar förutsagdt, första gången
genom hans faders varnande ord på sin sista bädd om
seglens bärgande och andra gången med en hemsk tydlig-
het till hans intime vän sjökapten P. J. Högfeldt, som var

— 143 —

föreståndare för navigationsskolan på Söder i Stockholm,
hvilken skola grundlagts på Högfeldts initiativ.

Såsom chef på örlogskorvetten Karlskrona blef Erik af
Klint beordrad att utgå på en längre expedition till de
västindiska farvattnen, en kommendering som han högst
ogärna emottog därför att han var sysselsatt med utarbe-
tande af en lärobok i navigationsvetenskapen med tillhö-
rande tabeller, ett storverk som ännu är grundvalen för
sjömännens utbildning såväl för kofferdi- som örlogstjäns-
ten. När Erik kom för att säga farväl till sin gode vän
och medarbetare ser det nästan ut, som han känt på sig
att det var sista gången som de träffade hvarandra här i
lifvet, och han tog löfte af Högfeldt att om någon olycka
drabbade honom, skulle deras gemensamma arbete afslutas
af Högfeldt. När Erik efter ett varmt afsked lämnat sin
vän och hans maka och kommit ner i trappan vände han
om upp igen och yttrade till Högfeldt : » Om någon olycka
sker, så fullborda mitt verk, blott i den vissheten kan jag
dö lugn.»

Omedelbart därefter lämnade Erik Stockholm och afreste
till Karlskrona för att emottaga befälet öfver korvetten
med samma namn, hvilken gick till segels den 9 augusti
1845. Från den ena hamnen efter den andra ingingo de
mest glädjande underrättelser om att korvetten väl för-
tjänte det namn som en gång gifvits den i Gibraltars hamn,
nämligen »le bijou de la rade».

Högfeldt arbetade oförtrutet vid navigationsskolan i Stock-
holm och gladdes för hvarje god underrättelse som han
erhöll från den bortavarande vännen. Men så en afton
sedan Högfeldt gått till hvila, hörde hans hustru honom vid
midnattstid uppgifva högljudda nödrop. Hon rusade in i
hans sofrum för att efterhöra orsaken. Först kunde han
ej redogöra för någonting, men så efter en stund när han
hunnit blifva fullt vaken delgaf han henne att han haft en
underbar dröm eller syn, som förskräckte henne in till
hjärtroten. Han berättade att han i sömnen sett för sig
ett stort örlogsfartyg och att en vindstöt plötsligt kastat
fartyget på sidan; kanonerna föllo öfver i lä, så kantrade

— 144 —

\'lKTOR AF Kl.INT
f. 1822, (1. IS98.

Erik (Justak ak Klint
f. iSoi,

omkom med korvetten Karlskrona 18

TlIILOA AK Kl.INT
f. SONTAO 1830.

ClIARLOlTE AK Kl.INT
f. 1803, (1. IS76.

fartyget, kanonportarna trycktes under vattnet och inom
ett par minuter sjönk fartyget; besättningen greps af hajar
och vattnet färgades rödt af blod. Han såg tydligt för sig
huru en stor haj grep hans vän Erik af Klint och förde
honom med sig ner i djupet, och han såg huru vännen i
detta förtviflans ögonblick höjde sig öfver vattnet och ro-
pade: i>Högfeldt, Högfeldt, tänk på mitt verk!» Kapten och
fru Högfeldt upptecknade genast den underbara synen men
nämnde ingenting därom till Klints familj.

Endast några få veckor därefter, den 7 juni 1846, ankom
till chefen för sjöförsvarsdepartementet, amiralen friherre
C. A. Gyllengranat följande rapport, som inlämnats vid
Dalarö af en förbifarande postångare från Liibeck. Den
lydde sålunda: »Jag uppfyller den sorgliga plikten att rap-
portera det korvetten Karlskrona den 1 maj (30 april) to-
talt förolyckats utanför Matanzas å Cuba; endast 17 man
af besättningen bärgade, alla öfriga omkomna. Hamburg å
K. svensk-norska konsulatet den 3 juni 1846. von Stahl.»

Dagen därpå innehöll Sveriges officiella tidning följande
meddelande jämte af tryck af den rapport som samma dag
ankommit till konungen och afsändts från Newyork den 14
maj genom de förenade rikenas konsul herr Habich: »Vi
hafva i dag en högst bedröflig underrättelse att meddela,
h vilken kommer att tillfoga ett stort antal familjer den dju-
paste smärta. Krigskorvetten Karlskrona har gått i kvaf
och större delen af dess besättning har funnit sin graf i
vågorna. Den förste som kastades öfverbord af cyklonen
var fartygets chef Erik Gustaf af Klint, som med roparen
i handen sågs kämpa i det upprörda hafvet. De räddades
namn finnas här nedan uppgifna: Sekonden kaptenlöjtnant
F. A. Tersmeden, sekundlöjtnanterna R. Dahlström och A.
F. Ringheim. Af underbefälet ansvarsstyrmannen Sandvall,
uppbördskonstapel Hansson, underskeppare Nyman och un-
derofficerskorpralen Pettersson. Af manskapet 10 stycken.
Summa 17 personer af 129 som inmönstrats i Karlskrona.»
Efter oerhörda lidanden blef detta fåtal räddadt ombord
på det amerikanska barkskeppet Swan, kapten Snel. De
omkomna officerarna voro följande: premiärlöjtnant C. P.

— 145 —

von Schwerin, sekundlöjtnanterna A. Bildt, A. R. Bergen-
stråhle, C. S. Rålamb, L. Rosenqvist af Akershult, T. Palm,
C. A. Rahm, C, E. E, von Heidenstam, E. J. Amoldsson,
C, M. Hammar, C. Lidman och C. G. V. Ankarcrona; alla
män i blomman af sin ålder och söner hvilka moder Svea
hade allt skäl att begråta.

Så blef Högfeldts hemska dröm sanning just på samma
datum och timme som han hade den, Hvad hans vän i
dödsminuten anropat honom om fullbordade Högfeldt sam-
vetsgrant.

Konung och fosterland emottogo underrättelsen om kor-
vetten Karlskronas olyckliga öde med den djupaste bestört-
ning och från slott till koja var det en gemensam sorg.

Erik af Klint gifte sig den 18 september 1829 med Laura
Fredrika Silfversvärd, dotter till öfverste Lars Gustaf Silf-
versvärd och Johanna Fredrika Dalman. Hon var född
den 23 september 1808 och afled den 24 februari 1853.
För sin ovanligt behagliga organ benämndes Laura af Klint
»frun med silfverstämman».

Deras dotter Fredrika Kristina Amalia (Amelie), född
den 10 januari 1831 i Karlskrona och död därstädes den
1 maj 1834.

På en grafsten å Adelsö kyrkogård står Erik Gustaf af
Klints namn inristadt tillika med följande vers, till en del
författad af kungl. sekreteraren Gudmund Silfverstolpe och
till en del af prosten H. M. Melin:

»Svept i korvettenS blå och gula flagga

Han slumrar i sin svarta järneks vagga

Uppå sitt halfdäck vid kommandopallen

Liksom spartanen på sin klufna sköld.

Men ej förgås i älskad fosterbygd

Hans forskningsverk och minnet af hans dygd.»

n. Charlotte Kristina, född den 14 juli 1803, liksom
alla sina yngre syskon på Hamora, och döpt därstädes den
17 i samma månad af kyrkoherden E. Dahlström, hvilken
döpte alla Gustaf och Kerstin af Klints barn.

Närvarande faddrar: hofgravör C. F. Akrel, fru grefvinnan
H. G. Palmqvist, f. Lillienberg, mamsell Hedda Klint. Från-

— 146 —

varande: fru presidentskan A. K, Lagerheim, f. Gerdes,
löjtnanten vid örlogsflottan F. Klint.

Som den äldsta systern blef Charlotte af Klint tidigt
vand att tänka och styra för sina många yngre syskon och
dessa å sin sida vanda att respektera den makt och myn-
dighet som föräldrarna lade i hennes hand. Hon var af
en ädel karaktär, glömde sina egna fördelar och hade
städse hemmets gemensamma intresse som föremål för sina
tankar och handlingar. Då hon vid nära 73 års ålder den
21 april 1876 afled i det hem som sett henne födas, läm-
nade hon ett stort tomrum efter sig såväl därstädes som
på hela Adelsön, där alla lärt sig värdera och älska den
präktiga, gammaldags gedigna kvinnan, som skötte gods och
gård så som far före henne gjort det. Charlotte var af en
ståtlig gestalt, med ett enkelt och värdigt sätt och fri från all
flärd och fåfänga, en af dessa kraftfulla kvinnonaturer som
väl knappast gamla Sverige numera frambringar. Sitt sista
hvilorum har hon intagit vid faders och moders sida i
Adelsö kyrkogård.

III. Fredrika Amalia (Amelie), född den 17 augusti
1805, döpt den 29 i samma månad. Modern bar själf sitt
barn till dopet. Närvarande faddrar: fadern öfverste-
löjtnanten, generaladjutanten och riddaren G. af Klint,
kadetten J. M. Melander, mamsell Erika Kristina Dahl-
ström. Frånvarande: fru friherrinnan F. L. von Rajalin,
f. Jägersköld, presidenten och kommendören af Nordstjärne-
orden Erik Lagerheim, kaptenen vid örlogsflottan C. J.
Pettersén, löjtnanten vid samma flotta O. G. Nordenskiöld,
underlöjtnanterna vid dito Carl Lagerberg och grefve Claes
A, Cronstedt, dito vid arméns flotta V. Gadolin, löjtnan-
ten vid Hälsinge regemente V. Brummer samt följande ka-
detter vid Kungl. krigsakademien på Karlberg: grefvarna
G. Snoilsky och G. R. von Rosen, friherrarna J. A. Reh-
binder, J. V. Ramsay, J. Hierta, B. U. Cederström och
S. C. von Knorring, J. R. Myhrman, G. V. Uggla, C. D.
Österman, O. E. Fries, J. F. Forsell, J. Malmborg, M. S. von
Hohenhausen, P. R. Martin, F. Wesslo, B. von Hall, J. Öf-
verberg, E. V. Armfelt, J. A. Wahlfelt, J. V. Richnau, P.

— 147 —

A. Borgh, L. M. Törngren, A. V. O. Rosensvärd, mamsell
Anna Kristina Hansén. Gustaf af Klint var chef på kadett-
fartyget Ulla Fersen och detta var anledningen att kadet-
terna skrefvos som faddrar till hans lilla dotter. Amelie
var ovanligt vacker men från ungdomen mycket klen och
sjuklig. Hon afled i föräldrahemmet den 21 april 1852 och
begrofs i Adelsö kyrkogård.

IV. Carl August, född den 28 april 1807, döpt den 7
maj. Närvarande faddrar: kaptenen baron Carl F, Palm-
qvist, herr P. "Wallöf, änkefru Kristina Dorms, fröken Mar-
gretha Gyllenhammar, förlofvad med Gustaf af Klints svå-
ger Carl Fr. Akrell. Frånvarande: hofauditören herr G.
Edman, löjtnanten vid flottan J. af Klint, herr J. J. "Wallöf,
fru kaptenskan Hedwig Ulrika Helander, f. Gyllenstam,
änkefru Anna Maria Brandel, f. Lemke, fröken Lovisa Ul-
rika af Klint.

Carl August afled redan den 29 april 1810; under sin
korta lefnad var han beständigt sjuk. I Adelsö kyrkogård
hvilar hans stoft.

V. Fredrik Vilhelm, född den 4 februari 1809, döpt
den 8 i samma månad. Närvarande faddrar: kamrer A.
Björner, kapten G. S. Pihl, fru Rebecca Kristina Björner,
f. Haldén, fröken Karolina Gyllenhammar. Frånvarande:
guvernören grefve Nils A. Cronstedt, herr Erik af Klint,
grefvinnan Hedvig Cronstedt, f. Alströmer, fröken Charlotte
Elisabeth af Klint.

Jämte sin äldre broder Erik företog han den 8 januari
1817 en skridsko- och skidfärd på Mälaren. Båda gossarna
kommo ned i en så kallad vindvak. Erik, som var äldre
och starkare, blef räddad, men Fredrik träffades af slag.
Tjugunio år därefter, fjärran från sina fäders bygd, gick
Erik, som vi sett, samma död till mötes som brodern.
Fredrik var ett ovanligt begåfvadt barn, vid hvilket för-
äldrarna fäst stora förhoppningar. Hans oväntade bort-
gång grep dem båda djupt. De voro starkt betänkta på
att sälja Hamora, där hvarje plats påminte dem om deras
bortgångne älskling. Erik, som var vittne till broderns
sorgliga slut, blef sjuk i feber, men tillfrisknade efter några

— 148 —

veckor och återvände till Karlberg. Fredrik begrofs i
Adelsö kyrkogård.

VI. Carl Constantin, född den 9 december 1810, döpt
den 12 i samma månad. Närvarande faddrar: amiralen
och kommendören med stora korset baron M. D. Palm-
qvist, prosten E. Dahlström, magister J. Zander, fru gref-
vinnan Henriette Sophie Palmqvist, f. Lillienberg, fru Maria
Ekström, mamsell Margrethe Mårtensson. Frånvarande: ma-
joren och riddaren J. Melander, majoren och riddaren G.
A. Améen, fröken Jeanette af Klint, mamsell Ulrika K.
Sundholm.

Carl antogs till kadett den 22 februari 1825, under n:o
116. Han gjorde sjöexercisexpeditionerna 1828 och 1829 på
Eurydice, 1830 på Svalan och 1831 på Jarramas. Erhöll
fyra jetonger, korpral 1831 och utexaminerades 1832 den
9 november som sekundlöjtnant vid kungl. majestäts flotta.
Han var ovanligt skicklig i ritning. Två år efter sin officers-
utnämning afled den förhoppningsfulle unge mannen den 10
september 1834 af lungsot i Karlskrona. Det var den tredje
sonen som af de djupt sörjande föräldrarna ledsagades till
samma graf i Adelsö kyrkogård. Hans sista ord voro »432»,
därmed betecknande sin älsklingspsalm.

VII. Johan August, född den 21 januari 1813, döpt den
24 s. m. Närvarande faddrar: majoren och riddaren J, Me-
lander, magister E. Runeberg, änkefru iöjtnantskan Jeanna
Christiernin, f. Dahlström, mamsell Regina Björner. Från-
varande: generalamiralen, kommendören, riddaren med stora
korset baron J. af Puke, öfversten och riddaren H. af
Trolle, öfverstelöjtnanten och riddaren C. J. af 'Wirsén,
generalamiralinnan, friherrinnan Kristina Charlotte af Puke,
f. Gjertta, majorskan Hedda af Klint, f. Kihlgren, fröken
Hedda af Klint.

August antogs till kadett den 22 februari 1825, samma
dag som hans äldre broder Carl och erhöll n:o 117. Han
fick tre jetonger. Utexaminerad den 9 november 1832 och
utnämnd till sekundlöjtnant vid k. m. flotta, transpor-
terades han till Ingenjörkåren 1833. Genomgick med
heder Mariebergs artilleri- och ingenjörskola och blef den

— 149 —

12 juli 1839 befordrad till löjtnant. Redan 1841 måste han
till följd af en medfödd svaghet i lemmarna, som alltmera
utvecklades med åren, begära afsked från den aktiva tjänst-
göringen, men kvarstod i kåren till den 1 febr, 1848.

Efter att i 7 y, ^.r varit fortifikationsredogörare och kassör
vid Karlsborg samt 4 år lärare i matematik vid bergssko-
lan i Filipstad öfvertog han 1851 skötseln af Hamora och
Tofta, men 1868 lämnade han jordbruket och erhöll för-
ordnande att vara förvaltare vid Karlsborgs kronomaga-
siner, hvilken befattning han innehade till sin död den 28
februari 1878.

Såsom hufvudman för ätten bevistade August Klint den
sista ståndsriksdagen och röstade för representationsför-
slaget.

Moderat liberal i sina åsikter, gladde han sig åt hvarje
framåtskridande inom lagliga gränser och hade öppna ögon
för människovärdet hos hvarje individ.

Hans kunskaper voro grundliga och gedigna och han
ägde ett ovanligt godt minne. Hans begåfning låg afgjordt
åt de matematiska och astronomiska vetenskaperna och
man måste beklaga att det alltför tidiga valet af lefnads-
bana hindrade honom att beträda den, på hvilken han
hade alla förutsättningar att hafva kommit långt.

Till karaktären var August af Klint redbar, trofast och
f lärdlös. En särdeles utpräglad rättskänsla kännetecknade
allt hans tanke- och handlingssätt. Älskande familj elif vet,
trifdes han bäst i kretsen af maka och barn.

Han hvilar i kyrkogården å Karlsborg, där förmän och
kamrater rest en minnesvård öfver honom, ett talande vitt-
nesbörd om det erkännande och den aktning han i lifvet
vetat förskaffa sig,

August af Klint gifte sig den 26 februari 1855 på Hamora
med Ebba Charlotta Vilhelmina Johanna "NXi^emstedt, född
1831 d. 5 september på Ragnhildsborg vid Södertälje och
dotter till hofkamreraren Johan Otto \Cernstedt och hans
andra fru, friherrinnan Ulrika Charlotta Emilia Rosenblad.

August af Klints änka är bosatt i Enköping.

— 150 —

August och Charlotte af Klints, f. Wernstedt, tre barn:

Kerstin Emilia Charlotta Augusta (Emy), född den 15
september 1856, död den 19 november 1870 och begrafd
å Karlsborgs kyrkogård.

Gustaf Otto, född den 2 februari 1857, död den 5 april
samma år.

Ebba Ragnhild Aurora, född den 26 maj 1861. Enkö-
ping. Alla barnen äro födda på Tofta.

VIII o. IX. Tvillingsystrarna Sophie Petronella och Ka-
rolina Juliana (Julie) voro födda den 20 dec, 1814 och
döpta den 25 s, m. Närvarande faddrar: kaptenen baron
C. F, Palmqvist, herr P. Wsillöi, kadetten E. G. af Klint,
änkefru Anna "Wallöf, f. Brandel, fröken Sophie Palmqvist,
fröken Charlotte af Klint. Frånvarande: kungl. expedi-
tionssekreteraren herr C. Gripenstjema, kapten C. G. Gyllen-
hammar, lagman J. H. Hochschild, professorn och ridda-
ren P. Moberg, landshöfdingskan Fredrika Kristina Hierta
(Järta), född Hochschild, fru Charlotte Gyllenhammar, f.
Sparre af Rossvik, fröken Henriette Reuterskiöld, mamsell
Anna Hochschild.

Den äldsta af systrarna, Sophie, dog i Stockholm, dit
hon förts för att om möjligt återvinna hälsan. För hennes
bröstlidande fanns ej något botemedel, utan den 15 de-
cember 1836 vid nära 22 års ålder skattade hon åt för-
gängelsen. Lugn och undergifven gick hon sin bortgång
till mötes vid så unga år och såväl under sin tärande sjuk-
dom som i dödsstunden uttalade hon sin förhoppning att
få öfvergå till ett bättre lif. Kärleksfullt tänkte hon på
sin omgifning och förfärdigade små minnesgåfvor som hon
utdelade till dem. Flera unga officerare från Marieberg
buro hennes kista från sorgehuset till Kungsholms kyrka
där hon jordfästes, och därifrån till hamnen vid Mälaren
där hennes stoft på hennes faders storbåt fördes ut till
Adelsö kyrkogård.

I nio år öfverlefde Julie sin tvillingsyster och afled den
9 februari 1845 på Hamora och jordades i syskongrafven.

X. Ebba Henrika, född den 24 sept. 1816, döpt den 25
s. m. Närvarande faddrar: kaptenen och riddaren vid

— 151 —

Kungl. Älfsborgs regemente C. J. Dahlström, magister J.
Edling, fru kaptenskan Anna Kristina Dahlström, f. Hal-
länder, mamsell Johanna Halländer. Frånvarande: öfverste-
löjtnanten och riddaren grefve Claes A. Cronstedt, fru gref-
vinnan Margaretha Charlotte Cronstedt, f, Cederström.

Den 29 juli 1835 vigdes Ebba af Klint i Adelsö kyrka
vid Gustaf Abraham (Gösta) Bäck i Finland, född den 8
januari 1799, kadett 1812 med nummer 117, extra korpral
1815 och 2:dre korpral samma år. Bäck erhöll distink-
tionstecknet och 2 jetonger. Gjorde sjöofficersexpeditio-
nema 1814 med Camilla och 1816 med la Badine. Ut-
examinerad den 26 september 1816 och utnämnd till under-
löjtnant vid örlogsflottan, löjtnant vid sjöartillerikåren,
sedermera K. marinregementet, 1824, kapten 1834. Af sked
1861. Major i armén. R. S. O., C. XIV J. M. Han deltog
i kriget emot Norge 1814 och afled i Karlskrona den 19
juli 1868 och är begrafd i kyrkogården å Vämö.

Gösta Bäck var en ovanligt beläst för att ej säga lärd
man, hvars vetgiriga sinne föga var tillfredsställdt med
den lilla bokliga kunskap som den tidens militära upp-
fostran gaf. Trogen gamla traditioner, valde han emeller-
tid den militära banan, hvars åligganden han skötte med
den största samvetsgrannhet; men hvarje ledig stund för-
djupade han sig i sina böcker och för dagens oro och rast-
lösa äflan hade han ej någon tanke,

Gösta Bäcks mormoder grefvinnan Charlotte Johanna
Snoilsky, gift med kammarherre Fredrik Dalman till Flä-
dingstorp, och vår store skald Carl Snoilskys farfader
voro syskon. Grefve Carl Snoilsky hade i sitt ovanligt
anspråkslösa och försynta sätt att uppträda mycket som
påminte om hans f rände den ridderlige major Gösta Bäck
i Finland. Majorskan Ebba Bäck är bosatt i Karlskrona.
Fosterdotter :

Ebba Maria Florentina Helleday, se sid. 155.

XI. Aurore Vilhelmina Mathilda, född den 2 febr. 1818,
döpt den 7 s. m. Närvarande faddrar: majoren Lars G.
Silfversvärd, löjtnant E. G, af Klint, herr V, Salén, änke-
fru löjtnantskan Brigitta Christiernin, född Dahlström,

— 152 —

mamsell Betty Vidén, mamsell Vilhelmina Salén, Frånva-
rande: kanslirådet kammarherre E. J. Lagerheim, fru kansli-
rådinnan B. C. Lagerheim, f. af Segerström, majoren baron
C, O. Lagerheim, fru friherrinnan V. Lagerheim, f, Kenlock.
Aurore af Klint afled på Hamora den 3 april 1861 och är
begrafd i Adelsö kyrkogård.

XII. Florentina Beata Maria (Flora), född den 25 juni
1820, döpt den 29 s. m. Närvarande faddrar: kaptenen baron
C. Fr. Palmqvist, amiralen baron M. D, Palmqvist, änkefru
Anna M. Brandel, f. Lemke, fröken Maria S. Palmqvist.
Frånvarande: statsrådet, öfveramiralen m. m. grefve O.
R. Cederström, majoren och riddaren Gustaf Lagerheim,
grefvinnan Sophie B. von Gertten, f. Sparre af Söfdeborg,
fröken Ulrika Lagerberg. Grefvinnan von Gertten, en ålder-
stigen dam af öfver 80 år, hade 1774 stått fadder åt Floras
faders broder Carl af Klint.

Flora blef i Adelsö kyrka den 6 juni 1841 vigd vid kyrko-
herden i Adelsö församling Gustaf Magnus Helleday, som
var född den 8 mars 1799 och dog som kyrkoherde i Lits-
lena församling i Uppland den 15 december 1874. Hans
maka afled redan den 8 december 1850 i Adelsö prostgård
och begrofs i Klintska familjegrafven. Flora Helleday efter-
lämnade, utom make och sex barn, föräldrar och syskon.
Adelsö församling, som sett henne födas och uppväxa och
som med stor kärlek omfattat sin unga älskliga prästfru,
deltog djupt i sorgen vid hennes mänskligt att döma alltför
tidiga bortgång.

Hennes yngsta dotter Flora, som vid sin moders död
endast var ett par dagar gammal, kom efter några år som
eget barn till sin aflidna moders syster och svåger Ebba
och Gösta Bäck i Karlskrona.

Gustaf och Flora Helledays, född af Klint, sex barn:

1. Gustaf, född i Adelsö prostgård den 27 februari 1842,
landtbrukare, död den 26 december 1895. Gift 1870 med
Emma Johansson, född den 25 augusti 1848, död 1892,
Båda äro begrafda i Adelsö kyrkogård.

— 153 —

Dessas tio barn:

1) Anna, född den 4 mars 1871 på Tofta, gift i Källunge
kyrka på Gottland den 10 oktober 1900 med handlanden
Per Stengård, Fårösund, född i Hejde på Gottland den 12
november 1871.

Barn:
Gunnar, född den 6 juli 1901,
Gustaf Fredrik, född den 31 augusti 1903.
En dotter född den 23 juni 1905.

2) Alma, född den 9 oktober 1872, död 1875, begrafd i
Adelsö kyrkogård.

3) Eva Maria, född den 7 mars 1874, gift 1902 med
maskinisten Baltzar Strömberg, bosatta i San Francisco.

4) Nils Gustaf, född den 12 november 1875, bosatt i San
Francisco.

5) Sven Gustaf, född den 13 februari 1877, död 1879 och
begrafd i Adelsö kyrkogård.

6) Gunnar, född den 7 januari 1879, sjöman, bosatt i San
Francisco.

7) Ake, född den 7 november 1881, handelsbiträde i
Stockholm.

8) Hugo, född d. 17 okt. 1883, handelsbiträde i Stockholm.

9) Gerda Ingeborg, född den 19 augusti 1885, fosterdotter
till sin aflidne faders syster och svåger Flora och Oscar
Lidstrand i Stockholm.

10) Elsa, född 1887, död 1888, begrafd i Adelsö kyrko-
gård.

2. Hermina Florentina, född i Adelsö prostgård den 7
februari 1843, gift i Stockholm den 20 september 1873
med Frans Alarik Helleday, född den 3 mars 1842 på Er-
landstorp vid Umeå, vice häradshöfding, guvernements-
sekreterare å S:t Barthelemy åren 1873 — 78, hvarefter de
återvände till fäderneslandet, där han erhöll plats som
ombudsman i generalpoststyrelsen i Stockholm. Han afled
härstädes den 1 mars 1896 och begrofs i Adelsö kyrko-
gård. Hermina Helleday är jämte sina barn bosatt i Stock-
holm.

— 154 —

Deras barn:

1) Ernst Johan Alarik, född på S:t Barthelemy den 12
september 1875, f. d. amanuens i Stockholms stads sparbank.
Revisor i postsparbanken,

2) Naima Hermina, född i Stockholm den 2 september
1879, ordinarie biträde i postsparbanken,

3, Carl Magnus Hjalmar Alarik, född i Adelsö prostgård
den 20 juni 1844, läroverksadjunkt i Luleå, gift därstädes
den 19 november 1884 med Betty Brändström, född Sten-
berg den 6 juni 1841.

4, Aurora Kristina Amalia, född i Adelsö prostgård den
1 september 1845, vistas som sällskap hos sin aflidna mo-
ders syster Hilma af Klint på Hamora,

5, Erik Emil Otto, född i Adelsö prostgård den 11 juni
1846, landtbrukare, död den 20 maj 1878 genom olycks-
händelse under en jakt, begrafd i Adelsö kyrkogård.

