Skip to main content

Full text of "Anteckningar ur släktpapper"

See other formats


Digitized by the Internet Archive 

in 2010 with funding from 

University of Toronto 



http://www.archive.org/details/anteckningarurslOOnauc 






«^^.!f ®©. 



!GER 

, PRBöIKOÅMSETl \ 

' WAR T FAL T PRE DI KA N TU A M^K 

SEDIKN KyRKOHEMpE: iJEflSNÅSJyAHflAFSt __ 

SAL fQEN AU6^^ MEÖ S/N-J<iHPST/^U^:UAR/^ N/L3 
åOTTER mK£FÖdAmM. KOM/ÅCffTENSmpÅmS^APlAT 
6 SO/VER aC/^^&OmAk AFS9MNAtiefHmRAM6A4A^/66^ 



^J^^ 



'.tj \^ Ii 



^lA^ 



/SEMH AR OCH H ER UA/pB/l SOJ/EN OF/V ^ 

KUS^NKl/nT FOD AS/6^t OCH 13^ 

^r.^. . ^ , A0ERS ÅLDERÖOAf FO/iOPONATPÅSTå 

'MMBR Jsmt/ÅS OCH FÖRSE RUMS FQfiSmiÅ 

\ A^/6aO M EM l(^EN O M OODEN SA L I (^EÅ 

Apan KALL A t) o /706 

'^A-MF ^AA/S /CÄRA HUSTRU OEA/(}M0FR 
'^ ^ATROHA/V HJUÖfTHJOkSdOTTER ^ 
" E{>ERAEÖ0AiJf6S3 KOM i ^ 

^ ÅCKTFNSKAP A^ /Ö/J 
A FL A T '7S0A/£R OCH 9 oöm 
RAR OCH SALJGEN 
: J^FSO/^HAOOA^ //// 




GRAFSTENEN I JÄRSNAS. 



ÄTTEN AF KLINT 



ANTECKNINGAR 
UR SLÄKTPAPPER 

AF 

ADELAIDE NAUCKHOFF 

FÖDD AF KLINT. 



CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM I905. 





Erik af Klint 
f. 1 90 1. 



Gu STA K AF Klint 
f. 1858. 

Elisabet af Klint 
f. Heli.inc. 1869. 



Börje af Klint 
f. 1903. 



Gustaf af Klint 



TILLÄGNAS DESSA BLAD UR VÅR SLÄKTS HISTORIA 

TILL STÖRRE DELEN HÄMTADE FRÅN DIN FARFADERS, 

VICE AMIRAL GUSTAF AF KLINT, ANTECKNINGAR 



VANSKAPSFULL T 
AF 

ADELAIDE NAUCKHOFF 

FÖDD AF KLINT. 



Ialla tider har ett utveckladt sinne 
för familjen varit det säkraste 
I tecknet på ett sundt och kraftigt 

folk, liksom omvändt ringaktning för fa- 
milj och familjetradition säkert har vittnat 
om släktens förfall Det är familje- 
känslan som gör släktet starkt och adlar 

det I storstädernas hvirflande 

malström drunknar känslan för hemmets 
traditioner i kampen för tillvaron. Det 
moderna kulturlifvet verkar otvifvelaktigt 
hämmande på familjesinnet. Men hvad kan 
göras för att främja denna familjekänsla? 
Svaret lyder: Skrif fatniljehistoria. Hvar 
finnes nu för tiden den gamla familjebibeln 
eller huspostillan, hvari husfadern omständ- 
ligt nedskref de viktigaste händelser och 
data i familjen? Hvem skrif ver nu familje- 
krönikan? I kyrkböcker m. m. kunna de 
önskade upplysningarna erhållas. 

Skrif alltså familjehistoria och lär den 
kommande generationen att hålla familje- 
traditionerna och namnet i ära — och att 
föra släktens krönika vidare! Det skall 
gifva sammanhållning i familjen och folken 
förökad styrka." 



Vid Örlogsmannasällskapets sekularfest i Karlskrona 



den 3 maj 1872. 



"Likt stilla norrsken, som från himlen leder 
de strålar flammande åt fjärran hän, 
med nordmans kraft och med dess enkla seder 
har namnet Klint oss lyst och lyser än. 

Farfaderns, en af flottans patriarker, 
och sonen Gustafs, lugn och hög han går 
höljd af ära, stjärnor af monarker, 
hans egen hand den egna tegen sår. 

Näty hvar och huru skepp på våg skall föras. 
Farfader, son och sonsonen oss lärt, 
ej' vindens sus på skeppsdäck mer skall höras, 
då deras namn hos oss ej' hålles kärt." 



JOHN AmÉEN. 



KÄLLOR: 

Den af kommendör Viktor af Klint upprättade stamtaflan. 

Gr af sten en å Järsnäs' kyrkogård. 

Vice amiral Gustaf af Klints från 1780-talet till 183Q förda 
anteckningar. 

Amiralen friherre C. A. Gyllengranat, Sveriges Sjökrigshistoria, 

Kommendörkaptenen friherre C. J. Skogmans IVlinnesteck- 
ning öfver vice amiral Gustaf af Klint på Vetenskaps- 
akademiens högtidsdag den 31 mars 1884. 

En samling familj ebref. 

Diverse tidningar och tidskrifter. 

Muntliga meddelanden, dels af ännu lef vande och dels af 
numera aflidna personer. 

I Riks- och Krigsarkiven befintliga uppgifter rörande släkten 
af Klint. 




Hamora. Efter en etsning af Carl Coxstanti.v af Klint. 



Det finnes släkter inom vårt land, hvilkas med- 
lemmar led efter led framstå icke blott som lysande 
exempel på karaktärens och hjärtats sanna adel, utan 
äfveu därig-enom att de kring sin panna vira foster- 
landsvännens, hjältens och vetenskapsmannens lager 
och hvilkas namn med oförvansklig glans stråla i 
minnets och ärans tempel. 

En sådan släkt är adliga ätten af Klint. 
Fosterländskt bilder galleri. 
Henrik af Trolle. 

Dessa betydelsefulla ord ha gifvit mig anledning att forska 
i vår släkts historia och böra vara en maning till 
oss som nu lefva och åt generationer som komma att 

»ey af ättefädrens ära taga arfvet sorglöst opp». 

Enligt den af vice amiral Gustaf af Klint till Riddarhuset 
inlämnade stamtaflan skulle den förste kände medlemmen 
af ätten Klint vara Håkan, född 1523, nämndeman i Upp- 
vidinge härad, Kronobergs län. Han skall hafva blifvit ägare 
till fäderne- och frälsegården Svaneryd i Hörnarps socken. 
Hvad namnet å socknen beträffar är det feltryckt. Någon 
socken med detta namn finnes ej i Småland. Man kan vara 
fullt förvissad om att de upplysningar angående sin släkts 
stamf örvanter, som amiral Gustaf af Klint lämnat, äro frukten 
af samvetsgrann forskning, ty han var en man bakom ordet 
och sade ej annat än hvad han kunde bevisa. Ett sekel 
har i det närmaste förrunnit sedan dess, och därunder 
ha tidens tand och människornas vårdslöshet gemensamt 
dragit försorg om att de gamla kyrkböckerna från 1500- 
talet skattat åt förgängelsen, och därigenom ha för oss 

— 9 — 



omöjliggjorts alla forskningar. Vidare säger stamtaflan att 
denne Håkan ägde tre söner: Börje, befallningsman (något 
motsvarande vår tids kronofogde), Håkan i Grenna, nämnde- 
man, och Sune, korpral vid Smålands kavalleri. Af dessa 
är det endast den äldste, Börje, den förste som skref sig 
Klint, som kan blifva föremål för vår uppmärksamhet. Att 
följa allas öde skulle blifva för vidlyftigt. Hvem Börje 
var gift med, känner man ej, endast att han hade en son, 
som hette Nils eller Nicolaus Birgeri Klintaeus, född 1603 
och död 1694 som prost i Järsnäs' och Forserums försam- 
lingar i Småland. Hans ödmjuka bön till konung Carl X 
Gustaf om ett pastorat finnes i original i Riksarkivet och 
lyder som följer: 

Stoormåchtige Förste och. Herre, Allernådigste Konungh. 

E. K. Mt: giffwer iagh fattige Undersåte och Regementz 
predikant undher "Wälb. Håkon Nilsson Skijttes Regemente 
(nuvarande Kronobergs regemente) tillkänna, att iagh vthi 
prediko embetettz hafwer tiänt 23 åhrs tijdh, först uppå 
bögden och sedhan 17 åhrs tijdh continuerligh under mili- 
tien i Tyszland, Danmark och v^idh fortificationema, Och 
ther igenom såsom och aff ålders tilltagande förswagas så 
wäl till ögonen som andra ledamöter, att iagh medh stoor 
mödha sådhan tiänst widare förmå, förstå och vthrätta. 
Här till medh haffv^rer förledna någre åhrs, landzens stoora 
miszwägst migh på mitt åboende heeman hårdeligen trängdt, 
Såsom och orsakatt stoor brist på min löhn att Spanne- 
måhls deputat somliga åhren icke haffwer kunnatt sigh 
sträcka öffwer Siw eller åtta tunnor, eij heller sedan till- 
förordnade fiorton tunnor haffwer till räcka kunnatt, och 
iagh för then skull haffwer måst sättia migh i stoor skuld 
och gäll till min, min fattiga hustrus och monga barn nä- 
ringh och uppehälle. Thetta mitt stoora beswär hadhe iagh 
een stoor förhopningh, skulle bliffwa lindratt, i thett H: 
Ahrw: Bispen M. Zacharias Luntebergius satte mig vthi 
walet till een församblingh Korsberga benämd: Men sedhan 
iagh hadhe fått heela församblingenes sustragium kom een 
ungh präst som någon tijdh hadhe waritt wälb:ne Hr: Ture 



Sparres predikant, medh E. K, M:tz recommentations skriff- 
welse till Bispen, att bliffwa till samma församblingh för- 
sörgd: Ändoch iagh undherdonigast förmodher att thett 
ingalunda skede hadhe, der E. K. M:t om min långa tiänst, 
beswärliga willkor och ringa medel hadhe tillförene bliffwit 
påminter. Nu sij eller weet iagh fattigh man ingen rådh, 
hälst och emedhan iagh icke kan om någon roligare lägen- 
heet bliffwa förwiszader, än underdånigast bedia, thett E. 
K, Mt: aff Konungzligh gunst och nådhe, nådigast behagar 
migh någott, på någott sätt, förhielpa, ther iagh, min 
fattiga hustru och monga barn, kunne vthi redheligheett 
bliffwa uppehålna. Och nådhgunsteligen förhielpa att icke 
andra Standz predikanter som bätter och roligare lägen- 
hetter haffwa, eller yngre och minder meriteradhe äre, 
gamble krigzpredikanter vthi promition till bätter lägenhee- 
ter, föregåå, Jagh förwänter vthi alt som största undher- 
dånigheet ett nådigt och gunstigt swar, att iagh fattigh, 
nödhträngde och bedröffwadhe man icke tröstlöös och be- 
kymbratt affgåår. Och effter min reesa är lång, min medhel 
ringa fördristar iagh undherdånigast andre gången E. K, 
M:t härom att anmäla. 
Förbliffwer E. K. M:tz 

underdonige, ödhmiucke och trooplichtige 
tiänare och undhersåte intill dödhen, 
Nicolaus Bergeri Klintceus 
Regementz predikant. 

Af denna böneskrift ser man, att hans ungdom och större 
delen af mannaåren voro tunga genom kampen för brödet, 
men däremot var säkert ålderdomen trygg under herdetjällets 
tak. Till hög ålder kom han och fick se söner och döttrar 
växa upp under sina ögon. Hans barn återtogo farfaderns 
namn Klint. De voro tio till antalet, men vi känna endast 
namnet på sex af dem: Johan, korpral vid Västra härads 
kompani; Börje, stadskommissarie i Grenna och gift med 
Annika?; (Erik, kyrkoherde i Forserums och Järsnäs' försam- 
lingar, till honom skola vi sedan återkomma) ; Sara, gift med 
Jonas Lindbohm ; Ingegerd och Maria. Klintaeus' maka var 



Karin Nilsdotter Hake, som var född 1616 och gifte sig 
1634, således långt innan hennes make kom i burgna om- 
ständigheter, hvilket inträffade först omkring 1658. Hon afled 
redan 1669, många år före mannen. Sonen Erik efterträdde 
fadern redan 1680, då denne af år och mödor var för trött 
att sköta prästämbetet. Denne Erik var född 1642 och var 
först economus vid hospitalet i Jönköping och vice pastor, 
innan han kom till Järsnäs och Forserum. Hans graf red- 
des i Järsnäs 1706. Till maka hade han (Brita) Judith Jöns- 
dotter Edera, född 1653, gift 1673 och död 1717. Efter 
sin makes död 1706 skulle hon med de hemmavarande 
barnen hafva flyttat till Frövik, en af de bästa bondgår- 
darna i Järsnäs och som ännu är i en af hennes ättlingars 
ägo, dit den dock ej kommit direkte utan genom byte på 
1700-talet. Två af barnen lära dött därstädes vid unga år. 

Af deras många barn är det endast sonen Esaias, född 
1685 och död 1740 den 16 april, som vi komma att fästa 
vår uppmärksamhet vid. Han blef med åren häradshöf- 
ding och lagman öfver Norra och Södra Möre lagsaga 
af Kalmar län och var gift med Brita Maria Bubb, född 
1705 och död den 27 juni 1741. Elfva barn stodo omkring 
den sörjande modem vid hennes makes frånfälle, men det 
är endast sonen Erik, han som bar farfaderns namn, hvars 
öde vi här blifva i tillfälle taga del af. För sina stora 
förtjänster om konung och fosterland blef han för jämnt 
ett sekel sedan hugnad med adligt bref och sköldemärke 
för sig och sina efterkommande. 

I föräldrahemmet var det smått om jordiska ägodelar, hvar- 
för barnen från späda år fingo lära sig arbeta och själfva 
skapa sin framtid, en skola som ofta danar de bästa med- 
borgarna. Erik Klint föddes på Kölby nära Kalmar den 6 
oktober 1732, således ett barn om endast nio år när hemmet 
upplöstes genom moderns, året efter faderns, inträffade död. 
Första tiden efter föräldrarnas frånfälle togo familjens vän- 
ner vård om de värnlösa barnen, men sedan begaf sig såväl 
Erik som hans syskon på egen hand ut i världen. Hans för- 
fäder hade ägnat sig åt civila ämbeten och detta ämnade 
han äfven själf göra, hvarför han började studera vid Lunds 



12 



akademi, men för hela hans håg lekte sjömanslifvet som 
den härligaste bana en man kunde välja och drog honom 
med oemotståndlig makt till sig. Snart lämnade han där- 
för lärdomsstaden och begaf sig till kofferdis för att in- 
hämta de första grunderna i sjömansyrket, innan han sökte 
inträde vid örlogsflottan. Varm gudsfruktan och omutlig 
redbarhet utgjorde den grund, som lagts i föräldrahemmet, 
och på denna fasta klippa byggde Erik Klint under hela sin 
växlingsrika lefnad. År 1750 finna vi den adertonårige 
ynglingen som kofferdibåtsman och året därefter som or- 
dinarie lärstyrman. Blott några få år senare, 1757, veder- 
fors den dåvarande unge löjtnanten den utmärkelsen att 
blifva tjänstgörande militärguvernör och informationsofficer 
vid den under ny form i Karlskrona inrättade kadettsko- 
lan. Detta lilla militära läroverk var den första grunden 
till krigsakademien, som Karlberg benämndes, då både 
landt- och sjöofficerarna därstädes fingo sin utbildning. Det 
var denna skola som Erik Klint under många år ägnade sitt 
bästa arbete och efter honom son och sonson. Hans äm- 
nen voro navigation, sjötaktik och manövrering, och som- 
mar efter sommar var han kadetternas chef under deras 
sjöexpeditioner. Åren 1764, 65 och 66 företog Klint en 
Ostindieresa på skeppet Finland under öfverste S, Ruths 
befäl. Till kaptenlöjtnant avancerade han 1767. 

De värdefulla handskrifna anteckningar, som Erik Klints 
äldste son vice amiral Gustaf af Klint fört under en mång- 
fald af år och som välvilligt ställts till min disposition, 
gifva oss en ganska klar inblick såväl i hans faders som 
hans eget lif och verksamhet. Men namnet Klint är så 
nära införlifvadt med svenska flottans öden under denna 
tid, att det är hart nära omöjligt skrifva denna släkts his- 
toria utan att här och hvar bifoga något om Sveriges 
sjövapen och en del af de personer, som då lefde och buro 
dagens tunga och hetta och af hvilka flera klädde blodig 
skjorta för fäderneslandet. Det hör dock först och sist 
ihågkommas, att med dessa ofullständiga teckningar ej på 
minsta sätt är meningen att innefatta svenska flottans his- 
toria under krigsåren 1788—90 eller på 1800-talet. 



I sina anteckningar har amiral Gustaf af Klint dessutom 
bifogat andra saker, som visserligen ej speciellt beröra 
hvarken flottan eller hans släkt, men de påminna om och 
belysa en hel del förhållanden, som det för vår tids barn 
kan vara af intresse att få del af, hvarför de här medtagits. 

Innan vi fördjupa oss i Erik Klints officiella lif, vilja vi 
först kasta en hastig öfverblick öfver en del af hans en- 
skilda, såsom hans giftermål m. m. Hans maka var den dyg- 
desamma och ädla Katharina Charlotte Gyllenstam, dotter 
till öfversten vid amiralitetet, riddaren af Kungl. Svärds- 
orden Jonas Zacharias Åberg, nobil. Gyllenstam, och Ka- 
tharina Elisabeth von Numers, Charlotte Gyllenstam var 
född i Karlskrona den 25 februari 1749. Hennes födelse- 
dag uppgifves olika, men vi taga för den rätta den som 
hennes make egenhändigt skrifvit och som dessutom finnes 
upptagen i det griftetal som hölls öfver henne. Deras bröl- 
lop firades i hennes födelsestad den 18 september 1768. 
Fadern, öfverste Gyllenstam, var en hedersman af gamla 
stammen; hans valspråk var: »FiTikta Gud, ära konungen, 
jämn gång*, och detta upprepade han vid alla tillfällen, vare 
sig att det gällde med- eller motgång, Charlotte Klint var 
en vacker kvinna med fina, nobla anletsdrag, väl utrustad 
såväl på hufvudets som hjärtats vägnar, därom vittna de 
bref som ännu finnas i behåll efter henne. 

Klok och omtänksam, arbetsam och enkel, förstod hon 
att skicka sig efter förhållandena och fostra sina många 
barn i tukt och Herrans förmaning. Erik Klint var mycket 
gudfruktig, besökte flitigt kyrkan och läste ofta bibeln med 
sin maka och sina barn, och det företogs ingenting i deras 
hem utan att den högstes bistånd först anropades, och 
med undergifvet sinne buro båda makarna de motgångar 
som ofta mötte dem under deras lefnad. Som en ovanligt 
skicklig sjöman, och därtill en särdeles human såväl för- 
man som kamrat, var Klint beständigt upptagen af tjänsten, 
och omsorgen om hemmet lämnades helt och hållet i hans 
makas händer. Hårda och allvarliga voro tiderna, i synner- 
het under krigsåren 1788, 89 och 90, då såväl Klint själf 
som fyra förhoppningsfulla söner stundligen voro utsatta 

— 14 — 



för krigets alla farligheter. Men hos makan och modem 
förspordes ingen jämmer häröfver, fäderneslandet kräfde 
detta offer och hon lämnade sitt hjärtas dyrbaraste skatter 
utan veklig klagan, som det höfves en sann kvinna. Många 
ekonomiska bekymmer hade kunnat undvikas, om lönerna 
till flottans officerare ordentligt utbetalts. Som exempel 
kan nämnas att Erik Klint först nio år efter sedan han 
befordrats till major erhöll sin till denna grad hörande 
lön, stor 200 Rdr. 

Mycket måste den stora barnskaran försaka af hvad vår 
tids barn anse oumbärligt, äfven om deras fader intager en 
mindre framskjuten ställning i samhället än hvad Erik 
Klint gjorde. Så t. ex. hade de under sina uppväxtår i 
föräldrahemmet ej någon byrå, utan hvar och en af dem 
hade endast en trästol, på hvilken de förvarade sitt lilla 
linneförråd och öfriga små tillhörigheter. Ej sörjde de öfver 
att så litet af denna världens gods och guld fallit på deras 
lott; förnöjsamhet, tacksamhet och syskonkärlek utgjorde 
bandet som knöt dem fast vid hvarandra och vid det enkla, 
för dem dock så obeskrifligt kära föräldrahemmet. Ut i värl- 
den till höga äreposter gingo ett par af sönerna, men den 
flärdfrihet och de små pretentioner på lifvet som de insupit 
vid fädernehärden, dem bibehöllo de under hela sin lefnad. 
- Erik Klint var själf sjöman till hela sin själ och glad- 
des att se huru hans barn, i synnerhet Gustaf och Carl, 
från sina spädaste år älskade det yrke som var hans. 
Han tog dem ofta med sig på varfvet i Karlskrona och 
lärde dem genom samtal, hvilken stor betydelse flottan har 
för landets försvar, och i hans gästfria hem umgingos på 
förtrolig fot hvad flottan på den tiden ägde ypperst af sjö- 
mannaduglighet och fosterlandskärlek, bland hvilka främst 
då märktes den store skeppsbyggmästaren Henrik af Chap- 
man, under hvars ögon och efter hvars modeller ej mindre 
än 12 linjeskepp och lika många fregatter byggdes inom åtta 
år, och gamla fartyg reparerades i de af den framstående 
öfverdirektör D. af Thunberg uppförda dockorna på varfvet. 
Under dessa år utvidgades fästningsverken vid Kungs- 
holmen och Kungshatt och när kriget utbröt 1788, var Karls- 

— 15 — 



krona väl väpnadt att möta ovännen som nalkades dess 
strand. Åt sjösidan voro utom de förut omnämnda fäst- 
ningsverken batterier anlagda på flera omkringliggande 
öar och till deras försvarande voro ugnar inrättade att 
glödga kulor uti. Skansarna hade 200 kanoner och inne i 
staden voro gatorna spärrade med spanska ryttare. På 
Pantarholmen och Hvita krog voro vallar och fästnings- 
verk anlagda och på det sistnämnda stället var vägen ut 
till landsbygden afstängd medelst en graf, som var 18 alnar 
bred, 5 alnar djup och 380 alnar lång och som förenade 
vattnet på båda sidor. På redden voro stora blockskepp 
placerade, och staden hade till sitt försvar utom alla hand- 
gevär ej mindre än 959 kanoner. Nog hade man, medan 
kriget ännu låg i luften sökt värna om sitt dyrbara gods 
och modiga män funnos, som med väpnad arm och gladt 
mod voro färdiga att värna om moder Sveas ära. Det var 
helt naturligt, att sådant skulle inverka på unga sinnen och 
från tidiga år hos dem inrista pliktens allvarsbud. 

Erik och Charlotte Klints barn voro till antalet sjutton, 
och än i dag finnes i behåll ett prästbevis, afskrifvet direkte 
ur kyrkboken 1790. Amiralitetskyrkan blef räddad undan 
branden som härjade Karlskrona det ofvannämnda året. 
Vi komma längre fram vid hvart och ett af barnens his- 
toria att från det gamla papperet afskrifva både namn 
och faddrar. 

Det hus i Karlskrona, som Klint med sin familj bebodde 
från 1770 till 1785 (se efterföljande ritning öfver bostaden, 
ritad af den äldste sonen, den sedan ryktbar vordne vice 
amiral Gustaf af Klint) och där tretton af hans barn första 
gången skådade dagens ljus, tillhörde amiral N. Psilander- 
skjöld och var beläget alldeles intill kadettskolan,* vid bryg- 
gan som gick emellan kronobageriena och Stumholmen, Ej 

* Efter 1790 års brand tillhörde kadettskoletomten Aspégrenska 
familjen (kassören) och beboddes äfven af Aspégrens änka och barn. 
Familjen Aspégren anlade ett varmbadhus med kallvattensbassäng, 
som i slutet på 1860-talet inköptes af löjtnant C. Tjäder. Sedermera 
ägdes tomten af Galvaniseringsbolaget samt kapten H. Stark vid 
kungl. örlogsflottan och såldes härefter till konsul C. A. Svahn, som 
på 1890-talet därstädes anlade en lampfabrik. 

— 16 — 



__a a 




D □ □ □ □ D D 
Q D D Hi D □ □ 



i^)-^~ySy~'.^ 



CY*-t^' O^A-**-»— .« •«. 




-v r-^ 






i/^ 



/„ 



I — r 



y>!^/.- ^ 



- U^ 












"I 



i L. 



i 



/7. 



•>77- 



': X 



^3^ 



;^'iV;. < :<uu'> . ^ .■ /^ . V i 



— ^ I — *— 



•^-4' 



'^-^h-^-^ -jJ*»,.-' ^. Jlj ^ SA.^Ji,^._^ 






— 17 



det minsta fartyg kunde lägga till eller från varfvet, eller 
insegla i hamnen utan att passera där förbi. För Klints 
gossar voro också Östersjöns böljor, när vårens vindar 
bräckt isens bojor, i solig sommartid och kulen höst den 
käraste synen, och nere vid stranden bland båtar och jollar 
var den plats, där barnen från ganska späda år ostörda 
fingo leka. Ar 1781 var han nära att genom drunkning 
mista sina tre äldsta söner, Gustaf tio, Carl sju och Fred- 
rik fem år, men de blefvo lyckligtvis räddade. 

Riddare af Svärdsorden blef Klint 1772, och till major vid 
örlogsflottan nämndes han 1776. Den ena fregatten och linje- 
skeppet efter det andra blef färdigt efter den snillrike Chap- 
mans konstruktion och gick af stapeln på varfvet i Karls- 
krona, och de flesta profseglade Klint, på samma gång som 
han hade sin lärarbefattning vid kadettskolan och öfvade 
flottans styrmän. Därtill kom det ansvarsfulla varfvet med 
nya sjökorts uppritning och de gamlas rättande, hvilket 
äfven lades på hans axlar. Detta verk stod under ledning 
af konteramiral Johan Nordenanckar. Klint började ofta 
sitt arbete kl. 4 om morgnarna och använde aldrig en enda 
penning, knappast en stund för sitt eget nöje. Hela hans 
lif från barndomsåren var en enda lång arbetsdag med 
hans lands och hans familjs väl som mål. 

Som chef på fregatten Illerim, hvilken 1782 utgjorde en del 
af den eskader som utrustats för att konvojera handelsfartyg, 
insjuknade Klint mycket svårt i en elakartad rötfeber, som 
innästlat sig på fartyget och var nära att beröfva honom 
lifvet. Sjukligheten ombord hade fortgått hela sommaren, 
och när fregatten i oktober anlöpte Plymouths hamn, måste 
en engelsk läkare, doktor Rummel, anlitas för att biträda 
uppbördsfältläkare L. A. Palander. Efter eskaderns hem- 
komst på hösten till Karlskrona utbredde farsoten sig i 
staden och en svår missväxt tillstötte, som uppjagade spann- 
målsprisen och gjorde att nöden bland befolkningen blef 
stor. I Klints hem insjuknade hela familjen och tjänstfolket 
i rötfeber och till och med de personer, som i de sist- 
nämndas ställe anlitats ; men ingen dog utom hans svägerska 
Laurentia Kristina Gyllenstam. 



Den 3 juni 1783 blef Klint medlem af Örlogsmannasäll- 
skapet. 

För att bygga ny skeppsdocka på varfvet, verkstäder 
m. m. kommenderades under några år soldater så långt bort 
som från Värmland och Hälsingland. Penningtillgången var 
ytterst knapp och befälet hade stora bekymmer med an- 
skaffande af proviant åt dem. 

Emellan Erik Klint och generalamiral Henrik af Trolle 
var det varmaste vänskapsförhållande och brukade Klint 
med sin familj gärna besöka honom på hans ^/^ mil från 
Karlskrona belägna egendom, Västra Boråkra. Den 2 feb- 
ruari 1784 stod Trolle fadder åt en af Klints söner, som 
i dopet erhöll sin gudfaders namn, Henrik, men inom helt 
kort tid därefter afled först generalmajor af Trolle och 
sedan hans lille gudson och namne. 

Den 16 februari det ofvannämnda året afreste till Stock- 
holm i och för flottans räkning generalamiralen, åtföljd af 
sin öfveradjutant öfverstelöjtnant Otto Henrik Nordenskjöld, 
och den 54-årige mannen angreps därstädes af en svår hals- 
fluss, som afklippte hans lifstråd den 12 mars. Trolle var så 
älskad och uppburen af flottans officerare, att de öfver honom 
läto prägla en medalj med hans bröstbild och det hölls ett 
offentligt minnestal af doktor Faxe den 27 december 1784 
i den då nyss färdiga modellsalen i Karlskrona. I denna 
sal finnes en af Sergel i hvit marmor huggen bröstbild af 
Trolle och å väggen öfver bilden står följande inskription: 
»Upprest af konung Gustaf III:e>> och på piedestalen: »Hen- 
rik af Trolle, Generalamiral och Commendör med Stora 
Korset af Kongl. Svärdsorden; född den 24 nov, 1730 
död den 12 mars 1784». Han efterträddes i Karlskrona 
af grefve Carl August Ehrensvärd, ende sonen till Augustin 
Ehrensvärd, »skaparen af arméns flotta samt Sveaborg», 

En af Klints familj länge närd önskan blef förverkligad 
1785, då den gamle morfadern, öfverste Gyllenstam, som 
ofta brukade besöka sina barn, oaktadt han hade mycket 
svårt att röra sig i följd af värk i benen, en dag kom pro- 
menerande och skänkte dem ett hus, som han köpt af öf- 
verste N. Gyllenschrufs arfvingar för 2,000 plåtar, en för 

— 19 — 



den tiden stor summa. Huset var beläget i stadens östra 
del vid det s. k. Hästkvarnsberget och var rymligt och be- 
kvämt och hade fri utsikt öfver örlogsredden. Klint an- 
vände mycken möda för att iståndsätta det på bästa sätt, 
ej anande att det inom fyra år skulle af elden jämnas med 
jorden. 

Det var starkt i fråga 1786 att Erik Klint skulle adlas 
och erhålla sin svärfaders, öfverste Gyllenstams, namn och 
nummer på Riddarhuset; men saken förföll. 

Ar efter år fortfor den svåra nöden i Karlskrona och 
på konung Gustaf III:s födelsedag 1787, då amiralitetets 
stater och kårer voro församlade på fest hos generalami- 
ralen grefve C. A. Ehrensvärd, beviljade flottans officerare 
en procent af sina små löner till nödens afhjälpande. 

Nu randades det ödesdigra året 1788 och innan vi fort- 
sätta Erik Klints historia, måste vi för en stund sysselsätta 
oss med det andra i ordningen af hans barn, sonen Gustaf, 
enär fader och son i synnerhet under krigsåren gingo sida 
vid sida, lika nära förenade som pilen är med bågen. 

Öfverst på det förut omnämnda gamla, af tiden gulnade 
och nötta papperet, där hans barns namn och faddrar stå 
upptecknade, har Erik Klint med egen hand skrifvit föl- 
jande: 

»Min kära hustru Catharina Charlotta Gyllenstam som 
var född den ^5^'^ 1749 af somnade i Herranom på "Wisborgs 
Slottskungsladugård den 30 mars 1808 och begrofs i "Wisby 
stads kyrka (Domkyrkan) den 6 April 59 år gammal.» 

»Förteckning uppå öfverstelöjtnanten och Riddaren med 
Stora korset "Wälborna Herr Erik Klints och "Wälboma 
Fru Catharina Charlotta Gyllenstams barn som vid Kongl. 
Am:st Församlingen på efternämde år och dagar till Dop 
och Christendom befordrats nml. : 

I. 

1769 Juni 18 Föddes dottren Brigitta Catharina döpt den 
19. Dopvittnen voro Herrar: Commendr. Capiten J. Åberg 



(Nobil Gyllenstam) Varfs Capit. Herr Mathias Stahre 
Lieut:n Herr Carl Reinhold Pettersén, Fru Catharina Elisa- 
beth Åberg f. von Numers Fru Charlotta Eleonora Stahre 
och Helena Sophia Åberg.» 

Brigitta var liksom alla sina syskon född i Karlskrona. 
Hon afled ogift hos sin svåger öfverstelöjtnant Johan Me- 
lander på Skrape i Blekinge den 5 april 1829, 



II. 

»1771 Maj 31 Föddes sonen Gustaf döpt 2 Juni Dopvitt- 
nen Comendr, Högvälborne Herr Grefven A. J, "Wrangel af 
Sausis Commendr. Capiten. "Wälborne Herr Ch. Ludvig Jäger- 
skjöld, Commendr. Capiten. Högvälborne Herr Baron J. Ce- 
derström, Högvälborna Fru Amiral.n B. E. Psilanderskjöld 
f. Dalman Fru Justiarskan J. Sundvall och Fröken Laurentia 
Psilanderskjöld. Frånvarande Commendr. Capiten. "Wälborne 
Herr Johan Albr. Schönström och Fru Commendr. Capiten- 
skan Anna Christina Wagenfelt f. Pettersén.» 

Underst efter förteckningen på alla sjutton barnens namn 
och faddrar står följande: 

»Af Kongl. Am:ts Kyrkoböcker rätterligen extraherat in- 
tygar 

Carlscrona den 16 November 1790 

Olof L. Sandell.» 

Enligt den tidens sed döptes barnen så fort som möjligt 
efter deras födelse, emedan man trodde att de annars lätt 
kunde blifva utsatta för onda makters angrepp. Förteck- 
ningen öfver faddrarna är ganska intressant, emedan den 
nämner Karlskronas mest betydande societet under senare 
hälften af 1700-talet, Bland dem finnas namn, som då stodo 
högt i anseende men som nu alldeles försvunnit ur världen, 
och ingen bär dem mera. Ett af de många bevisen på 
huru släkten komma och släkten gå: 



»Men det höstliga kornet, som jordas, 
ej vintriga månar föröda; 
vid vårsolens blick det fullbordas 
till sommarens gyllene gröda.» 

Gustaf blef yngling vid ett kofferdikompani 1778, kadett 
vid amiralitetet 1781, fänrik därstädes 1782, lärare vid 
kadettkåren 1789, adjutant vid flaggan under storamiralens 
eget befäl 1788, densammes flaggadjutant på chefsskeppet 
Gustaf III 1790, kapten vid amiralitetet samma år, informa- 
tionsofficer vid kadettskolan i Karlskrona 1791 och vid 
Karlberg 1792, ledamot af Orlogsmannasällskapet 1797, 
major vid örlogsflottan 1799, riddare af Svärdsorden 1802, 
ledamot af Krigsvetenskapsakademien 1804, öfverstelöjtnant 
i flottorna och generaladjutant af eskadern 1805, öfverste 
i flottan 1814, konteramiral och kommendör af ofvannämnda 
orden 1820, vice amiral 1825, kommendör med stora korset 
af Svärdsorden 1829, riddare af ryska S;t Annae-ordens 
l:a klass, kommendör af franska Hederslegionen 1836, ord- 
förande i Sjöförsäkringsöfverrätten 1837, Storkors af dan- 
ska Dannebrogsorden 1838, guldmedalj samma år. Veten- 
skapsakademien lät 1884 prägla en minnespenning öfver 
honom. 

Hos Gustaf förspordes från hans tidigaste år en okuflig 
längtan att våga en dust med -^girs döttrar och han gillade 
inga andra nöjen än nere i båtarna vid sjöstranden i Karls- 
krona, Gossens drömmar och lekar om flottor och fartyg 
blefvo ynglingens och mannens hela lif och verksamhet. 
Kadetterna, som erhöllo undervisning af hans fader, voro 
mycket svaga för det vetgiriga barnet och långt innan den 
lille pysen kunde läsa en enda bokstaf, var han den mest 
intresserade åhörare af de lektioner som hans fader gaf 
de unga sjöofficersämnena, som voro anförtrodda i hans 
vård. Vid fem års ålder kom Gustaf i skola hos en ma- 
gister Björkander och hans systrar, hvilka mycket berömde 
honom för hans lätthet att fatta. Därefter åtnjöt han under- 
visning af magister Kindbom tillsammans med dåvarande 
löjtnant Pettersens söner Otto och Carl Julius, men dessa 
voro glada fyrar, som föga älskade boken, och magistern 



en alltför efterlåten herre, som gaf sina disciplar fria tyglar, 
hvilka dessa ej försummade att begagna sig af. Gustafs 
lärare blef sedan en magister Rubin och slutligen när han 
hunnit till tolf års ålder, en magister Lychou, som var lä- 
rare vid kadettskolan. Från den stunden blef boken hans 
vän och han ägnade sig med ifver åt studierna, som han 
i följd af lektor Lychous 1783 inträffade död fortsatte vid 
kadettskolan. 

Redan vid sju års ålder var Gustaf så säker vid hand- 
tering af segel, att han, åtföljd af någon bland de större 
kadetterna, fick med sin faders » blekings j olle» segla ut 
på kofferdiredden invid Karlskrona, och han säger i sina 
anteckningar att endast ett par år därefter fick han det 
förtroendet att som anförare för en liten eskader med 
kadetternas båtar förrätta åtskilliga evolutioner eller krigs- 
rörelser, hvarvid han själf upprättade ett signalerings- 
bref och betjänade sig af näsdukar i stället för signal- 
flaggor. Om vintrarna utfördes dessa öfningar på skrid- 
sko. Han förfärdigade små modeller af alla slags fartyg 
och tacklade dem med den största omsorg. De voro så 
fina, att han använde körsbärskärnor i stället för block 
och göt ankare och kanoner af bly. Flaggor, vimplar och 
segel sydde han själf och manövrerade de små skeppen 
sedan i både lugnt och hårdt väder, Kadetternas lärare 
i skepps upp- och aftackling var en skeppare som hette 
Lustig, en riktig gammal klassik; ännu på 1860-talet gick 
det man och man emellan i Karlskrona historier och ord- 
stäf efter skeppar Lustig, Gubben var mycket framstående 
i sitt fack och höll noga ögonen på kadetterna, att de ej 
fuskade i hans ämne, I Gustaf fann han en tacksam lär- 
junge och redan vid elfva års ålder kunde gossen, tack 
vare skeppar Lustig, allt hvad som till ett skepps tackling 
hör. Genom bemedling af en släkting på Gustafs mors 
sida, öfverstelöjtnant M, Stahre, blef Gustaf antagen till 
> Yngling» vid ett »kofferdiekarlskompanie» och föräldrarna 
erhöllo härigenom »karlgage» för honom från 1778, när han 
endast var sju år gammal. Det var på den tiden alls ej 
ovanligt att till och med små flickor inskrefvos vid dylika 

- 23 - 



kompanier, och deras föräldrar fingo därigenom för dem 
samma förmåner som om de hade varit gossar. Detta 
»karlgage > utgjordes det ena halfva året af 2 Rdr i måna- 
den och den andra halfva delen 1 Rdr 16 sk., och dess- 
utom erhölls halfva året 3 sk, om söckendagama och 2 sk, 
om helgdagarna. Vid åtta års ålder hade Gustaf börjat 
kopiera och så småningom äfven att rita kartor, och han 
blef snart sin fader till stor hjälp härmed. I ersättning 
erhöll han en specie för ett regalark. Denna ringa pen- 
ning blef dryg i den förståndige och vid försakelser vane 
gossens hand. Han kunde nu från tolf års ålder till sin 
stora glädje hålla sig själf med kläder och bestå sig lyxen 
af en egen liten båt, för hvilken han själf tillverkade tack- 
ling och segel. Genom outtröttlig flit hade han på kart- 
ritning förtjänat femton Rdr, hvilka han kunde få använda 
efter eget godtfinnande. Men huru han skulle kunna göra 
bästa bruk af denna »tunna guld», därmed brydde han sin 
hjärna natt och dag. Medan han grubblade härpå öppna- 
des hans ögon mera och mera och han fick klart för sig, 
huru oerhördt hans kära moder måste sträfva för den stora 
familjen under de mest tryckande ekonomiska förhållanden 
och att båda föräldrarna gjorde uppoffringar för egen räk- 
ning, för att kunna fostra sina barn. Han skyndade nu 
att erbjuda modem sina besparingar, hvilka hon dock under 
tårar nekade att emottaga. Slutligen kunde han förmå 
henne därtill och han säger, att han aldrig känt sig mera 
lycklig än då. 

Sin första egentliga sjöresa företog Gustaf på fregatten 
lUerim 1782, där hans fader, som förut är nämndt, var 
chef, och hans förtjusning öfver att komma till sjöss grän- 
sade till vildhet. Fregatten låg under sin resa i sex vec- 
kor i Nordsjön utsatt för svåra stormar och två tredjedelar 
af besättningen insjuknade i rötfeber, men detta nedsatte 
ej Gustafs mod, Hans högsta förtjusning var att dagligen 
äntra upp till alla masttopparna och han jublade högt, när 
fregatten kastades fram och tillbaka emellan de skyhöga 
vågorna och stundom till och med doppade rånockama 
däruti. När hans fader med största andakt bad Gud om 

— 24 — 








Ekik Al' Klint 
f. 1732, d. 1S12. 

Kerstin af Kmnt 
f. Akrel 1783, (1. 1S64. 

Efter akvarell af A. U. I^erndes 1799. 



Gustaf ap Klint 
f. 1 77 1, d. 1840. 



Chari.ottk af Klint 

CVLLKNSTAM 1749, '1- ' SoS. 

Kf.rstin af Klint 
f. Akrkl 1783, d. 1864. 

Porträttet är frän äldre dagar. 



godt väder »var jag själf», säger Gustaf, »nog oförnuftig 
att önska motsatsen». Snart skulle dock gossens öfvermod 
stäckas och hans karaktär från den stunden danas till den 
ovanligt tänkande och förståndige yngling och man som 
han sedan blef. Först insjuknade hans fader i den å far- 
ty^^t gängse sjukdomen och förtärde under nitton dygn ej 
någon föda, och när han trodde sitt slut vara nära, inkal- 
lade han Gustaf och uppmanade honom till dygd och guds- 
fruktan och att framföra hälsningar till sin moder och sy- 
skon. När fadern sedan tillfrisknade, blef Gustaf angripen 
af samma svåra sjukdom och när han uppsteg från sitt 
sjukläger, var han alldeles förändrad till sitt sinne och den 
elfvaårige, under resan till fänrik föreslagne gossen var 
till tankar och uppfattning redan i mycket en man, med- 
veten om lifvets allvar. 

Gustafs fader fick order att den 2 augusti 1783 prof segla 
fregatten Bellona samt att upplägga den i Göteborg och 
såväl Gustaf som hans nioårige broder Carl, hvilken då 
var skeppsgosse, fingo medfölja på denna resa. Skepps- 
gossarna hade utom beklädnad 11 Rdr 6 sk. om året i arf- 
vode. Aret därpå blef jakten Triton utrustad för att under 
Erik Klints befäl undersöka farvattnet i Östersjön ända 
till Danzig, Memel och Pillau. Äfven på denna resa med- 
följde båda sönerna sin fader, den yngre, Carl, som volon- 
tärkadett. Vid hemkomsten förminskade Gustaf på egen 
hand en hel del skärgårdskartor, hvilka i en framtid blefvo 
honom till stor nytta vid upprättandet af Sveriges sjöatias, 
enär vid den stora eldsvådan i Karlskrona 1790 en hel del 
af kronans kartor blefvo uppbrända, Hans fader var myc- 
ket orolig att Gustaf skulle öfveranstränga sig med kart- 
ritning, hvarför Gustaf mången gång för att undvika faderns 
vaksamma öga arbetade på dem i smyg om nätterna. 

Den 8 juni 1785 besökte konung Gustaf III Karlskrona, och 
Gustaf Klint fick högtiden till ära första gången uppträda 
i guldgalonerad fänriksuniform med strutsfjädrar i hatten 
och rosetter vid knäna och på skorna. Men oaktadt sin 
ungdom bländades han ej af denna lyx och grannlåt utan 
tyckte inom sig att den var alldeles olämplig för en sjöman. 

— 25 — 



Sommarmånaderna tillbragte Gustaf till sjöss och under 
vintrarna sysselsatte han sig med de teoretiska ämnena 
som tillhörde vapnet. I dessa erhöll han undervisning af 
den i astronomi och matematik särdeles skicklige professor 
C. G. Bergström, Redan 1787, vid sexton års ålder, kunde 
Gustaf aflägga sin officersexamen. Kort därefter blef han 
anställd som biträdande lärare i de nautiska ämnena vid 
kadettskolan i Karlskrona och sedan som verklig informa- 
tionsofficer, hvilken befattning han fortfor med äfven sedan 
skolan inf örlif väts med den 1792 inrättade krigsakademien 
på Karlberg. 

Man vore frestad sida för sida afskrifva den då ej mera 
än 17 — 19-årige Gustaf Klints anteckningar och reflexioner 
öfver flottans ställning och förhållanden under krigsåren 
1788 — 90, som han tecknar med en kännarblick och erfa- 
renhet som kunde hedra en man, hvilken grånat i fädemes- 
landets tjänst. Vi måste tyvärr nöja oss med några alltför 
korta utdrag. Konung Gusaf III hade från början af sin 
regering med största intresse omfattat sjövapnet, väl ve- 
tande hvilken stor betydelse detta äger för ett land med 
så vidsträckta kuster som Sverige. Präktiga skepp af alla 
storlekar hade byggts och konungen hade uppmuntrat de 
unga officerarna att tjänstgöra å främmande, krigförande 
nationers fartyg för att inhämta de förbättringar i materie- 
lens behandling som dessa kunde äga. Flottans hufvud- 
station var i Karlskrona och högsta befälet därstädes 
innehades af öfveramiralen grefve C. A. Ehrensvärd, ami- 
ralen grefve A. J, "NX/^rangel, vice amiralen C. Tersmeden 
samt varfsamiralen H. af Chapman. I Göteborg inne- 
hades detsamma af vice amiralen baron Jakob Ceder- 
ström. Skärgårdsflottan kommenderades i Stockholm af 
öfverste U. G. Ehrenbill och i Sveaborg af öfverste M. 
C. Ankarsvärd. Bland de officerare, hvilka från främ- 
mande land hemfört nya lärdomar i sjötaktiken och i det 
franska signaleringssättet, stod främst öfverstelöjtnant Otto 
Henrik Nordenskjöld, och bland från det stora sjökriget 
emellan Frankrike och England hemkomna officerare mär- 
kas vidare J. Puke, M. D. Palmqvist, C. A. Gyllenskepp, 

— 26 — 



H, J. Nauckhoff, C. A. Wachtmeister, M. Rosén von Rosen- 
stein, C, J, von Hohenhausen, J. H. Schiitzercrantz, S. M. 
von Rajalin, A. Virgin, Blessing, D. Zachau, C. D. Feif, A. 
Tornqvist, O, Cederström m, fl., af hvilka de flesta blifvit 
dekorerade med orden »pour le Mérite». Underofficerare 
och menige man voro genom täta sjokommenderingar väl 
öfvade och konung och fosterland blickade med stolthet 
och stora förhoppningar på flottan, vissa om att denna 
skulle hemföra ära och seger åt sitt vapen. 

Att här redogöra för konung Gustaf III:s krig med Ryss- 
land kan naturligtvis ej ifrågakomma, det är alltför väl 
kändt genom historien och därtill fordrades dessutom en 
forskares fina penna. Vi vilja endast nämna att Turkiet 
sedan 1786 sysselsatt ryssarna i söder och att ryska flottan, 
kommenderad af amiral Greigh, utrustades i Kronstadt 
1788 för att afgå till Arkipelagen och att vice amiral von 
Dessen sändts i förväg med tre tredäckare om hundra ka- 
noner samt fyra fregatter, hvilka skulle föra flottans förråd 
till Sundet. Den svenske konungen ville i ersättning för de 
turkiska subsidierna hindra ryska flottan att lämna Öster- 
sjön och till detta ändamål utrustades i Karlskrona en eska- 
der. För att kunna hitta på någon lämplig anledning till 
krigets början fick storamiralen hertig Carl, hvilken emot- 
tog befälet öfver denna flotta, order att, så snart den ryska 
flottan anträffades, fordra salut från skeppen, ej som prins 
af blodet, utan som Sveriges storamiral och, om denna ne- 
kades, utkräfva den med våld. Gustaf III ansåg det vara 
omöjligt att förmå ryssarna godvilligt härtill och kunde 
därigenom försvara att han öppnat kriget, hvilket han en- 
ligt regeringsformen ej ägde rättighet göra utan ständemas 
medgifvande, 

Erik Klint hade med biträde af sin son Gustaf utarbetat 
nya sjökort öfver Östersjön, Kattegat, Finska viken m. m., 
och vid krigets utbrott 1788 erhöll flottan de första öfver 
Finska viken, hvilka naturligtvis voro af stort värde. Men 
för öfrigt saknades all lokal kännedom om skärgårdarna 
och däraf följde stora hinder i skärgårdsflottans tjänst- 
göring äfvensom förluster af örlogsfartyg. 

— 27 — 



I Karlskrona inträffade den 19 april 1788 med extra post 
en kunglig befallning om utrustande af tolf linjeskepp, fem 
fregatter och tre smärre fartyg, hvilka skulle vara segel- 
färdiga redan den 30 maj. Till chef för bemälda flottas 
armerande förordnades öfverstelöjtnant Otto Henrik Nor- 
denskjöld, och på hvarje skepp samt fregatt kommendera- 
des en löjtnant och en fänrik att verkställa utrustandet. 
På utsatt dag var flottan färdigrustad och samma dag an- 
lände storamiralen hertig Carl för att emottaga högsta be- 
fälet. 

Eskaderchef var excellensen grefve A. J. "Wrangel, flagg- 
kapten öfverstelöjtnant O, H. Nordenskjöld, divisionschefer 
grefve C. A. "Wachtmeister och F. Linderstedt, skeppschefer 
öfverstelöjtnantema H. F. "Wachtmeister, C. V, Modée, H. af 
Christemin, C. V. Kuylenstjema, C. J. Raab, J. Hisingsköld, 
M, S. von Krusenstjema, P. Fr. Dahlstedt, grefve B, P. 
Horn af Rantzien och Fahlstedt. Fregattchefer majorerna 
O, M, Fust (nobil, Nordenstjerna), J. Puke, H, J. Nauckhoff, 
"WoUin, Billing, kaptenerna A. H. von Horn, Dufva och 
löjtnant A. Virgin. Den sistnämnde var fader till världs- 
omseglaren amiral Christian Adolf Virgin: 

»På ödslig fjäll, långt ner i nya världen 
står hafvets Gud och gläds åt stormens kyss, 
han ser den djärfve seglarn våga färden 
och knappast förr han skådat sådan kryss. 

Väl är från krigets tid mång' runa vorden 

af Saga skrifven uti häfden in; 

skrif nu att han som styrde kurs kring jorden 

med tretungsflagg — hans namn det var Virgin.» 

Åt Erik Klint uppdrogs att föra chefsskeppet Gustaf III 
med storamiralen hertig Carl ombord, hvilket förtroende 
han bibehöll under hela kriget. Till flottans bemannande, 
oberäknadt sjömanskapet, embarkerade en del af Jönkö- 
pings, Kalmar, Västgöta-Dals indelta samt Konungens eget 
och en del af det Sprengtportenska värfvade regementet. 
Alltsom kriget framskred blef det svårare och svårare för 
befälet att manövrera sina fartyg. Af det öfvade manska- 

— 28 — 



pet dogo många dels i striderna och dels af farsoter, hvilka 
härjade ombord. Besättningarna ersattes sedan mera och 
mera af landtsoldater, hvaraf många aldrig förr sett hvar- 
ken haf eller skepp och föllo öfver bord dels af förskräc- 
kelse och dels därför att de ej uppfattade kommandoorden, 
och slupar måste i början ligga till hands invid skeppen 
för att fiska upp de stackars landtkrabborna. 

Efter sin officersexamen började Gustaf Klint en tjänst- 
göring som föga öfverensstämde med hans skaplynne. Utom 
lektionerna med kadettema blef han beordrad att exercera 
sjömanskapet, och alla dessa stela handgrepp och rörelser, 
hvaraf exercisen på den tiden bestod, fann han obeskrifligt 
plågsamma och längtade efter det fria lifvet till sjöss. Men 
vakt- och exercistjänstema höllo honom bunden och han såg 
den ene efter den andre af sina kamrater begifva sig om- 
bord på de i Karlskrona hamn vimlande örlogsfartygen. 

Ändtligen slog hans befrielsetimme och den 31 maj, samma 
dag som han fyllde 17 år, embarkerade han å linjeskeppet 
Dygden, Den 1 juni mönstrade konungen personligen sin 
präktiga flotta och lämnade den sedan till sin broder herti- 
gen och begaf sig åter till Stockholm för att därifrån med 
armén embarkera på galärflottan och 19 juni med denna öf- 
vergå till Finland. Vidriga vindar kvarhöllo eskadern på 
Karlskrona redd till den 9 juni och den 22 uppjagades vice 
amiral von Dessens flotta, som vid åsynen af de till slag 
färdiga svenska skeppen, utan någon ordväxling ens, gaf 
den åstundade saluten för flaggan och seglade bort med 
sina rika skatter af krigsförråd, penningar och proviant. 
Hertigen, hvilken var bunden af konungens order, måste 
låta eskadern oantastad passera. Ännu ett par ryska fre- 
gatter möttes och saluterades innan den svenska flottan 
ankrade å Hangö redd. Konung Gustaf III passerade 
sin örlogsflotta den 1 juli och gick med skärgårdsflottan 
till Sveaborg. Samma dag förflyttades Gustaf Klint till 
storamiralens fartyg, där hans fader var chef. Örlogsflottan 
lämnade Hangö och emottog den 7 juli genom fänrik J. J. 
Dorph, som förde jakten Athis, konungens depesch att kri- 
get emot Ryssland var förklaradt och tog redan den 8 i 

— 29 — 



samma månad utanför Nargön tvenne ryska fregatter, hvilka 
utgått för att exercera kadetter. Den ena af dessa, Jaros- 
law, om 38 kanoner, emottogs af kapten E. G. Hökeflycht, 
och Erik Klints andre son i ordningen, den knappast mera 
än 13-årige Carl, blef af storamiralen utnämnd till fänrik 
och kommenderad att tjänstgöra på Jaroslaw. Den andra 
fregatten som togs hette Hektor och var om 32 kanoner, 
dess chef blef kapten P. S. Gyllenskepp. En rysk kofferdi- 
galeas blef äfven tagen. 

Flottan ankrade nu på Mjölö redd och blef förstärkt med 
från Karlskrona anlända tre linjeskepp och en fregatt, hvil- 
kas chefer voro öfverstelöjtnanterna C. F. Enesköld, G. 
Psilanderhjelm och F. V, Lejonanckar samt kapten Dufva. 
Det fanns två med detta sista namn, hvaraf den ene hette 
Bengt och den andre Johan Fredrik. Från skärgårdsflottan 
förstärktes den vidare med ett par fregatter under befäl af 
öfverstelöjtnant V. von Stedingk och major C. H. Carlheim- 
Gyllensköld. Dessutom anlände fartyg med trupper, hvilka 
debarkerade i Helsingfors. Konungen besökte flottan den 
12 juli och besåg de tagna ryska skeppen. Under hans 
vistelse ombord föreställde hertig Carl för konungen Carl 
Klint, som. af majestätet fick bekräftelse på sin fänriks- 
utnämning. 

Den svenska flottan afgick från Sveaborg den 14 juli och 
den 17 kom ryska flottan i sikte. Den förstnämnda befann 
sig då emellan Ekholmen och grundet Kallbådan, och kl. 
omkring ^2 ^ P^ ^- °^- samma dag började slaget vid Hög- 
land och fortfor under största hetta till ^U 10 på aftonen. 
Att segern blef på svenskamas sida bevisas bäst däraf att 
ryssarna, ehuru dessa äfverlägsna med minst 200 kanoner, 
ej vågade fortsätta striden dagen efter. Svenska flottan 
hade inalles 127 man dödsskjutna samt 334 blesserade, däraf 
på chefsskeppet Gustaf III 11 dödade och 30 sårade. Den 
ryska hade förlorat 1,000 man. 

Erik Klint var nära att under striden tillsätta lifvet. 
Han hade, för att hafva bättre utkik, stigit upp på ett säte 
som omgaf stormasten, när en rysk kula kom susande emot 
honom; han drog sig då så mycket tillbaka, att han flyt- 



tade den vänstra foten något bakom den högra och detta 
hade till följd, att kulan träffade en bakom honom närmast 
stående flaggskeppare Björk, en mycket präktig man, och 
blef orsaken till hans död. Kulan åstadkom på samma 
gång en sådan skakning, att Klint nedföll från sätet och 
skulle fallit ned ända till öfre batteriet, om han ej blifvit 
innästlad i tågvirket. Till allt detta slog en splint kikaren 
ur hans hand. Alltsammans skedde utan att skada honom. 
Som kikaren flög ur hans hand, sade den gamle heders- 
mannen med sin trygga ton: »Hå, hvad skulle de med 
kikaren att göra, men som väl var så var det ej min — tag 
hit den», och med denna ånyo för ögonen fortsatte han att 
undersöka ställningen. 

Striden slutade med eröfrandet af skeppet Vladislaff om 
74 kanoner, hvilket var det andra akter om ryska chefs- 
skeppet Rodislaff med vice amiral Greigh ombord, hvilket 
sistnämnda under hela striden kämpat emot det svenska 
chefsskeppet Gustaf III. På den tafla, som hertig Carl 
sedan lät professor P. Krafft d. y. måla i olja, ser man 
scenen när Vladislaff togs. På öfversta däcket af skeppet 
Gustaf III synes storamiralen hertig Carl stående utan jacka, 
hvilken han i följd af den starka värmen af tagit och lagt 
på en närstående trumma. Hertigen är färdig att utdela 
order. Bakom honom märkas excellensen grefve A, J. 
"Wrangel, hållande i handen en kikare, flaggkaptenen O. H. 
Nordeuskjöld, hertigens adjutant kaptenen baron C. Bunge 
m. fl. I egenskap af flaggadjutant står Gustaf Klint och ut- 
pekar huru det ryska linjeskeppet stryker sin flagg. 

Svenska linjeskeppet Prins Gustaf, under befäl af grefve 
C. A, '\X/'achtmeister, och hvilket var chefsskepp för avant- 
gardet, kom genom flottornas vändning och ogynnsamma 
vindförhållanden in bland de ryska skeppen och måste efter 
ett tappert försvar slutligen gifva sig. Gustaf Klint var 
först, innan flottan lämnade Karlskrona, som vi förut nämnt, 
kommenderad att tjänstgöra å detta fartyg, men genom 
sin förflyttning först till skeppet Dygden under C. J. Raab 
och så till Gustaf III förskonades han från fångenskap. 
Grefve "Wachtmeister hade särskildt, innan afseglingen från 



Karlskrona, hos hertigen anhållit att få behålla Gustaf som 
adjutant vid flaggan, på grund af att han bland de yngre 
officerarna var den som bäst kände till den nya taktiken 
och signaleringssättet. Men hertigen svarade då på denna 
begäran helt kort: »Han är då nyttig hvar han blir kom- 
menderad.» Denna förflyttning var i sanning en lycklig för- 
synens skickelse. 

Storamiralen hertig Carl af sände sin adjutant för att till 
konungen, som vistades i Lovisa, aflämna rapport om se- 
gern vid Högland. Majestätet skyndade först till Fredriks- 
hamn och därefter till Helsingfors och befordrade i glädjen 
genast C. Bunge till major och riddare af Svärdsorden. 
Från konungen anlände följande bref till storamiralen her- 
tig Carl: 

»Min käre bror! Ni har hämnats det svenska namnet 
och sextio års skymf. Hvad det är mig Ijuft att hafva en 
ömt älskad bror att tacka för en så fullständig seger, att 
veta er vara segrare utan blessyrer. Jag väntar att af 
eder få veta namnen på alla de officerare som utmärkt 
sig, och jag ber eder för mig angifva de belöningar som 
anstå dem. Jag tillbragte gårdagen uti en förskräcklig oro. 
Jag visste att bataljen levererats, men jag var okunnig om 
utgången. Jag kände att ni var där och jag hyste fruktan 
för eder. Fram emot aftonen fick jag genom berättelser 
från kusten veta, att man sett ett ryskt skepp sänka sin 
flagga och att bönderna ansågo bataljen vunnen, men det 
lugnade mig icke, jag var i okunnighet om Ert öde; slut- 
ligen anlände baron Bunge i morgse och befriade mig på 
ett högst angenämt sätt från min oro. Jag har skänkt ho- 
nom ett kors och en grad för den goda nyhet han bragte 
mig. Han har sagt mig, att ni skulle tycka om om jag 
skickade honom till min svägerska (hertig Carls gemål prin- 
sessan Hedvig Elisabeth Charlotta) och han står just färdig 
att afresa. Jag uppdrager åt honom att framlämna ett bref 
till drottningen och ett till rådet, men han har order att 
först begifva sig till Karlberg, på det min svägerska allra 
först måtte få kunskap om eder seger. Jag marscherar i 
afton på Fredrikshamn och skall i morgon bittida låta 



— ?,2 — 



sjunga Te deum. Jag omfamnar vår segervinnare, vår hjelte 
och är eder ömme vän och bror. 

I högqvarteret vid Memele i Ryska Finland den 19 Juli 

1788. 

Gustaf. 

P. S. Emedan ni har de lätta fregatterna utaf skärgårds- 
flottan oskadade, skulle det vara godt skicka några sådane 
för att recognoscera hvad det blifvit af ryska flottan. Bunge 
har sagt mig, att ni skulle önska lemna befälet; Jag besvär 
eder vid de lagrar ni förvärfvat, vid eder egen ära och 
vid de heliga band, som förena oss till ett tvåfaldt broder- 
skap, att icke öfvergifva fäderneslandets sak. Om ni lem- 
nar befälet, till hvem skall man då gifva det, då grefve 
"Wachtmeister efter alt utseende gått förlorad? Det är i 
ett ögonblick sådant som det närvarande en medborgare 
bör glömma alla andra konsiderationer, för att blott tänka 
på staten och då denna medborgare är statens son och då 
han gjort denna stat segrande, så är detta en ny förbin- 
delse. Ni har beträdt en alltför vacker bana för att vända 
åter. Nej, min käre bror. Jag skall ej släppa eder, förrän 
Ni lofvat mig, att bibehålla befälet i år.» 

Den 20 juli fördes de från ryska skepp och fregatter er- 
öfrade flaggor och vimplar af flottans officerare i högtidlig 
procession till kyrkan i Helsingfors, där Te deum hölls 
under salut från hela flottan. Troféerna fördes dagen efter 
till stadens stora torg, där konungen höll ett högstämdt tal, 
däri han tillkännagaf att han befordrade Nordenskjöld till 
konteramiral samt alla öfriga officerare, som deltagit i 
striden, en grad högre än som de nu innehade. Dessutom 
instiftade han en ny orden: Svärdsordens stora kors, och 
konungen dubbade personligen till denna på stället stor- 
amiralen hertig Carl, excellensen grefve A. J, "NXi^rangel, 
konteramiral O. H. Nordenskjöld, öfverstarna C. V. Kuy- 
lenstjema och C, V. Modée. Öfverstelöjtnant Erik Klint, 
som var upptagen af tjänsten ombord, blef dagen därpå 
till denna orden dubbad af storamiralen hertig Carl. De 
å linjeskeppet Vasa af samma kula dödsskjutna officerarna 

— 33 — 



chefen öfverstelöjtnanten grefve Baltzar P. Horn af Rant- 
zien och kapten F, Fust, samt chefen å fregatten Grip kap- 
ten A. H, von Horn begrofvos under stora högtidligheter 
den 22 juli. I samma ögonblick som den dödande kulan 
träffade chefen på Vasa grefve Horn, vände han sig till 
sin närmaste man den unge löjtnanten vid örlogsflottan 
Pehr Gustaf Lagerstråhle med följande ord: »Z)u skall svara 
mig inför Gud om du stryker flagg y> och tryggt svajade flag- 
gan på sin gaffelnock tills striden var all; därför »När efter- 
verld hör Vasa näm.nas det namnet Lagerstråhle namnes ock». 

Chefsskeppet Gustaf III visade tydliga spår af att rys- 
sarna begagnat konkavkulor med brännbara ämnen, hvar- 
för storamiralen i en skrifvelse till amiral Greigh under- 
rättade honom att dylika kulor numera ej begagnades af 
civiliserade nationer. Med denna skrifvelse afgingo löjt- 
nant Gustaf Klint och fänrik C. E. Brelin (sedermera kon- 
teramiral Carlheim-Gyllensköld) på rekognosceringsfartyget 
Makrillen, hvilket förde parlamentärflagg ; men detta hind- 
rade ej att Makrillen af en rysk fregatt, förd af den dansk- 
födde kaptenen Bilo, hälsades med skarpa skott och vid 
fallrepstrappan mötte dem en officer, som, under det han 
höll värjan på deras bröst, affordrade dem deras ärende. 
När de meddelat detta fingo de, ledsagade af en rysk offi- 
cer, afsegla till Reval, hvars guvernör ej heller kunde upp- 
fatta deras fredliga beskickning utan ämnade kvarhålla dem 
för att invänta kejsarinnans befallning om huru de skulle 
behandlas, Skrifvelsen blef slutligen afsänd till amiral 
Greigh och en rysk officer, som deltagit i det amerikanska 
kriget och där lärt huru en parlamentär behandlas, förmådde 
guvernören lämna de svenska officerarna fri afresa. Detta 
skedde först sedan Makrillen blifvit noga visiterad såsom 
misstänkt att föra brännbara ämnen. När amiralens svar 
sedan anlände, var det undvikande samt medförde ett ovan- 
ligt, med huUingar försedt skrot, som föregafs hafva blifvit 
skjutet från svenska flottan. Gustaf Klint fick nu behålla 
befälet öfver Makrillen, med hvilken han sedan utförde 
mycken rekognoscering. 

Att dag för dag följa krigsrörelsema kan naturligtvis ej 

— 34 — 



ifrågakomma, utan vi göra allt fortfarande här och hvar 
några utdrag ur Gustaf Klints intressanta anteckningar. 

Så fort någon rast gafs, undersökte Erik och hans son 
Gustaf Klint segelleden emellan Sveaborg och Hangö. Den 
sistnämnde, utan att därom underrätta flottans öfriga offi- 
cerare, utpliktade en ny sådan, där fartyg om aderton fots 
djup kunde passera; den förut kända och använda var en- 
dast för dylika om elfva fot. 

Ett transportfartyg, lastadt med tågvirke, föll i ryssarnas 
händer. Det medhade ett stort antal bref till svenska flot- 
tans befäl och besättningar. Amiral Greigh frigaf besätt- 
ningen och lät den medtaga brefven. Hertig Carl sände i 
anledning häraf till amiralen ett tacksamhetsbref och lät 
Gustaf Klint och Brelin afsegla med det till Revals redd, 
där en del af den ryska flottan låg förankrad. Ombord på 
Makrillen medföljde äfven en underofficer och sju man ryska 
fångar samt en kofferdiskeppare med hustru och tre dött- 
rar, hvars fartyg blifvit uppbringadt af svenskarna. Den 
ryske amiralen emottog de unga löjtnanterna mycket artigt 
och förklarade skämtande, att han beklagade att han icke 
var i belägenhet kunna återgälda presenten af det täcka 
könet, emedan han icke haft lyckan göra dylika fångar. 

Ryska flottan, som blifvit förstärkt med åtskilliga fartyg, 
visade sig ofta i samlad styrka utanför Sveaborg och ryska 
kryssare kilade fram och åter längs finska skärgården, där 
de foro illa fram och brände byar m, m. Från befälhaf- 
varen å jakten Måsen, J, M, Qveckfelt, ankom rapport att 
han inträffat vid Jungfrusund med last af trettiosexpundiga 
kanoner för örlogsfiottans räkning, men att han för fiendens 
skull ej vågade passera Hangö udd. Flera med proviant 
försedda fartyg måste af samma orsak stanna väster 
om densamma. Öfverstelöjtnant V. von Stedingk med 
fregatten Sprengtporten beordrades genast att afsegla till 
Tverminne och betäcka denna del af skärgården, sedan 
ditbeordrades flera fartyg med öfverste M, C, Anckarsvärd 
som eskaderchef. Den nya farleden, som vi veta att Gustaf 
Klint på eget initiativ uppmätt, blef nu till stor nytta och 
han föreslog, att fregatterna skulle passera denna och för- 

— 35 — 



läggas vid Porkala och däromkring och fördrifva den vid 
Hangö varande fientliga afdelningen. Men ingen kände 
till den nya farleden och lotsarna vägrade bestämdt att 
föra så djupgående fartyg därigenom, Gustaf erhöll slutli- 
gen chefen å fregatten Minerva major "Whitlocks tillstånd 
att sammankalla lotsarna och för dem utpeka de grunda 
ställena och påtaga sig ansvaret, om någon olycka hände 
med fregatterna. Därefter öfvertog Gustaf befälet på Mi- 
nerva och seglade främst bland bränningarna och skären, 
tätt följd af de andra fartygen och för att tala med hans 
egna ord, stodo befäl och besättning som på nålar rundt- 
omkring honom. Lyckligtvis var han själf orubbligt lugn 
och säker om leden och lät sig ej påverkas af de andras 
oro. När fregatterna välbehållna ankrade på Träsko redd, 
tog major "Whitlock sin präktiga lots i famn och tackade 
honom på det allra varmaste i hela besättningens åsyn. 
Ryska flottan lämnade själf mänt Hangö redd och denna in- 
togs genast af fregatten Sprengtporten med flera fartyg. 

Efter slaget vid Högland hade såväl svenska som ryska 
flottan låtit tiden framlöpa utan att å någondera sidan före- 
taga några viktiga operationer. Den förstnämnda var till- 
fredsställd af att ej vara afskuren från beröring med mo- 
derlandet och den sistnämnda med att hålla vakt på sven- 
ska flottan vid Sveaborg. Stämningen ombord på den 
svenska flottan var mycket allvarlig. En del af besätt- 
ningen hade genom svår epidemisk sjuklighet bortryckts och 
nytt manskap af fordrades i de af lidnas ställe. Dessutom 
voro hvarken befäl eller folk beredda på en så lång kam- 
panj utan voro illa beklädda och togo skada af kölden. 
Från konungen ankom befallning att flottan skulle afsegla till 
Karlskrona och hertig Carl, som en tid uppehållit sig vid 
armén, anlände till Helsingfors den 10 okt. i af sikt att em- 
barkera på chefsskeppet. Nu inträffade helt plötsligt en stark 
köld och hafvet tillfrös, så att man kunde åka på släde till 
de längst bort belägna skeppen, och man började träffa an- 
stalter för flottans uppläggning vid Sveaborg. Men kölden 
gaf lika hastigt med sig och nu blef det fråga om hvar den 
ryska flottan befann sig och om denna skulle lägga hinder 

- .-,6 - 



emellan för hemseglingen. Såväl amiral O, H, Nordenskjöld 
som det högre befälet hyste stort förtroende till Gustaf 
Klints omdöme och han blef utsedd att med Makrillen 
segla, om så fordrades, ända till Högland för att genom 
lotsar och fiskare utforska den ryska flottans läge. Den 
skriftliga order som Gustaf emottog ur Nordenskjölds hand 
var kort och bestämd och lydde sålunda: ^Löjtnant Klint 
skall inom fyrtioåtta timmar inrapportera, om ryska flottan 
seglat till Kronstadt, och begifver sig för detta ändamål till 
Svartholmen, Ormegrund eller Högland». 

Kl. 9 om morgonen den 8 nov. emottog han denna order och 
under en stark storm, som tvang de stora fartygen att stryka 
stänger och underrår, fördes Makrillen snabbt genom skär- 
gården till en mil från Svartholms fästning, då stormen be- 
darrade och efterträddes af en ogenomtränglig dimma och 
mörker. Ledd af fästningens reveljtrumma begaf Gustaf sig i 
en slup till kommendanten, hvilken ej hade någon annan un- 
derrättelse att gifva än att isen redan för en månad sedan 
tvingat lotsarna att öfvergifva bevakningen vid Ormegrunds 
fyr, och att han därför ej kunde gifva någon underrättelse 
om ryska flottan. Stiltjen och den starka dimman hindrade 
Makrillen att gå till segels och med hjärtat klappande af 
oro såg Gustaf, att redan halfva tiden var förliden tills 
han skulle inrapportera resultatet af sitt ansvarsfulla upp- 
drag. Han begaf sig nu i en roddbåt österut, luften upp- 
klarnade något och han såg på en holme en stor sten, som 
genom sin egendomliga formation fäste hans uppmärksam- 
het. Han hade redan hunnit ett stycke förbi holmen, då 
han af en oförklarlig ingifvelse vände sig om för att åter 
betrakta stenen och skönjde då en liten båt vid sidan om 
denna, och han vände genast om och rodde dit. På hol- 
men träffade Gustaf en fattig fiskare, hvilken omtalade att 
han den 2 nov., då han fiskade vid de yttersta grunden 
halfvägs till Högland, sett femton stora skepp segla sig så 
nära att han hörde huru de talade ombord, samt att de 
begifvit sig ostvart hän. I sin stora glädje öfver denna 
underrättelse gaf Gustaf den gamle mannen två specieriks- 
daler, den unge löjtnantens hela traktamente för en månad. 

— 37 — 



Underliga äro ofta försynens skickelser och här blef nu 
den fattige fiskarens ord den ledstjärna, som förde den 
svenska sjömakten åter till sitt hemlands trygga hamnar. 
Rapport afsändes nu genast om att ryska flottan begifvit 
sig till Kronstadt. Denna glada nyhet träffade storamiralen 
i Borgå, innan de bestämda fyrtiåtta timmarna voro till- 
ändalupna. Själf anlände Gustaf till Sveaborg ett par da- 
gar senare och fick befallning att upplägga Makrillen där- 
städes samt att åter embarkera som flaggadjutant på chefs- 
skeppet. 

Hertigen lämnade nu armén, där han åter vistats, och 
begaf sig till flottan, som gjordes segelfärdig. Men ännu 
talade många skäl emot hemfärden. Kölden steg mer och 
mer, vinden var ogynnsam och sjukligheten bland besätt- 
ningen tilltog. Excellensen grefve A. J. ^vCrangel med flera 
af det högre befälet ansåg det vara stor risk att gå till 
segels denna årstid med de tunga, svårhandterliga skeppen. 
Man började redan af tackla fartygen och excellensen med 
flera af cheferna voro beredda att öfver Åland begifva sig 
hem. Att öfvervintra med flottan i Sveaborg var ett yt- 
terst farligt företag och man drog sig därför i det längsta 
att besluta på allvar därom. Vinden blef den 19 novem- 
ber nordöstlig och kölden ökades, Erik Klint blef då in- 
kallad till storamiralen för att säga sin tanke i denna all- 
varliga fråga. När hertigen frågade honom, om han ansåg 
att af seglingen kunde försiggå, svarade han: i>Ja, med Guds 
hjelp.» Excellensen A, J, "Wrangel utbrast då: y> att det här 
ej var fråga om Guds hjelp, utan om. Öfverstelöjtnant Klint 
som en erfaren och klok sjöman vågade tillstyrka att flottan 
under den rådande kölden gick till sjös». Åter svarade Klint 
på sitt lugna, stilla sätt: ^Ja, med Guds hjelp. ^ Hertigen 
afbröt nu samtalet med befallning, att flottan skulle gå till 
segels. Hela natten rodde båtar fram och tillbaka på red- 
den för att hindra denna att tillfrysa, och den 20 på mor- 
gonen lämnade flottan, med chefsskeppet Gustaf III i täten, 
Sveaborgs hamn, där isen genast tillfrös och sedan blef 
liggande hela vintern. Under stark ostlig storm med snö- 
byar inlöpte eskadern på Karlskrona redd den 27, hertigens 



flagg ströks den 28 och efter att den 30 bevistat en hög- 
tidlig tacksägelsegudstjänst i Amiralitetskyrkan i Karls- 
krona, där Te Deum af sjöngs under salut från hela flottan, 
afreste han till Stockholm, En del af fartygen måste sedan 
sågas genom isen in till varfvet. 

Riksens ständer läto slå en medalj till minne af segern 
vid Högland, hvilken på ena sidan visade hertigens bröst- 
bild och på den andra Fama på framdelen af ett antikt 
fartyg, hållande i ena handen den ryska flaggan upp- och 
nedvänd och med den andra en lager öfver hjässan och 
hade till inskrift; -»Tanto Nomine Tantce Virtiiti». Af den 
ovanligt stora medaljen erhöllo skepps- och fregattcheferna 
hvar sin och hertigen gaf äfven Gustaf Klint ett exemplar, 
och dessutom erhöll han för de tjänster, som han med 
Makrillen gjort flottan, ett månatligt arfvode af 6 Rdr samt 
något prispenningar, hvilket blef en välkommen hjälp till 
utrustande af hans i bristfälligt stånd varande garderob. 

Erik Klint firade julafton 1788 lycklig i kretsen af maka 
och fjorton barn. 

Den 18 februari 1789 blef Gustaf Klint af direktören för 
kadettskolan konteramiral F. Wagenfelt och professor C. 
G. Bergström installerad som ordinarie lärare vid denna. 
För öfrigt hade han fått i uppdrag att under vintern un- 
dersöka och kartlägga Karlskrona redd, hvilket var ett 
ytterst obehagligt och ansträngande arbete i följd af den 
skarpa kylan. För detta hälsobry tände arbete erhöll han 
ej någon särskild ersättning. 

Stämningen i landet var tryckande. Hela Östersjön, Fin- 
ska och Bottniska vikarna tillfröso, härtill kom stor sjuk- 
lighet som ytterligare nedstämde sinnena, och så därtill 
brist på penningar. Flottans tjänstemän erhöllo ej sitt 
första lönekvartal förr än i midten af maj och då ej, som 
förut varit förhållandet, i silfver utan i riksgäldssedlar, 
hvilka lofvade mera än de höUo, 

Till Karlskrona ankom tidigt på våren en kunglig befall- 
ning om utrustande af tjuguett linjeskepp, elfva fregatter 
samt en del smärre fartyg med en besättningsstyrka af 
omkring sexton tusen man. Arbetsfolket led verklig nöd 

— 39 — 



i följd af penningbristen. Tvenne nya regementen upp- 
sattes med tillsammans två tusen två hundra man, det ena 
under namn af Storamiralens och det andra kanoniärer, det 
sistnämnda under amiral O, H, Nordenskjölds befäl. Flottan 
bemannades dessutom med sju hundra man af Smålands 
och sju hundra dito af Östergötlands kavalleri. Det finnes 
ett gammalt ordspråk som säger, att »en sjöman till häst 
är en styggelse». Men månne det också ej låg lika nära 
till hands att en hästkarl till sjöss är detsamma? Men 
nöden hade väl ingen lag och där en lucka ombord fanns, 
där ställdes en karl, vare sig att han på ett tillbörligt sätt 
fyllde sin plats eller ej. Och mången gång var han genom 
sin okunnighet befälet säkert till långt mera besvär än 
nytta. Vidare embarkerade hela Kalmar, Konungens eget 
värfvade samt det Sprengtportenska infanteriregementet. 
Flottans armering, som började den 12 april, verkställdes 
under amiral O. H, Nordenskjölds befäl, Öfveramiralen 
grefve C. A, Ehrensvärd, hvilken hittills varit flottans högste 
befälhafvare i Karlskrona, beordrades till Sveaborg för att 
leda skärgårdsflottans utrustande m. m. 

Efter det svåra vinterarbetet med undersökning och utplik- 
tande af Karlskrona redd erhöll nu den ännu ej adertonårige 
Gustaf Klint ett arbete, som både mycket intresserade och 
särskildt lämpade sig för en så praktiskt anlagd natur som 
hans. Det blef nämligen hans uppgift att på eget ansvar 
armera det vid Högland året förut tagna linjeskeppet Vla- 
dislaff om sjuttiofyra kanoner. Han omändrade helt och 
hållet det väldiga skeppets inre och tänkte därvid lika 
mycket på besättningens som befälets bekvämlighet. Pry- 
gel och okvädinsord hörde till ordningen för dagen såväl 
inne på varfvet som när fartygen rustades, Gustaf hade 
ärft sin faders lugna, humana sätt och plågades af att höra 
våldsamheter och skrän. Han fordrade att allt arbete 
verkställdes under tystnad och fördelade detta så, att un- 
derofficerare och manskap själfva stodo i moraliskt ansvar 
därför, framkallande såmedelst deras ambition, 

I början af juni emottog öfverste O, M, Fust (sedermera 
nobil, Nordenstjema) det i bästa skick varande linjeskeppet, 

— 40 — 



Till sin natur var öfverste Fust af ett mycket häftigt och oro- 
ligt sinnelag, som gjorde tjänstgöringen under honom ofta 
mindre angenäm. Den 4 juni ankom storamiralen hertig 
Carl till Karlskrona, men dess flagg hissades ej på chefs- 
skeppet Gustaf III förr än den 28 i samma månad. Detta 
fördes liksom föregående året af öfverstelöjtnant Erik Klint, 
amiral O, H, Nordenskjöld blef eskaderns flaggkapten. Den 
6 juli afseglade flottan från Karlskrona och den ryska an- 
träffades cirka tolf ryska mil ostvart från Oland, men denna 
hade för afsikt att först förena sig med amiral von Dessens 
afdelning och sedan söka att i samlad styrka bjuda den 
svenska spetsen. 

Batalj under namn af slaget vid Öland ägde dock 
rum den 26, under hvilken ryssarna höllo sig på afstånd 
så mycket som möjligt med flera af sina skepp. Men stri- 
den var häftig där den pågick, bland de dödsskjutna offi- 
cerarna märkes kapten E, G, Hökeflycht på chefsskeppet 
Gustaf III, Arriärgardet under konteramiral P, Lilliehorns 
befäl kom ej i elden, oaktadt signaler gång på gång gåfvos 
från chefsskeppet. För detta sitt underliga beteende ställ- 
des amiral Lilliehorn för en krigsöfverrätt, bestående af 
konteramiralema H, af Chapman och C, V, Modée, öfverste 
Fahlstedt, öfverstelöjtnanterna C. J. Améen, E, Klint, J, H, 
Nauckhoff, J. Puke, major J, A, Sahlstedt och justitiaren 
S, Kihlgren, samt å hofkanslersämbetets vägnar lagman 
Ullner, Processen fortsattes till i oktober, blef sedan åter 
på konungens befallning förnyad och slutades med att Lillie- 
horn, som förut dömts att arkebuseras som förrädare, döm- 
des till några månaders landsflykt, hvilka han tillbringade 
i Greifswald, återkom därefter, men erhöll afsked från 
sina befattningar och förständigades att under två år vara 
borta; genom kunglig nåd återkom han 1793 och af led 
några år därefter på sin egendom Kråkerum i Kalmar län. 

Efter slaget vid Öland återvände svenska flottan emot 
Utklippan utanför Karlskrona för att erhålla nytt manskap, 
emedan sjukligheten ombord tilltog i hög grad och gjorde 
att en del skepp ej hade nog servis för sina kanoner. 
Den ryska flottan visade sig åter, men som det var lika 

— 41 — 



omöjiigt att kunna få den till strid som att förhindra dess 
förening med amiral von Dessens afdelning, beslöt stor- 
amiralen hertig Carl att anlöpa Karlskrona. Presiden- 
ten grefve A. F. Munck ankom från Stockholm för att 
meddela storamiralen några upplysningar och en eskader 
under öfverste O. M. Fusts befäl blef genast beordrad att 
utgå på en hemlig expedition. Den 2 augusti gick denna 
till sjöss, men måste genast återvända, därför att ryska 
flottan om sextio segel stark kryssade utanför Blekings- 
kusten, men slutligen försvunno ryssarna dels i följd af 
storm och dels därför att sjuklighet innästlat sig ombord 
på deras fartyg. I Karlskrona härjade den s. k. fältsjukan 
på det rysligaste och i slutet af augusti uppgick sjuksiffran 
till 7,000 personer, hvaraf dogo dagligen 70 till 100. Alla 
lediga hus i staden, som tillhörde flottan, inreddes till sjuk- 
hus och tre stora skepp utlades på varfvet för sjuka och 
konvalescenter, men det oaktadt måste för flottans räkning 
uppsättas stora tält på Tjurkö. De som dogo begrafdes 
på Aspö, När skeppet Vladislaff på hösten afmönstrades, 
återstodo af de 1,800 man som inmönstrats ej flera än 
400 och endast i Karlskrona samt på flottan afledo under 
detta år 36,000 personer. 

Den 18 augusti anlände till staden som kurir löjtnanten 
vid gardet O, R. Möllersvärd, hvilken på fem dygn till- 
ryggalagt 127 svenska mil. Han medförde till storamiralen 
förnyad befallning om att afsända öfverste O. M. Fusts 
eskader, hvilken ytterligare förstärktes och nu bestod af 
tre linjeskepp, tre stora fregatter samt ett par mindre far- 
tyg. Ändamålet med denna expedition var att från Por- 
kala fördrifva de ryska fartyg som där fattat posto och 
som sedan slutet af juni lade hinder emellan för svenska 
transport- och proviantfartygen. Från konungen medföljde 
en mindre teckning, som utvisade ryska flottans läge. Inom 
flottan fanns ej någon som bättre kände farvattnet kring 
Porkala än Gustaf Klint, och han åtog sig att dit inlotsa 
fartygen. För att ej väcka fiendens uppmärksamhet blef 
hela eskadern målad lika med den ryska samt försedd 
med flaggor och vimplar i de ryska färgerna. Gustaf hade 

— 42 — 



lyckats att vinna sin chefs förtroende och fått denne att 
ingå på de förslag som han framkastade, hvilka bland 
annat gingo ut därpå att man skulle försöka äntra de ryska 
skeppen från båda sidorna. Alla omständigheter utlofvade 
ett godt resultat, men en sak hade den unge löjtnanten 
glömt taga med i beräkningen, nämligen sin chefs obestän- 
diga sinnelag och benägenhet att lyssna till flera rådgifvare. 
Såväl dessa som chefen själf sågo snart sagdt i de fredli- 
gaste handelsskepp idel ryska brännare. Den vid öfverste 
Fusts sida stående sekonden kapten Bengt Dufva såg heller 
ej med blida ögon det stora förtroende som Gustaf åtnjöt 
af sin chef. Eskadern lämnade emellertid Hangö och var 
den 6 september utanför inloppet till Barösundsfjärden, 
dit Gustaf erhållit chefens löfte få insegla med fartygen. 
Vid inloppet till denna möttes ett par ryska fartyg som, 
narrade af de ryska färgerna som de svenska fartygen 
iklädt sig, nalkades dem med fullt förtroende. Gustaf, som 
erhållit chefens tillåtelse att göra klart till batalj, gjorde 
en rond på batterierna för att se att allt var i ordning 
och sprang därefter upp på däck och får då se öfversten 
sysselsatt med att vända genom vinden och såmedelst öfver- 
gifva hela företaget. Gustafs förtvifian häröfver blef gräns- 
lös. På hans förnyade frågor om orsaken till detta hand- 
lingssätt svarade chefen ingenting, men kapten B. Dufva 
yttrade, visande på de ryska fartygen: >, Herrn kan väl se 
att de åro brännare, Jag har sett hakar på deras ränockar. » 
Gustaf svarade härpå: »Har kaptenen någonsin hört att 
brännare varit farliga för ett skepp, som är under segel 
och manövrerar fritt; och kunna vi ej, om sådant är nödigt, 
skjuta ner dem?» Men allt detta var idel gåtor och öfvers- 
ten själf var så konfunderad, att han ej ens hörde livad 
Gustaf sade. Eskadern vände och hissade den svenska i 
stället för den ryska vimpeln och de ryska fartygen seglade 
bort, men innan de begåfvo sig af passade de på att gifva 
sina kamrater inne i viken varningssignaler, som besvarades 
med larmskott, och de svenska gåfvo sig i väg i stället för att 
hålla batalj att — hålla y, chef skons el j ^ och seglade så fort 
de förmådde in till Karlskrona för att medföra den märk- 



43 



liga nyheten, att de varit jagade af hela ryska flottan — 
öfversten blef hedrad med en dyrbar gulddosa af konun- 
gen, därför att han räddat den svenska flottan! Gustaf 
var så uppbragt att han var färdig kasta sin sabel öfver 
bord och kunde omöjligt deltaga uti en sorts konselj, som 
öfversten höll på öppet däck, däri han omtalade hvilken 
fara som var lyckligen af värjd; och till Gustafs stora för- 
bittring hörde han, huru tvenne rädda landtofficerare af 
de högre graderna berömde den försiktighet som öfversten 
iakttagit. En kort stund före denna konselj hade Gustaf 
försäkrat öfversten att han personligen från den högsta 
masttoppen iakttagit genom sin kikare, att fartygen som 
syntes visst ej voro några brännare eller krigsfartyg utan 
ett fåtal fredliga handelsfartyg; men på detta ville öfvers- 
ten ej lyssna. 

Under befäl af öfveramiralen grefve C. A. Ehrensvärd 
levererade skärgårdsflottan en batalj vid Svensksund den 
24 augusti, som i militäriskt hänseende var särdeles fram- 
stående. Den 22 oktober anlände örlogsflottan till 
Karlskrona, hertigens flagg ströks å chefsskeppet den 10 
november och han afreste till Stockholm den 19 i samma 
månad, och innan dennas slut voro samtliga skeppen af- 
mönstrade och upplagda på varfvet. 

Den ene efter den andre af örlogsflottans officerare skaf- 
fade sig landtegendomar, som de bebyggde och där de 
hvilade ut så fort tillfälle därtill gafs. Så t. ex. köpte 
öfverstelöjtnant J. Puke Göholm i Blekinge 1790 af amiral 
M, Liljenan ekars arf vingar och än i dag besittes det vackra 
herresätet af Pukes ättlingar. Några år förut hade varfs- 
amiral H, af Chapman köpt det idylliska Skärfva af öfver- 
kommissarie Friedrich Kocks barn. Amiral af Chapman 
sålde det till kommerserådet Carl Humble, som å sin sida 
afyttrade det till lagman H. F, Christierson och dennes 
arfvingar till f. d. landshöfdingen i Blekinge grefve Hans 
"Wachtmeister af Johannishus. Sveriges störste skeppsbygg- 
mästares hem och skapelse förtjänar att med några rader 
beskrifvas, helst som det saknar sitt motstycke i hela världen. 

Amiral Chapman anhöll hos konung Gustaf III om till- 

— 44 — 



stånd att på Skierfva, som stället benämnes i gamla hand- 
lingar, få af kronans ekvirke åt sig uppföra en s. k. Ble- 
kings ryggåsstuga, hvilket majestätet beviljade. Chapman 
uttydde detta löfte så, att han byggde två längor parallellt 
med hvarandra och sammanband dessa med en mindre 
och bildade såmedelst första bokstafven till sitt dopnamn 
I Henrik, De utgöra en våning med ett enda gafvelrum, 
hvilket sistnämnda Chapman inrättade till sitt arbetsrum. 
I detta står en rund kakelugn midtpå golfvet, liknande 
en stormast. Vid fönstret står än i dag det skrifbord, som 
Chapman under sin lefnad dagligen begagnade. Byggna- 
den, hvars tak han belade med torf, benämnde han »Gröna 
stugan». Men denna på en gång anspråkslösa och egen- 
domliga komplex är på långt när till sitt inre ej så an- 
språkslös som man af dess yttre kan förmoda, den inne- 
håller tjugufyra större och mindre rum, hvilkas alla tak 
äro af olika form och utseende. De gå upp till byggna- 
dens hela höjd, som brukligt var i de gamla blekingsstu- 
goma, och flera af dem hafva fönster såväl på taket som 
å sidorna, ty rummen gå genom hela husets bredd. Dagern 
blir af en säregen skiftning därför att ljuset inkommer från 
tre olika håll. Orsaken till rumstakens olika konstruktion 
och mera eller mindre konstnärliga utseende lär vara den, 
att Chapman gifvit sina officerare och ingenjörer befallning 
om att hvar och en efter sin smak skulle utföra ritningen 
till ett rum. Ingången till denna ryggåsstuga utgöres af 
en grekisk portik med doriska pelare. Hvilka ytterligheter 
som här beröra hvarandra! Och ändock stores ej skön- 
hetssinnet, ty snillet och smaken hafva gått hand i hand 
och satt sin fina prägel på det hela. Ännu finnes ett och 
annat bohag, utom det ofvan nämnda bordet, kvar på 
Skärfva sedan Chapmans tid; så står t. ex. i salongen ett 
förgylldt bord med skulpterade fötter med det svenska 
lejonet nederst på en slå. Det säges att Carl XII använde 
detta som skrifbord å det fartyg, som han begagnade för 
öfverfarten till Ryssland, och det räddades sedan undan 
förgängelsen af Chapman. Äfven finnes där en dyrbar 
väggklocka, hvilken en gång var ämnad att sändas som 

— 45 — 



present eller rättare för att muta kejsaren af Marocko (det 
var på sjöröfveriets tid), men den kom af en eller annan 
anledning ej längre än till Karlskrona och konung Gustaf 
III skänkte den till Chapman. Den har förr kunnat spela 
ända till trettiosex musikstycken, men nu inskränker sig 
visst dess repertoar till nio ä tio. I tvenne af salongens 
hörn stå två sällsynt vackra och dyrbara urnor af Berliner- 
porslin med Fredrik den stores och hans broders, prins 
Henriks, porträtt, en present af den store preussiske ko- 
nungen till Chapman. Det hviskas om, att en Albions son 
en gång förgäfves för dessa urnor bjudit en för våra för- 
hållanden storartad summa. A salens väggar, inom förgyllda 
ramar, sitta alla de gamla romerska kejsarnas porträtt, 
målade efter gamla mynt af en okänd mästare. I ett annat 
rum prydas väggarna af ett hundratal små kinesiska taflor, 
målade på rispapper i de klaraste färger och föreställande 
kinesiska fartyg och båtar af olika certer. Af Sergels 
mästarhand finnas tvenne byster af Gustaf III och Carl 
XIII. 

I ett härligt bokhult strax intill »Gröna stugan» lät 
Chapman för sig och sin betjänt uppföra en »grafhäll», ett 
öfver marken muradt grafkor i två afdelningar. Den 19 
april 1806 måste Chapman af ekonomiska skäl sälja Skärfva 
till kommerserådet C. Humble och när Chapman afled 19 
augusti 1808 i Karlskrona, ditfördes ej hans stoft, utan 
han begrofs i Augerums kyrkogård. Chapmans bild finnes 
i en medaljong af hvit marmor å modellsalen i Karlskrona. 
Inskriften därtill lyder: »Fredr. Henr. af Chapman, vice- 
amiral, kommendör med stora korset af Vasaorden, riddare 
af Svärdsorden. Hans snille och fosterlandskärlek, verk- 
samma till Gustaf III ändamål gåfvo Sverige nya flottor 
efter förbättradt byggnadssätt. Då arbetet efter konungens 
förordnande fortsattes, egnade Carl hertig af Söderman- 
land, Svea rikes storamiral uppfinnarens bild åt odödlig- 
heten.» Hertigen af Östergötland har i en högstämd sång, 
kallad »Chapmans grafhäll på Skärfva» i samlingen ur 
»Svenska Flottans Minnen» besjungit den store skepps- 
byggmästarens landtliga hem. 

— 46 — 



Åter gick ett år skuldbelastadt af blod och tårar till 
hvila och ett nytt uppgick med 1790, som skulle blifva lika 
om ej ännu sorgligare för Sveas och Auras folk. Vintern 
detta år var ovanligt blid och befallning ankom tidigt om 
flottans utrustande. För att göra det lättare med man- 
skapets underhåll inrättades marketenteriet vid Amiralitets- 
slätten och Västra Udden i Karlskrona. Man gjorde sig 
lysande förespeglingar för 1790 års krig och drömde om 
att framtränga ända till tsar Peters skapelse, det väldiga 
Petersburg, och där föreskrifva fredsvillkoren. Konungen 
af reste till Finland i början af april för att personligen 
öfvervaka krigsrörelserna till lands, och örlogsflottan, som 
rustades i Karlskrona, bestod af några och tjugu linje- 
skepp, tolf fregatter samt en hel del mindre fartyg och ett 
sjukskepp. Erik Klint intog nu för tredje året sin gamla 
plats som chef på linjeskeppet Gustaf III, där storamiralen 
hertig Carls flagg åter svajade för vinden. Klint var bland 
de lyckliga skeppschefer, som vid krigets slut kunde åter- 
lämna sitt betrodda gods på varfvet i Karlskrona. För 
honom själf var denna kommendering ännu betydelse- 
fullare än 1788 och 89, Ombord på fartygen hade han ej 
mindre än fyra af sina förhoppningsfulla söner. De äldsta, 
den nittonårige Gustaf och den femtonårige Carl, voro här- 
dade i krigets blodiga yrke, de hade ju pröfvat det under 
de båda föregående årens sjöslag. Nu blef det de andra 
två sorn voro närmast dessa i ålder, den fjortonårige 
Fredriks och den tolfårige Jonas', tur att också våga sitt 
lif för konung och land. Fadershjärtat klappade kanske i 
början hårdare af oro för de ungas öde, men nu som all- 
tid lämnade han dem såväl som allt som rörde vare sig 
hans familj eller hans land i den högstes vård, förvissad 
om att hvad som än hände, så var det till det bästa. 
Oberörd af sina egna intressen och känslor, förde han sedan 
lugn och säker sitt skepp i stridens hetta och genom storm 
och hårdt väder fram till det bestämda målet. 

Mera och mera blef det klart för höga öfverheten, hvil- 
ken risk det var att låta skeppscheferna sakna nödiga 
kartor öfver farvattnet och i största hast måste Gustaf 



47 



Klint därför upprita dylika efter de bästa källor som kunde 
fås. Den ena från Hangö till Sveaborg och den andra 
därifrån till Svensksund samt en specialkarta öfver Revals 
redd. Alla dessa blefvo skyndsamligen graverade och 
lämnade som förseglade order till cheferna för att af dem 
brytas vid behof. Gustaf blef på amiral O. H. Norden- 
skjölds rekommendation adjutant hos amiral C, V. Modée, 
hvilken var chef för utrustningen af åtta linjeskepp och 
fyra fregatter. Amiralen var dessutom kommendant i 
Karlskrona och hans tid strängt upptagen af garnisons- 
tjänsten samt de ankommande truppernas och sjöfolkets 
embarkering m. m. Gustaf lämnades härigenom fria hän- 
der i hvad som hörde till skeppens utrustning. Med största 
samvetsgrannhet utförde han sitt svåra och ansvarsfulla 
uppdrag. Ett talande bevis på att hans arbete erkändes 
af hans förmän var, att han, oaktadt sin ungdom, blef ut- 
nämnd till förste flaggadjutant och embarkerade som sådan 
å storamiralens fartyg den 27 april. Högsta befälet ut- 
gjordes af storamiralen hertig Carl, flaggkapten konter- 
amiral O. H. Nordenskjöld, chef för den ena divisionen 
konteramiral C. V. Modée och för den andra öfverste F. 
V. Leijonancker, öfveradjutant kaptenen baron M. D. Palm- 
quist, tygmästare Jusléen, ekipagemästare kapten Kjörling, 
skeppsbyggmästare Falk. Med sjukvården tyckes ej varit 
vidare väl beställdt, ty till hela denna massa människor 
nämnas endast doktor Gerdsdorff och amiralitetskirurgen 
A. Fiirst; men naturligtvis hade de väl några fältskärer 
under sig. De chefer, hvilkas fartyg förde till och med 
sextio kanoner vilja vi här uppräkna: öfverstelöjtnantema 
O. M. Fust, C. J. Améen, Fahlstedt, E. Klint, J. Hising- 
sköld, H. J. Nauckhoff, BiUing, Holst, C. M, Wagenfelt, J. 
Puke, A. F. Rosensvärd, Wollin, Th. Fust, majorerna G. 
S. Gegerfelt, A. F. Ringheim, G. C. Feif, ^X;^hitlock, J. A. 
Sahlstedt, Ekenman, C. J. Tingvall, nobil. Anckarsparre, 
Hellman, D. Zachau, Cedergren och G. von Castanie. På 
chefsskeppet Gustaf III hissades storamiralens flagg, Modée, 
som var chef för andra eskadern, förde viceamirals, och 
Leijonancker, chef för tredje eskadern, konteramirals ; 



öfverstama Fust, Hisingskjöld och Fahlstedt nyttjade stan- 
darer som befälstecken. Besättningslistan utgjorde 21,000 
man, hvilka, oberäknadt flottans eget sjöfolk, utgjordes af 
Norra och Södra Skånska kavalleriet. Konungens eget värf- 
vade regemente, Drottningens lifregemente, Sprengtportenska 
och en Jel af Kalmar regemente. Utom örlogsflottan gingo 
till sjöss en hel del andra större och mindre fartyg. Den 
30 april lämnade örlogsflottan Karlskrona redd. 

Huru många af dessa stolta skepp skulle ej några må- 
nader senare för alltid upphöra att föra den blågula flag- 
gan och Sverige därigenom som dominerande sjömakt för- 
svinna ur historien. Men därpå tänkte man ej nu. Med 
fladdrande vimplar och spända segel drogo de väldiga 
skeppen bort och de storslagna förhoppningar som om- 
sväfvade dem när de lämnade Trotsö strand, de försvunne 
med allt det där som kulor och haf togo till sitt byte i 
den märkliga genombrytningen vid Viborg. 

Till all olycka hade kommit hit öfver till Sverige den 
sedan så beryktade Sidney Smith; han var då en helt ung 
man om tjugufem år, men redan kapten i engelska flottan. 
Genom sitt intagande sätt och sina djärfva planer lyckades 
han tjusa Gustaf III och tillvinna sig konungens förtroende. 
Denne äfventyrlige utlänning hade efter all anledning sin 
stora del i de olyckor som drabbade Sverige och Fin- 
land 1790. 

Den 11 maj hade örlogsflottan hunnit på andra sidan 
Hangö udd och skeppscheferna blefvo inkallade till stor- 
amiralen och underrättade om att det var meningen före- 
taga anfall på den vid Reval liggande ryska flottan, samt 
att de skulle bryta de hemliga orderna, som innehöllo kar- 
tan öfver Revals redd. Ryska flottan anfördes af amiral 
Tschischogoff. Den 13 maj ägde bataljen vid Reval rum. 
Erik Klint, hvilken aldrig brukade anmäla sig som råd- 
gifvare hvarken vid det ena eller andra tillfället, ansåg 
sig dock böra hemställa till storamiralen, om det ej var 
lämpligare att flottan ankrade och inväntade tjänligare 
väderlek innan anfallet företogs, emedan det var förenadt 
med verklig fara om vinden, som man hade anledning för- 

— 49 — 



möda, tilltog i styrka. Hertigen framställde detta förslag 
till Nordenskjöld, men fick till svar: ^^ Svärdet är draget, 
det hör göra sin verkan.^ På dessa ord svarade hertigen 
ingenting, endast höjde på axlarna, som han hade för sed 
när han var missnöjd öfver något. 

Amiral O. H. Nordenskjöld, som var en ovanligt skicklig, 
tapper och framstående officer och som hade en så stor 
del i de segrar flottan vann under dessa års krig, hade här 
en mycket kinkig ställning. Det sades visserligen man och 
man emellan om honom, att han som flottans flaggkapten, 
d. v. s, generaladjutant, hade konung Gustaf IILs tillåtelse 
att >ybefalla hvad han själf ville» eller med andra ord, att 
han var flottans högste befälhafvare och att hertig Carl 
bar endast namn af storamiral. 

Ombord fanns en man som vi för en stund sedan talat 
om, den engelske kaptenen och af Gustaf III sedan ut- 
nämnde öfversten Sidney Smith, som förde depescher till 
och från hertigen, och denne äfventyrare fick äfven rättig- 
het att dirigera flottans rörelser och amiral Nordenskjöld 
blef af honom beroende. Gustaf Klint, som stod högt i 
amiral Nordenskjölds gunst, sökte så mycket som i hans 
förmåga stod hindra amiralen att låta denne främling föra 
befälet och var alltid senfärdig med att utföra de signaler 
som Smith gaf. En gång svarade amiralen Gustaf, när 
han vägrade lyda Smith: -»Min kåre Klint, Ni känner ej 
ställningen. » 

Hvad som också låg nära till hands att tro vid detta 
tillfälle var det, att amiralen ville imitera den franska 
flottans anfall på den engelska, då denna låg till ankars 
under S:t Christophers 1781, och göra ett anfall under 
segel, men förhållandena där och vid Reval voro hvar- 
andra ganska olika. 

Oaktadt Erik Klints varnande ord gick flottan till strids 
den 13 maj, Kristi himmelsfärdsdag. Den var rangerad i 
en s. k. konvojordning eller linje emot Revals redd. Nu 
liksom sedan vid Viborg gick linjeskeppet Dristigheten 
under befäl af sin tappre chef öfverstelöjtnant J. Puke i 
täten; det hade dock den förmånen att friare kunna ma- 

— 50 — 



növrera än de efterföljande fartygen, som vid hvarje vänd- 
ning måste tänka på att ej styra kurs på hvarandra i det 
trånga farvattnet och den allt starkare krutröken. Innan 
bataljen började lämnade storamiralen hertig Carl, åtföljd 
af amiral O. H. Nordenskjöld, öfveradjutanten baron M, 
D. Palmqvist samt flera herrar, som tillhörde hertigens 
svit, chefsskeppet och gingo ombord på fregatten Ulla Fer- 
sen. Det blef förste flaggadjutanten Gustaf Klints ansvars- 
fulla uppdrag att observera de signaler som gåfvos från 
Ulla Fersen och sedan från chefsskeppet repetera dem till 
flottans öfriga fartyg. Orderna voro att hela svenska flot- 
tan fartyg efter fartyg skulle segla den fientliga så nära 
som på ett pistolskott och sedan följa parallellt med dess 
linje, alltjämt under kanonerande, och därefter styra far- 
vattnet ut igen samma väg som den kommit. I början af 
slaget gick detta bra för sig medan ännu vädret var nå- 
gorlunda, men efter en kort stund inträffade hvad Erik 
Klint förutspått och vinden öfvergick till storm, som blott 
tillät de stora skeppen göra en hastig vändning i närheten 
af de fientliga och aflossa en eller annan af sina kanoner 
och därefter aflägsna sig. Men alltsom striden framskred, 
ju ohandterligare blefvo de stora skeppen i följd af stor- 
men och en hel del af dem kommo ej fienden ens så nära, 
att de blefvo i tillfälle deltaga i bataljen. Skeppet Prins 
Carl, major J. A. Sahlstedt, blef efter ett tappert försvar 
så skadeskjutet att det måste gifva sig. Chefsskeppet 
Gustaf III fördes, därför att dess roder blifvit skadadt 
under striden, af vinden rakt emot fienden och var nära 
att vända in bland dem, men hejdades och gled så bak- 
länges längs hela ryska linjen och var under denna färd 
utsatt för kulor från ej mindre än elfva af fiendens skepp 
på en gång, och en fientlig kula dödade på samma gång 
ej mindre än sju man. När chefsskeppet föll af i sin rätta 
kurs krängde det så, att hela nedre batteriet låg under 
vattnet, och hindrades från att kantra genom öfverste Jus- 
léens, som befann sig på nedre batteriet, rådighet att stänga 
portarna. Erik Klint blef under striden kullkastad af ett 
från storstången nerskjutet tåg och illa skadad i munnen 

— 51 — 



och på läpparna af roparen, som han höll i handen. Så- 
väl chefsskeppet som flera af de andra skeppen företedde 
en bedröflig anblick: dödade och sårade människor lågo 
om hvarandra, insnärjda i sönderskjutna segel, tåg och 
master. På chefsskeppet blefvo tolf man dödade och sex 
svårt blesserade. Stormen var så stark att hela flottan 
måste bottenrefva sina märssegel, så snart den hunnit nog 
rymd för att verkställa denna manöver. 

Rapport sändes dagen efter slaget till konungen, som 
några dagar därefter genom sin generaladjutant baron S. 
M, von Rajalin betygade hertigen sitt välbehag öiv er försöket 
emot den fientliga flottan; någon fördel vanns tyvärr ej 
genom detta slag. 

Äter skulle ett lika gagnlöst som planlöst ödeläggande 
af människor och materiel äga rum den 3 och 4 juni 
utanför Kronstadt. Hvad hjälpte här det personliga modet, 
skickligheten hos den enskilde officeren, tapperheten hos 
menige man! Allt strandade, därför att det var för många 
viljor som rådgjorde och icke rådgjorde, när det gällde 
flottans rörelser, och enstaka order gåfvos här och hvar, 
därför blefvo blod och tårar det enda som vanns. Hvad 
gagn landet hade af kriget, därå gifva fredsvillkoren i 
"Wärelä det mest lysande bevis. 

Från moderlandet öfvergingo nu till dotterlandet i öster 
snart sagdt alla de fartyg som funnos att tillgå: öfverste- 
löjtnant V. von Stedingk, som förde skärgårdsfregatten 
Styrbjörn, afgick den 17 maj med Stockholmsfartygen, 
öfverstelöjtnant J. Törning med de i Bohuslän utrustade 
sluparna, hvilka han själf skapat, lämnade Marstrand den 
12 juni, och den Pommerska eskadern under major C. O. 
Cronstedt (ej grefve) afseglade samtidigt. För öfrigt kom- 
menderades den svenska skärgårdsflottan af öfverstelöjt- 
nant G. C. de Freese, den finska af öfverste C. N, af Klercker 
och öfverstelöjtnant C. A. Danckwardt. Sedan öfvertog 
konungen själf befälet öfver skärgårdsflottan och förord- 
nade G. C. de Freese att vara dess flaggkapten. Af denna 
flotta företogs ett anfall på Reval men utan något vidare 
resultat. Örlogsflottan begaf sig nu till närheten af Kron- 

- 52 — 



stadt, där en afdelning af ryska flottan under befäl af vice 
amiral Kruse befann sig. Den 3 juni företog den fientliga 
flottan ett väl slutet anfall emot den svenska örlogsflottan 
samt en del af skärgårdsflottan. Striden började redan i 
arla morgonstunden. Storamiralen hertig Carl med staben 
befunno sig liksom vid Reval ombord på Ulla Fersen och 
deras frånvaro från chefsskeppet verkade mycket förla- 
mande på flottans rörelser. Vid ett tillfälle förhalades ti- 
den otillbörligt länge därigenom att en officer måste skickas 
till hertigen för att erhålla tillåtelse verkställa en manöver, 
som för flottan var af allra högsta vikt och när officeren 
väl kom åter, var det gynnsamma ögonblicket förbi och 
manövern till ingen nytta. Erik Klint erhöll sedan, när 
hertigen efter striden ånyo kom ombord på chefsskeppet, 
följande skriftliga order: ■}>att vara berättigad till de rörelser 
och att genom signaler befalla den del af flottan deltaga 
som under påstående batalj af honom pröfvades tjenliga». 
Men denna tillåtelse gafs alltför sent för att blifva till 
något gagn. 

Förlusten för svenska flottan den 3 och 4 juni i döda och 
sårade var ganska stor och bevisar stridens hetta. Chefen 
på linjeskeppet Prins Ferdinand, major Whitlock, blef döds- 
skjuten och major Ramberg emottog befälet efter honom. 
Ryssarna gjorde de största kraftansträngningar för att tvinga 
svenska flottorna in på det land och grund, som på båda 
sidor omgifva inloppet till Kronstadt. Andra dagen fort- 
sattes bataljen och än i dag finnes i behåll en liten pappers- 
lapp med följande ord, skrifna i största hast af Erik Klints 
egen hand på f. m. den 4 juni; de äro till hans son Gustaf, 
hvilken i och för orders upptagande för ögonblicket befann 
sig hos hertigen ombord på Ulla Fersen. Gustaf Klint för- 
varade det lilla papperet under hela sin lefnad som ett 
kärt minne och efter hans död har det gått i arf till yngre 
generationer. Orden lydde sålunda: 



'fu^ ^.^ 



44*»r^ 




■'f^,/^J^ t^t^ '^:^<'?*»t^ -ikl^tCui^ '^H*^*^ t^^4ic 




u^ 



<^. 



^^^^ (^CJ^/K^ ^y^^/5/ ArJjf^-^^.^- /7f/u 

Dessa ord »d aZZa sidor, >, hvilken storslagen karaktär 
vittna de ej om! Ej för mig, dig och oss gäller bönen 
allena, utan den innefattar äfven fienden som kampen stod 
emot. 

Den Revalska ryska flottan närmade sig nu mera och 
mera och försökte förena sig med den Kronstadtska för att 
gemensamt genom sin öfvermakt söka krossa den svenska, 
men denna, gynnad af vinden, hann i god tid aflägsna sig, 
innan de båda förstnämnda flottorna i följd af den starka 
krutröken, som hela dagen låg emot ryssarna och som hind- 
rade dem ifrån att få sikte på svenskarna, kunde anfalla. 
»Men vår farligaste fiende-», säger Gustaf Klint i sina an- 
teckningar, y>var den till öfverste avancerade Sidney Smiths, 
hvilken af storamiralen blifvit sänd med rapport till ko- 
nungen och som återkom natten emellan den 5 och 6 juni 
med de olyckliga orderna: »Att stora flottan skall ingå till 
Viborgska viken för att betäcka skärgårdsf lottans . Detta var 
detsamma som att krypa i säcken, eller med andra ord 
uppoffra allt. Långt in vid Björkösund låg nu skärgårds- 
flottan, med undantag af den Pommerska under öfverste- 



— 54 



löjtnant C. O, Cronstedt, och denna skulle räddas genom 
denna för samtid och eftervärld lika obegripliga som oför- 
låtliga manöver. Ett försök gjordes att intaga Viborg men 
det misslyckades. Den 13 juni besökte konungen chefs- 
skeppet, dit samtliga skeppschefer voro kallade. Gustaf 
III betygade dem därvid sitt nådiga välbehag för deras 
ådagalagda tapperhet under föregående bataljer och lof- 
vade bygga flera tredäckare!!!! sedan han blifvit öfver- 
tygad om att sådana skepp passade för Östersjön, hvilket 
han förut betviflat. Han försäkrade äfven att ryssarna 
buro mycken fruktan för oss. Vid detta tillfälle blef baron 
M. D. Palmqvist nämnd till öfverste och O. H. Norden- 
skjöld till vice amiral. Erik Klints yngre söner, Fredrik 
12 och Jonas 10 år, fingo äfven bevis på nådigt veder- 
mäle, i det att konungen personligen utnämnde dem till 
fänrikar. 

Gustaf Klint skrifver i sina anteckningar om krigföringen 
följande: »Jag hade således under loppet af mindre än en 
månad blifvit vittne till de förfärligaste misstag uti sättet 
att begagna rikets vackra och väl utrustade flottor, min 
önskan att vinna undervisning uti grunderna samt utföran- 
det af de större krigsoperationerna var förfelad, min före- 
sats att använda all möjlig uppmärksamhet på flottans och 
arméns rörelser, h vilka jag ansåg böra stå i ett oskiljaktigt 
samband, tjänade mig blott till att inse det ingen förnuftig 
plan blef utkastad eller åtminstone ej följd, med ett ord, jag 
såg rikets krigsmakt behandlad som en leksak och bero af 
främmande inflytande samt icke, som sig borde, användas 
till fäderneslandets fördel.» 

Emellan amiral O. H, Nordenskjöld och hans unge flagg- 
adjutant utspann sig en ganska häftig ordväxling i anledning 
af skeppens läge, hvilka Gustaf ansåg på en del af linjen voro 
olämpligt placerade, såsom han personligen erfarit från 
chefsskeppets masttopp. Denna fråga var nära att bryta 
det goda förhållande som hittills varit rådande mellan 
Gustaf och hans förman. Ordväxlingen slutade sent en 
afton, då Gustaf gick på däcket å chefsskeppet och utgöt sig 
för vakthaf vande kaptenen C. J. Hjerta, med följande ord af 

- 55 - 



den uppretade amiralen: >JFar då ombord på Rättvisan och 
Försiktigheten och lägg dem hvar åttan tusan ni behagar. y> 
Med gladt sinne nedsteg Gustaf, efter dessa ord, i herti- 
gens slup och begaf sig till de båda fartygscheferna öfverste- 
löjtnanterna "Wollin och Fahlstedt. Båda gubbarna mötte 
honom på däck med nattmössan i handen och emottogo 
bugande den order som hertigen!!! nådigst skickat dem, 

Andra dagen hade Nordenskjöld vänligheten inkalla Gustaf, 
gaf honom rätt och ursäktade sig med att tyngden af denna 
brydsamma belägenhet, som han ju ej själf framkallat, 
nästan ensamt lades på hans axlar och han måste stå i 
elden, oaktadt hertigen var chef till namnet. Det inflytande 
som okunniga personer ägde hos konungen, på detta skulle 
fäderneslandets väl och ve hänga. Och han tillade att han 
önskade, att Gustaf skulle vara närvarande vid alla de 
rådslag som höUos, Dessa ord rörde Gustaf varmt och 
Nordenskjöld blef för honom till hans sista stund ädlingen, 
hvars vänskap han dag för dag mera och mera sökte för- 
värfva. Många år därefter träffade Gustaf, då själf amiral, 
sin faderlige vän och forne stridskamrat på en stor middag 
i Stockholm hos deras gamle krigsbroder amiral J. H. 
Nauckhoff, och Nordenskjöld yttrade då till honom: »Att 
han var stolt öfver att han valt Gustaf till sin flaggadjutant 
under kriget med Ryssland^ . 

Ombord på de svenska skeppen höllos dagligen långa 
rådplägningar, allt under det man ansåg att flottornas 
olycksöde var besegladt. Vatten och mat började tryta 
och det hjälpte föga att resonera. Än skulle en landstig- 
ning företagas och man skulle försöka att öfverrumpla Pe- 
tersburg. Alla på flottan befintliga trupper med en reserv 
af sjömanskapet skulle verkställa denna manöver. Blef ve 
flottans landstigningsförsök utan framgång, skulle den för- 
söka sänka eller bränna sina skepp och transportfartyg för 
att med mera lätthet göra sitt aftåg den södra vägen ge- 
nom Björkösund samt slå sig igenom fienden och såmedelst 
upphinna svenska skären. Ett anfall på Kronstadt med 
den förenade styrkan var äfven i fråga m. m. Om detta 
vilda tilltag att äfventyra flottan genom dess förläggande 

- 56 - 



till Björkösund säger Gustaf i sina anteckningar följande: 
»Jag arbetade med varm ihärdighet att bevisa amiral Nor- 
denskjöld, att flottans förläggning till Björkösund ovillkor- 
ligen skulle medföra dess totala förstörelse såväl genom 
den trånga lokalen och ryska flottans öfvervigt i medel att 
inspärra oss med flerdubbla linier, som lättheten att med 
kanon- och mörsarbatterier medvärka till vår olycka äfven- 
som att en reträtt södra vägen blef oss omöjlig samt skulle 
försätta oss öster om ryska flottan, hvilket med andra ord 
ville säga äfven under de mest gynnande omständigheter 
ånyo inspärra oss.» 

Hvad ryssarna beträffar, var deras plan följande. Första 
anfallet skulle ske emot den svenska skärgårdsflottan och 
efter dess eröfring skulle örlogsflottan angripas från olika 
håll af de förenade ryska örlogs- och skärgårdsflottorna. 
Ryssarna voro så vissa om segern, att de på förhand lära 
träffat öfverenskommelse om prispenningarnas fördelande 
emellan sina olika flottor. Man började mera och mera 
på de svenska flottorna inse att en genombrytning af den 
ryska kordongen måste ske, men hvar och huru? Amiral 
O. H. Nordenskjöld, mannen för dagen, sammankallade gång 
på gång sina underlydande officerare af alla grader och 
dryftade frågans lösning med sorgtyngdt sinne. Bland de 
förslag som framkommo var öfverste M. D. Palmqvists att 
genombrytningen skulle ske på centern af den ryska flottan 
och som skäl härför anförde han, att svenska flottan i alla 
fall vore förlorad och att det sålunda endast återstod att 
»åt historien gifva ett prof på den svenska tapperheten i sin 
högsta utvecklings . På detta svarade Gustaf Klint, som en- 
ligt amiral Nordenskjölds önskan alltid var närvarande: 
^ Efter min öfvertygelse kommer vår flotta icke härifrån utan 
att ådagalägga ett mod värdigt historiens uppmärksamhet, 
men vår ära kommer att mätas efter antalet af de skepp 
som blifva räddade. Vi hafva sett ryska skepp stå på grund, 
då den fiendtliga flottan har velat nalkas oss, och sådant 
bevisar oss att vi icke kunna vara säkra att undgå ett lika 
öde, om vi gå den väg herr baronen föreslagit, helst krut- 
rök och kanonad förtager oss utsigten och förvillar våra 

— 57 — 



kompasser — fiendtliga flottan skall ock intet underlåta 
att förfölja oss samt att eröfra det ena skeppet efter det 
andra. Den väg däremot som vi ingått känna vi alla vår 
egen samt ryska embosseringen är där vår rättelse, vi 
komma vester om ryska flottan, kan betäcka skärgårds- 
flottan och transportfartygen och beskär vår Herre oss gyn- 
nande omständigheter kunna vi alla blifva räddade.» 

Palmqvist såg helt förvånad på den nittonårige flagg- 
adjutanten, som så väl tycktes satt sig in i förhållandena, 
men svarade ingenting, och Nordenskjöld svarade helt vän- 
ligt: "Klints förslag tål åtminstone att tänka pd.» Men för- 
slaget hade ej några flera förespråkare, utan de flesta rös- 
tade för utgången genom Björkösund, hvilken plan amiral 
Nordenskjöld personligen mest var böjd för. Gustaf var 
outtröttlig och visade amiralen gång på gång alla förde- 
lama af sitt förslag, slutligen tröttnade Nordenskjöld och 
svarade : » Vi hafva blott att lyda konungens befallning ock 
ej att resonnera» , och efter en af konungen hållen krigskon- 
selj, där många och stora förslag voro å bane, kom åter 
den bestämda ordern, att örlogsflottan skulle insegla i Björkö- 
sund, men för att inseglingen skulle kunna försiggå ostörd, 
borde den ske under sådan vind, som ej tillät ryssarna att 
förfölja. 

Gustafs förtviflan kände snart sagdt inga gränser, men 
orderna om inseglingen voro lyckligtvis hemliga och ingen 
mera än Nordenskjöld och Gustaf hade läst dem och den 
sistnämnde visste således, hvarför Nordenskjöld skulle var- 
skos så snart nordvästliga vindar visade sig, och detta vare 
sig det var natt eller dag. Gustaf, som ofta haft nattvakt 
ombord, hade därunder observerat att vinden om nätterna 
i allmänhet drog sig åt nordväst emellan kl. 12 — 4, för att 
sedan fram på dagen öfvergå till sydvästlig. När så alla 
hans böner och föreställningar emot inseglingen i Björkö- 
sund förklingade ohörda, beslöt han att gripa till list. Han 
anhöll hos Nordenskjöld att hvarje natt få göra den s. k. 
hundvakten, d. v. s. emellan kl. 12 — 4, hvilket beviljades 
honom, men äfven detta höll på att misslyckas. En natt 
mellan dessa klockslag blef Gustaf sänd till de andra skep- 

- 58 - 



pen med några viktiga meddelanden och när han återvände 
till chefsskeppet, såg han till sin förskräckelse en allmän 
rörelse ombord, och allt tydde på att såväl detta som de 
öfriga skeppen gjorde sig redo att lyfta ankar; en del hade 
till och med hissat segel och samma manöver företogs å 
de ryska. När Gustaf väl kom ombord erfor han, att vakt- 
hafvande officeren mycket riktigt hade inrapporterat för 
Nordenskjöld, att vinden hade vid midnattstid gått öfver 
på nordvästlig, men lyckligtvis hann ej någon segling för- 
siggå därför att vinden ej höll i sig, men från den stunden 
lämnade Gustaf ej ifrån sig nattvakten, huru ansträngande 
denna än var. 

En dag när amiral Nordenskjöld studerade kartan öfver 
Viborgska viken, framkom Gustaf ånyo med sitt förslag att 
utsegla samma väg som man inkommit. Öfverstelöjtnant 
J. Puke, som stod bredvid, yttrade på sitt grofkorniga 
språk; >yHvemf — n har kunnat gifva ett sådant förslag? y> Nor- 
denskjöld, hvilken i samma ögonblick blef kallad till herti- 
gen, ropade: »Klint, försvara Kr.y> Puke, som alls ej per- 
sonligen kände Gustaf mera än som tjänstgörande flagg- 
adjutant, såg skarpt på honom och frågade sedan i fogli- 
gare ton, huru han tänkte sig det hela. Innan Nordenskjöld 
återkom från hertigen, hade Gustaf i Puke vunnit en säker 
bundsförvant till sitt förslag. 

Öfverstelöjtnant C. O. Cronstedt inträffade med ett antal 
nya kanonslupar som blifvit byggda i Pommern, men dessa 
hindrades af ryssarna, som nödgade dem att återgå till 
Svensksund och där förena sig med kapten J. H. Schlitzer- 
crantz' galärer. Konungen var själf ombord på chefsskep- 
pet den 2 juli och det beslöts då, att genombrytningen 
skulle ske enligt den af Gustaf föreslagna planen och att 
skeppen skulle gå till segels kl. 6 morgonen därpå. Ko- 
nungen uppmanade de församlade skeppscheferna till mod 
och ståndaktighet och vände sig särskildt till Puke, som 
skulle vara den förste i elden, med dessa ord: »Käre Puke, 
Ni är min flottas ledare. Er fader vägrade ej att gifva sitt 
hufvud för min fader spara ej Krt lif och blod för mig, jag 
glömmer det ey. > 

— 59 — 



Högsta befälet öfver skärgårdsflottan hade konungen själf. 

När den 3 juli på morgonen den för uppbrottet bestämda 
stunden slog så var, för att undgå ryssarnas uppmärksam- 
het, märsseglens skotande den enda signal som gafs från 
chefsskeppet. Och man kan föreställa sig, med hvilka käns- 
lor af glädje och tacksamhet som Gustaf gaf denna order. 
Inom några ögonblick efter sedan signalen var gifven voro 
alla skeppen färdiga att våga en dust med vind och våg 
och såväl befälet som hvarje man redo på sin post att göra 
sin plikt och med den äran genom eld och rök från tu- 
sende gapande kanonmynningar lugna och säkra genom- 
bryta den ryska öfvermakten. Afståndet mellan de ryska 
och svenska flottorna var endast en half sjömil. 

Linjeskeppet Dristigheten med den store sjöhjälten öf- 
verstelöjtnant Puke som chef intog täten och sida vid sida 
om detta gingo skärgårdsfregatterna Styrbjörn och Nor- 
den, den förstnämnda under befäl af öfverstelöjtnant Vik- 
tor von Stedingk och den sistnämnda under kapten G. Ölän- 
der, och dessa passerade under kanonemas musik och då- 
nande hurrarop den ryska flottan kl. i/, 8 om morgonen. 
Chefsskeppet kom som det tolfte i ordningen vid åttatiden 
och kursen togs längs södra vägen om Lilla och Stora Fi- 
skaren rakt emot Högland. Gustaf säger om denna märk- 
liga färd i sina anteckningar följande: »Aldrig har jag njutit 
en större glädje än då jag såg Dristigheten lyckligen genom- 
bryta den ryska embosseringen samt med fulla segel och 
oskadd tackling fortsätta sin kurs vesterut. Jag önskade 
att kunna teckna denna högtidliga scen, ty den var egen i 
sitt slag. Vinden var frisk ostlig, himlen klar, men beströdd 
med lösa moln hvilka stundom skymde solen. De ryska 
skeppen hade gulmålade batterier och lågo ankrade för 
spring med bredsidorna vända emot Dristigheten, hvars 
sida var rödfärgad. I samma ögonblick detta skepp med 
alla segel till nalkades inom skotthåll, framblänkte solen 
utur molnen på ett förtjusande sätt och gaf en alldeles 
egen glans åt Dristighetens skrof och segel. Ryska skeppen 
inrymdes hastigt i ett ogenomträngligt men ljust moln af 
krutrök och dess kulor studsade på vattnet långt bakom 

— 60 — 



Dristigheten fram till den svenska linien. Slutligen ut- 
bredde sig en förfärlig kanonad från det stolta Dristighe- 
tens sidor och inhöljde det såväl uti sin egen som ryssarnes 
rök, utur hvilken blott dess öfversta toppar efter längre 
tids förlopp och på stort afstånd vester om ryska embos- 
seringen småningom började framskymta. Oh! h vad jag var 
lycklig då jag såg dess bramtoppar! — de öfvertygade mig att 
detta skepp icke blifvit redlöst, h vilket jag så mycket mera 
fruktade som de ryska skeppen icke allenast ägde fri utsigt 
och hade en säker riktning utan och manade af sitt öfver- 
mod och vår underlägsenhet borde anse vår undergång 
oundviklig.» 

Ryssarnas kanoner voro laddade med s. k. skråkulor; 
sjuttiosex till åttio stycken innehöll ett skott, och när dessa 
afskötos, svärmade de ut som hagel och slog ner här och 
där. När chefsskeppet var på ett fåtal alnars afstånd från 
ett af de ryska, nedslog en dylik kula mesanmasten och 
kastade kulor eller skrå, som de benämndes, omkring på 
alla håll. Ett par berörde först Gustaf Klint lindrigt, där- 
efter träffade de likaledes hertig Carls vänstra arm, och 
så slutligen dödade de inom ett ögonblick prinsens kaval- 
jer öfverstelöjtnanten vid Drottningens lifregemente baron 
Henrik Christopher Schultz von Aschenraden. Nordenskjöld 
och Palmqvist, hvilka voro alldeles invid, blefvo oskadade. 
Öfverstelöjtnant Schultz var en ovanligt älskvärd person 
med ett friskt och hurtigt lynne, men samma dag som han 
träffades af den dödande kulan var det liksom han haft 
aning om att hans slut var nära. På morgonen stod Gustaf 
Klint vid fallrepstrappan å chefsskeppet ifrigt sysselsatt 
att genom sin kikare iakttaga ryska skeppens förehafvande, 
då Schultz kom fram till honom och frågade, om han trodde 
att genombrytningen skulle lyckas. Härpå svarade Gustaf: 
»Nog går den bra alltid' och undrade, h var för Schultz i 
dag såg allt så mörkt och tillade liksom för att trösta ho- 
nom: » Vår Herre hjelper oss väl.t> Suckande svarade Schultz: 
:»Ja, Gud gifve att Ni sade sannt.» Dessa ord voro de 
sista som Gustaf hörde från hans mun; några timmar se- 
nare var han ej längre bland de lefvandes antal. 

— 6i — 



För svenska flottans fartyg allt intill chefsskeppet och 
ett par till gick genombrytningen med glans, samt äfven 
för skärgårdsflottan; men då inträffade en händelse hvarpå 
man ej alls var beredd. Flottan medhade en gammal fre- 
gatt, benämnd Postiljonen, förd af fänrik Sandell, hvilken 
blifvit inredd till brännare och denna sprang i luften, ta- 
gande på samma gång med sig linjeskeppet Enigheten, chef 
major G. C, Feif, och fregatten Zemire, kapten Neijendorff. 
En förfärlig oreda följde på denna explosion. Major Feif 
hade den stora sinnesnärvaron att, under det han själf stod 
omhvärfd af lågor, genom roparen tillsäga de i grannskapet 
af skeppet varande kanonsluparna och transportfartygen: 
y>Jag springer i luftem, och att dessa skulle aflägsna sig så 
fort ske kunde. Neijendorff räddade sig i en slup men af 
besättningen omkommo de flesta. Denna olycka blef signa- 
len till stora förluster för flottan. 

Konung Gustaf III gick själf först i början af striden 
ombord på slupen Zeraphim, hvilken förde kunglig flagga; 
denna blef emellertid nedskjuten och en af slupens roddare 
dödsskjuten. Flaggan upptogs ur vattnet och fördes som 
trofé till Petersburg. Konungen gick sedan ombord på jak- 
ten Kolding, som tillhörde örlogsflottan, och fortsatte med 
denna resan till Svensksund. När konungen väl var kom- 
men ombord på Kolding, jagades denna af ryska fregatten 
Venus, men genom en lycklig skickelse återkallades denna 
fregatt och svenske konungen undgick därigenom en säker 
fångenskap. Ofverstelöjtnant V, von Stedingk med Styrbjörn 
och kapten G. Öländer med Norden gjorde en särdeles 
skicklig och hjältemodig manöver vid genombrytningen, som 
gör att deras namn aldrig skola förblekna på historiens 
blad. 

Intet hade varit naturligare, än att den öfverlägsna ryska 
flottan gått till segels, så snart de främsta af den svenska 
börjat söka sig igenom deras linje, och af skurit de följande 
skeppens framträngande. De hade lätt, skepp för skepp, 
kunnat utan mycken möda infånga svenskarna. Men till all 
lycka voro de slagna med en blindhet och oföretagsamhet 
utan like. Nu blefvo ryssarna i stället illa tilltygade af sven- 

— 62 — 



skama och fingo en grufligt stor manspillan, så att blodet 
rann i strömmar på deras fartyg och de närmaste måste 
till och med stryka flagg, men tiden medgaf ej svenskarna 
att bemäktiga sig dem. 

En skildrare gifver om Erik Klint följande vitsord vid 
detta tillfälle: y) Genom öfverstelöjtnant Klints, hefälhafvare 
på chefsskeppet, öfverlägsna manöverskicklighet, hindrades 
äfven fienden att under förföljandet tillfoga oss någon rätt 
betydande skada. ^ Och en annan säger följande: »Skepps- 
chefens på chefsskeppet öfv. löjtnant Klints utmärkta upp- 
märksamhet i hänseende till flottans kurs och framkomst 
blef nu af en stor inflytelse på dess lyckliga framkomst till 
Sveaborg. Han afpassade med den yttersta noggrannhet 
tiden då det farliga Kallbådan passerades och styrde så ti- 
digt emot Mjölön, att ryska flottan, som hållit mera sydvest, 
om morgonen den 4 Juli befanns mycket i lä och blef icke 
i sigte förrän kl. 5.» 