6, Ebba Maria Florentina (Flora), född i Adelsö prost-
gård den 28 november 1850, gift i Karlskrona den 5 au-
gusti 1880 med Oscar David Kristian Lidstrand, född i
Karlskrona den 10 december 1849, grosshandlare och så-
som sådan först bosatt i Göteborg åren 1868 — 75, sedan i
London 1875 — 82 och numera i Stockholm.

Fosterdotter:

Gerda Ingeborg Helleday, född den 19 augusti 1885.

Helleday eller Holliday är en gammal adlig ätt från
Skottland, Namnet tillhörde ursprungligen en gränsstam
eller gränssläkt i Skottland och har under mera än sex
århundraden varit vanligt på båda sidor om floden Solway.
Under korstågen kämpade de med Richard Lejonhjärta i
Palestina, Här i Stockholm förekommer namnet redan 1634
med köpmannen Hans Helgdag eller Helleday, hvars dotter
Katharina blef gift med läkaren arkiater Sven Broms, och
dessa sistnämndas dotter Katharina blef stammoder för en
gren af ätten Cederström.

Helledayska vapnet är ett öfver en hvit halfmåne upp-
stigande silfversvärd i en blå sköld, hvars högra öfre hörn

- 155 -

upptages af ett gyellne Andreaskors i rödt fält. Under
skölden tre stjärnor, öfver hjälmen ett åt höger vändt svart
svinhufvud,

XIII. Fredrik Viktor, född på Hamora den 19 sept. 1822,
döpt den 29 s. m. Närvarande faddrar: prosten E. Dahl-
ström, kapten A. af Klint, löjtnant E. af Klint, studenten
C. Löfgren, fru M. Ekströ<m, fröken Charlotte af Klint, frö-
ken Amelie af Klint, mamsell Sophie Bölmark. Frånvarande:
lagman G. Billberg, löjtnant J. af Klint, fru kaptenskan G.
af Klint, född Melander, mamsell Karolina Åhlström.

Viktor af Klint antogs till kadett den 10 november 1836
med nummer 6. Han erhöll två jetonger och gjorde sjö-
expeditionerna 1839 med Göteborg, 1841 och 42 på Jarra-
mas, 1843 med Chapman och 1844 med Josephine, korpral
1843, utexaminerad den 22 april 1845 och utnämnd till
sekundlöjtnant vid kungl. maj:ts flotta, deltog under åren
1846 — 47 i korvetten Najadens långtur till Godahopps-
udden, premiärlöjtnant 1853, informationsofficer vid krigs-
akademien 1858—68, kaptenlöjtnant 1860, kapten 1866, vid
hvilket tillfälle han själf valde att öfvergå till den då bil-
dade nya reservstaten. Ar 1875 befordrades han till kom-
mendörkapten af l:a grad och 1890 till kommendör i flot-
tans reserv. R. S. O., R. N. O. Ledamot af K. krigsveten-
skapsakademien 1870 och af K. örlogsmannasällskapet 1876.

Under hela sin tjänstetid till 1868 deltog Viktor af Klint
nästan hvarje år i sjöexpeditioner med flottans fartyg och var
1852 och 53 chef på lotsfartyget »Snäckan», då han i Vä-
nern och Vättern utförde magnetiska och meteorologiska
observationer. Alltifrån 1854 till 1868 tjänstgjorde han, med
undantag af 1865, om somrarna som kadetternas lärare på
öfningsexpeditionerna med kadettfartyget. Såsom lärare
vid K. krigsakademien kallades han till ledamot af den
kommitté som 1864 — 65 utarbetade förslag till det regle-
mente, genom hvilket K. sjökrigsskolan erhöll sin första or-
ganisation, hvilket reglemente ännu till hufvudsak äger be-
stånd.

År 1868 öfverflyttade Viktor af Klint sin verksamhet till
utbildandet af handelsflottans befäl och tjänstgjorde till 1890,

- 156 -

således i 22 år, såsom inspektör för rikets navigationsskolor.
Vidare blef han 1888 ordförande i den kommitté, som om-
arbetade reglementet för navigationsskolorna, hvilket där-
efter fastställdes 1890 och hvarigenom undervisningen i
dessa skolor reglerades med afseende fäst vid de kraf, som
en mera utvecklad skeppsfart och modernare navigering
fordra.

På trycket har Viktor af Klint utgifvit följande arbeten:
Omarbetat 3:ne upplagor af sin äldre broder Erik Gustaf
af Klints tabellverk, omarbetat flera upplagor af sin ofvan-
nämnde broders plan och sfärisk trigonometri; utgifvit en
lärobok i mekanik; en dito om minsta kvadratmetoden.
Efterlämnat en värdefull exempelsamling, som han själf
tänkte kunna blifva till stor nytta för studerande i följande
ämnen af högre matematik, nämligen i differentialräkning,
koniska sektioner och integralräkning, och hvilka exempel
sysselsatte honom under minst ett tiotal af hans senaste
lefnadsår och som ännu kvarligga i manuskript. Dessutom
nedlade han i sin ungdom mycken tid på kartritning och
införde förbättrade metoder vid kartverket, hvilka ännu
användas, och utgaf i sammanhang därmed ett arbete om
meridionalparter.

Historia var det ämne som mest intresserade honom och
såsom förströelse under den tid som ej användes till de
matematiska studierna, roade han sig med fiolspelning samt
sång och var begåfvad med en vacker basröst. Poesi in-
tresserade honom mycket, i synnerhet Tegnérs arbeten.

Han var ordhållig som få, men svår att få ett löfte af;
var detta en gång gifvet, var det orubbligt. För skuldsätt-
ning hade han en stor motvilja och underkastade sig hellre
hvilka försakelser som helst, än att lefva öfver sina till-
gångar. Att deltaga i det yttre lifvet var honom en plåga
och tvingades han någon gång därtill, var hans uppträdande
anspråkslöst, ja nästan blygt och han förde aldrig till torgs
det rika vetande som fanns inom honom. I sitt hem var
han gästfri och vänsäll. Arbetet och arbetaren aktade han
högt och för all flärd och lyx hyste han stark motvilja.
Han var en varm vän af naturen och sysselsatte sig, när

— 157 —

tiden sådant medgaf, gärna med blomsterodling och träd-
gårdsskötsel.

/ allt en ärans man, slutade Viktor af Klint sitt gagn-
rika lif på fädernegården Tofta den 9 augusti 1898 och är
begrafd i flottans kyrkogård å galärvarfvet. Han gifte sig
på Hamora den 13 oktober 1855 med Andrietta Mathilda
(Thilda) Sontag, född i Stockholm den 14 november 1830
och dotter af grosshandlaren Kasper Vilhelm Sontag och
Anna Elisabeth Sundborg från Finland. Viktor af Klints
efterlämnade maka är bosatt i Stockholm.

Viktor och Thilda af Klints, född Sontag, fem barn:

1. Anna, född i Stockholm den 20 september 1856, död
därstädes den 13 oktober 1857 och begrafd i flottans be-
grafningsplats på galärvarfvet.

2. Gustaf, född i Stockholm den 6 november 1858, elev
vid Kungl. sjökrigsskolan 1873, sjökadett 1877 med n:o 15,
kadettunderofficer 1878, underlöjtnant vid kungl. flottan 1879,
Genomgått exercisskolans befälsklass 1879 — 80. Aflagt exa-
men vid gymnastiska centralinstitutet 1884. Anställd i
fransk örlogstjänst 1887—90. Kapten vid kungl. flottan 1889.
Kommendörkapten af 2;a grad 1900. Kommenderad såsom
afdelningschef för kommunikationsafdelningen i flottans stab
från och med ^1^,^ 1903, Ledamot af K. örlogsmannasällska-
pet sistnämnda år och af K. krigsvetenskapsakademien 1904,
R, S, O,, R. S:t O. O. och franska Hederslegionen. Del-
tagit uti 6 sjökommenderingar som kadett och 32 som offi-
cer. Kommendörkapten af l:a grad 1904. Åren 1890 — 93
tjänstgjort såsom kadettofficer och lärare vid Kungl, sjö-
krigsskolan. Från 1896 deltagit i flottans stabsarbeten samt
under åren 1900 — 1902 tillsammans med kommendörkapten
H, von Krusenstjerna redigerat och utgifvit svenska upp-
lagan af den internationella signalboken. Gift i Stockholm
den 5 maj 1900 med Hilda Elisabet Helling, född på Vrena
egendom i Sörmland den 21 oktober 1869, dotter af bruks-
patron Philip Leonard Helling och Vesta Theresia In de
Betou,

- i;S -

Söner:

Erik Viktor Philip Gustafsson, född den 12 mars 1901
i Stockholm.

Börje Gustaf Viktor Gustafsson, född den 15 juni 1903
i Stockholm.

Viktor Håkan Gustafsson, född den 17 december 1904 i
Stockholm.

I yngsta telningar af frejdad stam, I nordiskt blonda
piltar med ögon blå som vårens himmel, det nya seklets
barn med det gamla namnet Klint, gifve Gud att ni blefve
för ert land hvad fäderna varit i tider som förrunnit,

3. Ida, född på Karlberg den 8 juli 1860. Amanuens vid
Nordiska museet 1886—87, tjänstgjort på Fredrika Bremer-
förbundet 1887—1902. Gift i Stockholm den 2 maj 1902
med Knut Viktor Haverman, född i Kalmar den 7 maj
1855, student 1873, genomgått tekniska högskolan 1873—
76, anställd vid statens järnvägsbyggnader, stambanan ge-
nom Norrland 1876—82. Anställd hos byggmästare Thave-
nius i Stockholm 1882—84. Kontrollant vid allmänna och
enskilda byggnader i Stockholms stads brandförsäkrings-
kontor från 1904. Ingenjör vid Aktiebolaget Nordiska Kredit-
bänken från 1896. Äga och bebo villa Högklint å Djursholm.

4. Hilma, född på Karlberg den 26 oktober 1862. Artist
(målarinna). Stockholm. Har genomgått förberedande kurs
på tekniska skolan samt hos porträttmålarinnan fröken M.
K. Cardon. Elev vid Akademien för de fria konsterna 1882
—89 och därunder förvärfvat sig flera belöningar. Gjort
studieresor såväl i Norge som Holland, Belgien och Tysk-
land. På Svenska konstnäremas förenings utställningar i
Stockholm och landsorten har Hilma af Klint varit utstäl-
lare och flera af hennes arbeten hafva inköpts såväl af
konstföreningar som enskilda personer i hufvudstaden och
landsorten.

5. Hermina, född i Stockholm den 3 januari 1870, död
därstädes den 17 oktober 1880 och begrafd i flottans be-
grafningsplats å galärvarfvet.

— 159 —

XIV. Axel Herman, född den 8 augusti 1824, döpt den
29 s. m. Närvarande faddrar: öfverstelöjtnanten och ridda-
ren C. Fr. Akrell, magister Erik H. "Widegren, fru öfverste-
löjtnantskan Margrete Akrell, född Gyllenhammar, fröken
Margrete Akrell. Frånvarande: vice amiralen, kommendören
och riddaren med stora korset baron O. H. Nordenskjöld,
ministern vid kungl. danska hofvet C. Hochschild, justitie-
rådinnan G. Poppius, född Hochschild, mamsell Lovisa
Hochschild.

Antagen till kadett den 23 oktober 1839 med nummer
150, ordningsman i gymnastik och fäktning 1844. Af gången
från krigsakademien den 26 aug. 1845, underlöjtnant vid K.
Södermanlands regemente, af sked därifrån den 15 maj 1853
och ur armén 1855. Som vi se, stannade Axel af Klint
endast helt kort på den militära banan, öfvergick därefter
till landtbruket och köpte gården Hända på Svartsjölandet,
men sålde denna efter några år och gick in vid järnvägen
och blef 1865 stationsinspektor i Landskrona, hvilken befatt-
ning han bibehöll till sin död.

Han var en ovanligt ståtlig man med stor förmåga att
vinna och bibehålla de människors vänskap med hvilka han
kom i beröring, och liksom bröderna trifdes han bäst i
kretsen af maka och barn. Mänskligt att döma gick han
alltför tidigt bort och lämnade på den plats han var satt
att verka stor tomhet efter sig i följd af sitt älskvärda och
humana väsen och sin skicklighet. Han afled i Landskrona
den 14 november 1875 och är begrafd i Adelsö kyrkogård.

Den 13 oktober 1855 gifte han sig på Hamora med Do-
rothea Sophie Sontag, född den 11 april 1832 i Stockholm,
dotter af grosshandlaren Kasper Vilhelm Sontag och Anna
Elisabeth Sundborg från Finland. Axel af Klints efter-
lämnade maka och döttrar äro bosatta i Stockholm.

Axel och Sophie af Klints, född Sontag, fem barn:

1. Amelie Sophie Elisabeth, född den 17 januari 1857 på
Hamora, gift den 17 augusti 1876 i Stockholm med kapte-
nen vid Kungl. Vendes artilleriregemente Fritz Verner Berg-

— i6o —

IIlI.MA AF Kt.TNT
t. 1S27.

Ebba Häck

i Finland

f. Al' Klint 1816.

AXKI. AV Kl.INl'
f. 1824, (1. 1S75.

AuctJST AF Klint
f. 1813, d. 1878.

man, född den 24 september 1839 i Stockholm, död i Lands-
krona den 22 november 1884 och begrafd i därvarande
kyrkogård.

Efter sin makes död flyttade Amelie Bergman till Stock-
holm och tjänstgjorde som amanuens vid Nordiska museet
från 1892 till 1902.

2. Elin Hermina, född den 29 januari 1859 å Hända, död
å Tuna på Svartsjölandet den 10 november 1862 och be-
grafd i Adelsö kyrkogård.

3. Carl Gustaf Herman, född den 24 oktober 1863 på
Hamora, tjänsteman vid Landskrona — Hälsingborgs järn-
vägar. Gift den 25 februari 1900 med Minna Augusta Char-
lotte Dominick, född den 8 mars 1874 i Landskrona, dot-
ter till handlanden Moritz Dominick och Maria Fellstedt.
Carl och Minna af Klint äga och bebo villa Klintebo i
Landskrona.

4. Hedvig Charlotta Mathilda, född den 9 februari 1868
i Landskrona, tjänstgjort som amanuens vid Nordiska mu-
seet från 1892 till 1899, därefter på fru Thyra Grafströms
textilateljé i Stockholm.

5. Axel Erik Vilhelm, född den 18 januari 1873 i Lands-
krona, död den 24 november 1875 och begrafd i därvarande
kyrkogård.

XV. Hilma Josephina Augusta, det yngsta af Gustaf och
Kerstin af Klints barn, föddes på Hamora den 27 januari
1827 och döptes den 4 februari. Närvarande faddrar; kor-
netten vid Lifregementets dragonkår friherre C. Fr, Sylvan-
der, magister Kock, herr Hans Björner, fru Fredrika A)(/"al-
löf, född Undén, mamsell Charlotte L. Bergstedt, mamsell
Brita M. Björner. Hilma af Klint äger och bebor än i dag
sina morföräldrars och föräldrars gamla hem, det minnes-
rika Hamora. Af femton syskon, som där lekte sin barn-
doms lekar, återstå nu endast de båda systrarna Ebba Bäck
och Hilma af Klint, de mest värdiga representanter af gam-
maldags tro och heder.

Innan vi lämna den stora familjen på Hamora, måste vi
bifoga några ord om deras goda vän Sophie Bölmark. År
1816 kom hon i hemmet som biträde åt amiralinnan af

— i6i —

Klint. Under en tidrymd af 69 år ägnade hon dess både
gamla och unga medlemmar den mest trofasta vänskap,
hvilken å deras sida lika varmt besvarades. Hon afled
därstädes 1875.

Vi fortsätta nu med Erik och Charlotte af Klints, född
Gyllenstam, öfriga barn.

III.

1772 september 15 föddes dottern Lovisa Ulrica, döpt
den 17. »Dopvittnen: Professorn Herr Carl G. Bergström,
Amiralitespastorn Herr Magister Magn. M. Strandmark,
Kadetten Herr Carl Fr. Åberg, Fru Majorskan Mittler, Fru
Kasseurskan Botin och Mademoiselle Anna Brita Lång.» Lo-
visa af Klint afled ogift på Gottland den 13 april 1820.

IV.

1773 december 3 föddes dottern Charlotte Elisabeth,
döpt den 5. »Dopvittnen; Amiralen Baronen Herr Nils Psi-
landerskjöld, Öfversten "Wälbome Herr Fr. "Wagenfelt, Kap-
tenen Högwälborne Grefve Claes Sparre af Söfdeborg, Hög-
wälborna Fru Grefvinnan Regina "Wrangel, född Sparre af
Söfdeborg, "Wälboma Fru Öfverstelöjtnantskan Katharina
Elisabeth de Berg och Fröken Carolina von Krusenstjema.»

Som vi förut erfarit, blef Charlotte af Klint 1793 säll-
skapsdam åt grefvinnan Sparre på Tosterup och gifte sig
därstädes den 20 januari 1820 med lagman Gustaf Billberg.
Som en liten profbit af ett fästmansbref från den tiden bi-
foga vi här några rader ur ett från lagman Billberg till
hans fästmö:

»Min nådigaste och Älskade Charlotte! Jag tackar ödmju-
kast för Gårdagen och önskar uppricktigt at min Lilla nå-
diga fästemö i Dag måtte befinna Sig väl till hugnad för
mig. Om min Lilla Nådiga hade tid skicka mig» . , . det
var diverse affärspapper; och så slutar den nådige fäst-
mannen sålunda: »Min vördnad till herr Generalen och fru
Grefvinnan utbedes och är det med största respect och

— 162 —

hjertelig tillgifvenhet som jag all min tid skall finnas Min
älskade Charlottes ödmjukaste trogne vän och tjenare Gust.
Billberg. Hammenhög den 31 Aug, 1819. >

Under femton år voro Charlotte Billberg och hennes make
bosatta på hans boställe Hammenhög i Skåne och han afled
därstädes den 14 oktober 1835. På sin makes grafmonu-
ment lät Charlotte Billberg rista följande:

»Gustaf Billberg
Lagman och Häradshöfding öfver Ingelstad, Jerrestad, Lju-
nits och Herrestad häraders Domsaga. Född 1767 ^7i2 i
Nöbbelöfs Prestgård vid Ystad och död 1835 ^V^o ^ Ham-
menhögs Boställe,

Hvilar här i Frid
efter redligen fullgjordt kall och väl fuUbordadt lopp. Hit
följde honom Vänskapen, Högaktningen, Tacksamheten, och
länge blifver Hans namn i Åminnelse, det skall läsas på
Hans fordna Boning som han med egen bekostnad upp-
byggt och det skall höras af vindarna hviskas i den unga
plantering Han där till prydnad låtit uppdraga. Men öm-
mast talar dock Hans Minne i den Hulda — Trogna Ma-
kans bröst som äfven för efterverlden förtjenar att här
nämnas

Charlotte af Klint

ristadt af en Vän
O. B. Roth.»

Efter sin makes död flyttade Charlotte Billberg till Karls-
krona och afled därstädes den 9 februari 1848.

V,

1774 december 28 föddes sonen Carl, döpt den 30. »Dop-
vittnen: Kontre Amiralen Högwälborne Herr Carl G. Grubbe,
Öfverstelöjtnanten Herr Hans And. Holdtz, Majoren ^)C^äl-
borne Herr David Anckarloo, Kaptenen Högwälborne Gref-
ven Herr H, F, "Wachtmeister af Johannishus, Högwälborna

- i63 -

Fru Grefvinnan Beate Sophie von Gertten, född Sparre af
Söfdeborg, Fru Öfverstelöjtnantskan B. S. Stahre, född Haus-
wolff, Fru Löjtnantskan Christina Pettersson, född Åberg,
Fröken Petronella Elisabeth Psilanderskjöld.»

Carl blef skeppsgosse 1783, volontärkadett i Karlskrona
1784, kadett vid kadettkåren 1786, fänrik vid amiralitetet 1788,
löjtnant därstädes 1793, förste adjutant på eskadern under
konteramiralen baron M. D. Palmqvist 1801, likaledes hos
konteramiralen baron O. R, Cederström 1802, kapten 1803,
riddare af Svärdsorden, öfverstelöjtnant i örlogsflottan och
generalstaben, öfverste vid nyssnämnda flotta 1821, konter-
amiral 1823, kommendör af förstnämnda orden 1824, t. f.
kommendant i Karlskrona, hedersledamot af K. krigsveten-
skapsakademien 1825, afdelningschef samt konungens tjänst-
görande generaladjutant för flottan 1827, kommendör med
stora korset af förutnämnda orden 1837, t. f. chef för all-
männa vattenbyggnader 1840.

Innan vi fortsätta Carl af Klints historia, vilja vi i förbi-
gående nämna några ord om den 1840 af skaffade general-
adjutantsbefattningen vid flottan.

»Regeringsärendena rörande flottan föredrogos i stats-
rådet af den för både armén och flottan gemensamma stats-
sekreteraren för krigsärendena, men flottans kommandomål
hade sin särskilda föredragande i generaladjutanten för
flottan, konungens rådgifvare i de kommandomål som rörde
sjöförsvaret. Instruktion för honom utfärdades den 27
mars 1809. Kvartalsförslag såväl öfver flottans personal
som öfver fartygens tillstånd skulle vid h varje kvartals
slut insändas från stationerna till generaladjutanten, som
hade att däröfver upprätta ett generellt förslag. Vid hvarje
månads slut skulle generaladjutanten erhålla rapport om
förrättade arbeten vid hvarje station jämte ett kassaför-
slag, summariskt utvisande huru mycket penningar till
stationerna eller utevarande flottor den tilländalupna må-
naden ankommit på särskilda anslagstitlar, huru mycket
däraf under månaden på hvarje titel utgifvits och hvad
till nästa månad fanns i behåll. Generaladjutanter för
flottan under detta tidskifte voro: friherre Viktor von

— 164 —

Stedingk 1809—1812, friherre Henrik Johan Nauckhoff 1812
— 1813, grefve Johan af Puke 1813—1815, grefve Olof Ru-
dolf Cederström 1815 — 1823, grefve Claes August Cronstedt
1823—1827 och konteramiral Carl af Klint från 1827—1840,

Vid den förändrade organisation statsrådet erhöll 1840,
afskaffades såväl generaladjutantsbefattningen som stats-
sekreterarämbetet och den nye chefen för sjöförsvars-
departementet öfvertog den förra befattningen i dess hel-
het samt den senare i hvad som rörde flottans ärenden. ^>

Redan som en pilt om nio år började Carl af Klint att
vara med om sjöexpeditionerna och vid ännu ej fyllda
fjorton år blef det hans lott att draga med ut i konung
Gustaf III:s krig emot Ryssland och deltaga i sjödrabb-
ningama vid Högland, Öland, Reval, Kronstadt och Viborg-
ska gatloppet. Det var efter det förstnämnda sjöslaget
som han erhöll sin första officersfullmakt.

Det var en ypperlig skola som de unga sjömansämnena
då fostrades uti. Flottan har väl knappast någonsin på
en gång haft så många framstående förmågor som just un-
der de ofvannämnda krigsåren, och som Carl af Klint ofta
beordrades som adjutant hos än den ene och än den andre
af dessa stormän, blef han i tillfälle på nära håll inhämta
de lärdomar i sjömansyrket, som han med hela sin själ
eftersträfvade och som framdeles kommo honom till så
stor nytta.

Hvad de teoretiska kunskaperna beträffade afbrötos de
alltför tidigt och blefvo dessa därför ej så grundliga som
hans äldre broder Gustafs. Som nästan ett barn måste ju
Carl genomgå krigets allvarsskola och fick först vid mog-
nare år mera ägna sig åt de bokliga studierna som rörde
hans vapen.

Af de bref som ännu finnas i behåll efter honom sluter
man till att han var en man, som noga satte sig in i alla
detaljer, vare sig att det rörde det ena eller andra, samt
att han i allt var rak på saken, ej mångordig, men tydlig
och bestämd i de order eller föreskrifter som han gaf, och
ganska skämtsam.

Under åren 1808 — 9 användes han dels på örlogs- och

- 165 -

dels på skärgårdsflottan ocli deltog uti de under detta krig
levererade bataljerna samt benådades efter affären vid
Jungfrusund med riddarkorset af K. S. O, Åren 1810—14
kommenderades han såsom chef på åtskilliga linjeskepp
och fregatter till bevakande af svenska handeln och under
kriget emot Norge var han chef på chefsskeppet fregatten
Galathéa samt bevistade intagandet af Fredriksstad. Af
de officerare som stått under Carl af Klints befäl på Gala-
théa 1814, erhöll han som minne och uttryck af deras vän-
skap en dyrbar ropare af silfver.

Hans äldre broder vice amiral Gustaf af Klint skrifver
om honom efter kriget det ofvannämnda året följande:

»Den utmärkta vänskap som min broder Carl alltid vi-
sade mig var äfven estimabel igenom det sätt hvaruti han
i tjänsten emottog mina befallningar. Han föregick med
ett värdigt efterdöme af den militära subordinationen och
aldrig syntes något tecken under tjänstgöringen att vi å
någondera sidan stödjade våra handlingar med släktskapens
anspråk. Det var endast oss emellan som vi voro bröder
och kunde öfverlämna oss åt vänskapens ömma njutning
och förtrolighet.»

Under sin tjänstetid till 1820 gjorde Carl af Klint ej
mindre än trettio sjökommenderingar, däraf elfva som chef.
Som ett bevis på konung Carl XIV Johans tillfredsställelse
öfver det sätt hvarpå Carl af Klint 1820 utförde en honom
anförtrodd sjökadetts-exercisexpedition kan nämnas, att han
därför af konungen erhöll ett hederssvärd med högstden-
sammes namnchiffer.

Efter att hafva genomgått alla graderna uti kungl. flot-
tan utnämndes Carl 1823 till konteramiral, samma år blef
han tillförordnad kommendant vid flottans hufvudstation
i Karlskrona, hvilken befattning han innehade till 1827,
då han förordnades till tjänstgörande generaladjutant för
flottan, motsvarande nutidens sjöminister och chef för
första afdelningen af det kort förut ånyo inrättade stor-
amiralsämbetet, och 1837 förordnades han att äfven vara
chef för tredje afdelningen af samma ämbete och utnämn-
des tillika till kommendör med stora korset af Kungl.

.- i66 —

Svärdsorden. Dessa förtroendeposter bibehöll han till 1840,
då storamiralsämbetet omorganiserades och han vid detta
tillfälle utnämndes som t. f. chef för allmänna vatten-
byggnader inom riket. För öfrigt var han ledamot af
flera kommittéer, nedsatta i och för utarbetande af reg-
lementen för den seglande flottan, af telegraf- och signal-
bref m. m. Det säges om Carl af Klint, »att han hade
som högre tjänsteman mera våra förfäders redbara dygder
och förtjänster, än de egenskaper, som kvalificerade hans
tids statsmän. Med en brinnande kärlek för sin konung
och sitt fädernesland, sökte han vid alla tillfällen befrämja
deras oskiljaktiga väl, utan politiska beräkningar, men med
det strängt rätta till oeftergiflig ledare.» Om han öfver-
gick till någon af de politiska åsikter, som under den se-
nare delen af hans lefnad hade åstadkommit stora föränd-
ringar uti andra länders inre förhållanden och hvilka äfven
började göra sig gällande inom Sverige, skedde detta först
långsamt och efter det mognaste betänkande, och med ett
ädelt misstroende till sitt eget omdöme böjde han sig ofta
med smärta för detta nya, till hvilket han hyste så föga
förtroende. Men aldrig förfäktade han en sak med intri-
gens vapen, därtill var han alltför ridderlig i sin upp-
fattning.