Värdet af de fartyg som endast under 1790 års krig 
gingo förlorade uppgick säkert till 120 tunnor guld, däraf 
de vid Viborg uppgingo till minst 41 1/2 tunnor. En tunna 
guld var enligt den tidens mynt 16,666 Rdr 32 sk. bco. 
I denna beräkning äro ej medtagna smärre krigsskepp och 
transportfartyg, 

Äfven en svensk kvinnas namn är förbundet med reträt- 
ten vid Viborg; det var den 28-åriga Anna Maria Engsten 
från Fernebo i Västmanland, Major P. H. Scharff vid 
arméns flotta var en präktig sjöbuss, men hans hulda maka 
visste att när hennes gubbe kom väl ombord, hade han 
endast öga och tanke för sitt fartyg och tog föga notis hvar- 
ken om de kläder eller lifsförnödenheter som hon hade 
medsändt; därför skickade majorskan sin piga, som det 
på den tiden hette, till de sistnämndas vård. Ombord på 
majorens fartyg fick naturligtvis ej något kjoltyg visa sig, 
utan Anna Maria instufvades på en roslagsskuta tillika 
med hennes husbondes saker, fyrtio tunnor ärter och några 
får samt fem båtsmän som riddare. Men när båten kom- 
mit ibland de ryska skeppen, fick den en kula som kros- 

- 63 - 



sade kajutan, dödade ett får och tog bort en del af relin- 
gen. Båtsmännen trodde då att båten sjönk och kastade 
sig i vattnet, lämnande tärnan åt sitt öde. Anna Maria 
var situationen vuxen, tätade båten med gamla kläder så 
godt hon kunde och styrde sin farkost slutligen efter många 
mödor och faror till i närheten af Svensksund, där den 
omhändertogs af några af hennes landsmän, som voro mera 
ridderliga än båtsmännen. Konung Gustaf III, som fick 
höra omtalas hennes bragd gaf henne en silfvermedalj med 
inskrift >/ör tapperhet till sjös» att å bröstet bäras samt 
femtio Riksdaler. Anna Maria blef sedan månglerska i 
Stockholm och satt vid sina korgar prydd med medaljen. 
Vid hennes begrafning i Johannes' kyrkogård paraderade 
på konung Karl XIV Johans befallning två korpralskap från 
Svea garde. 

Den vid Viborg räddade Skärgårdseskadern förenade sig 
med Cronstedtska och Schiitzercrantzska flottorna och de 
vunno vid Svensksund den 9 juli en lysande seger öfver den 
långt starkare ryska under prinsens af Nassau eget befäl. 
Dessa förenade skärgårdsflottor anfördes af konung Gustaf III 
med öfverstelöjtnant Cronstedt som närmaste befälhafvare. 
Den sistnämnde erhöll till minne af detta slag Svärdsordens 
stora kors och den stora guldmedaljen. Cronstedt var då 
endast 34 år gammal. Han blef äfven samma år general- 
adjutant hos konungen samt öfverste i armén. Den roll 
han sedan spelat i vårt lands historia, helt olika den som 
var hans ungdoms och första mannaålders, lämna vi åt 
historien att berätta och bedöma. Såsom framstående be- 
fälhafvare på lilla flottan, utom de förut omnämnda grefve 
V. von Stedingk och G. Öländer, märkas C. N. af Klercker, 
C. A. Dankv^rardt, J. Töming, C. L. Hjelmstjerna, A. Vir- 
gin m. fl. Konungen lät till minne af segern vid Svensk- 
sund prägla en guldmedalj, hvilken af regementsoffice- 
rare skulle bäras om halsen i en kedja af samma metall, 
och af lägre grader i knapphålet i en mindre kedja, äfven 
denna af guld. I anledning af segern hölls den 22 juli ett 
högtidligt Te Deum. Svenska örlogsflottan ingick till Svea- 
borg och den ryska kryssade där utanför, men någon strid 

- 64 - 



förekom ej. Grefve C. A. Strömfelt skickades som parla- 
mentär men bief ej emottagen af amiral Tschischagoff. Ko- 
nung Gustaf III, åtföljd af generalen grefve J. A. Meijer- 
felt, besökte högkvarteret vid Kymene gård. Samtidigt 
anlände dit den ryske öfverstelöjtnanten baron Stackelberg 
med en depesch, som föranledde konungens afresa till "Wä- 
relä, där fred slöts. Vid denna bestämdes samma riks- 
gräns som före kriget och återställdes allt till de gamla 
förhållandena emellan Sverige och Ryssland. 

Vid den stora högtid som den 21 augusti firades i an- 
ledning af freden, var konungen mycket frikostig med be- 
fordringar och nådebevis. Öfverstelöjtnant Puke blef rid- 
dare af Svärdsordens stora kors. För öfrigt bestodo belö- 
ningarna i högre grader samt s. k. guldvärjor. Erik Klint 
belönades med en dylik samt rättighet för sig och sin fa- 
milj att besitta säteri, en förmån som hvarken han eller 
familjen varit i tillfälle göra bruk af. Gustaf Klint blef 
kapten. 

Men vi få ej förbigå det gamla linjeskeppet Dristighetens 
öde, som gick med sådan glans under sin tappre chef Pu- 
kes kommando i täten, när det gällde att bära upp den 
svenska flaggans ära och trotsa moskovitemas kulor och 
krut. Många år hade gått fram efter denna i svenska 
flottans annaler minnesvärda dag. Dristigheten hade gjort 
sin plikt och sktille slopas. Då beslöt Örlogsmannasällska- 
pet i Karlskrona, att en del af det gamla skeppet skulle 
göras till en kista åt dess forne kölherre Johan af Puke, 
hvilken sedan 1816 hvilade i grafkapellet på sitt i lifstiden 
ägda gods Djöholm, beläget ungefärligen en mil från Ron- 
neby. Af Dristighetens köl, hvars ekvirke under årens lopp 
mörknat, äro själfva kistan och locket, medan hörnen å 
denna förstnämnda äro prydda af ofärgad ljus ek, utskuren 
i form af ankare, från hvilka ett par tjocka trossar, lika- 
ledes formade af ljus ek, utgå och nedfalla öfver locket. 
Midtpå detta står på en Ijuspolerad ektafla af oval form: 
^ Johan af Puke, Svenska flottans ledare under genombryt- 
ningen vid Viborg den 3 Juli 1790. Spillrorna af linieskep- 
pet Dristigheten omsluter här hans stoft.» 

- 65 - 



Den 3 juli 1871, under stora högtidligheter och i närvaro 
af amiral af Pukes anförvanter samt en mängd af flottans 
såväl befäl som manskap, nedsattes den kista i hvilken 
Pukes stoft förvarades i denna af Dristighetens spillror 
förfärdigade sarkofag. Och dessa båda, hvilkas ärorika 
namn historien förvarar på sina blad, omsluta nu hvar- 
andra efter döden lika nära som en gång under stridens 
hetta vid Viborg. 

När flottan nalkades Sveaborg möttes den af en slup, 
som medförde depescher till hertigen samt bref till de flesta 
af officerarna. Dessa innehöllo den sorgliga underrättelsen, 
att Ve ^^ staden Karlskrona blifvit lagda i aska den 17 juni. 
För Erik Klint såväl som för de flesta var denna under- 
rättelse lika med stora ekonomiska bekymmer för hela deras 
återstående lif. Undergifven som alltid, voro Klints ord 
dessa: ^^ Herren gaf och Herren tog, välsignadt vare Herrens 
namn», och därpå gick han åter att sköta sitt ansvarsfulla 
kall ombord, där så mycket berodde på hans lugna, säkra 
blick. 

Storamiralen hertig Carl flyttade till Helsingfors för att 
vårda sin blesserade arm, som han en längre tid måste 
bära i band. Armen sköttes af amiralitetskirurg A. Fiirst. 
Gustaf Klint uppritade för sitt eget nöjes skull en karta 
öfver flottornas ställning vid Viborg och denna kom af en 
händelse för vice amiral O. H. Nordenskjölds ögon, hvilken 
visade den för storamiralen, som gillade den och så en dag 
lämnade den sistnämnde kartan till konungen, som blef yt- 
terst missnöjd öfver att skärgårdsflottan, som han själf vid 
detta tillfälle anförde, ej var ställd främst m. m. och be- 
fallde att plåten skulle konfiskeras och att inga aftryck 
finge utlämnas till allmänheten. En annan person fick i 
uppdrag att rita en karta efter majestätets sinne, men denna 
blef aldrig graverad. 

Storamiralen aflämnade befälet öfver örlogsflottan till 
amiralen O. H. Nordenskjöld och hemseglade själf med 
fregatten Kamilla, hvars chef var majoren baron O. R. Ce- 
derström. Hertigen, som var personligen afhållen af såväl 
officerare som manskap, hälsades vid afresan med salut 

— 66 — 



från hela flottan. På örlogsflottan embarkerade de trupper 
som voro förlagda i södra Sverige. Sveaborg lämnades 
den 5 och den 14 september skedde ankomsten till Karls- 
krona. Amiral Nordenskjöld skickade Gustaf Klint som 
kurir till Stockholm och Drottningholm för att underrätta 
konungen att flottan lyckligen hemkommit. Den hemska 
eldsvåda som ödelagt staden gjorde all inkvartering där- 
städes omöjlig, hvarför de hemvändande trupperna fingo 
förläggas dels i Lyckeby och dels i Nettraby. Penning- 
bristen var ännu större än under de föregående åren och 
lönerna voro innestående för halfva, ja hela år och detta 
förorsakade mångas fullständiga ruin. 

Vi vilja nu återkomma till eldsvådan i Karlskrona. El- 
den utbröt den 17 juni vid half tretiden på e, m. i öfverste- 
löjtnant G. A, Améens hus, som låg i stadens västra del. 
Den gamle hedersm^annen själf var med i ryska kriget som 
chef på det stora linjeskeppet Lovisa Ulrika, som hade 
den olyckan att vid Viborgska genombrytningen fastna på 
Passalodogrunden. Till dess tappre chef öfverstelöjtnant 
Améen yttrade storamiralen i anledning af olyckan följande: 
»J Er tröste kan herr öfverste, jag har sett Er lycka svika, 
men I har f äktat som en ärlig man.» 

En skomakare, som bodde på Amiralitetsgatan midtemot 
Améens hus, lärer begagnat sig af deras brygghus för att 
koka beck uti och detta hade tagit eld genom någon ovar- 
samhet, och som stark blåst var rådande spred sig elden 
med förfärande hastighet. Redan efter ett par timmar lå- 
gade den i tre olika och vidt skilda delar af staden. Or- 
saken härtill var, utom den starka blåsten, att i en mängd 
hus förvarades större och mindre partier krut och detta 
exploderade och kastade eldbränder hit och dit. Andra 
dagen kl. mellan nio och tio på f. m. kunde elden slutligen 
begränsas vid Kalfhagen åt ena hållet och vid Handtverkare- 
gatans västliga del åt det andra, och på hela detta om- 
råde reste sig skorsten vid skorsten emellan rykande rui- 
ner. Något ordnadt släckningsarbete kunde naturligtvis ej 
blifva tal om, förskräckelsen och villervallan voro öfver 
alla gränser och själfva myndigheterna, både de civila och 



de militära, voro alldeles handfallna. Den några timmar 
förut af välmåga och ordning blomstrande staden var i ett 
fullkomligt upplösningstillstånd. Ifrån brygghuset, där el- 
den först utbröt, spridde sig det rasande elementet utefter 
hela norra sidan af Amiralitetsgatan ända ner till sjön. 
Gatans ovanligt stora bredd möjliggjorde att genom stora 
ansträngningar rädda dess andra sida och till all lycka 
kom elden därigenom ej att beröra den på kronans bekost- 
nad i början på 1680 af från Finland öfverfördt virke 
byggda Amiralitetskyrkan, hvilken efter Carl XLs gemål 
drottning Ulrika Eleonora benämndes »Ulrica pia», äfven- 
som varfvet, skeppsdockorna, mastkranen m, m. undsiuppo. 
Bland de mera betydande byggnader som blefvo lågomas 
rof voro Tyska kyrkan, storamiralshuset, landshöfdingeresi- 
denset, rådhuset, kadettskolan med dess utvalda bibliotek. 
Tyska skolan, skeppsgosse-, artilleri- och navigationssko- 
lorna, apoteket, boktryckeriet, slupskjulet, sjukhuset, fält- 
apoteket, västra kronobageriet samt kronobränneriet. Sta- 
dens storkyrka förlorade sitt tak och torn samt blef myc- 
ket skadad utvändigt men dock ej värre, än att gudstjänst 
sedan kunde däri hållas. De flesta handelshusen med de- 
ras rika packbodar gingo likaledes upp i rök. Elden var 
vid niotiden på aftonen färdig att kasta sig öfver bron till 
Stumholmen och från denna till Laboratorieholmen och 
Kungshalls batteri. På den förstnämnda fanns utom östra 
kronobageriet ett i en hvälfd källare förvaradt större krut- 
förråd samt flottans förnämsta magasiner, där under flera 
månaders tid samlats en hel del förnödenheter för den 
krigförande flottans räkning; och ej mindre än sjutton trans- 
portfartyg lågo där under lastning för tillfället. På Labora- 
torieholmen fanns utom mycket annat femtio centner krut 
uti den s. k. utgiftsboden. Skulle nu elden fått näring i 
allt detta, hade en olycka af oberäknelig vidd kunnat blifva 
följden. Bron till Stumholmen hade redan fattat eld och 
ett i sjön emellan de trenne holmarna på pålar byggdt ga- 
lär- och slupskjul stod i ljusan låga, antändt af bränder 
som från Tyska kyrkans brädtak blifvit af stormen dit 
öfverförda. Men denna olycka, som tycktes oundgänglig, 

— 68 — 



förekoms genom häradshöfding Samuel Ståhls hjältemodiga 
ingripande. Endast biträdd af en ryttare och två båtsmän 
— alla andra flydde af fruktan för explosion — nedhögg 
han den brinnande bryggan, där elden var så stark att den 
fattade uti de tre båtarna, den ena efter den andra, hvari 
dessa hjältar befunno sig, och det nästan gafs dem valet 
att förgås antingen af eld eller i vattnet, men genom ett 
under, kan man säga, blefvo de dock räddade från döden 
på något af dessa fasansfulla sätt. Det vill mera manna- 
mod och dödsförakt till att från ett brinnande hus rulla 
ut den ena kruttunnan efter den andra och tömma den i 
hafvet och så vända åter gång på gång och ur eldgapet 
hämta en ny sådan med samma explosiva innehåll, än att 
på bataljfältet möta en fiende, där så många förenade om- 
ständigheter egga sinne och tanke att glömma stundens 
fara. Uti en till kungl. majestät inlämnad skrift yttrar 
häradshöfding Ståhl om denna tilldragelse följande: 

»Företaget var i högsta grad vågsamt, men en suck till 
himlen gaf mig styrka och hopp. Öfverkommen till holmen, 
insåg jag att här icke var annat val, än att rädda allt, 
eller äfventyra att drunkna, brinna eller att sprängas i 
luften. Bron, som utgjorde öfvergången från staden till 
holmen, stod i full låga. Vi hade krutförråd till venster, till 
höger brinnande farkoster och antända ämnen flytande från 
Köpmansvarfvet mot holmen och bron, bakom oss Labora- 
torierna och det där bredvid brinnande slupskjulet och 
framför oss en härjande eld, som måste afvärjas. En ex- 
plosion skulle utsatt kronans skeppsvarf för stor fara. Un- 
der dessa utsigter uppbröto vi dörren till materialförrådet, 
nödiga verktyg och släckningsanstalter uttogos och under 
ett nedstörtande eldregn från det brinnande vestra bage- 
riet, med mera ifver än hopp företogo vi, mina tre kam- 
rater och jag, arbetet med brons uppbrytande. Genom 
detta medel lyckades vi rädda kronans dyrbara magasiner 
och att utsläcka elden, som antändt flera ställen på holmen.» 

Äfven de många transportfartygen blefvo räddade. Ska- 
dan för riket och staden anslogs till 150 tunnor guld. De 
brända tomternas antal uppgingo till 413 st. och 2,094 hus- 

- 69 - 



håll samt 1,065 ogifta personer blefvo husvilla. Af de af- 
brända husen voro 145 assurerade för tillsammans 108,723 
Rdr, Tack vare häradshöfding Ståhls stora själf uppoffring 
och raska ingripande, räddades hvad som räddas kunde af 
den olyckliga staden och hans namn namnes med tacksam- 
het och välsignelser i många anteckningar från den tiden. 
Han blef sedan hofkamrer hos Carl XIII och styresman 
på Rosersbergs slott, hvilken befattning upphörde vid ko- 
nungens död. Ståhl var gift med Brigitta Christina Nord- 
ling, han afled den 21 augusti 1828 och ligger begrafven i 
Hornska familj egr af ven i Maria Magdalena, kyrka i Stock- 
holm. På första bladet i sin efterlämnade lagbok har Ståhl 
skrifvit fäljande ord, hvilka kunna betraktas såsom hans 
valspråk och ett rättesnöre för den redbare mannens alla 
handlingar: -»Du Trogne följeslagare Låt mig Alltid Följa 
Den Väg Du utstakar, i 

Erik Klints hus var beläget i stadens östra del, hvar- 
för man i det längsta ansåg att någon fara för detta ej 
fanns, och såväl konteramiral F. Linderstedt som en hel 
del andra personer ditförde saker och viktiga papper, som 
de lyckats rycka undan elden, vissa om att de här voro i 
godt förvar; men kl. emellan tio och elfva på aftonen ned- 
brann äfven detta. Klints svärfader, som af ålder och 
sjukdom var sängliggande, bars bort af sin dräng på den- 
nes rygg och blef sålunda förskonad från att blifva inne- 
bränd, hvilket hände med flera äldre eller sjuka personer 
samt små barn. En del sängkläder och linne m. m. blefvo 
räddade ur branden, tack vare att Erik Klints maka hade 
litet silfverpenningar att muta folket med; men det mesta 
af deras egendom blef lågornas rof. Genom hans syster 
Charlottes rådighet blefvo Gustafs kartor räddade, men 
hans böcker och annotationer gingo förlorade jämte hans 
präktiga båt. > Hela min flotta» säger han i sina anteck- 
ningar och man tycker sig förnimma det sorgsna tonfallet 
i hans röst, när han uttalar dessa ord. Båten låg uppdra- 
gen på gården för att ej af obehöriga personer begagnas 
under Gustafs bortovaro. Erik Klints maka, deras elfva 
barn, hvaraf det yngsta endast var ett hälft år gammalt, 

— 70 — 



hennes åldrige fader och syster måste tillbringa natten i 
ett hvalf i varfsmuren med denna förödelsens styggelse för 
ögonen. Familjens gode vän varfsamiral H. af Chapman 
tillbjöd dem ett hem hos sig, hvilket anbud dock ej antogs, 
utan Charlotte Klint hyrde en skuta af en skeppare från 
Åhus och inskeppade i denna samtliga familjens medlem- 
mar och det lilla bohag som räddats undan elden, och 
ämnade begifva sig till Tromtösunda och inkvartera sig 
med dem hos en bonde, som hon brukade köpa rotfrukter af. 
Skepparen kände ej vägen och efter åtskilliga äfventyr 
kommo de i stället till Tromtö gods, efter att hafva i den 
trånga hårdt lastade båten tillbragt två dygn med endast 
litet mjölk och bröd till föda. Charlotte Klint fick sig och 
alla de sina inlogerade hos trädgårdsmästaren på Tromtö. 
Litet halm utbreddes på golfvet i ett rum och på denna 
lade sig hela familjen utom Charlotte själf, som satt med 
sitt trötta hufvud lutadt emot en stol. I denna ställning 
och fördjupade i sömn funnos de af öfverstarna gref varna 
C. A. och H. F. "Wachtmeister af Johannishus, nyss hem- 
komna från fångenskapen i Ryssland och hvilka varit på 
ett tillfälligt besök i Karlskrona efter branden. Rörda af 
denna sorgliga syn samt af tacksamhetskänsla mot Erik 
Klint hvilken varit deras förman och lärare, tillbjödo de 
hans husvilla maka och barn en större byggnad, som stod 
obebodd samt skyndade att afresa till Johannishus, där 
deras föräldrar vistades, för att få nycklar afsända till 
Tromtö så fort som möjligt. Budet som kom med dessa 
medförde äfven befallning till trädgårdsmästaren och ladu- 
fogden att lämna den nödställda familjen grönsaker och 
mjölk efter behof. 

Ända till slutet af 1791 bodde Klintska familjen kvar på 
Tromtö och åtnjöt mycken vänlighet af "Wachtmeisters. Som 
en egenhet kan här nämnas, att än i dag äger ett af Char- 
lotte Klints sondöttrars barn i behåll i oskadadt skick en 
tekanna af porslin, som räddades undan branden i Karls- 
krona, togs med till Tromtö och därifrån åter till Karls- 
krona, så till Visborgs kungsladugård, och nu står den på 
en atenienn i Visby, som ett bevis på huru äfven det 






svaga och bräckliga här i världen kan trotsa eld och vat- 
ten, stå starkt genom århundraden. 

När Erik Klint hemkom från kriget hyrde han för sig 
och de äldre sönerna samt Otto G. Nordenskiöld* rum i 
Karlskrona hos den i sitt fack mycket framstående bild- 
huggaren J. Tömström på Västra Udden, nära varfsami- 
ral af Chapmans boställe. Genom bemedling af sin frände 
vice amiral Otto Henrik Nordenskjöld och med de från 
kriget hemvändande fartygen kom denne Otto G. Norden- 
skiöld från Frugård i Finland som tioårig gosse i det 
Klintska hemmet för en ringa, om det ens var någon af- 
gift. Varm vänskap förenade snart den unge finnen med 
medlemmarna i hans nya hem, ett vänskapsband som fort- 
farit emellan släkterna Klint och Nordenskiöld generation 
efter generation. Otto Nordenskiöld blef med åren en tap- 
per och framstående man, friherre samt befälhafvande amiral 
i Karlskrona. Sista åren af sin lefnad bebodde han sin 
egendom Verstorp helt nära mina föräldrars, benämnd 
Östra Boråkra i Blekinge. 

Jag påminner mig ännu, då den frejdade, numera aflidne 
professor Adolf Nordenskiöld som biltog student vistades 
en tid hos farbrodern på Verstorp, hvilka lifliga debatter 
som utkämpades emellan honom, de nya idéernas represen- 
tant, och veteranen, den strängt konservative amiral Otto, 
båda hetlefrade och påstående finnar. Den blifvande pro- 
fessorn, mörk i blicken, förfäktade sina åsikter med ung- 
domens hela glöd och säkert med förkänning af att han 
en dag skulle lägga en värld för sina fötter, och den gamle 
amiralen ristande på hufvudet och med bekymrad min 
spörjande min fader, hvad han tänkte om slikt prat. På 
hvad sätt Suomis då förskjutne son sedan häfdade sitt 
lands anseende och blef känd och erkänd af alla nationer, 
fick aldrig den om honom misströstande farbrodern erfara; 
öfver hans graf i Nettraby kyrkogård susade då sedan 
många år tillbaka lönnarnas lummiga kronor. 

Den 30 september 1790 förlorade Klint på Tromtö sin 
lille något öfver tvåårige son Salomon, som blef begrafd i 

* Denna gren af Nordenskiöldska ätten stafvar namnet med i. 

— 72 — 



Förkärla kyrka. Den gamle svärfadern Gyllenstam, som 
var sängliggande, vistades äfven på Tromtö, men längtade 
åter till Karlskrona, dit han återvände i sällskap med sin 
ogifta dotter Hedvig Ulrika; han af led därstädes den 17 
dec. 1790, 83 år gammal. Hans sköldemärke krossades vid 
grafven af öfverste Johan Hisingsköld, som slutade sitt 
högstämda tal med följande ord: »Måtte vår ungdom med 
lika oaf brutet nit i konungens och fäderneslandets tjenst 
blifva i sin ålderdom med lika ära bekrönt och med lika 
heder bära sina gråa hår, som framlidne herr Öfversten 
och Riddaren Gyllenstam! Men dess minne skall dock för 
eftervärlden blifva i oförgänglig helgd och vördnad, ehuru 
dess sköldemärke nu dess förgängliga del åtföljer.» 

Efter hemkomsten från kriget bevistade Carl, Fredrik och 
Jonas Klint samt Otto Nordenskiöld tillika med de öfriga 
kadetterna flitigt lektionerna i kadettskolan, där Gustaf 
efterträdde sin fader som informationsofficer. Erik Klint 
blef nämligen utnämnd till lotsofficer öfver södra distriktet. 
Lektionerna måste hållas hemma hos lärarna i brist af lo- 
kal. Gustaf fick hundra riksdaler för denna befattning 
och så i officerslön ungefärligen detsamma, hvarför hans 
ekonomiska ställning var god, enligt hans små pretentioner, 
och han kunde alltibland understödja sina föräldrar med 
sina små besparingar och äfven skaffa sig själf en egen 
speljakt. Det lyckades Erik Klint att i slutet af 1791 få 
köpa ett litet hus i Karlskrona, nära Brantaberg, för 9I673 
Rdr, Det innehöll två rum och sal på nedre botten samt 
två små vindskammare, och i denna lilla bostad inrymdes 
femton personer. Här om någonsin besannas det gamla ord- 
språket: »att där som finnes hj ärterum finnes äfven sängrum». 
Den kärlekens ande, som härskade hos alla familjens med- 
lemmar, lättade alla bördor och gjorde det enkla hemmet 
ljust och soligt. Gustaf tog själf samt bjöd äfven sina 
systrar på franska lektioner, och kring klaveret i det älskade 
föräldrahemmet samlades de unga om aftnarna, där musik 
och sång utgjorde ett bland deras största nöjen. 

Af öfversten baron M. D. Palmqvist fick Gustaf i upp- 
drag att upprätta en tablå öfver flottans ställning vid Reval 

— 73 - 



och Kronstadt. Som lotsofficer fick Erik Klint jakten Kol- 
ding till sin disposition, densamma som konung Gustaf III 
använde vid reträtten från Viborg till Svensksund. Med 
denna gjorde såväl Erik Klint som hans son Gustaf talrika 
resor för att undersöka farvattnet kring hela södra Sverige. 

Rikets finanser voro i ett bedröfligt skick och riksskul- 
den utgjorde 1792 öfver 44 millioner Rdr. 

Den 4 april det ofvannämnda året, under pågående teo- 
retisk examen med kadetterna, ankom den sorgliga under- 
rättelsen att konung Gustaf III dött den 29 mars kl. elfva 
förmiddagen, sedan han blifvit skjuten med ett pistolskott på 
operamaskeraden den 16 i samma månad. Officerskåren 
svor den unge Gustaf IV Adolf sin tro- och huldhetsed 
den 5 april och enligt den aflidne konungens testamente 
blef hertig Carl förordnad till riksföreståndare med kung- 
lig makt och myndighet. 

Hertigen, hvilken var varmt fästad vid flottan, föranstal- 
tade genast att amiralitetets löner utbetalades med mera 
ordning, att ändring af uniformer vidtogs, samt att den i 
Göteborg stationerade örlogsflottan förflyttades till Karls- 
krona och att uti den förstnämnda staden förlades endast 
en mindre del af arméns flotta. 

Den 6 juni var klagodag efter Gustaf III med gudstjänst, 
stor parad samt flaggning. 

Den genom konung Adolf Fredriks förordnande 1756 till 
Karlskrona förflyttade kadettskolan blef den 14 oktober 

1792 förlagd till Karlberg och där inrättad till ett större all- 
mänt militärläroverk, krigsakademien, som det benämndes, 
och den 4 november erhöll Gustaf Klint order att infinna 
sig därstädes som informationsofficer företrädesvis i navi- 
gation, skeppsmanövrering och sjötaktik. Som Gustaf nu 
lämnade sitt barndomshem och sin födelsestad för att långt 
därifrån tillbringa sin återstående lefnad, vilja vi i allmän- 
het af skilj a hans öden från hans öfriga familjs. 

Erik Klints tredje dotter i ordningen, Charlotte, blef 

1793 utsedd att som sällskapsdam hos den rika änkegref- 
vinnan J. H. A. Sparre af Söfdeborg på Tosterup, född 
de Cheusses, efterträda fröken Ebba Modée, som blifvit 

— 74 — 



kammarfröken hos hertiginnan af Södermanland, Hedvig 
Elisabeth Charlotta.* På Tosterup behandlades den unga 
flickan väl, men hon var af ofrälse börd och således ej 
värdig att intaga sina måltider i kretsen af den grefliga 
familjen utan måste under tolf års tid stå bakom grefvin- 
nan Sparres stol för att passa på hennes önskningar. Men 
år 1805, då hennes fader öfverste Klint blef adlad, blef 
det äfven för henne en plats beredd vid det grefliga bor- 
det. Tidsandan var sådan, att det ej väckte den ringaste 
uppmärksamhet att dottern till den ädle och tappre öfverste 
Erik Klint intog denna underordnade plats, lika gifvet som 
det var att i samma stund som hennes fader upphöjdes i 
adligt stånd och frökentiteln gafs henne i stället för den 
då brukliga »Mamsell», hon blef räknad som en af famil- 
jens medlemmar. Charlottes moder, Charlotte Klint, född 
Gyllenstam, skrifver om dotterns resa till Tosterup till 
sonen Gustaf, som då vistades på Karlberg, bland annat 
följande: 

»Nå Charlottes resa var mycket oväntad och hastig. Gud 
ske lof hon finner sig rät väl. Grefvinnan är rät god emot 
henne, det är nog lite ovant i början, men iag hoppas hon 
tar sig nog fram och jag tror hon med Guds hjelp har 
mycke nytta deraf, det är nödigt at få se huru dät är på 
andra ställen och iag tror vist at hon inte försummar at 
vara upmärksam på dät som är nödigt för henne at veta. 
Grefvinnan har vari så hederlig och den 1 Oktober givi 
henne 8 Rdr 16 sk. hvilken summa hon lär få vart qvar- 
tal til handpänningar och iag tror nog at hon hushållar 
med dem. Men söta du om du har den lyckan at råka 
grefvinnan Ehrensvärd (dotter till grefvinnan Sparre) var 
god framför min ödmiuka vördnad, det var ingen annan 
som var orsaken därtil. Gud välsigne dem som ha godhet 
för oss under Guds tilstädielse . . . din hulda moder Char- 
lotte Gyllenstam.» 

Brefvet är dateradt »Carlskrona den 13 october 1793.» 



* PYöken Ebba Modée blef den 4 oktober 1801 på Rosersberg 
gift med generallöjtnanten och statsrådet grefve Axel Otto Mör- 
ner af Morlanda. 

— 75 - 



Trogen den tidens sed undertecknade Charlotte Klint detta 
med det namn som hon bar innan hon trädde i brudstol. 

Om Tosterups härskarinna, grefvinnan Jacobina Henrietta 
Alexandrina Sparre af Söfdeborg, vilja vi här bifoga några 
rader. Hon var ett barn af den soliga södern och född 
1735 i Paramaribo i Södra Amerika. Hennes fader var den 
holländske generalguvernören i Surinam, öfversten för ett 
infanteriregemente Jacque Henry de Cheusses, som af led 
när dottern var helt späd. Modern, Catharina Elisabeth 
Temming, var likaledes af holländsk börd och öfverflyt- 
tade efter sin makes död till Sverige, där hon gifte om sig 
med dåvarande kammarherren, sedan presidenten och riks- 
rådet friherre Joachim von Dliben. 

Friherrinnan von D. var ett präktigt fruntimmer som 
med stor omsorg fostrade sin dotter till att vörda pliktens 
bud. Vid sjutton års ålder blef denna gift med öfversten 
för ett värfvadt husarregemente, grefve Johan Sparre af 
Söfdeborg. Grefvens lysande egenskaper gjorde honom med 
åren till generallöjtnant och kommendör af Svärdsordens 
stora kors och han ansågs som en af sin tids mest fram- 
stående militärer. Många olika befattningar anförtroddes åt 
honom och under dessa makars 39-åriga äktenskap voro 
de bosatta dels i Stockholm, Dalsland och Sveaborg och slut- 
ligen på det vackra Tosterup, där han af led 1791 och hans 
maka 1819; båda ligga begrafna i Tosterups kyrka. Såväl 
grefven som grefvinnan Sparre voro varmt intresserade af 
vetenskaper och konst, och den sistnämnda skänkte 1816 till 
Krigsarkivet en samling af krigskartor och ritningar jämte 
krigsjoumaler. 

Grefvinnan S. var ett ovanligt vackert fruntimmer med 
ett mycket förekommande och behagligt sätt, på samma 
gång som hon förstod att taga sin värdighet i akt. Sitt 
hem skötte hon med mycken ordning och stor sparsamhet 
och därstädes härskade ordning, flit och enkelhet. När 
det var något som hon ogillade, verkade ett enda ögon- 
kast eller hennes tystnad långt mera än andra människors 
högljudda förebråelser. Emot sina många nnderhafvande 
var hon allvarlig, rättvis och äfven välgörande, när hon 

- 76 - 



ansåg att hennes bistånd förtjänades, och hade en stor för- 
måga att sätta sig in i folkets lynne, och det sades vid 
hennes bår, »att hennes åkrar aldrig fuktats af hennes un- 
derhafvandes tårar, men att dessa föllo så mycket ymni- 
gare vid hennes bår». 

Under många år var det ståtliga Tosterup Charlotte af 
Klints hem och där gjorde hon bekantskap med sin blif- 
vande make, lagman Gustaf Billberg, och deras bröllop 
firades därstädes den 20 januari 1820, året efter grefvin- 
nan Sparres död. Vid detta tillfälle visade den gamla 
grefvinnans arfvingar på det mest frikostiga sätt, hvilket 
högt värde de satte på sin moders vän och sällskapsdam, 
genom att förära henne ett ytterst dyrbart tekök och en dito 
korg af silfver. Enligt grefvinnans förordnande erhöll Char- 
lotte en tunna guld, som 16,666 Rdr 32 sk. bco den tiden 
benämndes. Ännu finnas i behåll flera bref från grefvin- 
nan Sparres dotters son, grefve G. C. A. A. Ehrensvärd, 
däri han uttalar sin vänskap och stora aktning för lag- 
manskan Billberg och däri han på det varmaste tackar 
henne för flera tjänster, som hon varit i tillfälle bevisa 
honom. 

Generalamiralen grefve C. A. Ehrensvärd, gift med gref- 
vinnan Sparres på Tosterup enda dotter, Sophia Eleonora 
Lovisa, var sedan sitt af sked 1789, som han begärde i an- 
ledning af konung Gustaf III:s ingripande i det första sla- 
get vid Svensksund, bosatt på sin egendom Vedeby i när- 
heten af Karlskrona och sysselsatte sig därstädes ifrigt 
med sitt jordbruk samt en mängd kemiska experiment. I 
sitt rum hade lan förvarade flera burkar med olika sor- 
ters gödningsämnen, öfver hvilkas förträfflighet han brukade 
hålla långa tal för sina vänner. En gång när han var riktigt 
i farten att berömma dessa, bjöd han på det enträgnaste 
excellensen grefve A. J. Wrangel först att lukta och sedan 
smaka på dem, till stor munterhet för de öfriga gästerna, 
bland hvilka äfven voro Erik Klint och hans son Gustaf. 

Grefve Ehrensvärd var både en snillrik och mycket fram- 
stående man men tillika en ganska egen personlighet, som 
helst gick sin egen väg. Han var ledamot af Vetenskaps- 



77 — 



och hedersledamot af Målare- och Bildhuggareakademierna. 
Riksföreståndaren hertig Carl önskade 1792 att grefve 
Ehrensvärd skulle åtaga sig befälet öfver sjömakten, men 
detta ville Ehrensvärd, hvars håg hufvudsakligen låg åt 
lärda saker, ej höra talas om. Hertigen nedsände då grefve 
G. J. Mömer af Morlanda, som slutligen förmådde honom 
att åtaga sig den ansvarsfulla platsen. Men endast under 
ett par år bibehöll han befattningen, hvarefter den fick 
namn af storamiralsämbetet och ställdes under hertigens 
eget befäl. Äfven en annan af de i Blekinge mera bety- 
dande personerna, nämligen amiral C, V. Modée, blef upp- 
kallad till Stockholm, för att blifva öfverståthållare, Modée 
hade för vana att i stället för att svära, som på den tiden 
var så gängse i alla klasser, mycket ofta säga: > Ta mig 
farmor,:) Det blef sedan ganska vanligt i Karlskrona långt 
in i förra århundradet att personer, när de ville bekräfta 
något, sade: r^Ta m.ig farmor sa' amiral Modée så var det 
så ock så» o. s. v. 

Att slå sig i ro på landet, som det på den tiden med 
rätt mycket skäl hette, hade den ene efter den andre af 
Erik Klints kamrater gjort och detta hägrade äfven för 
honom som den mest efterlängtade belöning för hans långa 
mödosamma arbetsdag i fäderneslandets tjänst. Som vi 
minnas, hade Klint kungligt löfte på att besitta säteri, men 
hans blygsamma inkomster hindrade honom alltjämt att be- 
gagna sig af denna förmån och nu sökte han, som så många 
andra gamla militärer då brukade, att erhålla en kungs- 
gård i förläning. Med anhållan härom vände han sig 1793 
till sin chef och vän från krigets dagar, Sveriges rikes 
konung utan att bära namnet, riksföreståndaren hertig Carl, 
med anhållan att på femtio år för sig och sina efterkom- 
mande få arrendera Visborgs kungsladugård på Gottiand, 
hvilket hertigen genast beviljade i anledning af Klints stora 
förtjänster under kriget. Gården hade förut för kronans 
räkning lämnats till en öfverste Fältstjerna och denne å 
sin sida hade utarrenderat den till en inspektor Hök, som 
de sista åren lämnat alltsamman åt sitt öde. 

När Erik Klint 1794 tillträdde kungsgården, hade hvar- 

- 78 - 



ken hertigen eller han en aning om i hvilket lägervall denna 
befann sig såväl till byggnader som häfd. Det som var 
ämnadt som belöning blef i stället orsaken till många be- 
kymmer och mycket arbete för den ovanligt ordningsfuUe 
och samvetsgranne Erik Klint. Hans äldste son Gustaf för- 
sökte i det längsta förmå sin fader att ej binda sig vid 
gården, då den var i så uselt skick; men när saken en 
gång var bestämd ansåg Erik Klint att den ej borde ändras. 
Tills vidare kvarstannade han dock själf i Karlskrona enär 
han blef utnämnd till lotsdirektör efter öfverstelöjnant M, 
B. Stjemgranat, och medlemmar af hans familj vistades 
tidtals på Gottland. Vid amiralitetet utnämndes 1793 ej 
mindre än 5 ofverstar, 11 öfverstelöjtnanter, 12 majorer, 
19 kaptener och 21 löjtnanter; ibland dessa sistnämnda var 
äfven Eriks son Carl. 

Ända hit upp till norden läto dyningarna af den franska 
revolutionen känna af sig och af försiktighetsskäl inkallades 
en del trupper till Stockholm och ett eget garde förlades 
vid Drottningholm. Man oroade sig mycket för och talade 
vidt och bredt om ungdomens fria åsikter och samman- 
komster i republikansk stil efter de franska jämlikhetsprin- 
ciperna. Det ansågs äfven att svenska regeringen inlät sig 
på en ganska äfventyrlig bana och det spåddes stora olyc- 
kor i anledning af att denna var den första, som erkände 
franska republiken och emottog dess minister i audiens, 
hvilket dock skedde enskildt; göra det officiellt vågade 
man ej. 

En beklaglig olyckshändelse inträffade på Karlskrona 
redd det ofvannämnda året, i det att skeppet Dygden upp- 
brann. Anledningen härtill var att elden antände en beck- 
ho, hvari varma kulor lagts för att uppvärma fartyget. 
Den 26-årige löjtnant Paul Adolf "Wrangel af Lindeberg, 2 
underofficerare och 27 man omkommo. Det var hart nära 
att det bredvid liggande skeppet Manligheten äfven strukit 
med, när Dygden slutligen sprang i luften. 

I början af juli månad 1793 var det stora festligheter i 
Karlskrona i anledning af den unge konungens och hans far- 
broder hertigen-regentens vistelse därstädes. Deras första 

— 79 — 



besök gällde varfvet och den nya dockan, hvilka båda sär- 
deles intresserade hertigen som gammal sjöman, och de på 
varfvet förtöjda skeppen minde honom om mången het dust 
under krigsåren 1788 — 90. Bland de fester som anordnades 
till de höga resandes ära voro två stora baler, den ena 
gifven af amiralitetets officerare och den andra af vice 
amiralen grefve Claes "Wachtmeister. En landtlig och myc- 
ket lyckad tillställning ägde rum hos vice amiral Henrik 
af Chapman i »Gröna stugan» på hans Skärfva, detta här- 
liga ställe, som vi förut omnämnt och om hvilket »flottans 
prins, the Östgöthers» forne hertig Oscar Fredrik bland 
annat kväder: 

»Ack jag älskar dessa stränder 

Gömda undan världens blick; 

Dit jag drömde mig så ofta 

När min bana fjärran gick.» 

På Skärfva anförde grefvinnan S. L. E. Ehrensvärd, född 
Sparre af Söfdeborg, en samling damer och herrar ur Karls- 
krona societet, hvilka, alla iklädda den vackra blekings- 
dräkten, hälsade de kungliga gästerna välkomna och några 
mycket angenäma timmar tillbragtes i landtlig enkelhet hos 
den store skeppsbyggmästaren. Hertigen beviljade Chap- 
man tjänstledighet för hans återstående lifstid med bibe- 
hållande af de förmåner som han då innehade, som en 
tacksamhetsgärd för allt hans trägna och framgångsrika ar- 
bete med att höja svenska flottans makt och anseende. 
Hertigen besökte äfven personligen sin gamle krigskamrat, 
hjälten från Högland med flera strider, excellensen grefve 
A. J. "Wrangel, hvilken var sängliggande sjuk, och skänkte 
honom det hus han bebodde. Från Karlskrona fortsatte 
de kungliga sin eriksgata till Kristianstad, Malmö, Lands- 
krona, Göteborg och åter till Stockholm och blefvo, hvar 
de foro fram, föremål för mycken uppmärksamhet. 

Många förenade orsaker bidrogo att Erik Klint mera och 
mera längtade efter att få lämna kronans tjänst och med 
allvar hängifva sig åt sitt landtbruk. Den ständiga miss- 
sämja som var rådande emellan storamiralsämbetet i Stock- 
holm och flottans tjänstemän i Karlskrona, gjorde hans be- 

— 80 — 



fattning som lotsdirektör på den sistnämnda platsen ytterst 
obehaglig. Kungsgården måste skötas af en inspektor, hvil- 
ket medtog större delen af gårdens små inkomster, och de 
bristfälliga byggnaderna därstädes tarfvade reparationer, 
som fordrade hans personliga öfverinseende. Men nu blef 
det dock blott hans familj, som under sommaren 1795 kunde 
få rusta sig att på allvar öfverflytta till Gottland. Dess- 
förinnan gjorde de biand andra afskedsbesök hos sina 
särdeles goda vänner öfverstelöjtnant A. W. Gahns på Östra 
Boråkra, hvilkas då knappast ettåriga dotterdotter Hedvig 
Susanna Kihlgren 18 år därefter blef Erik Klints son Carls 
fagra brud. Först året därpå lämnade Klint lotsdirektörs- 
befattningen och bosatte sig för sin återstående lefnad på 
Gottland. 

Erik Klints afsked från lotsdirektörsbefattningen lyder 
sålunda: 

»Ädel och "Wälbördig Öfverste Lots Direkteuren och Rid- 
daren af Kongl. Svärds Ordens Stora Kors Erik Klint! 

Då jag sjelf varit vittne till Eder rådighet och Edert nit 
och så ofta erfarit att forntidens redlighet med tidevarf- 
vets odling, tapperheten och kunskapen hos Eder varit 
förente är det icke utan saknad Jag bifaller Eder önskan 
att få Lemna Konungens och Rikets tjenst. Njut den hvila 
Edre uppoffrande krafter så väl förtjena och räkna på att 
Jag med nöje nyttjar sådane tillfällen som kunna försäkra 
Ofversten om Min fortfarande hugkomst och agtning. För- 
blifvande Öfverste Lots Direkteuren och Riddaren af Stora 
Korset Gud Allsmäktig Nådeligen väl affectionerad. 

Lägret vid Ladugårds gjerde den 10 Juni 1796. 

Carl. » 

Sönerna Carl och Fredrik åtföljde mor och syskon till 
kungsgården och kvarstannade därstädes till på nyåret 
1796, då de begåfvo sig åter till Karlskrona; men denna 
resa höll på att kosta dem lifvet. Isen låg och de begåfvo 
sig öfver Öland till Skäggenäs, där den starka strömmen 
hade skurit en rämna invid land och de måste vada i is- 
mörjan ända upp till midjan och uppnådde sedan ej något 
härbärge, förrän de gått en half mil i kölden. Fredrik ådrog 

— Si — 



sig härvid en förkylning, som beröfvade honom hälsan för 
hela hans återstående lefnad. Han var då endast en yng- 
ling om 19 år och hade utan att ådraga sig minsta skada 
deltagit i de heta drabbningar som ägde rum emellan sven- 
ska och ryska flottorna 1790. 

På Gustaf IV Adolfs födelsedag den 1 nov, 1795 kungjor- 
des konungens förlofning med prinsessan Lovisa Charlotta 
af Mecklenburg-Schwerin och ett par krigsskepp rustades 
för att den följande sommaren hit öfverföra den kungliga 
bruden. Ryska kejsarinnan Katharina II var missnöjd med 
detta val samt att den unge svenske konungen lade i dagen 
sympatier för Frankrike, och hotade att börja krig såvida 
förlof ningen ej bröts. Man väntade ett ryskt anfall på Fin- 
land i april 1796 och den sedan krigsåren 1788 — 90 kände 
tappre generalmajoren friherre Fabian Wrede af Elimä 
öfversändes med penningar för att ordna försvaret. Sven- 
ska staten deponerade ett kreditiv om femtio tunnor guld 
för att i oförutsedda fall användas. Allt gjordes för att 
förmå konungen att afstå från den tillämnade bruden, men 
han ville ej höra omtalas någon brytning. 

Flottan rustades och fördelades sålunda: amiralen grefve 
Claes A, "Wachtmeister med öfverste D. Zachau som flagg- 
adjutant utsågs att, eskorterad af ett par krigsskepp, öfver- 
föra prinsessan och amiral Otto Henrik Nordenskjöld att taga 
befälet öfver den del af flottan som var bestämd för kriget 
emot Ryssland, och den sistnämnde vände sig till den 
gamle bepröfvade forne chefen på linjeskeppet Gustaf III, 
Erik Klint, för att förmå honom blif va flottans flaggkapten. 
Klint, som ej kände sig frisk, nekade i det längsta, lät slut- 
ligen beveka sig, men måste snart i följd af sjukdom af- 
säga sig förtroendet. Slutligen lät konungen öfvertala sig 
att afstå från bruden och Sverige, som knappast hämtat 
sig från de blödande såren efter den sista ryska fejden, 
slapp härigenom undan krig och örlig. 

På hösten samma år afreste Gustaf IV Adolf jämte sin 
farbroder hertigen-regenten till Petersburg för att gästa 
kejsarinnan Katharina och det var då starkt i fråga, att 
en rysk prinsessa skulle blifva vårt lands drottning; men 

— 82 — 



kejsarinnan satte som villkor att prinsessan i Sverige fritt 
skulle få bekänna den grekiskt-katolska religionen; men som 
konungen ej ville medgifva detta, blef det ingenting af med 
förlofningen, utan såväl han som farbrodern lämnade hastigt 
Petersburg och togo hemvägen öfver Viborg, Fredrikshamn 
och Åbo. 

Den 1 november det ofvannämnda året besteg Gustaf IV 
Adolf sina fäders tron; stora högtidligheter ägde härvid 
rum och en mängd personer blefvo befordrade. Högtidlig- 
heterna fortsattes den 17 i samma månad, då på dåvarande 
Norrmalms, nu Gustaf Adolfs torg statyn öfver Gustaf II 
Adolf af täcktes. Alla i Stockholm varande militärer upp- 
trädde vid detta tillfälle i full parad och då täckelset föll 
under kanonernas dån, saluterade den unge konungen med 
värjan sin store namne. 

Från Ryssland ankom den 5 december en kurir, som 
medförde den oväntade underrättelsen att kejsarinnan Ka- 
tharina af lidit den 17 november och att Paul I bestigit 
tronen. 

Svenska akademien sammanträdde ånyo. Den hade un- 
der förmyndarregeringen blifvit upplöst. Man och man 
emellan hviskades att orsaken härtill varit den, att herti- 
gens gunstling G. A. Reuterholm, som makten hade, ej blif- 
vit" vald till ledamot af akademien. 

Hösten 1796 var Erik Klint med barn och blomma in- 
stallerad på kungsgården. Alla barnen, utom Gustaf, som 
hade sin lärarbefattning på Karlberg, och Charlotte, som 
var på Tosterup, vistades den vintern i föräldrahemmet 
och kring bordet sutto de med fader och moder fjorton 
personer högt. De äldre sönerna deltogo med fadern i 
landtbruksarbeten af alla slag och döttrarna i detta patri- 
arkaliska hem voro modern till hjälp inomhus. Till kungs- 
gårdens skötsel voro sex pigor och åtta drängar anställda. 

I spetsen för detta stora hushåll stod Erik Klints tro- 
fasta maka, Charlotte Gyllenstam, ett exempel för sina 
många barn och tjänare af den präktigaste moder och hus- 
moder och som med gladt sinne bar omsorgen om hus och 
hem och förstod att göra de små tillgångarna dryga och 

- 83 - 



att lära dem som stodo omkring henne, att lifvets innebörd 
är bön och arbete.. 

Den äldste af sönerna, Gustaf, var visserligen frånva- 
rande men han gaf sina föräldrar och syskon vid alla till- 
fällen rika bevis på sin kärleksfulla omtanke. Hans till- 
gångar blefvo i följd af hans stora arbetsamhet med tiden 
större och då blef det hans älskade föräldrahem, som fick sin 
dryga del däraf. Så t. ex. öfverraskade han en jul sin moder 
med en »sidensargepelis» med kaninkrage och gråverksfoder, 
hvilken blef föremål för ett berättigadt uppseende i Visby, 
Systrarna gaf han ett nytt klaver, hvilket åtföljdes af en 
mängd noter, som han själf afskrifvit; köpa nya dylika var 
för dyrbart. Till prydnad för sina systrars unga hufvuden 
sände han äfven moderna Stockholms »coifyrer», hvilka en- 
ligt den tidens sed voro nödvändighetsartiklar, för att med 
heder kunna visa sig i societeten. 

På Gottland blefvo Erik Klints enkla, väl uppfostrade 
döttrar föremål för mycken uppmärksamhet och eftersökta 
gäster, som med sina små talanger spredo trefnad hvar 
de kommo, såväl på landshöfdingen baron S. M. von Raja- 
lins »assembléer* som inom enklare kretsar, och passerade, 
som deras broder Gustaf i sina anteckningar uttrycker sig, 
»i det hela sin tid rätt angenämt». 

Amiral C. O. Cronstedt, som i följd af den stora del som 
han hade i segern vid Svensksund 1790, med en viss allmakt 
bestämt öfver flottan och äfven inom andra områden haft 
stort inflytande, kom till den grad i ogunst hos den lätt onå- 
dige konungen, att han ej allenast måstfe öfverlämna general- 
adjutantsbefattningen till amiralen baron S. M. von Rajalin, 
utan han fick ock befallning en dag i slutet af december 
1801 att inom 24 timmar resa från Stockholm till Sveaborg 
och i egenskap af eskaderchef kvarstanna därstädes. Erik 
Klint förordnades någon tid förut att vara vice landshöf- 
ding på Gottland. 

Som flykting från det oroliga Frankrike uppehöll sig 1804 
en tid här i landet prins Ludvig af Bourbon, grefve af Pro- 
vence, och han besökte då på genomresa äfven Göteborg. 
Huru det tillgick under detta besök kan vara af intresse 

- 84 - 



här inflicka. Beskrifningen häröfver är hämtad ur ett bref 
från dåvarande kommendanten därstädes, generalfälttyg- 
mästaren N. F. Ehrenström till lians vän ministern i Lon- 
don friherre Jöran Ulrik Silfverhjelm. Ehrenström var gift 
andra gången på Stockholms slott 1803 med hoffröken hos 
änkedrottning Sophia Magdalena, den vittra Mariana Poliet. 
Brefvet är ganska betecknande och ger en klar inblick uti 
ställningar och förhållanden uti rikets andra stad under 
den tiden. 

Från Stockholm hade generalen och landshöfdingen i Gö- 
teborg friherre J. F. Carpelan erhållit befallning att för den 
franske prinsens räkning anskaffa rum, skjuts, en kusk och 
fyra selar (hästar). Dessa order ankommo tio timmar före 
prinsen, hvilken anlände till staden den 1 oktober kl, 11 
på aftonen, Ehrenström skrifver: 

»Ännu kl. 10 på qvällen fants intet rum för Printsen och 
hade jag ej varit hade han säkerligen fått stadna öfver 
natten på gatan. Jag sprang till rika John Hall, som har 
ett qvarterslångt skägg och till utseendet liknar en jude, 
öfvertalte honom att öfverlemna Printsen en superbe vå- 
ning som han har och sitt kök, hvilket skedde. Ljusen 
hann ej upptändas förrän Printsen kom. Landshöfdingen 
skulle complimentera honom, men som han ej talar annat 
än svenska och finska och som Printsen ej förstår någondera, 
så skedde det mycket lakoniskt och nära liknande en pan- 
tomim. Tisdagen presenterade jag efter erhållit tillstånd 
officerskorpsen af härvarande garnison. Hallen gaf mid- 
dag och satt med 2 sina contoirsbetjente och sitt eget jude- 
ansigte äfven till bords. Efter middagen promenerade jag 
med Printsen kring fästningsvallarna, om aftonen speltes 
Boston. Onsdagen hade landshöfdingen fått i hop Borg- 
mästaren med 3 Rådmän, som han presenterade. Hallen 
gaf åter middag, men till aftonen hade jag utbedt mig till- 
stånd att få se honom på the och supée. Efter alla de 
quid pro quo som skett sökte jag och min hustru att i 
möjligaste måtte göra denna afton agréable. Commendants- 
huset var väl éclareradt invändigt och rika marechaller 
utanför. Bordet i fransyska smaken arrangeradt, Printsen 

- 85 - 



visade äfven sin erkänsla på det mest utmärkta sätt; såväl 
för min hustru som för mig. Les notables af alla stater, 
voro sedan jag genom en lista öfverlemnad till gref Puy- 
ségur anhållit om Printsens tillstånd härtill och hvilka blefvo 
presenterade. Damerna i svarta hofdrägter af min hustru 
och de andra af mig. Landshöfdingen utbad sig att få 
gifva en dejeuner thorsdags morgon vid Printsens afresa 
kl. 7 hvilket mycket generade honom, men som hans höf- 
lighet ej tillät att refusera. Jag följde med Printsen dit och 
sedan han fick vänta en half timma på att få något skjer 
början med att en smutsig Laquay kl. half 8 om morgonen 
instiger bjuder en Bourbon en sup bränvin, derefter pre- 
senteras matsalen, hvarest ett stort dukat bord med vanlig 
middagsmat synes och hvarvid gurkor och rödbetor ej äro 
glömda. Slutet blef att då Printsen skulle stiga i sin vagn 
framkommer en figur ibland den samlade folkhopen och 
öfverräcker honom ett papper, han gjer det åt mig med 
tillfrågan hvad det var, jag finner det vara en räkning stor 
63 Rdr för de tre selar han behöfde (den fjerde var ej af 
nöden). Jag gjer räkningen åt Landshöfdingen och ber ho- 
nom rangera saken, helst de alla ej voro värda mer än 25 
Rdr, men gubben sade det är bra och Printsen för att 
komma väl i vagnen befallte sin Abbe att genast betala, 
detta indignerade mig på det högsta, ty tiden hade varit så 
tillräcklig att ha detta förut i ordning » 

Brefvet finnes i original i den brefsamling som tillhör 
Hacksta fideikommiss. 

Konung Gustaf IV Adolf uttryckte sin önskan att visa 
Erik Klint »någon Grace» för de stora förtjänster som 
denne inlagt emot sitt land. Amiral S. M. von Rajalin, 
med h vilken majestätet rådgjorde härom föreslog adelskap 
och tillskref Klint, att han »som bruket var» skulle inlägga 
ansökan till konungen. Klints äldste son Gustaf hade förr, 
då därom varit fråga, uttalat sig däremot, emedan han an- 
såg att människovärdet ej höjdes genom adelsdiplomet. Nu 
var Gustaf själf gift och hade en liten son och för hans skull 
frångick han sin motvilja, emedan det kunde förskaffa so- 
nen en hel del förmåner, som han ej ansåg sig hafva rät- 

— 86 — 



tighet beröfva honom. Enligt konungens önskan erhöll 
Erik Klint således 1805 den 1 mars adelskap för sig och 
sina efterkommande och introducerades å Svenska Riddar- 
huset 1807 under n:o 2185. 

En hel del å Riddarhuset intagna ätter hafva bortlagt 
sitt fädemeärfda namn och antagit ett mera klingande till 
skölden, men hos den flärdfrie Erik Klint kunde något så- 
dant ej komma i fråga. Det enkla namn, som hans förfä- 
der buro i den småländske bondens stuga och öfver hvil- 
ket han själf högt hållit ärans fana, samma namn gaf han 
i arf till sina efterkommande och satte endast vid sin upp- 
hö] else i adligt stånd prepositionen af framför detsamma. 

Vapnet har enligt sköldebrefvet följande utseende: »En 
nedåt spetsad sköld af röd färg i hvilken visar sig en med 
hög klint försedd gyllene klippa, omgifven vid foten af en 
grön vall och uppstigande ur en sjö hvars vågor äro af 
silfver. Midtöfver klippan lyser en femuddig stjärna (Nord- 
stjärnan). Den öppna tornerhjelmen är betäckt med en af 
silfver, rödt och guld vriden krans, hvarifrån lodrätt upp- 
står ett bart svärd med klinga af stål och fäste af guld. 
Skölden hvilar på tvenne i kors underlagda blåa flaggor, 
med gyllene kors märkta och med gyllene stänger försedda. 
Under sköldens understa del ses äfven på hvar sin sida 
framsticka ett ankare och en kanon af naturlig färg, kors- 
vis öfver hvarandra lagda.» 

Valspråket är: y> Intet öfver går hederns bud.» Men detta 
står ej utsatt på brefvet. 

Emblemet af Nordstjärnan i den af Klintska vapenskölden 
är särdeles väl valdt, ty genom sina säkra sjökort har den 
ene släktmedlemmen efter den andre ledt seglarens väg 
bland klipporna och skären fram till hamnen, där ankaret 
kan finna ett säkert fäste. 

Den 5 december 1805 gjorde dödsängeln helt oväntadt 
sitt inträde i den lyckliga familjen på Visborgs kungsgård 
och bortryckte hemmets älskling, det yngsta barnet i syskon- 
kretsen, den 15-åriga Beata, som begrofs i Visby domkyrka 
den 10 i samma månad. Det dyrbara lån föräldrarna mot- 
tagit af Herrens hand, det återgåfvo de utan klagan, därom 

- 87 - 



vittna uttryck i den sorgsna men undergifna moderns bref. 
Men från sitt barns dödsstund tacklade hon själf mer och 
mer af och den 30 mars 1808 skattade äfven hon åt för- 
gängelsen. Sin egentliga ohälsa tog hon efter branden i 
Karlskrona 1790 och hon uttryckte ofta i brefven till sina 
barn sin fruktan att nödgas intaga sängen och därigenom 
behöfva förorsaka sin kära omgifning besvär. Om sin äl- 
skade moder skrifver Gustaf i sina anteckningar bland an- 
nat följande: 

»Min moder, uppfostrad i tarflighet och utmärkta dygder, 
var min fars verkliga stöd. Hennes förutseende af böj de 
ofta de största svårigheter och då min far befann sig som 
mest förlägen, räckte hon honom ett oväntadt understöd, 
hopsparadt genom hennes utmärkta omtanke. Motgångar 
stärkte hennes mod, ökade hennes rådighet och höjde henne 
öfver ödet — god utan svaghet — ädel utan att ana denna 
höghet — verksam till outtröttlighet, vakade hon beständigt 
med en värdig moders ömhet öfver sina barn och öfver 
husets bestånd. Hon var vördad af alla och förtjänte att 
vara det. Min moder behöll ett godt utseende och en god 
hälsa till 1790 då hon, som med lugn genomgått det hårda 
ödet att med elfva barn samt far och syster flykta från 
Karlskrona efter den olyckliga eldsvådan, likväl betogs af 
en häftig lidelse då hon på ^/o mils afstånd såg en mindre 
vådeld. Hon fick gulsoten hvilken lämnade efter sig en 
svår maghosta som tärde henne till 1808 den 30 mars, men 
äfven under denna sjuklighet syntes hon lugn och beklagade 
sig aldrig samt intog icke sängen i ovanlig tid förrän vid slu- 
tet af sin utmärkta lefnad.» 

Hon fick sitt hvilorum i koret i Visby domkyrka, där 
hennes förut aflidna dotter intagit sitt. I det grifttal som 
hölls öfver Charlotte af Klint af O, Bolander, säger han 
bland annat, att »hon tröttnade ej under bördan och med 
oförtröttad ifver gick hon fort på pliktens väg och fann 
däri lugn och tillfredsställelse och detta lugn bibehöll hon 
äfven under de svåraste pröfningar. Med fast förtröstan 
på den högste ställde hon sin sak i dess milda händer; 
kännande sin höga bestämmelse såsom människa och ledd 



af religionens känsla, helgade hon sitt lif åt dygdemas öf- 
ning, var en god maka, öm moder, en redlig mänsklighe- 
tens vän. Att vara hvad hon i hvarje läge borde vara, 
ansåg hon som den största ära» o. s. v. 

Knappast hade Erik af Klint hunnit följa sin älskade 
makas stoft till grafven i Visby domkyrka, förrän fädernes- 
landet tog hans af ålder och sorg medtagna krafter i an- 
språk. Ryssland hade sändt sina krigsfartyg till Gottland 
och han skyndade till södra delen af ön för att inkalla 
landtvärnet och återvände till Visby den 23 april. Där 
erhöll han den förfärande underrättelsen att ryska trupper 
landstigit vid Frölingsbo och voro på väg till staden. Upp- 
båd gjordes till allmogen att göra fienden motstånd, men 
utan vapen och utan befäl kunde denna ej göra annat än 
låta fienden gå sin väg oantastad fram. I spetsen för de- 
puterade från Visby afreste Erik af Klint till Sanda där 
den ryske amiralen befann sig, och anhöll om säkerhet för 
stadens invånare till lif och egendom, hvilket beviljades 
emot att de deputerade lofvade att ombesörja inkvartering 
för 2,500 man ryska trupper och för cirka 50 officerare. 

Söndagen den 24 april intågade de fientliga trupperna 
i staden och amiral Bodisco intog de rum i rådhuset som 
beboddes af borgmästare P. H. Grewesmiihl. Han tog genast 
makt och myndighet öfver ön, men på ett för en fiende 
ovanligt humant sätt. Bland hans första förordnanden var 
att »som han själf numera exercera.de styrelsen på Gottland 
entledigade han vice guvernören Erik af Klint därifrån, 
dock med bibehållande af sin pension och det salarium 
dess konung i anseende till dess ådagalagda förtjänster ho- 
nom tillagt». 

För den som, likt Erik af Klint, under den ena drabb- 
ningen efter den andra stått högt på sitt skepps kommando- 
pall, färdig att falla men ej vika för ryssarnas kulor, kän- 
des det dubbelt påkostande att behöfva underteckna be- 
slutet om att i deras händer lämna ett stycke af sina fä- 
ders land. 

Amiral Bodisco förständigade biskop Gardell och konsis- 
torienotarien magister Gustafsson att befalla samtliga präs- 



ter i stiftet att ändra kyrkbönema sålunda, att de i stället 

för orden »vår älsklige konung» m. m. satte »bevara 

och välsigna alla konungar och regenter», intill dess en 
förändring eller annat formulär af hans höge herre kejsa- 
ren föreskrefs. Detta Bodiscos grannlaga beteende emot en 
öfvervunnen makt kan ej annat än lända honom till den 
största heder, helst som han tillhörde en nation som då- 
förtiden ännu ej tillägnat sig så mycket af civilisationens 
välsignelser. En del af Bodiscos proklamation till Gott- 
lands invånare vilja vi här meddela; den är tagen direkt 
ur Sanda sockens kyrkbok: 

»Visby den ^^ f^? ^ 1808. 
' 9 Ma] 

Contre- Amiral Bodisco 
Gouverneur öfver Gotland 
till 
Konsistorium i Visby. 
Sedan nu de för trupperna bestämda kasernerna äro i 
ordning bragta, så håller jag för nödigt, att likmätigt med 
min plan, fördela truppemas försörjning lika så väl på sta- 
den som på hela ön. Till följd häraf bestämmes följande: 
Staden förser: 
l:o. Hospitalet, 

2:o. Alla officerare, som så hädanefter som hittills skola 
spisas vid innevånames bord och hafva sin inkvartering. 

Öns innevånare. 
l:o. Ved för Hospitalet, kasern och andra behof. 
2:o, Kött af hvad sort som helst endast det är godt. 
3:o. Bränvin. 
4:o. Olja. 
5:o. Salt. 

6:0. Foder till hundra hästar. 

Den härvid fogade listan visar mängden af all slags pro- 
viant. Tvenne gånger i veckan skall den hitföras nml, 
hvarje Onsdag och Lördag. Af mig blifver en officer be- 
stämd att detta emottaga, äfvensom å magistratens eller 
statens sida en ock å landets sida, en leveranskommissarie 

— 90 — 



måtte bestämmas. Emellertid och intill denna inrättning 
kan blifva allmänt kunnig och den nödiga provisionen af 
öns innevånare framskaffad kommer truppernas försörjning 
att åligga stadsinnevånarna på samma sätt som förut. 
Visby ut supra, 
Bodisco. 

Anvisning på hvarje portion för en vecka. 

Kött 4,600 <ffi 

Salt 1,150 -e 

Bran vin 384 kannor. 

Olja framskaffas efter Place-Maj orens reqvisition. Foder 
för hundra hästar efter artillerikaptenens reqvisition. 

P. S. Då denna inrättning så fort som möjligt måste 
verkställas, har jag till konsistorium och presterskapet det 
förtroendet, att de hvar i sitt pastorat uppmuntra sina åhö- 
rare att emot betalning af levererade viktualier, som på 
ett eller annat sätt kunna finnas nödiga, hvilka alla betalas 
efter den i staden varande taxan och utan någon tillägg- 
ningsafgift levereras. 

Ut Supra 
Bodisco 
Gouverneur von Gotland» 
Bodisco försäkrade också å sin monarks vägnar att, om 
öns invånare iakttogo ett stilla och sedigt uppförande, in- 
tet ondt skulle vederfaras dem och att de skulle få hafva 
fri religionsutöfning. 

Den 16 maj anlände till Gottland svenska flottan under 
befäl af amiralen friherre O. R. Cederström med 1,800 man 
infanteri och något kavalleri med öfversten friherre C. J. 
Fleetwood som chef och ön återkom i den svenske ko- 
nungens våld med lika liten blodsutgjutelse, som den några 
veckor förut kommit i den ryske kejsarens. Om såväl 
amiral Bodisco som hans officerare och trupper fälldes en- 
hälligt de bästa vitsord; de hade på intet sätt förgått sig 
emot invånarna. 

Samma år afsade sig Erik af Klint förtroendet att vara 
vice landshöfding på Gottland, hvilken post han beklädt 

— 91 — 



emellan åtta och nio år emot ett arfvode af 200 Rdr bco 
pr år, och efterträddes af den ofvannämnde friherre C. J, 
Fleetwood, Att Klint på den civila banan, som han först 
beträdde i sitt lifs höstdagar, ådagalade samma trohet och 
nit emot konung och fosterland som på den militära, ser 
man af följande vitsord som medföljde hans af sked: 

»Omfatta vi med tillfredsställelse detta tillfälle att i Nå- 
der förklara Eder Vårt Höga Välbehag öfver den beröm- 
liga nit, trohet och redlighet hvarmed I detta embete be- 
stridt och hvarunder I ådagalagt samma tillgifvenhet och 
hedrande tänkesätt som utmärkte Eder Militära bana. Vi 
befalle Eder Gud allsmäktig Nådeligen. Haga Slott den 
9 Juni 1808. Gustaf Adolpk.r, 

Den 6 oktober 1812, på sin 81 födelsedag, nedlades Erik 
af Klint på sjukbädden och den 10 november afsomnade 
han, trött af år och mödor, på Visborgs kungsladugård. 
Ädel och flärdfri, gudfruktig och arbetsam, en man i ordets 
fullaste bemärkelse, samlades han till sina fäder och intog 
sitt hvilorum den 18 i samma månad i Visby domkyrka 
bredvid sin förutgångna maka och dotter. 

Erik af Klints meritförteckning: 

Kofferdibåtsman 1750, extra lärstyrman vid amiralitetet 
1751, lärstyrman därstädes 1752, extra varfslöjtnant 1755, 
löjtnant vid amiralitetet samma år, informationsofficer vid 
kadettkåren i Karlskrona 1757, kaptenlöjtnant 1767, riddare 
af Svärdsorden 1772, major vid örlogsflottan 1776, öfverste- 
löjtnant samt riddare af Svärdsordens stora kors 1788, 
lotsofficer vid södra lotsdistriktet 1791, öfverste vid ami- 
ralitetet 1793, lotsdirektör 1795, afsked från öfverste- 
beställningen 1796, t. f. landshöfding på Gottland 1798. 
Adlad 1805 den 1 mars, introducerad 1807 under 2185 på 
Svenska Riddarhuset. Afsked från vice landshöfdingebefatt- 
ningen 1808. 



92 — 



Erik och Charlotte af Klints, född Gyllenstam, 
barn och ättlingar: 

Den rättrådige Erik af Klint kunde ej ingå på den orätt- 
visa, som lagen den tiden påbjöd och som först konung 
Oscar I ändrade, den att vid arfskifte efter föräldrar 
döttrar skulle ärfva hälften emot söner. Någon fast egen- 
dom ägde han ju ej, sin värderika stadsfastighet miste han 
vid den stora eldsvådan i Karlskrona 1790; men i sitt testa- 
mente af den 20 oktober 1812 förordnade han, »att den 
lösa egendomen, sedan gälden blifvit betald, arfvingarna 
emellan så fördelades att söner och döttrar, gifta och ogifta 
däraf toge lika del antingen in natura eller efter värde som 
de med sin broder Erik därom öfverenskommo». Denna 
öfverenskommelse utföll sålunda, att så länge arrendet af 
kungsgården varade, skulle Erik till syskonen årligen ut- 
betala värdet af hundra tunnor säd, hälften korn och hälf- 
ten råg, efter gällande markegång. De ogifta systrarna er- 
höllo dessutom trehundra (300) Rdr bco, svarande emot 
den utstyrsel som de gifta erhållit. Gustaf och Carl afstodo 
från alla arfsanspråk efter föräldrarna till förmån för sy- 
skonen. Den förstnämnde erhöll sin faders s. k. guld- 
värja, som denne erhållit af konung Gustaf III efter freden i 
"Wärelä 1790, samt löste sig till den »Storkorsstjäma» som 
fadern burit sedan 1788. Erik, den yngste af sönerna, 
löjtnant vid beväringsartilleriet på Gottland, hade under 
flera års tid varit sin ålderstigne fader behjälplig med 
kungsgårdens skötsel och förordnade fadern i anledning 
häraf, att Erik skulle få öfvertaga de återstående 32 ar- 
rendeåren af kungsgården. 

— 93 — 



Om de båda äldsta barnen Brigittas och Gustafs födelse- 
år och faddrar se sidorna 20, 21 i första afdelningen. 

»Men hvem pejlar fjärdame och djupen? 
Hvem prickar ut de många dolda grunden, 
dem hafvet i sitt falska sköte bär? 
Jo, Klint har bortryckt slöjan ifrån djupen, 
och trygg på kända vågor går nu slupen 
och vet sin kosa och sin ankarbotten 
bland svenska strandens furukrönta skär,» 

Gudmund Silfverstolpe. 

Gustaf af Klints barndom och första ungdomsår hafva 
vi förut omtalat och fortsätta nu hans historia från den 
stund, då han den 7 november 1792 lämnade sin hembygd 
Blekinges fagra nejder och begaf sig, oaktadt den sena års- 
tiden, på sin egen lilla speljakt, benämnd »Försöket» och 
som tillhört Sidney Smith, till Stockholm för att tillträda 
sin lärarbefattning vid Karlberg. Hans fader följde sin 
äldste son ett stycke till vägs och brodern Carl ända till 
Kalmar. Efter att vid Vällö varit utsatt för en svår stormby 
hvilken fyllde båten till hälften med vatten, anlände han 
lyckligt till hufvudstaden den 15 i samma månad och tog 
in på den s. k. Kejsarkronan på Drottninggatan. Någon 
bostad på Karlberg var ej beräknad för honom, utan han 
inackorderade sig hos sin faders vän kamrer "Waldau på 
Kungsholmen för 100 Rdr ett för allt pr år. Särdeles väl 
omfattades han hos "Waldaus af dennes svärfader banko- 
kommissarien Vinge samt lotsinspektor Johan Björk och 
sekter Kämpe. 

Den förmögenhet den unge löjtnanten medförde till sitt 
nya hem var ringa och bestod af 160 Rdr i penningar och 
så erhöll han i flyttningshjälp 33^3 Rdr; så hade han 
sin speljakt, en liten ekbyrå, en enkel garderob samt sina 
kartor, hvilkas verkliga värde han var för ung att förstå. 
Men dessutom ägde han sin varma förtröstan till Gud, sin 
stora arbetsförmåga, sitt flärdfria sinne och alla de gyllene 
förhoppningar som höra ungdomen till. Alla dessa egen- 
skaper gjorde honom stark och härdig i kampen, ty hans 

— 94 — 



lif blef ej en dans på rosor; många förenade orsaker läto 
honom mera än en gång stingas af hvassa törnen. 

Vi vilja här återgifva det första bref som han erhöll från 
sin fader och hvari man spårar den gamle sjömannen ge- 
nom den noggranna redogörelsen för vindens riktning: 

»Min käre Gustaf! Gudi vare tack och lof att din upp- 
resa gått lyckligt för sig och att du är välkommen. Du 
kan aldrig föreställa dig huru högt det gläder oss allesam- 
man. Den Högste välsigne och omfatte dig allt framgent 
och late dig med hälsa och förnöjsamhet få bidraga till 
den ädla Inrättningens bestånd och nytta för K. M:t och 
Riket som påsyftas. Lönen synes mig väl ej vara så sär- 
deles på ett så dyrt ställe (150 Rdr pr år) men Gudi lof 
för hvad det är och med tacksamhet och förnöjdhet kan 
det vara nog med Guds hjelp. Det var väl att Beckström 
kommer så snart tillbaka och att Måsen (ett fartyg) ännu 
ligger i skären, här stormar betydligt och var ganska osta- 
digt, den 10 blåste här W. S. W. men jag ser att du haft 
N. W. och måst söka hamn. Sedan var ganska hård storm 
den 15 då du anlände till Stockholm, I förrgår var ovan- 
ligt högt vatten med skarp Nordlig vind. I går fallande 
och var sydlig som tilltog till full storm och regn som 
ännu påstår. Tusende tacksägelser för hälsningarne från 
tit. H. Stierngranat, som redan projekterat om hamnför- 
bättringen med kronans manskap och om en officer, hvar- 
till Carl lärer blifva nämnd, som han täckes förmoda. Gud 
gifve till detta sin välsignelse. Hälsa oändligt till C. G. 
Tornqvist, O. S. Tempelman, P. Moberg m. fl. Hälsa Nor- 
denskjöld och slutligen innesluter dig och oss alla i Guds 
mäktiga beskydd samt framlefver städse din trogne far 
Erik Klint. Carlscrona den 22 Nov. 1792.» 

Gustafs första företag vid ankomsten till Stockholm, se- 
dan han anskaffat bostad, var att uppvakta sina förmän. 
Utom sin lärarbefattning vid krigsakademien sysselsatte 
han sig för öfrigt med att taga lektioner i franska och en- 
gelska. Äfven ägnade han sig rätt mycket åt sällskapslifvet, 
hvilket han i följd af sina studier, sin kartritning samt kri- 
gen förut föga varit i tillfälle deltaga uti. Nu blef han 



— 95 — 



befalld till hofvet och bjuden att »spisa middag» hos ge- 
neralamiralen grefve C. A. Ehrensvärds och öfverståthållare 
C. V. Modées, båda familjerna nyss uppflyttade till Stock- 
holm och särdeles goda vänner till hans föräldrar. Dess- 
utom blef han inbjuden till justitiekansler M. Rosenblad, 
excellensen grefve A, F. Kurck, vice guvernören grefve N. 
A, Cronstedt, bosatt på Rörstrand, generaladjutant C. U. 
Piper (ej grefve), kammarråden Troilius, Björk och Sundin, 
fabrikör Apiarie på Bamängen, professor O. S, Tempelman, 
änkling efter hans moster Brita Elisabeth Gyllenstam, gross- 
handlare Olbers, kapten Zelle, som var kamrat med hans 
fader på Ostindieresan 1764 — 66 m. fl., hos hvilka alla 
den kunskapsrike och anspråkslöse unge mannen blef en 
gärna sedd gäst. Gustafs vänner visade sig mycket ange- 
lägna att vilja gifta bort honom med en fröken Risellsköld, 
men han hade ingen lust att vid sina unga år knyta hy- 
mens band. 

Under de 13 till 15 år som Gustaf innehade sin lärar- 
befattning på Karlberg, behöfde han aldrig anmäla någon 
kadett för försummelse eller sidvördnad. Ungdomen, så 
farm att gifva öknamn, gaf honom helt smeksamt det 
af »Pappa Klint». Första anledningen till detta namn var 
att Otto Nordenskiöld från Frugård i Finland, hvilken vi 
förut omnämnt, som nu var kadett, visade Gustaf den 
största vördnad och tillgifvenhet och, så ofta tillfälle gafs, 
mötte eller följde sin gode vän och lärare till och från 
Karlberg, och detta gaf kadetterna anledning fråga efter 
»Pappa Klint», och blef detta det namn som Gustaf gick 
under därstädes den ena generationen kadetter efter den 
andra. Guvernör vid krigsakademien var den ofvannämnde 
generaladjutanten C. U. Piper och vice guvernör grefve 
Nils August Cronstedt. Gustafs ämnen voro navigation, 
skeppsmanöver och taktik. 

Utom de 150 Rdr som han åtnjöt i arfvode på Karl- 
berg hade han 100 Rdr i lön vid örlogsflottan. Hvad 
som mycket medtog hans små inkomster var att han måste 
förse sig med ej mindre än tre uniformer. Vid krigsakade- 
mien fordrades två dylika, en blå och en grå och enligt 

- 96 - 



det nya reglementet för örlogsflottan en som kostade om- 
kring 60 Rdr. 

Fregatten Ulla Fersen utrustades 1793 i Kriskrona för 
kadetternas sommaröfningar och som detta var den första 
som utgick från Karlberg, vilja vi nämna de ynglingar som 
deltogo i denna. Chef för expeditionen var major C, G. 
Tornqvist, sekond den yngste officeren, den knappast 22- 
årige Gustaf Klint, öfriga officerare kaptenen vid arméns 
flotta A. U. Raab (ej baron), kapten P. F. Kock samt 
löjtnant P. J. Warberg. Den 21 maj skedde afresan från 
Karlberg landsvägen till Karlskrona dit de ankommo den 
31. Sedan tillkommo några ynglingar, hvilka läst privat 
vid kadettskolan därstädes. På Ulla Fersen embarkerade 
Karlbergskadetterna O, G. Nordenskiöld, E, H. Pihl, J, J, 
Corin, P, "WoUin, Carl och Kristian Blomstedt, J. Frumerie, 
J. Grönbom, G. A. Gyllenram, F. Söderström, C, F. Anc- 
karloo. B, G, Orrschöld samt extra kadetterna Roman, Tu- 
lin, Abelin, N, J, Fischerström, J, J, Raab, J. O, Lind- 
berg, C. J. Tingvall och Adelborg. De äldsta kadetterna, 
Gustaf Pihl, G. E, ^X^olffelt, J. L. Du Rées och Hans Blom- 
stedt, embarkerade däremot på fregatten Galathéa, förd af 
majoren friherre O. R. Cederström. Den sistnämnda fre- 
gatten jämte kutterbriggen Husaren, chef löjtnant Cöster, 
af seglade den 31 maj på konvoj expedition till Medel- 
hafvet. 

Chefen på Ulla Fersen major Tornqvist var mycket be- 
kväm af sig och befattade sig föga med hvad som hörde 
såväl till kadetterna som fregatten och lämnade med nöje 
alltsamman åt Gustaf. Ulla Fersen låg färdigtacklad när 
kadetterna anlände till Karlskrona, men som Gustaf ansåg 
att dessa ej hade någon nytta af expeditionen om de ej 
personligen handlagt allt hvad som hörde till ett fartygs 
utrustning, lät han dem genast aftackla densamma. Där- 
efter satte han de mest försigkomna af dem till befäl öfver 
de yngre och lät dem så tackla fartyget på nytt under sitt 
eget öfverinseende; därefter fingo de manövrera, göra ob- 
servationer, beräkna kompassens missvisning m. m., allt 
till stor nytta för de unga sjömansämnena. 

— 97 — 



Först den 24 juni lämnade fregatten Karlskrona efter att 
den 17 i samma månad inmönstrats af öfverste C. F. Ene- 
sköld. De anlöpte sedan flera hamnar i Östersjön och 
Öresund och blefvo den 2 juli jagade af 3 ryska skepp, 
2 fregatter och 1 brigg, men sluppo lyckligt undan. Den 
2 augusti ankom fregatten till Karlskrona, men lämnade 
denna stad åter redan den 11; endast fyra dagar senare 
inkom å redden därstädes det danska kadettfartyget Krono- 
borg om 36 kanoner och med 41 kadetter ombord. Dessa 
fingo bese varfvet, skeppsdockorna m. m. och blefvo före- 
mål för mycken uppmärksamhet såväl af grefve Ehrensvärd 
som amiral af Chapman m. fl. Det danska fartygets chef 
var generaladjutanten kapten Fischer, öfriga officerare 
Sneedorff, Tungvogel samt två med namnet Bille. 

Ulla Fersen hade under tiden seglat till Gottland och 
ankom till Stockholm den 30 augusti, där vice guvernören 
grefve N. A. Cronstedt samma dag kom ombord och blef 
saluterad med 8 skott. Fregatten aftacklades, förlades till 
Skeppsholmen och afmönstrades den 6 september af kon- 
teramiralen af blå flaggan grefve J. G. Lagerbjelke.* 

Denna expedition hade för kadetterna varit särdeles läro- 
rik, men så var föregående årets, då från Karlskrona, så myc- 
ket mindre. Meningen hade varit att kadetterna då skulle 
gjort en längre expedition på fregatten Diana, men de flesta 
af dem insjuknade i mässling och hela deras kommendering 
till sjöss blef i följd häraf inskränkt till några få dygn. 

Hertigen-regenten, som hyste stora sympatier för sina 
underlydande från krigsåren höjde 1793 Gustafs arfvode 
vid krigsakademien till 250 Rdr och gaf honom härigenom 
tillfälle bestrida sin broder Jonas' militära uppfostran. Jo- 
nas hade, som vi påminna oss, ombord på chefsskeppet 
Gustaf III 1790 af konungen med samma namn blifvit nämnd 
till fänrik vid örlogsflottan och således redan som en tolf 
års gosse fått lyssna till kanonernas allvarliga språk. 

I Karlskrona förändrades 1795 styrelsen vid skeppsvarf- 
vet. Alla de äldre officerarna afgingo och ekipagemästare 
blef major Baltzar B. von Plåten, den store byggmästaren 

* Grefliga ätten Lagerbjelke stafvar namnet med j. 

- 98 - 



af Göta kanal. För sin befattning som ekipagemästare 
erhöll von Plåten 300 Rdr i arfvode, kapten C, J. Pettersén 
blef underekipagemästare med 200 Rdr och öfriga office- 
rares arfvode belöpte sig till 100 Rdr hvardera, allt bco. 
Generalmajor C. U. Piper lämnade Karlberg och blef pre- 
sident i Krigskollegium och grefve N. A. Cronstedt blef i 
hans ställe guvernör och öfverstelöjtnant A. "W. Gaha för- 
ordnades till vice guvernör. För öfrigt ställdes akade- 
miens förvaltning under en direktion, som bestod af presi- 
denten C. U. Piper, konteramiralen J. G. Lagerbjelke, ge- 
neralmajor N. Mannerskantz och landshöfding Nils Rosén 
von Rosenstein. Grefve Cronstedt var outtröttlig som gu- 
vernör, men mycket fallen för nya idéer och hans lynne 
passade ej tillsammans med det öfriga befälets, hvarför de 
flesta efter hand lämnade sina befattningar vid krigsakade- 
mien. Bland de få som kvarstannade var Gustaf. Gref- 
vinnan M. H. Cronstedt, född Alströmer, var ett mycket 
talangfullt fruntimmer, men tillika ganska sträng och ford- 
rande, dock förstod hon sig på ungdom och dessa å sin 
sida vördade henne och bemödade sig att vinna hennes 
erkännande. Sällskapstonen i hennes hem var angenäm. 
Oaktadt hans trägna verksamhet på Karlberg så var och 
förblef kartritning Gustafs skötebarn och käraste syssel- 
sättning, från gossens första streck med pennan till sin 
ålders dagar sträfvade han därmed och offrade mera tid 
och penningar därpå än hans samtid förstod uppskatta; 
denna sårade honom ofta i stället för att hjälpa honom 
med detta ovärderliga arbete, som varit, är och förblifver 
tusentals sjömäns lifs och farkosters räddning för brän- 
ningar och skär hvilka, dolda under böljorna, lura på dem, 
Storamiralsämbetet, detta nya verk, stridde sinsemellan om 
väldet och yrkade indragning af kartverkets ringa medel. 
Statskontoret fordrade till och med hos regeringen att kro- 
nans plåtar borde försäljas för att ersätta staten en del af 
de kostnader som den redan gjort. Gustafs egen erfaren- 
het och de omdömen, som hans fader så ofta för honom 
bevisat och bekräftat samt de många exemplen på olyckor, 
såsom förlusten af det stora linjeskeppet Sophia Albertina, 

— 99 — 



hvilket strandade vid Texel 1780, jämte många handels- 
fartygs förlisning, bevisade i hvilket bristfälligt skick sjö- 
kartorna befunno sig från Medelhafvet ända upp till våra 
kuster. De enda stater hvilka med sorgfällighet låtit under- 
söka sina farvatten voro Spanien och Neapel; de engelska 
och holländska sjökart oma voro endast att anse som fab- 
riksvaror utan någon vetenskaplig grund. 

Till en början föresatte Gustaf sig att rita en karta öfver 
Nordsjön, men sitt arbete härmed gömde han väl för allas 
blickar, osäker om det någonsin skulle lyckas honom er- 
hålla medel till dess utgifvande. Alla de källor som stodo 
honom till buds begagnade han sig af med största nog- 
grannhet och under det han arbetade, kände han inom sig 
att han liksom hade sina medmänniskors lif och död på 
sitt ansvar. Obeskriflig var den sällhet han erfor när han 
låg på knä framför sitt fullbordade arbete för mänsklig- 
hetens väl. Men nu trängde sig den frågan åter på honom 
med oemotståndlig makt: »Hvar finna medel till dess ut- 
gifvande?» Dåf örtiden, som kanske än i dag ofta är fal- 
let, måste utlänningen sätta sin stämpel på svensk mans 
arbete, innan det befanns fullödigt för att erkännas af hans 
egna landsmän, så risken var stor. De små besparingar 
som Gustaf gjort voro otillräckliga. Då upprann hos ho- 
nom den tanken att han kunde sälja sin lilla speljakt, och 
han annonserade härom i Stockholmstidningar, men ingen 
köpare anmälde sig. Sorgsen i hågen tog han då sina kar- 
tor med sig och gick upp till grefve Cronstedt och bad 
honom köpa speljakten för akademiens räkning, helst som 
den ofta brukade begagnas af kadettema; det pris som 
han begärde var ringa. Om detta besök uttalar Gustaf 
sig sålunda: »Jag värderar i all min lefnad grefve Cron- 
stedt för denna godhet. Han befallde mig att följa sig 
till hertigen-regenten och presenterade själf mina kartor 
och utverkade dessutom, att akademien köpte mitt fartyg 
och betalade det med Yg mer än jag begärt för detsamma. 
Min karta blef därefter öfverlämnad till hofgravör Fr. 
Akrel och utgafs följande året af trycket. Innan detta 
skedde vann den amiral O. H. Nordenskjölds samt öfvers- 



— lOO — 



tärna H, J. Nauckhoffs och Jusléens bifall.» Den fick se- 
dan så stort erkännande och afgång, att Gustaf inom två 
år fick alla utgifter för den ersatta. 

Jonas Klint tog 1795 sin officersexamen och efterträddes 
af sin yngre broder Adolf, 13 år gammal, som Gustaf un- 
derhöll och logerade hos sig under ett års tid tills han 
blef kadett. 

Amiral C, V, Modée afgick från öfverståthållarplatsen 
i Stockholm, som det sades med 8,000 Rdr i ersättning; 
han tog därefter säte i storamiralsämbetet i Karlskrona 
med bibehållande af 5,000 Rdr i lön och blef äfven öfver- 
kommendant därstädes. Öfverståthållare blef öfversten för 
Lätta dragonerna friherre Hans Henrik von Essen, som var 
en mångsidig och mycket högt ansedd man, hvars valspråk 
var: 5>Äran, icke Lyckan» och som blef generalguvernör i 
Pommern 1800 och med åren grefve och slutligen riksståt- 
hållare i Norge, norsk fältmarskalk och kansler för akade- 
mien i Kristiania. 

Byggnadsverksamheten på Karlberg hade under några 
år fortgått med stor ifver och 1795 fick äfven Gustaf sin 
bostad därstädes. Den var mycket anspråkslös och bestod 
endast af två rum och kök, belägna i den stora västra 
flygeln och i den högra nedersta våningen. Den fina smak 
som så ofta utmärker sjömän och deras förmåga att inom 
en liten areal instufva mycket gjorde att det lilla hemmet 
blef särdeles trefligt. Själf ordnade Gustaf allt, sydde sina 
nättelduksgardiner, målade en vacker skärm o. s. v. och 
så när han af sin moder fick i present ett par alabaster- 
vaser, då var hans hem så smakfullt och fint så det var 
en lust däråt, och Gustaf och hans broder Adolf lefde där 
tillsammans det lyckligaste lif. Till sin uppassning hade 
de antagit en föräldralös gosse. 

Att liksom de öfriga officerarna intaga sina måltider utom- 
hus tilläto ej Gustafs små inkomster, utan han inrättade 
eget hushåll till stor båtnad både för sig själf och kadet- 
tema, hvilka hos »Pappa Klint» hade sitt käraste tillhåll. 
Ett par i sänder af dem underläto ej att dagligen hos ho- 
nom tillbringa aftnarna och förtära sin aftonmåltid. De 



hjälptes då åt allasamman under muntert glam att tillaga 
supén, som bestod af allahanda landtliga rätter, såsom 
plättar, munkar, gröt, köttbullar, äggröra o. s. v. Hans 
utgifter pr månad belöpte sig till 16 V3 Rdr, Gustaf säger i 
sina anteckningar om dessa små fester: »Vi spisade alltid 
rätt smakliga rätter — men det dyrbaraste af allt var den 
innerliga harmoni, den glädtighet, den välvilja och tillfreds- 
ställelse med hvilken vi kryddade vår sammanvaro, och jag 
hade det ypperligaste tillfälle att gagna mina unga kamrater 
genom samtal i de ämnen som hörde till deras yrke. Vi 
utvecklade våra kunskaper genom erfarenhetens bevis, ge- 
nom historiska fakta, genom granskning af olika åsikter, och 
jag kan utan öfverdrift säga att jag på detta sätt gag- 
nade mer än som lärare i lektionsrummet, och min lycka f ör- 
sötmades genom den innerliga välvilja hvarmed mina unga 
vänner belönade mig.> Hans ogifta kamrater bland lärarna 
uppsökte honom ofta och pratade bort en stund vid en 
kopp te och han, som själf aldrig förtärde någon annan 
öfverflödsvara än den nämnda drycken, ogillade mycket 
att kaffeförbudet upphäfdes, hvilket han ansåg vara till 
verklig olycka för land och folk, 

I slutet af sommaren 1796 fick Gustaf i uppdrag af sin 
fader att lämna till hofgravör Akrel en karta öfver Mar- 
strand med Pater Noster-skären för gravering, I anledning 
häraf sökte Gustaf Akrel å dennes egendom Hamora på 
Adelsön, När han i sällskap med sin bror Adolf kom upp 
på gården blef han så intagen af ställets belägenhet, att 
han sade till brodern att han ville bemöda sig att en dag 
kunna köpa den vackra egendomen, Gravör Akrel var för 
tillfället borta, men hans fru Kristina, född Bergqvist, half- 
syster till presidenten E, Lagerheim, samt barnen, en 16- 
årig son och en 13-årig dotter, voro hemma, Gustaf för- 
stod genast att han en gång, när tider blef, skulle bjuda 
henne, den unga flickan som han nu första gången såg, sitt 
rika, varma hjärta, för att med honom dela lifvets fröjd 
och smärta. Så blef det ock, men mera därom framdeles. 
Generallöjtnant C, F. Akrell nämner om detta besök i sina 
»Minnen» bland annat följande: »Då kapten Klint innan 



af resan från Hamora erbjöd mig att göra sällskap på en 
liten kryssning med hans lilla täcka fartyg, icke kunde jag 
då ana att han skulle bli min svåger, hvars vänskap skulle 
bli mig så dyrbar och i alla skiften min glädje och tröst. 
Förunderligt var det ock att han, den allvarsamme unge man- 
nen, blef betagen vid första anblicken af min anspråkslösa 
syster, en yrhätta föga mer än 13 år gammal, ännu icke 
medveten om en vacker flickas makt och visst icke anande 
förmågan att kunna göra en eröfring.» 

Den eskader, hvilken under amiral O. H. Nordenskjölds 
befäl, såsom vi i Erik af Klints historia förut omnämnt, var 
bestämd för det tillämnade kriget med Ryssland 1796, blef, 
när detta inställdes, beordrad att på fredlig väg förena sig 
med den danska till handelsfartygens skydd. Öfverstelöjt- 
nant D. Zachau blef i Erik af Klints ställe flaggkapten och 
Gustaf erhöll med mycken svårighet och på Nordenskjölds 
personliga begäran hertigen-regentens tillstånd att blifva 
flaggadjutant och fick af stå från sjökommenderingen med 
kadetterna. Gustaf seglade med en blekingsjolle från Stock- 
holm till Karlskrona och embarkerade den 20 maj på chefs- 
skeppet Kung Adolf Fredrik, som fördes af öfverstelöjtnant 
G. S. von Gegerfelt. Ofriga linjeskepp voro: Gustaf III, O. R. 
Cederström; Göta Lejon, H. J. Nauckhoff; Fäderneslandet, 
P. "F. Kock; Fredrik Adolf, B. B. von Plåten; Dristigheten, 
A. F. Pettersén (nobil. Rosensvärd); Äran, Treutiger och 
Manligheten, C. G. Grubbe. Fregatterna: Bellona, O. Ce- 
derström; Fröja, Ch. L. Jägersköld samt Jarramas, G. P. 
Nordenanckar. Såväl den ögonsjukdom som Zachau led af 
som andra orsaker gjorde honom mindre lämplig som flagg- 
kapten och under större delen af expeditionen fick Gustaf 
intaga hans plats. Detta gaf den annars i sina omdömen 
mycket grannlaga amiral Nordenskjöld anledning yttra, att 
det varit lämpligare att flaggadjutant Klint från början 
blifvit kommenderad som flaggkapten och den varande 
flaggkaptenen till flaggadjutant, då det var Klint som fick 
göra hans tjänst. 

Fartygens utrustning i Karlskrona hade gått mycket lång- 
samt af brist på penningar och af samma orsak måste af- 

— 103 — 



seglingen uppskjutas till den 4 juni. Redan den 9 ankrade 
eskadern på Köpenhamns redd. Danska flottan var då ej 
ännu segelklar; dess chef var vice amiral Kaas och flagg- 
kapten Bille. Öfverbefälet öfver de förenade flottorna för- 
des från den 12 juni till den 6 augusti af amiral Kaas, 
hvarefter det öfverläts till amiral O. H. Nordenskjöld. Den 
sistnämnde, som annars var känd som en sträng hushållare, 
gaf under denna expedition prof på en mer än vanlig fri- 
kostighet genom att gifva de mest lysande fester som be- 
vistades, utom af de båda förenade flottornas officerare, 
af damer ur Köpenhamns högsta kretsar. Gustaf visade 
han vänligheten låta äta vid sitt eget bord och därigenom 
kunde den unge mannen inbespara de 10 Rdr han hade i 
»spispenningar» i månaden. Under denna expedition knöt 
Gustaf bland andra vänskapsband med chefen för Dan- 
marks sjökartväsen, kommendör von Löwenörn och justits- 
rådet Bugge, hvilken sistnämnde förestod den pågående 
uppmätningen af Jutland och öarna. Af dessa framstående 
män erhöll Gustaf många råd och upplysningar, som blefvo 
honom till stor nytta när han utarbetade Sveriges sjöatias. 
Den 8 september skildes de båda eskadrarna, emellan 
hvilka hela tiden den största harmoni varit rådande, och 
den svenska återvände till Karlskrona. På uppresan till 
Stockholm blef Gustaf inbjuden att i sällskap med kadet- 
terna Fredin, Dreijer och O, Nordenskiöld, som voro ho- 
nom följaktiga, tillbringa en dag på Fogelmara hos grefve 
A. J. Wrangel och en dag på Fårbo hos amiral O. H. Nor- 
denskjöld. Det intresserade Gustaf särskildt att bese den 
sistnämnda egendomen, därför att amiral Nordenskjöld un- 
der hela sommarens sjöexpedition från sitt skepp hade 
gifvit order om tiden och sättet för grödans inbärgning, 
odling, sådd och tröskning, med ett ord allt hvad som till 
jordbrukets skötsel hörde. Afstånd, väderlek och flera för- 
enade omständigheter hade, enligt Gustafs förmenande, bort 
lägga hinder i vägen, men till sin öfverraskning fick han 
nu erfara att allt hade aflupit förträffligt. Vid hemkomsten 
till Karlberg mottogs Gustaf med jubel af sina unga kam- 
rater och lärjungar. 

— 104 — 



Mera och mera började man indraga medlen till sjökart- 
verkets uppehållande och fortgång. Tillsynen öfver detta 
verk, som tillkom lotsdirektören, upphörde fullkomligt 1797, 
då lotsverket drogs under arméns flottas kommitté. Alla 
såväl Erik som Gustaf Klints förenade bemödanden att er- 
hålla anslag till inrättande af ett sjökartarkiv voro och för- 
blefvo utan framgång. Den förstnämnde lämnade sin be- 
fattning som lotsdirektör för södra distriktet och afflyttade 
till Gottland. Gustaf framlade ett förslag till amiralen 
grefve J. G. Lagerbjelke, men utan något resultat; slutligen 
lyckades det honom dock att på egen risk få öfvertaga 
kartverket, emot att han fick uppbära den inkomst som 
försäljningen af kartorna möjligen kunde komma att in- 
bringa. Det benämndes visserligen »kronans kartverk», men 
man begärde och ansåg fullt förenligt med rättvisan, att 
den unge obemedlade sjöofficeren om några och tjugu år 
skulle offra sin tid och de små tillgångar som stodo honom 
till buds på ett arbete, som var så nödvändigt för staten, 
men som denna ej ville lämna nödiga penningar till. Gustaf 
insamlade nu underrättelser om huru många kartor som 
blifvit försålda under flera år, gjorde ett öf verslag öfver 
underhållskostnaderna och fann, att med bidrag af sin egen 
arbetsförmåga, för hvilken ej någon ersättning fick tagas 
med i räkningen, det kunde nätt och jämnt gå ihop under 
en tid af 15 till 20 år. Resultatet häraf blef att, enligt ett 
kungligt bref af den 26 mars 1798, till Gustaf öfverläm- 
nades alla kronans kartor, plåtar, mätningar m. m. äfven- 
som redan befintliga kartaftryck, emot att de efter 20 år 
till kronan återställdes. Det ålåg honom äfven att af hvarje 
ny karta lämna 3 aftryck utan ersättning till konungens egen 
kartsamling samt flottorna. De kartor som Gustaf under 
de följande tio åren utgaf voro följande: 

N:r 1. Generalkarta öfver Nordsjön. 
» 2. Dito » Brittiska öarna. 

» 3. Dito » Spanska sjön från 

England till Gibraltar sund. 
» 4. Passkarta öfver Gibraltar sund. 

- 105 — 



N:r 5. Spanska och Portugisiska kusterna. 

» 6. Franska bukten, 

» 7. Uppgående grunden. 

» 8. Engelska kanalen, 

» 9. Södra delen af Nordsjön, 

» 10. Skagerrack. 

» 11. Kattegat. 

» 12, Balterna och sydvästra delen af Östersjön. 

» 13. Kustkarta öfver Bohusbukten. 

» 14. Dito » östra delen af Kattegat. 

» 15. Sundet mellan Sverige och Danmark. 

Dessutom rättade och retuscherade han en hel mängd af 
kronans kartor. 

Den 4 juli 1798 föddes hertig Carls af Södermanland och 
prinsessan Hedvig Elisabeth Charlottas son, Carl Adolf af 
Västmanland; men hans svaga lifsgnista utslocknade redan 
den 10 i samma månad. 

England behärskade alltjämt alla haf och fortfor med den 
själf tagna rättigheten att visitera alla fartyg för att under- 
söka, om de hade krigskontraband. Konung Gustaf Adolf 
lät i anledning häraf hos den engelska regeringen anmäla 
att han ansåg sig föranlåten att konvoj era sina handels- 
fartyg. Däröfver kände engelsmännen sig förnärmade och 
erbjödo konungen att låta de svenska handelsfartygen taga 
konvoj under de engelska krigsfartygen. Konungen, ytterst 
sårad öfver detta tillbud, svarade: »Jag konvojerar själf.» 
Detta högdragna svar gaf anledning till många ledsamheter 
och stora förluster för svenska handeln. När så på för- 
sommaren 1798 korvetten Fröja under befäl af öfverste- 
löjtnanten vid amiralitetet grefve A. J. "Wrangel med en 
del handelsfartyg afseglade från Sverige, hade denna eska- 
der ej hunnit längre än till Nordsjön, där den blifvit upp- 
bringad af en öfverlägsen engelsk flottilj och införd till 
Margate. Men så i juli afgick från Marstrand som konvoj åt en 
handelsflotta fregatten Ulla Fersen om aderton sexpundiga 
kanoner och med en besättning af 147 man. Dess chef var 
majoren friherre O. Cederström; sekond kapten Gustaf Klint; 

— io6 — 



löjtnanter D. M. Haverman, Fredin, Vigholm och AX^olfram 
samt fänrik E. H. Pihl; kadetter J. J. Raab, N. J. Fischer- 
ström, J. S. Rosensvärd, F. Klint, G. J. af Lund, J. O. Lind- 
berg, M. L. L'Eclair (nobil. Clairfelt), C. G. ^X^ahrberg, G. Abr. 
Peyron, E. B. von Rohr, A. T. Langensköld, J. F. Forsell, C. E. 
Lewenhaupt, S, S, Geete; som extra kadett medföljde gu- 
vernörens på Karlberg son Claes A. Cronstedt. Gustaf 
Klint hade den stora tillfredsställelsen att under denna 
kommendering för första gången själf segla efter den af 
honom upprättade kartan öfver Nordsjön. Denna hade 
kort förut pröfvats och befunnits utmärkt af den insikts- 
fulle kaptenen Kristian Loven, sedan borgmästare i Stock- 
holm och grundläggaren af den inom vida kretsar kända 
och högt aktade grosshandlarfirman Loven & C:o. Som 
styrman på det fartyg Loven förde tjänstgjorde en af Gus- 
tafs forna elever på Karlberg, Hans Blomstedt. 

Redan innan expeditionen afgick från Marstrand, inlopp 
den allt utom angenäma underrättelsen att engelska krigs- 
skepp voro stationerade i Nordsjön för att invänta och be- 
handla denna lika som den föregående under Wrangel, om 
den liksom han nekade visitation. Ulla Fersen var destinerad 
till höjden af Lissabon, skulle därefter återsegla till Cap Clear 
samt hemkonvojera ett ostindiskt skepp och i Göteborg af- 
vakta vidare order om fregattens uppläggning. Mycket rik- 
tigt befanns ryktet äga grund och fregatten anhölls i Nord- 
sjön af en engelsk eskader under commodore Lawford, den- 
samme som uppbringat ^X^rangel. Från denne utsändes två 
briggar för att visitera konvoj en och förklara att i hän- 
delse man motsatte sig detta, låg på redden vid Dawns 
en flotta om 18 linjeskepp under amiral Peyton färdiga till 
strid. Cederströms instruktion, undertecknad af konungen, 
förbjöd visitation. Nu gafs intet annat val än att insegla 
till Dawns, ty att strida emot en så mångdubbelt större 
öfvermakt var ingen ära för vapnet. Såväl Wrangel som 
Cederström befunno sig uti en ytterst kritisk belägenhet. 
Försäkring gjordes genom ministeriet att fartygen ej inne- 
höllo något som helst krigsförband, men förgäfves. Engel- 
ska kabinettet visade sin >;hela elakhet, med att endast 



107 



envist framhålla att svenske konungen ägde ingen som helst 
rättighet att neka visitation. "Wrangel hade under tre, fyra 
veckors tid, innan Cederström kom, förgäfves framhållit 
samma begäran att få lämna England men med lika litet 
resultat. Den 9 augusti afreste Gustaf till svenske general- 
konsuln Grill och därefter till envoyén P. O. von Asp, 
hvilka båda mottogo honom mycket väl; men den sist- 
nämnde underrättade honom att det torde dröja lång tid 
innan eskadern kunde få tänka på att lämna Dawns' hamn, 
därför att engelsmännen på alla frågor lämnade obestämda 
svar och förhalade tiden. Rapport afsändes till den svenske 
konungen om det missöde som drabbat konvojen. 

Gustaf använde dessa väntdagar med att bese Londons 
märkvärdigheter, ledsagad af kapten Bong, som var född 
svensk, men anställd som fortifikationsofficer uti Madras. 
Bland annat besåg han karthandlarna Laurie &; 'Whittle's 
stora anstalt, där omkring 20,000 kartplåtar funnos för- 
varade och hvars lager och papper i värde uppgick till 
millioner. Flera i hamnen liggande fartyg visade Ulla Fer- 
sens officerare mycken artighet; men det oaktadt var deras 
belägenhet ytterst pinsam och handelsfartygen knotade öfver 
dröjsmålet, hvilket förorsakade dem stora förluster. 

Ändtligen den 13 september ankom en order daterad 
Drottningholm den 28 augusti, däri Gustaf beordrades »att 
emottaga befälet på fregatten Ulla Fersen, aflämna dess 
konvoj till fregatten Frö ja, som alltjämt kvarlåg i den en- 
gelska hamnen, samt genast därefter segla till Göteborg och 
medföra grefve Wrangel samt baron Cederström, hvilka i 
första svenska hamn finge afgå». Med stor bestörtning och 
oro emottog Gustaf denna order, som visade på hvad sätt 
man i Sverige betraktade denna händelse, och det klander, 
som orättvist kastades på skeppscheferna. Den 19 sept. 
ankom fregatten till Göteborg där en ny order mötte, som 
innehöll att befälet å fartyget skulle lämnas till kapten G. 
A. Améen och att Gustaf med kadetterna genast skulle af- 
resa till Karlberg. 

Vid sin ankomst till Stockholm besökte Gustaf amiralen 
grefve J. G. Lagerbjelke, hvilken öfver expeditionen fällde 

— io8 — 



de mest sårande omdömen, såsom »vanhedrande för flag- 
gan, för kåren och för dem själfva». Detta sårade Gus- 
taf på det högsta och han förklarade, att han ville med 
sitt lifs förlust antingen betala eller aftvå en sådan skymf, 
Lagerbjelke, som fann att han förifrat sig, bad om tillgift, 
men Gustafs förtviflan kände inga gränser. På ett spis- 
kvarter mötte han en officer som berättade, att öfversten 
friherre O. Rudolf Cederström skulle gå ut med tre fregatter 
för att konvoj era och hade fått order att, om engelsmän- 
nen oroade dem, slåss till sista man. Vid denna under- 
rättelse hastade Gustaf genast till Drottningholm och erhöll 
efter mycken svårighet audiens hos konungen, och om denna 
yttrar sig Gustaf sålunda: 

»Min föresats var den att för honom förklara fregatt- 
chefernas förhållande och rättfärdiga dem äfven med fara 
att mötas af hela dess onåd, och jag bar på min ficka an- 
sökan om afsked för att i alla händelser vara beredd . . . 
Jag började min audiens med en underdånig anhållan att 
blifva kommenderad med den eskader som under öfverste 
Cederström var beordrad att afgå, för att blifva i belägen- 
het med mitt lif betala det missnöje hvarmed konungen 
sett konvoj expeditionerna under "Wrangels och Cederströms 
anförande — och jag märkte strax att konungen, som med 
en utmärkt godhet lyckönskat mig till hemkomsten, blef 
däraf mycket öfverraskad, men svarade han: 'Ni har alltid 
uppfört er till mitt fullkomliga nöje och ni hade säkert 
icke underlåtit edra skyldigheter — ni var blott lydande.' 
Jag anhöll att blifva ansedd lika skyldig som de, såvida 
de icke uppfyllt konungens af sikter, emedan jag icke kun- 
nat handla bättre än de. Åter svarade konungen att då 
han undertecknat instruktionen, fordrade han dess efter- 
lefnad men, tillade han, 'om grefve "Wrangel gjort sin skyl- 
dighet hade ni icke blifvit så blottställda'. Härpå svarade 
jag att min förmodan var att grefve "Wrangel gjort hvad 
han kunnat, men att engelska regeringens afsikt måste vara 
att misshandla, och att jag var förvissad om att öfverste 
Cederström ej skulle kunna undvika en blodig batalj och 
att jag just af det skälet önskade visa det jag håller mig 

— 109 — 



osparad för hans majestäts och fäderneslandets ära samt 
att upprätta fregattchefernas värde och förnyade åter min 
begäran. Konungen svarade att han förmodade att Eng- 
land ej ville hafva krig med alla nationer och tillät mig 
slutligen berätta huru det tillgick med vår konvoj. Han 
yttrade slutligen att han var nöjd med vårt förhållande, 
men tillade att han förordnat en krigsrätt öfver cheferna 
och att jag såväl af detta skäl och såsom lärare vid krigs- 
akademien var oumbärlig, men ville han dock ytterligare 
taga min begäran i öfvervägande samt genom statssekretera- 
ren för krigsärendena grefve Carl Lagerbring lämna dess 
beslut. Ännu i sista stunden visade konungen sig så utmärkt 
nådig att jag skulle hafva sårat grannlagenheten om jag 
yttrat mig annorlunda än med vördnad, ehuru beredd jag 
än var att våga allt för mina vänner. Emellertid insåg jag 
förut att Cederström med sin ringa förmåga att göra sig gäl- 
lande ej skulle kunna försvara sig vid krigsrätten och därför 
blef min lidelse, min olycka icke minskad. Några dagar där- 
efter blef jag kallad till statssekreteraren C. Lagerbring och 
erhöll underrättelse att fregatten Sprengporten samma dag 
skulle lämna Sundet med dess konvoj och inträffa i Göte- 
borg och att fregatten Fröja, som var hemkallad från Eng- 
land jämte Beliona och Ulla Fersen förenade skulle genast 
därefter företaga expeditionen och att han hade konungens 
befallning förklara mig, att min närvaro vid krigsakademien 
och kartverket påkallade att jag blef hemma, men att ko- 
nungen om jag åter fordrade blifva kommenderad, därtill 
ville lämna sitt samtycke. Jag svarade mig som officer 
känna skyldigheten och äfven högre än alla enskilda för- 
delar skatta den äran att rätta mig efter konungens vilja 
samt att jag i alla händelser underkastade mig densamma, 
och nöjd med detta svar tillade statssekreteraren att jag 
då vore säker om att icke blifva kommenderad. Konungen 
hade till amiral J. G. Lagerbjelke med flera förmän yttrat 
ett utmärkt välbehag öfver den värme med hvilken jag 
tagit del i fregattchefernas öde, och berömt detta mitt för- 
hållande samt äfven med mildhet dömt öfver våra ex- 
peditioner. » 



Öfversten baron O. Rudolf Cederström erhöll en hemlig 
order att obemärkt skilja sig från handelsfartygen på så 
sätt att han med fregatterna seglade ner emot Holland och, 
utan fregatten Fröja, hvilken fortsatte sin resa norr och 
väster omkring England, återkom han med de öfriga snart 
till svenska skären och fartygen blefvo upplagda i Göte- 
borg. Af de båda eskadercheferna dömdes Wrangel till 
någon tids suspension, men Cederström att arkebuseras 
därför att han emot order anlupit hamn, och ingen hänsyn 
togs till hvarför han handlat emot order. Han utfördes 
den 12 oktober 1799 till den s. k. Rännarebanan för att 
inom en spetsgård undergå sitt straff, men blef där be- 
nådad och i stället förd till Kristianstads fästning där han 
satt ett hälft år, inträdde så på nytt i rikets tjänst. Sitt 
växlingsrika lif slöt han på Ilingetorp i Kalmar län den 19 
september 1831. Hvad som mycket bidrog till den behand- 
ling Cederström fick var missnöjet inom handelssocieteten, 
som var förbittrad öfver dröjsmålet med deras fartyg i 
de engelska hamnarna och den förlust som därigenom upp- 
stod, och genom att straffa cheferna "Wrangel och Ceder- 
ström drogs uppmärksamheten från det politiska misstaget 
som konungen låtit komma sig till last. 

Det grämde Gustaf djupt att ej såväl han som hans chef 
Cederström blef ställd inför krigshofrätten. Guvernören på 
Karlberg grefve N. A. Cronstedt, som såg hvilka kval Gus- 
taf led af Cederströms orättvisa behandling, var den förste 
som personligen underrättade honom om hans benådning. 
När Cederström den 14 i samma månad afreste till Kris- 
tianstad, mötte Gustaf honom vid Liljeholmen och inbjöd 
honom på supé och en bål punsch och, Cederström ove- 
tande, öfverlämnade han sedan till dennes maka sin lön 
för tvenne års tid. 

På Karlberg inträffade den 15 december 1798 den sorg- 
liga händelsen att den ovanligt framstående kadetten, allas 
gunstling, Sten Samuel Geete drunknade under skridsko- 
åkning på Ulfsundasjön och begrofs i Solna kyrkogård, dit 
han följdes af sina sörjande lärare och kamrater. 

Julen närmade sig nu mer och mer och med denna förverk- 



ligades Gustafs under åratal närda önskan att vinna den 
älskliga Kerstin Akrels hand. Den 27 december det ofvan- 
nämnda året svuro de båda unga hvarandra sin tro. Han 
var då 2772 ^^ '^^^ ^'^^ ^3 ^^ ^^ gammal och ännu ej kon- 
firmerad. 

Två smärre fartyg, Athis och Jehu, utrustades 1799 för 
kadettemas sommaröfning och till att leda denna kommen- 
derades Gustaf. Höga öfverheten hade vid valet af dessa 
fartyg föga reflekterat öfver huru olämpliga de voro för 
detta ändamål. I synnerhet det sistnämnda, Jehu, var rent 
af farligt, då det två gånger kantrat i följd af dess fel- 
aktiga konstruktion. Vid dessa tillfällen hade flera af dess 
besättning drunknat. Trångt och ytterst opraktiskt inredt 
var det också. Till allt detta hade Gustaf ej mindre än 
fem olika instruktioner att rätta sig efter: en från krigs- 
akademiens guvernör rörande kadettemas öfningar och eko- 
nomi, den andra af förvaltningen för flottan om undersök- 
ning af lotsverket i Norrland med förslag till dess upp- 
hjälpande, den tredje af generaladjutanten för flottan an- 
gående resans mål och de hamnar som skulle anlöpas, den 
fjärde angående kusternas och farledernas undersökning 
och slutligen den femte från chefen för arméns flotta om 
pröfning af användbarheten till utspisning af åtskilliga sor- 
ters mjöl och andra proviantartiklar. Skulle hvar och en 
af alla dessa instruktioner grundligt efterföljts, hade en 
särskild person behöfts för hvar sak. Hvad som ju alltid 
låg Gustaf närmast om hjärtat var farvattnets undersök- 
ning och han upplodade under denna expedition de några 
mil norr om Oregrundsgrepens mynning belägna farliga 
Finngrunden. Expeditionen blef till stor såväl nytta som 
nöje för kadetterna. Själf tog Gustaf tyvärr skada genom 
de umbäranden och den öfveransträngning, som han måste 
underkasta sig och grundlade en sjuklighet, som han först 
öfvervann efter flera år. 

Efter kronprins Gustafs födelse den 9 november 1799, 
som hälsats med jubel öfver hela landet, skedde flera ut- 
nämningar och af dessa fick äfven Gustaf sin del, då han 
nämndes till major. Borgerskapet i Stockholm visade sin 



underdåniga glädje öfver den lille prinsens födelse genom 
att gifva en ståtlig bal på Börsen. Flottans gamla tappra 
amiraler H, von Christernin, A. F. Rosensvärd, grefve A. J, 
"Wrangel samlades under detta år till sina fäder och ami- 
ral O. H. Nordenskjöld, trött af allt kif och bråk, tog 
afsked. 

Gustaf började oaktadt sin ungdom också längta att slå 
sig i ro på landet vid sidan af den flicka som han valt 
till hjärtevän för lifvet. Att köpa hennes barndomshem, 
det vackra Hamora, var en önskan som de båda närde, 
helst som hennes fader flera gånger yttrade sin afsikt 
vara att sälja det; men penningar, detta rullande mate- 
rial på lifvets stora allfarväg, af den varan ägde de unga 
föga. Så slogo de alla tankar på landtegendom ur hå- 
gen, men att gifta sig under år 1800 var deras bestämda 
afsikt och de beslöto att bosätta sig i Gustafs anspråks- 
lösa rum på Karlberg, Dessa voro i ett skröpligt skick 
och tarfvade reparationer af alla slag. Krigsakademien 
anslog härtill ISSVg Rdr, men dessa räckte ej långt utan 
Gustaf måste af egna medel tillsläppa tre gånger så myc- 
ket. Gustaf hade under den tid som han bebott dem ådra- 
git sig en allvarsam ögonåkomma, för hvilken han måste 
rådfråga en af den tidens skickligaste och mest förfarna 
samt i sina kurer lyckliga läkare, generaldirektör Olof af 
Acrel, som ordinerade honom att intaga stora doser bitter- 
vatten, koppa sig en gång i hvarje månad, lägga tibast på 
armen samt taga salta fotbad; men det dröjde mycket 
länge innan dessa kurer gjorde någon nytta. Troligen var 
det väl Gustafs ungdom som hindrade honom från att duka 
under för alla dessa starka anslag på hans krafter. 

Till sin bosättning hade Gustaf samlat 600 Rdr rmt. De 
säkra inkomster som han kunde beräkna voro lönerna vid 
flottan och krigsakademien, hvilka tillsammans belöpte sig 
till 400 Rdr, och så de mera oberäkneliga af kartverket, 
hvilka sistnämnda han fördelade så, att de som inkommo 
för kronans kartverk, anslogos till kartverkets förnyande 
och fortsättning och af dem, som han erhöll för sina en- 
skilda kartors försäljning i Stockholm, Helsingör, Göteborg 

— 113 — 



och Karlskrona, af dessa anslog han en del till oförutsedda 
utgifter och det som blef öfver afsattes till framtida inköp 
af någon landtegendom. 

Vid riksdagen 1800 i Örebro beslöts att alla kronans ut- 
gifter, löner o. s. v, skulle beräknas i bancomynt och i an- 
ledning häraf ansåg Gustaf sig också kunna beräkna sina 
kartor i samma mynt. Gravör Akrel hade större önskan 
än förmåga att hjälpa de unga som han så högt älskade, 
men det lilla han kunde gaf han dem. Deras sängkammare 
möblerade han samt gaf dem linne och hvad som till köket 
hörde i kopparkärl m. m, Gustafs fästmö hade i testa- 
mente af ett äldre fruntimmer som åtnjutit underhåll i hen- 
nes föräldrars hus, erhållit en hel del silfver och klädes- 
persedlar som kommo de unga väl till pass. 

Den 16 november strax efter gudstjänstens slut i Adelsö 
kyrka ägde Gustaf Klints och Kerstin Akrels vigsel rum, 
hvilken förrättades af öns kyrkoherde och familjens gode 
vän E, Dahlström. Hennes moder hade redan 1797 af lidit 
och fadern hade endast inbjudit ett fåtal gäster till bröl- 
lopsmåltiden på Hamora, På aftonen dansades kronan af 
den rosenkindade sjuttonåriga bruden och sattes på den 
äldsta af kyrkoherden E. Dahlströms döttrar, Johanna, som 
året därpå gifte sig med löjtnant G. Christernin. På Karl- 
berg hälsades Gustaf och hans brud välkomna af de där- 
städes bosatta familjerna samt af kadetterna. Den unga 
frun intog alla, som kommo i beröring med henne, ge- 
nom sitt täcka utseende, älskliga väsen och sitt glädtiga 
lynne. 

Genom det krigstillstånd som uppkom genom den en- 
gelska flottans tidiga anfall på Köpenhamn samt vistande 
i Östersjön, inställdes kadetternas sommaröfningar och Gus- 
taf fick härigenom en tids ledighet, som han använde att 
göra besök hos föräldrarna på Visborg samt i sin födelse- 
stad Karlskrona. Hans syster Charlotte, som sedan hon 
för åtta år sedan lämnade föräldrahemmet ej varit i tillfälle 
besöka det, åtföljde gref vinnorna Sparre och Ehrensvärd 
till Karlskrona och fick därifrån på ett par veckor resa 
till Gottland. 

— 114 — 



I anledning af Gustafs och hans makas besök i föräldra- 
hemmet skrifver hans bror Jonas, ombord på den svenska 
fregatten Thetis, förtöjd i Livornos hamn d. ^Yg 1801, en 
liten skildring öfver huru han i andanom ser för sig huru 
familjens medlemmar på Visborg, hvar och en på sitt sätt, 
söka behaga sin unga släkting. Han säger att han tycker 
sig se »huru glädjen lyser uti allas ögon öfver det kära 
nöjet att få vara i umgänge med så värdiga och kära an- 
höriga. Kära mor, huru hon ej litet fägnar sig öfver en 
så liten vacker sonhustru och söker visa sin skicklighet uti 
hushållning och under stark takt i konversationen allt som 
oftast lyfter på förklädet och stryker på undre sömmen. 
Syster Brita som håller konselj om morgnarna om klädseln, 
om maten och anstalterna för dagen i systrarnas klädkam- 
mare och huru Hedda och hon beflita sig om att gå raka, 
i synnerhet den förstnämnda. Huru syster Gustafva på 
allt sätt bef litar sig om att vara till tjänst och att vara 
behaglig och fästa attention på det allra minsta och med 
högsta begärelse önskar den fullkomligaste färdighet uti 
att spela väl klaver, Bror Erik tillika med de andra fägna 
sig öfver en så vacker svägerska och söker till att hafva 
hästarna med voiture i ordning och utbeder sig lyckan att 
få köra för kära herrskapet» o. s. v, Hans bref vittnar 
om det goda förhållande som var rådande inom hela fa- 
miljen. 

Den 15 oktober 1801 föddes på Karlberg Gustaf och 
Kerstin Klints, född Akrel, äldsta barn Krik Gustaf. Det 
första ord som hans späda läppar uttalade var »bra» och 
i anledning häraf erhöll han benämningen »lille Bra> såväl 
af grefvinnan Cronstedt som öfriga Karlbergsbor. Om ho- 
nom skola vi framdeles tala. Han — som delade korvet- 
ten Karlskronas sorgliga öde och hvilar 

»vid Cap Matanzas i korallgemaket >. 

I professor N. G. af Schultén hade såväl Gustaf som 
hans fader en svår och hänsynslös fiende, som ej fäktade 
med blanka vapen utan när och hvar det var honom möj- 
ligt riktade sidohugg på dem för kartverket och intrige- 

— 115 - 



rade, så att den ära som rätteligen tillkom dem för detta 
storartade arbete, ofta blef dem förmenad. Hvad Gustaf 
särskildt beträffar fick han lida otroligt mycket genom 
Schulténs afund och småsinne. Slutligen 1812 lämnade 
Schultén Sverige och begaf sig till Finland, ingick i rysk 
tjänst och blef statsråd vid styrelsen i Helsingfors, men 
för sin afund och sin hänsynslöshet blef han dock afsatt 
från detta ämbete. 

För att tvinga paschan af Tripolis till fred beordrades 
amiralen baron O. Rudolf Cederström att af segla till Medel- 
hafvet med fregatterna Camilla, Fröja och Sprengtporten. 
Den sistnämnda blef hemskickad som ej varande i sj odug- 
ligt tillstånd och ersatt af fregatten Jarramas, som hemkom 
från en expedition till S:t Barthelemy. Carl och Jonas 
Klint voro med på expeditionen till Tripolis. I Kattegat 
blefvo fartygen utsatta för en hemsk storm och förlorade 
därvid alla stänger och segel och kunde med knapp nöd 
taga sig in till Göteborg. Briggen Husaren, förd af major 
Ullner, sjönk med man och allt vid samma tillfälle. Det 
lyckades Cederström förmå paschan till fred för 18,000 
plåstrar samt 8,000 plåstrar i årlig kontribution. 

Genom amiralen von Rajalin, Gustafs gode vän, utverkades 
att Cederström fick mottaga och afprofva nya signalflaggor 
som Gustaf uppfunnit. Meningen med dessa var att lätta 
signaleringssättet samt förskaffa staten en besparing af flera 
tunnor guld. Som de motsvarade sitt ändamål antogos de 
och voro lika för både örlogs- och skärgårdsflottan. 

Liksom för hans föräldrar landtlifvet hägrade som lif- 
vets mest lockande lott, sammaledes gjorde det för Gustaf 
och hans unga maka och om den egna torfvan drömde de 
beständigt och frågade nu och då om priset på än den ena, 
än den andra egendomen som var till salu i Stockholms 
närhet. Åtskilliga bjödos dem, bland dessa Malmvik, men 
för denna betingades 26,000 Rdr bco och det var för myc- 
ket för deras tillgångar. Men slutligen blef det dem be- 
skärdt att finna sitt landtliga hem just där som de helst 
önskade, nämligen på Hamora, som de köpte 1803 af Gus- 
tafs svärfar hofgravör Akrel för 4,333 Yg Rdr bco. Som 

— ii6 — 



ett barn om fyra år hade Kerstin Akrel kommit dit med 
sina föräldrar och som Gustaf af Klints maka och sedan som 
änka skulle hon därstädes lefva och verka under en mång- 
fald af år och se ögon tändas och ögon slutas, som voro 
för hennes hjärta dyrbara. Som de ej ägde mera än Yi 
af köpesumman, så var det många umbäranden och många 
försakelser som de gingo till mötes genom inköpet af Ha- 
mora. Den 16 april underskrefs köpekontraktet och den 
14 maj ditflyttade Gustaf med maka och son samt sin sys- 
ter Gustafva, som vistades hos dem. På dagen två må- 
nader därefter, den 14 juli, föddes därstädes deras äldsta 
dotter Charlotte Kristina. Gustafs första arbete blef att 
kartlägga och uppmäta sin lilla egendom, hvilken befanns 
utgöra 159 tunnland och 24 kappland. Men när det så 
mycket efterlängtade jordagodset var vunnet, följde den 
ena motgången och förtretligheten på den andra och för- 
bittrade så deras lif att de gärna, om det kunnat gå för 
sig, genast sålt både gård och grund. Hand i hand arbe- 
tade Gustaf och hans trofasta maka på Hamoras både inre 
och yttre förbättring och 

>hans egen hand den egna tegen sår». 

Och slutligen efter år af arbete och sträfvan gåfvo ängar 
och åkrar rika skördar och deras präktiga storbåt spände 
sina hvita segel ut och sköt fram emellan Mälarens holmar 
och skär och landade, lastad med gårdens produkter, vid 
hamnen i Stockholm för att i klingande mynt förvandla 
mödans skördar. 

I det landtliga hemmet ute på Adelsö fostrades under 
faders och moders kärleks- och allvarsögon den stora barn- 
skaran till dugliga och präktiga samhällsmedlemmar, till 
heder och glädje för hem och fädernesland. Af jordelif- 
vets såväl fröjd som kval fingo Gustaf och Kerstin af Klint 
sin beskärda del, men tåligt böjde de sig under motgån- 
garna och med tacksamhet togo de dagar emot som gåfvo 
dem glädje och lycka. 

Den 6 november 1804 af somnade hofgravör Akrel helt 
oväntadt; han hade visserligen länge varit sjuk, men ingen 

— 117 — 



anade att döden var så nära. Han begrofs i Adolf Fredriks 
kyrkogård, vid sidan af sin förutgångna maka, hedrad och 
saknad af alla som med honom kommit i beröring. Som arf 
efter sin fader erhöll Kerstin Klint något öfver 2,000 Rdr 
bco, som användes att afbetala en del af skulden på Hamora. 
Aret därpå den 20 juli förlofvade sig fosterdottern hos 
grefve Cronstedts på Karlberg, fröken Margaretha Gyllen- 
hammar, med Gustafs svåger dåvarande konduktören vid 
fortifikationen, sedermera generallöjtnanten och chefen för 
elektriska telegrafverket Carl Fredrik Akrell, »Carolus», 
som Gustaf benämner sin svåger och om hvilken han alltid 
yttrar sig med den varmaste vänskap och förtroende. 

Detta år kommo ej mindre än tre befordringar Gustaf 
till del, om man bland dessa kan räkna adelskapet. Hans 
tanke om detta hafva vi erfarit i hans faders historia, men 
upphöjandet i adligt stånd var i alla fall något som på den 
tiden hade sitt stora värde och som gaf sin innehafvare en 
viss ställning i samhället, hvilket ej kunde undgå beröra ho- 
nom för hans barns skull. I anledning af prinsessan Amalia 
Maria Charlottas födelse skedde flera utnämningar och 
Gustaf blef öfverstelöjtnant i flottorna samt generaladju- 
tant af eskadern. 

Landtbruket upptog mycket af Gustafs tid, men det oak- 
tadt försummade han ej arbetet med kartverket och hans 
kartor blefvo efter hand, allt som de utkommo, utgifna i 
flera upplagor ej endast här i landet utan äfven i England, 
Holland och Danmark. Sin skriftväxling med amiral Lö- 
wenörn samt andra utländska kolleger fortsatte han allt- 
jämt, likaså bibehöll han sin lärarbefattning vid Karlberg 
med åtföljande sjöexpeditioner. Bland dem af sina elever 
som han hade särdeles stor nytta af vid kartritning och 
sjömätning voro finnarna Otto Nordenskiöld och Vilhelm 
Gadolin, guvernörens på Karlberg son grefve Claes A. 
Cronstedt, J. Fredrik Forssell samt sina bröder Jonas och 
Adolf Klint. På en af sina sjöexpeditioner afprofvade Gus- 
taf en af den skicklige, men medellöse instrumentmakaren 
J. G. Collin uppfunnen tub för undersökning af hafsbottnen 
och befanns denna tub vara särdeles lämplig för sitt ändamål. 

— ii8 — 



Alldeles ägor om ägor med Hamora ligger det minnesrika 
Tofta, hvars saga går långt, långt tillbaka i tiden och hvil- 
ket till och med namnes som säte för fylkeskonungar före 
och till 760 efter Kristi födelse. Som gården än i dag 
äges af Gustaf af Klints ättlingar, vilja vi här bifoga litet 
ur dess historia. 

De första som skrefvo sig till gården eller rättare går- 
darna (Tyfta by), voro Sixten Sixtensson och hans son Nils, 
hvilken sistnämnde var stamfader för Sparresläkten. Denne 
Nils Sixtensson blef i början på 1200-talet gift med Märta, 
konung Erik X Knutssons dotter med Richissa, dotter till 
Valdemar den store af Danmark. Då Birger Jarl som för- 
myndare för sin son Valdemar drog i hämad emot Dan- 
mark, förtrodde han landets viktigaste angelägenheter till 
Nils' son, Sixten Nilsson; den sistnämndes ättlingar i flera 
led skrefvo sig till Tofta. Bland dessa nämnas särskildt 
Carl Ulfsson (Sparre), om hvilken rimkrönikan säger att »af 
honom spordes mycket godt efter», och Carl Ulfsson Spar- 
res dotter Margaretha, gift med riksrådet och höfvitsman- 
nen i Finland Knut Thordson Bonde och moder till Carl 
VIII Knutsson. Tofta lärer en tid ha bebotts af femton 
bönder. Sten Sture den äldre ägde Svartsjölandet jämte 
Tofta 1491. Den äldsta jordeboken från 1539 till 1610 
upptager konungarna Gustaf I, Erik XIV, Johan III och 
Carl IX som ägande arf och egna gods i Tofta. Från 1610 
namnes en kungl. maj:ts sekreterare Hans Meijer som inne- 
hafvare af alla tre Tofta-hemmanen. 