»Min muntre broder Carl» kallar vice amiral Gustaf af
Klint honom i sina anteckningar. En starkare hälsa, mindre
ekonomiska bekymmer, ett af naturen gladare lynne och
en angenämare tjänstgöring gjorde hans lif lättare och sorg-
friare än Gustafs, hvilken från ungdomsåren måste sträfva
sig till det oberoende han på äldre dagar kom till.

Som sjöman var Carl af Klint ett sällsynt exempel för
kamrater och underlydande. Oeftergiflig i egna plikters
uppfyllande, var han det äfven i sin fordran på andra,
och dessas plikttrohet väckte och stärkte han icke allenast
genom det allvar och den stränghet han städse iakttog i
tjänsten utan äfven och kanhända mera genom den kärlek
han genom sin redbarhet och godhet tillvann, ja man kan
gärna säga tilltvang sig — ty äfven sådana egenskaper
hafva öfver känslorna en oemotståndligt befallande kraft.

— 167 ~

Den betydande ställning i samhället som han intog gjorde
att mycket främmande och resande utlänningar emottogos
i det gästfria hemmet; men för »kalas», såsom middagar
och supéer på den tiden benämndes, hade han en utpräg-
lad fasa. Måste emellertid sådana gifvas, fick ingenting
fattas och allt som serverades skulle vara af bästa sort,
och han var vid sådana tillfällen den mest älskvärde och
förekommande värd, som genom sina skämtsamma infall
försatte sina gäster i godt lynne.

Carl af Klints bref till sina barn, hvaraf flera ännu fin-
nas i behåll, äro likaså mycket den jämnårige vännens, som
den allvarlige, för deras väl ömmande faderns och deras
till honom andas den innerligaste önskan att göra hvad rätt
är och hvad som kan glädja honom. Så t. ex. slutar bar-
nens små bref med: »Bättre nästa gång lofvar pappas Otto.»
Och sedan när sönerna blifva män i staten, huru vördsamt
vädja de ej till hans mognare omdöme och erfarenhet, be-
rätta sina planer och önskningar och röja ett förtroende,
som är sällsynt för en tid då respekten för föräldrarna
spelade en så stor roll inom familjerna.

Den 22 januari 1813 gifte Carl af Klint sig med Hedvig
Susanna Kihlgren och den 19 juli 1840 af somnade han i
Stockholm och hans stoft hvilar i flottans kyrkogård å
galärvar f vet.

Genast efter faderns död gingo hans båda unga söner
Erik och Otto upp till slottet för att personligen under-
rätta konung Carl XIV Johan om deras faders bortgång.
Konungen emottog dem mycket vänligt och läggande sina
händer på deras axlar, yttrade han följande: »Ni ha för-
lorat er far, jag har förlorat en vän, och fäderneslandet
en ädel medborgare, vi hafva gjort en stor förlust alla-
samman.» På äldre dagar, när samtalet föll på denna
händelse brukade bröderna säga därom: »Med dessa ord
fångade Carl Johan våra hjärtan och band oss med kär-
lekens makt för alltid vid sin dynasti.»

— i68 —

Erik Magnus ak Klint
f. 1813, d. 1877-

'Carl af Klint
f. 1774, il. 1840.

Hedda Ehnemark
f. AF Klint 18 i 7, d. 1870.

Otto af Klint
f. 1815, d. 1878.

Carl af Klints maka Hedvig (Hedda) Susanna Kihlgren.

Bland de många bref och anteckningar som ännu i dag
finnas i släktens ägo är ett, skrifvet af Hedda af Klints
fader, det kunskapsrika amiralitetsrådet Magnus Gabriel
Kihlgren, hvilket bref vi här i sin helhet bifoga och ej sär-
skildt bitvis för hvar och en som däri är nämnd.

Amiralitetsrådet Kihlgren var som civil tjänsteman med
uti konung Gustaf III:s krig emot Ryssland och hans namn
står under den proklamation som storamiralen 1790 utgaf
ombord på chefsskeppet Gustaf III. Kihlgren var riddare
af Nordstjärneorden, hvilket bäst bevisar att han var en i
det allmänna lifvet bemärkt person, enär ordnar den tiden
ej utdelades vidare frikostigt åt ofrälse personer. Han
afled på sin egendom Östra Boråkra i Blekinge den 6 okto-
ber 1822.

Det gamla papperet lyder sålunda: ^Ar 1757 den 7 okto-
ber är jag född uti Skåne och Harlösa socken, min fader
var probsten öfver Gärds härad Zack. A. Kihlgren född
1714, död 1791. Min mor Susanna Corin, född 1728, död
1806. Lefve deras minne i tacksamhet och välsignelse för
god uppstran och dygdigt efterdcme!! Ar 1767 den 31
Aug. föddes min k. hustru Maria Christina Gahn i Carlscrona.
Hennes fader, öfversten och riddaren af Kongl. Svärdsorden
Axel ^XTolther Gahn född 1727, modern, Hedvig Catharina
Blidberg född 1742. Måtte hon sent sakna så goda föräldrar!!
Hon död 1794, han 1798. År 1789 d. 26 April vigdes jag
vid min älskade hustru, Göre den allsvåldige vårt ägten-
skap oafbrutet sällt och lycksaligt för tid och evighet!!
År 1794 den 11 November Kl. 1 föddes vår k. dotter Hed-
vig Sussanna, fadrar voro öfverste löjtnanten och riddaren
Gahn, Öfverkommissarien Hoffman, Justitiearien Sam. Kihl-
gren och fendrichen W. Fredman, Commersrådinnan Jöns-
son, Öfverstelöjtnantskan Trygg, fröknarne Gahn och Brelin:
Evige förbarmare! teckna detta Barns namn i Lifsens Bok,
och låt till hennes timliga och eviga välfärd det aldrig
derutur varda utplånat.!!! År 1813 den 22 Januari vigdes
ofvannämda vår k. dotter Hedda Sussanna med sin man

— 169 —

Majoren vid Amiralitetet Adjutanten och Riddaren af Kongl.
Svärdsorden Carl af Klint. Måtte det vara skedt till Guds
ära och deras inbördes timliga och eviga lycksalighet!!!
År 1813 den 31 october kl. y, 2 på dagen framkom till
lifvet min k. mågs son Eric Magnus kallad. Barmhertige,
allgode Gud Välsigna denna pilt till goda föräldrars glädje.
Faddrar voro morföräldrar fader och mödemeslägt. Ar
1815, den 22 october kl, 8 om morgonen föddes min k,
mågs och dotters 2:dra sohn Samuel Otto Gustaf kallad.
Göre Herran Nåd med detta Barn för tid och Evighet,
faddrar voro Hans Exellens Gen, -amiralen Grefve J, af
Puke, Dess Grefvinna, Varfs Amiral: P. G. Lagerstråle,
Landshöfdingskan S, C, af Brinckman, född Kåhre, Öfver-
ste C, P. U. von Schantz, Amiralinnan M. C. af Trolle, f.
af Trolle, Öfverste Löjtn, O. G, Nordenskiöld, Hofjägmä-
stare Jonas Humble m, fl. År 1817 den 10 Aug, kl, ^j^ 3
e. m. föddes min k, Mågs och Dotters Dotter, kallad i det
H. Dopet Hedvig Maria Charlotta (Hedda), faddrar voro
Öfverfältläkare Faxe, Barnets Mormoder, Morfar jemte
Justitiearien S. Kihlgren. Helige Gud late detta Barn up-
växa i Dygd och Gudsfrugtan och med ära bära de namn
efter hvilka hon blifvit upkallad, nmn. mor, mormor och
farmor!!!»

Hedda af Klint, född Kihlgren, var en mycket sympatisk
natur, begåfvad med ett godt hufvud och dito hjärta och
ganska humoristiskt anlagd, men af en fin och ömtålig
kroppsbyggnad och under de sista 19 åren af sin lefnad,
ända sedan hennes enda dotter föddes, för det mesta lig-
gande på en soffa. Men oaktadt sin klena hälsa, deltog
hon med det varmaste intresse uti allt som rörde hennes
hem och framför allt i sina barns uppfostran, hvilken hon
följde i de minsta detaljer, äfven när denna skedde långt
från henne, då sönerna vistades på Karlberg, Rörande
uttrycker hon i sina bref sin saknad efter dem, på samma
gång hon säger sig för intet pris i världen ständigt vilja
hafva dem vid sin sida som »morsgrisar» och såmedelst
undandraga fäderneslandet de tjänster de genom sin upp-
fostran till nyttiga människor kunde blifva i stånd att göra det.

— 170 —

Som ett litet bevis på den förståndiga sparsamhetsanda
hvilken ej låter något fattas, men dock som en röd tråd
löper genom hemmets hela skötsel kan följande tjäna. Är-
ligen skulle hennes make och söner erhålla tre skjortor
hvardera. På så sätt fingo de under årens lopp en ansen-
lig samling linneplagg utan att kostnaden därför var vidare
kännbar.

Barnen hade i hemmet mera frihet än den tiden var
brukligt; de fingo i föräldrarnas närvaro fritt och otvunget
yttra sig i alla ämnen och behöfde ej vänta tills de blefvo
tilltalade. Till deras omdömesförmåga vädjade ofta fader
och moder, ej för att böja sig för de ungas tycken utan
för att lära dem att noga sätta sig in i förhållandena,
innan de afgåfvo något omdöme vare sig i det ena eller
andra fallet.

Hedda af Klints bortgång kom mycket oväntadt. I följd af
hennes klena hälsa voro hennes närmaste förtrogna med att
hon i allmänhet intog en liggande ställning, och detta gjorde
hon äfven samma dag hon dog. Hennes make vistades i ett
angränsande rum, men plötsligt ropade hon honom in till
sig och räckte honom sin hand; och när han bekymrad
böjde sig ner och betraktade hennes af tärda drag, uppgaf
hon plötsligt, till hans stora bestörtning, sin anda.

Hennes svåger, vice amiral Gustaf af Klint, säger i sina
anteckningar om henne bland annat: »Den 23 maj 1836
afsomnade i sitt 42 lefnadsår min ädla svägerska, Hedda
af Klint, hon var af en klen hälsa, men dock alltid mild
och älskvärd och broder Carl förlorade i henne en dyr-
bar vän.»

Hennes stoft hvilar i flottans kyrkogård å galärvarfvet.

Carl och Hedda af Klints, född Kihlgren, tre barn:

I. Erik Magnus, född på Östra Boråkra, Nettraby soc-
ken i Blekinge, den 31 oktober 1813.

Sedan Erik tillsammans med sin yngre broder Otto först
fått undervisning i magister Olssens privatskola i Karls-
krona, blef han kadett vid Karlberg den 1 juli 1828 med

«
— 171 —

n:o 79 samt erhöll 3 jetonger. Korpral 1833, utexaminerad
samma år den 13 november och utnämnd till fänrik vid
Andra lifgrenadjärregementet.

Löjtnant i armén 1840, generalstabsofficer samma år,
tjänstgjorde i landtförsvarsdepartementets kommandoexpe-
dition 1840—44, löjtnant vid regementet 1846, adjutant hos
kronprinsen 1847, kapten i armén 1848, R, D. D, O. s. å.,
t. f. stabschef vid Lifgardesbrigaden s. å,, major i armén
1850, K. D. D. O. 1852, kapten vid regementet 1853, öfvers-
telöjtnant i armén och generalstaben s, å., chef för landt-
försvarsdepartementets kommandoexpedition det ofvan-
nämnda året och till 1862, ledamot af Kungl. krigsveten-
skapsakademien 1854, R. S. O. s. å., ledamot i kommittén
för generalstabens omorganisation 1855, R. S:t O. O. 1856,
afsked från adjutantsbeställningen 1858, tredje major vid
regementet och öfverste i armén s, å., andre major vid rege-
mentet 1860, K. S:t O. O. s, å,, ledamot af kommittén för
utarbetande af betänkande i åtskilliga landtförsvaret rö-
rande frågor 1861, öfverstelöjtnant samt öfverste och chef
för regementet 1862, generalmajor i armén 1864, ordförande
i kommittén för af gif vande af förslag till nytt tjänstgörings -
reglemente för armén i hvad angår instruktion för tjänsten
i fält s. å., deltog i krigsbefälets sammanträde 1865, af-
reste i särskild beskickning till S:t Petersburg för att å
h. maj:t konungens vägnar öfvervara storfursten-tronföljaren
Nikolai begrafning samt till h. k. h. storfursten-tronföljaren
Alexander öfverlämna insignierna till Serafimerorden, R.
R. S:t St. O. 1 klass och K. S. O. 1865, ledamot af riks-
dagens första kammare 1866 — 78, ordförande i kommittén
för utarbetande af förslag till nytt fältförvaltningsregle-
mente 1870, generalbefälhafvare i första militärdistriktet
1871. R. Carl XIILs O. 1873, K. m. st. k. S. O. samt leda-
mot för granskning af förslag till ny härordning s. å.,
generallöjtnant i armén 1875.

När Erik af Klint utnämndes till generallöjtnant erhöll
han från Konung Oscar II ett handbref, hvilket vi taga oss
dristigheten här återgifva såsom ett prof på den vänskap
Konungen visade honom:

»IS^Vs^S. Käre Klint. Jag glömde verkligen i går e. m.
att sända dig två ord för att meddela dig hvad i afton
kommer i Posttidningen, nämligen din utnämning till gene-
rallöjtnant Mottag detta rättmätiga bevis af mitt förtro-
ende och mitt erkännande af den aktning och tillgifvenhet
du af armén likasom af dess högste Befälhafvare genom
mångårig och rik erfarenhet dig förvärfvat. Med sann
vänskap Oscar.»

Som gosse lutade Erik mycket åt det prästerliga kallet
och iklädd mormoderns svarta sidenförkläde, stående på
trappan till vinden på Boråkra, predikade han så väldiga
att det ofta framlockade tårar hos husets kjortelklädda be-
folkning. Alla spådde den lille talaren att biskopshättan
en gång skulle pryda hans brunlockiga hufvud. Men åren
gingo och med dem försvunno alla prästerliga låter och
drömmar om biskopskorset; släktens gamla krigarkynne tog
ut sin rätt, ungersvennen svor fanan sin tro med gladt
mod, och den militära banan blef hans hufvudsakliga verk-
samhetsfält. De yttre konturerna af denna hafva vi redan
tecknat här ofvan.

Många voro de förtroendeposter som lämnades till Erik
af Klint. Han var också en af dessa lyckliga som äga
förmåga att, om man så får uttrycka sig, taga människorna
sådana som de äro, och lade aldrig något band på dem
som voro beroende af honom. Denna hans stora egenskap
tog sig uttryck i de verser som tillägnades honom 1862 af
de officerare, hvilka tjänstgjort under hans befäl i Kungl.
landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition, och äro
författade af hans kamrat därstädes dåvarande öfverste-
löjtnanten Fredrik "Wrangel samt upplästes vid afskeds-
f esten och lyda sålunda:

»Snart festen är förbi . . . men inom oss
Dess minne lefva skall i långa tider.
Likt nedergången sol, hvars milda bloss
Sin purpur än bland kvällens skyar sprider;
Ty han som är vår medelpunkt i dag.
Liksom han varit det de nio åren,
Än sprider glädje uti vänners lag,

— 173 —

Än manar löjet fram igenom tåren.
Ja! vänners tryggt vi säga, ty om än
En högre vilja uti hans vi lydde,
Vi städse sågo huru vänskapen
Vårt arbete och vår förmåga tydde.
Det blef ej denna gången sångens lott.
Den vackra prosans lott det blef att lära
Hur för de andras fel han »klädde skott».
Men med de andra delte egen ära,
Hur, alltid vänfast, ädel, god och mild,
Han gjorde pliktens börda lätt för alla
Och hur, från fjäsk och flegma lika skild,
Han visste både lyda och befalla.
Men älskvärdheten är dock icke allt.
Den blir dock föga utan dugligheten,
Och därföre hans handlingsart och halt
Jag tolkar ej — I själfva bäst det vet en,
I som med mig vid randen af vår bål
Försöken för en stund er saknad glömma,
Då vi en varm, en trofast afskedsskål
I botten för den ädles välgång tömma!»

Framför mig på bordet ligger ett bref, gulnadt af ålder;
det är i helarksformat och skrifvet med en fin, brådskande
stil och öfverst på det gamla papperet synes en vy af
»Kongsgaarden» i Kristiania. Det var Sveriges och Norges
dåvarande kronprins, sedan konung Carl XV, som en gång
skref det till sin adjutant Erik Magnus af Klint. »Min he-
derlige Erik», så lyder dess öfverskrift och slutet: »Din
tillgifne vän Carl.» Kronprinsen som då stod i begrepp
att anträda friarresan till Holland, säger i detta bref bland
annat :

»Tack för ditt välkomna bref. Jag har ej kunnat skrifva
förr, emedan jag en 8 dagar varit plågad af tandvärk,
samt därefter svullet kindben. Nu först är jag fullt con-
valescent med en tand mindre, men en god portion godt
lynne i stället. Den 19 ce mois pallrar jag ut till de låga
länderna, lemnar dessa vackra fjellar och hastar lifvets
lottospel till mötes. Med oroligt sinne väntar jag att komma
till Haag, der timlig lycka eller olycka kanske skall afgöras.
Jag reser troligen öfver Liibeck, men detta är blott supo-

- 174 —

sitionsvis ännu . , . Thure Cederström hemkom nyligen med
Oscar (hertigen af Östergötland), han bad helsa dig. F,
U. "Wrangel skall jag också helsa ifrån, han har gjort en
tur till Kongsvinger med Axel och Rutger (Wachtmeister)
och Henning (Hamilton). De som mig medfölja äro utom
de tvenne ofvannämda L. Manderström, P. R, Lundberg
och H, Lövenskiold (min). Du ser på vignetten vår nya
bostad, vacker, gudomlig genom sin omgifning. Du vore
kanske så god förskaffa C. L, Dahlfelt detta inneliggande
bref. Farväl så länge, skrifver du någon gång så är det
numera (pöste restante Haag). Helsa Sven (Lagerberg),
Vilhelm (Sandels) och Louis» ("W^rede).

Man ser här att fursten som hade land och riken, tyckes
vara fullt ut lika osäker om bruden, som ungersvennen som
blott äger en koja och ett hjärta att bjuda sitt vana vif.
Och brefvet, huru talar det icke vännens språk till en vän,
ej den blifvande konungens till sin undersåte !

Erik af Klint tjänstgjorde en tid som adjutant hos då-
varande öfversten och chefen för generaladjutantsexpeditio-
nen för armen, sedan generalbefälhafvaren i första militär-
distriktet Edvard August Peijron, den fine, elegante, spiri-
tuelle världsmannen, hvilken i följd däraf att han under
sina första ungdomsår vistades utom Sverige, alltid tänkte
först på ett utländskt språk, företrädesvis franskan, innan
han uttryckte sig på svenska. Generalmajor Peijron, som
afled 1858 var den siste af sin ätt och vid hans begrafning
i Klara kyrka den 17 september ofvannämnda året krossa-
des hans adliga sköldemärke af hans vän och forne adju-
tant, dåvarande öfverste Erik af Klint med dessa ord:
»Din fläckfria sköld följe dig i din graf».

Som en gärd af tacksamhet erhöll Erik af Klint af gene-
ral Peijrons dotter fru Adéle Sparre och hennes make
kammarherre Sigge Sparre af Rossvik ett stort, mycket
dyrbart skrifställ af silfver, som i anledning af dess egen-
domliga form förtjänar omnämnas. Själfva stället före-
ställer ett stycke obruten mark, på hvilket mörsare och
kanoner med lock af kanonkulor äro bläckhorn, oblat- och
sanddosa. På en refflad pelare med kapital hänger likt

— 175 —

en frisk lager det af Klintska vapnet med sitt emblem af
Nordstjärnan lysande öfver en klippa i hafvet, och midt-
emot denna står en annan pelare, men afbruten, och vid
dess fot ligger det Peijronska vapnet, tydande på att dess
dagar äro ändade. I fonden äro krigiska emblem, såsom
fanor, trumma, gevär, värjor, hillebarder m. m. På fot-
stycket läsas orden »Vänskap, Minne och Tacksamhet».
En särdeles väl vald present som minne af en krigare till
hans vapenbroder.

Ur Harald "Wieselgrens nekrolog öfver Erik Magnus af
Klint låna vi följande: »Klint hade som riksdagsmedlem allt-
ifrån det han nått laga ålder, tid efter annan tagit säte i
våra riksdagar, ehuru först under den andra riksdag, han
som expeditionschef bevistade, deltagande i diskussionen
(1857), och detta endast få gånger, rörande anslagsfrågor å
4:e hufvudtiteln. Den följande riksdagen är han ännu säll-
syntare i protokollen. Som regementschef deltog han något
lifligare i den därpå följande (1862 — 63) då han äfven
arbetade som ledamot af det utskott, som förberedde önsk-
ningsmålen till afgörande inom stånden. Den sista stånds-
riksdagen sågs han ock på sin riddarhusbänk, men yttrade
sig sällan, ej ens i ståndens lifsfråga. Under dessa år del-
tog han äfven i arbetena inom den 1861 tillsatta, först 1865
af slutade kommitté, som fått sig uppdraget att afgifva för-
slag till landtförsvarets ombildande och förbättring. När
nu den nya riksdagens båda kamrar första gången sam-
manträdde var Klint en af första kammarens ledamöter,
vald af Östergötlands landsting (1867—1875), 1877 vald af
Älfsborgs landsting, och han insattes af kammaren i det
särskilda utskott som fick behandla frågor rörande för-
svarsväsendet. Då sådant utskott ej nedsattes, tillhörde
dessa frågor gemenligen blott statsutgifternas område, och
Klint erhöll då sin plats i statsutskottet. Härigenom in-
fördes han mer och mer i riksdagsarbetet och man kan
väl påstå, att det först var som vald riksdagsman han gjorde
skäl för namnet.

Vårt krigsväsende står fortfarande (obs. 1877) på dag-
ordningen och är ej lätt att uträkna, huru stort gagn fram-

— 176 —

tiden skall få af det arbete militärer och civile, kommitté-
medlemmar, regeringsledamöter och riksdagsmän hittills
nedlagt på frågans lösning. Klint ogillade icke 'de fem
reservanterna' 1871 ; han var af gammalt en indelnings-
verkets man och trodde ännu under reformens begynnande
fortgång efter kammarriksdagarnas införande, att den stam,
vårt indelningsverk erbjöd för de mindre öfvade värnplik-
tige, kunde jämföras med den, som i andra länder köpes
med kasernering och längre öfningstid, men 1866 och ännu
mer 1870 — 71 årens krig öppnade både hans och många
andras ögon för den dystra sanningen, att äfven vi måste
köpa våra värnpliktiges krigsduglighet med så stora upp-
offringar och så lång öfningstid, att bibehållandet af indel-
ningsverket icke därmed lät förena sig. Klint förordnades
1873 till ledamot i den kommitté sakkunnige, åt hvilken
kungl. majestät uppdrog att granska generalstabens förslag
till ny härordning, och 1874 till ledamot i kommittén för
uppgörande af förslag till öfvergång från nuvarande här-
ordning till denna. Det förra kommittéarbetet föranledde
ett framläggande af härordningsförslag till riksdagen, det
senare befanns däremot af k. m. olämpligt, hvarför det er-
sattes med ett annat, som år 1877 blef tillgängligt för riks-
dagsmän 'ad notitiam'.

General Klint var inom statsutskottet regeringsförslagens
trogne och redbare förespråkare, och han vann äfven af
dessas svurna motståndare bland utskottsmedlemmarna den
aktning och tillgifvenhet, en ädel personlighet kräfver.
Som chef var han älskad och högaktad. Klar och tydlig
i order, vänlig och god i umgängelse med hög och låg,
lugn och bestämd, lyddes han både punktligt och gärna.
Det gifves få soldater inom hela Klints generalbefäl, sora
ej personligen kände Klint och höllo af honom. Hans offi-
cerare hade hos honom ett hem, och de mötte hans kam-
ratlika vänlighet med varm tillgifvenhet och en ifver i
tjänsten som aldrig fruktan skapar.

Ehuru icke en skapande ande som gör ny insats i ut-
vecklingen, var Klint en klar ande, som väl och jämt rörde
sig i och med de befintliga förhållandena och han var ett

— 177 —

12

sant mönster af plikttrogenhet. Ännu på dödsbädden plå-
gades han af tanken att ej få göra sin plikt nu, då trup-
perna samlades till arbete, nu då han hade så mycket att
ordna, att hjälpa, att leda.»

De båda bröderna Erik och Otto af Klint voro på det
innerligaste förbundna med hvarandra. Till deras ömse-
sidiga sorg hade omständigheterna fogat så att de ej, som
meningen först var, ingingo vid samma regemente; men af-
ståndet från hvarandra mildrade de genom den täta bref-
växling som de under hela sin lefnad underhöUo, alltid två
gånger i veckan, men ej sällan flera. På senare åren af
deras lefnad fingo de oftare personligen träffas, därför att
den äldre brodern Erik blef generalbefälhafvare i samma
militärdistrikt där den yngre Otto var regementschef.

Den 26 maj 1877 afled i Stockholm Erik Magnus af Klint
efter ett långvarigt lidande. På dagen ett och ett hälft
år därefter skattade hans yngre broder åt förgängelsen.
Erik fick sitt sista hvilorum i flottans kyrkogård å galär-
varfvet, i samma graf som hans förutgångna föräldrar och
mormoder. Hof predikanten A. Påhlman, som jordfäste ho-
nom i Skeppsholmskyrkan yttrade i anledning häraf, >att
han kom likt ett tröttadt barn, för att efter dagens mödor
lägga sig till ro vid faders och moders sida». Konung
Oscar II bevistade personligen hans jordfästning och innan
Konungen lämnade kyrkan, vände han sig till den aflidnes
broder öfverste Otto af Klint och sade, visande på den
blomsterhölj da kistan: »Här hvilar en ädel man.»

Bland de många minnesord som följde de olika regemen-
tenas blomstergärd till Erik Magnus af Klints kista, vilja
vi här bifoga ett par, så talande hvart och ett för sig. De
första voro från Skånska dragonregementet:

»Vår kärlek, vår hyllning tag med i din graf.
Du riddersman hugstor och ärlig.
Ej Sverige ädlare son åt oss gaf,
Fosterländsk, vänfast, fäderna värdig.»

och de sistnämda från generalstaben:

- 178 -

»Det är fostbrödralag,

När du fritt yppar

För en annan din hug.

Jag intet värre vet än vankelmod.

Ej är han vän som blott smicker säger.»