Vid reduktionen 1680 förlorade Tofta säteriegenskapen 
och tillföll kronan. Taffeltäckare Öberg, hvilken genom 
pinligt förhör misshandlades 1755, fick såsom en slags tröst 
öfver sina oförskyllda lidanden 1765 besittningsrätten till 
Tofta under sin och sin hustrus lifstid. Efter dem inne- 
hade en fodermarsk Dorms och sedan dennes änka Kristina 
och dotter, gift med den framstående aktören Lars Hjorts- 
berg, Tofta. Dessa hade en arrendator hvilken gjorde dem 
många bekymmer, och bådo därför enträget att Gustaf skulle 
öfvertaga arrendet, men som ingen bestämd tid kunde ut- 
sättas för dettas behållande vågade Gustaf ej. Efter mycket 

— 119 - 



krångel fram och tillbaka och onödiga obehag genom obe- 
höriga personers inblandning, beslöto riksens ständer att 
försälja gården till kronoskatte 1810 och då inköpte Gustaf 
den för 9,100 Rdr bco. Toftas areal var 451 tunnland, 

I början af sommaren 1806 insjuknade Gustaf mycket all- 
varsamt; hans hälsa förbättrades något men klenheten fortfor 
länge, så att major N. A. Bruncrona måste vikariera för ho- 
nom på Karlberg. Försäljningen af hans kartor gick ovanligt 
trögt därför att sjöfarten var osäker, Äfven folket på Ha- 
mora skaffade honom många bekymmer genom sin otrohet. 
Själf var han nära att sätta lifvet till genom drunkning. 
Han skulle en dag säkrare förtöja sin båt som låg vid 
bryggan, halkade och kom i sjön och kunde med knapp nöd 
rädda sig. 

Lotsverkets förbättring ansåg Gustaf vara af den allra 
största vikt för sjöfarten och utarbetade därtill ett förslag, 
som innehöll att kusten borde indelas i distrikt och hvart 
och ett af dessa erhålla en större däckad lotsbåt, som ute 
i sjön kunde möta ankommande fartyg och inlotsa dem till 
distriktets hamnar. Men vid detta fästes ej någon uppmärk- 
samhet på högre ort. Icke förty förtröttades han ej att 
arbeta för sitt lands väl och framlade ett förslag till ham- 
narnas försvar mot fientliga angrepp medelst sjöminors an- 
läggande, hvilkas antändningsmekanik han sökte göra så 
enkel som möjligt. För pröfning af detta förslag tillsattes 
verkligen en kommitté, som tillstyrkte att försök borde ske 
under Gustafs egen ledning; men så kom kriget med Ryss- 
land och saken förföll. 

Vid 1808 års ingång mörknade rikets politiska horisont 
mera och mera och Sveriges ställning blef ytterst allvarsam. 
Amiral O. Rudolf Cederström, som var chef för den ut- 
rustade flottan, begärde Gustaf som chef på flaggskeppet, 
men såväl denna post som den att vara öfveradjutant hos 
hertig Carl måste han i följd af sjuklighet afsäga sig. Rys- 
sarnas korta välde på Gottland hafva vi erfarit i Erik af 
Klints historia. Värre var Finlands planlösa försvar. Svea- 
borgs fall, hotande anfall från såväl danska som norska 
sidan, en orimlig prisförhöjning å alla lifsförnödenheter, 



— I20 — 



sjukdom och elände af alla slag; allt detta bragte landet 
på branten af sin undergång. 

Konungens besynnerliga lynne gaf sig utbrott på många 
sätt, bland annat däruti att den ene efter den andre af chefer 
och generaler entledigades från deras poster. O. R. Ceder- 
ström miste befälet öfver flottan och efterträddes af amiral 
H. J, Nauckhoff, gardesregementena degraderades. 

Allt artade sig mera och mera till ett fullkomligt upp- 
lösningstillstånd. Kom så härtill en förfärlig farsot, som 
härjade såväl inom armén som flottan. Af det högre be- 
fälet på flottan som bortrycktes af farsoten voro öfverste 
G. S. von Gegerfelt; öfverstelöjtnanterna P. A. Psilander- 
hielm, Treutiger, Tornqvist, Norman, Fischerström; majo- 
rerna Fahlstedt, Fischerström m. fl. 

Alla dessa sorger och motgångar kunde ej bryta konun- 
gens halsstarrighet eller förmå honom att sluta fred med 
den ena eller andra af sitt lands fiender. Så kom den 13 
mars 1809 och Vasars gamla krona föll från hans hufvud 
sakta, stilla, utan att kosta hans undersåtar en droppe 
blod. Flottans storamiral hertig Carl af Södermanland blef 
nu konung. Till Sveriges kronprins efter den så hastigt 
bortryckte prins Carl August af Sönderburg-Augustenburg 
blef prinsen af Ponte Corvo utsedd. 

Strax efter den nye kronprinsens hitkomst blef Gustaf af 
tjänstgörande generaladjutanten amiralen grefve V. von 
Stedingk föreställd för honom och uppvaktade vid detta 
tillfälle med ett exemplar af sitt stora kartverk Sveriges 
sjöatias, för hvilket kronprinsen genast visade det största 
intresse. Gustaf blef 1812 öfverste i flottorna med öfverste- 
löjtnants lön, 250 Rdr bco, samt inkomsten af ett s. k. 
volontärkompani. 

På våren samma år utrustades under amiralen baron M, 
D. Palmqvists befäl fyra linjeskepp, två fregatter samt ett 
par smärre fartyg. Befälhafvare på chefsskeppet Gustaf 
den store blef Gustaf Klint och hans broder Carl, som var 
major, förde fregatten af Chapman. Det egendomliga in- 
träffade här att öfverstelöjtnant B. Dufva, som 1789 var 
sekond på skeppet Vladislaff och Gustafs förman, nu 23 



år efter blef sekond där Gustaf var chef. Öfriga officerare 
voro kaptenerna K. Blomstedt och grefve H. R. C. Horn 
af Rantzien samt löjtnanterna Sandberg och Gyllenskepp. 
Eskaderns flaggkapten var öfverstelöjtnant Johan Lager- 
bjelke, flaggadjutanter kapten N. M. Rundqvist och löjtnant 
Kock. Läkare: Topelius. 

Genast efter det Gustaf emottagit befälet införde han 
den mest systematiska ordning i minsta detaljer, vakade 
öfver att provianten var god m. m., allt saker hvarvid den 
tiden ej fästes vidare afseende. 

Instruktionen öppnades så snart eskadern kommit till 
sjöss, och innehöll: krig med Frankrike samt förordnade 
fientliga operationer emot franska arméns positioner på 
Riigen och de pommerska och preussiska kusterna. Något 
vidare krig förekom emellertid ej, endast några obetydliga 
strider med de franska strandposteringarna i Pommern. 

Ett par engelska fregatter lågo vid pommerska kusten 
under befäl af kaptenerna Dashwood och Pipon; dessa 
kommo ombord på det svenska chefsskeppet för att upp- 
vakta amiral Palmqvist. Händelsevis kommo de att nämna 
att de ägde en karta öfver Sundet och Balterna, som de 
mycket berömde och som de sade vara ett utmärkt engelskt 
arbete. Till deras stora öfverraskning visade Gustaf dem 
att kartan var en kopia af hans. I det längsta motsade 
de detta, men måste gifva med sig när hans karta framtogs 
och det besannades att deras var kalkerad efter denna. 

Första dagarna af augusti 1812 inträffade öfver hela 
Sverige en stark frost, som förstörde vårsäden och alla 
trädgårdsväxter, och på frosten följde en regnig höst, som 
tog med sig det lilla som frosten skonat. 

Den under Palmqvists öfverbefäl varande eskadern ank- 
rade den 24 augusti på Karlskrona redd. 

Kronprinsen Carl Johan hade i Åbo haft en konferens 
med ryske kejsaren om kriget och utfärdade befallning om 
hela flottans utrustande och arméns sammandragande samt 
lämnade högsta befälet öfver flottan och tjänstgöringen i 
rikets alla hamnar åt öfveramiralen baron J. af Puke, och 
såväl han som Gustaf af Klint uppkallades genom en kurir 



— 122 — 



till Stockholm, Ändamålet med deras uppkallande var att de 
uti en tillämnad krigskonselj skulle föreslå krigsoperatio- 
nerna mot Danmark för att eröfra Norge, som de allierade 
maktema tillerkänt Sverige som ersättning för kriget mot 
Frankrike. Men konseljen blef inställd och alla krigsrust- 
ningarna upphörde med oktober månads ingång. Amiralen 
baron Puke blef statsråd, generalamiral samt serafimer- 
riddare samtidigt och erhöll bostad på Skeppsholmen. Han 
uppkallade Gustaf till sig och ville förmå honom emottaga 
chefskapet för sjömätningskåren, som professor N. G. af 
Schultén lämnade för att gå i rysk tjänst; men Gustaf ne- 
kade af flera skäl emottaga detta förtroende. Han inlade 
ansökan om af sked från sin informationstjänst på Karl- 
berg, med åtnjutande af halfva arfvodet i pension, hvilket 
bifölls. 

Generalamiral Puke ansåg lämpligt att flottorna samman- 
slogos och önskade att Gustaf skulle utarbeta ett betän- 
kande häröfver. Denne lämnade ett dylikt, men säger själf 
att det var ett hastverk, och dessutom ansåg han ej tid- 
punkten vara lämplig. Men på samma gång inlämnade 
Gustaf själf ett förslag om att organisera en kår, hvars 
ändamål borde vara att utbilda högre befäl såväl vid ar- 
mén som flottan, 

»Denna kår», skrifver han, »bör äga till föremål rikets 
alla militära krigsoperationer, arméns och flottans organi- 
sation, depåer och reserver, samt inom sitt arkiv bearbeta 
rikets statistik, topografi och försvarsmedel. Chefen för 
kåren skulle vara biträdd utaf afdelningschefer i spetsen 
för de olika grenarna, och skulle det åligga dessa att vin- 
tertiden hålla föreläsningar i sina ämnen. Från hvarje re- 
gemente borde kommenderas ett par skickliga unga offi- 
cerare att tjänstgöra där under fem års tid, och skulle 
dessa under sommaren sysselsättas med topografiska under- 
sökningar och militäriska beskrifningars affattande, för att 
sedan hvar och en vid sitt regemente utbreda en allmän 
kännedom i dylika ämnen. På så sätt skulle inom 20 — 30 
år de viktigaste delarna af riket blifva tillräckligt kända 
och armén försedd med officerare som vant sig att se 

— 123 — 



fosterlandet i sin helhet och som förstode att skilja en be- 
fälhafvares från en exercismästares skyldigheter.» 

Inom en kommitté, som var samlad för arméns omorga- 
nisation, sökte Gustaf väcka intresse för sitt förslag, men 
rönte föga uppmuntran och så kom kriget, som upptog 
allas sinnen. General C, von Gardell, hvilken framdeles 
blef chef för artilleriet, insåg fördelarna af Gustafs förslag 
och med statsbidrag upprättades sedan ett institut på Ma- 
rieberg, men detta blef alltför ensidigt för att i längden 
vara till verklig nytta, enär det egentligen endast åsyftade 
artillerikårens utbildning. 

Gustaf inlämnade 1813 anhållan om att hans äldste son 
Erik Gustaf skulle blifva antagen till kadett vid Karlberg; 
men som gossen endast var 12 år gammal, uppsatte guver- 
nören honom ej på förslaget. I anledning häraf vände 
Gustaf sig direkt till konungen, som med egen hand ut- 
strök den äldste kadetten på listan, såsom varande för 
gammal, och ditsatte Erik Gustafs namn i stället, tilläg- 
gande att ingen hade större rätt att få in sin son på krigs- 
akademien än Gustaf af Klint, som själf fostrat så många 
skickliga officerare. 

På sin 43:dje födelsedag, den 31 maj 1814, just som 
Gustaf var midt uppe uti sitt vårbruk på Hamora, erhöll 
han bref från generalamiralen friherre Puke, däruti denne 
i förtäckta ordalag bad Gustaf göra sig beredd att emot- 
taga ett viktigt uppdrag, när kronprinsen hemkom från 
Tyskland. Samtidigt blef Gustaf nämnd till verklig öfverste 
vid flottan samt hade fått sina kartor öfver Mecklenburg 
och Pommern färdiga med tillhörande beskrifningar, och 
begagnades dessa vid truppernas landstigning i Tyskland. 

Inom en månad efter det Gustaf erhållit det ofvannämnda 
brefvet från Puke, ankom till Hamora tidigt en morgon en 
kurir med underrättelse om att krig med Norge var att 
emotse, samt att generalamiral Puke var nämnd till flottans 
öfverbefälhafvare och att kronprinsen bestämt Gustaf till 
hans flaggkapten. Puke skulle åtnjuta »fältmarskalks trakta- 
mente» från den dag han emottagit denna order. Hans när- 
maste man var amiralen friherre O. R. Cederström. 

— 124 — 



Norge var visserligen genom freden i Kiel samma år för- 
enadt med Sverige, men oaktadt denna förening den 14 
februari firats medelst illumination jämte Te Deum i rikets 
alla kyrkor, så lågo kolen och glödde under askan och 
hvarje minut väntade man att de båda nyförenade folkens 
klingor skulle korsa hvarandra, hvilket också skedde. 

Gustaf lämnade sitt hem inom ett par timmar efter ku- 
rirens ankomst och anlände till Stockholm fram på dagen, 
där han sammanträffade med generalamiralen. Båda skyn- 
dade söderut med Karlskrona till mål, där flottan, bestå- 
ende af åtta linjeskepp, fem fregatter samt elfva smärre 
fartyg, låg under rustning. Vi taga oss nu friheten att rad 
för rad afskrifva den del af kommendörkaptenen friherre C. 
J. Skogmans intressanta Minnesteckning of ver Gustaf af Klint 
som rör kriget med Norge. 

»Generalamiral Puke, som hade sin flagga hissad på fre- 
gatten Galathéa (hvilken fördes af Gustafs broder Carl) an- 
lände den 7 juli till Rifve fjord utanför Göteborg och möt- 
tes där af order från kronprinsen, af den 29 juni, innehål- 
lande hufvudsakligen att flottomas första uppgift var att an- 
falla den norska roddflottan, som var förlagd vid Hvalöarna, 
utanför Dynekilen och Glommens utlopp, att möjligen ett 
anfall på Fredriksvärn kunde förmå denna flotta att lämna 
sin starka ställning vid nämnda öar, men att man genom en 
sådan rörelse blottställde sig för ett anfall af hela den 
norska styrkan emot den där kvarlämnade svenska bevak- 
ningseskadern, genom hvars undandrifvande den öfriga flot- 
tans eftertrupp vore blottställd, hvarjämte nämnda företags 
misslyckande skulle verka äfventyrligt på krigets hela gång. 
Kronprinsen ansåg därför rådligast att först bemäktiga sig 
Hvalöarna, för hvilket ändamål trupper skulle af delas. En ny 
order af den 1 juli underrättade generalamiralen om att kom- 
missarier från de allierade makterna hade blifvit sända till 
prins Kristian (sedan konung Kristian VIII af Danmark) för 
att förmå honom att afstå från allt motstånd, samt att med 
krigsrörelsema skulle anstå till dess de pågående under- 
handlingarna blifvit afbrutna eller nya order erhöllos. Emel- 
lertid inkallades fregatteskadern, som under öfverstelöjt- 

- 125 — 



nant O. G, Nordenskiölds befäl blockerade hamnarna emel- 
lan svenska gränsen och Lindesnäs, och beordrades att 
förena sig med skärgårdsflottan i Strömstad, i hvars när- 
het 3,000 man af hären förlades under generalmajoren 
grefve G, F, Mörners befäl. 

Redan i Stockholm hade Gustaf sökt få kännedom om 
planen för det stundande kriget. Han förnyade sina för- 
sök härmed under det nu uppkomna dröjsmålet, men lyc- 
kades icke däruti, enär hvarken generalamiralen eller någon 
annan af det högre befälet kände något om kronprinsens 
planer. Han tycktes, enligt de efterlämnade anteckningarna, 
däraf vilja draga den slutsatsen, att ingen egentlig plan var 
uppgjord. Det förefaller dock osannolikt att en så erfaren 
krigare som kronprinsen kunnat taga denna viktiga sak 
så bekymmerslöst. Rätta anledningen till hans slutenhet 
torde vara att söka i den kinkiga ställning, hvaruti han be- 
fann sig, omgifven af de allierade maktemas kommissarier, 
den danske amiralen Bille, den ryske ministern J. P. van 
Suchtelen m. fl., hvilka samtliga herrars afsikter han nog ej 
saknade skäl att misstro och hvilka han önskade hålla i 
ovisshet om krigsplanen. Gustaf af Klint uttalar oför- 
behållsamt sina misstankar att dessa herrar icke spelade 
rent spel, 

'Jag antager såsom alldeles afgjordt' — säger han -- 
'att prins Kristian Fredrik, som blifvit af norrmännen vald 
till konung, äfven af de allierade blifvit utsedd att ärfva 
den svenska kronan eller åtminstone att därifrån aflägsna 
Carl Johan. Det faller lika troligt att de allierade makter- 
nas kommissarier, som besökte prins Kristian i juli månad, 
föregifvande att befordra kronans nedläggande, snarare 
uppmuntrat honom att vara ihärdig för att vinna fördelama 
af tiden, som oundvikligen skulle medföra en svensk riks- 
dag, med missnöje inom detta land och armén. Troligt är 
att ryske generalen Suchtelen och kommissarierna insett 
långsamheten och, jag vågar enskildt säga, planlösheten i 
kronprinsens rörelser med armén och däraf hämtat an- 
ledning trygga prins Kristian. Åtminstone är det säkert att 
Suchtelen lämnade högkvarteret i Uddevalla och begaf sig 

— 126 — 



på en resa till Petersburg, troligen för att erhålla nya in- 
struktioner, men vid underrättelsen om Fredriksstads er- 
öfring vände och genast återkom till kronprinsen.' 

Både van Suchtelen och amiral Bille, som var sänd från 
konungen af Danmark, kände och tillstyrkte det här ofvan 
nämnda förslaget om ett anfall på Fredriksvärn, hvilket 
de ansågo som en älsklingstanke af kronprinsen och däruti 
de sågo en säker tidsutdräkt, till följd af de många natur- 
hinder vägen från Fredriksvärn till Kristiania framter. 
Skäl torde således icke saknas för det antagande, att kron- 
prinsens benägenhet för denna plan endast var låtsad, i 
ändamål att missleda den besvärliga bevakningen. 

Uti en af fältmarskalken grefve H. H. von Essen inläm- 
nad krigsplan (denna finnes i afskrift efter originalkonceptet 
i Klints berättelse om flottans tjänstgöring under kriget. 
Planen är undertecknad af von Essen, men var på hans 
befallning utarbetad af d. v. majoren J. P. Lefrén), dag- 
tecknad den 3 april 1814 och ställd till kronprinsen, äro 
tre olika anfallssätt angifna. Det första är: att begynna 
med gränsfästningarnas eröfring och sedermera intaga lan- 
det stycke för stycke; det andra: att begynna med land- 
stigning vid Kristiania, där anfalla den fientliga hären och i 
fall af medgång sedermera företaga fästningarnas eröfring; 
det tredje; att landstiga i trakten af Fredriks värn, taga 
denna fästning från landsidan och därpå med hären fram- 
tränga mot Kristiania, understödd af skärgårdsflottan. 

Gustaf af Klint tyckes hafva erhållit kännedom om denna 
plan genom öfverste C. J. af ^X/"irsén, befälhafvare för den 
samlade skärgårdsflottan. Han var öfvertygad om att den 
norska roddflottan icke skulle våga hålla stånd mot den 
svenska styrkan, hvarför han riktade sin omtanke på att 
söka drifva densamma in till Fredriksstad samt därjämte 
disponera flottorna så, att de tryggade härens gång öfver 
Svinesund, hotade kusten däremellan och Fredriksstad jämte 
Kragerö och fasta landet väster om Glommen och beredde 
möjlighet att kringgå fientliga hären. 

På dessa grunder sammanskref han den 10 juli en pro- 
memoria, däruti han framhöll att Kristiania utgjorde det 



— 127 — 



viktigaste målet för härens operationer och att alla bemö- 
danden borde syfta på besittningen af denna stad; att hä- 
rens operationslinje gick från Svinesund öfver Fredriksstad, 
där förnödenheter kunde samlas och uppläggas, och att 
utåt denna linje flottorna kunde understödja hären; att in- 
tagandet af Fredrikshall endast skulle kosta tid och folk, 
så att denna fästning blott behöfde cerneras då den i hvarje 
händelse snart skulle falla; att Kongsvingers fästning en- 
dast kunde tagas från Kristiania-sidan; att en landstigning 
på den andra sidan om Kristianiaf jorden medförde tid- 
spillan, spridde härens krafter och komme att ledsamt in- 
verka på operationerna om den ej genast och fullständigt 
lyckades ; att således Fredriksstads intagande var det första 
målet, sedan norska roddflottan var tagen eller bortdrif- 
ven från Hvalöarna. 

Följande dagen, då generalamiralen friherre J, af Puke i 
Strömstad uppvaktades af vice amiralen friherre O, R. Ce- 
derström, generalmajoren grefve G, F. Mörner, öfverste C, J, 
af "Wirsén och öfverstelöjtnanten O. G. Nordenskiöld, blef 
denna promemoria för dem uppläst och dess innehåll gilladt. 
Generalamiralen medförde densamma då han den 12 juli 
reste till Vänersborg för att söka kronprinsen. Vid sin åter- 
komst den 17 juli förmälde han, att kronprinsen förklarat 
sig icke vilja antaga någon plan för fälttåget utan handla 
efter omständigheterna. Han hade därjämte befallt, att de 
utanför Göteborg kvarliggande halfbestyckade linjeskeppen 
skulle hållas beredda att taga ombord de kring staden för- 
lagda trupperna för att föra dem till Laurvig och Fred- 
riksväm. 

Under generalamiralens bortovaro hade Gustaf af Klint 
emellertid ej förspillt tiden. Från de vid kusten söder om 
Svinesund belägna Vagnarbergen hade han tagit kännedom 
om den norska roddflottans förläggning vid Hvalöarna och 
noga öfverskådat den emellan dessa öar och svenska landet 
liggande Singelöfjärden. Han undersökte och jämförde med 
yttersta omsorg alla tillgängliga kartor öfver de kringlig- 
gande farvattnen, lät af dem taga kopior för att utdelas på 
alla fartygen i flottan, samt förskaffade sig genom samtal 



med skeppare, båtkarlar och fiskare alla åtkomliga under- 
rättelser om farlederna emellan och omkring Hvalöarna 
med där liggande norska roddflottan samt in till Fredriks- 
stad. Med ledning af hvad han sålunda inhämtat uppgjorde 
han en fullständig plan för anfallet på Hvalöarna och där- 
varande norska roddflottan, i afsikt att omsluta henne om 
hon vågade afbida anfallet. Men förutseende hennes åter- 
tåg, ordnade han flottans rörelser så, att äfven i detta fall 
det åsyftade hufvudmålet vunnes, nämligen Fredriksstads 
eröfring. 

Kronprinsen hade befallt generalamiralen att hålla krigs- 
konselj rörande anfallet på norska roddflottan. Till kon- 
seljen kallades samtliga befälhafvare vid flottorna och trup- 
perna. Gustaf af Klint uppläste för dem sin plan, som 
allmänt godkändes. Ett exemplar däraf afsändes till kron- 
prinsen och den 20 juli utfärdades generalorder angående 
de däraf följande dispositioner. 

Emellertid hade de allierade makternas ministrar och 
kommissarier återkommit från Kristiania utan att hafva 
uträttat något; ett nytt ultimatum blef äfven utan verkan. 
Den 25 juli ankom kronprinsens order att genast anfalla 
norska roddflottan vid Hvalöarna. En officer afsändes till 
dess befälhafvare, kommendörkapten Fasting, med krigsför- 
klaringen samt uppmaning till honom att undergifva sig sin 
rätte konung, Carl XIII, hvarjämte proklamationer i samma 
riktning medsändes till norska folket. Tidigt på morgonen 
den 26 juli inskeppades Mörners trupper i närheten af 
Strömstad på ett antal sammanbragta kustfartyg och kl. 7 
var hela afdelningen jämte skärgårdsflottan under marsch. 
Norska roddflottan, 44 kanonslupar (hela styrkan uppgifves 
till 47 slupar och 4 jollar), visade sig på förmiddagen i 
linje utanför ön Herföl, den sydligaste uti ögruppen, men 
drog sig vid svenska flottans annalkande bakom de när- 
liggande småholmarna. 

Stiltje och motström uppehöllo hela dagen örlogsflottan; 
den lilla vind som emellanåt uppsprang, stillnade strax 
åter ut; ännu på aftonen hade intet af fartygen hunnit upp 
till Tjurholmen, där skärgårdsflottan och transportfartygen 

— 129 — 



voro samlade. Anfallet måste uppskjutas. Men kl. 7^3 
om morgonen den 27 signalerades från Vagnarberget att 
norska flottan var stadd i fullt återtåg öster om Kirkeö. 
Genast sändes 36 kanonslupar under öfverste C. J, af "Wirsén 
för att uppjaga de flyende, medan en mindre styrka sökte 
genskjuta dem genom sundet väster om Kirkeö, Trupperna 
landsattes på Sandöarna och Kirkeö och togo därvarande 
batterier i besittning. De norska kanonsluparna, lättrod- 
dare än våra och synnerligen väl bemannade, hade redan 
betydligt försprång och voro snart ute ur sundet, där 
strömmen drog emot; de kunde således ej upphinnas. Norr- 
männen antände sina transportfartyg, hvilka ej kunde med- 
tagas, lämnade med ens bakom sig alla de förmånliga 
ställningar där de kunnat göra motstånd, äfven den bland 
småholmarna mellan nordvästliga Hvalöarna och Kragerön, 
och stannade ej förrän på Kristianiaf jordens västra sida, 
i skärgården utanför Tönsberg, 

Generalamiral Puke, hvars eldiga och häftiga lynne dessa 
dagar varit satt på hårdt prof genom de hinder den envisa 
stiltjen lagt i vägen för hans brinnande åtrå att, åter den 
främste, få föra flottorna i elden, var utom sig af harm 
och förtret, hvilka gåfvo sig luft mot hela hans omgifning 
och ej minst emot Gustaf af Klint, 'Hvad ha' vi här att 
göra?' var hans ofta återkommande utrop. Klint begag- 
nade sig med lugn och fintlighet häraf för att taga alla 
dispositioner om händer i enlighet med förbemälda general- 
order af den 20 juli. Då tidigt följande morgon, den 28, 
sydlig vind stack upp, lät han således hela örlogsflottan 
uppsegla utmed och genom Hvalögruppen, hvilket företag 
aflopp utan något missöde. Vid middagstiden voro alla 
inloppen till Svinesund och Fredriksstad spärrade ; det var 
i lagom tid, ty vinden stillnade åter ut, Grefve Mörners 
trupper voro öfverförda till Kirkeön, därifrån de med lika 
lätthet kunde föras vidare till Svinesund eller öfver Krager- 
ön mot Fredriksstad. 

Kronprinsen var ytterst missbelåten öfver att norska 
flottan undkommit; hans missnöje underblåstes af åtskilliga 
bland hans omgifning, hvilka menade att svenska skärgårds- 



flottan den 27 kunnat taga den norska, om man genast fått 
anfalla, utan att afvakta örlogsflottans genom stiltjen för- 
dröjda ankomst. Möjligen hade utgången blifvit sådan om 
norrmännen afvaktat anfallet, ty vår öfverlägsenhet i far- 
tygens antal var tämligen betydande. (Norska roddflottan 
bestod, såsom ofvan är nämndt, af 47 kanonslupar; vår af 
en bataljon (12 stycken) däckade kanonslupar, 5 bataljoner 
och 2 öfverskjutande öppna dito, inalles 62 stycken, samt 5 
mörsarf artyg ; å ömse sidor med tillägg af nödiga chefs- 
och transportfartyg, med ringa eller ingen bestyckning.) Men 
återtåget stod dem i alla händelser öppet och med de re- 
dan nämnda fördelarna å deras sida, hade man säkerligen 
ej upphunnit dem; att förfölja dem till andra sidan af fjor- 
den kunde ej komma i fråga. 

Emellertid ankom från kronprinsen order till Puke af 
den 28 juli att detachera lämpligt antal fartyg för att upp- 
söka och anfalla den undflydda fienden. Då likväl någon 
tid behöfdes för att proviantera de för ändamålet afsedda 
skärgårdsfartygen samt vinden föll emot, kunde vice amiral 
O. R. Cederström, hvilken erhållit uppdraget, ej genast af- 
segla och under tiden kommo nya order, af d. 31 juli, om 
åtskilliga företag med G. F. Mörners trupper emot kusten 
norr om Svinesund samt åter andra, af den 1 augusti, att 
bereda utväg för öfverförande till Kragerön af 10,000 man. 
General M. Ejörnstjerna medförde dessutom order att Mör- 
ners afdelning skulle från Kirkeön flyttas till nordvästliga 
Hvalöarna. I sällskap med öfverste C. J. af "Wirsén och öf- 
verstelöjtnant C. G. af Forsell verkställde han en rekog- 
noscering längs kusten af Kragerön, därvid biträdd af en 
sjökapten från Kjöön, vid namn Paulsson, som tjänstgjorde 
vid arméns flotta såsom konstituerad löjtnant och väl kände 
kringliggande farvatten. 

Gustaf af Klint hade kort förut fått en karta öfver Fred- 
riksstad. Han visade denna för M. Ejörnstjerna och uttryckte 
sin förhoppning att kunna taga fästningen med den under 
generalamiralens befäl ställda styrkan, om blott armén med- 
verkade därtill från landsidan; han anhöll därför att Ejörn- 
stjerna ville hos kronprinsen anmäla denna hans önskan 

— 131 — 



och att för sådant ändamål hufvudhären måtte öfver Svine- 
sund skyndsammast få framrycka emot fästningen. Han 
uppgjorde därpå en plan för Krageröns besättande. 

Flottans uppsegling hade ej varit utan verkan. Både 
inom Fredriksstad och kringliggande bygd härskade den 
största oro, alla vid Svinesund förlagda norska trupper 
drogos åt Glommen till, från förråden i fästningen sändes 
vapen och ammunition till dessa truppafdelningar. I staden 
var oredan stor; alla sökte undanskaffa sina ägodelar; köp- 
männen fruktade för sina på Kragerön upplagda trävaror, 
i värde uppgående till millioner, och för sina i hamnen lig- 
gande fartyg. Ingångna underrättelser om allt detta stärkte 
Gustaf af Klint i hans åsikt, att ett hastigt anfall skulle 
medföra de lyckligaste följder. När han för generalamiral 
Puke upprepade gånger framlade alla dessa skäl och sökte 
förmå honom begära kronprinsens tillåtelse att genast skrida 
till verket, möttes han dock städse af den erinran, att man 
hade att afvakta order från kronprinsen, som väl bäst för- 
stod saken. Då generalamiralen den 31 juli skulle begifva 
sig till Strömstad för att emottaga konungen, som kommit 
dit i afsikt att gå ombord på flottan, förnyade likväl Klint, 
i närvaro af de flesta bland det högre befälet, enträget sin 
begäran, med värme uttalande sin öfvertygelse att fäst- 
ningen icke kunde hålla sig en vecka och slutande med an- 
hållan om sitt entledigande från flaggkaptensbeställningen, 
där han icke vidare ansåg sig kunna vara till gagn. 

Dagen därpå, den 1 augusti, återkom Puke medförande 
nya order, denna gång, såsom Gustaf af Klint säger, 'af 
högst fägnesamt innehåll'. Kronprinsen redogjorde däruti för 
svenska härens ställning, och meddelade att norska hären 
höll på att draga sig bakom Glommen, så att Krageröns 
intagande blef 'd'une importance majeure'. Han förklarade 
sig högst belåten (charmé) öfver att Cederström ej afseglat, 
emedan man därigenom kunde med 12 å 1500 man sjöfolk 
understödja grefve G. F. Mörners af delning. 'Så snart 
Kragerön är intagen', så slutar kronprinsen, 'så begagna 
eder genast af den oreda som antagligen härskar i Fred- 
riksstad, till att beskjuta staden och låt sedan uppfordra 

— 132 — 



fästningen att gifva sig', tilläggande med sin vanliga om- 
tanke att trupperna skulle förskansa sig för att trygga sig 
mot hvarje öfverrumpling. 

På eftermiddagen den 2 augusti steg konung Carl XIII 
ombord på linjeskeppet Gustaf den store, dit generalami- 
ralen flyttat sin flagga från fregatten Galathéa. Man kan 
förstå att gamla kära minnen väcktes hos konungen. Rörd 
till tårar omfamnade han sin gamle krigskamrat, Puke, 
hjälten från den 3 juli 1790, nu svenska flottans förnämste 
man. 'Gud ske lof att jag får vara bland mina gamla kam- 
rater f utropade han under det han gjorde en fullständig 
rond kring skeppet. 

Allt var förberedt för det stundande anfallet på Kragerön. 
Om morgonen d. 3 aug., innan detdagats, afgick den fördel- 
ning som under öfverste "Wirséns befäl skulle landstiga på 
öns västra sida. Efter ett par timmars beskjutning utrymde 
norrmännen sitt batteri på ön äfvensom skansen Huth på 
det motliggande fastlandet. En annan fördelning under öf- 
verstelöjtnant O. G, Nordenskiöld landade på öns södra 
udde, undandref de där posterade fientliga jägarna och 
förenade sig med grefve Mörners trupper. En tredje af- 
delning landsattes på öns östra sida. Kl. 11 på dagen var 
hela styrkan samlad på öns norra udde. Längs dess östra 
sida hade emellertid några kanonslupar framryckt under 
öfverstelöjtnant N. Bruncronas befäl; de uppehöUos i början 
af den starka motströmmen från Glommen, men då fram 
på dagen en frisk sunnanvind blåste upp, lyckades det 
några af dem att komma på skotthåll från fästningen, 

Grefve Mörner hade under tiden afsändt en parlamen- 
tär för att uppfordra fästningen att kapitulera; kl. 4 erhölls 
nekande svar. Kanonsluparna öppnade nu elden emot staden 
och fästningen, som svarade, dock utan att lyckas tillfoga slu- 
parna någon skada. På eftermiddagen sände Klint order till 
de öfriga kanonsluparna att under natten anrycka så nära 
fästningen som möjligt och anmodade grefve Mörner att midt- 
emot staden uppföra ett batteri, till hvilket kanoner sändes 
från amiralsskeppet. 

Det var knappast möjligt att Fredriksstad skulle kunnat 

— 133 — 



länge försvaras, åtminstone hade staden då blifvit blottställd 
för fullständig förstöring. Fästningens fyra fronter, med 
tre bastioner och vid älfven å hvardera flygeln en half- 
bastion, vände sig åt söder och sydost och kunde rikta 
endast några få kanoner åt Kragerön, Skansen Kongsten, 
i sydost från hufvudvallen, ligger tämligen aflägsen, så att 
dess eld icke var särdeles att frukta. Utanverket Gamla 
och nya Cicignon, på den af Glommens armar omslutna 
Rolsön, kunde icke beskjuta den del af Kragerön där sven- 
ska styrkan var samlad. Endast ett torn och det omgif- 
vande verket på holmen Isegran kunde åt detta håll under- 
hålla någon kraftigare eld, men den brutna terrängen på 
Kragerön lämnade lätta tillfällen till skydd däremot. Huf- 
vudvallens ryggsida och större delen af staden lågo nästan 
helt blottade för elden från ön och kanonsluparna, inom 
godt skotthåll, skyddade endast af en ringmur åt floden till. 
När om morgonen den 4 augusti kanonsluparna åter öpp- 
nade elden från sina grofva kanoner, dröjde det också ej 
länge förrän parlamentärflagga hissades och kommendanten, 
öfverstelöjtnant Hals, erbjöd kapitulation, som strax af- 
slöts. På aftonen kl. 7^8 inryckte svenska trupperna i 
fästningen öfver en i hast slagen bro af kanonslupar. 

Fredriksstads fall gjorde svenska hären till herre öfver 
Glommens nedre lopp och öppnade vägen till Kristiania, läm- 
nade i svenskarnas händer ej obetydliga förråd af ammuni- 
tion m. m., beredde en station för våra flottor med tillgång 
på förråds- och sjukhus samt underlättade högeligen till- 
förseln af förnödenheter. Underrättelsen om denna snabba 
och med högst ringa manspillan vunna framgång emottogs 
också med den största fägnad af kronprinsen, som den 7 
augusti besökte fästningen. Generalamiral Puke, som upp- 
vaktade honom därstädes, blef mycket nådigt emottagen 
och vid sin affärd ledsagad ända ned på landningsbryggan. 
Ett par dagar senare gjorde äfven konungen besök på stället, 
hvarvid Gustaf af Klint befordrades till konteramiral. Tre 
veckor därefter var kriget slutadt, och större delen af flottan 
hemsänd; generalamiralens befälsflagga ströks den 29 och 
Klint hvars uppdrag var fuUgjordt, förlorade ingen tid att 

— IJ4 — 



skynda till sitt kära Adelsö, där han öfver ingången till 
den anspråkslösa bostaden tecknade denna inskrift: 'Him- 
len vare prisad, vi ha' lugn och fred'.»* 

Genom detta sammandrag af Gustaf af Klints anteck- 
ningar ser man, huru hans rådslag angående flottans rörel- 
ser väsentligen bidrogo till krigets hastiga afslutande, samt 
att han som gång på gång gått i elden för älskadt fosterland, 
djupt skulle känna och erkänna fredens stora välsignelse. 

Gustaf ägnade sig nu med all kraft åt sitt landtbruk och 
deltog liksom förut personligen i dithörande arbeten, de- 
lande sin tid emellan dessa och kartritningen. Många be- 
kymmer för den sistnämnda följde honom alltjämt och myc- 
ken ogenhet från statens sida var hans belöning för detta 
storverk. Främmande nationer förstodo under hans lefnad 
att visa honom erkänsla och tacksamhet, men inom hans 
eget land var det först senare generationer som, långt sedan 
hans stoft förmultnat i jordens sköte, gåfvo honom den rätt- 
visa som han i så hög grad förtjänade. 

Ar 1816 ingick Gustaf med underdånig hemställan om 
kartverket borde fortsättas eller icke, enär snart de tjugu 
åren, under hvilka han åtagit sig det, voro tilländalupna. 
Skulle han behålla det, fastställde han bland annat det 
villkor, att staten årligen skulle bidraga med 1,500 Rdr 
bco. Skulle däremot sjökartverket förenas med sjömät- 
ningskåren, erbjöd han att öfverlämna sin andel däri emot 
40,000 Rdr bco. Hälften af denna summa skulle tillfalla 
honom själf som ersättning för tjuguårigt mödosamt arbete 
och den andra användas till att betala kartverkets skulder. 
Efter mycket krångel fram och tillbaka förordnade kungl. 
maj:t, att Gustaf på ytterligare tio år skulle emottaga kart- 
verket och för det innevarande året, 1818, tillerkändes ho- 
nom 1,000 Rdr bco för hafda omkostnader; men skulle det 
sedan för hvarje år underställas pröfning om bidrag skulle 
kunna beviljas. Efter ytterligare skriftväxling bestämdes 
också att Gustaf fick återlämna samtliga kronan tillhöriga 
kartplåtar, men, i strid mot ämbetsverkens yrkan, tillerkän- 

* Så långt utdrag från kommendörkaptenen friherre Skogmans 
minnestal på Svenska akademien öfver amiral Gustaf af Klint. 

— '35 — 



des honom full äganderätt till alla dem han redan låtit för- 
färdiga eller framdeles anskaffade. Gustaf hade allt skäl 
att känna missnöje med det sätt hvarpå han behandlades i 
denna sak, men som han samma år tillträdde konterami- 
ralslönen om 1,000 Rdr bco samt därmed följande smärre 
förmåner, ljusnade hans ekonomiska ställning. En del pen- 
ningar för afyttrade kartor tillkommo äfven, men denna 
sistnämnda inkomst blef af flera skäl ringa. Ar 1825, då 
sjömätningskåren upplöstes och ett sjökartarkiv inrättades 
under inseende af lotsdirektören, kom från regeringens sida 
kartverket åter på tal och Gustaf blef genom Förvaltningen 
af sjöärendena däröfver hörd. Han redogör 1827 angående 
kartverkets ekonomi från 1798 — 1827 sålunda: 

Kartritniag, kartor, böcker m. m Rdr bco 14,477. 13 

Kopparplåtar, gravyr m. m. » 21,902.12 

Tryckpapper och tryckning m. m » 33,141.36 

Försäljningsarfvoden och extra utgifter » 14,697.20 

Räntor på upptagna lån > 21,490. — 

Summa Rdr bco 105,707.8 1 

Inkomst af sålda kartor Rdr bco 71,546.28 

Erhållna gratifikationer » 10,000. — 

Enskild uppoffring » 24,161. 53 

Summa Rdr bco 105,707. 81 

Antalet sålda kartor hade uppgått till 69,091 st., bortskänkta till 
5,524 st. Årliga medeltalet af de förstnämnda var under de första 
tio åren 3,163, under de nästa tio åren 2,819, under de sista endast 
927. Af kustbeskrifningarna hade den öfver Kattegat haft största 
åtgången med 643 exemplar. 

Han visar här huru stor hans enskilda uppoffring för 
Sveriges sjöatias varit och han hemställde huruvida det ej 
vore i alla afseenden bäst, att staten med egna medel och 
under egen förvaltning läte fortsätta och fullborda landets 
sjökartverk. Det ordades vidt och bredt om statens inköp 
af kartverket, men man kom aldrig till något resultat un- 
der Gustafs lefnad. Efter hans död fortsattes kartarbetet 
några år af hans äldste son, Erik Gustaf, men så gick äfven 
han bort och ingen enskild person var villig upptaga deras 
mantel. Gustafs arfvingar ingingo då till kungl. maj:t med 

- 136 - 



anbud om kartverkets öfvertagande för 36,000 Rdr bco 
och den 5 maj 1848 antogs detta anbud på gemensam före- 
dragning af sjöförsvars- och civildepartementen. Hela kart- 
verket blef sedan införlifvadt med sjökartkontoret. Vi af- 
sluta nu denna del af Gustaf af Klints historia — den som 
inför en sen eftervärld skall hugfästa hans namn. 

Under loppet af 1817 inträffade en oreda i rikets pen- 
ningväsen, hvilken fortfor till 1823 och som försatte en 
hel del af landets förut ganska burgna invånare i elände. 
Filialdiskonterna i Malmö, Göteborg och vid Göta kanal ut- 
släppte på osäkra hypotek omkring 13 millioner Rdr, sva- 
rande emot Y^ af bankens hela rörelsekapital, hvilka pen- 
ningar användes på egendomshandel, engelska tillverknin- 
gars inköp m. m. Men med freden kom total stockning 
i all slags rörelse och bankrutter uppstodo öfverallt och 
största oordning i allt penningväsen. Allt förtroende och 
all kredit upphörde och hela den skuldsatta delen af natio- 
nen störtade. Den person som förut med lätthet fått låna 
tusentals riksdaler kunde nu ej anskaffa hundra utan den 
största svårighet. Ständernas beslut att diskontlånen skulle 
återbetalas inom fem år förvärrade ytterligare det onda, 
ty med detsamma föll all egendom och alla varor långt 
under deras verkliga värde. Spannmålen, landtmannens 
enda inkomstkälla, fann inga köpare. 

Den 5 februari 1818 afled konung Carl XIII, Gustafs 
personlige vän sedan krigets dagar, och begrofs den 20 
mars i Riddarholmskyrkan. Af ekonomiska skäl måste Gus- 
taf afstå från att vara närvarande vid sin konungs och 
väns likbegängelse. Under år 1819 afsomnade de båda 
krigarna konteramiralerna C. E, Carlheim-Gyllensköld och 
C, H. af TroUe. 

En kommitté var sammankallad af den nye konungen 
för att reglera krigsakademien på Karlberg och Gustaf blef 
tillbjuden guvemörsposten därstädes, men afböjde anbudet 
af flera skäl och general Casimir Reuterskiöld blef i stäl- 
let guvernör. 

Vintern 1819 var så blid att boskapen betade ute ända 
till slutet af januari och blåsippor plockades; någon snö 

— 137 — 



och lindrig köld följde sedan en kort tid, men redan i slu- 
tet af april utsläpptes boskapen igen. Nattfroster och en 
ovanligt stark torka och värme gjorde att växtligheten af- 
stannade. Innan juli månads slut var all råg inbärgad och 
innan augusti månads utgång all skörd inne i ladorna. 

År 1820 upprättade Gustaf af Klint och hans maka Kers- 
tin Akrel sitt testamente, däri de bland annat förordnade 
att den efterlefvande af dem under sin lifstid skulle hafva 
fri dispositionsrätt öfver såväl lös som fast egendom; att 
söner och döttrar skulle ärfva lika och att, när de gifte 
sig eller uppnådde 21 år, hvar och en af dem skulle er- 
hålla 500 Rdr bco. Då bägge föräldrarna vore döda skulle 
egendomen förvaltas för syskonens gemensamma räkning 
af den af sönerna eller döttrama, som därtill vore hågad 
(äldre med rätt före yngre). Den som skötte egendomarna 
skulle årligen behålla hälften af afkastningen samt innan 
den 1 april nästf oljande år tillställa öfriga delägare deras 
lotter. Då det yngsta af syskonen uppnått 21 år, ägde 
arfvingarna efter öfverenskommelse fortfarande gemensamt 
disponera gårdarna eller försälja dem. 

Den 24 juni samma år nämndes Gustaf till kommendör 
af Svärdsorden. Denna utmärkelse kostade honom 220 
Rdr bco. 

Alltsedan kriget 1790 hade Gustaf klart för sig att flot- 
torna och sjömanskapet borde ställas under ett befäl, ty 

»Gud vet ändå, om icke mindre kifvas 
utaf en enda än det görs af två?» 

var säkert hans egen såväl som andras erfarenhet och där- 
för förordade han på det varmaste denna sammanföring. 
Han ansåg att hela vapnet borde omorganiseras, mindre 
krigsfartyg byggas, såsom varande tjänligare till landets 
försvar än de tunga och ohandterliga linjeskeppen, hvilka 
voro omöjliga att manövrera bland de otaliga klipporna 
och skären som omgifva Sveriges kuster. Endast två ä 
tre olika fartygscerter borde byggas, men dessa så full- 
komliga som möjligt, och ångkraften borde användas på 
krigsfartygen. Han kom så långt på högre ort att en kom- 
mitté bestående af hans broder Carl, som var öfverste, 



öfverstelöjtnantema G. A, Améen och J, A. af Borneman 
samt kammarrådet C. J. Améen sammanträdde för att råd- 
göra om hans förslag, men det blef i följd af mellankom- 
mande förhinder ej vidare utredt. 

Olika tankar voro äfven rådande angående sjömaktens 
förläggningsplats. Vice amiralen grefve B. B. von Plåten 
ville hafva den förflyttad till Söderköping och Göta kanal, 
hvilka båda platser han ansåg för rikets viktigaste punkter. 
Puke på sin tid samt O, R. Cederström, C. A. Cronstedt 
och O. G. Nordenskiöld ville hafva en stor flotta med allt 
hvad till denna hörde förlagd till Karlskrona; C. J. af 
"Wirsén och C. F. Coyet endast en skärgårdsflotta; och öf- 
verste O. J. Hagelstam hade gifvit många projekt i samma 
anda och föreslog Tjockö skärgård vid Ålands haf som 
hufvudstation för att beskydda Stockholm samt Koppar- 
holmarna vid Arkö till betäckande af Söderköping och Göta 
kanal. 

I september 1823 slutade generalamiralen friherre V. von 
Stedingk sitt lif och grefve O. R. Cederström blef general- 
amiral och hans måg grefve C. A. Cronstedt konteramiral 
och tjänstgörande generaladjutant för flottorna samt friherre 
J. Lagerbielke befälhafvande amiral i Karlskrona. 

Med 1825 började en ny reglering af rikets sjömakt. Ör- 
logs- och skärgårdsflottorna sammanslogos till en kår. En 
del af befälet sattes på indragningsstat. Sjömätningskåren 
blef upplöst. Sjöartilleriet reducerades till hälften och be- 
nämndes sedan K. marinregementet och fick ett eget befäl af 
icke-sjöofficerare. Lönerna förhöjdes, befälsgraderna blefvo 
färre, men tyvärr — hvad vapenöfning beträffar, därpå 
blef föga tänkt. 

Fjärran från dagens oro och äflan gick Gustaf af Klint 
ute på Adelsön, upptagen af sin kartritning och sitt jord- 
bruk, personligen deltagande i arbetet, varande sin egen 
både inspektor och rättare. Han önskade vara i personlig 
beröring med sitt arbetsfolk och ansåg att detta bäst ginge 
för sig utan några mellanhänder. Ett stycke jord som han 
med egen hand upplöjt benämnde han Fruängen och den 
årliga inkomsten af denna, som uppgick till några hundra 

— 139 — 



riksdaler, gaf han sin hustru att använda efter eget godt- 
finnande. Till make och barn återgaf hon sedan dessa pen- 
ningar i många olika former. Barnen fingo tidigt små pen- 
ningsummor att hushålla med och vid fyllda 21 år erhöll 
hvart och ett af dem, son som dotter, af föräldrarna 500 
Rdr bco som en slags grundplåt för sin framtid. Om aft- 
narna, i skötet af sin lyckliga familj, sysselsatte Gustaf sig 
ofta med att väfva band och den ena bunten efter den 
andra frambringades för hemmets olika behof af hans ald- 
rig sysslolösa händer. 

På Fårbo i Kalmar län afsomnade den 8 april 1832 Gus- 
tafs vän sedan ungdomsåren, vice amiral Otto Henrik 
Nordenskjöld. Utom honom hade många andra af de män, 
som med Gustaf i ungdomen delat krigets blodiga lager, 
gått bort och år som lades till år lät honom känna sakna- 
den efter vänner och fränder. Därtill kom åldern med 
sina krämpor och gaf till känna att äfven han måste tänka 
på lifvets afton och hvila efter en väl använd arbetsdag. 

Under de sista fem åren af sin lefnad tillbringade Gustaf 
jämte sin familj några månader af vintern i Stockholm, 
men återvände alltid tidigt på våren till sitt älskade Ha- 
mora. 

I kretsen af maka och barn afsomnade han i Stockholm 
den 30 april 1840. På förmiddagen samma dag som han 
af led låg han i dvala, men utropade plötsligt: »Erik, Erik, 
bärga seglen. » På dagen sex år därefter omkom hans äldste 
son Erik med korvetten Karlskrona i närheten af Kuba. 
Månne fadern i dödsstunden fick en aning eller förnim- 
melse af det öde som en gång skulle drabba hans först- 
födde? Det ser nästan så ut. 

Domen öfver Gustaf af Klint lydde sålunda: »Konung 
och fosterland hafva förlorat en af sina aktningsvärdaste 
krigare, hela den sjöfarande världen en af sina yppersta 
och mest nitiska ledamöter, denna akademien har nästan 
lidit en oersättlig förlust uti hydrotekniskt afseende genom 
vice amiral Gustaf af Klints död» o. s. v. ur J. H. Kreu- 
gers åminnelsetal på Krigsvetenskapsakademiens högtids- 
fest 1841 ; och friherre C. J. Skogman afslutar sin minnes- 

— 140 — 



teckning, föredragen på Vetenskapsakademiens högtidsdag 
den 31 mars 1884 med dessa ord: »/ striden oförfärad, i 
rådslag klok och omtänksam, i sin medborgerliga verksamhet 
nitisk, trogen och samvetsgrann, i sitt enskilda lif ett före- 
döme af rättrådighet, oegennytta och rena seder, har Gustaf 
af Klint efterlämnat ett minne, som aktadt och äradt länge 
skall fortlefva bland Sveriges folk.» 

Af sin måg, dåvarande kyrkoherden i Adelsö församling 
G. M. Helleday, jordfästes vice amiral Gustaf af Klint den 
10 maj det ofvannämnda året. På hans grafvård å Adelsö 
kyrkogård står ristadt följande: 

»För ärofulla mödor, verk och strider 

Hvad önskade af tacksamt fosterland 

Och af de sinas ömma, trogna hand 

Den ädle, älskade till lön omsider? 

En ostörd ro i denna tysta hamn 

Som icke ens fick prydas med hans namn.> 



Kerstin af Klint, född Akrel den 8 april 1783. Själen i 
familjelifvet på Hamora var Gustaf af Klints maka, Kers- 
tin Akrel, Talangfull, liflig, rätt ifrig och häftig, godmo- 
dig och i högsta grad arbetsam, stod hon under deras 
fyrtioåriga äktenskap såväl i glädje som sorg trofast vid 
sin älskade makes sida, alltid färdig att med det varmaste 
intresse taga del af hans arbete i hvilken genre det än 
rörde sig. Liksom maken började hon sin dag i arla mor- 
gonstunden och sydde själf sina barns kläder. Tidigt vande 
hon barnen vid arbete och omtanke och så snart döttrarna 
fyllt sex år, fingo de börja med att laga sina egna och brö- 
dernas strumpor och, så långt deras krafter tilläto, deltaga 
i hemmets sysslor, Hvar och en af dem fick sedan som 
vuxen sin särskilda del att svara för: en mjölkkammaren, 
en annan väfkammaren, en tredje trädgården o, s, v,, allt- 
efter hvars och ens olika anlag, 

Väfnad roade särdeles den idoga husmodern och på sina 
hvilostunder från detta och mera ansträngande arbeten 
brukade hon tillverka de finaste, rent konstnärliga saker 
af pärlor, vax eller papp eller knyta sängomhängen och 

— 141 — 



dukar, livaraf än i dag finnas många prof kvar i hennes 
forna hem, vittnande om hennes smak och stora förmåga 
att med små resurser åstadkomma ganska prydliga ting. 
På aftnarna läste hon ofta högt i familjekretsen eller före- 
drog ur minnet ett eller annat poem af den tidens mera 
bemärkta skalder, Brefskrifning roade henne mycket och 
med lätt penna skref hon alltsom oftast vid högtider i hem- 
met nätta tillfällighetsverser. 

På senare år hörde hon illa och begagnade sig då af en 
silfverlur. Alla älskade och vördade henne och oaktadt 
denna svaghet behöfde hon aldrig känna sig ensam utan 
drogs med i sällskapet likaså väl som alla de andra. Un- 
der de vintrar, innan hennes make dog, som familjen vista- 
des i Stockholm var hon i följd af sina talanger och sin 
älskvärdhet en gärna sedd gäst i hufvudstadens högre 
kretsar. 

När vaccinationen började införas allmänt här i landet 
vaccinerade amiralinnan af Klint själf barnen på Adelsön. 
Många svårigheter och obehag hade hon därigenom att 
öfvervinna, då föräldrarna ofta sökte öfvertyga henne att 
hon därmed skulle fördärfva deras barn. Hon erhöll me- 
dalj för sitt arbete i denna sak. För öns skola hyste hon 
ett varmt intresse, uppgjorde ritning till skolhuset och 
skänkte böcker till biblioteket. 

Den 26 juli 1864 afsomnade hon på Hamora i en ålder 
af öfver 81 år och intog sitt hvilorum vid sin förutgångne 
makes och barns sida i Adelsö kyrkogård. Ännu lefver 
en och annan gamling på Adelsön som i tacksamt minne 
bevarat det ärevördiga paret på Hamora. 

Gustaf och Kerstin af Klints femton barn: 

I. Erik Gustaf, född på Karlberg den 15 oktober 1801 
och döpt därstädes den 18 i samma månad af kyrkoherden 
Lundström. Närvarande faddrar: majoren vid arméns flotta 
G. "Wallberg, löjtnanten vid fortifikationen C. F. Akrell, fru 
kaptenskan J. Brummer, född Tönning, fröken Anna Lager- 
heim. Frånvarande: öfversten och riddaren med stora 

— 142 — 



korset Erik Klint, kaptenen vid örlogsflottan Carl Klint, 
fru öfverstinnan Charlotte Klint, f. Gyllenstam, mamsell 
Brigitta Klint. 

»Lille Bra», som vi förut hört att han benämndes, lärdes 
tidigt genom föräldrarnas exempel att älska arbetet. På 
den tiden inväntade man ej som nu en bestämd ålder in- 
nan barnet fick invigas i de bokliga kunskaperna, utan ju 
tidigare detta kunde ske ju hedersammare ansågs det vara. 
Det var alls ej ovanligt att ett barn redan vid fem års ål- 
der läste rent både latinska och svenska bokstäfver, som 
dessa benämndes efter deras olika form. Men så var det 
kunskapsmått som sedan begärdes ej vidare tyngande, utan 
mera lättsmält, så små hjärnor behöfde ej blifva öfveran- 
strängda. 

Erik antogs till kadett den 29 september 1813 med num- 
mer 111. Erhöll distinktionstecknet och en jetong. Gjorde 
sjöexercisexpeditionerna 1814 på Camilla, 1816 på La Ba- 
dine och 1817 på Svalan och utnämndes därefter, knappast 
sexton år gammal, till underlöjtnant vid örlogsflottan. Se- 
kundlöjtnant vid kungl. maj:ts flotta 1824 vid regleringen, 
och sammanslagningen, premiärlöjtnant 1827, kapten 1841. 
R. S. O. och ledamot af Kungl. örlogsmannasällskapet. 

Ifrigt fortsatte han under hela sin lefnad att förkofra sig 
i såväl den teoretiska som praktiska delen af det yrke han 
valt, och var liksom far och farfar hvad man kallar en ar- 
betsmyra. Sin fader var han under många år behjälplig 
vid sjökartverket och under elfva års tid var han en skick- 
lig och ansedd informationsofficer vid styrmansskolan i 
Karlskrona. Han utgaf 1842 en mycket berömd lärobok i 
navigationsvetenskap, hvilken utgått i flera upplagor och 
som ännu i dag af sjöfarande är känd och erkänd. 

Erik var en ovanligt allvarlig, sympatisk och nästan ve- 
modig natur och af en klen fysik i följd af öfveransträng- 
ning i ungdomen. Det sorgliga öde som drabbade honom 
blef två gånger genom aningar förutsagdt, första gången 
genom hans faders varnande ord på sin sista bädd om 
seglens bärgande och andra gången med en hemsk tydlig- 
het till hans intime vän sjökapten P. J. Högfeldt, som var 

— 143 — 



föreståndare för navigationsskolan på Söder i Stockholm, 
hvilken skola grundlagts på Högfeldts initiativ. 

Såsom chef på örlogskorvetten Karlskrona blef Erik af 
Klint beordrad att utgå på en längre expedition till de 
västindiska farvattnen, en kommendering som han högst 
ogärna emottog därför att han var sysselsatt med utarbe- 
tande af en lärobok i navigationsvetenskapen med tillhö- 
rande tabeller, ett storverk som ännu är grundvalen för 
sjömännens utbildning såväl för kofferdi- som örlogstjäns- 
ten. När Erik kom för att säga farväl till sin gode vän 
och medarbetare ser det nästan ut, som han känt på sig 
att det var sista gången som de träffade hvarandra här i 
lifvet, och han tog löfte af Högfeldt att om någon olycka 
drabbade honom, skulle deras gemensamma arbete afslutas 
af Högfeldt. När Erik efter ett varmt afsked lämnat sin 
vän och hans maka och kommit ner i trappan vände han 
om upp igen och yttrade till Högfeldt : » Om någon olycka 
sker, så fullborda mitt verk, blott i den vissheten kan jag 
dö lugn.» 

Omedelbart därefter lämnade Erik Stockholm och afreste 
till Karlskrona för att emottaga befälet öfver korvetten 
med samma namn, hvilken gick till segels den 9 augusti 
1845. Från den ena hamnen efter den andra ingingo de 
mest glädjande underrättelser om att korvetten väl för- 
tjänte det namn som en gång gifvits den i Gibraltars hamn, 
nämligen »le bijou de la rade». 

Högfeldt arbetade oförtrutet vid navigationsskolan i Stock- 
holm och gladdes för hvarje god underrättelse som han 
erhöll från den bortavarande vännen. Men så en afton 
sedan Högfeldt gått till hvila, hörde hans hustru honom vid 
midnattstid uppgifva högljudda nödrop. Hon rusade in i 
hans sofrum för att efterhöra orsaken. Först kunde han 
ej redogöra för någonting, men så efter en stund när han 
hunnit blifva fullt vaken delgaf han henne att han haft en 
underbar dröm eller syn, som förskräckte henne in till 
hjärtroten. Han berättade att han i sömnen sett för sig 
ett stort örlogsfartyg och att en vindstöt plötsligt kastat 
fartyget på sidan; kanonerna föllo öfver i lä, så kantrade 

— 144 — 







\'lKTOR AF Kl.INT 
f. 1822, (1. IS98. 



Erik (Justak ak Klint 
f. iSoi, 

omkom med korvetten Karlskrona 18 



TlIILOA AK Kl.INT 
f. SONTAO 1830. 



ClIARLOlTE AK Kl.INT 
f. 1803, (1. IS76. 



fartyget, kanonportarna trycktes under vattnet och inom 
ett par minuter sjönk fartyget; besättningen greps af hajar 
och vattnet färgades rödt af blod. Han såg tydligt för sig 
huru en stor haj grep hans vän Erik af Klint och förde 
honom med sig ner i djupet, och han såg huru vännen i 
detta förtviflans ögonblick höjde sig öfver vattnet och ro- 
pade: i>Högfeldt, Högfeldt, tänk på mitt verk!» Kapten och 
fru Högfeldt upptecknade genast den underbara synen men 
nämnde ingenting därom till Klints familj. 

Endast några få veckor därefter, den 7 juni 1846, ankom 
till chefen för sjöförsvarsdepartementet, amiralen friherre 
C. A. Gyllengranat följande rapport, som inlämnats vid 
Dalarö af en förbifarande postångare från Liibeck. Den 
lydde sålunda: »Jag uppfyller den sorgliga plikten att rap- 
portera det korvetten Karlskrona den 1 maj (30 april) to- 
talt förolyckats utanför Matanzas å Cuba; endast 17 man 
af besättningen bärgade, alla öfriga omkomna. Hamburg å 
K. svensk-norska konsulatet den 3 juni 1846. von Stahl.» 

Dagen därpå innehöll Sveriges officiella tidning följande 
meddelande jämte af tryck af den rapport som samma dag 
ankommit till konungen och afsändts från Newyork den 14 
maj genom de förenade rikenas konsul herr Habich: »Vi 
hafva i dag en högst bedröflig underrättelse att meddela, 
h vilken kommer att tillfoga ett stort antal familjer den dju- 
paste smärta. Krigskorvetten Karlskrona har gått i kvaf 
och större delen af dess besättning har funnit sin graf i 
vågorna. Den förste som kastades öfverbord af cyklonen 
var fartygets chef Erik Gustaf af Klint, som med roparen 
i handen sågs kämpa i det upprörda hafvet. De räddades 
namn finnas här nedan uppgifna: Sekonden kaptenlöjtnant 
F. A. Tersmeden, sekundlöjtnanterna R. Dahlström och A. 
F. Ringheim. Af underbefälet ansvarsstyrmannen Sandvall, 
uppbördskonstapel Hansson, underskeppare Nyman och un- 
derofficerskorpralen Pettersson. Af manskapet 10 stycken. 
Summa 17 personer af 129 som inmönstrats i Karlskrona.» 
Efter oerhörda lidanden blef detta fåtal räddadt ombord 
på det amerikanska barkskeppet Swan, kapten Snel. De 
omkomna officerarna voro följande: premiärlöjtnant C. P. 

— 145 — 



von Schwerin, sekundlöjtnanterna A. Bildt, A. R. Bergen- 
stråhle, C. S. Rålamb, L. Rosenqvist af Akershult, T. Palm, 
C. A. Rahm, C, E. E, von Heidenstam, E. J. Amoldsson, 
C, M. Hammar, C. Lidman och C. G. V. Ankarcrona; alla 
män i blomman af sin ålder och söner hvilka moder Svea 
hade allt skäl att begråta. 

Så blef Högfeldts hemska dröm sanning just på samma 
datum och timme som han hade den, Hvad hans vän i 
dödsminuten anropat honom om fullbordade Högfeldt sam- 
vetsgrant. 

Konung och fosterland emottogo underrättelsen om kor- 
vetten Karlskronas olyckliga öde med den djupaste bestört- 
ning och från slott till koja var det en gemensam sorg. 

Erik af Klint gifte sig den 18 september 1829 med Laura 
Fredrika Silfversvärd, dotter till öfverste Lars Gustaf Silf- 
versvärd och Johanna Fredrika Dalman. Hon var född 
den 23 september 1808 och afled den 24 februari 1853. 
För sin ovanligt behagliga organ benämndes Laura af Klint 
»frun med silfverstämman». 

Deras dotter Fredrika Kristina Amalia (Amelie), född 
den 10 januari 1831 i Karlskrona och död därstädes den 
1 maj 1834. 

På en grafsten å Adelsö kyrkogård står Erik Gustaf af 
Klints namn inristadt tillika med följande vers, till en del 
författad af kungl. sekreteraren Gudmund Silfverstolpe och 
till en del af prosten H. M. Melin: 

»Svept i korvettenS blå och gula flagga 

Han slumrar i sin svarta järneks vagga 

Uppå sitt halfdäck vid kommandopallen 

Liksom spartanen på sin klufna sköld. 

Men ej förgås i älskad fosterbygd 

Hans forskningsverk och minnet af hans dygd.» 

n. Charlotte Kristina, född den 14 juli 1803, liksom 
alla sina yngre syskon på Hamora, och döpt därstädes den 
17 i samma månad af kyrkoherden E. Dahlström, hvilken 
döpte alla Gustaf och Kerstin af Klints barn. 

Närvarande faddrar: hofgravör C. F. Akrel, fru grefvinnan 
H. G. Palmqvist, f. Lillienberg, mamsell Hedda Klint. Från- 

— 146 — 



varande: fru presidentskan A. K, Lagerheim, f. Gerdes, 
löjtnanten vid örlogsflottan F. Klint. 

Som den äldsta systern blef Charlotte af Klint tidigt 
vand att tänka och styra för sina många yngre syskon och 
dessa å sin sida vanda att respektera den makt och myn- 
dighet som föräldrarna lade i hennes hand. Hon var af 
en ädel karaktär, glömde sina egna fördelar och hade 
städse hemmets gemensamma intresse som föremål för sina 
tankar och handlingar. Då hon vid nära 73 års ålder den 
21 april 1876 afled i det hem som sett henne födas, läm- 
nade hon ett stort tomrum efter sig såväl därstädes som 
på hela Adelsön, där alla lärt sig värdera och älska den 
präktiga, gammaldags gedigna kvinnan, som skötte gods och 
gård så som far före henne gjort det. Charlotte var af en 
ståtlig gestalt, med ett enkelt och värdigt sätt och fri från all 
flärd och fåfänga, en af dessa kraftfulla kvinnonaturer som 
väl knappast gamla Sverige numera frambringar. Sitt sista 
hvilorum har hon intagit vid faders och moders sida i 
Adelsö kyrkogård. 

III. Fredrika Amalia (Amelie), född den 17 augusti 
1805, döpt den 29 i samma månad. Modern bar själf sitt 
barn till dopet. Närvarande faddrar: fadern öfverste- 
löjtnanten, generaladjutanten och riddaren G. af Klint, 
kadetten J. M. Melander, mamsell Erika Kristina Dahl- 
ström. Frånvarande: fru friherrinnan F. L. von Rajalin, 
f. Jägersköld, presidenten och kommendören af Nordstjärne- 
orden Erik Lagerheim, kaptenen vid örlogsflottan C. J. 
Pettersén, löjtnanten vid samma flotta O. G. Nordenskiöld, 
underlöjtnanterna vid dito Carl Lagerberg och grefve Claes 
A, Cronstedt, dito vid arméns flotta V. Gadolin, löjtnan- 
ten vid Hälsinge regemente V. Brummer samt följande ka- 
detter vid Kungl. krigsakademien på Karlberg: grefvarna 
G. Snoilsky och G. R. von Rosen, friherrarna J. A. Reh- 
binder, J. V. Ramsay, J. Hierta, B. U. Cederström och 
S. C. von Knorring, J. R. Myhrman, G. V. Uggla, C. D. 
Österman, O. E. Fries, J. F. Forsell, J. Malmborg, M. S. von 
Hohenhausen, P. R. Martin, F. Wesslo, B. von Hall, J. Öf- 
verberg, E. V. Armfelt, J. A. Wahlfelt, J. V. Richnau, P. 

— 147 — 



A. Borgh, L. M. Törngren, A. V. O. Rosensvärd, mamsell 
Anna Kristina Hansén. Gustaf af Klint var chef på kadett- 
fartyget Ulla Fersen och detta var anledningen att kadet- 
terna skrefvos som faddrar till hans lilla dotter. Amelie 
var ovanligt vacker men från ungdomen mycket klen och 
sjuklig. Hon afled i föräldrahemmet den 21 april 1852 och 
begrofs i Adelsö kyrkogård. 

IV. Carl August, född den 28 april 1807, döpt den 7 
maj. Närvarande faddrar: kaptenen baron Carl F, Palm- 
qvist, herr P. "Wallöf, änkefru Kristina Dorms, fröken Mar- 
gretha Gyllenhammar, förlofvad med Gustaf af Klints svå- 
ger Carl Fr. Akrell. Frånvarande: hofauditören herr G. 
Edman, löjtnanten vid flottan J. af Klint, herr J. J. "Wallöf, 
fru kaptenskan Hedwig Ulrika Helander, f. Gyllenstam, 
änkefru Anna Maria Brandel, f. Lemke, fröken Lovisa Ul- 
rika af Klint. 

Carl August afled redan den 29 april 1810; under sin 
korta lefnad var han beständigt sjuk. I Adelsö kyrkogård 
hvilar hans stoft. 

V. Fredrik Vilhelm, född den 4 februari 1809, döpt 
den 8 i samma månad. Närvarande faddrar: kamrer A. 
Björner, kapten G. S. Pihl, fru Rebecca Kristina Björner, 
f. Haldén, fröken Karolina Gyllenhammar. Frånvarande: 
guvernören grefve Nils A. Cronstedt, herr Erik af Klint, 
grefvinnan Hedvig Cronstedt, f. Alströmer, fröken Charlotte 
Elisabeth af Klint. 

Jämte sin äldre broder Erik företog han den 8 januari 
1817 en skridsko- och skidfärd på Mälaren. Båda gossarna 
kommo ned i en så kallad vindvak. Erik, som var äldre 
och starkare, blef räddad, men Fredrik träffades af slag. 
Tjugunio år därefter, fjärran från sina fäders bygd, gick 
Erik, som vi sett, samma död till mötes som brodern. 
Fredrik var ett ovanligt begåfvadt barn, vid hvilket för- 
äldrarna fäst stora förhoppningar. Hans oväntade bort- 
gång grep dem båda djupt. De voro starkt betänkta på 
att sälja Hamora, där hvarje plats påminte dem om deras 
bortgångne älskling. Erik, som var vittne till broderns 
sorgliga slut, blef sjuk i feber, men tillfrisknade efter några 

— 148 — 



veckor och återvände till Karlberg. Fredrik begrofs i 
Adelsö kyrkogård. 

VI. Carl Constantin, född den 9 december 1810, döpt 
den 12 i samma månad. Närvarande faddrar: amiralen 
och kommendören med stora korset baron M. D. Palm- 
qvist, prosten E. Dahlström, magister J. Zander, fru gref- 
vinnan Henriette Sophie Palmqvist, f. Lillienberg, fru Maria 
Ekström, mamsell Margrethe Mårtensson. Frånvarande: ma- 
joren och riddaren J. Melander, majoren och riddaren G. 
A. Améen, fröken Jeanette af Klint, mamsell Ulrika K. 
Sundholm. 

Carl antogs till kadett den 22 februari 1825, under n:o 
116. Han gjorde sjöexercisexpeditionerna 1828 och 1829 på 
Eurydice, 1830 på Svalan och 1831 på Jarramas. Erhöll 
fyra jetonger, korpral 1831 och utexaminerades 1832 den 
9 november som sekundlöjtnant vid kungl. majestäts flotta. 
Han var ovanligt skicklig i ritning. Två år efter sin officers- 
utnämning afled den förhoppningsfulle unge mannen den 10 
september 1834 af lungsot i Karlskrona. Det var den tredje 
sonen som af de djupt sörjande föräldrarna ledsagades till 
samma graf i Adelsö kyrkogård. Hans sista ord voro »432», 
därmed betecknande sin älsklingspsalm. 

VII. Johan August, född den 21 januari 1813, döpt den 
24 s. m. Närvarande faddrar: majoren och riddaren J, Me- 
lander, magister E. Runeberg, änkefru iöjtnantskan Jeanna 
Christiernin, f. Dahlström, mamsell Regina Björner. Från- 
varande: generalamiralen, kommendören, riddaren med stora 
korset baron J. af Puke, öfversten och riddaren H. af 
Trolle, öfverstelöjtnanten och riddaren C. J. af 'Wirsén, 
generalamiralinnan, friherrinnan Kristina Charlotte af Puke, 
f. Gjertta, majorskan Hedda af Klint, f. Kihlgren, fröken 
Hedda af Klint. 

August antogs till kadett den 22 februari 1825, samma 
dag som hans äldre broder Carl och erhöll n:o 117. Han 
fick tre jetonger. Utexaminerad den 9 november 1832 och 
utnämnd till sekundlöjtnant vid k. m. flotta, transpor- 
terades han till Ingenjörkåren 1833. Genomgick med 
heder Mariebergs artilleri- och ingenjörskola och blef den 

— 149 — 



12 juli 1839 befordrad till löjtnant. Redan 1841 måste han 
till följd af en medfödd svaghet i lemmarna, som alltmera 
utvecklades med åren, begära afsked från den aktiva tjänst- 
göringen, men kvarstod i kåren till den 1 febr, 1848. 

Efter att i 7 y, ^.r varit fortifikationsredogörare och kassör 
vid Karlsborg samt 4 år lärare i matematik vid bergssko- 
lan i Filipstad öfvertog han 1851 skötseln af Hamora och 
Tofta, men 1868 lämnade han jordbruket och erhöll för- 
ordnande att vara förvaltare vid Karlsborgs kronomaga- 
siner, hvilken befattning han innehade till sin död den 28 
februari 1878. 

Såsom hufvudman för ätten bevistade August Klint den 
sista ståndsriksdagen och röstade för representationsför- 
slaget. 

Moderat liberal i sina åsikter, gladde han sig åt hvarje 
framåtskridande inom lagliga gränser och hade öppna ögon 
för människovärdet hos hvarje individ. 

Hans kunskaper voro grundliga och gedigna och han 
ägde ett ovanligt godt minne. Hans begåfning låg afgjordt 
åt de matematiska och astronomiska vetenskaperna och 
man måste beklaga att det alltför tidiga valet af lefnads- 
bana hindrade honom att beträda den, på hvilken han 
hade alla förutsättningar att hafva kommit långt. 

Till karaktären var August af Klint redbar, trofast och 
f lärdlös. En särdeles utpräglad rättskänsla kännetecknade 
allt hans tanke- och handlingssätt. Älskande familj elif vet, 
trifdes han bäst i kretsen af maka och barn. 

Han hvilar i kyrkogården å Karlsborg, där förmän och 
kamrater rest en minnesvård öfver honom, ett talande vitt- 
nesbörd om det erkännande och den aktning han i lifvet 
vetat förskaffa sig, 

August af Klint gifte sig den 26 februari 1855 på Hamora 
med Ebba Charlotta Vilhelmina Johanna "NXi^emstedt, född 
1831 d. 5 september på Ragnhildsborg vid Södertälje och 
dotter till hofkamreraren Johan Otto \Cernstedt och hans 
andra fru, friherrinnan Ulrika Charlotta Emilia Rosenblad. 

August af Klints änka är bosatt i Enköping. 

— 150 — 



August och Charlotte af Klints, f. Wernstedt, tre barn: 

Kerstin Emilia Charlotta Augusta (Emy), född den 15 
september 1856, död den 19 november 1870 och begrafd 
å Karlsborgs kyrkogård. 

Gustaf Otto, född den 2 februari 1857, död den 5 april 
samma år. 

Ebba Ragnhild Aurora, född den 26 maj 1861. Enkö- 
ping. Alla barnen äro födda på Tofta. 

VIII o. IX. Tvillingsystrarna Sophie Petronella och Ka- 
rolina Juliana (Julie) voro födda den 20 dec, 1814 och 
döpta den 25 s, m. Närvarande faddrar: kaptenen baron 
C. F, Palmqvist, herr P. Wsillöi, kadetten E. G. af Klint, 
änkefru Anna "Wallöf, f. Brandel, fröken Sophie Palmqvist, 
fröken Charlotte af Klint. Frånvarande: kungl. expedi- 
tionssekreteraren herr C. Gripenstjema, kapten C. G. Gyllen- 
hammar, lagman J. H. Hochschild, professorn och ridda- 
ren P. Moberg, landshöfdingskan Fredrika Kristina Hierta 
(Järta), född Hochschild, fru Charlotte Gyllenhammar, f. 
Sparre af Rossvik, fröken Henriette Reuterskiöld, mamsell 
Anna Hochschild. 

Den äldsta af systrarna, Sophie, dog i Stockholm, dit 
hon förts för att om möjligt återvinna hälsan. För hennes 
bröstlidande fanns ej något botemedel, utan den 15 de- 
cember 1836 vid nära 22 års ålder skattade hon åt för- 
gängelsen. Lugn och undergifven gick hon sin bortgång 
till mötes vid så unga år och såväl under sin tärande sjuk- 
dom som i dödsstunden uttalade hon sin förhoppning att 
få öfvergå till ett bättre lif. Kärleksfullt tänkte hon på 
sin omgifning och förfärdigade små minnesgåfvor som hon 
utdelade till dem. Flera unga officerare från Marieberg 
buro hennes kista från sorgehuset till Kungsholms kyrka 
där hon jordfästes, och därifrån till hamnen vid Mälaren 
där hennes stoft på hennes faders storbåt fördes ut till 
Adelsö kyrkogård. 

I nio år öfverlefde Julie sin tvillingsyster och afled den 
9 februari 1845 på Hamora och jordades i syskongrafven. 

X. Ebba Henrika, född den 24 sept. 1816, döpt den 25 
s. m. Närvarande faddrar: kaptenen och riddaren vid 

— 151 — 



Kungl. Älfsborgs regemente C. J. Dahlström, magister J. 
Edling, fru kaptenskan Anna Kristina Dahlström, f. Hal- 
länder, mamsell Johanna Halländer. Frånvarande: öfverste- 
löjtnanten och riddaren grefve Claes A. Cronstedt, fru gref- 
vinnan Margaretha Charlotte Cronstedt, f, Cederström. 

Den 29 juli 1835 vigdes Ebba af Klint i Adelsö kyrka 
vid Gustaf Abraham (Gösta) Bäck i Finland, född den 8 
januari 1799, kadett 1812 med nummer 117, extra korpral 
1815 och 2:dre korpral samma år. Bäck erhöll distink- 
tionstecknet och 2 jetonger. Gjorde sjöofficersexpeditio- 
nema 1814 med Camilla och 1816 med la Badine. Ut- 
examinerad den 26 september 1816 och utnämnd till under- 
löjtnant vid örlogsflottan, löjtnant vid sjöartillerikåren, 
sedermera K. marinregementet, 1824, kapten 1834. Af sked 
1861. Major i armén. R. S. O., C. XIV J. M. Han deltog 
i kriget emot Norge 1814 och afled i Karlskrona den 19 
juli 1868 och är begrafd i kyrkogården å Vämö. 

Gösta Bäck var en ovanligt beläst för att ej säga lärd 
man, hvars vetgiriga sinne föga var tillfredsställdt med 
den lilla bokliga kunskap som den tidens militära upp- 
fostran gaf. Trogen gamla traditioner, valde han emeller- 
tid den militära banan, hvars åligganden han skötte med 
den största samvetsgrannhet; men hvarje ledig stund för- 
djupade han sig i sina böcker och för dagens oro och rast- 
lösa äflan hade han ej någon tanke, 

Gösta Bäcks mormoder grefvinnan Charlotte Johanna 
Snoilsky, gift med kammarherre Fredrik Dalman till Flä- 
dingstorp, och vår store skald Carl Snoilskys farfader 
voro syskon. Grefve Carl Snoilsky hade i sitt ovanligt 
anspråkslösa och försynta sätt att uppträda mycket som 
påminte om hans f rände den ridderlige major Gösta Bäck 
i Finland. Majorskan Ebba Bäck är bosatt i Karlskrona. 
Fosterdotter : 

Ebba Maria Florentina Helleday, se sid. 155. 

XI. Aurore Vilhelmina Mathilda, född den 2 febr. 1818, 
döpt den 7 s. m. Närvarande faddrar: majoren Lars G. 
Silfversvärd, löjtnant E. G, af Klint, herr V, Salén, änke- 
fru löjtnantskan Brigitta Christiernin, född Dahlström, 

— 152 — 



mamsell Betty Vidén, mamsell Vilhelmina Salén, Frånva- 
rande: kanslirådet kammarherre E. J. Lagerheim, fru kansli- 
rådinnan B. C. Lagerheim, f. af Segerström, majoren baron 
C, O. Lagerheim, fru friherrinnan V. Lagerheim, f, Kenlock. 
Aurore af Klint afled på Hamora den 3 april 1861 och är 
begrafd i Adelsö kyrkogård. 

XII. Florentina Beata Maria (Flora), född den 25 juni 
1820, döpt den 29 s. m. Närvarande faddrar: kaptenen baron 
C. Fr. Palmqvist, amiralen baron M. D, Palmqvist, änkefru 
Anna M. Brandel, f. Lemke, fröken Maria S. Palmqvist. 
Frånvarande: statsrådet, öfveramiralen m. m. grefve O. 
R. Cederström, majoren och riddaren Gustaf Lagerheim, 
grefvinnan Sophie B. von Gertten, f. Sparre af Söfdeborg, 
fröken Ulrika Lagerberg. Grefvinnan von Gertten, en ålder- 
stigen dam af öfver 80 år, hade 1774 stått fadder åt Floras 
faders broder Carl af Klint. 

Flora blef i Adelsö kyrka den 6 juni 1841 vigd vid kyrko- 
herden i Adelsö församling Gustaf Magnus Helleday, som 
var född den 8 mars 1799 och dog som kyrkoherde i Lits- 
lena församling i Uppland den 15 december 1874. Hans 
maka afled redan den 8 december 1850 i Adelsö prostgård 
och begrofs i Klintska familjegrafven. Flora Helleday efter- 
lämnade, utom make och sex barn, föräldrar och syskon. 
Adelsö församling, som sett henne födas och uppväxa och 
som med stor kärlek omfattat sin unga älskliga prästfru, 
deltog djupt i sorgen vid hennes mänskligt att döma alltför 
tidiga bortgång. 

Hennes yngsta dotter Flora, som vid sin moders död 
endast var ett par dagar gammal, kom efter några år som 
eget barn till sin aflidna moders syster och svåger Ebba 
och Gösta Bäck i Karlskrona. 

Gustaf och Flora Helledays, född af Klint, sex barn: 

1. Gustaf, född i Adelsö prostgård den 27 februari 1842, 
landtbrukare, död den 26 december 1895. Gift 1870 med 
Emma Johansson, född den 25 augusti 1848, död 1892, 
Båda äro begrafda i Adelsö kyrkogård. 

— 153 — 



Dessas tio barn: 

1) Anna, född den 4 mars 1871 på Tofta, gift i Källunge 
kyrka på Gottland den 10 oktober 1900 med handlanden 
Per Stengård, Fårösund, född i Hejde på Gottland den 12 
november 1871. 

Barn: 
Gunnar, född den 6 juli 1901, 
Gustaf Fredrik, född den 31 augusti 1903. 
En dotter född den 23 juni 1905. 

2) Alma, född den 9 oktober 1872, död 1875, begrafd i 
Adelsö kyrkogård. 

3) Eva Maria, född den 7 mars 1874, gift 1902 med 
maskinisten Baltzar Strömberg, bosatta i San Francisco. 

4) Nils Gustaf, född den 12 november 1875, bosatt i San 
Francisco. 

5) Sven Gustaf, född den 13 februari 1877, död 1879 och 
begrafd i Adelsö kyrkogård. 

6) Gunnar, född den 7 januari 1879, sjöman, bosatt i San 
Francisco. 

7) Ake, född den 7 november 1881, handelsbiträde i 
Stockholm. 

8) Hugo, född d. 17 okt. 1883, handelsbiträde i Stockholm. 

9) Gerda Ingeborg, född den 19 augusti 1885, fosterdotter 
till sin aflidne faders syster och svåger Flora och Oscar 
Lidstrand i Stockholm. 

10) Elsa, född 1887, död 1888, begrafd i Adelsö kyrko- 
gård. 

2. Hermina Florentina, född i Adelsö prostgård den 7 
februari 1843, gift i Stockholm den 20 september 1873 
med Frans Alarik Helleday, född den 3 mars 1842 på Er- 
landstorp vid Umeå, vice häradshöfding, guvernements- 
sekreterare å S:t Barthelemy åren 1873 — 78, hvarefter de 
återvände till fäderneslandet, där han erhöll plats som 
ombudsman i generalpoststyrelsen i Stockholm. Han afled 
härstädes den 1 mars 1896 och begrofs i Adelsö kyrko- 
gård. Hermina Helleday är jämte sina barn bosatt i Stock- 
holm. 

— 154 — 



Deras barn: 

1) Ernst Johan Alarik, född på S:t Barthelemy den 12 
september 1875, f. d. amanuens i Stockholms stads sparbank. 
Revisor i postsparbanken, 

2) Naima Hermina, född i Stockholm den 2 september 
1879, ordinarie biträde i postsparbanken, 

3, Carl Magnus Hjalmar Alarik, född i Adelsö prostgård 
den 20 juni 1844, läroverksadjunkt i Luleå, gift därstädes 
den 19 november 1884 med Betty Brändström, född Sten- 
berg den 6 juni 1841. 

4, Aurora Kristina Amalia, född i Adelsö prostgård den 
1 september 1845, vistas som sällskap hos sin aflidna mo- 
ders syster Hilma af Klint på Hamora, 

5, Erik Emil Otto, född i Adelsö prostgård den 11 juni 
1846, landtbrukare, död den 20 maj 1878 genom olycks- 
händelse under en jakt, begrafd i Adelsö kyrkogård. 

6, Ebba Maria Florentina (Flora), född i Adelsö prost- 
gård den 28 november 1850, gift i Karlskrona den 5 au- 
gusti 1880 med Oscar David Kristian Lidstrand, född i 
Karlskrona den 10 december 1849, grosshandlare och så- 
som sådan först bosatt i Göteborg åren 1868 — 75, sedan i 
London 1875 — 82 och numera i Stockholm. 

Fosterdotter: 

Gerda Ingeborg Helleday, född den 19 augusti 1885. 

Helleday eller Holliday är en gammal adlig ätt från 
Skottland, Namnet tillhörde ursprungligen en gränsstam 
eller gränssläkt i Skottland och har under mera än sex 
århundraden varit vanligt på båda sidor om floden Solway. 
Under korstågen kämpade de med Richard Lejonhjärta i 
Palestina, Här i Stockholm förekommer namnet redan 1634 
med köpmannen Hans Helgdag eller Helleday, hvars dotter 
Katharina blef gift med läkaren arkiater Sven Broms, och 
dessa sistnämndas dotter Katharina blef stammoder för en 
gren af ätten Cederström. 

Helledayska vapnet är ett öfver en hvit halfmåne upp- 
stigande silfversvärd i en blå sköld, hvars högra öfre hörn 

- 155 - 



upptages af ett gyellne Andreaskors i rödt fält. Under 
skölden tre stjärnor, öfver hjälmen ett åt höger vändt svart 
svinhufvud, 

XIII. Fredrik Viktor, född på Hamora den 19 sept. 1822, 
döpt den 29 s. m. Närvarande faddrar: prosten E. Dahl- 
ström, kapten A. af Klint, löjtnant E. af Klint, studenten 
C. Löfgren, fru M. Ekströ<m, fröken Charlotte af Klint, frö- 
ken Amelie af Klint, mamsell Sophie Bölmark. Frånvarande: 
lagman G. Billberg, löjtnant J. af Klint, fru kaptenskan G. 
af Klint, född Melander, mamsell Karolina Åhlström. 

Viktor af Klint antogs till kadett den 10 november 1836 
med nummer 6. Han erhöll två jetonger och gjorde sjö- 
expeditionerna 1839 med Göteborg, 1841 och 42 på Jarra- 
mas, 1843 med Chapman och 1844 med Josephine, korpral 
1843, utexaminerad den 22 april 1845 och utnämnd till 
sekundlöjtnant vid kungl. maj:ts flotta, deltog under åren 
1846 — 47 i korvetten Najadens långtur till Godahopps- 
udden, premiärlöjtnant 1853, informationsofficer vid krigs- 
akademien 1858—68, kaptenlöjtnant 1860, kapten 1866, vid 
hvilket tillfälle han själf valde att öfvergå till den då bil- 
dade nya reservstaten. Ar 1875 befordrades han till kom- 
mendörkapten af l:a grad och 1890 till kommendör i flot- 
tans reserv. R. S. O., R. N. O. Ledamot af K. krigsveten- 
skapsakademien 1870 och af K. örlogsmannasällskapet 1876. 

Under hela sin tjänstetid till 1868 deltog Viktor af Klint 
nästan hvarje år i sjöexpeditioner med flottans fartyg och var 
1852 och 53 chef på lotsfartyget »Snäckan», då han i Vä- 
nern och Vättern utförde magnetiska och meteorologiska 
observationer. Alltifrån 1854 till 1868 tjänstgjorde han, med 
undantag af 1865, om somrarna som kadetternas lärare på 
öfningsexpeditionerna med kadettfartyget. Såsom lärare 
vid K. krigsakademien kallades han till ledamot af den 
kommitté som 1864 — 65 utarbetade förslag till det regle- 
mente, genom hvilket K. sjökrigsskolan erhöll sin första or- 
ganisation, hvilket reglemente ännu till hufvudsak äger be- 
stånd. 

År 1868 öfverflyttade Viktor af Klint sin verksamhet till 
utbildandet af handelsflottans befäl och tjänstgjorde till 1890, 

- 156 - 



således i 22 år, såsom inspektör för rikets navigationsskolor. 
Vidare blef han 1888 ordförande i den kommitté, som om- 
arbetade reglementet för navigationsskolorna, hvilket där- 
efter fastställdes 1890 och hvarigenom undervisningen i 
dessa skolor reglerades med afseende fäst vid de kraf, som 
en mera utvecklad skeppsfart och modernare navigering 
fordra. 

På trycket har Viktor af Klint utgifvit följande arbeten: 
Omarbetat 3:ne upplagor af sin äldre broder Erik Gustaf 
af Klints tabellverk, omarbetat flera upplagor af sin ofvan- 
nämnde broders plan och sfärisk trigonometri; utgifvit en 
lärobok i mekanik; en dito om minsta kvadratmetoden. 
Efterlämnat en värdefull exempelsamling, som han själf 
tänkte kunna blifva till stor nytta för studerande i följande 
ämnen af högre matematik, nämligen i differentialräkning, 
koniska sektioner och integralräkning, och hvilka exempel 
sysselsatte honom under minst ett tiotal af hans senaste 
lefnadsår och som ännu kvarligga i manuskript. Dessutom 
nedlade han i sin ungdom mycken tid på kartritning och 
införde förbättrade metoder vid kartverket, hvilka ännu 
användas, och utgaf i sammanhang därmed ett arbete om 
meridionalparter. 

Historia var det ämne som mest intresserade honom och 
såsom förströelse under den tid som ej användes till de 
matematiska studierna, roade han sig med fiolspelning samt 
sång och var begåfvad med en vacker basröst. Poesi in- 
tresserade honom mycket, i synnerhet Tegnérs arbeten. 

Han var ordhållig som få, men svår att få ett löfte af; 
var detta en gång gifvet, var det orubbligt. För skuldsätt- 
ning hade han en stor motvilja och underkastade sig hellre 
hvilka försakelser som helst, än att lefva öfver sina till- 
gångar. Att deltaga i det yttre lifvet var honom en plåga 
och tvingades han någon gång därtill, var hans uppträdande 
anspråkslöst, ja nästan blygt och han förde aldrig till torgs 
det rika vetande som fanns inom honom. I sitt hem var 
han gästfri och vänsäll. Arbetet och arbetaren aktade han 
högt och för all flärd och lyx hyste han stark motvilja. 
Han var en varm vän af naturen och sysselsatte sig, när 

— 157 — 



tiden sådant medgaf, gärna med blomsterodling och träd- 
gårdsskötsel. 

/ allt en ärans man, slutade Viktor af Klint sitt gagn- 
rika lif på fädernegården Tofta den 9 augusti 1898 och är 
begrafd i flottans kyrkogård å galärvarfvet. Han gifte sig 
på Hamora den 13 oktober 1855 med Andrietta Mathilda 
(Thilda) Sontag, född i Stockholm den 14 november 1830 
och dotter af grosshandlaren Kasper Vilhelm Sontag och 
Anna Elisabeth Sundborg från Finland. Viktor af Klints 
efterlämnade maka är bosatt i Stockholm. 

Viktor och Thilda af Klints, född Sontag, fem barn: 

1. Anna, född i Stockholm den 20 september 1856, död 
därstädes den 13 oktober 1857 och begrafd i flottans be- 
grafningsplats på galärvarfvet. 

2. Gustaf, född i Stockholm den 6 november 1858, elev 
vid Kungl. sjökrigsskolan 1873, sjökadett 1877 med n:o 15, 
kadettunderofficer 1878, underlöjtnant vid kungl. flottan 1879, 
Genomgått exercisskolans befälsklass 1879 — 80. Aflagt exa- 
men vid gymnastiska centralinstitutet 1884. Anställd i 
fransk örlogstjänst 1887—90. Kapten vid kungl. flottan 1889. 
Kommendörkapten af 2;a grad 1900. Kommenderad såsom 
afdelningschef för kommunikationsafdelningen i flottans stab 
från och med ^1^,^ 1903, Ledamot af K. örlogsmannasällska- 
pet sistnämnda år och af K. krigsvetenskapsakademien 1904, 
R, S, O,, R. S:t O. O. och franska Hederslegionen. Del- 
tagit uti 6 sjökommenderingar som kadett och 32 som offi- 
cer. Kommendörkapten af l:a grad 1904. Åren 1890 — 93 
tjänstgjort såsom kadettofficer och lärare vid Kungl, sjö- 
krigsskolan. Från 1896 deltagit i flottans stabsarbeten samt 
under åren 1900 — 1902 tillsammans med kommendörkapten 
H, von Krusenstjerna redigerat och utgifvit svenska upp- 
lagan af den internationella signalboken. Gift i Stockholm 
den 5 maj 1900 med Hilda Elisabet Helling, född på Vrena 
egendom i Sörmland den 21 oktober 1869, dotter af bruks- 
patron Philip Leonard Helling och Vesta Theresia In de 
Betou, 

- i;S - 



Söner: 

Erik Viktor Philip Gustafsson, född den 12 mars 1901 
i Stockholm. 

Börje Gustaf Viktor Gustafsson, född den 15 juni 1903 
i Stockholm. 

Viktor Håkan Gustafsson, född den 17 december 1904 i 
Stockholm. 

I yngsta telningar af frejdad stam, I nordiskt blonda 
piltar med ögon blå som vårens himmel, det nya seklets 
barn med det gamla namnet Klint, gifve Gud att ni blefve 
för ert land hvad fäderna varit i tider som förrunnit, 

3. Ida, född på Karlberg den 8 juli 1860. Amanuens vid 
Nordiska museet 1886—87, tjänstgjort på Fredrika Bremer- 
förbundet 1887—1902. Gift i Stockholm den 2 maj 1902 
med Knut Viktor Haverman, född i Kalmar den 7 maj 
1855, student 1873, genomgått tekniska högskolan 1873— 
76, anställd vid statens järnvägsbyggnader, stambanan ge- 
nom Norrland 1876—82. Anställd hos byggmästare Thave- 
nius i Stockholm 1882—84. Kontrollant vid allmänna och 
enskilda byggnader i Stockholms stads brandförsäkrings- 
kontor från 1904. Ingenjör vid Aktiebolaget Nordiska Kredit- 
bänken från 1896. Äga och bebo villa Högklint å Djursholm. 

4. Hilma, född på Karlberg den 26 oktober 1862. Artist 
(målarinna). Stockholm. Har genomgått förberedande kurs 
på tekniska skolan samt hos porträttmålarinnan fröken M. 
K. Cardon. Elev vid Akademien för de fria konsterna 1882 
—89 och därunder förvärfvat sig flera belöningar. Gjort 
studieresor såväl i Norge som Holland, Belgien och Tysk- 
land. På Svenska konstnäremas förenings utställningar i 
Stockholm och landsorten har Hilma af Klint varit utstäl- 
lare och flera af hennes arbeten hafva inköpts såväl af 
konstföreningar som enskilda personer i hufvudstaden och 
landsorten. 

5. Hermina, född i Stockholm den 3 januari 1870, död 
därstädes den 17 oktober 1880 och begrafd i flottans be- 
grafningsplats å galärvarfvet. 

— 159 — 



XIV. Axel Herman, född den 8 augusti 1824, döpt den 
29 s. m. Närvarande faddrar: öfverstelöjtnanten och ridda- 
ren C. Fr. Akrell, magister Erik H. "Widegren, fru öfverste- 
löjtnantskan Margrete Akrell, född Gyllenhammar, fröken 
Margrete Akrell. Frånvarande: vice amiralen, kommendören 
och riddaren med stora korset baron O. H. Nordenskjöld, 
ministern vid kungl. danska hofvet C. Hochschild, justitie- 
rådinnan G. Poppius, född Hochschild, mamsell Lovisa 
Hochschild. 

Antagen till kadett den 23 oktober 1839 med nummer 
150, ordningsman i gymnastik och fäktning 1844. Af gången 
från krigsakademien den 26 aug. 1845, underlöjtnant vid K. 
Södermanlands regemente, af sked därifrån den 15 maj 1853 
och ur armén 1855. Som vi se, stannade Axel af Klint 
endast helt kort på den militära banan, öfvergick därefter 
till landtbruket och köpte gården Hända på Svartsjölandet, 
men sålde denna efter några år och gick in vid järnvägen 
och blef 1865 stationsinspektor i Landskrona, hvilken befatt- 
ning han bibehöll till sin död. 

Han var en ovanligt ståtlig man med stor förmåga att 
vinna och bibehålla de människors vänskap med hvilka han 
kom i beröring, och liksom bröderna trifdes han bäst i 
kretsen af maka och barn. Mänskligt att döma gick han 
alltför tidigt bort och lämnade på den plats han var satt 
att verka stor tomhet efter sig i följd af sitt älskvärda och 
humana väsen och sin skicklighet. Han afled i Landskrona 
den 14 november 1875 och är begrafd i Adelsö kyrkogård. 

Den 13 oktober 1855 gifte han sig på Hamora med Do- 
rothea Sophie Sontag, född den 11 april 1832 i Stockholm, 
dotter af grosshandlaren Kasper Vilhelm Sontag och Anna 
Elisabeth Sundborg från Finland. Axel af Klints efter- 
lämnade maka och döttrar äro bosatta i Stockholm. 

Axel och Sophie af Klints, född Sontag, fem barn: 

1. Amelie Sophie Elisabeth, född den 17 januari 1857 på 
Hamora, gift den 17 augusti 1876 i Stockholm med kapte- 
nen vid Kungl. Vendes artilleriregemente Fritz Verner Berg- 

— i6o — 







IIlI.MA AF Kt.TNT 
t. 1S27. 



Ebba Häck 

i Finland 

f. Al' Klint 1816. 



AXKI. AV Kl.INl' 
f. 1824, (1. 1S75. 



AuctJST AF Klint 
f. 1813, d. 1878. 



man, född den 24 september 1839 i Stockholm, död i Lands- 
krona den 22 november 1884 och begrafd i därvarande 
kyrkogård. 

Efter sin makes död flyttade Amelie Bergman till Stock- 
holm och tjänstgjorde som amanuens vid Nordiska museet 
från 1892 till 1902. 

2. Elin Hermina, född den 29 januari 1859 å Hända, död 
å Tuna på Svartsjölandet den 10 november 1862 och be- 
grafd i Adelsö kyrkogård. 

3. Carl Gustaf Herman, född den 24 oktober 1863 på 
Hamora, tjänsteman vid Landskrona — Hälsingborgs järn- 
vägar. Gift den 25 februari 1900 med Minna Augusta Char- 
lotte Dominick, född den 8 mars 1874 i Landskrona, dot- 
ter till handlanden Moritz Dominick och Maria Fellstedt. 
Carl och Minna af Klint äga och bebo villa Klintebo i 
Landskrona. 

4. Hedvig Charlotta Mathilda, född den 9 februari 1868 
i Landskrona, tjänstgjort som amanuens vid Nordiska mu- 
seet från 1892 till 1899, därefter på fru Thyra Grafströms 
textilateljé i Stockholm. 

5. Axel Erik Vilhelm, född den 18 januari 1873 i Lands- 
krona, död den 24 november 1875 och begrafd i därvarande 
kyrkogård. 

XV. Hilma Josephina Augusta, det yngsta af Gustaf och 
Kerstin af Klints barn, föddes på Hamora den 27 januari 
1827 och döptes den 4 februari. Närvarande faddrar; kor- 
netten vid Lifregementets dragonkår friherre C. Fr, Sylvan- 
der, magister Kock, herr Hans Björner, fru Fredrika A)(/"al- 
löf, född Undén, mamsell Charlotte L. Bergstedt, mamsell 
Brita M. Björner. Hilma af Klint äger och bebor än i dag 
sina morföräldrars och föräldrars gamla hem, det minnes- 
rika Hamora. Af femton syskon, som där lekte sin barn- 
doms lekar, återstå nu endast de båda systrarna Ebba Bäck 
och Hilma af Klint, de mest värdiga representanter af gam- 
maldags tro och heder. 

Innan vi lämna den stora familjen på Hamora, måste vi 
bifoga några ord om deras goda vän Sophie Bölmark. År 
1816 kom hon i hemmet som biträde åt amiralinnan af 

— i6i — 



Klint. Under en tidrymd af 69 år ägnade hon dess både 
gamla och unga medlemmar den mest trofasta vänskap, 
hvilken å deras sida lika varmt besvarades. Hon afled 
därstädes 1875. 

Vi fortsätta nu med Erik och Charlotte af Klints, född 
Gyllenstam, öfriga barn. 

III. 

1772 september 15 föddes dottern Lovisa Ulrica, döpt 
den 17. »Dopvittnen: Professorn Herr Carl G. Bergström, 
Amiralitespastorn Herr Magister Magn. M. Strandmark, 
Kadetten Herr Carl Fr. Åberg, Fru Majorskan Mittler, Fru 
Kasseurskan Botin och Mademoiselle Anna Brita Lång.» Lo- 
visa af Klint afled ogift på Gottland den 13 april 1820. 

IV. 

1773 december 3 föddes dottern Charlotte Elisabeth, 
döpt den 5. »Dopvittnen; Amiralen Baronen Herr Nils Psi- 
landerskjöld, Öfversten "Wälbome Herr Fr. "Wagenfelt, Kap- 
tenen Högwälborne Grefve Claes Sparre af Söfdeborg, Hög- 
wälborna Fru Grefvinnan Regina "Wrangel, född Sparre af 
Söfdeborg, "Wälboma Fru Öfverstelöjtnantskan Katharina 
Elisabeth de Berg och Fröken Carolina von Krusenstjema.» 

Som vi förut erfarit, blef Charlotte af Klint 1793 säll- 
skapsdam åt grefvinnan Sparre på Tosterup och gifte sig 
därstädes den 20 januari 1820 med lagman Gustaf Billberg. 
Som en liten profbit af ett fästmansbref från den tiden bi- 
foga vi här några rader ur ett från lagman Billberg till 
hans fästmö: 

»Min nådigaste och Älskade Charlotte! Jag tackar ödmju- 
kast för Gårdagen och önskar uppricktigt at min Lilla nå- 
diga fästemö i Dag måtte befinna Sig väl till hugnad för 
mig. Om min Lilla Nådiga hade tid skicka mig» . , . det 
var diverse affärspapper; och så slutar den nådige fäst- 
mannen sålunda: »Min vördnad till herr Generalen och fru 
Grefvinnan utbedes och är det med största respect och 

— 162 — 



hjertelig tillgifvenhet som jag all min tid skall finnas Min 
älskade Charlottes ödmjukaste trogne vän och tjenare Gust. 
Billberg. Hammenhög den 31 Aug, 1819. > 

Under femton år voro Charlotte Billberg och hennes make 
bosatta på hans boställe Hammenhög i Skåne och han afled 
därstädes den 14 oktober 1835. På sin makes grafmonu- 
ment lät Charlotte Billberg rista följande: 

»Gustaf Billberg 
Lagman och Häradshöfding öfver Ingelstad, Jerrestad, Lju- 
nits och Herrestad häraders Domsaga. Född 1767 ^7i2 i 
Nöbbelöfs Prestgård vid Ystad och död 1835 ^V^o ^ Ham- 
menhögs Boställe, 

Hvilar här i Frid 
efter redligen fullgjordt kall och väl fuUbordadt lopp. Hit 
följde honom Vänskapen, Högaktningen, Tacksamheten, och 
länge blifver Hans namn i Åminnelse, det skall läsas på 
Hans fordna Boning som han med egen bekostnad upp- 
byggt och det skall höras af vindarna hviskas i den unga 
plantering Han där till prydnad låtit uppdraga. Men öm- 
mast talar dock Hans Minne i den Hulda — Trogna Ma- 
kans bröst som äfven för efterverlden förtjenar att här 
nämnas 

Charlotte af Klint 

ristadt af en Vän 
O. B. Roth.» 

Efter sin makes död flyttade Charlotte Billberg till Karls- 
krona och afled därstädes den 9 februari 1848. 



V, 

1774 december 28 föddes sonen Carl, döpt den 30. »Dop- 
vittnen: Kontre Amiralen Högwälborne Herr Carl G. Grubbe, 
Öfverstelöjtnanten Herr Hans And. Holdtz, Majoren ^)C^äl- 
borne Herr David Anckarloo, Kaptenen Högwälborne Gref- 
ven Herr H, F, "Wachtmeister af Johannishus, Högwälborna 

- i63 - 



Fru Grefvinnan Beate Sophie von Gertten, född Sparre af 
Söfdeborg, Fru Öfverstelöjtnantskan B. S. Stahre, född Haus- 
wolff, Fru Löjtnantskan Christina Pettersson, född Åberg, 
Fröken Petronella Elisabeth Psilanderskjöld.» 

Carl blef skeppsgosse 1783, volontärkadett i Karlskrona 
1784, kadett vid kadettkåren 1786, fänrik vid amiralitetet 1788, 
löjtnant därstädes 1793, förste adjutant på eskadern under 
konteramiralen baron M. D. Palmqvist 1801, likaledes hos 
konteramiralen baron O. R, Cederström 1802, kapten 1803, 
riddare af Svärdsorden, öfverstelöjtnant i örlogsflottan och 
generalstaben, öfverste vid nyssnämnda flotta 1821, konter- 
amiral 1823, kommendör af förstnämnda orden 1824, t. f. 
kommendant i Karlskrona, hedersledamot af K. krigsveten- 
skapsakademien 1825, afdelningschef samt konungens tjänst- 
görande generaladjutant för flottan 1827, kommendör med 
stora korset af förutnämnda orden 1837, t. f. chef för all- 
männa vattenbyggnader 1840. 

Innan vi fortsätta Carl af Klints historia, vilja vi i förbi- 
gående nämna några ord om den 1840 af skaffade general- 
adjutantsbefattningen vid flottan. 

»Regeringsärendena rörande flottan föredrogos i stats- 
rådet af den för både armén och flottan gemensamma stats- 
sekreteraren för krigsärendena, men flottans kommandomål 
hade sin särskilda föredragande i generaladjutanten för 
flottan, konungens rådgifvare i de kommandomål som rörde 
sjöförsvaret. Instruktion för honom utfärdades den 27 
mars 1809. Kvartalsförslag såväl öfver flottans personal 
som öfver fartygens tillstånd skulle vid h varje kvartals 
slut insändas från stationerna till generaladjutanten, som 
hade att däröfver upprätta ett generellt förslag. Vid hvarje 
månads slut skulle generaladjutanten erhålla rapport om 
förrättade arbeten vid hvarje station jämte ett kassaför- 
slag, summariskt utvisande huru mycket penningar till 
stationerna eller utevarande flottor den tilländalupna må- 
naden ankommit på särskilda anslagstitlar, huru mycket 
däraf under månaden på hvarje titel utgifvits och hvad 
till nästa månad fanns i behåll. Generaladjutanter för 
flottan under detta tidskifte voro: friherre Viktor von 

— 164 — 



Stedingk 1809—1812, friherre Henrik Johan Nauckhoff 1812 
— 1813, grefve Johan af Puke 1813—1815, grefve Olof Ru- 
dolf Cederström 1815 — 1823, grefve Claes August Cronstedt 
1823—1827 och konteramiral Carl af Klint från 1827—1840, 

Vid den förändrade organisation statsrådet erhöll 1840, 
afskaffades såväl generaladjutantsbefattningen som stats- 
sekreterarämbetet och den nye chefen för sjöförsvars- 
departementet öfvertog den förra befattningen i dess hel- 
het samt den senare i hvad som rörde flottans ärenden. ^> 

Redan som en pilt om nio år började Carl af Klint att 
vara med om sjöexpeditionerna och vid ännu ej fyllda 
fjorton år blef det hans lott att draga med ut i konung 
Gustaf III:s krig emot Ryssland och deltaga i sjödrabb- 
ningama vid Högland, Öland, Reval, Kronstadt och Viborg- 
ska gatloppet. Det var efter det förstnämnda sjöslaget 
som han erhöll sin första officersfullmakt. 

Det var en ypperlig skola som de unga sjömansämnena 
då fostrades uti. Flottan har väl knappast någonsin på 
en gång haft så många framstående förmågor som just un- 
der de ofvannämnda krigsåren, och som Carl af Klint ofta 
beordrades som adjutant hos än den ene och än den andre 
af dessa stormän, blef han i tillfälle på nära håll inhämta 
de lärdomar i sjömansyrket, som han med hela sin själ 
eftersträfvade och som framdeles kommo honom till så 
stor nytta. 

Hvad de teoretiska kunskaperna beträffade afbrötos de 
alltför tidigt och blefvo dessa därför ej så grundliga som 
hans äldre broder Gustafs. Som nästan ett barn måste ju 
Carl genomgå krigets allvarsskola och fick först vid mog- 
nare år mera ägna sig åt de bokliga studierna som rörde 
hans vapen. 

Af de bref som ännu finnas i behåll efter honom sluter 
man till att han var en man, som noga satte sig in i alla 
detaljer, vare sig att det rörde det ena eller andra, samt 
att han i allt var rak på saken, ej mångordig, men tydlig 
och bestämd i de order eller föreskrifter som han gaf, och 
ganska skämtsam. 

Under åren 1808 — 9 användes han dels på örlogs- och 

- 165 - 



dels på skärgårdsflottan ocli deltog uti de under detta krig 
levererade bataljerna samt benådades efter affären vid 
Jungfrusund med riddarkorset af K. S. O, Åren 1810—14 
kommenderades han såsom chef på åtskilliga linjeskepp 
och fregatter till bevakande af svenska handeln och under 
kriget emot Norge var han chef på chefsskeppet fregatten 
Galathéa samt bevistade intagandet af Fredriksstad. Af 
de officerare som stått under Carl af Klints befäl på Gala- 
théa 1814, erhöll han som minne och uttryck af deras vän- 
skap en dyrbar ropare af silfver. 

Hans äldre broder vice amiral Gustaf af Klint skrifver 
om honom efter kriget det ofvannämnda året följande: 

»Den utmärkta vänskap som min broder Carl alltid vi- 
sade mig var äfven estimabel igenom det sätt hvaruti han 
i tjänsten emottog mina befallningar. Han föregick med 
ett värdigt efterdöme af den militära subordinationen och 
aldrig syntes något tecken under tjänstgöringen att vi å 
någondera sidan stödjade våra handlingar med släktskapens 
anspråk. Det var endast oss emellan som vi voro bröder 
och kunde öfverlämna oss åt vänskapens ömma njutning 
och förtrolighet.» 

Under sin tjänstetid till 1820 gjorde Carl af Klint ej 
mindre än trettio sjökommenderingar, däraf elfva som chef. 
Som ett bevis på konung Carl XIV Johans tillfredsställelse 
öfver det sätt hvarpå Carl af Klint 1820 utförde en honom 
anförtrodd sjökadetts-exercisexpedition kan nämnas, att han 
därför af konungen erhöll ett hederssvärd med högstden- 
sammes namnchiffer. 

Efter att hafva genomgått alla graderna uti kungl. flot- 
tan utnämndes Carl 1823 till konteramiral, samma år blef 
han tillförordnad kommendant vid flottans hufvudstation 
i Karlskrona, hvilken befattning han innehade till 1827, 
då han förordnades till tjänstgörande generaladjutant för 
flottan, motsvarande nutidens sjöminister och chef för 
första afdelningen af det kort förut ånyo inrättade stor- 
amiralsämbetet, och 1837 förordnades han att äfven vara 
chef för tredje afdelningen af samma ämbete och utnämn- 
des tillika till kommendör med stora korset af Kungl. 

.- i66 — 



Svärdsorden. Dessa förtroendeposter bibehöll han till 1840, 
då storamiralsämbetet omorganiserades och han vid detta 
tillfälle utnämndes som t. f. chef för allmänna vatten- 
byggnader inom riket. För öfrigt var han ledamot af 
flera kommittéer, nedsatta i och för utarbetande af reg- 
lementen för den seglande flottan, af telegraf- och signal- 
bref m. m. Det säges om Carl af Klint, »att han hade 
som högre tjänsteman mera våra förfäders redbara dygder 
och förtjänster, än de egenskaper, som kvalificerade hans 
tids statsmän. Med en brinnande kärlek för sin konung 
och sitt fädernesland, sökte han vid alla tillfällen befrämja 
deras oskiljaktiga väl, utan politiska beräkningar, men med 
det strängt rätta till oeftergiflig ledare.» Om han öfver- 
gick till någon af de politiska åsikter, som under den se- 
nare delen af hans lefnad hade åstadkommit stora föränd- 
ringar uti andra länders inre förhållanden och hvilka äfven 
började göra sig gällande inom Sverige, skedde detta först 
långsamt och efter det mognaste betänkande, och med ett 
ädelt misstroende till sitt eget omdöme böjde han sig ofta 
med smärta för detta nya, till hvilket han hyste så föga 
förtroende. Men aldrig förfäktade han en sak med intri- 
gens vapen, därtill var han alltför ridderlig i sin upp- 
fattning. 

»Min muntre broder Carl» kallar vice amiral Gustaf af 
Klint honom i sina anteckningar. En starkare hälsa, mindre 
ekonomiska bekymmer, ett af naturen gladare lynne och 
en angenämare tjänstgöring gjorde hans lif lättare och sorg- 
friare än Gustafs, hvilken från ungdomsåren måste sträfva 
sig till det oberoende han på äldre dagar kom till. 

Som sjöman var Carl af Klint ett sällsynt exempel för 
kamrater och underlydande. Oeftergiflig i egna plikters 
uppfyllande, var han det äfven i sin fordran på andra, 
och dessas plikttrohet väckte och stärkte han icke allenast 
genom det allvar och den stränghet han städse iakttog i 
tjänsten utan äfven och kanhända mera genom den kärlek 
han genom sin redbarhet och godhet tillvann, ja man kan 
gärna säga tilltvang sig — ty äfven sådana egenskaper 
hafva öfver känslorna en oemotståndligt befallande kraft. 

— 167 ~ 



Den betydande ställning i samhället som han intog gjorde 
att mycket främmande och resande utlänningar emottogos 
i det gästfria hemmet; men för »kalas», såsom middagar 
och supéer på den tiden benämndes, hade han en utpräg- 
lad fasa. Måste emellertid sådana gifvas, fick ingenting 
fattas och allt som serverades skulle vara af bästa sort, 
och han var vid sådana tillfällen den mest älskvärde och 
förekommande värd, som genom sina skämtsamma infall 
försatte sina gäster i godt lynne. 

Carl af Klints bref till sina barn, hvaraf flera ännu fin- 
nas i behåll, äro likaså mycket den jämnårige vännens, som 
den allvarlige, för deras väl ömmande faderns och deras 
till honom andas den innerligaste önskan att göra hvad rätt 
är och hvad som kan glädja honom. Så t. ex. slutar bar- 
nens små bref med: »Bättre nästa gång lofvar pappas Otto.» 
Och sedan när sönerna blifva män i staten, huru vördsamt 
vädja de ej till hans mognare omdöme och erfarenhet, be- 
rätta sina planer och önskningar och röja ett förtroende, 
som är sällsynt för en tid då respekten för föräldrarna 
spelade en så stor roll inom familjerna. 

Den 22 januari 1813 gifte Carl af Klint sig med Hedvig 
Susanna Kihlgren och den 19 juli 1840 af somnade han i 
Stockholm och hans stoft hvilar i flottans kyrkogård å 
galärvar f vet. 

Genast efter faderns död gingo hans båda unga söner 
Erik och Otto upp till slottet för att personligen under- 
rätta konung Carl XIV Johan om deras faders bortgång. 
Konungen emottog dem mycket vänligt och läggande sina 
händer på deras axlar, yttrade han följande: »Ni ha för- 
lorat er far, jag har förlorat en vän, och fäderneslandet 
en ädel medborgare, vi hafva gjort en stor förlust alla- 
samman.» På äldre dagar, när samtalet föll på denna 
händelse brukade bröderna säga därom: »Med dessa ord 
fångade Carl Johan våra hjärtan och band oss med kär- 
lekens makt för alltid vid sin dynasti.» 



— i68 — 







Erik Magnus ak Klint 
f. 1813, d. 1877- 



'Carl af Klint 
f. 1774, il. 1840. 

Hedda Ehnemark 
f. AF Klint 18 i 7, d. 1870. 



Otto af Klint 
f. 1815, d. 1878. 



Carl af Klints maka Hedvig (Hedda) Susanna Kihlgren. 

Bland de många bref och anteckningar som ännu i dag 
finnas i släktens ägo är ett, skrifvet af Hedda af Klints 
fader, det kunskapsrika amiralitetsrådet Magnus Gabriel 
Kihlgren, hvilket bref vi här i sin helhet bifoga och ej sär- 
skildt bitvis för hvar och en som däri är nämnd. 

Amiralitetsrådet Kihlgren var som civil tjänsteman med 
uti konung Gustaf III:s krig emot Ryssland och hans namn 
står under den proklamation som storamiralen 1790 utgaf 
ombord på chefsskeppet Gustaf III. Kihlgren var riddare 
af Nordstjärneorden, hvilket bäst bevisar att han var en i 
det allmänna lifvet bemärkt person, enär ordnar den tiden 
ej utdelades vidare frikostigt åt ofrälse personer. Han 
afled på sin egendom Östra Boråkra i Blekinge den 6 okto- 
ber 1822. 

Det gamla papperet lyder sålunda: ^Ar 1757 den 7 okto- 
ber är jag född uti Skåne och Harlösa socken, min fader 
var probsten öfver Gärds härad Zack. A. Kihlgren född 
1714, död 1791. Min mor Susanna Corin, född 1728, död 
1806. Lefve deras minne i tacksamhet och välsignelse för 
god uppstran och dygdigt efterdcme!! Ar 1767 den 31 
Aug. föddes min k. hustru Maria Christina Gahn i Carlscrona. 
Hennes fader, öfversten och riddaren af Kongl. Svärdsorden 
Axel ^XTolther Gahn född 1727, modern, Hedvig Catharina 
Blidberg född 1742. Måtte hon sent sakna så goda föräldrar!! 
Hon död 1794, han 1798. År 1789 d. 26 April vigdes jag 
vid min älskade hustru, Göre den allsvåldige vårt ägten- 
skap oafbrutet sällt och lycksaligt för tid och evighet!! 
År 1794 den 11 November Kl. 1 föddes vår k. dotter Hed- 
vig Sussanna, fadrar voro öfverste löjtnanten och riddaren 
Gahn, Öfverkommissarien Hoffman, Justitiearien Sam. Kihl- 
gren och fendrichen W. Fredman, Commersrådinnan Jöns- 
son, Öfverstelöjtnantskan Trygg, fröknarne Gahn och Brelin: 
Evige förbarmare! teckna detta Barns namn i Lifsens Bok, 
och låt till hennes timliga och eviga välfärd det aldrig 
derutur varda utplånat.!!! År 1813 den 22 Januari vigdes 
ofvannämda vår k. dotter Hedda Sussanna med sin man 

— 169 — 



Majoren vid Amiralitetet Adjutanten och Riddaren af Kongl. 
Svärdsorden Carl af Klint. Måtte det vara skedt till Guds 
ära och deras inbördes timliga och eviga lycksalighet!!! 
År 1813 den 31 october kl. y, 2 på dagen framkom till 
lifvet min k. mågs son Eric Magnus kallad. Barmhertige, 
allgode Gud Välsigna denna pilt till goda föräldrars glädje. 
Faddrar voro morföräldrar fader och mödemeslägt. Ar 
1815, den 22 october kl, 8 om morgonen föddes min k, 
mågs och dotters 2:dra sohn Samuel Otto Gustaf kallad. 
Göre Herran Nåd med detta Barn för tid och Evighet, 
faddrar voro Hans Exellens Gen, -amiralen Grefve J, af 
Puke, Dess Grefvinna, Varfs Amiral: P. G. Lagerstråle, 
Landshöfdingskan S, C, af Brinckman, född Kåhre, Öfver- 
ste C, P. U. von Schantz, Amiralinnan M. C. af Trolle, f. 
af Trolle, Öfverste Löjtn, O. G, Nordenskiöld, Hofjägmä- 
stare Jonas Humble m, fl. År 1817 den 10 Aug, kl, ^j^ 3 
e. m. föddes min k, Mågs och Dotters Dotter, kallad i det 
H. Dopet Hedvig Maria Charlotta (Hedda), faddrar voro 
Öfverfältläkare Faxe, Barnets Mormoder, Morfar jemte 
Justitiearien S. Kihlgren. Helige Gud late detta Barn up- 
växa i Dygd och Gudsfrugtan och med ära bära de namn 
efter hvilka hon blifvit upkallad, nmn. mor, mormor och 
farmor!!!» 

Hedda af Klint, född Kihlgren, var en mycket sympatisk 
natur, begåfvad med ett godt hufvud och dito hjärta och 
ganska humoristiskt anlagd, men af en fin och ömtålig 
kroppsbyggnad och under de sista 19 åren af sin lefnad, 
ända sedan hennes enda dotter föddes, för det mesta lig- 
gande på en soffa. Men oaktadt sin klena hälsa, deltog 
hon med det varmaste intresse uti allt som rörde hennes 
hem och framför allt i sina barns uppfostran, hvilken hon 
följde i de minsta detaljer, äfven när denna skedde långt 
från henne, då sönerna vistades på Karlberg, Rörande 
uttrycker hon i sina bref sin saknad efter dem, på samma 
gång hon säger sig för intet pris i världen ständigt vilja 
hafva dem vid sin sida som »morsgrisar» och såmedelst 
undandraga fäderneslandet de tjänster de genom sin upp- 
fostran till nyttiga människor kunde blifva i stånd att göra det. 

— 170 — 



Som ett litet bevis på den förståndiga sparsamhetsanda 
hvilken ej låter något fattas, men dock som en röd tråd 
löper genom hemmets hela skötsel kan följande tjäna. Är- 
ligen skulle hennes make och söner erhålla tre skjortor 
hvardera. På så sätt fingo de under årens lopp en ansen- 
lig samling linneplagg utan att kostnaden därför var vidare 
kännbar. 

Barnen hade i hemmet mera frihet än den tiden var 
brukligt; de fingo i föräldrarnas närvaro fritt och otvunget 
yttra sig i alla ämnen och behöfde ej vänta tills de blefvo 
tilltalade. Till deras omdömesförmåga vädjade ofta fader 
och moder, ej för att böja sig för de ungas tycken utan 
för att lära dem att noga sätta sig in i förhållandena, 
innan de afgåfvo något omdöme vare sig i det ena eller 
andra fallet. 

Hedda af Klints bortgång kom mycket oväntadt. I följd af 
hennes klena hälsa voro hennes närmaste förtrogna med att 
hon i allmänhet intog en liggande ställning, och detta gjorde 
hon äfven samma dag hon dog. Hennes make vistades i ett 
angränsande rum, men plötsligt ropade hon honom in till 
sig och räckte honom sin hand; och när han bekymrad 
böjde sig ner och betraktade hennes af tärda drag, uppgaf 
hon plötsligt, till hans stora bestörtning, sin anda. 

Hennes svåger, vice amiral Gustaf af Klint, säger i sina 
anteckningar om henne bland annat: »Den 23 maj 1836 
afsomnade i sitt 42 lefnadsår min ädla svägerska, Hedda 
af Klint, hon var af en klen hälsa, men dock alltid mild 
och älskvärd och broder Carl förlorade i henne en dyr- 
bar vän.» 

Hennes stoft hvilar i flottans kyrkogård å galärvarfvet. 

Carl och Hedda af Klints, född Kihlgren, tre barn: 

I. Erik Magnus, född på Östra Boråkra, Nettraby soc- 
ken i Blekinge, den 31 oktober 1813. 

Sedan Erik tillsammans med sin yngre broder Otto först 
fått undervisning i magister Olssens privatskola i Karls- 
krona, blef han kadett vid Karlberg den 1 juli 1828 med 

« 
— 171 — 



n:o 79 samt erhöll 3 jetonger. Korpral 1833, utexaminerad 
samma år den 13 november och utnämnd till fänrik vid 
Andra lifgrenadjärregementet. 

Löjtnant i armén 1840, generalstabsofficer samma år, 
tjänstgjorde i landtförsvarsdepartementets kommandoexpe- 
dition 1840—44, löjtnant vid regementet 1846, adjutant hos 
kronprinsen 1847, kapten i armén 1848, R, D. D, O. s. å., 
t. f. stabschef vid Lifgardesbrigaden s. å,, major i armén 
1850, K. D. D. O. 1852, kapten vid regementet 1853, öfvers- 
telöjtnant i armén och generalstaben s, å., chef för landt- 
försvarsdepartementets kommandoexpedition det ofvan- 
nämnda året och till 1862, ledamot af Kungl. krigsveten- 
skapsakademien 1854, R. S. O. s. å., ledamot i kommittén 
för generalstabens omorganisation 1855, R. S:t O. O. 1856, 
afsked från adjutantsbeställningen 1858, tredje major vid 
regementet och öfverste i armén s, å., andre major vid rege- 
mentet 1860, K. S:t O. O. s, å,, ledamot af kommittén för 
utarbetande af betänkande i åtskilliga landtförsvaret rö- 
rande frågor 1861, öfverstelöjtnant samt öfverste och chef 
för regementet 1862, generalmajor i armén 1864, ordförande 
i kommittén för af gif vande af förslag till nytt tjänstgörings - 
reglemente för armén i hvad angår instruktion för tjänsten 
i fält s. å., deltog i krigsbefälets sammanträde 1865, af- 
reste i särskild beskickning till S:t Petersburg för att å 
h. maj:t konungens vägnar öfvervara storfursten-tronföljaren 
Nikolai begrafning samt till h. k. h. storfursten-tronföljaren 
Alexander öfverlämna insignierna till Serafimerorden, R. 
R. S:t St. O. 1 klass och K. S. O. 1865, ledamot af riks- 
dagens första kammare 1866 — 78, ordförande i kommittén 
för utarbetande af förslag till nytt fältförvaltningsregle- 
mente 1870, generalbefälhafvare i första militärdistriktet 
1871. R. Carl XIILs O. 1873, K. m. st. k. S. O. samt leda- 
mot för granskning af förslag till ny härordning s. å., 
generallöjtnant i armén 1875. 

När Erik af Klint utnämndes till generallöjtnant erhöll 
han från Konung Oscar II ett handbref, hvilket vi taga oss 
dristigheten här återgifva såsom ett prof på den vänskap 
Konungen visade honom: 



»IS^Vs^S. Käre Klint. Jag glömde verkligen i går e. m. 
att sända dig två ord för att meddela dig hvad i afton 
kommer i Posttidningen, nämligen din utnämning till gene- 
rallöjtnant Mottag detta rättmätiga bevis af mitt förtro- 
ende och mitt erkännande af den aktning och tillgifvenhet 
du af armén likasom af dess högste Befälhafvare genom 
mångårig och rik erfarenhet dig förvärfvat. Med sann 
vänskap Oscar.» 

Som gosse lutade Erik mycket åt det prästerliga kallet 
och iklädd mormoderns svarta sidenförkläde, stående på 
trappan till vinden på Boråkra, predikade han så väldiga 
att det ofta framlockade tårar hos husets kjortelklädda be- 
folkning. Alla spådde den lille talaren att biskopshättan 
en gång skulle pryda hans brunlockiga hufvud. Men åren 
gingo och med dem försvunno alla prästerliga låter och 
drömmar om biskopskorset; släktens gamla krigarkynne tog 
ut sin rätt, ungersvennen svor fanan sin tro med gladt 
mod, och den militära banan blef hans hufvudsakliga verk- 
samhetsfält. De yttre konturerna af denna hafva vi redan 
tecknat här ofvan. 

Många voro de förtroendeposter som lämnades till Erik 
af Klint. Han var också en af dessa lyckliga som äga 
förmåga att, om man så får uttrycka sig, taga människorna 
sådana som de äro, och lade aldrig något band på dem 
som voro beroende af honom. Denna hans stora egenskap 
tog sig uttryck i de verser som tillägnades honom 1862 af 
de officerare, hvilka tjänstgjort under hans befäl i Kungl. 
landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition, och äro 
författade af hans kamrat därstädes dåvarande öfverste- 
löjtnanten Fredrik "Wrangel samt upplästes vid afskeds- 
f esten och lyda sålunda: 

»Snart festen är förbi . . . men inom oss 
Dess minne lefva skall i långa tider. 
Likt nedergången sol, hvars milda bloss 
Sin purpur än bland kvällens skyar sprider; 
Ty han som är vår medelpunkt i dag. 
Liksom han varit det de nio åren, 
Än sprider glädje uti vänners lag, 

— 173 — 



Än manar löjet fram igenom tåren. 
Ja! vänners tryggt vi säga, ty om än 
En högre vilja uti hans vi lydde, 
Vi städse sågo huru vänskapen 
Vårt arbete och vår förmåga tydde. 
Det blef ej denna gången sångens lott. 
Den vackra prosans lott det blef att lära 
Hur för de andras fel han »klädde skott». 
Men med de andra delte egen ära, 
Hur, alltid vänfast, ädel, god och mild, 
Han gjorde pliktens börda lätt för alla 
Och hur, från fjäsk och flegma lika skild, 
Han visste både lyda och befalla. 
Men älskvärdheten är dock icke allt. 
Den blir dock föga utan dugligheten, 
Och därföre hans handlingsart och halt 
Jag tolkar ej — I själfva bäst det vet en, 
I som med mig vid randen af vår bål 
Försöken för en stund er saknad glömma, 
Då vi en varm, en trofast afskedsskål 
I botten för den ädles välgång tömma!» 

Framför mig på bordet ligger ett bref, gulnadt af ålder; 
det är i helarksformat och skrifvet med en fin, brådskande 
stil och öfverst på det gamla papperet synes en vy af 
»Kongsgaarden» i Kristiania. Det var Sveriges och Norges 
dåvarande kronprins, sedan konung Carl XV, som en gång 
skref det till sin adjutant Erik Magnus af Klint. »Min he- 
derlige Erik», så lyder dess öfverskrift och slutet: »Din 
tillgifne vän Carl.» Kronprinsen som då stod i begrepp 
att anträda friarresan till Holland, säger i detta bref bland 
annat : 

»Tack för ditt välkomna bref. Jag har ej kunnat skrifva 
förr, emedan jag en 8 dagar varit plågad af tandvärk, 
samt därefter svullet kindben. Nu först är jag fullt con- 
valescent med en tand mindre, men en god portion godt 
lynne i stället. Den 19 ce mois pallrar jag ut till de låga 
länderna, lemnar dessa vackra fjellar och hastar lifvets 
lottospel till mötes. Med oroligt sinne väntar jag att komma 
till Haag, der timlig lycka eller olycka kanske skall afgöras. 
Jag reser troligen öfver Liibeck, men detta är blott supo- 

- 174 — 



sitionsvis ännu . , . Thure Cederström hemkom nyligen med 
Oscar (hertigen af Östergötland), han bad helsa dig. F, 
U. "Wrangel skall jag också helsa ifrån, han har gjort en 
tur till Kongsvinger med Axel och Rutger (Wachtmeister) 
och Henning (Hamilton). De som mig medfölja äro utom 
de tvenne ofvannämda L. Manderström, P. R, Lundberg 
och H, Lövenskiold (min). Du ser på vignetten vår nya 
bostad, vacker, gudomlig genom sin omgifning. Du vore 
kanske så god förskaffa C. L, Dahlfelt detta inneliggande 
bref. Farväl så länge, skrifver du någon gång så är det 
numera (pöste restante Haag). Helsa Sven (Lagerberg), 
Vilhelm (Sandels) och Louis» ("W^rede). 

Man ser här att fursten som hade land och riken, tyckes 
vara fullt ut lika osäker om bruden, som ungersvennen som 
blott äger en koja och ett hjärta att bjuda sitt vana vif. 
Och brefvet, huru talar det icke vännens språk till en vän, 
ej den blifvande konungens till sin undersåte ! 