IL Samuel Otto Gustaf, född på Östra Boråkra den 22
oktober 1815. Antagen till kadett den 1 juli 1829 med n:o
77, erhöll 2 jetonger. Gjorde sjöexercisexpeditionen 1832
med af Chapman, primarie i 4:e klassen 1832, korpral
1834, primarie i 5:e klassen 1834, utexaminerad den 9 de-
cember 1834 och utnämnd till underlöjtnant vid Smålands
grenadjärbataljon. Tjänstgjorde under åren 1839 — 41 som
adjutant hos chefen för ingenjörkåren, löjtnant 1844, kapten
1853, major i armén 1859, öfverstelöjtnant och chef för
Smålands grenadjärbataljon 1870, öfverste i armén 1872,
öfverste och chef för Kronobergs regemente 1873. Full-
mäktig vid krigsbefälets sammanträde 1860, 1865, 1870, 1878.
Ordförande i nämnden för prästerskapets aflöning i Ble-
kinge 1862 — 64, ledamot i kommittén för utarbetande af
frågor rörande lindring af båtsmansskyldigheterna 1868.
R. S, O., K. D. D. O. 2 gr. Otto af Klint var tillbjuden
majorsbefattningen vid Marinregementet och Kalmar rege-
mente samt landshöfdingeposterna i Jönköping och Karlstad,
men ingendera ansåg han sig böra emottaga.

Konteramiral Carl af Klint önskade mycket att någon af
hans söner skulle ingått vid flottan, men ingen af dem
tålde vid en dans med ^girs döttrar, hvarför de måste
ingå vid armén.

Vid öfverste Otto af Klints bortgång ägnades honom »ett
eftermäle» i Smålandsposten af dåvarande auditören vid
Kronobergs regemente, nuvarande statsrådet Albert Pe-
terson, och återges detta till en del här, då en dotters
omdöme öfver en älskad, oförgätlig fader ej kan blifva
oj äf vigt.

»Åter har en af samhällets främste män hemburit för-
gängelsen sin gärd och öppnad graf är redo mottaga det
rika byte, döden skördat. Chefen för Kungl. Kronobergs
regemente, riddaren af Kungl. Svärdsorden, kommendören

— 179 —

af danska Dannebrogsorden, öfverste Otto af Klint är icke
mer; honom ägnas den enkla minnesruna sorg och saknad
ristar öfver en ädel man. Född 1815 af föräldrarna, den
i svenska flottans historia väl bekante amiral Carl af Klint
och Hedvig Susanna Kihlgren, bestämdes han redan tidigt
för den militära banan och erhöll efter slutade studier vid
19 år sin första officersfullmakt vid Smålands grenadjär-
bataljon. Som kompanichef förde han under sexton år ett
af bataljonens kompanier, bland annat under 1854 års
kommendering till Gottland. Med städse oförminskadt nit
och varmt intresse för tjänsten förvärfvade han under dessa
år den djupa inblick i vår bestående arméorganisation och
den varma kärlek för den svenske indelte soldaten, som
sedermera alltid som chef utmärkte honom.» (Som vi
förut nämnt Otto af Klints befordringar i tjänsten, upprepa
vi dem ej nu.) — »Sådana äro de yttre konturerna af
öfverste af Klints lefnad, men dessa råmärken för en fram-
stående mans bana till en af statens högsta förtroende-
poster äro stumma i fråga om den rika begåfning och de
upphöjda personliga egenskaper, hvilka gjorde öfverste af
Klint till en af landets ädlaste söner.

Från barndomen fostrad i de stränga grundsatser af
heder och ära, som sedan gammalt utgjort storheten hos
vår svenska adel, blef han själf en ädling i ordets fullaste
mening. Strängt allvar, omutlig redbarhet och aldrig svik-
tande plikttrogenhet voro de största grundtonerna i hans
upphöjda tänkesätt. Men han visste att med allvaret för-
ena hänsyn till förhandenvarande förhållanden och det
hjärtligaste tillmötesgående emot andra. Liksom han aldrig
sparade sig själf, i hvad han ansåg för sin plikt, fordrade
han äfven af andra fullt och redbart arbete. Men aldrig
lade han sten på börda, och kunde han ej bistå att draga
lasset var han städse redo att vänligt uppmuntra till tåla-
mod och uthållighet. Aldrig vän af stränga åtgärder, för-
sökte han, så vidt möjligt, att med lampor ställa till rätta,
hvad som till äfventyrs kommit i olag och djupt led han,
då han någon gång såg sig nödsakad till åtgärd som för
en annan kunde vara tung, och skedde så var han alltid

— i8o —

själf tillreds att lindra slagets smärta; ty fram genom allt
hans tänkande och handlande gick en rik åder af hjärte-
godhet och älsklighet, som oemotståndligt drog till sig en-
hvar i hans närhet och som omslöt honom med de var-
maste sympatier och den uppriktigaste hängifvenhet.

Såsom chef var han ock älskad som få. Uppburen och
vördad vid den kår, där han först gjorde sin bana dröjde
det ej länge, förrän han äfven vid Kronobergs regemente
förvärfvade sig den mest oskrymtade och allmänna till-
gifvenhet. Med ögat städse öppet för regementets ära och
underlydandes väl, var han för regementet och särskildt
dess officerskår mer än en chef, en verklig vän, hvars rika
erfarenhet, upplysta omdöme och stora inflytande med
hjärtlig beredvillighet ställdes till de behöf vandes förfogande.
Med glädje och tacksamhet mottog han den kärleksfulla
hyllning som ägnades honom, och ännu på dödsbädden var
ett af hans senaste ord en hjärtlig hälsning till alla kära
kamrater,

I sitt enskilda lif enkel och anspråkslös älskade han, så
vidt ske kunde, afböja ceremonier. Själf glad och språk-
sam, värderade han ett godt skämt, men var udden bitter
mörknade hans blida drag. Gästfri i gammal nordisk stil,
såg han ej sällan hos sig hela sin officerskår, och många
äro de angenäma minnen som från sådana stunder dröja
kvar hos dem hvilka nu sörjande stå kring hans bår.

Af det bittra i lifvet fick han sin del, den blide mannen.
Det senaste svåra slaget träffade honom vid hans broders,
generallöjtnant Erik af Klints, död. Fastade vid hvarandra
genom blodets och kärlekens ömmaste band, hade dessa
bröder under hela sin skiftesrika lefnad stått i den lifli-
gaste beröring, och djupt greps den efterlefvande då för
ett och ett hälft år sedan den förste gick bort, så djupt
att det väckte allvarsamma farhågor hos hans närmaste.
Sedan den dagen låg det ett flor öfver öfverste af Klints
leende, då det någon gång lockades fram.

Vid närmaste årsskifte hade han ämnat träda tillbaka
från sitt ämbete för att efter en verksam lefnad njuta af
hemmets frid och ro — men döden kom och gaf honom

grafvens. Och hvile han i frid! Efter honom lefver ett,
som aldrig dör, domen öfver dödan man. Och sällan har
väl denna mera enstämmigt lydt: Sent ses hans like.y>

Den 26 november 1878 afled i Växjö öfverste Otto af
Klint och hans stoft hvilar i Rappeska familj egraf ven i
Nettraby i Blekinge. Han gifte sig på Marielund i samma
socken den 10 september 1846 med Klise Adelaide Do-
rothea Rappe, född på Vedeby i Augerums socken, Blekinge,
den 14 juni 1827 och dotter af kammarherren Fritz Vil-
helm Rappe och Amalia Charlotte Danielsson, Öfverstin-
nan Elise af Klint är bosatt i Stockholm.

Vid öfverste Otto af Klints jordfästning i Växjö dom-
kyrka den 3 december 1878 utdelades å Kronobergs rege-
mentes officerskårs vägnar nedanstående verser, författade
af docenten i Lund Hans Henrik Hallbäck:

»Hvarför mötas med hvarandra
Kronobergarna i dag?
Hvadan dessa moln på pannan.
Dessa dystra anletsdrag?
Hvarför är kring sorgklädd fana
Saknads smärta uppenbar?
Ack, ty döden stäckt hans bana,
Som af alla älskad var.

Ej vid hemmets härd allenast

Kärleks rika gärd han tog;

Stridde lifvets strid och genast

Hvarje hjärta till sig drog.

När hans milda blick du funnit,

Blicken hvari hjärtat låg.

Och din vördnad strax han vunnit,

När hans ädla skick du såg.

Ej af ättefädrens ära
Tog han arfvet sorglöst opp.
Plikt att fylla var hans lära.
Gagn att göra var hans hopp.
Ingen tvekan när det gällde
Fosterlandets höga kraf.
Så han själf i lifvet ställde
Minnesvården på sin graf.

Denna bygd hvarfrån han stammat,
Smålands jord var honom kär,
Fädrens dygder som den ammat
Följde han i spåren här,
Och soldatens 'Gud bevare'
Blef ej fras på mening tom,
Men en bön till att förklara
Tacksamhetens rikedom.

Därför nu när handen domnat.
Hjärtats pulsar upphört slå.
När vid trofast bröst han somnat,
Skall han saknas såsom få.
Ljuda skall det vid hans kista
Öfver grafvens sorgekrans:
Flärdfritt, ädelt till det sista.
Intet sinne var som hans.»

Otto och Elise af Klints, född Rappe, sex barn:

1. Adelaide, född den 9 juli 1847 på Östra Boråkra,
Nettraby socken i Blekinge, Gift den 21 november 1882 i
Växjö med Carl Fredrik Alfred Nauckhoff, i hans andra
gifte, född på Åsby, Rytterne socken i Västmanland, den
24 februari 1832, Student 1850, underlöjtnant vid Andra
lifgardet den 22 januari 1852, löjtnant 1855, afsked 1863
med kaptens n, h, o, v. Bibliotekarie vid Kungl. landt-
bruksakademien 1890—1902, Biträder sedan den 19 juni
1885 vid Kungl, biblioteket med katalogiseringen och ord-
nandet af bref- och porträttsamlingama. R. V. O, Innehar
Hacksta fideikommiss i Uppland. Stockholm,

Adelaide Nauckhoff, född af Klint, har dels under signa-
turen — e — dels under eget namn lämnat uppsatser till
Idun, Stockholms Dagblad, Minnesblad i anledning af Konung
Oscar II:s 25-års jubileum 1897 m. m. samt i bokformat »Ett
femtioårsminne 1854 — 94».

Barn:
En dotter (dödfödd) i Uppsala den 27 februari 1884,

2. Hedvig, född på Östra Boråkra den 1 juli 1848,
Gift i Karlskrona den 17 november 1869 med Adolf Ivar
Virgin, född i Karlskrona den 22 november 1844, Virgin

- 183 -

antogs till kadett den 1 mars 1860 med n:o 36. Korpral
1864, utexaminerad den 19 december samma år och ut-
nämnd till underlöjtnant vid Västgöta regemente, löjtnant
1874. Ordonnansofficer hos prins Carl 1882. Kapten 1884.
Kapten vid Svea trängbataljon 1885. R. S. O. 1887. Major
och chef för Göta trängbataljon 1893, öfverstelöjtnant och
chef för Vendes trängbataljon 1894, öfverste i armén 1898.
K. S, O. 2, kl. Landskrona.

Barn:

1) Adolf Otto Hjalmar, född i Sköfde den 4 september
1870. Elev vid Alnarps landtbruksinstitut 1889—90. Ar-
renderar och bebor Norehoff i Östergötland. Vadstena.

2) Ivar, född i Sköfde den 29 april 1872. Student 1891,
elev vid tekniska högskolan i Stockholm 1892, utexaminerad
från dess fackskola för maskinbyggnadskonst 1895. Ritare
vid statens järnvägar 1897, underingenjör 1898, verkmästare
1901. Företagit studieresa med statsanslag 1900 i Tyskland,
Österrike, Ungern, Frankrike och Schweiz samt 1904 i Nord-
Amerikas Förenta stater, T. f. byrådirektör vid järnvägs-
styrelsens maskinbyrå i Stockholm.

Gift på Mariedal i Västergötland den 14 oktober 1903
med grefvinnan Elin Sophie Sparre af Söfdeborg, född den
26 december 1876 på Almnäs gods i ofvannämnda provins,
dotter till kammarherren, talmannen i riksdagens första
kammare grefve Gustaf Sparre af Söfdeborg och grefvinnan
Sophie Sparre af Söfdeborg.
Son:
Erik Gustaf Ivar, född i Stockholm den 18 september 1904,

3) Hedvig Maria Elisabeth, född i Sköfde den 31 juli
1873, död därstädes den 26 mars 1875 och begrafd i där-
varande kyrkogård.

4) Erik, född i Sköfde den 18 maj 1876. Student 1895,
volontär vid Smålands grenadjärkår samma år, 1897 sergeant
vid Karlberg med n:o 16, fanjunkare 1898, utexaminerad
och utnämnd till underlöjtnant vid Smålands grenadjärkår
samma år. Löjtnant vid Karlskrona grenadjärkår 1902.

— 184 —

Elev vid krigshögskolan 1902 — 4. Aflagt gymnastikinstruk-
törsexamen vid gymnastiska centralinstitutet 1900, gymnas-
tiklärarexamen vid samma institut 1902.

Gift i Kronborgs slottskyrka på Seland den 30 augusti
1902 med Olga Maria Vilhelmina Ewerlöf, född i Lands-
krona den 29 maj 1880, dotter till öfverste Fritz Ewerlöf
och Anna Grothooff från Danmark. Stockholm.

Son:
Fritz Ivar Kristian, född i Stockholm den 17 juni 1903.

5) Otto, född i Sköfde den 26 september 1878. Genom-
gått Schartaus handelsinstitut i Stockholm. Kontorist.
Påskallavik.

6) Agnes, född i Stockholm den 8 september 1885, död
i Landskrona den 7 december 1901 och begrafd i där-
varande kyrkogård. En ros knappast sprungen ur sin knopp,
bröts hon af den obeveklige liemannens skarpa hugg inom
några korta timmar.

»Hoppet såg den rosen blomma,
Såg den skönhet som den gaf;
Nu från rosenlunden tomma
Ilar minnet till en graf.»

3. Carl, född på Östra Boråkra den 23 oktober 1849,
har vid yngre år öfverflyttat till Australien.

4. Amelie, född på Östra Boråkra den 28 augusti 1851.
Gift i Växjö den 22 november 1870 med Jakob Otto Lilj en-
stolpe, född på Hasselås, Stenberga socken i Småland, den
23 september 1839. L. antogs till kadett den 19 januari 1854
med n:o 28. Primarie i 3, landtklassen 1857, korpral 1858,
utexaminerad den 20 december samma år och utnämnd till
underlöjtnant vid Smålands grenadjärbataljon. Löjtnant
1870, kapten i bataljonen 1881 och vid 1883, afsked och
major i armén 1891. R. S. O. Äga och bebo Villa Vik
vid Eksjö.

Barn:
1) Ottonie Sophie Elisabeth, född på Hasselås den 27
september 1871. Gift i Eksjö på Villa Vik den 15 september
1898 med Gustaf Alfred Kaijser, född den 10 juli 1872 i

- i8s -

Karlstad; student 1891, kadett med n:o 161, underlöjtnant
vid Älfsborgs regemente 1894, transporterad som under-
löjtnant vid Vendes trängkår 1896, löjtnant därstädes 1897,
transporterad som löjtnant till Andra Göta trängkår 1903.
Landskrona.

Son:

Stig Otto Lorentz Gustafsson, född i Landskrona den 16
januari 1901.

2) Olga Amelie Augusta, född på Hasselås den 25 juni
1875. Gift i Eksjö på Villa Vik den 17 juli 1900 med fri-
herre Otto Johan Vilhelm Löwen, född på Häringe i Söder-
töm den 7 april 1867, student 1888, volontär samma år och
sergeant 1889 i Lifregementets grenadjärkår samt kadett
på Karlberg med n:o 153, utexaminerad och utnämnd till
underlöjtnant vid ofvannämnda kår den 23 april 1891,
transporterad till Smålands grenadjärkår 1893, löjtnant
1895, kapten vid Karlskrona grenadjärkår 1904. Karlskrona.

Barn:

Elsa Görel Amelie Ingeborg, född på Villa Vik den 24
april 1901.

Carl Axel Otto Vilhelm, född på Villa Vik den 5 sep-
tember 1902.

3) Anna Hedvig Elisabeth (Elsa), född på Hasselås den
22 augusti 1877. Gift i Eksjö kyrka den 14 april 1897 med
Carl Gabriel Leczinsky, född i Botkyrka den 22 december
1855, medicine licentiat, bataljonsläkare vid Gottlands in-
fanteriregemente 1890, transporterad till samma befattning
vid Upplands regemente 1892, erhöll kaptens rang 1895,
transporterad till bataljonsläkare vid Andra Svea artilleri-
regemente 1901. Regementsläkare vid Upplands infanteri-
regemente 1905. Sedan 1890 praktiserande läkare i Upp-
sala. Elsa Leczinsky afled i den ofvannämnda staden den 4
augusti 1897, ännu ej tjugu år gammal. Fager och älsklig
mera än de flesta, gick hon innan brudkransen ens hunnit
falna, från mycken kärlek, älskande och älskad, bort. Hennes
stoft hvilar hägnadt af en vacker björk i Uppsala kyrkogård.

— i86 —

5. Ottilia, född på Östra Boråkra den 1 mars 1860,
död i Stockholm den 29 maj 1905 och begrafd i Nya kyrko-
gården.

>Hvad rätt du tänkt, hvad du i kärlek vill,
Hvad skönt du drömt kan ej af tiden härjas;
Det är en skörd, som undan honom bärgas,
Ty den hör evighetens rike till.»

6. Emmy, född på Östra Boråkra den 24 december 1864,
gift första gången i Stockholm den 19 augusti 1890 — 95 med
vice häradshöfdingen friherre Erik Oscar Karlsson Leijon-
hufvud, född den 28 juli 1863. Andra gången i samma
stad den 14 november 1903 med Claes Axel "Widstrand,
född i Stockholm den 26 augusti 1866, student 1884,
medicine licentiat 1898, marinläkare af andra graden vid
kungl. flottan. "Widstrand har deltagit i flera sjökommen-
deringar. Praktiserande läkare i Stockholm sedan 1903.
Innehar turkiska Medjidieordens 4. klass.

Hennes dotter i första giftet:
Kerstin, född i Stockholm den 20 juni 1891.

III. Hedvig Maria Charlotte (Hedda), enda dottern till
konteramiral Carl af Klint och Hedvig Susanna Kihlgren,
föddes på Östra Boråkra den 10 augusti 1817 och gifte sig
den 7 oktober 1842 i Karlskrona med Carl Magnus Ehne-
mark, född i Karlshamn den 4 mars 1803. Ehnemark blef
antagen till kadett den 28 september 1818, erhöll distink-
tionstecknet och 3 jetonger. Gjorde sjöexpeditionerna
1819 med »Vänta litet», 1820—21 med Fröja. 2. korpral
1819 och 1, korpral 1820, utexaminerad den 24 september
1821 och utnämnd till underlöjtnant vid örlogsflottan,
sekundlöjtnant vid kungl. majestäts flotta vid regleringen
och sammanslagningen 1824, premiärlöjtnant 1830, kapten-
löjtnant 1842, kapten 1846, kommendörkapten 1853, konter-
amiral och chef för sjöförsvarsdepartementet 1857, afsked
från sjöförsvarsdepartementet samt befälhaf vande amiral i
Karlskrona 1862, afsked från den sistnämnda befattningen
1868, K. m. st. K. S. O., R. D. D. O., R. F. H. L., H. L.
K. Ö. S., L. k. kr. V. A., fransk Ö.

- 187 -

Efter aflagd examen på Karlberg begaf Ehnemark sig,
då en yngling om endast 18 år, i främmande länders tjänst
för att vidare utbilda sig i sjömansyrket. Med nord-
amerikanska briggen Vancouver gick han från Göteborg
till Filadelfia som lättmatros, på ett annat amerikanskt
skepp for han som styrman fyra gånger öfver Atlanten och
som förste styrman på skeppet Cyrus från Boston till Afrika,
Sydamerika och åter till Boston, hvarefter han i Newyork
åter tog matroshyra för att återvända till London och af-
mönstrades därstädes den 23 jan, 1825 och hemkom till
fäderneslandet.

Strax efter hemkomsten var det meningen att han som
styrman skulle föra det svenska linjeskeppet Försiktigheten
till Kartagena på Sydamerikas norra kust, den riksbekanta
skeppshandeln eller skeppsskandalen, rättare sagdt, sorglig
i åminnelse. Men Försiktigheten fick, efter att i tre månader
ha legat segelfärdig på Karlskrona redd, lyckligtvis port-
förbud och slapp att dela linjeskeppet Tapperhetens och
fregatten af Chapmans öde.

Ehnemark begaf sig åter till England för att ännu vidare
förkofra sig i sjömansyrket och stannade där till 1827.
Efter hemkomsten till fäderneslandet 1828 gjorde Ehnemark
en helt kort expedition med den till kadettfartyg utrustade
fregatten Euridice, men lämnade snart åter fädernejorden
och inträdde samma höst som .enseigne vaisseau* uti fransk
örlogstjänst. Hans rika erfarenhet och skicklighet förstodo
fransmännen snart att draga nytta af och den unge svenske
sjöofficeren erhöll den ena kommenderingen efter den andra.
Bland annat var han med om blockaden af Lissabon 1831.
Strax därpå förflyttades han till den eskader som under
befäl af den framstående amiralen och statsmannen baron
Albin Reine Roussin några dagar senare, genom att helt
oförmodadt visa sina kanoner i Lissabon, tvang Don Miguel
att lämna upprättelse åt de i Portugal vistande fransmännen.
Efter att åter gjort en Medelhafsexpedition, denna på femton
månader, ombord på ett franskt fartyg afmönstrades Ehne-
mark i Toulon nyårsdagen 1833 och erhöll några månader
därefter franska Hederslegionens röda band.

Då han, efter hemkomsten, första gången förde eget befäl,
1836, drabbades han af ett oförskylldt olycksöde genom
kanonbåten Odins strandning på Jutska kusten. Först långt
efter sedan Ehnemark var död har den egentliga orsaken
till denna olycka blifvit klargjord och lär den berott på
missvisning af kompassen, som dagen förut blifvit skurad
och därvid rubbats i sitt läge. När grundstötningen skedde
var Ehnemark ej på kommandopallen utan hade lämnat
befälet åt sin närmaste man, och hade själf gått ner under
däck.

Ej mindre än 32 sjömånader till kofferdis och 59 till
örlogs visade Ehnemarks meritlista 1836 och till åren var
han då endast 33. Som adjutant i storamiralsämbetet tjänst-
gjorde Ehnemark åren 1837—40. Han deltog sedan i de
vanliga sjöexpeditionerna, och från 1847 — 57 var han chef
för kommandoexpeditionen, hvarefter han det sistnämnda
året blef statsråd och som vi förut nämnt, slutade han sin
tjänstemannabana som befälhaf vande amiral i Karlskrona
1868.

Ehnemark var en i sitt yrke ovanligt kunnig och mycket
berest man, men enkel och flärdfri i sitt uppträdande,
karaktärsfast och orubbligt bestämd uti hvad han ansåg
vara rätt, ej vän af många vänner, men den han gaf sin
vänskap kunde lita därpå. En verklig hedersman, slutade
han sitt skiftesrika lif på sin egendom Agdatorp i Nettraby,
utan föregående sjukdom, söndagen den 18 januari 1874.
Hans maka Hedda af Klint hade aflidit i Karlskrona den
27 augusti 1870. Båda hvila de sida vid sida i Nettraby
kyrkogård.

Carl Magnus Ehnemark och hans årsbarn Adolf Printzen-
sköld inskrefvos samma dag som kadetter på Karlberg.
Emellan dem knöts från första stunden ett vänskapsförbund
som varade för lifvet. En dag under en sjöexpedition när
de båda ynglingarna gingo och sprakade med hvarandra på
däcket, hörde de en af det högre befälet ombord yttra:
»De där båda vännerna komma att sluta som amiraler.»
Obemedlade som de då voro, skämtade de med hvarandra
öfver den i deras tycke omöjliga spådomens fullbordan.

— 189 —

Men åren gingo och när de sedan verkligen uppnådde den
graden, brukade de allt som oftast påminna hvarandra
om spådomen som gafs dem som gossar,

Carl Magnus och Hedda Ehnemarks, född af Klint, fem barn:

Amiral Ehnemark har själf skrifvit följande om deras
fem barns födelse o. s. v. och afskrifva vi därför här orda-
grant hans uppgifter.

y>År 1843 den 7 Augusti kl, Y2II f- na. föddes vår l:a son
Carl Erik Magnus, som kristnades af pastor Ringius i Carls-
krona den 12 s. m. Faddrame voro fru amiralitetsrådinnan
M, K, Kihlgren, f, Gahn och fru Julie Nordenskjöld, f. Falk-
man, Gossen dog den 18 Augusti samma år efter några
dagars sjukdom.

Ar 1844 Söndagen den 28 Juli kl, 4 e, m. föddes vår
2:a son Otto, som kristnades af pastor Ringius den 23
Augusti, faddrarne voro öfverstinnan Anna af Bomeman,
f. Classon, kommendörkapten S. von Krusenstjerna, prostin-
nan Ebba Roos, f, af Klint, major H, F, Frick, majorskan
Ch, Frick, f. Borneman, mamsell Louise Engelhardt, löjtnant
Otto af Klint, fröken Amelie Anckarsvärd, löjtnant E, J,
af Klint, mamsell Adolphine Klint. Därjämte voro när-
varande amiralitetsrådinnan M. K. Kihlgren och lagmanskan
Ch. Billberg, f, af Klint. Otto insjuknade den 7 Januari
1850 kl. 3 f, m, i skarlakansfeber som man trodde och 22
timmar därefter dog han den 8 Januari kl, 1 f. m. af hjärn-
inflamation.

År 1846 lördagen den 6 Juni kl. 4 f. m. föddes vår 3:e
son Erik, han kristnades af pastor Ringius den 30 Juni,
faddrame voro amiralitetsrådinnan M. K. Kihlgren, kapten-
löjtnant A. Printzensköld, fru Fr. Braune, f. Falkman,
kaptenlöjtnant A. Nordenskjöld, fröken Elise Rappe, löjtnant
Otto af Klint. Därjämte närvarande lagmanskan Ch, Bill-
berg, prostinnan Ebba Roos och fru Fr, Printzensköld, f,
Borneman och fru Julie Nordenskjöld, f. Falkman, Erik dog
efter 3 veckors sjukdom den 28 April 1847 kl. 3 f. m,

Alla tre dessa äro begrafna i Nettraby kyrkogård.

— 190 —

Ar 1848, påskafton lördagen den 22 April kl. Y,^ e. m.
föddes vår 4:e son Severin i Stockholm, som kristnades af
kyrkoherden Grönlund den 14 April, Faddrarne voro fru
M. Lorichs, f. Gahn, kommendör P. G. Hjelm, fru H. K.
Thulstrup, f. Akrell, major C, F. Coyet, fru Claesson, kapten-
löjtnant A. Egerström, mamsell Fredrique Lorichs, fröken
Jeanette Fischerström. Sekundlöjtnant V, B. Söderhjelm,
löjtnant E. M. af Klint, premierlöjtnant E. V. C. Cramér,
fröken Augusta Silfversvärd. Därjemte voro närvarande
amiralitetsrådinnan M, Kihlgren, f, Gahn, öfverstinnan J, F,
Silfversvärd, f. Dalman, majorskan Laura af Klint, f. Silfver-
svärd. Severin sjuknade den 31 December 1849 och dog
den 4 Januari 1850 uti scharlakansfeber och slag.