Erik af Klint tjänstgjorde en tid som adjutant hos då- 
varande öfversten och chefen för generaladjutantsexpeditio- 
nen för armen, sedan generalbefälhafvaren i första militär- 
distriktet Edvard August Peijron, den fine, elegante, spiri- 
tuelle världsmannen, hvilken i följd däraf att han under 
sina första ungdomsår vistades utom Sverige, alltid tänkte 
först på ett utländskt språk, företrädesvis franskan, innan 
han uttryckte sig på svenska. Generalmajor Peijron, som 
afled 1858 var den siste af sin ätt och vid hans begrafning 
i Klara kyrka den 17 september ofvannämnda året krossa- 
des hans adliga sköldemärke af hans vän och forne adju- 
tant, dåvarande öfverste Erik af Klint med dessa ord: 
»Din fläckfria sköld följe dig i din graf». 

Som en gärd af tacksamhet erhöll Erik af Klint af gene- 
ral Peijrons dotter fru Adéle Sparre och hennes make 
kammarherre Sigge Sparre af Rossvik ett stort, mycket 
dyrbart skrifställ af silfver, som i anledning af dess egen- 
domliga form förtjänar omnämnas. Själfva stället före- 
ställer ett stycke obruten mark, på hvilket mörsare och 
kanoner med lock af kanonkulor äro bläckhorn, oblat- och 
sanddosa. På en refflad pelare med kapital hänger likt 

— 175 — 



en frisk lager det af Klintska vapnet med sitt emblem af 
Nordstjärnan lysande öfver en klippa i hafvet, och midt- 
emot denna står en annan pelare, men afbruten, och vid 
dess fot ligger det Peijronska vapnet, tydande på att dess 
dagar äro ändade. I fonden äro krigiska emblem, såsom 
fanor, trumma, gevär, värjor, hillebarder m. m. På fot- 
stycket läsas orden »Vänskap, Minne och Tacksamhet». 
En särdeles väl vald present som minne af en krigare till 
hans vapenbroder. 

Ur Harald "Wieselgrens nekrolog öfver Erik Magnus af 
Klint låna vi följande: »Klint hade som riksdagsmedlem allt- 
ifrån det han nått laga ålder, tid efter annan tagit säte i 
våra riksdagar, ehuru först under den andra riksdag, han 
som expeditionschef bevistade, deltagande i diskussionen 
(1857), och detta endast få gånger, rörande anslagsfrågor å 
4:e hufvudtiteln. Den följande riksdagen är han ännu säll- 
syntare i protokollen. Som regementschef deltog han något 
lifligare i den därpå följande (1862 — 63) då han äfven 
arbetade som ledamot af det utskott, som förberedde önsk- 
ningsmålen till afgörande inom stånden. Den sista stånds- 
riksdagen sågs han ock på sin riddarhusbänk, men yttrade 
sig sällan, ej ens i ståndens lifsfråga. Under dessa år del- 
tog han äfven i arbetena inom den 1861 tillsatta, först 1865 
af slutade kommitté, som fått sig uppdraget att afgifva för- 
slag till landtförsvarets ombildande och förbättring. När 
nu den nya riksdagens båda kamrar första gången sam- 
manträdde var Klint en af första kammarens ledamöter, 
vald af Östergötlands landsting (1867—1875), 1877 vald af 
Älfsborgs landsting, och han insattes af kammaren i det 
särskilda utskott som fick behandla frågor rörande för- 
svarsväsendet. Då sådant utskott ej nedsattes, tillhörde 
dessa frågor gemenligen blott statsutgifternas område, och 
Klint erhöll då sin plats i statsutskottet. Härigenom in- 
fördes han mer och mer i riksdagsarbetet och man kan 
väl påstå, att det först var som vald riksdagsman han gjorde 
skäl för namnet. 

Vårt krigsväsende står fortfarande (obs. 1877) på dag- 
ordningen och är ej lätt att uträkna, huru stort gagn fram- 

— 176 — 



tiden skall få af det arbete militärer och civile, kommitté- 
medlemmar, regeringsledamöter och riksdagsmän hittills 
nedlagt på frågans lösning. Klint ogillade icke 'de fem 
reservanterna' 1871 ; han var af gammalt en indelnings- 
verkets man och trodde ännu under reformens begynnande 
fortgång efter kammarriksdagarnas införande, att den stam, 
vårt indelningsverk erbjöd för de mindre öfvade värnplik- 
tige, kunde jämföras med den, som i andra länder köpes 
med kasernering och längre öfningstid, men 1866 och ännu 
mer 1870 — 71 årens krig öppnade både hans och många 
andras ögon för den dystra sanningen, att äfven vi måste 
köpa våra värnpliktiges krigsduglighet med så stora upp- 
offringar och så lång öfningstid, att bibehållandet af indel- 
ningsverket icke därmed lät förena sig. Klint förordnades 
1873 till ledamot i den kommitté sakkunnige, åt hvilken 
kungl. majestät uppdrog att granska generalstabens förslag 
till ny härordning, och 1874 till ledamot i kommittén för 
uppgörande af förslag till öfvergång från nuvarande här- 
ordning till denna. Det förra kommittéarbetet föranledde 
ett framläggande af härordningsförslag till riksdagen, det 
senare befanns däremot af k. m. olämpligt, hvarför det er- 
sattes med ett annat, som år 1877 blef tillgängligt för riks- 
dagsmän 'ad notitiam'. 

General Klint var inom statsutskottet regeringsförslagens 
trogne och redbare förespråkare, och han vann äfven af 
dessas svurna motståndare bland utskottsmedlemmarna den 
aktning och tillgifvenhet, en ädel personlighet kräfver. 
Som chef var han älskad och högaktad. Klar och tydlig 
i order, vänlig och god i umgängelse med hög och låg, 
lugn och bestämd, lyddes han både punktligt och gärna. 
Det gifves få soldater inom hela Klints generalbefäl, sora 
ej personligen kände Klint och höllo af honom. Hans offi- 
cerare hade hos honom ett hem, och de mötte hans kam- 
ratlika vänlighet med varm tillgifvenhet och en ifver i 
tjänsten som aldrig fruktan skapar. 

Ehuru icke en skapande ande som gör ny insats i ut- 
vecklingen, var Klint en klar ande, som väl och jämt rörde 
sig i och med de befintliga förhållandena och han var ett 

— 177 — 

12 



sant mönster af plikttrogenhet. Ännu på dödsbädden plå- 
gades han af tanken att ej få göra sin plikt nu, då trup- 
perna samlades till arbete, nu då han hade så mycket att 
ordna, att hjälpa, att leda.» 

De båda bröderna Erik och Otto af Klint voro på det 
innerligaste förbundna med hvarandra. Till deras ömse- 
sidiga sorg hade omständigheterna fogat så att de ej, som 
meningen först var, ingingo vid samma regemente; men af- 
ståndet från hvarandra mildrade de genom den täta bref- 
växling som de under hela sin lefnad underhöUo, alltid två 
gånger i veckan, men ej sällan flera. På senare åren af 
deras lefnad fingo de oftare personligen träffas, därför att 
den äldre brodern Erik blef generalbefälhafvare i samma 
militärdistrikt där den yngre Otto var regementschef. 

Den 26 maj 1877 afled i Stockholm Erik Magnus af Klint 
efter ett långvarigt lidande. På dagen ett och ett hälft 
år därefter skattade hans yngre broder åt förgängelsen. 
Erik fick sitt sista hvilorum i flottans kyrkogård å galär- 
varfvet, i samma graf som hans förutgångna föräldrar och 
mormoder. Hof predikanten A. Påhlman, som jordfäste ho- 
nom i Skeppsholmskyrkan yttrade i anledning häraf, >att 
han kom likt ett tröttadt barn, för att efter dagens mödor 
lägga sig till ro vid faders och moders sida». Konung 
Oscar II bevistade personligen hans jordfästning och innan 
Konungen lämnade kyrkan, vände han sig till den aflidnes 
broder öfverste Otto af Klint och sade, visande på den 
blomsterhölj da kistan: »Här hvilar en ädel man.» 

Bland de många minnesord som följde de olika regemen- 
tenas blomstergärd till Erik Magnus af Klints kista, vilja 
vi här bifoga ett par, så talande hvart och ett för sig. De 
första voro från Skånska dragonregementet: 

»Vår kärlek, vår hyllning tag med i din graf. 
Du riddersman hugstor och ärlig. 
Ej Sverige ädlare son åt oss gaf, 
Fosterländsk, vänfast, fäderna värdig.» 

och de sistnämda från generalstaben: 

- 178 - 



»Det är fostbrödralag, 

När du fritt yppar 

För en annan din hug. 

Jag intet värre vet än vankelmod. 

Ej är han vän som blott smicker säger.» 

IL Samuel Otto Gustaf, född på Östra Boråkra den 22 
oktober 1815. Antagen till kadett den 1 juli 1829 med n:o 
77, erhöll 2 jetonger. Gjorde sjöexercisexpeditionen 1832 
med af Chapman, primarie i 4:e klassen 1832, korpral 
1834, primarie i 5:e klassen 1834, utexaminerad den 9 de- 
cember 1834 och utnämnd till underlöjtnant vid Smålands 
grenadjärbataljon. Tjänstgjorde under åren 1839 — 41 som 
adjutant hos chefen för ingenjörkåren, löjtnant 1844, kapten 
1853, major i armén 1859, öfverstelöjtnant och chef för 
Smålands grenadjärbataljon 1870, öfverste i armén 1872, 
öfverste och chef för Kronobergs regemente 1873. Full- 
mäktig vid krigsbefälets sammanträde 1860, 1865, 1870, 1878. 
Ordförande i nämnden för prästerskapets aflöning i Ble- 
kinge 1862 — 64, ledamot i kommittén för utarbetande af 
frågor rörande lindring af båtsmansskyldigheterna 1868. 
R. S, O., K. D. D. O. 2 gr. Otto af Klint var tillbjuden 
majorsbefattningen vid Marinregementet och Kalmar rege- 
mente samt landshöfdingeposterna i Jönköping och Karlstad, 
men ingendera ansåg han sig böra emottaga. 

Konteramiral Carl af Klint önskade mycket att någon af 
hans söner skulle ingått vid flottan, men ingen af dem 
tålde vid en dans med ^girs döttrar, hvarför de måste 
ingå vid armén. 

Vid öfverste Otto af Klints bortgång ägnades honom »ett 
eftermäle» i Smålandsposten af dåvarande auditören vid 
Kronobergs regemente, nuvarande statsrådet Albert Pe- 
terson, och återges detta till en del här, då en dotters 
omdöme öfver en älskad, oförgätlig fader ej kan blifva 
oj äf vigt. 

»Åter har en af samhällets främste män hemburit för- 
gängelsen sin gärd och öppnad graf är redo mottaga det 
rika byte, döden skördat. Chefen för Kungl. Kronobergs 
regemente, riddaren af Kungl. Svärdsorden, kommendören 

— 179 — 



af danska Dannebrogsorden, öfverste Otto af Klint är icke 
mer; honom ägnas den enkla minnesruna sorg och saknad 
ristar öfver en ädel man. Född 1815 af föräldrarna, den 
i svenska flottans historia väl bekante amiral Carl af Klint 
och Hedvig Susanna Kihlgren, bestämdes han redan tidigt 
för den militära banan och erhöll efter slutade studier vid 
19 år sin första officersfullmakt vid Smålands grenadjär- 
bataljon. Som kompanichef förde han under sexton år ett 
af bataljonens kompanier, bland annat under 1854 års 
kommendering till Gottland. Med städse oförminskadt nit 
och varmt intresse för tjänsten förvärfvade han under dessa 
år den djupa inblick i vår bestående arméorganisation och 
den varma kärlek för den svenske indelte soldaten, som 
sedermera alltid som chef utmärkte honom.» (Som vi 
förut nämnt Otto af Klints befordringar i tjänsten, upprepa 
vi dem ej nu.) — »Sådana äro de yttre konturerna af 
öfverste af Klints lefnad, men dessa råmärken för en fram- 
stående mans bana till en af statens högsta förtroende- 
poster äro stumma i fråga om den rika begåfning och de 
upphöjda personliga egenskaper, hvilka gjorde öfverste af 
Klint till en af landets ädlaste söner. 

Från barndomen fostrad i de stränga grundsatser af 
heder och ära, som sedan gammalt utgjort storheten hos 
vår svenska adel, blef han själf en ädling i ordets fullaste 
mening. Strängt allvar, omutlig redbarhet och aldrig svik- 
tande plikttrogenhet voro de största grundtonerna i hans 
upphöjda tänkesätt. Men han visste att med allvaret för- 
ena hänsyn till förhandenvarande förhållanden och det 
hjärtligaste tillmötesgående emot andra. Liksom han aldrig 
sparade sig själf, i hvad han ansåg för sin plikt, fordrade 
han äfven af andra fullt och redbart arbete. Men aldrig 
lade han sten på börda, och kunde han ej bistå att draga 
lasset var han städse redo att vänligt uppmuntra till tåla- 
mod och uthållighet. Aldrig vän af stränga åtgärder, för- 
sökte han, så vidt möjligt, att med lampor ställa till rätta, 
hvad som till äfventyrs kommit i olag och djupt led han, 
då han någon gång såg sig nödsakad till åtgärd som för 
en annan kunde vara tung, och skedde så var han alltid 

— i8o — 



själf tillreds att lindra slagets smärta; ty fram genom allt 
hans tänkande och handlande gick en rik åder af hjärte- 
godhet och älsklighet, som oemotståndligt drog till sig en- 
hvar i hans närhet och som omslöt honom med de var- 
maste sympatier och den uppriktigaste hängifvenhet. 

Såsom chef var han ock älskad som få. Uppburen och 
vördad vid den kår, där han först gjorde sin bana dröjde 
det ej länge, förrän han äfven vid Kronobergs regemente 
förvärfvade sig den mest oskrymtade och allmänna till- 
gifvenhet. Med ögat städse öppet för regementets ära och 
underlydandes väl, var han för regementet och särskildt 
dess officerskår mer än en chef, en verklig vän, hvars rika 
erfarenhet, upplysta omdöme och stora inflytande med 
hjärtlig beredvillighet ställdes till de behöf vandes förfogande. 
Med glädje och tacksamhet mottog han den kärleksfulla 
hyllning som ägnades honom, och ännu på dödsbädden var 
ett af hans senaste ord en hjärtlig hälsning till alla kära 
kamrater, 

I sitt enskilda lif enkel och anspråkslös älskade han, så 
vidt ske kunde, afböja ceremonier. Själf glad och språk- 
sam, värderade han ett godt skämt, men var udden bitter 
mörknade hans blida drag. Gästfri i gammal nordisk stil, 
såg han ej sällan hos sig hela sin officerskår, och många 
äro de angenäma minnen som från sådana stunder dröja 
kvar hos dem hvilka nu sörjande stå kring hans bår. 

Af det bittra i lifvet fick han sin del, den blide mannen. 
Det senaste svåra slaget träffade honom vid hans broders, 
generallöjtnant Erik af Klints, död. Fastade vid hvarandra 
genom blodets och kärlekens ömmaste band, hade dessa 
bröder under hela sin skiftesrika lefnad stått i den lifli- 
gaste beröring, och djupt greps den efterlefvande då för 
ett och ett hälft år sedan den förste gick bort, så djupt 
att det väckte allvarsamma farhågor hos hans närmaste. 
Sedan den dagen låg det ett flor öfver öfverste af Klints 
leende, då det någon gång lockades fram. 

Vid närmaste årsskifte hade han ämnat träda tillbaka 
från sitt ämbete för att efter en verksam lefnad njuta af 
hemmets frid och ro — men döden kom och gaf honom 



grafvens. Och hvile han i frid! Efter honom lefver ett, 
som aldrig dör, domen öfver dödan man. Och sällan har 
väl denna mera enstämmigt lydt: Sent ses hans like.y> 

Den 26 november 1878 afled i Växjö öfverste Otto af 
Klint och hans stoft hvilar i Rappeska familj egraf ven i 
Nettraby i Blekinge. Han gifte sig på Marielund i samma 
socken den 10 september 1846 med Klise Adelaide Do- 
rothea Rappe, född på Vedeby i Augerums socken, Blekinge, 
den 14 juni 1827 och dotter af kammarherren Fritz Vil- 
helm Rappe och Amalia Charlotte Danielsson, Öfverstin- 
nan Elise af Klint är bosatt i Stockholm. 

Vid öfverste Otto af Klints jordfästning i Växjö dom- 
kyrka den 3 december 1878 utdelades å Kronobergs rege- 
mentes officerskårs vägnar nedanstående verser, författade 
af docenten i Lund Hans Henrik Hallbäck: 

»Hvarför mötas med hvarandra 
Kronobergarna i dag? 
Hvadan dessa moln på pannan. 
Dessa dystra anletsdrag? 
Hvarför är kring sorgklädd fana 
Saknads smärta uppenbar? 
Ack, ty döden stäckt hans bana, 
Som af alla älskad var. 

Ej vid hemmets härd allenast 

Kärleks rika gärd han tog; 

Stridde lifvets strid och genast 

Hvarje hjärta till sig drog. 

När hans milda blick du funnit, 

Blicken hvari hjärtat låg. 

Och din vördnad strax han vunnit, 

När hans ädla skick du såg. 

Ej af ättefädrens ära 
Tog han arfvet sorglöst opp. 
Plikt att fylla var hans lära. 
Gagn att göra var hans hopp. 
Ingen tvekan när det gällde 
Fosterlandets höga kraf. 
Så han själf i lifvet ställde 
Minnesvården på sin graf. 



Denna bygd hvarfrån han stammat, 
Smålands jord var honom kär, 
Fädrens dygder som den ammat 
Följde han i spåren här, 
Och soldatens 'Gud bevare' 
Blef ej fras på mening tom, 
Men en bön till att förklara 
Tacksamhetens rikedom. 

Därför nu när handen domnat. 
Hjärtats pulsar upphört slå. 
När vid trofast bröst han somnat, 
Skall han saknas såsom få. 
Ljuda skall det vid hans kista 
Öfver grafvens sorgekrans: 
Flärdfritt, ädelt till det sista. 
Intet sinne var som hans.» 

Otto och Elise af Klints, född Rappe, sex barn: 

1. Adelaide, född den 9 juli 1847 på Östra Boråkra, 
Nettraby socken i Blekinge, Gift den 21 november 1882 i 
Växjö med Carl Fredrik Alfred Nauckhoff, i hans andra 
gifte, född på Åsby, Rytterne socken i Västmanland, den 
24 februari 1832, Student 1850, underlöjtnant vid Andra 
lifgardet den 22 januari 1852, löjtnant 1855, afsked 1863 
med kaptens n, h, o, v. Bibliotekarie vid Kungl. landt- 
bruksakademien 1890—1902, Biträder sedan den 19 juni 
1885 vid Kungl, biblioteket med katalogiseringen och ord- 
nandet af bref- och porträttsamlingama. R. V. O, Innehar 
Hacksta fideikommiss i Uppland. Stockholm, 

Adelaide Nauckhoff, född af Klint, har dels under signa- 
turen — e — dels under eget namn lämnat uppsatser till 
Idun, Stockholms Dagblad, Minnesblad i anledning af Konung 
Oscar II:s 25-års jubileum 1897 m. m. samt i bokformat »Ett 
femtioårsminne 1854 — 94». 

Barn: 
En dotter (dödfödd) i Uppsala den 27 februari 1884, 

2. Hedvig, född på Östra Boråkra den 1 juli 1848, 
Gift i Karlskrona den 17 november 1869 med Adolf Ivar 
Virgin, född i Karlskrona den 22 november 1844, Virgin 

- 183 - 



antogs till kadett den 1 mars 1860 med n:o 36. Korpral 
1864, utexaminerad den 19 december samma år och ut- 
nämnd till underlöjtnant vid Västgöta regemente, löjtnant 
1874. Ordonnansofficer hos prins Carl 1882. Kapten 1884. 
Kapten vid Svea trängbataljon 1885. R. S. O. 1887. Major 
och chef för Göta trängbataljon 1893, öfverstelöjtnant och 
chef för Vendes trängbataljon 1894, öfverste i armén 1898. 
K. S, O. 2, kl. Landskrona. 

Barn: 

1) Adolf Otto Hjalmar, född i Sköfde den 4 september 
1870. Elev vid Alnarps landtbruksinstitut 1889—90. Ar- 
renderar och bebor Norehoff i Östergötland. Vadstena. 

2) Ivar, född i Sköfde den 29 april 1872. Student 1891, 
elev vid tekniska högskolan i Stockholm 1892, utexaminerad 
från dess fackskola för maskinbyggnadskonst 1895. Ritare 
vid statens järnvägar 1897, underingenjör 1898, verkmästare 
1901. Företagit studieresa med statsanslag 1900 i Tyskland, 
Österrike, Ungern, Frankrike och Schweiz samt 1904 i Nord- 
Amerikas Förenta stater, T. f. byrådirektör vid järnvägs- 
styrelsens maskinbyrå i Stockholm. 

Gift på Mariedal i Västergötland den 14 oktober 1903 
med grefvinnan Elin Sophie Sparre af Söfdeborg, född den 
26 december 1876 på Almnäs gods i ofvannämnda provins, 
dotter till kammarherren, talmannen i riksdagens första 
kammare grefve Gustaf Sparre af Söfdeborg och grefvinnan 
Sophie Sparre af Söfdeborg. 
Son: 
Erik Gustaf Ivar, född i Stockholm den 18 september 1904, 

3) Hedvig Maria Elisabeth, född i Sköfde den 31 juli 
1873, död därstädes den 26 mars 1875 och begrafd i där- 
varande kyrkogård. 

4) Erik, född i Sköfde den 18 maj 1876. Student 1895, 
volontär vid Smålands grenadjärkår samma år, 1897 sergeant 
vid Karlberg med n:o 16, fanjunkare 1898, utexaminerad 
och utnämnd till underlöjtnant vid Smålands grenadjärkår 
samma år. Löjtnant vid Karlskrona grenadjärkår 1902. 

— 184 — 



Elev vid krigshögskolan 1902 — 4. Aflagt gymnastikinstruk- 
törsexamen vid gymnastiska centralinstitutet 1900, gymnas- 
tiklärarexamen vid samma institut 1902. 

Gift i Kronborgs slottskyrka på Seland den 30 augusti 
1902 med Olga Maria Vilhelmina Ewerlöf, född i Lands- 
krona den 29 maj 1880, dotter till öfverste Fritz Ewerlöf 
och Anna Grothooff från Danmark. Stockholm. 

Son: 
Fritz Ivar Kristian, född i Stockholm den 17 juni 1903. 

5) Otto, född i Sköfde den 26 september 1878. Genom- 
gått Schartaus handelsinstitut i Stockholm. Kontorist. 
Påskallavik. 

6) Agnes, född i Stockholm den 8 september 1885, död 
i Landskrona den 7 december 1901 och begrafd i där- 
varande kyrkogård. En ros knappast sprungen ur sin knopp, 
bröts hon af den obeveklige liemannens skarpa hugg inom 
några korta timmar. 

»Hoppet såg den rosen blomma, 
Såg den skönhet som den gaf; 
Nu från rosenlunden tomma 
Ilar minnet till en graf.» 

3. Carl, född på Östra Boråkra den 23 oktober 1849, 
har vid yngre år öfverflyttat till Australien. 

4. Amelie, född på Östra Boråkra den 28 augusti 1851. 
Gift i Växjö den 22 november 1870 med Jakob Otto Lilj en- 
stolpe, född på Hasselås, Stenberga socken i Småland, den 
23 september 1839. L. antogs till kadett den 19 januari 1854 
med n:o 28. Primarie i 3, landtklassen 1857, korpral 1858, 
utexaminerad den 20 december samma år och utnämnd till 
underlöjtnant vid Smålands grenadjärbataljon. Löjtnant 
1870, kapten i bataljonen 1881 och vid 1883, afsked och 
major i armén 1891. R. S. O. Äga och bebo Villa Vik 
vid Eksjö. 

Barn: 
1) Ottonie Sophie Elisabeth, född på Hasselås den 27 
september 1871. Gift i Eksjö på Villa Vik den 15 september 
1898 med Gustaf Alfred Kaijser, född den 10 juli 1872 i 

- i8s - 



Karlstad; student 1891, kadett med n:o 161, underlöjtnant 
vid Älfsborgs regemente 1894, transporterad som under- 
löjtnant vid Vendes trängkår 1896, löjtnant därstädes 1897, 
transporterad som löjtnant till Andra Göta trängkår 1903. 
Landskrona. 

Son: 

Stig Otto Lorentz Gustafsson, född i Landskrona den 16 
januari 1901. 

2) Olga Amelie Augusta, född på Hasselås den 25 juni 
1875. Gift i Eksjö på Villa Vik den 17 juli 1900 med fri- 
herre Otto Johan Vilhelm Löwen, född på Häringe i Söder- 
töm den 7 april 1867, student 1888, volontär samma år och 
sergeant 1889 i Lifregementets grenadjärkår samt kadett 
på Karlberg med n:o 153, utexaminerad och utnämnd till 
underlöjtnant vid ofvannämnda kår den 23 april 1891, 
transporterad till Smålands grenadjärkår 1893, löjtnant 
1895, kapten vid Karlskrona grenadjärkår 1904. Karlskrona. 

Barn: 

Elsa Görel Amelie Ingeborg, född på Villa Vik den 24 
april 1901. 

Carl Axel Otto Vilhelm, född på Villa Vik den 5 sep- 
tember 1902. 

3) Anna Hedvig Elisabeth (Elsa), född på Hasselås den 
22 augusti 1877. Gift i Eksjö kyrka den 14 april 1897 med 
Carl Gabriel Leczinsky, född i Botkyrka den 22 december 
1855, medicine licentiat, bataljonsläkare vid Gottlands in- 
fanteriregemente 1890, transporterad till samma befattning 
vid Upplands regemente 1892, erhöll kaptens rang 1895, 
transporterad till bataljonsläkare vid Andra Svea artilleri- 
regemente 1901. Regementsläkare vid Upplands infanteri- 
regemente 1905. Sedan 1890 praktiserande läkare i Upp- 
sala. Elsa Leczinsky afled i den ofvannämnda staden den 4 
augusti 1897, ännu ej tjugu år gammal. Fager och älsklig 
mera än de flesta, gick hon innan brudkransen ens hunnit 
falna, från mycken kärlek, älskande och älskad, bort. Hennes 
stoft hvilar hägnadt af en vacker björk i Uppsala kyrkogård. 

— i86 — 



5. Ottilia, född på Östra Boråkra den 1 mars 1860, 
död i Stockholm den 29 maj 1905 och begrafd i Nya kyrko- 
gården. 

>Hvad rätt du tänkt, hvad du i kärlek vill, 
Hvad skönt du drömt kan ej af tiden härjas; 
Det är en skörd, som undan honom bärgas, 
Ty den hör evighetens rike till.» 

6. Emmy, född på Östra Boråkra den 24 december 1864, 
gift första gången i Stockholm den 19 augusti 1890 — 95 med 
vice häradshöfdingen friherre Erik Oscar Karlsson Leijon- 
hufvud, född den 28 juli 1863. Andra gången i samma 
stad den 14 november 1903 med Claes Axel "Widstrand, 
född i Stockholm den 26 augusti 1866, student 1884, 
medicine licentiat 1898, marinläkare af andra graden vid 
kungl. flottan. "Widstrand har deltagit i flera sjökommen- 
deringar. Praktiserande läkare i Stockholm sedan 1903. 
Innehar turkiska Medjidieordens 4. klass. 

Hennes dotter i första giftet: 
Kerstin, född i Stockholm den 20 juni 1891. 

III. Hedvig Maria Charlotte (Hedda), enda dottern till 
konteramiral Carl af Klint och Hedvig Susanna Kihlgren, 
föddes på Östra Boråkra den 10 augusti 1817 och gifte sig 
den 7 oktober 1842 i Karlskrona med Carl Magnus Ehne- 
mark, född i Karlshamn den 4 mars 1803. Ehnemark blef 
antagen till kadett den 28 september 1818, erhöll distink- 
tionstecknet och 3 jetonger. Gjorde sjöexpeditionerna 
1819 med »Vänta litet», 1820—21 med Fröja. 2. korpral 
1819 och 1, korpral 1820, utexaminerad den 24 september 
1821 och utnämnd till underlöjtnant vid örlogsflottan, 
sekundlöjtnant vid kungl. majestäts flotta vid regleringen 
och sammanslagningen 1824, premiärlöjtnant 1830, kapten- 
löjtnant 1842, kapten 1846, kommendörkapten 1853, konter- 
amiral och chef för sjöförsvarsdepartementet 1857, afsked 
från sjöförsvarsdepartementet samt befälhaf vande amiral i 
Karlskrona 1862, afsked från den sistnämnda befattningen 
1868, K. m. st. K. S. O., R. D. D. O., R. F. H. L., H. L. 
K. Ö. S., L. k. kr. V. A., fransk Ö. 

- 187 - 



Efter aflagd examen på Karlberg begaf Ehnemark sig, 
då en yngling om endast 18 år, i främmande länders tjänst 
för att vidare utbilda sig i sjömansyrket. Med nord- 
amerikanska briggen Vancouver gick han från Göteborg 
till Filadelfia som lättmatros, på ett annat amerikanskt 
skepp for han som styrman fyra gånger öfver Atlanten och 
som förste styrman på skeppet Cyrus från Boston till Afrika, 
Sydamerika och åter till Boston, hvarefter han i Newyork 
åter tog matroshyra för att återvända till London och af- 
mönstrades därstädes den 23 jan, 1825 och hemkom till 
fäderneslandet. 

Strax efter hemkomsten var det meningen att han som 
styrman skulle föra det svenska linjeskeppet Försiktigheten 
till Kartagena på Sydamerikas norra kust, den riksbekanta 
skeppshandeln eller skeppsskandalen, rättare sagdt, sorglig 
i åminnelse. Men Försiktigheten fick, efter att i tre månader 
ha legat segelfärdig på Karlskrona redd, lyckligtvis port- 
förbud och slapp att dela linjeskeppet Tapperhetens och 
fregatten af Chapmans öde. 

Ehnemark begaf sig åter till England för att ännu vidare 
förkofra sig i sjömansyrket och stannade där till 1827. 
Efter hemkomsten till fäderneslandet 1828 gjorde Ehnemark 
en helt kort expedition med den till kadettfartyg utrustade 
fregatten Euridice, men lämnade snart åter fädernejorden 
och inträdde samma höst som .enseigne vaisseau* uti fransk 
örlogstjänst. Hans rika erfarenhet och skicklighet förstodo 
fransmännen snart att draga nytta af och den unge svenske 
sjöofficeren erhöll den ena kommenderingen efter den andra. 
Bland annat var han med om blockaden af Lissabon 1831. 
Strax därpå förflyttades han till den eskader som under 
befäl af den framstående amiralen och statsmannen baron 
Albin Reine Roussin några dagar senare, genom att helt 
oförmodadt visa sina kanoner i Lissabon, tvang Don Miguel 
att lämna upprättelse åt de i Portugal vistande fransmännen. 
Efter att åter gjort en Medelhafsexpedition, denna på femton 
månader, ombord på ett franskt fartyg afmönstrades Ehne- 
mark i Toulon nyårsdagen 1833 och erhöll några månader 
därefter franska Hederslegionens röda band. 



Då han, efter hemkomsten, första gången förde eget befäl, 
1836, drabbades han af ett oförskylldt olycksöde genom 
kanonbåten Odins strandning på Jutska kusten. Först långt 
efter sedan Ehnemark var död har den egentliga orsaken 
till denna olycka blifvit klargjord och lär den berott på 
missvisning af kompassen, som dagen förut blifvit skurad 
och därvid rubbats i sitt läge. När grundstötningen skedde 
var Ehnemark ej på kommandopallen utan hade lämnat 
befälet åt sin närmaste man, och hade själf gått ner under 
däck. 

Ej mindre än 32 sjömånader till kofferdis och 59 till 
örlogs visade Ehnemarks meritlista 1836 och till åren var 
han då endast 33. Som adjutant i storamiralsämbetet tjänst- 
gjorde Ehnemark åren 1837—40. Han deltog sedan i de 
vanliga sjöexpeditionerna, och från 1847 — 57 var han chef 
för kommandoexpeditionen, hvarefter han det sistnämnda 
året blef statsråd och som vi förut nämnt, slutade han sin 
tjänstemannabana som befälhaf vande amiral i Karlskrona 
1868. 

Ehnemark var en i sitt yrke ovanligt kunnig och mycket 
berest man, men enkel och flärdfri i sitt uppträdande, 
karaktärsfast och orubbligt bestämd uti hvad han ansåg 
vara rätt, ej vän af många vänner, men den han gaf sin 
vänskap kunde lita därpå. En verklig hedersman, slutade 
han sitt skiftesrika lif på sin egendom Agdatorp i Nettraby, 
utan föregående sjukdom, söndagen den 18 januari 1874. 
Hans maka Hedda af Klint hade aflidit i Karlskrona den 
27 augusti 1870. Båda hvila de sida vid sida i Nettraby 
kyrkogård. 

Carl Magnus Ehnemark och hans årsbarn Adolf Printzen- 
sköld inskrefvos samma dag som kadetter på Karlberg. 
Emellan dem knöts från första stunden ett vänskapsförbund 
som varade för lifvet. En dag under en sjöexpedition när 
de båda ynglingarna gingo och sprakade med hvarandra på 
däcket, hörde de en af det högre befälet ombord yttra: 
»De där båda vännerna komma att sluta som amiraler.» 
Obemedlade som de då voro, skämtade de med hvarandra 
öfver den i deras tycke omöjliga spådomens fullbordan. 

— 189 — 



Men åren gingo och när de sedan verkligen uppnådde den 
graden, brukade de allt som oftast påminna hvarandra 
om spådomen som gafs dem som gossar, 

Carl Magnus och Hedda Ehnemarks, född af Klint, fem barn: 

Amiral Ehnemark har själf skrifvit följande om deras 
fem barns födelse o. s. v. och afskrifva vi därför här orda- 
grant hans uppgifter. 

y>År 1843 den 7 Augusti kl, Y2II f- na. föddes vår l:a son 
Carl Erik Magnus, som kristnades af pastor Ringius i Carls- 
krona den 12 s. m. Faddrame voro fru amiralitetsrådinnan 
M, K, Kihlgren, f, Gahn och fru Julie Nordenskjöld, f. Falk- 
man, Gossen dog den 18 Augusti samma år efter några 
dagars sjukdom. 

Ar 1844 Söndagen den 28 Juli kl, 4 e, m. föddes vår 
2:a son Otto, som kristnades af pastor Ringius den 23 
Augusti, faddrarne voro öfverstinnan Anna af Bomeman, 
f. Classon, kommendörkapten S. von Krusenstjerna, prostin- 
nan Ebba Roos, f, af Klint, major H, F, Frick, majorskan 
Ch, Frick, f. Borneman, mamsell Louise Engelhardt, löjtnant 
Otto af Klint, fröken Amelie Anckarsvärd, löjtnant E, J, 
af Klint, mamsell Adolphine Klint. Därjämte voro när- 
varande amiralitetsrådinnan M. K. Kihlgren och lagmanskan 
Ch. Billberg, f, af Klint. Otto insjuknade den 7 Januari 
1850 kl. 3 f, m, i skarlakansfeber som man trodde och 22 
timmar därefter dog han den 8 Januari kl, 1 f. m. af hjärn- 
inflamation. 

År 1846 lördagen den 6 Juni kl. 4 f. m. föddes vår 3:e 
son Erik, han kristnades af pastor Ringius den 30 Juni, 
faddrame voro amiralitetsrådinnan M. K. Kihlgren, kapten- 
löjtnant A. Printzensköld, fru Fr. Braune, f. Falkman, 
kaptenlöjtnant A. Nordenskjöld, fröken Elise Rappe, löjtnant 
Otto af Klint. Därjämte närvarande lagmanskan Ch, Bill- 
berg, prostinnan Ebba Roos och fru Fr, Printzensköld, f, 
Borneman och fru Julie Nordenskjöld, f. Falkman, Erik dog 
efter 3 veckors sjukdom den 28 April 1847 kl. 3 f. m, 

Alla tre dessa äro begrafna i Nettraby kyrkogård. 

— 190 — 



Ar 1848, påskafton lördagen den 22 April kl. Y,^ e. m. 
föddes vår 4:e son Severin i Stockholm, som kristnades af 
kyrkoherden Grönlund den 14 April, Faddrarne voro fru 
M. Lorichs, f. Gahn, kommendör P. G. Hjelm, fru H. K. 
Thulstrup, f. Akrell, major C, F. Coyet, fru Claesson, kapten- 
löjtnant A. Egerström, mamsell Fredrique Lorichs, fröken 
Jeanette Fischerström. Sekundlöjtnant V, B. Söderhjelm, 
löjtnant E. M. af Klint, premierlöjtnant E. V. C. Cramér, 
fröken Augusta Silfversvärd. Därjemte voro närvarande 
amiralitetsrådinnan M, Kihlgren, f, Gahn, öfverstinnan J, F, 
Silfversvärd, f. Dalman, majorskan Laura af Klint, f. Silfver- 
svärd. Severin sjuknade den 31 December 1849 och dog 
den 4 Januari 1850 uti scharlakansfeber och slag. 

Ar 1850 Thorsdagen den 7 November kl. 6 f. m. föddes 
i Stockholm vår dotter Hedvig, hon kristnades af kyrko- 
herden Grönlund den 8 December, Faddrarne voro: amiral- 
innan E. Kreuger, f. Tenger, Statsrådet B. J. E. von Plå- 
ten, fru Annerstedt, kommendören grefve F. M. af Puke, 
fru A. M. Coyet, f. Ramsten, kommendörkapten H. Anner- 
stedt, fru E. Vult von Steyern, f. Tisell, major Fr. Engel- 
hart, fröken Therése Kreuger, sekundlöjtnant Victor af 
Klint, mamsell Ellen Hjelm, löjtnant F, N. Lorichs, fröken 
Julia Coyet, sekundlöjtnanten friherre G. Stackelberg. Dess- 
utom voro närvarande amiralitetsrådinnan M. Kihlgren, f. 
Gahn, friherrinnan C. A. af Puke, f. Stjernstedt, fröken 
Gyllencreutz, kommendörkapten C, F, Coyet, kapten H, V 
Vult von Steyern och major E, M, af Klint,» 

Hedvig Ehnemark gifte sig å Svarta bruk den 1 februari 
1875 med friherre Nils August Gotlieb Leijonhjelm, född i 
Linköping den 1 februari 1845, antagen till kadett den 1 juni 
1859 med n:o 121, L. gjorde sjöexercisexpeditioner 1860 — 64 
med Chapman, ordningsman i 1. klassen 1860 och i musik 
(nedre afdelningen) 1862, ordningsman i musik 1865, korpral 
samma år, utexaminerad den 11 maj 1867 och utnämnd till 
underlöjtnant vid kungl. flottan, löjtnant 1875, afsked 1876 
med tur och befordringsrätt, afsked ur krigstjänsten 1879, 
kapten i flottans reserv och båtsmanskompanichef 1888. 
R. S. O., R. V. O. Äga Vrångö i Nettraby. Karlskrona. 

— 191 — 



Barn: 

1) Maria, född på Agdatorp den 3 november 1877. 

2) Augusta, född på Agdatorp den 11 juli 1881, sjuk- 
sköterska, Röda korset, Stockholm. 

3 Gerhard Augustinsson, född på Agdatorp den 29 au- 
gusti 1882, student, elev vid Alnarps landtbruksinstitut. 

Innan vi lämna amiral Carl af Klints släktgren kunna 
vi ej underlåta äfven bifoga några rader om hans svär- 
moder, den originella amiralitetsrådinnan Maria Kristina 
Kihlgren, född Gahn. Hennes födelseår hafva vi förut 
uppgifvit efter den af hennes make efterlämnade förteck- 
ningen. 

Hon var en ovanligt bestämd och vis fru som, när corps- 
de logis'et på deras egendom Östra Boråkra byggdes, visade 
stor praktisk begåfning men också hvem som makten hade. 
På den tiden funnos inga arkitekter som hedrade lands- 
orten, utan i allmänhet var hvar och en sin egen bygg- 
mästare. Rummen på Boråkra byggdes ovanligt både stora 
och höga och mycket bekvämt inrättades allt som hörde 
till husmodems gebit; men hennes make måste genom- 
vandra fem sex stora rum, som om vintern i allmänhet voro 
oeldade, innan han i hennes stora garderob fick hämta sina 
kläder. Detta gaf honom anledning att en gång i ett kri- 
tiskt ögonblick skriftligen skicka dessa visserligen litet vul- 
gära men ganska betecknande ord till sin hulda maka: 
Mannen stackars satan lämnas bar på gatan.» 

Amiralitetsrådet Kihlgren afled på Boråkra den 6 okto- 
ber 1822 och begrofs i Nettraby kyrkogård, och som hans 
maka öfverlefde honom i jämnt trettio år hade hon godt 
tillfälle att regera efter sitt eget sinne, hvilket hon ej heller 
försummade. 

Redbar och ordningsälskande till ytterlighet men ej öm- 
sint hvarken emot sig själf eller andra, och omgifven af 
en stab af en x. sällskapsmamsell» och sju pigor inomhus, 
regerade hon såväl öfver dessa som gårdens öfriga pigor 
och drängar med järnspira. Att någon opponerade sig kom 
aldrig i fråga, därtill kände de för väl till hennes handlag. 

— 192 — 



Med barsk stämma sade hon om någon missförstod hen- 
nes befallning: >Jag får skämmas för dig på min döda 
mull.» Detta gaf hennes sällskapsmamsell en dag anled- 
ning svara: »Goa amiralitetsrådinnan, det behöfs visst ej, 
för jag skall säga att på mig har intet godt bitit.» Hennes 
hem var ett mönsterhus som togs till exempel för både 
ung och gammal. 

Ordspråket säger »att för barnbarnen växer intet ris», 
men det fick hennes dotterson Otto af Klint mera än en 
gång erfara motsatsen af. Som ett exempel härpå kan an- 
föras följande. En dag då Otto var en liten parfvel om sju 
eller åtta år, hade han plockat sin mössa full med krusbär 
ur mormors stora trädgård på Boråkra, för att därmed 
traktera en liten lekkamrat bland statbamen och när han 
så kom rusande med sin skatt i famnen, bar det sig ej 
bättre än att han mötte mormor, som den dagen ej var 
vid sitt blidaste solskenslynne. I största hast, utan att säga 
ett enda ord, ryckte hon mössan ifrån honom, gaf honom 
en bastant örfil och så fick han hela den stekheta sommar- 
dagen spatsera utan mössa, sig själf till straff och andra 
till varnagel. 

En fanns dock som hon från hans första dag till dess 
hon själf lade ihop sina ögon hade idel solljusa leenden 
för. och hyllade på alla sätt. Det var hennes äldste dotter- 
son Erik Magnus. Huru mycket de andra båda barnen, 
Otto och Hedda, än försökte vara »mormor i lag» så hjälpte 
det ej, Erik var och förblef »£uUbarnet», men aldrig begag- 
nade han sig däraf. 

Landtbruket gjorde henne ofta mycket bekymmer och så 
vår Herres väderlek, som hon dessutom ej kunde få styra 
som det syntes bäst skulle bära sig för henne. Hon bru- 
kade åka i en stor karet efter spann, eller »i spännet», som 
det lika ofta benämndes af folket. Men så kom »f rosen» 
(frossan) som pinade ung och gammal från omkring 1820- 
talet till långt fram på 1850-talet, och då bar det sig ej 
bättre än att hon måste afstå från spännet, ty hon hade 
ingen som kunde köra det. För sin blida dotter och måg 
amiral Carl af Klint beklagade hon sig ofta öfver alla de 

— 193 — 

13 



ekonomiska förluster som hon fick göra för den svåra sjuk- 
ligheten bland folket på Boråkra, och ej minst däröfver 
att hon i följd häraf måste åka i kalesch med en häst i 
stället för att åka efter sitt stånd och sina villkor med tre 
hästar, och dessutom att hon var ensam och frånfallen här 
i världen. Hennes måg som väl kände till kära svärmor, 
lät hennes sorgkväden flöda, väl vetande att det hörde till 
hennes diet att jämra sig och att hon älskade sitt eget en- 
välde mera än andras råd och dåd. 

I början af 1840-talet öfverlämnade hon sin egendom 
Boråkra i arrende till sin dotterson dåvarande löjtnant 
Otto af Klint och flyttade själf till Stockholm, där hon för 
att slippa från alla hushållsbekymmer inackorderade sig hos 
Ehnemarks, Men egen in i det sista medtog hon, fastän hon 
gick till deras bord, själf till måltiderna ett stycke bröd, för 
att såmedelst bokstafligen känna att hon åt sitt eget bröd. 

Den 1 juni 1852 afsomnade hon i Stockholm nära 85 år 
gammal och begrofs i samma graf som sin måg och dotter, 
på galärvarfvet. Hon hade fått öfverlefva sin make, dotter, 
måg och fyra barnbarnsbarn. 

Efter amiralitetsrådinnan Kihlgrens död tillföll hennes 
egendom Östra Boråkra dels genom arf och dels medelst 
köp hennes yngste dotterson den ofvannämnde Otto af Klint. 
Gården var redan 1763, eller kanske förut till och med 
i släktens ägo och tillhörde justitieborgmästare Blidberg, 
hvars dotter Hedvig Katharina var i hans andra gifte för- 
enad med öfversten vid amiralitetet Axel "NlColther Gahn af 
den urgamla adliga ätten Colquhoun från Dumbarshire i 
Skottland. Släkten kom öfver till Sverige 1572 och nam- 
net förvandlades med åren till Gahn. Boråkra tillföll dessa 
makars enda barn amiralitetsrådinnan M. K. Kihlgren och 
efter hennes dotterson Otto af Klints död sålde hans änka 
och barn 1880 det gamla vackra herresätet till öfverstelöjt- 
nant Thomas Nyström. 

VI. 

1776 maj 13 föddes sonen Fredrik, döpt den 15. >Dop- 
vittnen: Kaptenen Högv/älborne Herr Erik Ruuth, Kaptenen 

— 194 — 



"Wälborne Herr Carl "Weidenhielm, Löjtnanten Wälborne Herr 
Gustaf Casten Feif, Öfverstinnan Högwälborna Fru Anna 
Magdalena Cederström, f. Sparre af Söfdeborg, Kaptenskan 
"Wälborna Fru Eva Brolin, född Spalding, och Fröken Fred- 
rika Amalia Tornqvist.» Fredrik var den tredje i ordningen 
af Erik och Charlotte af Klints söner. 

I anteckningarna öfver hans fader hafva vi redan erfarit 
att han liksom sina båda äldre bröder Gustaf och Carl 
var med i konung Gustaf III:s krig emot Ryssland och att 
han personligen af konungen 1790 nämndes till fänrik. Vid 
amiral F. V. Leijonanckers kofferdibåtsmanskompani blef 
han kadett 1785 och vid kadettkåren 1789 och löjtnant vid 
amiralitetet 1801. 

Ända sedan 1796 då han jämte sin broder Carl gick ner 
sig på isen eller rättare fick vada i ismörja vid Skäggenäs 
i Kalmar län, hade Fredrik aldrig någon hälsodag utan 
var natt och dag sjuk och plågad. Först den 26 augusti 
1829, på Visborgs kungsladugård, förlossades han från 33 
års lidande. Han var en ovanligt allvarlig och gudfruk- 
tig man. 

VII. 

1777 juli 30 föddes dottern Johanna Maria (Jeanette) 
döpt den 31 s. m. »Dopvittnen: Öfverstelöjtnanten Herr 
Mathias Stahre, Kaptenen Herr Hans Martin Koch, Fru 
Justitiarskan Johanna Sundvall, Fröken Laurentia Christina 
Gyllenstam. » 

Jeanette af led ogift på Gottland den 2 februari 1841. På 
den ena plåten å hennes kista läto hennes syskon inrista 
följande efter hennes namn, födelse- och dödsår: >: Oskrym- 
tad Vördnad för Religionen, flärdfritt sinne, öm tillgifven- 
het för syskon och anförvanter, verkade en enkel och an- 
språkslös lefnad i den stilla husliga krets der hennes dagar 
lugnt framflöto. Sörjd af 3 Bröder och 3 Systrar» och på 
den andra plåten: »Saliga äro de döda, som i Herranom 
dö härefter; Ja Anden säger, att de skola hvila sig från 
sitt arbete ty deras gerningar följa dem efter.» Upp. B. 
14: 13. 

— 195 — 



VIII. 

1778 aug. 12 föddes sonen Jonas, döpt den 14 s. m. >Dop- 
vittnen: Öfverste Tygmästaren Herr Pet. Fredr. Dahlstedt, 
Konduktören Herr C. F. Sundvall, Fru Justitiarskan Johanna 
Sundvall och Mademoiselle Brita Ulrika Sundvall,» 

Jonas, uppkallad efter sin morfader öfverste Jonas Gyl- 
lenstam, blef skeppsgosse 1786, kadett vid kadettkåren 
1789, ombord på chefsskeppet Gustaf III nämnd af konun- 
gen med samma namn 1790 jämte sin äldre broder Fredrik 
till fänrik, löjtnant 1801. Deltog i kriget emot Norge 1814 
som löjtnant ombord på skeppet Äran. Kapten vid örlogs- 
flottan. 

Han gifte sig 1823 med Edla Hoffman, född i Stenkumla 
socken på Gottland den 26 november 1795, dotter till kyrko- 
herden teologie doktorn Johan Hoffman och Dorothea Elisa- 
beth Rundberg. Dessa makar voro bosatta på Stehlor på Gott- 
land och började sitt äktenskap under mycket anspråkslösa 
förhållanden. Jonas hade ej tillfälle gifva sin blif vande maka 
mera än 12 Rdr bco att köpa servis för. Denna lilla summa 
använde hon sålunda: hon köpte två djupa och två flata 
tallrikar, två par koppar, ett par glas, två knifvar, två 
gafflar, några skedar och ett par pannor. Men glada och 
förnöjda satte de fötterna under eget bord. Sedan fingo 
de ärfva från hennes sida en del penningar och resten för- 
värfvade de genom arbete och omtanke och slutade sitt 
lif mycket välbärgade i det hem de som brudfolk trädde 
in uti. Han dog den 28 mars 1847 och hon den 17 sep- 
tember 18.86. 

Deras son: 

Erik Johan Otto, född den 4 december 1829, död den 
7 april 1833. 

IX. 

1779 november 4 föddes dottern Hedvig Sophia (Hedda), 
döpt den 5 s. m. »Dopvittnen: Ofversten "Wälbome Herr 
Simon Ruth, Amiralitetspastom Magistern Herr Carl Mur- 
beck. Fru Öfverstelöjtnantskan Beata Sophie Stahre, f. 
Hauswolff och Mademoiselle Lovisa Ulrika Kock,» 

— 196 — 



Nu komina vi till mycket invecklade släktförhållanden 
och för att reda upp dessa öfvergå vi till släkten Helan- 
der. Öfverstelöjtnanten vid amiralitetet, R. S, O., Johan Me- 
lander var tre gånger gift, första gången med Ingeborg 
Kristina Åberg, född 1755 och död 1795. Med henne hade 
han två barn, sonen Johan Mathias och dottern Gustafva 
Fredrika, hvilken sistnämnda blef gift med öfversten och 
landshöfdingen Erik af Klints son Erik, broder till den 
här ofvan nämnda Hedda. Den här nämnde Johan Mathias 
Melander var född den 27 juli 1786, blef med tiden kom- 
mendör vid kungl, flottan, R. S. O., innehafvare af medalj 
för tapperhet till sjöss, Carl XIV Johans medaljen, var 
med i kriget 1807—8—9—14. Deltog i Styrbjörns äntring 
1808 natten mellan 17 och 18 augusti samt landstigningen 
på Kragerön 1814. Död den 27 oktober 1864. Andra gången 
gifte Johan Melander sig med landshöfdingen Erik af Klints 
yngsta svägerska, Hedvig Ulrika Gyllenstam, född i Karls- 
krona den 9 september 1764 och död i sin födelsestad den 
22 december 1808. I detta gifte hade han en son Jonas 
Erik, född den 27 juni 1798 och död den 16 november 
samma år. Tredje gången ingick Johan Melander äkten- 
skap med den här ofvan nämnda Hedda af Klint, som var 
systerdotter till hans andra maka, född Gyllenstam. Deras 
bröllop ägde rum på Visborgs kungsgård den 16 septem- 
ber 1810. 

Öfverstelöjtnanten vid flottan, R. S. O. Johan Melander 
var född i Karlskrona den 15 april 1756 och afled den 19 
november 1839. Hans maka, Hedda af Klint, afled redan 
den 18 februari 1837. 

Johan och Hedda Melanders, född af Klint, dotter: 

Sophie Charlotte, född den 14 oktober 1812. Hon blef 
gift med friherre Claes August Fleming af Liebelitz, född 
den 26 juli 1815, sergeant vid ett af lifgardesregementena. 
Han tog tidigt afsked, hvarefter de bodde på Bönders i 
Klinte socken på Gottland, där han afled den 4 april 1852 
och hans maka den 11 november 1865. 

— 197 — 



Deras son: 
Erik Johan August, född den 29 januari 1842, död i 
Visby den 30 januari 1854, 

X. 

1781 juli 16 föddes sonen Erik, döpt den 18 s. m, »Dop- 
vittnen: Kontre Amiralen Wälborne Herr Mathias Lilljen- 
ancker, Amiralitetskammarrådet Herr Daniel Dalin, Kapt. 
"Wälborne Herr Otto "Wagenfelt, Amiralinnan Wälborna Fru 
Inga Dorothea Tersmeden, född Malmsköld, Fru Kaptenskan 
Högwälborna Grefvinnan Johanna Snoilsky, född Psilander- 
skjöld och Fröken Hedvig Ulrika Gyllenstam,» 

Vi ha nu kommit till den femte i ordningen af Erik och 
Charlotte af Klints, född Gyllenstam, söner. Det var först 
meningen att Erik ej skulle ägna sig åt militärståndet utan 
han var i allt som hörde till jordbruket på kungsgården 
sin faders högra hand, men slutligen följde han sina brö- 
ders exempel och ingick i kungl. maj:ts och kronans tjänst 
och blef 1818 kapten med tjänstgöringsskyldighet på Gott- 
lands nationalbeväring. 

Han gifte sig den 5 september 1815 med ofvannämnda 
Gustafva Fredrika Melander, född den 6 november 1795, 
dotter till öfverstelöjtnanten vid amiralitetet Johan Melan- 
der och hans första maka Ingeborg Kristina Åberg, 

Erik af Klint och hans maka voro ända till våren 1841 
bosatta på kungsgården, hvars arrende han enligt faderns 
önskan öfvertog efter dennes död. Vid afflyttningen från 
kungsgården blef han orättvist ådömd ersätta s. k. husröta 
med 6,000 Rdr rmt. Efter det genomusla skick hvari hans 
fader emottagit gården och sedan både fadern och han där 
nedlagt så mycket arbete och penningar, borde han ej be- 
handlats så; men Erik var en fridsam och mycket tillbaka- 
dragen man och underkastade sig denna svåra motgång med 
undergifvenhet. 

Liksom sin fader var han gudfruktig och arbetsam, bör- 
jade sin arbetsdag kl. 4 om morgnarna; alls ej vän af säll- 
skapslif eller yttre nöjen, sysslade han stilla med hvad 
som hörde till jordbruket. 

— 198 — 



När han lämnade kungsgården köpte han en liten gård 
som hette Hästnäs, belägen 74 ™il norr om Visby, men 
där trifdes han ej. Som en gosse om 13 år hade han kom- 
mit till kungsgården och där tillbragt sina ungdoms- och 
mannaår och så vuxit fast] vid den torfvan, att när det 
bandet slets blef hans kraft bruten, och den 22 december 
1847 slutade han sitt lif på Hästnäs helt oväntadt och lika 
stilla som han lefvat det. 

Hans maka var en präktig kvinna som fostrade sina barn 
till goda, arbetsamma människor. Sina tjänare behand- 
lade hon väl, men ingaf dem tillika mycken respekt. Var 
det någon som vägrade underkasta sig hennes vilja, före- 
brådde hon honom aldrig utan sade endast helt bestämdt: 
»lyd bara* och det gjorde han genast. Efter sin makes 
död flyttade hon till sin yngsta dotter konsulinnan A. "West- 
berg i Visby, i hvars hem hon afled den 2 maj 1873. Båda 
makarna hafva sitt hvilorum i kyrkogården utanför Visby. 

När underrättelsen om att Gustafva af Klints, född Me- 
lander, äldste son Erik Johan af Klint stupat på skeppet 
Novara i slaget vid Lissa 1866 ankommit till Visby, sän- 
des henne följande verser från major Th. von Braun, en 
broder till Vilhelm von Braun, den kände skalden: 

»Arma modershjärta, 
Har ej nog du blödt; 
Är du blott till smärta, 
Sorg och pröfning födt? 
Så i dag jag åter 
Frågar rättvis Gud, 
När som hjärtat gråter 
Öfver ödets bud: 
Att än smärtans pilar 
Slungas mot ditt bröst, 
Att blott dödsbud ilar 
Med dess hemska röst, 
Som stads dolken vrider 
Djupt i moders barm 
Att utkämpa strider, 
fast till kamp för arm. 

Sonen dock vill hviska 
Till dig frid och tröst — 

— 199 — 



Oljeblad så friska 
Lägga på ditt bröst — 
Därför ned han svingar 
Sig från himlens zon 
Uppå bönens vingar, 
Lik en harpoton. 
Så, nu Ijuft han hvilar 
I din famn, o Mor! 
Smeker bort de pilar 
Som i hjärtat for. 
Se, från hjässan tager 
»Lissas hjälte^ glad 
Ärans vunna lager, 
Plockar blad för blad, 
Lägger dem på såren. 
De som blödde nyss. 
Ifrån kinden tåren 
Med en ängels kyss. — 
Hviskar se'n: o Moder, 
Hämma smärtans glöd! 
Ärans hjältestoder 
Vann jag med min död. 
Vet — då natten breder 
Ut sitt silfverflor 
Och på knä du beder, 
Är jag hos dig, Mor, 
Och när timmen sista 
Slår för dig sitt ljud. 
Hjärtats strängar brista, 
För jag dig till Gud.» 

Erik och Gustafva af Klints, f. Melander, tio barn, hvaraf 
sex hunno till mogen ålder: 

I. Erik Johan Gustaf, en af de många af släktens med- 
lemmar som bära det gamla vackra släktnamnet Erik, föd- 
des på kungsgården den 11 december 1816, Sin barndom 
tillbringade han i fädernehemmet och sin skolundervisning 
erhöll han i Visby. Ur hans senare så skiftesrika lef- 
nadssaga, af Harald "Wieselgren införd i Ny Illustrerad 
Tidning för den 6 oktober 1866, vilja vi här och hvar göra 
några utdrag och dessutom därtill bifoga eget intryck vis- 
å-vis honom, 

"Wieselgren börjar hans historia sålunda: »Bland de 

— 200 — 








Erir Johan af Klint 
t". 1816, 

stupade vid Lissa 1866. 

Viktor Emanuel af Klint 
f. 1836, (i. 1S77. 



TiiF.oDOR AF Klint 
f. 1852. 



Oscar af Klint 

f. i8i8, (1. 1885. 



Lina Höckf.rt 
f. AF Klint 1822, d. 1873. 



många af vårt lands söner, hvilka i utländsk krigstjänst 
frejdat det svenska namnet, ådagalagt mod, skicklighet 
och nit i sitt yrke, samt tillvunnit sig förmäns och kamra- 
ters aktning, vänskap och förtroende, intager den hvars bild 
pryder detta blad ett utmärkt rum ...» 

Efter att hafva genomgått Visby skola gick Erik af Klint 
till sjöss dels som jungman ombord på handelsfartyg till 
Medelhafvet och Amerika och dels som extra kadett på 
örlogsflottan under expeditioner i Nord- och Östersjön och 
utnämndes, efter att först tagit sjöofficersexamen, den 18 
mars 1837 till sekundlöjtnant vid kungl. maj:ts flotta. 

De ringa statsanslag som beviljades flottan till sjöexpe- 
ditionerna gjorde att de officerare som önskade förkofra 
sig i sitt yrke, måste söka denna förkofran i andra länders 
sjöväsen. Som Erik var en af dessa som med ifver och 
varmaste intresse ägnade sig åt sjövapnet, tjänstgjorde han 
först under mer än två års tid som matros och sedan som 
styrman på engelska och amerikanska handelsskepp och 
besökte därunder åtskilliga hamnar i Norra och Södra 
Amerika, Västindien och England. Hemkommen till fäder- 
neslandet, var han under fjorton månader, 1840 — 41, kom- 
menderad på h. maj:ts korvett Najaden på en expedition 
till Medelhafvet. Den ena sjökommenderingen följde på 
den andra och den 19 november 1845 befordrades Erik af 
Klint till premiärlöjtnant och var alltjämt lika flitigt an- 
vänd tills han i augusti 1849 erhöll tre års permission 
för att ingå i kejserlig österrikisk örlogstjänst. 

I det främmande landet blef den unge svenske sjöoffice- 
ren med det flärdfria sättet och det enkla, manliga upp- 
trädandet snart nog behandlad som en landsman och hans 
duglighet i hög grad tagen i anspråk. Efter vunnen an- 
ställning placerades han först till tjänstgöring i Venedigs 
sjöarsenal, men redan följande året, 1850, erhöll han befäl 
öfver den nybyggda tiokanoners skonerten »Arethusa» och 
seglade med denna under fyra år och besökte de flesta 
hamnarna i Adriatiska och Joniska hafven samt Levanten, 
stundom i eskader men för det mesta ensam och med 
uppdrag att skydda österrikiska handeln i dessa farvatten, 



konvojera köpmansfartyg, upploda och kartlägga hamnar, 
jaga och uppbringa sjöröfvare i Grekiska arkipelagen, tid- 
tals bestrida hamn vaktstjänsten i Ancona m. m. När han 
efter en af dessa kryssningar återkom till Smyrna, stod 
följande loftal öfver honom i en af stadens förnämsta tid- 
ningar: 

»La Goelette Autrichienne Arethusa est retournée vendredi 
dernier de sa croisiére dans Tarchipel. Le navire, depuis 
qu'il tient la station de ces mers, a rendu de véritables 
services au commerce ; son Commandant M, de Klint, Lieute- 
nant de vaisseau, s'est montré infatigable dans ses croisi- 
éres, et nous saisissons avec empressement cette occasion 
pour lui adresser les eloges qu'il mérite.» 

Äfven i Salonic, Triest och Venedig fick han under denna 
kommendering uppbära såväl offentligt som enskildt er- 
kännande för sina lyckade bemödanden att bibringa under- 
haf vande sjömanskap, ordning och disciplin. 

Ar 1853 begärde och erhöll han afsked ur svenska flottan. 
Åter och åter emottog han sjökommenderingar i den 
österrikiska marinen, och att han var en af dennas mera 
bemärkta officerare synes af följande. Erik af Klint var 
1856, då sedan ett år tillbaka, chef på briggen »Husaren» 
om 16 kanoner. Eskaderchefens, amiral Bourgignon's, till 
marinöfverkommandot afgifna slutrapport innehöll bland 
annat, att han i allmänhet var nöjd med alla fartygsche- 
ferna; »men», tillägger han, »ett fartyg som särdeles ut- 
märkt sig är» Husaren», och jag måste uttrycka min synner- 
liga belåtenhet med kapten Klint och anser mig skyldig 
att rekommendera denne utmärkte sjöofficer till erhållande 
af befäl å ett större fartyg och snar befordran», 

I Triest fick briggen ny besättning, bestående af unga 
tyska matroser, hvilka som skeppsgossar erhållit uppfostran 
i marinen. Denna besättning var den första tysktalande 
hvarmed något österrikiskt krigsfartyg uteslutande varit 
bemannadt, och förtroendet att utbilda dem till sjömän 
ansågs för Klint vara särdeles hedrande. 

Efter omkring fyra månaders kryssning ankrade »Husa- 
ren» i Venedig, där en österrikisk eskader samtidigt in- 



träffade för att närvara vid högtidligheterna i anledning 
af kejsar Frans Josefs vistande i staden för att inspektera 
krigsfartjygen. Den österrikiska flottans chef var dåvarande 
ärkehertig Maximilian, hvilken genom sina kraftiga åtgär- 
der satt flottan i det bästa skick. Några år därefter föll 
den ädle Maximilian som Mexikos kejsare för förrädares 
kulor, men hans stoft återbördades af amiral V. von Te- 
getthoff till hans fädernestad "Wien. 

Maximilian hade fattat tycke för Sveriges ståtlige son 
och tillförsäkrade honom vid de ofvannämnda högtidlig- 
heterna i Venedig chefsplatsen på skruffregatten Adria, 
tilläggande: Ni skall blifva min flaggkapten nästa sommar 
och jag hoppas att ni kommer att göra en angenäm resa 
till norden.» 

Erik af Klint utnämndes samtidigt till major. Men myc- 
ket kom emellan som omintetgjorde ärkehertigens befäl och 
resan till norden. Adria blef visserligen utrustadt till chefs- 
skepp, men eskaderchef blef amiral "Wissiak; den utlof- 
vade chefsplatsen på Adria erhöll väl Erik af Klint, men 
hans dröm om att få göra ett besök i det älskade fäder- 
neslandet blef ej förverkligad utan eskadern anlöpte i 
stället söderns hamnar, såsom Livorno, Tunis, Alexandria, 
Corfu, Fiume m. fl. 

I november 1858 utnämndes Erik af Klint till fregatt- 
kapten (öfverstelöjtnant) och emottog befälet öfver skruf- 
fregatten »Donau» och under kriget mot Sardinien-Frank- 
rike året därpå bibehöll han befälet öfver samma fregatt. 
Till linjeskeppskapten (öfverste) befordrades han i slutet 
af år 1861 och erhöll därefter en viktig förtroendepost i 
Triest, Men hemlängtan tog mera och mera ut sin rätt 
och 1865 sökte och erhöll han tillåtelse att på några må- 
nader besöka sitt fosterland, som han ej återsett sedan 
han 1849 lämnade det. 

Af sitt modersmål, som han under sin långa bortovaro 
knappast varit i tillfälle höra något hade han ej glömt 
mera än ordet smörgås, annars talade han sin gottländska 
lika flytande som någonsin förut. Genom bref, böcker och 
tidningar hade han underhållit sitt ordförråd. 

— 203 — 



Allt hvad som knöts i kärlek samman med hans trofasta 
hjärta mötte honom här med öppna armar, och den åldriga 
modem fick åter omfamna sin förstfödde efter långa års 
väntan. En ny generation af släkten hade hunnit växa 
upp under hans bortovaro och hyllade honom så, som ung- 
dom förmår att visa det emot en äldre som förstår att 
fånga den med vördnadens och förståelsens starka band. 
Själf var han djupt gripen af alla de bevis på kärlek och 
vänskap som mötte honom hvar han visade sig. Efter sitt 
besök i Sverige yttrade han att han kände sig starkare, 
lyckligare och säkrare än förut på sin lefnadsbana, och 
att han med sin familj efter arbetsdagens slut önskade 
återvända hit och härstädes njuta sin ålders ro, — Men 
ack! honom vinkade krigets blodiga lager och fosterbygden 
fick aldrig sin ädle son återbördad. 