Ar 1850 Thorsdagen den 7 November kl. 6 f. m. föddes
i Stockholm vår dotter Hedvig, hon kristnades af kyrko-
herden Grönlund den 8 December, Faddrarne voro: amiral-
innan E. Kreuger, f. Tenger, Statsrådet B. J. E. von Plå-
ten, fru Annerstedt, kommendören grefve F. M. af Puke,
fru A. M. Coyet, f. Ramsten, kommendörkapten H. Anner-
stedt, fru E. Vult von Steyern, f. Tisell, major Fr. Engel-
hart, fröken Therése Kreuger, sekundlöjtnant Victor af
Klint, mamsell Ellen Hjelm, löjtnant F, N. Lorichs, fröken
Julia Coyet, sekundlöjtnanten friherre G. Stackelberg. Dess-
utom voro närvarande amiralitetsrådinnan M. Kihlgren, f.
Gahn, friherrinnan C. A. af Puke, f. Stjernstedt, fröken
Gyllencreutz, kommendörkapten C, F, Coyet, kapten H, V
Vult von Steyern och major E, M, af Klint,»

Hedvig Ehnemark gifte sig å Svarta bruk den 1 februari
1875 med friherre Nils August Gotlieb Leijonhjelm, född i
Linköping den 1 februari 1845, antagen till kadett den 1 juni
1859 med n:o 121, L. gjorde sjöexercisexpeditioner 1860 — 64
med Chapman, ordningsman i 1. klassen 1860 och i musik
(nedre afdelningen) 1862, ordningsman i musik 1865, korpral
samma år, utexaminerad den 11 maj 1867 och utnämnd till
underlöjtnant vid kungl. flottan, löjtnant 1875, afsked 1876
med tur och befordringsrätt, afsked ur krigstjänsten 1879,
kapten i flottans reserv och båtsmanskompanichef 1888.
R. S. O., R. V. O. Äga Vrångö i Nettraby. Karlskrona.

— 191 —

Barn:

1) Maria, född på Agdatorp den 3 november 1877.

2) Augusta, född på Agdatorp den 11 juli 1881, sjuk-
sköterska, Röda korset, Stockholm.

3 Gerhard Augustinsson, född på Agdatorp den 29 au-
gusti 1882, student, elev vid Alnarps landtbruksinstitut.

Innan vi lämna amiral Carl af Klints släktgren kunna
vi ej underlåta äfven bifoga några rader om hans svär-
moder, den originella amiralitetsrådinnan Maria Kristina
Kihlgren, född Gahn. Hennes födelseår hafva vi förut
uppgifvit efter den af hennes make efterlämnade förteck-
ningen.

Hon var en ovanligt bestämd och vis fru som, när corps-
de logis'et på deras egendom Östra Boråkra byggdes, visade
stor praktisk begåfning men också hvem som makten hade.
På den tiden funnos inga arkitekter som hedrade lands-
orten, utan i allmänhet var hvar och en sin egen bygg-
mästare. Rummen på Boråkra byggdes ovanligt både stora
och höga och mycket bekvämt inrättades allt som hörde
till husmodems gebit; men hennes make måste genom-
vandra fem sex stora rum, som om vintern i allmänhet voro
oeldade, innan han i hennes stora garderob fick hämta sina
kläder. Detta gaf honom anledning att en gång i ett kri-
tiskt ögonblick skriftligen skicka dessa visserligen litet vul-
gära men ganska betecknande ord till sin hulda maka:
Mannen stackars satan lämnas bar på gatan.»

Amiralitetsrådet Kihlgren afled på Boråkra den 6 okto-
ber 1822 och begrofs i Nettraby kyrkogård, och som hans
maka öfverlefde honom i jämnt trettio år hade hon godt
tillfälle att regera efter sitt eget sinne, hvilket hon ej heller
försummade.

Redbar och ordningsälskande till ytterlighet men ej öm-
sint hvarken emot sig själf eller andra, och omgifven af
en stab af en x. sällskapsmamsell» och sju pigor inomhus,
regerade hon såväl öfver dessa som gårdens öfriga pigor
och drängar med järnspira. Att någon opponerade sig kom
aldrig i fråga, därtill kände de för väl till hennes handlag.

— 192 —

Med barsk stämma sade hon om någon missförstod hen-
nes befallning: >Jag får skämmas för dig på min döda
mull.» Detta gaf hennes sällskapsmamsell en dag anled-
ning svara: »Goa amiralitetsrådinnan, det behöfs visst ej,
för jag skall säga att på mig har intet godt bitit.» Hennes
hem var ett mönsterhus som togs till exempel för både
ung och gammal.

Ordspråket säger »att för barnbarnen växer intet ris»,
men det fick hennes dotterson Otto af Klint mera än en
gång erfara motsatsen af. Som ett exempel härpå kan an-
föras följande. En dag då Otto var en liten parfvel om sju
eller åtta år, hade han plockat sin mössa full med krusbär
ur mormors stora trädgård på Boråkra, för att därmed
traktera en liten lekkamrat bland statbamen och när han
så kom rusande med sin skatt i famnen, bar det sig ej
bättre än att han mötte mormor, som den dagen ej var
vid sitt blidaste solskenslynne. I största hast, utan att säga
ett enda ord, ryckte hon mössan ifrån honom, gaf honom
en bastant örfil och så fick han hela den stekheta sommar-
dagen spatsera utan mössa, sig själf till straff och andra
till varnagel.

En fanns dock som hon från hans första dag till dess
hon själf lade ihop sina ögon hade idel solljusa leenden
för. och hyllade på alla sätt. Det var hennes äldste dotter-
son Erik Magnus. Huru mycket de andra båda barnen,
Otto och Hedda, än försökte vara »mormor i lag» så hjälpte
det ej, Erik var och förblef »£uUbarnet», men aldrig begag-
nade han sig däraf.

Landtbruket gjorde henne ofta mycket bekymmer och så
vår Herres väderlek, som hon dessutom ej kunde få styra
som det syntes bäst skulle bära sig för henne. Hon bru-
kade åka i en stor karet efter spann, eller »i spännet», som
det lika ofta benämndes af folket. Men så kom »f rosen»
(frossan) som pinade ung och gammal från omkring 1820-
talet till långt fram på 1850-talet, och då bar det sig ej
bättre än att hon måste afstå från spännet, ty hon hade
ingen som kunde köra det. För sin blida dotter och måg
amiral Carl af Klint beklagade hon sig ofta öfver alla de

— 193 —

13

ekonomiska förluster som hon fick göra för den svåra sjuk-
ligheten bland folket på Boråkra, och ej minst däröfver
att hon i följd häraf måste åka i kalesch med en häst i
stället för att åka efter sitt stånd och sina villkor med tre
hästar, och dessutom att hon var ensam och frånfallen här
i världen. Hennes måg som väl kände till kära svärmor,
lät hennes sorgkväden flöda, väl vetande att det hörde till
hennes diet att jämra sig och att hon älskade sitt eget en-
välde mera än andras råd och dåd.

I början af 1840-talet öfverlämnade hon sin egendom
Boråkra i arrende till sin dotterson dåvarande löjtnant
Otto af Klint och flyttade själf till Stockholm, där hon för
att slippa från alla hushållsbekymmer inackorderade sig hos
Ehnemarks, Men egen in i det sista medtog hon, fastän hon
gick till deras bord, själf till måltiderna ett stycke bröd, för
att såmedelst bokstafligen känna att hon åt sitt eget bröd.

Den 1 juni 1852 afsomnade hon i Stockholm nära 85 år
gammal och begrofs i samma graf som sin måg och dotter,
på galärvarfvet. Hon hade fått öfverlefva sin make, dotter,
måg och fyra barnbarnsbarn.

Efter amiralitetsrådinnan Kihlgrens död tillföll hennes
egendom Östra Boråkra dels genom arf och dels medelst
köp hennes yngste dotterson den ofvannämnde Otto af Klint.
Gården var redan 1763, eller kanske förut till och med
i släktens ägo och tillhörde justitieborgmästare Blidberg,
hvars dotter Hedvig Katharina var i hans andra gifte för-
enad med öfversten vid amiralitetet Axel "NlColther Gahn af
den urgamla adliga ätten Colquhoun från Dumbarshire i
Skottland. Släkten kom öfver till Sverige 1572 och nam-
net förvandlades med åren till Gahn. Boråkra tillföll dessa
makars enda barn amiralitetsrådinnan M. K. Kihlgren och
efter hennes dotterson Otto af Klints död sålde hans änka
och barn 1880 det gamla vackra herresätet till öfverstelöjt-
nant Thomas Nyström.

VI.

1776 maj 13 föddes sonen Fredrik, döpt den 15. >Dop-
vittnen: Kaptenen Högv/älborne Herr Erik Ruuth, Kaptenen

— 194 —

"Wälborne Herr Carl "Weidenhielm, Löjtnanten Wälborne Herr
Gustaf Casten Feif, Öfverstinnan Högwälborna Fru Anna
Magdalena Cederström, f. Sparre af Söfdeborg, Kaptenskan
"Wälborna Fru Eva Brolin, född Spalding, och Fröken Fred-
rika Amalia Tornqvist.» Fredrik var den tredje i ordningen
af Erik och Charlotte af Klints söner.

I anteckningarna öfver hans fader hafva vi redan erfarit
att han liksom sina båda äldre bröder Gustaf och Carl
var med i konung Gustaf III:s krig emot Ryssland och att
han personligen af konungen 1790 nämndes till fänrik. Vid
amiral F. V. Leijonanckers kofferdibåtsmanskompani blef
han kadett 1785 och vid kadettkåren 1789 och löjtnant vid
amiralitetet 1801.

Ända sedan 1796 då han jämte sin broder Carl gick ner
sig på isen eller rättare fick vada i ismörja vid Skäggenäs
i Kalmar län, hade Fredrik aldrig någon hälsodag utan
var natt och dag sjuk och plågad. Först den 26 augusti
1829, på Visborgs kungsladugård, förlossades han från 33
års lidande. Han var en ovanligt allvarlig och gudfruk-
tig man.

VII.

1777 juli 30 föddes dottern Johanna Maria (Jeanette)
döpt den 31 s. m. »Dopvittnen: Öfverstelöjtnanten Herr
Mathias Stahre, Kaptenen Herr Hans Martin Koch, Fru
Justitiarskan Johanna Sundvall, Fröken Laurentia Christina
Gyllenstam. »

Jeanette af led ogift på Gottland den 2 februari 1841. På
den ena plåten å hennes kista läto hennes syskon inrista
följande efter hennes namn, födelse- och dödsår: >: Oskrym-
tad Vördnad för Religionen, flärdfritt sinne, öm tillgifven-
het för syskon och anförvanter, verkade en enkel och an-
språkslös lefnad i den stilla husliga krets der hennes dagar
lugnt framflöto. Sörjd af 3 Bröder och 3 Systrar» och på
den andra plåten: »Saliga äro de döda, som i Herranom
dö härefter; Ja Anden säger, att de skola hvila sig från
sitt arbete ty deras gerningar följa dem efter.» Upp. B.
14: 13.

— 195 —

VIII.

1778 aug. 12 föddes sonen Jonas, döpt den 14 s. m. >Dop-
vittnen: Öfverste Tygmästaren Herr Pet. Fredr. Dahlstedt,
Konduktören Herr C. F. Sundvall, Fru Justitiarskan Johanna
Sundvall och Mademoiselle Brita Ulrika Sundvall,»

Jonas, uppkallad efter sin morfader öfverste Jonas Gyl-
lenstam, blef skeppsgosse 1786, kadett vid kadettkåren
1789, ombord på chefsskeppet Gustaf III nämnd af konun-
gen med samma namn 1790 jämte sin äldre broder Fredrik
till fänrik, löjtnant 1801. Deltog i kriget emot Norge 1814
som löjtnant ombord på skeppet Äran. Kapten vid örlogs-
flottan.

Han gifte sig 1823 med Edla Hoffman, född i Stenkumla
socken på Gottland den 26 november 1795, dotter till kyrko-
herden teologie doktorn Johan Hoffman och Dorothea Elisa-
beth Rundberg. Dessa makar voro bosatta på Stehlor på Gott-
land och började sitt äktenskap under mycket anspråkslösa
förhållanden. Jonas hade ej tillfälle gifva sin blif vande maka
mera än 12 Rdr bco att köpa servis för. Denna lilla summa
använde hon sålunda: hon köpte två djupa och två flata
tallrikar, två par koppar, ett par glas, två knifvar, två
gafflar, några skedar och ett par pannor. Men glada och
förnöjda satte de fötterna under eget bord. Sedan fingo
de ärfva från hennes sida en del penningar och resten för-
värfvade de genom arbete och omtanke och slutade sitt
lif mycket välbärgade i det hem de som brudfolk trädde
in uti. Han dog den 28 mars 1847 och hon den 17 sep-
tember 18.86.

Deras son:

Erik Johan Otto, född den 4 december 1829, död den
7 april 1833.

IX.

1779 november 4 föddes dottern Hedvig Sophia (Hedda),
döpt den 5 s. m. »Dopvittnen: Ofversten "Wälbome Herr
Simon Ruth, Amiralitetspastom Magistern Herr Carl Mur-
beck. Fru Öfverstelöjtnantskan Beata Sophie Stahre, f.
Hauswolff och Mademoiselle Lovisa Ulrika Kock,»

— 196 —

Nu komina vi till mycket invecklade släktförhållanden
och för att reda upp dessa öfvergå vi till släkten Helan-
der. Öfverstelöjtnanten vid amiralitetet, R. S, O., Johan Me-
lander var tre gånger gift, första gången med Ingeborg
Kristina Åberg, född 1755 och död 1795. Med henne hade
han två barn, sonen Johan Mathias och dottern Gustafva
Fredrika, hvilken sistnämnda blef gift med öfversten och
landshöfdingen Erik af Klints son Erik, broder till den
här ofvan nämnda Hedda. Den här nämnde Johan Mathias
Melander var född den 27 juli 1786, blef med tiden kom-
mendör vid kungl, flottan, R. S. O., innehafvare af medalj
för tapperhet till sjöss, Carl XIV Johans medaljen, var
med i kriget 1807—8—9—14. Deltog i Styrbjörns äntring
1808 natten mellan 17 och 18 augusti samt landstigningen
på Kragerön 1814. Död den 27 oktober 1864. Andra gången
gifte Johan Melander sig med landshöfdingen Erik af Klints
yngsta svägerska, Hedvig Ulrika Gyllenstam, född i Karls-
krona den 9 september 1764 och död i sin födelsestad den
22 december 1808. I detta gifte hade han en son Jonas
Erik, född den 27 juni 1798 och död den 16 november
samma år. Tredje gången ingick Johan Melander äkten-
skap med den här ofvan nämnda Hedda af Klint, som var
systerdotter till hans andra maka, född Gyllenstam. Deras
bröllop ägde rum på Visborgs kungsgård den 16 septem-
ber 1810.

Öfverstelöjtnanten vid flottan, R. S. O. Johan Melander
var född i Karlskrona den 15 april 1756 och afled den 19
november 1839. Hans maka, Hedda af Klint, afled redan
den 18 februari 1837.

Johan och Hedda Melanders, född af Klint, dotter:

Sophie Charlotte, född den 14 oktober 1812. Hon blef
gift med friherre Claes August Fleming af Liebelitz, född
den 26 juli 1815, sergeant vid ett af lifgardesregementena.
Han tog tidigt afsked, hvarefter de bodde på Bönders i
Klinte socken på Gottland, där han afled den 4 april 1852
och hans maka den 11 november 1865.

— 197 —

Deras son:
Erik Johan August, född den 29 januari 1842, död i
Visby den 30 januari 1854,

X.

1781 juli 16 föddes sonen Erik, döpt den 18 s. m, »Dop-
vittnen: Kontre Amiralen Wälborne Herr Mathias Lilljen-
ancker, Amiralitetskammarrådet Herr Daniel Dalin, Kapt.
"Wälborne Herr Otto "Wagenfelt, Amiralinnan Wälborna Fru
Inga Dorothea Tersmeden, född Malmsköld, Fru Kaptenskan
Högwälborna Grefvinnan Johanna Snoilsky, född Psilander-
skjöld och Fröken Hedvig Ulrika Gyllenstam,»

Vi ha nu kommit till den femte i ordningen af Erik och
Charlotte af Klints, född Gyllenstam, söner. Det var först
meningen att Erik ej skulle ägna sig åt militärståndet utan
han var i allt som hörde till jordbruket på kungsgården
sin faders högra hand, men slutligen följde han sina brö-
ders exempel och ingick i kungl. maj:ts och kronans tjänst
och blef 1818 kapten med tjänstgöringsskyldighet på Gott-
lands nationalbeväring.

Han gifte sig den 5 september 1815 med ofvannämnda
Gustafva Fredrika Melander, född den 6 november 1795,
dotter till öfverstelöjtnanten vid amiralitetet Johan Melan-
der och hans första maka Ingeborg Kristina Åberg,

Erik af Klint och hans maka voro ända till våren 1841
bosatta på kungsgården, hvars arrende han enligt faderns
önskan öfvertog efter dennes död. Vid afflyttningen från
kungsgården blef han orättvist ådömd ersätta s. k. husröta
med 6,000 Rdr rmt. Efter det genomusla skick hvari hans
fader emottagit gården och sedan både fadern och han där
nedlagt så mycket arbete och penningar, borde han ej be-
handlats så; men Erik var en fridsam och mycket tillbaka-
dragen man och underkastade sig denna svåra motgång med
undergifvenhet.

Liksom sin fader var han gudfruktig och arbetsam, bör-
jade sin arbetsdag kl. 4 om morgnarna; alls ej vän af säll-
skapslif eller yttre nöjen, sysslade han stilla med hvad
som hörde till jordbruket.

— 198 —

När han lämnade kungsgården köpte han en liten gård
som hette Hästnäs, belägen 74 ™il norr om Visby, men
där trifdes han ej. Som en gosse om 13 år hade han kom-
mit till kungsgården och där tillbragt sina ungdoms- och
mannaår och så vuxit fast] vid den torfvan, att när det
bandet slets blef hans kraft bruten, och den 22 december
1847 slutade han sitt lif på Hästnäs helt oväntadt och lika
stilla som han lefvat det.

Hans maka var en präktig kvinna som fostrade sina barn
till goda, arbetsamma människor. Sina tjänare behand-
lade hon väl, men ingaf dem tillika mycken respekt. Var
det någon som vägrade underkasta sig hennes vilja, före-
brådde hon honom aldrig utan sade endast helt bestämdt:
»lyd bara* och det gjorde han genast. Efter sin makes
död flyttade hon till sin yngsta dotter konsulinnan A. "West-
berg i Visby, i hvars hem hon afled den 2 maj 1873. Båda
makarna hafva sitt hvilorum i kyrkogården utanför Visby.

När underrättelsen om att Gustafva af Klints, född Me-
lander, äldste son Erik Johan af Klint stupat på skeppet
Novara i slaget vid Lissa 1866 ankommit till Visby, sän-
des henne följande verser från major Th. von Braun, en
broder till Vilhelm von Braun, den kände skalden:

»Arma modershjärta,
Har ej nog du blödt;
Är du blott till smärta,
Sorg och pröfning födt?
Så i dag jag åter
Frågar rättvis Gud,
När som hjärtat gråter
Öfver ödets bud:
Att än smärtans pilar
Slungas mot ditt bröst,
Att blott dödsbud ilar
Med dess hemska röst,
Som stads dolken vrider
Djupt i moders barm
Att utkämpa strider,
fast till kamp för arm.

Sonen dock vill hviska
Till dig frid och tröst —

— 199 —

Oljeblad så friska
Lägga på ditt bröst —
Därför ned han svingar
Sig från himlens zon
Uppå bönens vingar,
Lik en harpoton.
Så, nu Ijuft han hvilar
I din famn, o Mor!
Smeker bort de pilar
Som i hjärtat for.
Se, från hjässan tager
»Lissas hjälte^ glad
Ärans vunna lager,
Plockar blad för blad,
Lägger dem på såren.
De som blödde nyss.
Ifrån kinden tåren
Med en ängels kyss. —
Hviskar se'n: o Moder,
Hämma smärtans glöd!
Ärans hjältestoder
Vann jag med min död.
Vet — då natten breder
Ut sitt silfverflor
Och på knä du beder,
Är jag hos dig, Mor,
Och när timmen sista
Slår för dig sitt ljud.
Hjärtats strängar brista,
För jag dig till Gud.»

Erik och Gustafva af Klints, f. Melander, tio barn, hvaraf
sex hunno till mogen ålder:

I. Erik Johan Gustaf, en af de många af släktens med-
lemmar som bära det gamla vackra släktnamnet Erik, föd-
des på kungsgården den 11 december 1816, Sin barndom
tillbringade han i fädernehemmet och sin skolundervisning
erhöll han i Visby. Ur hans senare så skiftesrika lef-
nadssaga, af Harald "Wieselgren införd i Ny Illustrerad
Tidning för den 6 oktober 1866, vilja vi här och hvar göra
några utdrag och dessutom därtill bifoga eget intryck vis-
å-vis honom,

"Wieselgren börjar hans historia sålunda: »Bland de

— 200 —

Erir Johan af Klint
t". 1816,

stupade vid Lissa 1866.

Viktor Emanuel af Klint
f. 1836, (i. 1S77.

TiiF.oDOR AF Klint
f. 1852.

Oscar af Klint

f. i8i8, (1. 1885.

Lina Höckf.rt
f. AF Klint 1822, d. 1873.

många af vårt lands söner, hvilka i utländsk krigstjänst
frejdat det svenska namnet, ådagalagt mod, skicklighet
och nit i sitt yrke, samt tillvunnit sig förmäns och kamra-
ters aktning, vänskap och förtroende, intager den hvars bild
pryder detta blad ett utmärkt rum ...»

Efter att hafva genomgått Visby skola gick Erik af Klint
till sjöss dels som jungman ombord på handelsfartyg till
Medelhafvet och Amerika och dels som extra kadett på
örlogsflottan under expeditioner i Nord- och Östersjön och
utnämndes, efter att först tagit sjöofficersexamen, den 18
mars 1837 till sekundlöjtnant vid kungl. maj:ts flotta.

De ringa statsanslag som beviljades flottan till sjöexpe-
ditionerna gjorde att de officerare som önskade förkofra
sig i sitt yrke, måste söka denna förkofran i andra länders
sjöväsen. Som Erik var en af dessa som med ifver och
varmaste intresse ägnade sig åt sjövapnet, tjänstgjorde han
först under mer än två års tid som matros och sedan som
styrman på engelska och amerikanska handelsskepp och
besökte därunder åtskilliga hamnar i Norra och Södra
Amerika, Västindien och England. Hemkommen till fäder-
neslandet, var han under fjorton månader, 1840 — 41, kom-
menderad på h. maj:ts korvett Najaden på en expedition
till Medelhafvet. Den ena sjökommenderingen följde på
den andra och den 19 november 1845 befordrades Erik af
Klint till premiärlöjtnant och var alltjämt lika flitigt an-
vänd tills han i augusti 1849 erhöll tre års permission
för att ingå i kejserlig österrikisk örlogstjänst.

I det främmande landet blef den unge svenske sjöoffice-
ren med det flärdfria sättet och det enkla, manliga upp-
trädandet snart nog behandlad som en landsman och hans
duglighet i hög grad tagen i anspråk. Efter vunnen an-
ställning placerades han först till tjänstgöring i Venedigs
sjöarsenal, men redan följande året, 1850, erhöll han befäl
öfver den nybyggda tiokanoners skonerten »Arethusa» och
seglade med denna under fyra år och besökte de flesta
hamnarna i Adriatiska och Joniska hafven samt Levanten,
stundom i eskader men för det mesta ensam och med
uppdrag att skydda österrikiska handeln i dessa farvatten,

konvojera köpmansfartyg, upploda och kartlägga hamnar,
jaga och uppbringa sjöröfvare i Grekiska arkipelagen, tid-
tals bestrida hamn vaktstjänsten i Ancona m. m. När han
efter en af dessa kryssningar återkom till Smyrna, stod
följande loftal öfver honom i en af stadens förnämsta tid-
ningar:

»La Goelette Autrichienne Arethusa est retournée vendredi
dernier de sa croisiére dans Tarchipel. Le navire, depuis
qu'il tient la station de ces mers, a rendu de véritables
services au commerce ; son Commandant M, de Klint, Lieute-
nant de vaisseau, s'est montré infatigable dans ses croisi-
éres, et nous saisissons avec empressement cette occasion
pour lui adresser les eloges qu'il mérite.»

Äfven i Salonic, Triest och Venedig fick han under denna
kommendering uppbära såväl offentligt som enskildt er-
kännande för sina lyckade bemödanden att bibringa under-
haf vande sjömanskap, ordning och disciplin.

Ar 1853 begärde och erhöll han afsked ur svenska flottan.
Åter och åter emottog han sjökommenderingar i den
österrikiska marinen, och att han var en af dennas mera
bemärkta officerare synes af följande. Erik af Klint var
1856, då sedan ett år tillbaka, chef på briggen »Husaren»
om 16 kanoner. Eskaderchefens, amiral Bourgignon's, till
marinöfverkommandot afgifna slutrapport innehöll bland
annat, att han i allmänhet var nöjd med alla fartygsche-
ferna; »men», tillägger han, »ett fartyg som särdeles ut-
märkt sig är» Husaren», och jag måste uttrycka min synner-
liga belåtenhet med kapten Klint och anser mig skyldig
att rekommendera denne utmärkte sjöofficer till erhållande
af befäl å ett större fartyg och snar befordran»,

I Triest fick briggen ny besättning, bestående af unga
tyska matroser, hvilka som skeppsgossar erhållit uppfostran
i marinen. Denna besättning var den första tysktalande
hvarmed något österrikiskt krigsfartyg uteslutande varit
bemannadt, och förtroendet att utbilda dem till sjömän
ansågs för Klint vara särdeles hedrande.

Efter omkring fyra månaders kryssning ankrade »Husa-
ren» i Venedig, där en österrikisk eskader samtidigt in-

träffade för att närvara vid högtidligheterna i anledning
af kejsar Frans Josefs vistande i staden för att inspektera
krigsfartjygen. Den österrikiska flottans chef var dåvarande
ärkehertig Maximilian, hvilken genom sina kraftiga åtgär-
der satt flottan i det bästa skick. Några år därefter föll
den ädle Maximilian som Mexikos kejsare för förrädares
kulor, men hans stoft återbördades af amiral V. von Te-
getthoff till hans fädernestad "Wien.

Maximilian hade fattat tycke för Sveriges ståtlige son
och tillförsäkrade honom vid de ofvannämnda högtidlig-
heterna i Venedig chefsplatsen på skruffregatten Adria,
tilläggande: Ni skall blifva min flaggkapten nästa sommar
och jag hoppas att ni kommer att göra en angenäm resa
till norden.»

Erik af Klint utnämndes samtidigt till major. Men myc-
ket kom emellan som omintetgjorde ärkehertigens befäl och
resan till norden. Adria blef visserligen utrustadt till chefs-
skepp, men eskaderchef blef amiral "Wissiak; den utlof-
vade chefsplatsen på Adria erhöll väl Erik af Klint, men
hans dröm om att få göra ett besök i det älskade fäder-
neslandet blef ej förverkligad utan eskadern anlöpte i
stället söderns hamnar, såsom Livorno, Tunis, Alexandria,
Corfu, Fiume m. fl.

I november 1858 utnämndes Erik af Klint till fregatt-
kapten (öfverstelöjtnant) och emottog befälet öfver skruf-
fregatten »Donau» och under kriget mot Sardinien-Frank-
rike året därpå bibehöll han befälet öfver samma fregatt.
Till linjeskeppskapten (öfverste) befordrades han i slutet
af år 1861 och erhöll därefter en viktig förtroendepost i
Triest, Men hemlängtan tog mera och mera ut sin rätt
och 1865 sökte och erhöll han tillåtelse att på några må-
nader besöka sitt fosterland, som han ej återsett sedan
han 1849 lämnade det.

Af sitt modersmål, som han under sin långa bortovaro
knappast varit i tillfälle höra något hade han ej glömt
mera än ordet smörgås, annars talade han sin gottländska
lika flytande som någonsin förut. Genom bref, böcker och
tidningar hade han underhållit sitt ordförråd.

— 203 —

Allt hvad som knöts i kärlek samman med hans trofasta
hjärta mötte honom här med öppna armar, och den åldriga
modem fick åter omfamna sin förstfödde efter långa års
väntan. En ny generation af släkten hade hunnit växa
upp under hans bortovaro och hyllade honom så, som ung-
dom förmår att visa det emot en äldre som förstår att
fånga den med vördnadens och förståelsens starka band.
Själf var han djupt gripen af alla de bevis på kärlek och
vänskap som mötte honom hvar han visade sig. Efter sitt
besök i Sverige yttrade han att han kände sig starkare,
lyckligare och säkrare än förut på sin lefnadsbana, och
att han med sin familj efter arbetsdagens slut önskade
återvända hit och härstädes njuta sin ålders ro, — Men
ack! honom vinkade krigets blodiga lager och fosterbygden
fick aldrig sin ädle son återbördad.

Efter återkomsten från Sverige tjänstgjorde Erik af Klint
någon tid som stationsbefälhafvare i Triest och ett bref
till en af sina vänner kort före krigets utbrott 1866 slutar
han sålunda: »Flottan är nu i det närmaste rustad, den
ligger i Pola under amiral Tegetthoffs befäl och stations-
befälhafvarplatsen hoppas jag att med första få utbyta
mot en fregatt. Jag är glad och lycklig att sista sommaren
hafva besökt mitt fädernesland och hafva återsett er och
fått upplifva en aldrig slocknad kärlek till anhöriga och
vänner. Må det nu gå huru det vill — men aldrig skolen
I få anledning förakta mig.» Och några veckor därefter
fann han som chef på fregatten Novara i sjöslaget vid
Lissa den 21 juli 1866 en hjältes död.

Till hans efterlämnade maka skref amiral Tegetthoff i
Lissa följande: »En sorglig plikt bjuder mig meddela att
er älskade make stupat i sjöslaget vid Lissa. Han föll
som en hjälte under utöf ningen af sin plikt och dog i ar-
marna på sina trogna officerare, utan det ringaste lidande,
med ett mildt leende på sina läppar. Att Ni djupt känner
förlusten, det vet jag; men var öfvertygad att hela flottan
äfven djupt beklagar den, Erik af Klint var i allo en
ärans man, en tapper och skicklig befälhafvare, älskad och
högaktad af alla, som kände honom.»

— 204 —

Och amiral Barry skrifver vid samma tillfälle: »Er dyre
Erik föll som en hjälte, begråten af oss alla. Han dog
utan plågor. En kula träffade honom i sidan och han föll
ögonblickligen baklänges med det vanliga hjärtliga, vän-
fasta uttrycket i sina anletsdrag. Morgonen därpå gick
jag ombord på det olyckliga Novara. Jag ansåg det som
min skyldighet att vara den siste som betraktade honom.
Med tårfyllda ögon nalkades jag stället där hjälten, som
nyss kämpat så oförskräckt hvilade och när jag såg hans
lik, tyckte jag att hjärtat liksom ville brista; jag tänkte på
Er och de små faderlösa barnen. Jag sade honom mitt
sista farväl, framstammande en bön och lämnade så den
bäste af mina vänner. Några timmar därefter öfverläm-
nades er makes stoft åt sitt sista hvilorum, med all den
högtidliga utmärkelse som tillkom hans rang. Vi sörja
honom alla.»

Erik af Klint gifte sig den 6 juni 1857 i Venedig med
Mary Stewart af Advorlich, född i Glasgow i Skottland
den 13 mars 1826, dotter af John Stewart af Advorlich
och Ellen Nicholsen från Borwich on Tweed, hvars fader
var domare och nära befryndad med hertigen af Gordon.
Släkten Stewart voro herrar till Advorlich i grefskapet
Perth och härstammar i rätt nedstigande led från den
kungliga ätten Stewart af Skottland. Två fält i Mary af
Klints, född Stewart, vapensköld innehålla Skottlands kung-
liga vapen. Den leder sin härkomst från Robert III af
Skottland, då deras förfäder landsförvistes till Irland. Den
har bibehållit det gamla sättet att stafva namnet, som af
drottning Maria ändrades till Stuart därför att hon upp-
fostrades i Frankrike och det ej finnes något w i franskan.

Mary af Klint var bosatt i Triest och dog därstädes den
10 april 1899.

Erik och Mary af Klints, f. Stewart af Advorlich, två barn:
1) John Erik, född i Triest den 12 september 1858 och
död därstädes af galopperande lungsot den 3 februari 1900.
Han var en ståtlig och framstående ung man, som säkert
skulle häfdat det namn hans ädle fader lämnat honom i

- 205 —

arf, om ej döden alltför tidigt stäckt hans bana. Vid sin
bortgång var han förste löjtnant vid österrikiska marinen
och stod färdig att nämnas till kapten. Han afled ogift.
2) Ellen Gustaf va Mathilda, född i Venedig den 18 juli
1862 och gift första gången i Triest 1882 med Edward
Weston, född den 24 augusti 1850, direktör för Peninsular
and Oriental ångbåtsbolag, E. C, London, Död. Andra gån-
gen i Triest 1890 den 29 augusti med John George von He-
mert, född i Triest den 24 augusti 1855. Direktör för flera
trafikbolag i Amsterdam och i Surinam. Amsterdam.

Hennes barn i första giftet:

Dora Stewart Weston, född i Triest den 14 juni 1883.

Hilda Ironde Weston, född i Triest den 9 november
1884.

Christine Mary Weston, född i Triest den 24 december
1885.

Nelly Mary Weston, född i Triest den 30 maj 1887.

I andra giftet:

Alice Louise von Hemert, född i Amsterdam den 12
september 1891.

Mathilda Mary von Hemert, född i Amsterdam den 8
december 1892.

John Erik von Hemert och Carolina Sara von Hemert,
födda i Amsterdam den 10 december 1898.

II. Carl Gustaf Oscar, född på Visborgs kungsgård den
30 augusti 1818. Sergeant vid Gottlands nationalbevärings
artilleri 1834, underlöjtnant därstädes 1840, löjtnant 1843,
kapten 1856, major 1858, öfverstelöjtnant i armén 1877.
R. S. O. Afsked 1879.

Han ägde och bebodde Bäckstäde i Sanda socken på
Gottland och afled därstädes den 14 december 1885.

Oscar af Klint gifte sig på Hästnäs den 10 september
1846 med Maria Apollonia Pettersson, född i Sanda den
21 november 1823, dotter af landtbrukaren Hans Petters-
son och Magdalena Gardrud Isaksson. Oscar af Klints

— 2o6

maka afled på Bäckstäde den 7 februari 1883. Båda ligga
begrafda i Sanda kyrkogård. Oscar af Klint och hans
maka voro af alla som kommo i beröring med dem högt
uppburna för sin redbarhet och sitt vänsälla väsen, och
deras trefliga hem Bäckstäde var en kär samlingsplats för
ung och gammal.

Oscar och Maria af Klints, född Pettersson, sju barn:

1. Carl Axel, född på Bäckstäde den 3 juni 1847. An-
tagen till kadett vid Karlberg 1871 med nummer 93, erhöll en
jetong, ordningsman i musik 1871 — 72, utexaminerad den 15
februari 1873 och utnämnd till underlöjtnant vid Gottlands
nationalbeväring, löjtnant därstädes 1879 och transporterad
som löjtnant vid Hallands infanteribataljon 1886. Död ogift
i Halmstad den 20 december 1889, begrafd i därvarande
kyrkogård. Carl af Klint var en framstående sångare.

2. Erik August, född på Bäckstäde den 4 augusti 1848.
Student i Visby 1869, elev vid tekniska högskolan i Stock-
holm 1870, utexaminerad från dess fackskola för väg- och
vattenbyggnadskonst 1873, elev vid statens järnvägsbygg-
nader, linjen Storvik — Ange 1873 — 75, nivellör det sist-
nämnda året, kontorsskrifvare i järnvägsstyrelsens kontroll-
kontor 1884. Död ogift i Stockholm den 26 december 1893,
begrafd i Nya kyrkogården.

Erik af Klint var i hög grad plikttrogen, enkel och an-
språkslös nästan till ytterlighet och liksom bröderna var
han musikaliskt anlagd.

3. Hilma Maria Fredrika, född på Bäckstäde den 7 no-
vember 1850. Gift därstädes den 17 juli 1877 med kon-
traktsprosten och folkskoleinspektören, kyrkoherden i Sanda
pastorat, L. N. O. Anders Peter Reinhold Uddin, född den
30 december 1842 i Stånga på Gottland. Han afled den 29
juni 1904 i Sanda prostgård till stor saknad, utom för sin
familj, för sina sockenbor för hvilka han varit en aktad
och älskad herde och lärare. Begrafd i Sanda kyrkogård.
Hans efterlämnade maka och barn äro bosatta i Uppsala.

Deras tre barn:
Carl Johannes Reinhold, född i Fjäle på Gottland den
6 augusti 1878. Fil. och teologie kandidat. Uppsala.

— 207 —

Ester Maria Katharina, född i Fjäle den 2 augusti 1880,
död i Visby den 31 oktober 1903, begrafd i Sanda kyrkogård.

»Många dunkla gåtor lifvet sparar;
Fåfängt här vi söka tyda dem.
Evighetens morgon allt förklarar;
Bortom grafven är vårt rätta hem.*

Petrus Oscar Henning, född i Sanda den 7 februari 1888.

4. Pehr Gustaf, det fjärde i ordningen af Oscar och
Maria af Klints barn, föddes på Bäckstäde den 13 febru-
ari 1853. Elev vid tekniska högskolan i Stockholm 1871,
utexaminerad 1874, elev vid statens järnvägsbyggnader å
norra stambanan 1874 — 76, nivellör sistnämnda år, e. o.
kontorsskrifvare vid statens järnvägstrafiks kontor 1882, an-
ställd vid undersökningen för norra stambanans fortsätt-
ning 1882 — 85, ånyo nivellör vid statens järnvägsbyggnader,
linjen Hudiksvall— Ljusdal 1885, biträdande ingenjör 1888,
öfverbanmästare vid Storlien 1889, värderingsman vid Luleå
— Gellivarebanan, baningenjör för Långsele — Anundsjö, se-
dermera Långsele — Vännäs' distrikt 1889.

Gift i Hudiksvall den 30 januari 1890 med Gerda Sved-
berg, född på Hålsta Udde vid nämnda stad den 1 april
1869 och dotter af bruksinspektören på egendomen Hålsta
Udde, tillhörande Iggesundsverken, Georg Svedberg och
Charlotta Lovisa Davidsson. Efter ett lyckligt, men knap-
past mer än tvåårigt äktenskap af led Gustaf den 15 april
1892 i Långsele i Västernorrlands län och begrafdes i
Svedbergska familj egraf ven å Hudiksvalls kyrkogård.

Den mänskligt att döma från sin unga maka och sitt
fosterland alltför tidigt bortryckte Gustaf af Klint var en
ovanligt plikttrogen och framstående man inom sitt fack.
På samma gång var han en mycket musikaliskt och poetiskt
anlagd natur, som vann de människors sympatier, med
hvilka han kom i beröring.

En smygande sjukdom (sockersjuka) bröt hans af naturen
starka fysik och han var beredd att under ett blidare luft-
streck söka någon tids hvila från sitt ansträngande arbete

— 208 —

i Norrland, då han under en ämbetsresa öfverraskades af
döden. Hans efterlämnade maka Gerda af Klint är omgift
1905 med bokhandlaren Carl "Wiberg, Hudiksvall.

5. Ebba Karolina (Lina), född på Bäckstäde den 19 mars

1856. Gift därstädes den 10 juni 1881 med Gustaf Vil-
helm Herlitz, född i Visby den 11 juli 1855, disponent på
Arabia porslinsfabrik i Finland. Helsingfors.

Deras barn:

Carl Gustaf, född på Arabia den 11 mars 1882. Ut-
examinerad ingenjör 1905 från polytekniska institutet i
Helsingfors.

Maria Margaretha Katharina (Greta), född på Arabia
den 17 augusti 1883.

Sophia Gundel Karolina, född på Arabia den 8 juni 1886.

Vendela Gurli Cecilia, född på Arabia den 5 februari
1890.

6. Edla Sophie Amalia, född på Bäckstäde den 23 juni

1857. Gift hos sin syster och svåger Uddins i Sanda prost-
gård den 14 december 1892 med kyrkoherden i Ej sta för-
samling på Gottland Johan Emil Eberhard Ekman, född
1853, Sophie Ekman afled efter endast ett par dagars
lunginflammation i Ej sta på sin femte bröllopsdag den 14
december 1896.

Barn :
Oscar Gustaf Eberhard, född i Ejsta den 2 november
1895.

7. Mathilda Charlotte (Lita), född i Bäckstäde den 23
april 1859. Professeur de chant i Paris, innehar ordens-
tecknet Les Palmes académiques.

Så fort Lita af Klint afslutat skolan i Visby fortsatte
hon sina elementära studier först i Stockholm och så vidare
i Berlin och Paris, på samma gång som hon med stor ifver
ägnade sig åt sången. Lektioner häri tog hon i Stockholm
för fru K. Östberg och i Berlin för madame D. Artot di
Padilla. Hennes afsikt var att ägna sig åt operan och hon
debuterade i Helsingfors 1889 med framgång såväl i Mar-
garethas som Carmens och Mignons partier.

— 209 —

14

År 1890 ställde hon sina steg till världsstaden vid Sei-
nen, men måste af ekonomiska skäl slå operan ur hågen
och i stället ägna sig åt kyrko- och konsertsång. Förutom
att hon är en framstående sånglärarinna, uppträder hon
allt som oftast offentligt i Trocadéro och andra mera kända
konsertlokaler i Paris, där hon dessutom är anställd som
cantrice i vår svenska kyrka.

Orden Les Palmes académiques innehafves bland sven-
skor endast af grefvinnan Casa Miranda och Lita af Klint
och är en utmärkelse lika hedrande som välförtjänt.

III. Jakob Fredrik Alfred, född på kungsgården den 15
maj 1821. Löjtnant vid Gottlands nationalbeväring. Arren-
derade en tid Lummelunds bruk på Gottland, där han
gifte sig den 29 april 1850 med Eva Jakobina Amanda
Fries, född den 20 december 1829 på Lummelunds bruk,
dotter af bruksägaren Jakob Ulrik Fahlsten Fries och Maria
Kristina Fries, Redan vid 35 års ålder af led Alfred af
Klint i Visby den 1 augusti 1856, efterlämnande i djup
sorg maka och en späd son.

Åt sitt enda barns uppfostran ägnade Amanda af Klint
sig med stor omsorg. Varmt religiös, bar hon med mycken
undergifvenhet sitt långa lidande, då hon de sista femton
åren af sin lefnad i följd af reumatisk värk var bunden
vid en hvilstol. Den 27 november 1901 afled hon hos sin
son i Malmö och efterlämnar minnet af en varmhjärtad
och ovanligt uppoffrande kvinna.

Alfred och Amanda af Klints, f. Fries, son:
Erik Jakob Theodor, född den 19 augusti 1852 på Lum-
melunds bruk. Elev vid tekniska högskolan i Stockholm
1870, utexaminerad 1873 och elev vid statens järnvägs-
byggnader samma år, e. o. ritare 1874, ordinarie 1875,
verkmästare 1883, maskiningenjör vid tredje distriktet af
statens järnvägar 1885. Föreståndare för ofvannämnda
distrikt. Maskindirektör 1899. R. V. O. Erhöll tjänst-
ledighet 1881^82 samt reseunderstöd för studier vid järn-
vägar i Nordamerikas Förenta stater.

Gift på Stensta gård på Gottland den 18 september 1885

med sin kusin Emelie Karolina Mathilda Ljungholm, född
den 26 november 1857, dotter af häradsskrifvaren och fält-
kamreren Carl Anders Ljungholm och Kristina Mathilda
Augusta af Klint. Malmö.

Dotter:
Ellen Mathilda, född den 3 juli 1886.

IV, Hedvig Karolina Mathilda (Lina), född på kungs-
gården den 31 december 1822. Gift i Karlskrona den 6
november 1852 med amiralitetssekreteraren hos militär-
chefen vid flottans station därstädes, R. V. O., S:t Annae-
Ordens 3:e kl. Amatus Theodor Philibert Höckert, född i
Karlskrona den 13 september 1815.

Lina Höckert afled i Karlskrona den 6 december 1873
och begrofs i Nya kyrkogården å Vämö. Amatus Höckert
var inom sitt fack i följd af sitt stora ordningssinne och
sin sakkännedom en mycket ansedd tjänsteman. Han afled
i Stockholm den 3 januari 1891 och är begrafd i Nya
kyrkogården vid Stockholm,

Amatus och Lina Höckerts, född af Klint, fyra barn:

1, Ebba Katharina Fredrika, född i Karlskrona den 23
juli 1853. Gift därstädes den 15 mars 1881 med chilenske
konsuln, R. V. O., Pehr Edvard Lindström, född den 15
juni 1845. Äga och bebo egendomen N:o 5 vid Strandvä-
gen i Stockholm samt Norrängen å Skarpön.

Döttrar:
Anna Carolina, född i Stockholm den 15 mars 1887.
Ebba Margaretha (Greta), född den 31 mars 1889 i
Stockholm.

2. Carl Erik Theodor, född i Karlskrona den 2 juli 1855.
Volontär vid Kronobergs regemente 1876, erhöll på Karl-
berg n:o 194, utexaminerad den 31 maj 1878, utnämnd till
underlöjtnant vid Södra Skånska infanteriregementet, löjt-
nant 1883. Kapten och kompanichef 1896. Major vid
Norra Skånska infanteriregementet 1905. R. S. O, Gift
den 23 januari 1885 med Marie Louise (Mia) von Segeba-

den, född i Köpenhamn den 14 december 1863, dotter af
majoren i armén, ryttmästaren vid Skånska dragonregemen-
tet Ernst Bogislaus von Segebaden och Elin Peterson.
Malmö.

Deras söner:

Amatus Birger Emanuel Bogislaus, född å egendomen
Hemmet i Malmöhus län den 25 oktober 1885, död å Borr-
bygård den 26 maj 1888.

Ernst Gunnar Amatus Carl, född å villan Halma i
ofvannämnda län den 12 oktober 1890.

Erik Sture, född i Malmö den 17 februari 1893.

3. Carl Oscar Amatus, född i Karlskrona den 13 sep-
tember 1857. Styrman. Död af klimatfeber i Batavia på
Java den 28 oktober 1883. Ogift.

4. Carl Viktor Emanuel, född i Karlskrona den 2 juli
1861. F. d. landtbruksbokhållare. Gift den 27 december
1890 med Ellen Andersson från Visby.

Son:
Carl Gustaf Erik Emanuel, född i Stockholm den 19
september 1891.

V. Emma Fredrika, f. på kungsgården november 1825,
död 1826.

VI. Viktor Jonas Vilhelm, f. på kungsgården den 9 no-
vember 1826, död samma månad 1832, begrafd i Visby
kyrkogård.

VII. Kristina Mathilda Augusta, f. på kungsgården den
5 mars 1829. Gift i Visby i hans första gifte den 12 okt.
1852 med Carl Anders Ljungholm, f. den 17 februari 1825,
häradsskrifvare och fältkamrer. Han var en duglig och
präktig ämbetsman och en lärd man, men mycket blyg och
tillbakadragen i sitt uppträdande. Mathilda Ljungholm af led
i Visby den 4 augusti 1865 och han den 12 maj 1889.
Båda makarna ligga begrafda i därvarande kyrkogård.

Carl Anders och Mathilda Ljungholms, f. af Klint, fyra barn:

1. Helena Fredrika, född i Visby den 15 juli 1853. Gift

i Etelhem på Gottland den 5 augusti 1882 med Herman

Frithiof Petterson, född i Visby den 8 juli 1840, bank-
direktör därstädes, R. V, O. Bebo eget hus i nämnda stad.

Barn :

Eva Kristina, född i Visby den 19 juli 1883, död där-
städes den 27 mars 1888,

Selma Hermanna, född i Visby den 13 oktober 1884.

Hans Fredrik, född i Visby den 17 augusti 1886. Stu-
dent 1904.

Bengt Arne, född i Visby den 21 augusti 1889.

Elna Amalia, född i Visby den 26 november 1892.

2. Emelie Karolina Mathilda, född i Visby den 26 no-
vember 1857. Se sidan 211.

3. Rudolf Fredrik, född i Visby den 14 april 1863. Ång-
båtsbefälhafvare. Gift den 13 december 1891 å egendomen
Qvie på Gottland med Adelaide "Westberg, född därstädes
den 27 februari 1871, dotter af sjökaptenen, ägaren af Qvie
Joachim Ferdinand "Westberg och Anna Kristina Fagerström,

Barn:
Carl Fredrik Ferdinand, född i Visby den 14 mars 1893,
Vera Mathilda, född i Visby den 1 september 1894.
Carl Erik Rudolf, född i Visby den 18 maj 1896.

4. August, född i Visby den 30 juli 1865, död samma år.

VIII. Amalia Fredrika Albertina (Amelie), född på kungs-
gården den 24 april 1831. Gift i Visby den 12 mars 1854
med spanske vice konsuln i nämnda stad Carl Julius
Timolius "Westberg, född i Klintehamn den 27 juli 1826 och
död i Hull i England den 28 juli 1879. Amelie 'Westberg
af led i Visby den 20 januari 1905 och är begrafd i samma
gr af å Visby kyrkogård som hennes 1832 vid späda år
aflidne broder Viktor Jonas Vilhelm. Det sista af Erik
och Gustafva af Klints, född Melander, tio barn har med
henne skattat åt förgängelsen.

Ädel och kärleksfull, ljus och blid till sinnes, tänkande
på andra, glömmande sig själf, skall hon i tacksamt minne
gömmas af hvar och en med hvilken hon kom i beröring.

— 213 —

Julius och Amelie Westbergs, född af Klint, tre barn:

1. Hildur Anna Fredrika, född i Visby den 5 maj 1861.
Visby.

2. Julie Amalia Sophia, född i Visby den 20 april 1864.
Visby.

3. Anders Hjalmar, född i Visby d. 6 sept. 1866, död där-
städes d, 22 juli 1885 och begrafd å därvarande kyrkogård.

IX. Mathias Adolf Edvard, född på kungsgården 1832,
död den 11 februari 1848.

X. Viktor Emanuel, född på kungsgården den 23 juni
1836, den sjätte sonen och det yngsta barnet till Erik och
Gustaf va af Klint, född Helander. Han blef underlöjtnant
vid Gottlands nationalbeväring 1857, transporterad till Ma-
rinregementet i Karlskrona 1858, kapten 1874, Drunknade
under skridskoåkning utanför Kungsholms fästning den 1
mars 1877. Ogift. Han var begåfvad med ett mycket
sympatiskt utseende och en ståtlig figur.

XI.

Adolph, det elfte i ordningen af Erik och Charlotte af
Klints, född Gyllenstam, barn, född i Karlskrona liksom
alla hans syskon, den 27 okt. 1782, döpt den 30. »Dopvitt-
nen; Öfversten Wälbome Herr F. H, af Chapman, Öfverste-
löjtnanten Thomas Fust (nobil. Nordenstierna, stamfader för
nu lef vande medlemmar af ätten), Kamreraren Herr Carl
Joh. Schlyter, Fru Öfverstinnan Maria Elisabeth Stahre,
född Anckarloo, Fru Löjtnantskan Cecilia Sjögréen, född
Hahn, Mademoiselle Karolina Hielman.»

Adolph antogs till kadett den 23 september 1796 med
n:o 25 (92), erhöll distinktionstecknet och 1 jetong. Gjorde
sjöexercisexpeditionema 1799 med den lifsfarliga briggen
Jehu, där hans äldste broder Gustaf var chef samt 1800
med briggen Svalan. Utexaminerad den 30 september 1800
och utnämnd till fänrik vid örlogsflottan, löjtnant 1809,
kapten 1818. Afsked 1833. R, S. O. Han bevistade sjö-
krigen 1808 och 1809 samt 1813 och 1814, under det sist-
nämnda kriget som löjtnant ombord på skeppet Gustaf III.

— 214 —

Af led ogift i Stockholm 1845. Var af en egen natur, som
helst gick sin väg för sig.

XII.

1784 januari 31 föddes sonen Henrik, döpt den 2 feb-
ruari. »Dopvittnen: Generalamiralen Högw. Herr Henrik af
Trolle, Majoren Pehr Brelin, Löjtnanten Herr Carl Donat.
Feif, Fru Amiralinnan Anna Kristina "Wagenfelt, född Pe-
tersén, Fru Öfverstelöjtnantskan B. D. Stierngranat, född
Miitzow, Fröken Maria Gahn.» Henrik afled i Karlskrona
den 16 juli samma år som han föddes.

XIII.

1785 januari 16 föddes sonen Samuel, döpt den 19.
»Dopvittnen: Landshöfdingen Högwälb. Herr Sal. von Köhler,
Kammarrådet Herr Gustaf Dan. Bromée, Öfverstelöjtn. och
Ekipagemästaren Herr A. Hoffberg, Kaptenen och Riddaren
"Wälbome Herr C. A. Gyllenskepp, Fru Amiralinnan Engel
Jägersköld, f. Ulfvenklou, Baronessan och Öfverstelöjtnant-
skan Ebba Gustafva Raab, f. Lilliehom, Högwälborna Fröken
Brita Maria Psilanderskjöld och Mademoiselle Marie Char-
lotte Pehrmand.» Samuel dog i Karlskrona den 3 mars 1786.

XIV.

1786 februari 14 föddes dottern Gustafva Friederica,
döptes den 17. »Dopvittnen: Amiralen och Kommendören
Högwälb. Herr Carl Tersmeden, Ofverstelöjtnanten Herr A.
"W. Gahn, Öfverstelöjtn, "Wälbome Herr Johan Hisingskjöld,
Fru Öfverskeppsbyggmästerskan Trygg, f. Sohlberg, Fröken
Kristina Margaretha Jägersköld.»

Gustafva gifte sig på Visborgs kungsgård den 22 no-
vember 1807 med Peter Anders Almquist, född den 22
november 1775 på Visingsö. Student i Lund 1793, där han
af lade teol. examen samma år och blef fil. kand. 1795.
Student i Uppsala 1797. Tjänstgjorde därefter på Serafimer-
lasarettet och allmänna barnhuset i Stockholm 1798 — 99
och återvände det sistnämnda året till Lund och afslöt de
medicinska examina 1800. Uppbördsläkare under en sjö-

- 215 -

expedition. Biträdande läkare i Norrköping och brunns-
intendent vid Himmelstalund, samt utnämnd ungefärligen
samtidigt 1805 till stadsläkare i Södertälje och provinsial-
läkare i Gottlands södra distrikt, men föredrog Gottland.
Ledamot af Svenska läkaresällskapet 1813, Assessors titel
1814. Blef sjuk till sinnet 1815 och erhöll därför afsked
1816, Död på Visingsö den 18 april 1817,

Hans maka bosatte sig efter hans död i Karlskrona, där
hon afled den 8 maj 1848.

XV,

1787 juli 14 föddes sonen Salomon, döpt den 16. »Dop-
vittnen: Öfverstelöjtnanten "Wälb, Herr O, H, Nordenskjöld,
Amiralitetsmajoren Herr Adolf Fr. Pettersén (nobil. Rosen-
svärd), Löjtnanten Herr C, G. Tornquist, Fru Öfverstelöjtnant-
skan H, S. Fust, f. Åberg, Fru Kommissarskan Heilman och
Mademoiselle Anna Barbro Brelin.» Salomon dog på Tromtö
den 30 oktober 1790 och begrofs i Förkärla kyrka.

XVI.

1788 augusti 9 föddes dottern Ebba, döpt den 12. »Dop-
vittnen: Öfverstelöjtnanten Herr Fr. Aug. de Berg, Amirali-
tetspastorn Herr Magister Fr. Stenbeck, Amiralitetsfänriken
Herr Gust. W. Pettersson, Fru Öfverstelöjtnantskan Hedvig
K. Gahn, född Blidberg, Fru Majorskan Lovisa Cederfelt,
född Dahlin och Mademoiselle Hedvig Stahre.»

Något mera välmenande och välvilligt än hela släktens
^faster JSbba», det sista af Erik och Charlotte af Klints,
född Gyllenstam, många barn som gick till hvila under
den gröna torfvan, kan man ej tänka sig. En liten smärt
kvinna, kärleksfull, arbetsam, sann och flärdfri, som det
hem hvarifrån hon utgått, famnande och fägnande alla som
gläntade på hennes dörr.

Vi äldre i släkten minnas ännu så väl den lilla gumman,
så rar i sin hvita mössa med fina veckade krus och de
stora kanonlockarna så prydligt ordnade, alltid klädd i
svart kamlottinsklänning (något tyg liknande nutidens al-
packa), med en nedviken slät hvit linnekrage kring halsen.

— 2l6 —

Hennes stora silfveraskar med de lysande röda karamellerna,
s. k. polkagrisar, uti, som hon nigande och sirligt trakterade
med, så fort ung eller gammal satte foten inom hennes
vackra hem, med länstolar så höga och mjuka att en liten
barnunge alldeles försvann uti dem. Och huru vi då unga
i släkten än försökte göra vårt allra bästa, kunde vi aldrig
lära oss niga lika djupt och artigt som faster Ebba. Hvar-
för hon neg så fint, det var därför att hon var så ödmjuk
till sitt sinne, brukade min far säga, och han hade nog
rätt däri.

Hennes många gammaldags gedigna anrättningar föran-
ledde en gång hennes brorson, den frispråkige dåvarande
öfversten Erik Magnus af Klint, att skämtande anhålla om
en tallrik till, emedan den som stod framför honom ej
förslog att inrymma allt hvad den goda fastern i sin väl-
mening lade för honom, och när så efter detta följde en
tallrik med risgrynsvälling så tjock som gröt och med oräk-
neliga russin uti, bad han vördsamt om litet mindre än
ett hälft stop som säkert tallriken innehöll. Hälft mysande,
hälft bekymrad klappade gumman honom sakta på axeln,
sägande: »Hm, hm. Skada att jag ej råkat på vännens
smak!» Roselikören till smörgåsen i stället för middags-
supen föreföll nog herrarna allt utom inbjudande, men
djupt bugande förtärde de den med den mest älskvärda
min, hvilket föranledde värdinnan att än en gång fylla
glasen till brädden och än en gång inmundigade man lika
undergifvet det rosendoftande och -smakande sockervattnet.

Alla dessa i sig själfva så obetydliga saker äro dock
ett talande bevis på den hjärtats godhet och välvilja som
var grunddraget hos den älskliga gamla och som gjorde,
att hon bokstafligen bars på händerna af hela släkten och
vid sin bortgång sörjdes som den mest vördade och äl-
skade moder.

Hon var mycket road af sitt lilla bostonparti; man spe-
lade om påfvens skägg, men hade så hjärtinnerligen roligt
och då gumman lifligt och med ängslig ton utropade: »Högg
an tromfen, högg an» (hugg trumfen), blef det alltid jublande
skrattsalfvor, därför att hennes ton var sådan som hade

— 217 —

det gällt en förmögenhet. Hennes trotjänarinna Marie, lika
artig som sin matmoder och med sitt »värsgo» (var så god)
när hon serverade, var liksom matmodem infödd Karls-
kronit och båda talade sin födelsestads språk con
amore.

När så allas vår kära faster Ebba en vintermorgon efter
en kort sjukdom stilla inslumrade och en person som hört
att hon var sjuk skickade bud för att efterhöra hennes
tillstånd, svarade Marie å sin matmoders vägnar lika ar-
tigt som alltid: »Prostinnan hälsade så mycket och tackade
och sa' att hon dog i morse kl. 5.»

Må det ihågkommas att det är vår släkts historia som
blad för blad bindes samman och därför inristas de ringa
minnestecknen lika så visst som de stora. Trädet består
ej endast af väldiga grenar, de små kvistarna bilda dess
krona och dennas blad hviska för vinden mång' saga, som
vi äldre älska att påminna oss, men som de unga ej förstå.
Den tid kommer, du unga skara, då äfven för dig finnes
en minnenas tempelgård, och då om ej förr förstår du att
det lilla så visst som det stora återger sin egen tids bild
och dess uppfattning af förhållandena.

Faster Ebbas lefnadssaga hade ej varit den ljusaste,
men sina sorger dem behöll hon för sig själf och plågade
ingen annan därmed. Den 13 november 1813, året efter
sin faders död, gifte hon sig med fältprosten Anders Roos
vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona, född den 4 mars
1777. Deras äktenskap var barnlöst och ej lyckligt och
en dag, utan att på minsta sätt förbereda sin hustru därom,
trädde herr fältprosten, åtföljd af två vittnen, in till henne
där hon satt flitigt arbetande i sin väfstol, och befallde
henne att genast underskrifva ett papper som han medhade
och som innehöll deras skilsmässa. Då reste hon sig upp
i väf stolen och svarade med lugn värdighet: >Hvad Herren
hafver förenat skola människor ej upplösa.it Därefter åter-
tog hon sitt arbete utan att med ett ord besvara mannens
fortsatta yttrande om deras äktenskaps upplösning. De
bosatte sig sedan på hvar sitt håll men skildes aldrig lag-
ligt. Han dog som prost i Skåne.

— 2l8 —

Hennes dödsdag var den 12 januari 1868 och hennes
stoft hvilar i Karlskrona stads begrafningsplats å Vämö.

XVII.

1790 januari 12 föddes dottern Beata, döpt den 15.
»Dopvittnen: Öf ver amiralen Högwälb. Grefven Herr C. A.
Ehrensvärd, Generalmajoren Högwälb. Herr J. C. ToU,
Öfverstelöjtn. och Lotsdirektören Wälb. Herr M. B, Stiem-
granat, Majoren Herr Joh. Abr. Sahlstedt, Fru Landshöfding-
skan Högwälb. Grefvinnan Henriette von Köhler, f ödd "Wacht-
meister, Fru Amiralinnan Högwälb. Grefvinnan Ebba Ulrica
Modée, född Sparre af Söfdeborg, Fru JVLajorskan Benedicta
Lovisa von Castanie, född Santesson och Fröken Gustafva
Feif.»

Som förut nämnts, skattade Beata åt förgängelsen redan
den 5 december 1805 och hvilar vid föräldrarnas sida i
Visby domkyrka.

Från gamle kung Göstas dagar hafva vi nu följt vår
stamfaders, den småländske odalmannens, ättlingar, genera-
tion efter generation från vaggan till grafven, både dem
som efter en lång arbetsdag lagt sitt trötta hufvud till
hvila och de unga, för hvilka lifvet ej hann blifva mera
än en bok, hvars första sida de knappast hunnit ögna ige-
nom förrän den föll ur deras hand. — Hvarför? Den
frågan, huru många gånger har den ej af skälfvande läp-
par uttalats vid grafvar som gömt det käraste lifvet gaf!
Och vi

»Vi gå samma väg våra fäder ha gått.
Vår lott är densamma som fädernas lott.
Vi se samma sol, samma jord, samma haf,
Som fäderna sågo på väg till sin graf.»

219 —

Af det rika material som stått mig till buds har ej kun-
nat åstadkommas hvad som önskats. God vilja har ej
fattats, men tyvärr förmåga. Min önskan och förhoppning
är därför att en kraftigare penna en gång måtte taga upp
och mera helgjutet forma hvad jag ej förmått.

NAMNREGISTER.

De icke gifta fruntimmernas förnamn äro utsatta för att skilja dem från herrarna,
af hvilka många hafva samma initialer som fruntimren.

Abelin 97.

af Acrel, O. 113.

Adelborg 97.

Adolf Fredrik 74.

Akrel, F. 100, 102, 114, 116, 117, 146.

— , K., f. Bergqvist 102.

— , K., g. af Klint 102, II2, 114, 115,

117, 118.
Akrell, C. Fr. 100, 102, 116, 118, 142,

148, 160.
— , H. K., g. Thulstrup 191.
— , Margaretha 160.
— , M., f. Gyllenhammar iiS, 160.
Alexander, storfurste af Ryssland 172.
Almquist, G., f. af Klint 115, 117,215,

216.
— , P. A. 215, 216.
Alströmer, M. H., g. Cronstedt af Ful-

lerö 99, 115.
Amalia Maria Charlotta 118.
Améen, C. J. 41, 48.
— , G. A. 67, 108, 139, 149.

-, J. 7-

Anckarcrona, C. G. V. 146.

Anckarloo, D. 163.

— , M. E., g. Stahre 214.

Anckarsparre, C. J. 48.

Anckarsvärd, Amelie 190.

— , M. C. 26,35.

Andersson, E., g. Höckert 212.

Annerstedt, C. P. 191.

— , H. 191.

Apiarie 96.

Armfelt, E. V. 147.

Amoldsson, E. J. 146.

Artot di Padilla, D. 209.

Asp, P. O. 108.

Aspégren 16.

Barry 205.
Beckström 95.

de Berg, Fr. A. 216.

— , K. Elisabeth 162.

Bergenstråhle, A. R. 146.

Bergman, A., f. af Klint 160, 161.

— , Fr. 160, 161.

Bergstedt, Charlotte 161.

Bergström, C. G. 26, 99, 162.

Bergqvist, K., g. Akrel 102.

Berndes.

Bildt, A. 146.

Billberg, C. H., f. af Klint 70, 74, 75,

77, 83, 114, 162, 163.
— , G. 77, 156, 162, 163.
Bille 98.

— , 98, 104, 126, 127.
Billing 28,48.
Bilo 34.
Birger Jarl 119.
Björk, J. 31, 94.
-, 96.

Björkander 22.
Björner, A. 148.
— , Brita M. l6l.
— , H. 161.

— , B. K., f. Halidén 148.
— , Regina 149.
Björnstjerna, M. 131.
Blessing 27.
Blidberg 194.
— , H. C, g. Gahn 169.
Blomstedt, C. 97.
— , H. 97, 107.
— , K. 97, 122.
Bodisco 89, 90, 91.
Bolander, A. 88.
Bonde, K. Thordsson 119.
— , M., f. Carl Ulfsson Sparres dotter 119.
Bong 108.
Borg, P. A. 148.
af Borneman, A., f. Classon 190.
— , ]. A. 139.

Borneman, Ch., g. Frick 190.

— , F., g. Printzensköld 190.

Botin 162.

Bourgignon 202.

Brandel, A., g. Wallöf och Silfversvärd

151.
— , A. M., f. Lemke 148, 153.
von Braun, Th. 199.
— , V. 199.

Braune, F., f. Falkman 190.
Brelin 169.
— , Anna B. 216.
— , C. E., nobil. Carlheim-Gyllensköld

34,35-
— , P. 215.

af Brinckman, S. Ch., f. Kåhre 1 70.
Brolin, E., f. Spalding 195.
Bromée, G. D. 215.
Brummer, J., f. Tönning 142.
-, V. 147-

Bruncrona, N. A. 120, 133.
Brändström, B., f. Stenberg 155.
Broms, K., f. Helleday 155.
— , K., g. Cederström 155.
— S. 155.

Bubb, B. M., g. Klint 12.
Bugge 104.
Bunge, C. 31, 32.

Bäck i Finland, E., f. af Klint 151,152,161.
— , G. A. 152.
Bölmark, Sophie 156, 161.

von Gardell, C. 124.

Cardon, M. K. 159.

Carl VIII Knutsson 119.

Carl IX 119.

Carl X 10.

Carl XI 67.

Carl XII 44.

Carl, hertig af Södermanland (Carl
XIII) 27, 28, 31, 32, 33, 35, 36, 41,
42, 46, 47, 48, 50, 51, 53,61,66,70,
78, 81, 106, 120, 129, 132, 137.

Carl XIV 64, 121, 122, 126, 127, 129,
130, 131, 132, 166, 168.

Carl XV 174.

Carl Adolf, hertig af Västmanland 106.

Carl August af Sönderburg Augusten-
burg 121.

Carlheim-Gyllensköld, C. E. 34, 35, 137.

-, C. H. 30.

Carpelan, J. F. 85.

Casa Miranda 210.

von Castanie, B. L., f. Santesson 219.

— , G. 48.

Cederfelt, L., f. Dahlin 216.

Cedergren 48.

Cederström, A. M., f. Sparre af Söfdeborg

195-
— , B. U. 147.
— , J. 21, 26.
— , K., f. Broms 155.
Cederström, M. C, g. Cronstedt af Ful-

lerö 152.
— , O. 27, 103, 106, 107, 108, iio, III.
— , O. R. 66,91,97,103,109,111,116,

120, 121, 124, 128, 131, 139, 159,

164, 165.
af Chapman, H. 15, 18, 26, 41,44,45,

46, 71, 72, 80, 98, 214.
de Cheusses, J. H. 76.
— , J. H. A., g. Sparre af Söfdeborg

74,75,76, 114.
— , K. E., f. Temming 76.
Christernin, B., f. Dahlström 152.
— , G.

Christiernin, J., f. Dahlström 114, 149.
Christiersson, H. F. 44.
von Cristernin, H. 28, 113.
Claesson 191.

Classon, A., g. af Bomeman.
Collin, J. G. 118.
Corin, j. J. 97.
— , S., g. Kihlgren 169.
Coyet, A. M., f. Ramsten 191.
— , C. F. 139, 191.
— , Julia 191.
Cramér, E. V. C. 191.
Cronstedt af Fullerö, C. A. 107, 118,

139, 147, 152, 165.
— , H. M., f. Alströmer 99, 115, 148.
— , M. C, f. Cederström 152.
— , N. A. 96,98, 100, III, 148.
Cronstedt, C. O. 52, 55, 59, 64, 84.
Cöster 97.

Dahlfelt, C. L. 175.

Dahlin, L., g. Cederfelt 216.

Dahlström, A. K., f. Halländer 152.

-, C. J. 152.

— , Erik K. 147.

— , E. 114, 146, 149, 156.

— , J-, g- Christernin 1 14.

-, R. 145-

Dalin, D. 198.

Dalman, B. E., g. Psilandersköld 21.

— , J- !"•• S- Silfversvärd 146, iqi.

— till Flädingstorp, Ch. J., f. Snoilsky 152.

— , Fr. 152.

Danckwardt, C. A. 52, 64.

Danielsson, A., g. Rappe 182.

Dashwood 122.

Davidsson, Ch., g. Svedberg 208.

von Dessen 29,41,42.

Dominick, M., f. Fellstedt 16 1.

— , M., g. af Klint 161.

— , M. 161.

Dorms, Kristina 148.

— , 119-

— , g. Hjortsberg 1 19.

Dorph, J. J. 29.

Dreijer, Th. 104, 175.

Dufva, B. 28, 43, 121.

-, J. F.

von Diiben, C. E., f. Temming 76.

-, J- 76.

Du Rées, J. L. 97.

Edera (Brita) Judith Jönsdotter, g. Klint

12.
Edling, J. 152.
Edman, G. 148.
Egerström, A. 191.
Ehnemark, C. E. 190.
— , C. M. 187, 18S, 189.
— , E. 190.

— , H., f. af Klint 170, 187, 189.
— , H., g. Leijonhjelm 191.
— , O. 190.
— , S. 191.

Enesköld, C. F. 30,98.
Ehrenbill, U. G. 26.
Ehrenström, M., f. Pollet 85.
— , N. F. 85.
Ehrensvärd, A. 1 9.
— , C. A. 19, 20, 26, 40, 44, 77, 78, 96,

98, 219.
— , G. C. A. A. 77.
— , S., f. Sparre af Söfdeborg 75, 77,

80, 114.
Ekenman 48.
Ekman, E. 209.
— , G. 209.
— , S., f. af Klint 209.
Ekström, Maria 149, 1 56.
Engelhardt, Fr. 19 1.
— , Louise 190.
Engsten, Anna M. 63, 64.
Erik X Knutsson 119.
Erik XIV i 19.
von Essen, H. H. loi, 127.
Ewerlöf, A., f. Grothooff 185.
— , Fr. 185.
— , O., g. Virgin 185.

Fagerström, A. K., g. Westberg 213.

Fahlstedt 28, 41, 48, 56, 121.

Falk 48.

Falkman, Fr., g. Braune 190.

— > J-i S- Nordenskjöld 190.

Fasting 129.

Faxe 19.

— . 170.

Feif, C. D. 27,215.

— , G. C. 48,62, 195.

— , Gustafva 219.

Fellstedt, M., g. Dominick 161.

Fischer 98.

Fischerström, N. J. 97, 107, 121.

— , 121.

— , Jeanette 191.

Fleetwood, C. J. 91.

Fleming af Liebelitz, E. 198.

-, H. 197-

-, s. 197.

af Forsell, C. G. 131.

Forsell, J. F. 107, 118, 147.

Frans Josef af Österrike 213.

Fredin 104.

Fredrik den store af Preussen 46.

Fredman, W. 169.

de Freese, C. G. 52.

Frick, Ch., f. Borneman 190.

— , H. F. 190.

Fries-Fahlsten, J. H. 210.

Fries, A., g. af Klint 210.

— , M. K., f. Fries 210.

— , O. E. 147-

Frumerie, J. 97.

Fust, F. 34.

— , H. S., f. Åberg 216.

— , O. M., nobil. Nordenstierna (<?/' stam-
fader för nuvarande ätten N.) 28,
40, 41, 42, 48.

— , Th., nobil. Nordenstierna (stamfader
för nu lefvande medlemmar af ätten
N.) 48, 214.

Fiirst, A. 48.

Fältstjerna 78.

Gadolin, V. 118, 147.

Gahn, A. W. 81, 99, 169, 194, 215.

— , H. K., f. Blidberg 169,194,216.

— , M. K., g. Kihlgren 169, 190, 192,
193, 194,215.

— , M., g. Lorichs 191.

Gardell 89.

von Gedda, F. V.

Geete, S. S. 107, 1 1 1.

von Gegerfelt, C. A. 48.

— , G. S. 103.

Gerdes, A. K., f. Lagerheim 147.

Gersdorff 48.

von Gertten, S. B., f. Sparre af Söfde-
borg 153, 163.

Gjertta, K. Ch., g. af Puke 149, 170.

Greigh 27,31,34,35.

— 223 —

Grewesmiihl, P. H. 89.

Grill 108.

Gripenstjerna, C. 151.

Grothooff, A., g. Ewerlöf 1 85.

Grubbe, C. G. 103, 163.

Grönbohm, J. 97.

Grönlund 1 91.

Gustaf I 119.

Gustaf II Adolf 83, 85.

Gustaf III 19, 20, 25, 26, 27, 29, 31, 33,

46, 49. 50. 55. 62, 64, 65, 74, 93,

169. 195-
Gustaf IV Adolf 74, 77, 82, 83, 92, 106,

109, iio, 121.
Gustaf, prins af Vasa 112.
Gustafsson 89.
Gyllencreutz 191.
Gyllengranat, C. A. 8.
Gyllenhammar, C. G. 151.
— , Ch., f. Sparre af Rossvik.
— , M., g. Akrell 118, 148, 160.
Gyllenram, G. A. 97.
Gyllenschruf, N. 19.
Gyllenskepp, C. A. 26,215.
— , P. S. 30.
— , 122.
Gyllenstam, Ch., g. af Klint 14, 16, 20,

70, 71, 75, 76, 83, 88, 93, 142, 162,

195, 198.
— , B. E., g. Tempelman 96.
— , H. U., g. Melander 73, 148.
— , J. 14, 19. 20, 73, 196.
— , K. E., f. von Numers 14, 21.
— , Laurentia K. 18, 195, 198.

Habich 145.
Hagelstam, O. J. 139.
Hake, Karin Nilsdotter, g. Klint 12.
Hahn, C., g. Sjögréen 214.
Haldén, R. K., g. Björner.
Hall, J. 85.
von Hall, B. 147.

Halländer, A. K., g. Dahlström 152.
— , Johanna 152.
Hallbäck, H. H. 182.
Hals 134.
Hamilton, H. 175.
Hammar, C. M. 146.
Hansén, Anna K. 148.
Hansson 145.

Hauswolff, B. S., g. Stahre 163, 196.
Haverman, D. M. 107.
— , J., f. af Klint 159.
-, K. V. 159.

Hedvig Elisabeth Charlotta af Söder-
manland 32, 75, 106.
von Heidenstam, C. E. E. 146.

Helleday, A., g. Stengård 154.

— , Aurore 155.

— , Alma 154.

— . A. 154.

— , B., f. Stenberg 155.

— , Elsa 154.

— , E. M., g. Strömberg 154.

— , E., f. Johansson 153.

-. E. 155.

-, E. 155.

— , F., f. af Klint 153.

— , F., g. Lidstrand 152, 153, 154, 155.

— , G. 153.

— G. 154.

-, G. 154.

— , G. M. 141, 153.

-, G. F. 154.

-. H. 154.

-, H. 155.

— , H., f. Helleday 154.

— , Ingeborg 154, 155.

— , K., g. Broms 155.

— , Naima 155.

— , N. G. 154.

-, S. G. 154.

— . A. 154.

Helling, E., g. af Klint 158.

— , Ph. 158.

— , V., f. In de Betou 158.

Hellman 48.

von Hemert, Carolina 206.

— , E., f. af Klint 206.

— , J. E. 206.

— , J. G. 206.

— , Louise 206.

— , Mathilda 206.

Henrik, prins af Preussen 40.

Herlitz, C. G. 209.

— , G. V. 209.

— , Greta 209.

— , Gundel 209.

— , Gurli 209.

— , L., f. af Klint 209.

Hielman, Karolina 214.'

— , 216.

Hisingsköld, J. 48, 73, 215.

Hjelm, Ellen 191.

— , P. G. 191.

Hjelmstjerna, C. L. 64.

Hierta (Järta), F. K., f. Hochschild 151.

-, C. J. 55.

— , J- 147-

Hjortsberg, L. 119.

— , f. Dorms.

Hochschild, Anna 1 5 1.

— , C. 160.

— , F. K., f. Hierta (Järta) 151.

224

Hochschild, G., g. Poppius i6o.

-, J. H. 151.

— , Lovisa 160.

Hofifberg, A. 215.

Hoffman, E., g. af Klint 196.

— , D. E., f. Rundberg 196.

— , 169.

-, J. 196.

von Hohenhausen, C. J. 27.

— , M. S. 147.

Holdtz, H. A. 163.

Holst 48.

von Horn, A. H. 28, 34.

Horn af Rantzien, B. P. 28, 34.

— , H. R. C. 122.

Humble, C. 44, 46.

Humble, J. 170.

Höckert, A. 211.

B. 211,

C. 212.

E., f. Andersson 212.
E., g. Lindström 211.
E. 211.
G. 212.

L., f. af Klint 211.
M., f. von Segebaden 21 1.
S. 212.
V. 212.

Högfeldt, P. J. 144, 145, 146.

Hök 78.

Hökeflycht, E. G. 30,41.

In de Betou, V., g. Helling 158.
Isaksson, M. G., g. Pettersson 206.

Johan III 1 19.

Johansson, E., g. Helleday 153.
Jusléen 48, 51, loi.
Jägersköld, Ch. L. 21, 103.
— , E., f. Ulfvenklou 215.
— , F. L., g. von Rajalin 147.
— , Kristina M. 215.
Jönsson 169.

Kaas 104.

Kaijser, G. 185.

— , C, f. Liljenstolpe 185.

-, S. 185.

Katharina II af Ryssland 82.

Kenlock, V., g. Lagerheiin 153.

Kihlgren, H., g. af Klint 81, 149, 170,

171.
— , K., f. Gahn 169, 190, 191, 192, 194.
— , M. G. 169, 192.
— , S. 4t, 169, 170.
— , S., f. Corin 169.
— , Z. A. 169.

Kindbom 22.

Kjörling 48.

af Klercker, C. N. 52, 64.

Som flera medlemmar af ätten Klint hafva

samma initialer, utsätta vi här denis förnamn

för undvikande af misstag.

Klint

Adolphine 190.

Annika 1 1.

Brita Maria, f. Bubb 12.

(Brita) Judith Jönsdotter Edera 12.

Börje 10.

Börje II.

Erik II, 12.

Esaias 12.

Henrik 19, 215.

Håkan 9, 10.

Håkan lO.

Ingegerd II.

Johan II.

Karin Nilsdotter Hake 12.

Maria 1 1 .

Nils (Nicolaus) Birgeri 10, 11.

Sune 10.

Sara, g. Lindbohm il.

Salomon 72, 215.

Samuel 215.

Klint nobiliserad af

Adolf loi, iiS, 156, 214.

Beata 87, 219.

Brigitta 20, 21, 94, 1 15, 143.

Carl 15, 18, 25, 30, 73, 79, 81, 93, 94,
95, u6, 121, 125, 138, 143, 153,
163, 164, 165, 166, 167, 168, 169,
170, 171, 179, 180, 192, 193, 195.

Charlotte, f. Gyllenstam 14, 16, 20, 70,

71. 75. 76, 83, 88, 93, 143, 162, 195,
198.

Charlotte E., g. Billberg 70, 74, 75, 77,

83, 1 14, 162, 163, 190.

— K. 117, 146, 147, 148, 151, 156.
Erik 12, 13, 14, 15, 16, 18, 19,20,25,

27, 28, 29, 30, 33, 35, 38, 39,41,47,
48, 50, 51, 53, 54, 55.63,65,66,70,

72, 74, 75, 77, 78, 79, 80, 81,82,83,

84, 86, 87, 88, 89, 91, 92, 93, 95,
103, 105, 120, 143, 162, 195, 198.

— 93, 115, 148, 156, 198,200,213,214.
Erik Gustaf 1 1 5, 124, 136, 140, 142, 143,

144, 145, 146, 148, 151, 152.
Ebba, g. Roos 190,216,217,218.
Fredrik 18, 47, 55, 73, 81, 107, 194, 195,

196.
Gustaf 9, 13, 14, 15, 16, 18, 20, 21, 22,

23, 24, 25, 26, 27, 29, 31, 32,34,35,

225 —

15

44.47,48

57,58,59

74,75,77

96,97,98

I04,

105

112,

113

"9,

120

126,

127

133,

134

140,

141

i66,

167

,215,

216

, 149

116,

118

114,

115

46, I

61.

36,37,38,39,40,42,43,
49,50,51,52,54,55,56,

60, 61, 65, 66, 67, 70, 73,
79,83,84,86,93,94,95,
99, 100, loi, 102, 103,
106, 107, 108, 109, III,
114, 115, 116, 117, 118,
121, 122, 123, 124, 125,
128, 129, 130, 131, 132,

»35, 136, 137, 138, 139,
142, 146, 147, 148, 160,

171, 195-
Gustafva, g. Almqvist 1 15, 1 17;
Hedda, g. Melander 115, 146,
Jeanette 149, 195.
Jonas 47, 55, 73, 98, loi, 115,

148, 156, 196.
Kerstin, f. Akrel 102, 112,

117, 118, 138, 141, 142, I
Lovisa U. 148, 162.

af Klint

Adelaide, g. Nauckhoff i, 3, 183.

Alfred 210.

Amanda, f. Fries 2 1 0.

Amelie, g. Bergman 160, 161.

Amelie, g. Liljenstolpe 185.

Amelie, g. Westberg 213.

Amelie 146.

Amelie 147, 148, 156.

Anna 158.

August 149, 150.

Aurore 152, 153.

Axel H. 160.

Axel 161.

Börje G:son 159.

Carl August 148.

Carl Axel 207.

Carl Constantin 149.

Carl 161.

Carl 185.

Charlotte, f. Wernstedt 150.

Ebba, g. Bäck i Finland 151, 152, 161.

Ebba 151.

Edla, f. Hoffman 196.

Elin H. 161.

Ellen, g. Weston o. von Hemert 206.

Ellen 211.

Elisabet, f. Helling 158.

Elise, f. Rappe 182, 190.

Emelie, f. Ljungholm 211.

Emma 212.

Emmy, g. Leijonhufvud och Widstrand

187.
Emy 151.
Erik Johan 199, 200, 20I, 202, 203,204,

205.

Erik 196.
Erik A. 207.
Erik G:son 159.

Erik Magnus 168, 170, 171, 172, 173,
174, 175, 176, 177, 178, 181, 191,

193-
Flora, g. Helleday 152, 153, 154, 155.
Fredrik V. 148, 149.
Gerda, f. Svedberg 208.
Gustaf O. 151.
Gustaf 3, 158.
Gustaf 208.
Gustafva, f. Melander 156, 197, 198, 199,

200, 213, 214.
Hedda, f. Kihlgren 81, 149, 169, 170,

171, 180.
Hedda, g. Ehnemark 170, 187, 193.
Hedda S., g. Melander 196, 197, 198,

199.
Hedvig, g. Virgin 183.
Hedvig III.
Hermina 159.
Hilma, g. Uddin 207.
Hilma 155, 161.
Hilma 159.

Ida, g. Haverman 159.
John Erik 205.
Julie 151.
Kerstin.

Laura, f. Silfversvärd 146, 191.
Lina, g. Herlitz 209.
Lina, g. Höckert 21 1.
Lita 210.

Mary, f. Stewart of Advorlich 205.
Maria A., f. Pettersson 206, 207, 208.
Mathilda, g. Ljungholm 211,212.
Mathias 214.
Minna, f. Dominick i6l.
Oscar 206, 207, 208.
Ottilia 187.
Otto 168, 170, 171, 17S, 179, iSo, 181,

182, 190, 193, 194.
Sophie, f. Sontag 160.
Sophie, g. Ekman 209.
Sophie 151.
Theodor 210.
Thilda, f. Sontag 158.
Viktor Emanuel 214.
Viktor Jonas 212, 213.
Viktor 156, 157, 158, 191.
Viktor G: son 159.

Klintseus, Nicolaus Birgeri 10, 11.
von Knorring, S. S. 147.
Koch, H. M. 195.
Kock, Lovisa Ulrika 196.
— , A. 44.

— 226

Kock, P. F. 97, 103.

— , 122.

Krafft, P., d. y. 31.

Kreuger, E., f. Tenger 191.

— , Thérése 191.

— , J. H. 140.

Kristian VIII af Danmark 125, 126.

Kruse 53.

von Krusenstjerna, Carolina 162.

— , H. 158.

— , M. S. 28.

— , S. 190.

Kurck, A. F. 96.

Kuylenstjerna, C. V. 28, 33.

Kåhre, S. C, g. af Brinckman 170.

Kämpe 94.

von Köhler, H., f. Wachtmeister af Jo-

hannishus 219.
— , S. 215.

Lagerberg, C. 147-

-, S. 175-

— , Ulrika 153.

Lagerbjelke,J.G.98,99,io5,io8,i09,ilo.

— . J- 139-
— , C. 1 10.

Lagerheim, Anna 142.

— , A. K., f. Gerdes 147.

— , B. Ch., f. af Segerström 153.

-, C. O. 153.

— , E. 102, 147.

- E. J. 153.

-, G. 153.

— , V., f. Kenlock 153.

Lagerstråhle, P. G. 34, 170.

Langensköld, A. T. 107.

Lawford 107.

L'Eclair (nobil. Clairfelt), M. L. 107.

Leczinsky, C. G. 186.

— , E., f. Liljenstolpe 186.

Lefrén, J. P. 127.

Leijonankar, F. V. 30,48,195.

Leijonhjelm, A. 191.

— , Augusta 192.

— , G. Augustinsson 192.

— , H., f. Ehnemark 191.

— , Maria 192.

Leijonhufvud, E., f. af Klint 187.

— , E. 187.

— , Kerstin 187.

Lemke, A. M., g. Brandel 148, 153.

Lewenhaupt, C. E. 107.

Lidman, C. 146.

Lidstrand, F., f. Helleday 152, 153, 155.

-, O. 155.

Liljenanckar, M. 44, 198.

Liljenstolpe, A., f. af Klint 185.

Liljenstolpe, E., g. Leczinsky 186.

— , O., g. Löwen 186.

— , O., g. Kaijser 185.

-, O. 185.

Lilliehorn, E. G., g. Raab 215.

-. P. 41.

Lillienberg, H. S., g. Palmquist I46, 149.

Lindberg, J. O. 97, 107.

Lindbohm, J. II.

— , S., f. Klint II.

Linderstedt, F. 28, 70.

Lindström, Anna 211.

— , E., f. Höckert 211.

— , E. 211.

— , Greta 211.

Ljungholm, A. 213.

— , A., f. Westberg 213.

— , C. A. 211, 212.

— , C. F. 213.

— , E. 213.

— , E., g. af Klint 211.

— , H., g. Petterson 213.

— , M., f. af Klint 211, 213.

— , R. F. 213.

— , Vera 213.

Lorichs, Fredrique 191.

— , F. N. 191.

— , M., f. Gahn 191.

Loven, K. 107.

Louise Charlotte af Mecklenburg-Schwe-

rin 82.
Ludvig af Bourbon 84.
af Lund, C. J. 107.
Lundberg, P. R. 175.
Lundström.

Luntebergius, M. Z. 10.
Lustig 23.
Lychou 23.
Lång, Anna V>. 162.
Löfgren, C. 156.
Löwen, C. A. 186.
— , Elsa 186.

— , O., f. Liljenstolpe 186.
— , O. 186.
Lövenskiöld, H. 175.
von Lövenörn 104, 118.

Malmborg, J. 147.

Malmsköld, J. D., g. Tersmcden 198.
Manderström, L. 1 75.
Mannerskantz, N. 99.
Martin, P. R. 147.
Maximilian af Mexiko 203.
Meijer, H. 119.
Meijerfelt, J. A. 65.
Melander, G., g. af Klint 156, 197, 198,
19g, 200.

227

Melander, H. U., f. Gyllenstam 148, 197.

— , H. S., f. af Klint 115, 196, 197.

— , J. E. 197-

— , I. K., f. Åberg 197, 198.

— , J. M. 147. 197-

— , J. 21, 149. I97> 198.

— , S., g. Fleming af Liebelitz 197.

Melin, H. M. 146.

Mittler 162.

Moberg, P. 95, 1 51.

Modée, C. V. 28, 33, 41, 48, 78, 96,

lOI.
— , E. M., f. Sparre af Söfdeborg 219.
— , E., g. Mörner af Morlanda 74, 75.
Munck, A. T. 42.
Murbeck, C. 196.

Miitzow, B. D., g. Stierngranat 215.
Myhrman. J. R. 147.
Mårtensson, Margaretha 149.
Martha, Erik Knutssonsdotter 119.
Möllersvärd, O. R. 42.
Mörner af Morlanda, A. O. 75-
— , E., f. Modée 74, 75.
— , G. 78, 126, 128, 129, 130, 131, 132,

133-

Nauckhoff, A., f. af Klint 1,3, 183.

— , C. 183.

Nauckhoff, H. J. 27, 28, 41, 48, 56, loi,

103, 121, 164.
Neijendorff 62.

Nicolaus, storfiarste af Ryssland 172.
Nicholsen, E., g. Stewart of Advorlich

205.
Nilsson, nobil. Skytte af Sälra I O.
Nilsson, S. 119.
Nordenanckar, J. 18.
— , G. P. 103.
Nordenskiöld, A. 72.
— , O. G. 72, 73.96, 97- 104,

118, 126, 128, 133, 139, 147, 170.
Nordenskjöld, A. 190.
— ) J-) S- Falkman 190.
— , O. H. 19,26,28,31,33,37,40,41,

48,50. 51. 55. 56, 57. 58, 59.61,66,

67, 72, 82, 95, 100, 103, 104, 113,

140, 160, 216.
Nordenstierna, O. M. (<?;" stamfader för nu

lefvande grenen) 28, 40, 41, 42,

48.
— , Th. (de nu lefvande medlemmarna

äro hans ättlingar) 48, 214.
Norman 121.
von Numers, K. E., g. Åberg, nobil.

Gyllenstam 14, 21.
Nyman 145.
Nyström, Th. 194.

Öländer, G, 60, 62, 64.
Olbers 96.
Olssen 171.
Orrschöld, G. B. 97.
Oscar I 93.

Oscar Fredrik, hertig af Östergötland,
(Oscar II) 46, 80, 172, 173,175 1 78.
Österman, C. D. 147.

Palander, L. A. 18.

Palm, T. 146.

— , T. 146.

Palmquist, C. F. 148, 151, 153.

— , M. D. 26, 48, 51, 55, 57, 58, 61, 73,

121, 122, 149, 153, 164.
— , Maria 153.
— , vSophie 151.
Paul II af Ryssland 83.
Paulsson 1 3 1 .
Pehrmand, Marie C. 215.
Peijron, A., g. Sparre 175.
— , E. A. 175.

Peter den store af Ryssland 47.
Peterson, A. 179.
— , E., g. von Segebaden 212.
Pettersén, A. F., nobil. Rosensvärd 103

216.
— , A. K., g. Wagenfelt 21,215.
— , C. J. 22, 99.
— , C. R. 21, 22.
— , O. 22.
Petterson, B. 213.
— , Elna 213.
— , Eva 213.
-, H. 213.
— , H. F. 213.
— , H., f. Ljungholm 213.
— , Selma 213.

Pettersson, Ch., f. Åberg 164.
— , H. 206.
— , G. W. 216.

— , M., g. af Klint 206, 207, 208.
— , M. G., f. Isaksson 206.

— , 145-

Peyron, G. Abr. 107.

Peyton 107.

Pihl, E. H. 97, 107.

-, G. 97.

— , G. S. 148.

Piper, C. U. 96, 99.

Pipon 122.

von Plåten, B. B. 98, 103, 139.

— , B. J. E. 191.

PoUet, M., g. Ehrenström 85.

Poppius, G., f. Hochschild 160.

Posse.

Printzensköld, A. 189, 190.

228

Printzensköld, F., f. Borneman 190.

Psilanderhielm, G. 30.

— , P. A. 121.

Psilandersköld, B. E., f. Dalman 21.

— , B. M. 215.

— , J., g. Snoilsky.

— , Laurentia 21.

— , N. 16, 162.

— , P. Elisabeth 164.

Puke, J., nobil. af 26, 28, 41, 44, 48, 5°.
59, 60, 65, 66, 122, 123, 124, 125,
128, 130, 131, 132, 133, 134, 149.
170.

af Puke, Ch. A., f. Stjernstedt 191.

— , F. M. 191.

— , K. Ch., f. Gjerta 149, 170.

Puységur 86.

Påhlman, A. 178.

Qveckfelt, J. M. 35.

Raab, A. U. 97, 107.

-, C. J. 31-

— , E. G., f. Lilliehorn 215.

-, J- J. 97.

Rahm, C. A. I46.

von Rajalin, F. L., f. jägersköld 147.

— , S. M. 27, 52, 84, 85, 86, 116.

Ramberg 53.

Ramsay, J. V. 147.

Ramsten, A. M., g. Coyet 191.

Rappe, A., f. Danielsson 182.

— , E., g. af Klint 182.

— , F. V. 182.

Rehbinder, ]. A. 147.

Reuterholm, G. A. 83.

Reuterskiöld, C. 137.

— , Henrietle 151.

Richard Lejonhjärta 155.

Richissa, prinsessa af Danmark 119.

Richnau, J. V. 147.

Ringheim, A. F. 48, 145.

Ringius 190.

Risellsköld 96.

Robert III af Skottland 205.

von Rohr, E. B. 107.

Roman 97.

Roos, A. 218.

— , E., f. af Klint 190, 216, 217, 218.

von Rosen, G. R. 147.

Rosenblad, Ch., g. Wcrnstedt 150.

— , M. 96.

Ro«én von Rosenstein, M. 27.

— , N. 99.

Rosensvärd, A. F. 48, 103, 113,215.

— , A. V. O. 148.

Rosensvärd, C. R.

-, J. S. 107.

Rosenquist af Akcrshult, L. 146.

Roth, O. B. 163.

Roussin, A. R. 18S.

Rubin 23.

Rummel 18.

Rundberg, D. E., g. Hoffman 196.

Rundquist, N. M. 122.

Runeberg, E. 149.

Ruth, S. 13, 196.

Ruuth, E. 194.

Rålamb, C. S. 146.

Sahlstedt, J. A. 41, 48, 51, 219.

Salén, V. 152.

— , Vilhelmina 152.

Sandberg 122.

Sandell 62.

— , O. L. 21.

Sandels, V. 175.

Sandvall 145.

Santesson, B. L., g. Castanie 219.

von Schantz, C. P. U. 170.

Scharff, P. H. 63.

von Segebaden, E. 212.

— , E., f. Peterson 212.

— , M., g. Höckert 212.

af Segerström, B. C, g. Lagerheim 153.

af Schultén, N. G. 115, 1 16, 123.

Schultz von Aschenraden, H. C. 61.

Schlyter, C. J. 214.

von Schwerin, E. Ph. 146.

Schiitzercrantz, J. H. 27, 59.

Schönström, J. A. 21.

Sergel, J. T. 19,46.

Silfverhjelm, J. U. 85.

Silfverstolpe, G. 94, 146.

Silfversvärd, A., f. Brandel, g. förut
Wallöf 151.

— , Augusta 191.

— , J., f. Dalman 146, 191.

— , L. G. 146, 152.

— , L., g. af Klint 146, 191.

Sixtensson, N. 119.

Sixtensson till Tofta, S. 119.

Sjögréen, C, f. Hahn 214.

Skijtte, H. Nilsson (Skytte af Sätra) 10.

Skogman, C. J. 125, 135, 140.

Smith, S. 49, 50, 54, 94.

Sneedorff 98.

Snel 145.

Snoilsky, C. 152.

— , Ch. J., g. Dalman 152.

— , G. 147-

— , J., f. Psilanderskjöld 1 98.

Sohlberg, g. Trygg 215.

229 —

Sontag, A., f. Sundborg från Finland

158, 160.
— , K. V. 158, 160.
— , S., g. af Klint 160.
— , Th., g. af Klint 158.
Sophia Magdalena 85.
Spalding, E., g. Brolin 195.
Sparre, C. Ulfsson 119.
— , Th. 11.

— , Ulfsdotter M., g. Bonde 119.
Sparre af Rossvik, A., f. Peijron 175.

- s. 175.

• — , Ch., g. Gyllenhammar 1 5 1.
Sparre af Söfdeborg, A. M., g. Ceder-

ström 195.
— , B. S., f. von Gertten 153, 163.
— , C. 162.
— , G. 184.
— , E., g. Modée 219.
— , E., g. Virgin 184.
-, J. 76.
— , J. H. A., f. de Cheusses 74, 75, 76,

114.
— , R., g. Wrangel af Saussis 162.
— , S., g. Ehrensvärd 75,80, 114.
— , S., f. Sparre af Söfdeborg 184.
Sparre, A., f. Peijron 175.
-, S. 175-
Stackelberg 65.
— , G. 191.
von Stahl 145.

Stahre, B. S., f. Hauswolff 163, 196.
— , Ch. E. 21.
— , Hedvig 216.
— , M. 21, 23, 195.
— , M. E., f. Anckarloo 214.
Stark, H. 16.
von Stedingk, V. 30, 35, 52, 60, 62, 64,

121, 164.
Stenbeck, Fr. 216.
Stenberg, B., g. Helleday 155.
Stengård, A., f. Helleday 154.
-, G. 154.
— , G. F. 154.
-> P- 154.
-, 154.
Stewart of Advorlich, E., f. Nicholsen

205.
— , J. 205.

— , Mary, g. Klint 205.
Stierngranat, B. D., f. Miitzow 215.
-, H. 95.
— , M. B. 79, 219.

Stjernstedt, G. C. A., g. af Puke 191.
Strandmark, M. 162.
Strömberg, B. 154.
— , E. M., f. Helleday 154.

Strömfelt, C. A. 65.

Stuart, Maria af Skottland 205.

Sture, Sten, d. ä. 119.

Ståhl, B. K., f. Nordling 70.

— , S. 69, 70.

van Suchtelen, J. P. 126, 127.

Sundborg från Finland, A., g. Sontag

158.
Sundholm, Ulrika K. 149.
Sundin 96.
Sundvall, C. F. 196.
— , Brita U. 196.
— , Johanna 21, 195, 196.
Sylvander, C. Fr. 161.
Svahn, C. A. 1 6.
Svedberg, Ch., f. Davidsson 208.
— , G. 208.

— , G., g. af Klint och Widberg 208.
Söderhjelm, V. B. 191.
Söderström, F. 97.

von Tegetthoff, V. 203, 204.
Tempelman, B. E., f. Gyllenstam 96.
— , O. S. 95, 96.
Temming, Ch. E., g. de Cheusses o.

von Diiben 76.
Tenger, E., g. Kreuger 191.
Tersmeden, C. 26,215.
— F. A. 145-
— , I. D., f. Malmsköld 198.
Thulstrup, H. K., f. Akrell 191.
af Thunberg, D. 1 5.
Tingvall, C. J., nobil. Anckarsparre 48.

-, C. j. 97.

Tisell, E., g. Vult von Steijern 191.

Tjäder, C. 16.

Toll, J. C. 219.

Topelius 122.

Tornquist, A. 27.

— , C. G. 95, 97, 121, 216.

— , Fredrika A. 195.

— , E. G.

Treutiger 103, 121.

Troilius 96.

af Trolle, H. 19, 215.

— , C. H. 137, 149.

-, H. 9.

— , M. C, f. af Trolle 170.

Trygg 169.

— , f. Sohlberg 215.

Tschitschagoff 49, 65.

Tungvogel 98.

Tulin 97.

Tönning, ]., f. Brummer 142.

Törning, J. 52, 64.

Törngren, L. M. 148.

Törnström, J. 72.

230 —

Uddin, H., t", af Klint 207.

— , H. 208.

— , J. 208.

— , Maria 208.

— , R. 207.

Uggla, G. V. 147-

Ulfvenklou, E., g. Jägersköld 215.

Ullner 41.

— , 116.

Ulrika Eleonora 67.

Undén, F., g. Wallöf l6l.

Wachtmeister af Johannishus, A. 175.
— , C. A. 27,28,31,71,80,82.

-, H. 44-

— , H., g. von Köhler 219.

— , H. F. 28,71, 163.

-, R. 175-

Wagenfelt, A. K., f. Pettersén 21,215.

— , C. M. 48.

— , Fr. 39, 162.

— , O. 198.

Waldemar den store af Danmark 1 1 9.

Wahlfelt, J. A. 147.

Wahrberg, C. G. 107.

Waldau 94.

Wallberg, G. 14 2.

Wallöf, A., f. Brandel 151, g. sedan

Silfversvärd.
— , F., f. Undén 161.
-, J. J. 148.
— , P. 148, 151.
Warberg, P. J. 97.
Vasa, Gustaf I 1 19.
Weidenhielm, C. 195.
Wernstedt, Ch., g. af Klint 150.
— , Ch., f. Rosenblad 150.
-, J. O. 150.
Wesslo, F. 147.
Westberg, A., f. af Klint 213.
— , A., g. Ljungholm 213.
— , A. 214.

— , A. K., f. Fagerström 213.
-, C. J. 213.
— , Hildur 214.
— , Julie 214.
— , J. F. 213.
Weston, Christine 206.
— , E., f. af Klint 206.
— , E. 206.
— , Dora 206.
— , Hilda 206.
— , Nelly 206.
Whitlock 36, 48, 53.

Widberg, C. 208.

— , G., f. Svedberg 208.

Vidén, Betty 152.

Widegren, E. H. 160.

Widstrand, C. A. 1 87.

— , E., f. af Klint 187.

Wieselgren, H. 178,200.

Vigholm 107.

Vinge 94.

Virgin, Agnes 185.

— , A. 27, 28, 64.

— , Ch. A. 28.

— , E. 184.

— , E. 184.

— , E., f. Sparre af Söfdeborg 184.

— , F. I. 185.

— , Hedvig 184.

— , H., f. af Klint 183.

— , H. 184.

— , I. 183.

-, I. 184.

— , O., f. Ewerlöf 185.

— , O. 185.

af Wirsén, C. J. 127, 128, 130, 131, 133,

139. »49-
Wissiak 203.
Wolffelt, G. E. 97.
Wolfram 1 07.
Wollin, P. 97.
— , 28, 48, 56.
Wrangel, F. 173.
Wrangel af Lindeberg, P. A. 79.
Wrangel af Saussis, A. J. 21, 26, 28, 3 1,

33.38,77,80, 104, 113.
— , A. J. 106, 107, 108, 109, I I I.
-, F. U. 175-

— ■, R., f. Sparre af Söfdeborg 162.
Wrede af Elimä, F. 82.
— , L. 175.

Vult von Steijern, E., f. Tisell 191.
— , H. V. 191.

Zachau, D. 27,48,82,103.
Zander, D.

— , J. 149.
Zelle 96.

Åberg, C. Fr., nobil. Gyllenstam 162.
— , II. S., g. Fust, nobil. Gyllenstam 2 1.
— , K. E., f. von Numers, nobil. Gyl-
lenstam 14, 21.
— , J. K., g. Helander T97, 198.
— , J. Z., nobil. Gyllenstam 14,19,20,72.
Åhlström, Karolina 156.

— 231

ÄTTLEDNING

för

nu lefvande medlemmal

Släkten af Klint. ' '

Upprättad i April 1905.

Ldera, * 1653, f 1717.
t 27 6 1741.

'68 g. m. Katharina

O) 2 o"

00 r1

U

« in

_ « in

vo dl C"

o» ^-

":> • *>

* r-*

^?2 CO Ul
CO <N ■"! to

O

r-^

■""I < -K

» IM -
<5 ^ H^

fe^

2 ÖS

- a o^

in <J
00 ^ -•

rH o fN

JnJ in 00

ea

"O ^.

''I

So

* CO

CO . jS

-o .a

« K S

-i-co "*

2 ÖS

;^S

00

XI/) ^

* - ^,

2 00 00 S

C ^ tH .w

)S J t!
tH o G

•* fl i;

ri -< 00

00 tH 00
CO^ lO

3 f^ "^"
•~ in (s

t; 00 00

o (O 2

<N 4) C

ro 5 r»
00 "^ 00

•^ 3 T-l

I— >

00

xsio"'"'

."2 m r»

^00 00
fc '-I -^

rf

2 "^^^^

oo

00

oa

,-00 rH

tJ 0.»

•t

o --OJ

a

Q> 00

^ -H ♦

•-1

S(

Ellen, * 3/, 1886.

ÄTTLEDNING

nu lefvande medlemmar af
Släkten af Klint.

Upprättad i April 1905.

Håkan, * 1523, t . bonde i Kronobergs län.

Börje Klint,

, befallningsman.

Nils

Birgeri

Klintoeus, *

1603,

t 1694,

prost

i Järsnäs och Forserum.

1634

g-

m.

Karin

Nilsdotter

Hake,

* 1616,

t 1669.

Erik

Klint, *

1642,

t 1706, kyrkoherde

i Järsnäs och Forserum.

1673

g. m.

Brita

Judit

Jönsdotter

Edera,

* 1653,

t 1717.

Esaias, *

1685,

t !«/

4 1740, härads

höfding och lagman.

G.

m. Brita

Maria Bubb, * 1705

. t "e

; 1741.

Erik, * 6/io 1732, f '"/

1812, öfverste, vice landshöfdiug.
Charlotta Gyllenstam, * 2

Adlad
2 1749,

1805 af Klint.
ou 1808.

18 'g 1768 g. m. Katharina

^ Mj] ro

;^ Cd <D

00 xä d

S!^!

m^3 rt

'^ p"

«"■

■•"in

« 'mS

'^'■22

•f-Q-H

Sa o

-HO^

. k,
00 rt

ooy

9R"

^►^•^

a-o

o =
0;S

-I- XJÄOO ^ .

2 2; 2 .- a

»,- . p * rt j:;

rf^

^3^

g <3 -

I ^- . 00 00

■C 00 73 n

c »^ ctT i. a a

£ <o~rt .0 B C/5

T3 rt

a ,2

ew

B .
5B

B c"

■Mg

" ^ S S

.tio;

^ 10— ö •

* OM .2

-CB ; -
"^Ö *- .c
> S 5

B

,

a

' '

t/)

r^

J3

B^

^0

M O

^ -M °

2 « g
- a .

2 c" K * ^ ^

£ S

2 c"

-B ^

* ffl.S

. S'5

tu) o Kl 1; O

§5x iX 5 b =£2 å ^B B

:S ^

t, B?^""

ii > 2;

00 ^ -"

t^ w

s «

o 4>

o

B g B.^
£ 2rr S^

Sooo « . S,
■-C <j\ 2 '^

to •- .5"

> ro

sa

»•0 00

"B 00

. B B

o « rt

[^ a t.

M ja «

1W a

rS2

= Ba

°° 2

5. ~.- ^

^ °
50

> -a ^

Erik, • I8/3 1901.

Börje, * 15 j 1903.

O 4) "O rt

" Jd k.'

u a C;

2 -S-d

säa

o'.S « ro

o

r> a u

2«

XC 00 't'

22 -^ °°

So

II

■HgS

.00 05

ro "-• "^

■■-w

« 2*

H 3

■^0

■;i-j *; „-
■a o " ^
o o, * ^

■Jf i> K

uo 3 o .5

- 2 a
.c O a

Victor, * 17, g 1904.

£Z;en, • 8/, 1886.

f

PLEASE DO NOT REMOVE
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET

UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY

BRIEF

C5
0012345

t)l«

1.M4HÖ

Ccntraltr., Stblm.