Efter återkomsten från Sverige tjänstgjorde Erik af Klint 
någon tid som stationsbefälhafvare i Triest och ett bref 
till en af sina vänner kort före krigets utbrott 1866 slutar 
han sålunda: »Flottan är nu i det närmaste rustad, den 
ligger i Pola under amiral Tegetthoffs befäl och stations- 
befälhafvarplatsen hoppas jag att med första få utbyta 
mot en fregatt. Jag är glad och lycklig att sista sommaren 
hafva besökt mitt fädernesland och hafva återsett er och 
fått upplifva en aldrig slocknad kärlek till anhöriga och 
vänner. Må det nu gå huru det vill — men aldrig skolen 
I få anledning förakta mig.» Och några veckor därefter 
fann han som chef på fregatten Novara i sjöslaget vid 
Lissa den 21 juli 1866 en hjältes död. 

Till hans efterlämnade maka skref amiral Tegetthoff i 
Lissa följande: »En sorglig plikt bjuder mig meddela att 
er älskade make stupat i sjöslaget vid Lissa. Han föll 
som en hjälte under utöf ningen af sin plikt och dog i ar- 
marna på sina trogna officerare, utan det ringaste lidande, 
med ett mildt leende på sina läppar. Att Ni djupt känner 
förlusten, det vet jag; men var öfvertygad att hela flottan 
äfven djupt beklagar den, Erik af Klint var i allo en 
ärans man, en tapper och skicklig befälhafvare, älskad och 
högaktad af alla, som kände honom.» 

— 204 — 



Och amiral Barry skrifver vid samma tillfälle: »Er dyre 
Erik föll som en hjälte, begråten af oss alla. Han dog 
utan plågor. En kula träffade honom i sidan och han föll 
ögonblickligen baklänges med det vanliga hjärtliga, vän- 
fasta uttrycket i sina anletsdrag. Morgonen därpå gick 
jag ombord på det olyckliga Novara. Jag ansåg det som 
min skyldighet att vara den siste som betraktade honom. 
Med tårfyllda ögon nalkades jag stället där hjälten, som 
nyss kämpat så oförskräckt hvilade och när jag såg hans 
lik, tyckte jag att hjärtat liksom ville brista; jag tänkte på 
Er och de små faderlösa barnen. Jag sade honom mitt 
sista farväl, framstammande en bön och lämnade så den 
bäste af mina vänner. Några timmar därefter öfverläm- 
nades er makes stoft åt sitt sista hvilorum, med all den 
högtidliga utmärkelse som tillkom hans rang. Vi sörja 
honom alla.» 

Erik af Klint gifte sig den 6 juni 1857 i Venedig med 
Mary Stewart af Advorlich, född i Glasgow i Skottland 
den 13 mars 1826, dotter af John Stewart af Advorlich 
och Ellen Nicholsen från Borwich on Tweed, hvars fader 
var domare och nära befryndad med hertigen af Gordon. 
Släkten Stewart voro herrar till Advorlich i grefskapet 
Perth och härstammar i rätt nedstigande led från den 
kungliga ätten Stewart af Skottland. Två fält i Mary af 
Klints, född Stewart, vapensköld innehålla Skottlands kung- 
liga vapen. Den leder sin härkomst från Robert III af 
Skottland, då deras förfäder landsförvistes till Irland. Den 
har bibehållit det gamla sättet att stafva namnet, som af 
drottning Maria ändrades till Stuart därför att hon upp- 
fostrades i Frankrike och det ej finnes något w i franskan. 

Mary af Klint var bosatt i Triest och dog därstädes den 
10 april 1899. 

Erik och Mary af Klints, f. Stewart af Advorlich, två barn: 
1) John Erik, född i Triest den 12 september 1858 och 
död därstädes af galopperande lungsot den 3 februari 1900. 
Han var en ståtlig och framstående ung man, som säkert 
skulle häfdat det namn hans ädle fader lämnat honom i 

- 205 — 



arf, om ej döden alltför tidigt stäckt hans bana. Vid sin 
bortgång var han förste löjtnant vid österrikiska marinen 
och stod färdig att nämnas till kapten. Han afled ogift. 
2) Ellen Gustaf va Mathilda, född i Venedig den 18 juli 
1862 och gift första gången i Triest 1882 med Edward 
Weston, född den 24 augusti 1850, direktör för Peninsular 
and Oriental ångbåtsbolag, E. C, London, Död. Andra gån- 
gen i Triest 1890 den 29 augusti med John George von He- 
mert, född i Triest den 24 augusti 1855. Direktör för flera 
trafikbolag i Amsterdam och i Surinam. Amsterdam. 

Hennes barn i första giftet: 

Dora Stewart Weston, född i Triest den 14 juni 1883. 

Hilda Ironde Weston, född i Triest den 9 november 
1884. 

Christine Mary Weston, född i Triest den 24 december 
1885. 

Nelly Mary Weston, född i Triest den 30 maj 1887. 

I andra giftet: 

Alice Louise von Hemert, född i Amsterdam den 12 
september 1891. 

Mathilda Mary von Hemert, född i Amsterdam den 8 
december 1892. 

John Erik von Hemert och Carolina Sara von Hemert, 
födda i Amsterdam den 10 december 1898. 

II. Carl Gustaf Oscar, född på Visborgs kungsgård den 
30 augusti 1818. Sergeant vid Gottlands nationalbevärings 
artilleri 1834, underlöjtnant därstädes 1840, löjtnant 1843, 
kapten 1856, major 1858, öfverstelöjtnant i armén 1877. 
R. S. O. Afsked 1879. 

Han ägde och bebodde Bäckstäde i Sanda socken på 
Gottland och afled därstädes den 14 december 1885. 

Oscar af Klint gifte sig på Hästnäs den 10 september 
1846 med Maria Apollonia Pettersson, född i Sanda den 
21 november 1823, dotter af landtbrukaren Hans Petters- 
son och Magdalena Gardrud Isaksson. Oscar af Klints 

— 2o6 



maka afled på Bäckstäde den 7 februari 1883. Båda ligga 
begrafda i Sanda kyrkogård. Oscar af Klint och hans 
maka voro af alla som kommo i beröring med dem högt 
uppburna för sin redbarhet och sitt vänsälla väsen, och 
deras trefliga hem Bäckstäde var en kär samlingsplats för 
ung och gammal. 

Oscar och Maria af Klints, född Pettersson, sju barn: 

1. Carl Axel, född på Bäckstäde den 3 juni 1847. An- 
tagen till kadett vid Karlberg 1871 med nummer 93, erhöll en 
jetong, ordningsman i musik 1871 — 72, utexaminerad den 15 
februari 1873 och utnämnd till underlöjtnant vid Gottlands 
nationalbeväring, löjtnant därstädes 1879 och transporterad 
som löjtnant vid Hallands infanteribataljon 1886. Död ogift 
i Halmstad den 20 december 1889, begrafd i därvarande 
kyrkogård. Carl af Klint var en framstående sångare. 

2. Erik August, född på Bäckstäde den 4 augusti 1848. 
Student i Visby 1869, elev vid tekniska högskolan i Stock- 
holm 1870, utexaminerad från dess fackskola för väg- och 
vattenbyggnadskonst 1873, elev vid statens järnvägsbygg- 
nader, linjen Storvik — Ange 1873 — 75, nivellör det sist- 
nämnda året, kontorsskrifvare i järnvägsstyrelsens kontroll- 
kontor 1884. Död ogift i Stockholm den 26 december 1893, 
begrafd i Nya kyrkogården. 

Erik af Klint var i hög grad plikttrogen, enkel och an- 
språkslös nästan till ytterlighet och liksom bröderna var 
han musikaliskt anlagd. 

3. Hilma Maria Fredrika, född på Bäckstäde den 7 no- 
vember 1850. Gift därstädes den 17 juli 1877 med kon- 
traktsprosten och folkskoleinspektören, kyrkoherden i Sanda 
pastorat, L. N. O. Anders Peter Reinhold Uddin, född den 
30 december 1842 i Stånga på Gottland. Han afled den 29 
juni 1904 i Sanda prostgård till stor saknad, utom för sin 
familj, för sina sockenbor för hvilka han varit en aktad 
och älskad herde och lärare. Begrafd i Sanda kyrkogård. 
Hans efterlämnade maka och barn äro bosatta i Uppsala. 

Deras tre barn: 
Carl Johannes Reinhold, född i Fjäle på Gottland den 
6 augusti 1878. Fil. och teologie kandidat. Uppsala. 

— 207 — 



Ester Maria Katharina, född i Fjäle den 2 augusti 1880, 
död i Visby den 31 oktober 1903, begrafd i Sanda kyrkogård. 

»Många dunkla gåtor lifvet sparar; 
Fåfängt här vi söka tyda dem. 
Evighetens morgon allt förklarar; 
Bortom grafven är vårt rätta hem.* 

Petrus Oscar Henning, född i Sanda den 7 februari 1888. 

4. Pehr Gustaf, det fjärde i ordningen af Oscar och 
Maria af Klints barn, föddes på Bäckstäde den 13 febru- 
ari 1853. Elev vid tekniska högskolan i Stockholm 1871, 
utexaminerad 1874, elev vid statens järnvägsbyggnader å 
norra stambanan 1874 — 76, nivellör sistnämnda år, e. o. 
kontorsskrifvare vid statens järnvägstrafiks kontor 1882, an- 
ställd vid undersökningen för norra stambanans fortsätt- 
ning 1882 — 85, ånyo nivellör vid statens järnvägsbyggnader, 
linjen Hudiksvall— Ljusdal 1885, biträdande ingenjör 1888, 
öfverbanmästare vid Storlien 1889, värderingsman vid Luleå 
— Gellivarebanan, baningenjör för Långsele — Anundsjö, se- 
dermera Långsele — Vännäs' distrikt 1889. 

Gift i Hudiksvall den 30 januari 1890 med Gerda Sved- 
berg, född på Hålsta Udde vid nämnda stad den 1 april 
1869 och dotter af bruksinspektören på egendomen Hålsta 
Udde, tillhörande Iggesundsverken, Georg Svedberg och 
Charlotta Lovisa Davidsson. Efter ett lyckligt, men knap- 
past mer än tvåårigt äktenskap af led Gustaf den 15 april 
1892 i Långsele i Västernorrlands län och begrafdes i 
Svedbergska familj egraf ven å Hudiksvalls kyrkogård. 

Den mänskligt att döma från sin unga maka och sitt 
fosterland alltför tidigt bortryckte Gustaf af Klint var en 
ovanligt plikttrogen och framstående man inom sitt fack. 
På samma gång var han en mycket musikaliskt och poetiskt 
anlagd natur, som vann de människors sympatier, med 
hvilka han kom i beröring. 

En smygande sjukdom (sockersjuka) bröt hans af naturen 
starka fysik och han var beredd att under ett blidare luft- 
streck söka någon tids hvila från sitt ansträngande arbete 

— 208 — 



i Norrland, då han under en ämbetsresa öfverraskades af 
döden. Hans efterlämnade maka Gerda af Klint är omgift 
1905 med bokhandlaren Carl "Wiberg, Hudiksvall. 

5. Ebba Karolina (Lina), född på Bäckstäde den 19 mars 

1856. Gift därstädes den 10 juni 1881 med Gustaf Vil- 
helm Herlitz, född i Visby den 11 juli 1855, disponent på 
Arabia porslinsfabrik i Finland. Helsingfors. 

Deras barn: 

Carl Gustaf, född på Arabia den 11 mars 1882. Ut- 
examinerad ingenjör 1905 från polytekniska institutet i 
Helsingfors. 

Maria Margaretha Katharina (Greta), född på Arabia 
den 17 augusti 1883. 

Sophia Gundel Karolina, född på Arabia den 8 juni 1886. 

Vendela Gurli Cecilia, född på Arabia den 5 februari 
1890. 

6. Edla Sophie Amalia, född på Bäckstäde den 23 juni 

1857. Gift hos sin syster och svåger Uddins i Sanda prost- 
gård den 14 december 1892 med kyrkoherden i Ej sta för- 
samling på Gottland Johan Emil Eberhard Ekman, född 
1853, Sophie Ekman afled efter endast ett par dagars 
lunginflammation i Ej sta på sin femte bröllopsdag den 14 
december 1896. 

Barn : 
Oscar Gustaf Eberhard, född i Ejsta den 2 november 
1895. 

7. Mathilda Charlotte (Lita), född i Bäckstäde den 23 
april 1859. Professeur de chant i Paris, innehar ordens- 
tecknet Les Palmes académiques. 

Så fort Lita af Klint afslutat skolan i Visby fortsatte 
hon sina elementära studier först i Stockholm och så vidare 
i Berlin och Paris, på samma gång som hon med stor ifver 
ägnade sig åt sången. Lektioner häri tog hon i Stockholm 
för fru K. Östberg och i Berlin för madame D. Artot di 
Padilla. Hennes afsikt var att ägna sig åt operan och hon 
debuterade i Helsingfors 1889 med framgång såväl i Mar- 
garethas som Carmens och Mignons partier. 

— 209 — 

14 



År 1890 ställde hon sina steg till världsstaden vid Sei- 
nen, men måste af ekonomiska skäl slå operan ur hågen 
och i stället ägna sig åt kyrko- och konsertsång. Förutom 
att hon är en framstående sånglärarinna, uppträder hon 
allt som oftast offentligt i Trocadéro och andra mera kända 
konsertlokaler i Paris, där hon dessutom är anställd som 
cantrice i vår svenska kyrka. 

Orden Les Palmes académiques innehafves bland sven- 
skor endast af grefvinnan Casa Miranda och Lita af Klint 
och är en utmärkelse lika hedrande som välförtjänt. 

III. Jakob Fredrik Alfred, född på kungsgården den 15 
maj 1821. Löjtnant vid Gottlands nationalbeväring. Arren- 
derade en tid Lummelunds bruk på Gottland, där han 
gifte sig den 29 april 1850 med Eva Jakobina Amanda 
Fries, född den 20 december 1829 på Lummelunds bruk, 
dotter af bruksägaren Jakob Ulrik Fahlsten Fries och Maria 
Kristina Fries, Redan vid 35 års ålder af led Alfred af 
Klint i Visby den 1 augusti 1856, efterlämnande i djup 
sorg maka och en späd son. 

Åt sitt enda barns uppfostran ägnade Amanda af Klint 
sig med stor omsorg. Varmt religiös, bar hon med mycken 
undergifvenhet sitt långa lidande, då hon de sista femton 
åren af sin lefnad i följd af reumatisk värk var bunden 
vid en hvilstol. Den 27 november 1901 afled hon hos sin 
son i Malmö och efterlämnar minnet af en varmhjärtad 
och ovanligt uppoffrande kvinna. 

Alfred och Amanda af Klints, f. Fries, son: 
Erik Jakob Theodor, född den 19 augusti 1852 på Lum- 
melunds bruk. Elev vid tekniska högskolan i Stockholm 
1870, utexaminerad 1873 och elev vid statens järnvägs- 
byggnader samma år, e. o. ritare 1874, ordinarie 1875, 
verkmästare 1883, maskiningenjör vid tredje distriktet af 
statens järnvägar 1885. Föreståndare för ofvannämnda 
distrikt. Maskindirektör 1899. R. V. O. Erhöll tjänst- 
ledighet 1881^82 samt reseunderstöd för studier vid järn- 
vägar i Nordamerikas Förenta stater. 

Gift på Stensta gård på Gottland den 18 september 1885 



med sin kusin Emelie Karolina Mathilda Ljungholm, född 
den 26 november 1857, dotter af häradsskrifvaren och fält- 
kamreren Carl Anders Ljungholm och Kristina Mathilda 
Augusta af Klint. Malmö. 

Dotter: 
Ellen Mathilda, född den 3 juli 1886. 

IV, Hedvig Karolina Mathilda (Lina), född på kungs- 
gården den 31 december 1822. Gift i Karlskrona den 6 
november 1852 med amiralitetssekreteraren hos militär- 
chefen vid flottans station därstädes, R. V. O., S:t Annae- 
Ordens 3:e kl. Amatus Theodor Philibert Höckert, född i 
Karlskrona den 13 september 1815. 

Lina Höckert afled i Karlskrona den 6 december 1873 
och begrofs i Nya kyrkogården å Vämö. Amatus Höckert 
var inom sitt fack i följd af sitt stora ordningssinne och 
sin sakkännedom en mycket ansedd tjänsteman. Han afled 
i Stockholm den 3 januari 1891 och är begrafd i Nya 
kyrkogården vid Stockholm, 

Amatus och Lina Höckerts, född af Klint, fyra barn: 

1, Ebba Katharina Fredrika, född i Karlskrona den 23 
juli 1853. Gift därstädes den 15 mars 1881 med chilenske 
konsuln, R. V. O., Pehr Edvard Lindström, född den 15 
juni 1845. Äga och bebo egendomen N:o 5 vid Strandvä- 
gen i Stockholm samt Norrängen å Skarpön. 

Döttrar: 
Anna Carolina, född i Stockholm den 15 mars 1887. 
Ebba Margaretha (Greta), född den 31 mars 1889 i 
Stockholm. 

2. Carl Erik Theodor, född i Karlskrona den 2 juli 1855. 
Volontär vid Kronobergs regemente 1876, erhöll på Karl- 
berg n:o 194, utexaminerad den 31 maj 1878, utnämnd till 
underlöjtnant vid Södra Skånska infanteriregementet, löjt- 
nant 1883. Kapten och kompanichef 1896. Major vid 
Norra Skånska infanteriregementet 1905. R. S. O, Gift 
den 23 januari 1885 med Marie Louise (Mia) von Segeba- 



den, född i Köpenhamn den 14 december 1863, dotter af 
majoren i armén, ryttmästaren vid Skånska dragonregemen- 
tet Ernst Bogislaus von Segebaden och Elin Peterson. 
Malmö. 

Deras söner: 

Amatus Birger Emanuel Bogislaus, född å egendomen 
Hemmet i Malmöhus län den 25 oktober 1885, död å Borr- 
bygård den 26 maj 1888. 

Ernst Gunnar Amatus Carl, född å villan Halma i 
ofvannämnda län den 12 oktober 1890. 

Erik Sture, född i Malmö den 17 februari 1893. 

3. Carl Oscar Amatus, född i Karlskrona den 13 sep- 
tember 1857. Styrman. Död af klimatfeber i Batavia på 
Java den 28 oktober 1883. Ogift. 

4. Carl Viktor Emanuel, född i Karlskrona den 2 juli 
1861. F. d. landtbruksbokhållare. Gift den 27 december 
1890 med Ellen Andersson från Visby. 

Son: 
Carl Gustaf Erik Emanuel, född i Stockholm den 19 
september 1891. 

V. Emma Fredrika, f. på kungsgården november 1825, 
död 1826. 

VI. Viktor Jonas Vilhelm, f. på kungsgården den 9 no- 
vember 1826, död samma månad 1832, begrafd i Visby 
kyrkogård. 

VII. Kristina Mathilda Augusta, f. på kungsgården den 
5 mars 1829. Gift i Visby i hans första gifte den 12 okt. 
1852 med Carl Anders Ljungholm, f. den 17 februari 1825, 
häradsskrifvare och fältkamrer. Han var en duglig och 
präktig ämbetsman och en lärd man, men mycket blyg och 
tillbakadragen i sitt uppträdande. Mathilda Ljungholm af led 
i Visby den 4 augusti 1865 och han den 12 maj 1889. 
Båda makarna ligga begrafda i därvarande kyrkogård. 

Carl Anders och Mathilda Ljungholms, f. af Klint, fyra barn: 

1. Helena Fredrika, född i Visby den 15 juli 1853. Gift 

i Etelhem på Gottland den 5 augusti 1882 med Herman 



Frithiof Petterson, född i Visby den 8 juli 1840, bank- 
direktör därstädes, R. V, O. Bebo eget hus i nämnda stad. 

Barn : 

Eva Kristina, född i Visby den 19 juli 1883, död där- 
städes den 27 mars 1888, 

Selma Hermanna, född i Visby den 13 oktober 1884. 

Hans Fredrik, född i Visby den 17 augusti 1886. Stu- 
dent 1904. 

Bengt Arne, född i Visby den 21 augusti 1889. 

Elna Amalia, född i Visby den 26 november 1892. 

2. Emelie Karolina Mathilda, född i Visby den 26 no- 
vember 1857. Se sidan 211. 

3. Rudolf Fredrik, född i Visby den 14 april 1863. Ång- 
båtsbefälhafvare. Gift den 13 december 1891 å egendomen 
Qvie på Gottland med Adelaide "Westberg, född därstädes 
den 27 februari 1871, dotter af sjökaptenen, ägaren af Qvie 
Joachim Ferdinand "Westberg och Anna Kristina Fagerström, 

Barn: 
Carl Fredrik Ferdinand, född i Visby den 14 mars 1893, 
Vera Mathilda, född i Visby den 1 september 1894. 
Carl Erik Rudolf, född i Visby den 18 maj 1896. 

4. August, född i Visby den 30 juli 1865, död samma år. 

VIII. Amalia Fredrika Albertina (Amelie), född på kungs- 
gården den 24 april 1831. Gift i Visby den 12 mars 1854 
med spanske vice konsuln i nämnda stad Carl Julius 
Timolius "Westberg, född i Klintehamn den 27 juli 1826 och 
död i Hull i England den 28 juli 1879. Amelie 'Westberg 
af led i Visby den 20 januari 1905 och är begrafd i samma 
gr af å Visby kyrkogård som hennes 1832 vid späda år 
aflidne broder Viktor Jonas Vilhelm. Det sista af Erik 
och Gustafva af Klints, född Melander, tio barn har med 
henne skattat åt förgängelsen. 

Ädel och kärleksfull, ljus och blid till sinnes, tänkande 
på andra, glömmande sig själf, skall hon i tacksamt minne 
gömmas af hvar och en med hvilken hon kom i beröring. 

— 213 — 



Julius och Amelie Westbergs, född af Klint, tre barn: 

1. Hildur Anna Fredrika, född i Visby den 5 maj 1861. 
Visby. 

2. Julie Amalia Sophia, född i Visby den 20 april 1864. 
Visby. 

3. Anders Hjalmar, född i Visby d. 6 sept. 1866, död där- 
städes d, 22 juli 1885 och begrafd å därvarande kyrkogård. 

IX. Mathias Adolf Edvard, född på kungsgården 1832, 
död den 11 februari 1848. 

X. Viktor Emanuel, född på kungsgården den 23 juni 
1836, den sjätte sonen och det yngsta barnet till Erik och 
Gustaf va af Klint, född Helander. Han blef underlöjtnant 
vid Gottlands nationalbeväring 1857, transporterad till Ma- 
rinregementet i Karlskrona 1858, kapten 1874, Drunknade 
under skridskoåkning utanför Kungsholms fästning den 1 
mars 1877. Ogift. Han var begåfvad med ett mycket 
sympatiskt utseende och en ståtlig figur. 

XI. 

Adolph, det elfte i ordningen af Erik och Charlotte af 
Klints, född Gyllenstam, barn, född i Karlskrona liksom 
alla hans syskon, den 27 okt. 1782, döpt den 30. »Dopvitt- 
nen; Öfversten Wälbome Herr F. H, af Chapman, Öfverste- 
löjtnanten Thomas Fust (nobil. Nordenstierna, stamfader för 
nu lef vande medlemmar af ätten), Kamreraren Herr Carl 
Joh. Schlyter, Fru Öfverstinnan Maria Elisabeth Stahre, 
född Anckarloo, Fru Löjtnantskan Cecilia Sjögréen, född 
Hahn, Mademoiselle Karolina Hielman.» 

Adolph antogs till kadett den 23 september 1796 med 
n:o 25 (92), erhöll distinktionstecknet och 1 jetong. Gjorde 
sjöexercisexpeditionema 1799 med den lifsfarliga briggen 
Jehu, där hans äldste broder Gustaf var chef samt 1800 
med briggen Svalan. Utexaminerad den 30 september 1800 
och utnämnd till fänrik vid örlogsflottan, löjtnant 1809, 
kapten 1818. Afsked 1833. R, S. O. Han bevistade sjö- 
krigen 1808 och 1809 samt 1813 och 1814, under det sist- 
nämnda kriget som löjtnant ombord på skeppet Gustaf III. 

— 214 — 



Af led ogift i Stockholm 1845. Var af en egen natur, som 
helst gick sin väg för sig. 

XII. 

1784 januari 31 föddes sonen Henrik, döpt den 2 feb- 
ruari. »Dopvittnen: Generalamiralen Högw. Herr Henrik af 
Trolle, Majoren Pehr Brelin, Löjtnanten Herr Carl Donat. 
Feif, Fru Amiralinnan Anna Kristina "Wagenfelt, född Pe- 
tersén, Fru Öfverstelöjtnantskan B. D. Stierngranat, född 
Miitzow, Fröken Maria Gahn.» Henrik afled i Karlskrona 
den 16 juli samma år som han föddes. 

XIII. 

1785 januari 16 föddes sonen Samuel, döpt den 19. 
»Dopvittnen: Landshöfdingen Högwälb. Herr Sal. von Köhler, 
Kammarrådet Herr Gustaf Dan. Bromée, Öfverstelöjtn. och 
Ekipagemästaren Herr A. Hoffberg, Kaptenen och Riddaren 
"Wälbome Herr C. A. Gyllenskepp, Fru Amiralinnan Engel 
Jägersköld, f. Ulfvenklou, Baronessan och Öfverstelöjtnant- 
skan Ebba Gustafva Raab, f. Lilliehom, Högwälborna Fröken 
Brita Maria Psilanderskjöld och Mademoiselle Marie Char- 
lotte Pehrmand.» Samuel dog i Karlskrona den 3 mars 1786. 

XIV. 

1786 februari 14 föddes dottern Gustafva Friederica, 
döptes den 17. »Dopvittnen: Amiralen och Kommendören 
Högwälb. Herr Carl Tersmeden, Ofverstelöjtnanten Herr A. 
"W. Gahn, Öfverstelöjtn, "Wälbome Herr Johan Hisingskjöld, 
Fru Öfverskeppsbyggmästerskan Trygg, f. Sohlberg, Fröken 
Kristina Margaretha Jägersköld.» 

Gustafva gifte sig på Visborgs kungsgård den 22 no- 
vember 1807 med Peter Anders Almquist, född den 22 
november 1775 på Visingsö. Student i Lund 1793, där han 
af lade teol. examen samma år och blef fil. kand. 1795. 
Student i Uppsala 1797. Tjänstgjorde därefter på Serafimer- 
lasarettet och allmänna barnhuset i Stockholm 1798 — 99 
och återvände det sistnämnda året till Lund och afslöt de 
medicinska examina 1800. Uppbördsläkare under en sjö- 

- 215 - 



expedition. Biträdande läkare i Norrköping och brunns- 
intendent vid Himmelstalund, samt utnämnd ungefärligen 
samtidigt 1805 till stadsläkare i Södertälje och provinsial- 
läkare i Gottlands södra distrikt, men föredrog Gottland. 
Ledamot af Svenska läkaresällskapet 1813, Assessors titel 
1814. Blef sjuk till sinnet 1815 och erhöll därför afsked 
1816, Död på Visingsö den 18 april 1817, 

Hans maka bosatte sig efter hans död i Karlskrona, där 
hon afled den 8 maj 1848. 

XV, 

1787 juli 14 föddes sonen Salomon, döpt den 16. »Dop- 
vittnen: Öfverstelöjtnanten "Wälb, Herr O, H, Nordenskjöld, 
Amiralitetsmajoren Herr Adolf Fr. Pettersén (nobil. Rosen- 
svärd), Löjtnanten Herr C, G. Tornquist, Fru Öfverstelöjtnant- 
skan H, S. Fust, f. Åberg, Fru Kommissarskan Heilman och 
Mademoiselle Anna Barbro Brelin.» Salomon dog på Tromtö 
den 30 oktober 1790 och begrofs i Förkärla kyrka. 

XVI. 

1788 augusti 9 föddes dottern Ebba, döpt den 12. »Dop- 
vittnen: Öfverstelöjtnanten Herr Fr. Aug. de Berg, Amirali- 
tetspastorn Herr Magister Fr. Stenbeck, Amiralitetsfänriken 
Herr Gust. W. Pettersson, Fru Öfverstelöjtnantskan Hedvig 
K. Gahn, född Blidberg, Fru Majorskan Lovisa Cederfelt, 
född Dahlin och Mademoiselle Hedvig Stahre.» 

Något mera välmenande och välvilligt än hela släktens 
^faster JSbba», det sista af Erik och Charlotte af Klints, 
född Gyllenstam, många barn som gick till hvila under 
den gröna torfvan, kan man ej tänka sig. En liten smärt 
kvinna, kärleksfull, arbetsam, sann och flärdfri, som det 
hem hvarifrån hon utgått, famnande och fägnande alla som 
gläntade på hennes dörr. 

Vi äldre i släkten minnas ännu så väl den lilla gumman, 
så rar i sin hvita mössa med fina veckade krus och de 
stora kanonlockarna så prydligt ordnade, alltid klädd i 
svart kamlottinsklänning (något tyg liknande nutidens al- 
packa), med en nedviken slät hvit linnekrage kring halsen. 

— 2l6 — 



Hennes stora silfveraskar med de lysande röda karamellerna, 
s. k. polkagrisar, uti, som hon nigande och sirligt trakterade 
med, så fort ung eller gammal satte foten inom hennes 
vackra hem, med länstolar så höga och mjuka att en liten 
barnunge alldeles försvann uti dem. Och huru vi då unga 
i släkten än försökte göra vårt allra bästa, kunde vi aldrig 
lära oss niga lika djupt och artigt som faster Ebba. Hvar- 
för hon neg så fint, det var därför att hon var så ödmjuk 
till sitt sinne, brukade min far säga, och han hade nog 
rätt däri. 

Hennes många gammaldags gedigna anrättningar föran- 
ledde en gång hennes brorson, den frispråkige dåvarande 
öfversten Erik Magnus af Klint, att skämtande anhålla om 
en tallrik till, emedan den som stod framför honom ej 
förslog att inrymma allt hvad den goda fastern i sin väl- 
mening lade för honom, och när så efter detta följde en 
tallrik med risgrynsvälling så tjock som gröt och med oräk- 
neliga russin uti, bad han vördsamt om litet mindre än 
ett hälft stop som säkert tallriken innehöll. Hälft mysande, 
hälft bekymrad klappade gumman honom sakta på axeln, 
sägande: »Hm, hm. Skada att jag ej råkat på vännens 
smak!» Roselikören till smörgåsen i stället för middags- 
supen föreföll nog herrarna allt utom inbjudande, men 
djupt bugande förtärde de den med den mest älskvärda 
min, hvilket föranledde värdinnan att än en gång fylla 
glasen till brädden och än en gång inmundigade man lika 
undergifvet det rosendoftande och -smakande sockervattnet. 

Alla dessa i sig själfva så obetydliga saker äro dock 
ett talande bevis på den hjärtats godhet och välvilja som 
var grunddraget hos den älskliga gamla och som gjorde, 
att hon bokstafligen bars på händerna af hela släkten och 
vid sin bortgång sörjdes som den mest vördade och äl- 
skade moder. 

Hon var mycket road af sitt lilla bostonparti; man spe- 
lade om påfvens skägg, men hade så hjärtinnerligen roligt 
och då gumman lifligt och med ängslig ton utropade: »Högg 
an tromfen, högg an» (hugg trumfen), blef det alltid jublande 
skrattsalfvor, därför att hennes ton var sådan som hade 

— 217 — 



det gällt en förmögenhet. Hennes trotjänarinna Marie, lika 
artig som sin matmoder och med sitt »värsgo» (var så god) 
när hon serverade, var liksom matmodem infödd Karls- 
kronit och båda talade sin födelsestads språk con 
amore. 

När så allas vår kära faster Ebba en vintermorgon efter 
en kort sjukdom stilla inslumrade och en person som hört 
att hon var sjuk skickade bud för att efterhöra hennes 
tillstånd, svarade Marie å sin matmoders vägnar lika ar- 
tigt som alltid: »Prostinnan hälsade så mycket och tackade 
och sa' att hon dog i morse kl. 5.» 

Må det ihågkommas att det är vår släkts historia som 
blad för blad bindes samman och därför inristas de ringa 
minnestecknen lika så visst som de stora. Trädet består 
ej endast af väldiga grenar, de små kvistarna bilda dess 
krona och dennas blad hviska för vinden mång' saga, som 
vi äldre älska att påminna oss, men som de unga ej förstå. 
Den tid kommer, du unga skara, då äfven för dig finnes 
en minnenas tempelgård, och då om ej förr förstår du att 
det lilla så visst som det stora återger sin egen tids bild 
och dess uppfattning af förhållandena. 

Faster Ebbas lefnadssaga hade ej varit den ljusaste, 
men sina sorger dem behöll hon för sig själf och plågade 
ingen annan därmed. Den 13 november 1813, året efter 
sin faders död, gifte hon sig med fältprosten Anders Roos 
vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona, född den 4 mars 
1777. Deras äktenskap var barnlöst och ej lyckligt och 
en dag, utan att på minsta sätt förbereda sin hustru därom, 
trädde herr fältprosten, åtföljd af två vittnen, in till henne 
där hon satt flitigt arbetande i sin väfstol, och befallde 
henne att genast underskrifva ett papper som han medhade 
och som innehöll deras skilsmässa. Då reste hon sig upp 
i väf stolen och svarade med lugn värdighet: >Hvad Herren 
hafver förenat skola människor ej upplösa.it Därefter åter- 
tog hon sitt arbete utan att med ett ord besvara mannens 
fortsatta yttrande om deras äktenskaps upplösning. De 
bosatte sig sedan på hvar sitt håll men skildes aldrig lag- 
ligt. Han dog som prost i Skåne. 

— 2l8 — 



Hennes dödsdag var den 12 januari 1868 och hennes 
stoft hvilar i Karlskrona stads begrafningsplats å Vämö. 

XVII. 

1790 januari 12 föddes dottern Beata, döpt den 15. 
»Dopvittnen: Öf ver amiralen Högwälb. Grefven Herr C. A. 
Ehrensvärd, Generalmajoren Högwälb. Herr J. C. ToU, 
Öfverstelöjtn. och Lotsdirektören Wälb. Herr M. B, Stiem- 
granat, Majoren Herr Joh. Abr. Sahlstedt, Fru Landshöfding- 
skan Högwälb. Grefvinnan Henriette von Köhler, f ödd "Wacht- 
meister, Fru Amiralinnan Högwälb. Grefvinnan Ebba Ulrica 
Modée, född Sparre af Söfdeborg, Fru JVLajorskan Benedicta 
Lovisa von Castanie, född Santesson och Fröken Gustafva 
Feif.» 

Som förut nämnts, skattade Beata åt förgängelsen redan 
den 5 december 1805 och hvilar vid föräldrarnas sida i 
Visby domkyrka. 



Från gamle kung Göstas dagar hafva vi nu följt vår 
stamfaders, den småländske odalmannens, ättlingar, genera- 
tion efter generation från vaggan till grafven, både dem 
som efter en lång arbetsdag lagt sitt trötta hufvud till 
hvila och de unga, för hvilka lifvet ej hann blifva mera 
än en bok, hvars första sida de knappast hunnit ögna ige- 
nom förrän den föll ur deras hand. — Hvarför? Den 
frågan, huru många gånger har den ej af skälfvande läp- 
par uttalats vid grafvar som gömt det käraste lifvet gaf! 
Och vi 

»Vi gå samma väg våra fäder ha gått. 
Vår lott är densamma som fädernas lott. 
Vi se samma sol, samma jord, samma haf, 
Som fäderna sågo på väg till sin graf.» 



219 — 



Af det rika material som stått mig till buds har ej kun- 
nat åstadkommas hvad som önskats. God vilja har ej 
fattats, men tyvärr förmåga. Min önskan och förhoppning 
är därför att en kraftigare penna en gång måtte taga upp 
och mera helgjutet forma hvad jag ej förmått. 



NAMNREGISTER. 

De icke gifta fruntimmernas förnamn äro utsatta för att skilja dem från herrarna, 
af hvilka många hafva samma initialer som fruntimren. 



Abelin 97. 

af Acrel, O. 113. 

Adelborg 97. 

Adolf Fredrik 74. 

Akrel, F. 100, 102, 114, 116, 117, 146. 

— , K., f. Bergqvist 102. 

— , K., g. af Klint 102, II2, 114, 115, 

117, 118. 
Akrell, C. Fr. 100, 102, 116, 118, 142, 

148, 160. 
— , H. K., g. Thulstrup 191. 
— , Margaretha 160. 
— , M., f. Gyllenhammar iiS, 160. 
Alexander, storfurste af Ryssland 172. 
Almquist, G., f. af Klint 115, 117,215, 

216. 
— , P. A. 215, 216. 
Alströmer, M. H., g. Cronstedt af Ful- 

lerö 99, 115. 
Amalia Maria Charlotta 118. 
Améen, C. J. 41, 48. 
— , G. A. 67, 108, 139, 149. 

-, J. 7- 

Anckarcrona, C. G. V. 146. 

Anckarloo, D. 163. 

— , M. E., g. Stahre 214. 

Anckarsparre, C. J. 48. 

Anckarsvärd, Amelie 190. 

— , M. C. 26,35. 

Andersson, E., g. Höckert 212. 

Annerstedt, C. P. 191. 

— , H. 191. 

Apiarie 96. 

Armfelt, E. V. 147. 

Amoldsson, E. J. 146. 

Artot di Padilla, D. 209. 

Asp, P. O. 108. 

Aspégren 16. 

Barry 205. 
Beckström 95. 



de Berg, Fr. A. 216. 

— , K. Elisabeth 162. 

Bergenstråhle, A. R. 146. 

Bergman, A., f. af Klint 160, 161. 

— , Fr. 160, 161. 

Bergstedt, Charlotte 161. 

Bergström, C. G. 26, 99, 162. 

Bergqvist, K., g. Akrel 102. 

Berndes. 

Bildt, A. 146. 

Billberg, C. H., f. af Klint 70, 74, 75, 

77, 83, 114, 162, 163. 
— , G. 77, 156, 162, 163. 
Bille 98. 

— , 98, 104, 126, 127. 
Billing 28,48. 
Bilo 34. 
Birger Jarl 119. 
Björk, J. 31, 94. 
-, 96. 

Björkander 22. 
Björner, A. 148. 
— , Brita M. l6l. 
— , H. 161. 

— , B. K., f. Halidén 148. 
— , Regina 149. 
Björnstjerna, M. 131. 
Blessing 27. 
Blidberg 194. 
— , H. C, g. Gahn 169. 
Blomstedt, C. 97. 
— , H. 97, 107. 
— , K. 97, 122. 
Bodisco 89, 90, 91. 
Bolander, A. 88. 
Bonde, K. Thordsson 119. 
— , M., f. Carl Ulfsson Sparres dotter 119. 
Bong 108. 
Borg, P. A. 148. 
af Borneman, A., f. Classon 190. 
— , ]. A. 139. 



Borneman, Ch., g. Frick 190. 

— , F., g. Printzensköld 190. 

Botin 162. 

Bourgignon 202. 

Brandel, A., g. Wallöf och Silfversvärd 

151. 
— , A. M., f. Lemke 148, 153. 
von Braun, Th. 199. 
— , V. 199. 

Braune, F., f. Falkman 190. 
Brelin 169. 
— , Anna B. 216. 
— , C. E., nobil. Carlheim-Gyllensköld 

34,35- 
— , P. 215. 

af Brinckman, S. Ch., f. Kåhre 1 70. 
Brolin, E., f. Spalding 195. 
Bromée, G. D. 215. 
Brummer, J., f. Tönning 142. 
-, V. 147- 

Bruncrona, N. A. 120, 133. 
Brändström, B., f. Stenberg 155. 
Broms, K., f. Helleday 155. 
— , K., g. Cederström 155. 
— S. 155. 

Bubb, B. M., g. Klint 12. 
Bugge 104. 
Bunge, C. 31, 32. 

Bäck i Finland, E., f. af Klint 151,152,161. 
— , G. A. 152. 
Bölmark, Sophie 156, 161. 



von Gardell, C. 124. 

Cardon, M. K. 159. 

Carl VIII Knutsson 119. 

Carl IX 119. 

Carl X 10. 

Carl XI 67. 

Carl XII 44. 

Carl, hertig af Södermanland (Carl 
XIII) 27, 28, 31, 32, 33, 35, 36, 41, 
42, 46, 47, 48, 50, 51, 53,61,66,70, 
78, 81, 106, 120, 129, 132, 137. 

Carl XIV 64, 121, 122, 126, 127, 129, 
130, 131, 132, 166, 168. 

Carl XV 174. 

Carl Adolf, hertig af Västmanland 106. 

Carl August af Sönderburg Augusten- 
burg 121. 

Carlheim-Gyllensköld, C. E. 34, 35, 137. 

-, C. H. 30. 

Carpelan, J. F. 85. 

Casa Miranda 210. 

von Castanie, B. L., f. Santesson 219. 

— , G. 48. 

Cederfelt, L., f. Dahlin 216. 



Cedergren 48. 

Cederström, A. M., f. Sparre af Söfdeborg 

195- 
— , B. U. 147. 
— , J. 21, 26. 
— , K., f. Broms 155. 
Cederström, M. C, g. Cronstedt af Ful- 

lerö 152. 
— , O. 27, 103, 106, 107, 108, iio, III. 
— , O. R. 66,91,97,103,109,111,116, 

120, 121, 124, 128, 131, 139, 159, 

164, 165. 
af Chapman, H. 15, 18, 26, 41,44,45, 

46, 71, 72, 80, 98, 214. 
de Cheusses, J. H. 76. 
— , J. H. A., g. Sparre af Söfdeborg 

74,75,76, 114. 
— , K. E., f. Temming 76. 
Christernin, B., f. Dahlström 152. 
— , G. 

Christiernin, J., f. Dahlström 114, 149. 
Christiersson, H. F. 44. 
von Cristernin, H. 28, 113. 
Claesson 191. 

Classon, A., g. af Bomeman. 
Collin, J. G. 118. 
Corin, j. J. 97. 
— , S., g. Kihlgren 169. 
Coyet, A. M., f. Ramsten 191. 
— , C. F. 139, 191. 
— , Julia 191. 
Cramér, E. V. C. 191. 
Cronstedt af Fullerö, C. A. 107, 118, 

139, 147, 152, 165. 
— , H. M., f. Alströmer 99, 115, 148. 
— , M. C, f. Cederström 152. 
— , N. A. 96,98, 100, III, 148. 
Cronstedt, C. O. 52, 55, 59, 64, 84. 
Cöster 97. 

Dahlfelt, C. L. 175. 

Dahlin, L., g. Cederfelt 216. 

Dahlström, A. K., f. Halländer 152. 

-, C. J. 152. 

— , Erik K. 147. 

— , E. 114, 146, 149, 156. 

— , J-, g- Christernin 1 14. 

-, R. 145- 

Dalin, D. 198. 

Dalman, B. E., g. Psilandersköld 21. 

— , J- !"•• S- Silfversvärd 146, iqi. 

— till Flädingstorp, Ch. J., f. Snoilsky 152. 

— , Fr. 152. 

Danckwardt, C. A. 52, 64. 

Danielsson, A., g. Rappe 182. 

Dashwood 122. 

Davidsson, Ch., g. Svedberg 208. 



von Dessen 29,41,42. 

Dominick, M., f. Fellstedt 16 1. 

— , M., g. af Klint 161. 

— , M. 161. 

Dorms, Kristina 148. 

— , 119- 

— , g. Hjortsberg 1 19. 

Dorph, J. J. 29. 

Dreijer, Th. 104, 175. 

Dufva, B. 28, 43, 121. 

-, J. F. 

von Diiben, C. E., f. Temming 76. 

-, J- 76. 

Du Rées, J. L. 97. 

Edera (Brita) Judith Jönsdotter, g. Klint 

12. 
Edling, J. 152. 
Edman, G. 148. 
Egerström, A. 191. 
Ehnemark, C. E. 190. 
— , C. M. 187, 18S, 189. 
— , E. 190. 

— , H., f. af Klint 170, 187, 189. 
— , H., g. Leijonhjelm 191. 
— , O. 190. 
— , S. 191. 

Enesköld, C. F. 30,98. 
Ehrenbill, U. G. 26. 
Ehrenström, M., f. Pollet 85. 
— , N. F. 85. 
Ehrensvärd, A. 1 9. 
— , C. A. 19, 20, 26, 40, 44, 77, 78, 96, 

98, 219. 
— , G. C. A. A. 77. 
— , S., f. Sparre af Söfdeborg 75, 77, 

80, 114. 
Ekenman 48. 
Ekman, E. 209. 
— , G. 209. 
— , S., f. af Klint 209. 
Ekström, Maria 149, 1 56. 
Engelhardt, Fr. 19 1. 
— , Louise 190. 
Engsten, Anna M. 63, 64. 
Erik X Knutsson 119. 
Erik XIV i 19. 
von Essen, H. H. loi, 127. 
Ewerlöf, A., f. Grothooff 185. 
— , Fr. 185. 
— , O., g. Virgin 185. 

Fagerström, A. K., g. Westberg 213. 

Fahlstedt 28, 41, 48, 56, 121. 

Falk 48. 

Falkman, Fr., g. Braune 190. 

— > J-i S- Nordenskjöld 190. 



Fasting 129. 

Faxe 19. 

— . 170. 

Feif, C. D. 27,215. 

— , G. C. 48,62, 195. 

— , Gustafva 219. 

Fellstedt, M., g. Dominick 161. 

Fischer 98. 

Fischerström, N. J. 97, 107, 121. 

— , 121. 

— , Jeanette 191. 

Fleetwood, C. J. 91. 

Fleming af Liebelitz, E. 198. 

-, H. 197- 

-, s. 197. 

af Forsell, C. G. 131. 

Forsell, J. F. 107, 118, 147. 

Frans Josef af Österrike 213. 

Fredin 104. 

Fredrik den store af Preussen 46. 

Fredman, W. 169. 

de Freese, C. G. 52. 

Frick, Ch., f. Borneman 190. 

— , H. F. 190. 

Fries-Fahlsten, J. H. 210. 

Fries, A., g. af Klint 210. 

— , M. K., f. Fries 210. 

— , O. E. 147- 

Frumerie, J. 97. 

Fust, F. 34. 

— , H. S., f. Åberg 216. 

— , O. M., nobil. Nordenstierna (<?/' stam- 
fader för nuvarande ätten N.) 28, 
40, 41, 42, 48. 

— , Th., nobil. Nordenstierna (stamfader 
för nu lefvande medlemmar af ätten 
N.) 48, 214. 

Fiirst, A. 48. 

Fältstjerna 78. 

Gadolin, V. 118, 147. 

Gahn, A. W. 81, 99, 169, 194, 215. 

— , H. K., f. Blidberg 169,194,216. 

— , M. K., g. Kihlgren 169, 190, 192, 
193, 194,215. 

— , M., g. Lorichs 191. 

Gardell 89. 

von Gedda, F. V. 

Geete, S. S. 107, 1 1 1. 

von Gegerfelt, C. A. 48. 

— , G. S. 103. 

Gerdes, A. K., f. Lagerheim 147. 

Gersdorff 48. 

von Gertten, S. B., f. Sparre af Söfde- 
borg 153, 163. 

Gjertta, K. Ch., g. af Puke 149, 170. 

Greigh 27,31,34,35. 



— 223 — 



Grewesmiihl, P. H. 89. 

Grill 108. 

Gripenstjerna, C. 151. 

Grothooff, A., g. Ewerlöf 1 85. 

Grubbe, C. G. 103, 163. 

Grönbohm, J. 97. 

Grönlund 1 91. 

Gustaf I 119. 

Gustaf II Adolf 83, 85. 

Gustaf III 19, 20, 25, 26, 27, 29, 31, 33, 

46, 49. 50. 55. 62, 64, 65, 74, 93, 

169. 195- 
Gustaf IV Adolf 74, 77, 82, 83, 92, 106, 

109, iio, 121. 
Gustaf, prins af Vasa 112. 
Gustafsson 89. 
Gyllencreutz 191. 
Gyllengranat, C. A. 8. 
Gyllenhammar, C. G. 151. 
— , Ch., f. Sparre af Rossvik. 
— , M., g. Akrell 118, 148, 160. 
Gyllenram, G. A. 97. 
Gyllenschruf, N. 19. 
Gyllenskepp, C. A. 26,215. 
— , P. S. 30. 
— , 122. 
Gyllenstam, Ch., g. af Klint 14, 16, 20, 

70, 71, 75, 76, 83, 88, 93, 142, 162, 

195, 198. 
— , B. E., g. Tempelman 96. 
— , H. U., g. Melander 73, 148. 
— , J. 14, 19. 20, 73, 196. 
— , K. E., f. von Numers 14, 21. 
— , Laurentia K. 18, 195, 198. 

Habich 145. 
Hagelstam, O. J. 139. 
Hake, Karin Nilsdotter, g. Klint 12. 
Hahn, C., g. Sjögréen 214. 
Haldén, R. K., g. Björner. 
Hall, J. 85. 
von Hall, B. 147. 

Halländer, A. K., g. Dahlström 152. 
— , Johanna 152. 
Hallbäck, H. H. 182. 
Hals 134. 
Hamilton, H. 175. 
Hammar, C. M. 146. 
Hansén, Anna K. 148. 
Hansson 145. 

Hauswolff, B. S., g. Stahre 163, 196. 
Haverman, D. M. 107. 
— , J., f. af Klint 159. 
-, K. V. 159. 

Hedvig Elisabeth Charlotta af Söder- 
manland 32, 75, 106. 
von Heidenstam, C. E. E. 146. 



Helleday, A., g. Stengård 154. 

— , Aurore 155. 

— , Alma 154. 

— . A. 154. 

— , B., f. Stenberg 155. 

— , Elsa 154. 

— , E. M., g. Strömberg 154. 

— , E., f. Johansson 153. 

-. E. 155. 

-, E. 155. 

— , F., f. af Klint 153. 

— , F., g. Lidstrand 152, 153, 154, 155. 

— , G. 153. 

— G. 154. 

-, G. 154. 

— , G. M. 141, 153. 

-, G. F. 154. 

-. H. 154. 

-, H. 155. 

— , H., f. Helleday 154. 

— , Ingeborg 154, 155. 

— , K., g. Broms 155. 

— , Naima 155. 

— , N. G. 154. 

-, S. G. 154. 

— . A. 154. 

Helling, E., g. af Klint 158. 

— , Ph. 158. 

— , V., f. In de Betou 158. 

Hellman 48. 

von Hemert, Carolina 206. 

— , E., f. af Klint 206. 

— , J. E. 206. 

— , J. G. 206. 

— , Louise 206. 

— , Mathilda 206. 

Henrik, prins af Preussen 40. 

Herlitz, C. G. 209. 

— , G. V. 209. 

— , Greta 209. 

— , Gundel 209. 

— , Gurli 209. 

— , L., f. af Klint 209. 

Hielman, Karolina 214.' 

— , 216. 

Hisingsköld, J. 48, 73, 215. 

Hjelm, Ellen 191. 

— , P. G. 191. 

Hjelmstjerna, C. L. 64. 

Hierta (Järta), F. K., f. Hochschild 151. 

-, C. J. 55. 

— , J- 147- 

Hjortsberg, L. 119. 

— , f. Dorms. 

Hochschild, Anna 1 5 1. 

— , C. 160. 

— , F. K., f. Hierta (Järta) 151. 



224 



Hochschild, G., g. Poppius i6o. 

-, J. H. 151. 

— , Lovisa 160. 

Hofifberg, A. 215. 

Hoffman, E., g. af Klint 196. 

— , D. E., f. Rundberg 196. 

— , 169. 

-, J. 196. 

von Hohenhausen, C. J. 27. 

— , M. S. 147. 

Holdtz, H. A. 163. 

Holst 48. 

von Horn, A. H. 28, 34. 

Horn af Rantzien, B. P. 28, 34. 

— , H. R. C. 122. 

Humble, C. 44, 46. 

Humble, J. 170. 

Höckert, A. 211. 

B. 211, 

C. 212. 

E., f. Andersson 212. 
E., g. Lindström 211. 
E. 211. 
G. 212. 

L., f. af Klint 211. 
M., f. von Segebaden 21 1. 
S. 212. 
V. 212. 

Högfeldt, P. J. 144, 145, 146. 

Hök 78. 

Hökeflycht, E. G. 30,41. 

In de Betou, V., g. Helling 158. 
Isaksson, M. G., g. Pettersson 206. 

Johan III 1 19. 

Johansson, E., g. Helleday 153. 
Jusléen 48, 51, loi. 
Jägersköld, Ch. L. 21, 103. 
— , E., f. Ulfvenklou 215. 
— , F. L., g. von Rajalin 147. 
— , Kristina M. 215. 
Jönsson 169. 

Kaas 104. 

Kaijser, G. 185. 

— , C, f. Liljenstolpe 185. 

-, S. 185. 

Katharina II af Ryssland 82. 

Kenlock, V., g. Lagerheiin 153. 

Kihlgren, H., g. af Klint 81, 149, 170, 

171. 
— , K., f. Gahn 169, 190, 191, 192, 194. 
— , M. G. 169, 192. 
— , S. 4t, 169, 170. 
— , S., f. Corin 169. 
— , Z. A. 169. 



Kindbom 22. 

Kjörling 48. 

af Klercker, C. N. 52, 64. 

Som flera medlemmar af ätten Klint hafva 

samma initialer, utsätta vi här denis förnamn 

för undvikande af misstag. 

Klint 

Adolphine 190. 

Annika 1 1. 

Brita Maria, f. Bubb 12. 

(Brita) Judith Jönsdotter Edera 12. 

Börje 10. 

Börje II. 

Erik II, 12. 

Esaias 12. 

Henrik 19, 215. 

Håkan 9, 10. 

Håkan lO. 

Ingegerd II. 

Johan II. 

Karin Nilsdotter Hake 12. 

Maria 1 1 . 

Nils (Nicolaus) Birgeri 10, 11. 

Sune 10. 

Sara, g. Lindbohm il. 

Salomon 72, 215. 

Samuel 215. 

Klint nobiliserad af 

Adolf loi, iiS, 156, 214. 

Beata 87, 219. 

Brigitta 20, 21, 94, 1 15, 143. 

Carl 15, 18, 25, 30, 73, 79, 81, 93, 94, 
95, u6, 121, 125, 138, 143, 153, 
163, 164, 165, 166, 167, 168, 169, 
170, 171, 179, 180, 192, 193, 195. 

Charlotte, f. Gyllenstam 14, 16, 20, 70, 

71. 75. 76, 83, 88, 93, 143, 162, 195, 
198. 

Charlotte E., g. Billberg 70, 74, 75, 77, 

83, 1 14, 162, 163, 190. 

— K. 117, 146, 147, 148, 151, 156. 
Erik 12, 13, 14, 15, 16, 18, 19,20,25, 

27, 28, 29, 30, 33, 35, 38, 39,41,47, 
48, 50, 51, 53, 54, 55.63,65,66,70, 

72, 74, 75, 77, 78, 79, 80, 81,82,83, 

84, 86, 87, 88, 89, 91, 92, 93, 95, 
103, 105, 120, 143, 162, 195, 198. 

— 93, 115, 148, 156, 198,200,213,214. 
Erik Gustaf 1 1 5, 124, 136, 140, 142, 143, 

144, 145, 146, 148, 151, 152. 
Ebba, g. Roos 190,216,217,218. 
Fredrik 18, 47, 55, 73, 81, 107, 194, 195, 

196. 
Gustaf 9, 13, 14, 15, 16, 18, 20, 21, 22, 

23, 24, 25, 26, 27, 29, 31, 32,34,35, 



225 — 



15 



44.47,48 


57,58,59 


74,75,77 


96,97,98 


I04, 


105 


112, 


113 


"9, 


120 


126, 


127 


133, 


134 


140, 


141 


i66, 


167 


,215, 


216 


, 149 




116, 


118 


114, 


115 


46, I 


61. 



36,37,38,39,40,42,43, 
49,50,51,52,54,55,56, 

60, 61, 65, 66, 67, 70, 73, 
79,83,84,86,93,94,95, 
99, 100, loi, 102, 103, 
106, 107, 108, 109, III, 
114, 115, 116, 117, 118, 
121, 122, 123, 124, 125, 
128, 129, 130, 131, 132, 

»35, 136, 137, 138, 139, 
142, 146, 147, 148, 160, 

171, 195- 
Gustafva, g. Almqvist 1 15, 1 17; 
Hedda, g. Melander 115, 146, 
Jeanette 149, 195. 
Jonas 47, 55, 73, 98, loi, 115, 

148, 156, 196. 
Kerstin, f. Akrel 102, 112, 

117, 118, 138, 141, 142, I 
Lovisa U. 148, 162. 



af Klint 

Adelaide, g. Nauckhoff i, 3, 183. 

Alfred 210. 

Amanda, f. Fries 2 1 0. 

Amelie, g. Bergman 160, 161. 

Amelie, g. Liljenstolpe 185. 

Amelie, g. Westberg 213. 

Amelie 146. 

Amelie 147, 148, 156. 

Anna 158. 

August 149, 150. 

Aurore 152, 153. 

Axel H. 160. 

Axel 161. 

Börje G:son 159. 

Carl August 148. 

Carl Axel 207. 

Carl Constantin 149. 

Carl 161. 

Carl 185. 

Charlotte, f. Wernstedt 150. 

Ebba, g. Bäck i Finland 151, 152, 161. 

Ebba 151. 

Edla, f. Hoffman 196. 

Elin H. 161. 

Ellen, g. Weston o. von Hemert 206. 

Ellen 211. 

Elisabet, f. Helling 158. 

Elise, f. Rappe 182, 190. 

Emelie, f. Ljungholm 211. 

Emma 212. 

Emmy, g. Leijonhufvud och Widstrand 

187. 
Emy 151. 
Erik Johan 199, 200, 20I, 202, 203,204, 

205. 



Erik 196. 
Erik A. 207. 
Erik G:son 159. 

Erik Magnus 168, 170, 171, 172, 173, 
174, 175, 176, 177, 178, 181, 191, 

193- 
Flora, g. Helleday 152, 153, 154, 155. 
Fredrik V. 148, 149. 
Gerda, f. Svedberg 208. 
Gustaf O. 151. 
Gustaf 3, 158. 
Gustaf 208. 
Gustafva, f. Melander 156, 197, 198, 199, 

200, 213, 214. 
Hedda, f. Kihlgren 81, 149, 169, 170, 

171, 180. 
Hedda, g. Ehnemark 170, 187, 193. 
Hedda S., g. Melander 196, 197, 198, 

199. 
Hedvig, g. Virgin 183. 
Hedvig III. 
Hermina 159. 
Hilma, g. Uddin 207. 
Hilma 155, 161. 
Hilma 159. 

Ida, g. Haverman 159. 
John Erik 205. 
Julie 151. 
Kerstin. 

Laura, f. Silfversvärd 146, 191. 
Lina, g. Herlitz 209. 
Lina, g. Höckert 21 1. 
Lita 210. 

Mary, f. Stewart of Advorlich 205. 
Maria A., f. Pettersson 206, 207, 208. 
Mathilda, g. Ljungholm 211,212. 
Mathias 214. 
Minna, f. Dominick i6l. 
Oscar 206, 207, 208. 
Ottilia 187. 
Otto 168, 170, 171, 17S, 179, iSo, 181, 

182, 190, 193, 194. 
Sophie, f. Sontag 160. 
Sophie, g. Ekman 209. 
Sophie 151. 
Theodor 210. 
Thilda, f. Sontag 158. 
Viktor Emanuel 214. 
Viktor Jonas 212, 213. 
Viktor 156, 157, 158, 191. 
Viktor G: son 159. 

Klintseus, Nicolaus Birgeri 10, 11. 
von Knorring, S. S. 147. 
Koch, H. M. 195. 
Kock, Lovisa Ulrika 196. 
— , A. 44. 



— 226 



Kock, P. F. 97, 103. 

— , 122. 

Krafft, P., d. y. 31. 

Kreuger, E., f. Tenger 191. 

— , Thérése 191. 

— , J. H. 140. 

Kristian VIII af Danmark 125, 126. 

Kruse 53. 

von Krusenstjerna, Carolina 162. 

— , H. 158. 

— , M. S. 28. 

— , S. 190. 

Kurck, A. F. 96. 

Kuylenstjerna, C. V. 28, 33. 

Kåhre, S. C, g. af Brinckman 170. 

Kämpe 94. 

von Köhler, H., f. Wachtmeister af Jo- 

hannishus 219. 
— , S. 215. 

Lagerberg, C. 147- 

-, S. 175- 

— , Ulrika 153. 

Lagerbjelke,J.G.98,99,io5,io8,i09,ilo. 

— . J- 139- 
— , C. 1 10. 

Lagerheim, Anna 142. 

— , A. K., f. Gerdes 147. 

— , B. Ch., f. af Segerström 153. 

-, C. O. 153. 

— , E. 102, 147. 

- E. J. 153. 

-, G. 153. 

— , V., f. Kenlock 153. 

Lagerstråhle, P. G. 34, 170. 

Langensköld, A. T. 107. 

Lawford 107. 

L'Eclair (nobil. Clairfelt), M. L. 107. 

Leczinsky, C. G. 186. 

— , E., f. Liljenstolpe 186. 

Lefrén, J. P. 127. 

Leijonankar, F. V. 30,48,195. 

Leijonhjelm, A. 191. 

— , Augusta 192. 

— , G. Augustinsson 192. 

— , H., f. Ehnemark 191. 

— , Maria 192. 

Leijonhufvud, E., f. af Klint 187. 

— , E. 187. 

— , Kerstin 187. 

Lemke, A. M., g. Brandel 148, 153. 

Lewenhaupt, C. E. 107. 

Lidman, C. 146. 

Lidstrand, F., f. Helleday 152, 153, 155. 

-, O. 155. 

Liljenanckar, M. 44, 198. 

Liljenstolpe, A., f. af Klint 185. 



Liljenstolpe, E., g. Leczinsky 186. 

— , O., g. Löwen 186. 

— , O., g. Kaijser 185. 

-, O. 185. 

Lilliehorn, E. G., g. Raab 215. 

-. P. 41. 

Lillienberg, H. S., g. Palmquist I46, 149. 

Lindberg, J. O. 97, 107. 

Lindbohm, J. II. 

— , S., f. Klint II. 

Linderstedt, F. 28, 70. 

Lindström, Anna 211. 

— , E., f. Höckert 211. 

— , E. 211. 

— , Greta 211. 

Ljungholm, A. 213. 

— , A., f. Westberg 213. 

— , C. A. 211, 212. 

— , C. F. 213. 

— , E. 213. 

— , E., g. af Klint 211. 

— , H., g. Petterson 213. 

— , M., f. af Klint 211, 213. 

— , R. F. 213. 

— , Vera 213. 

Lorichs, Fredrique 191. 

— , F. N. 191. 

— , M., f. Gahn 191. 

Loven, K. 107. 

Louise Charlotte af Mecklenburg-Schwe- 

rin 82. 
Ludvig af Bourbon 84. 
af Lund, C. J. 107. 
Lundberg, P. R. 175. 
Lundström. 

Luntebergius, M. Z. 10. 
Lustig 23. 
Lychou 23. 
Lång, Anna V>. 162. 
Löfgren, C. 156. 
Löwen, C. A. 186. 
— , Elsa 186. 

— , O., f. Liljenstolpe 186. 
— , O. 186. 
Lövenskiöld, H. 175. 
von Lövenörn 104, 118. 

Malmborg, J. 147. 

Malmsköld, J. D., g. Tersmcden 198. 
Manderström, L. 1 75. 
Mannerskantz, N. 99. 
Martin, P. R. 147. 
Maximilian af Mexiko 203. 
Meijer, H. 119. 
Meijerfelt, J. A. 65. 
Melander, G., g. af Klint 156, 197, 198, 
19g, 200. 



227 



Melander, H. U., f. Gyllenstam 148, 197. 

— , H. S., f. af Klint 115, 196, 197. 

— , J. E. 197- 

— , I. K., f. Åberg 197, 198. 

— , J. M. 147. 197- 

— , J. 21, 149. I97> 198. 

— , S., g. Fleming af Liebelitz 197. 

Melin, H. M. 146. 

Mittler 162. 

Moberg, P. 95, 1 51. 

Modée, C. V. 28, 33, 41, 48, 78, 96, 

lOI. 
— , E. M., f. Sparre af Söfdeborg 219. 
— , E., g. Mörner af Morlanda 74, 75. 
Munck, A. T. 42. 
Murbeck, C. 196. 

Miitzow, B. D., g. Stierngranat 215. 
Myhrman. J. R. 147. 
Mårtensson, Margaretha 149. 
Martha, Erik Knutssonsdotter 119. 
Möllersvärd, O. R. 42. 
Mörner af Morlanda, A. O. 75- 
— , E., f. Modée 74, 75. 
— , G. 78, 126, 128, 129, 130, 131, 132, 

133- 

Nauckhoff, A., f. af Klint 1,3, 183. 

— , C. 183. 

Nauckhoff, H. J. 27, 28, 41, 48, 56, loi, 

103, 121, 164. 
Neijendorff 62. 

Nicolaus, storfiarste af Ryssland 172. 
Nicholsen, E., g. Stewart of Advorlich 

205. 
Nilsson, nobil. Skytte af Sälra I O. 
Nilsson, S. 119. 
Nordenanckar, J. 18. 
— , G. P. 103. 
Nordenskiöld, A. 72. 
— , O. G. 72, 73.96, 97- 104, 

118, 126, 128, 133, 139, 147, 170. 
Nordenskjöld, A. 190. 
— ) J-) S- Falkman 190. 
— , O. H. 19,26,28,31,33,37,40,41, 

48,50. 51. 55. 56, 57. 58, 59.61,66, 

67, 72, 82, 95, 100, 103, 104, 113, 

140, 160, 216. 
Nordenstierna, O. M. (<?;" stamfader för nu 

lefvande grenen) 28, 40, 41, 42, 

48. 
— , Th. (de nu lefvande medlemmarna 

äro hans ättlingar) 48, 214. 
Norman 121. 
von Numers, K. E., g. Åberg, nobil. 

Gyllenstam 14, 21. 
Nyman 145. 
Nyström, Th. 194. 



Öländer, G, 60, 62, 64. 
Olbers 96. 
Olssen 171. 
Orrschöld, G. B. 97. 
Oscar I 93. 

Oscar Fredrik, hertig af Östergötland, 
(Oscar II) 46, 80, 172, 173,175 1 78. 
Österman, C. D. 147. 

Palander, L. A. 18. 

Palm, T. 146. 

— , T. 146. 

Palmquist, C. F. 148, 151, 153. 

— , M. D. 26, 48, 51, 55, 57, 58, 61, 73, 

121, 122, 149, 153, 164. 
— , Maria 153. 
— , vSophie 151. 
Paul II af Ryssland 83. 
Paulsson 1 3 1 . 
Pehrmand, Marie C. 215. 
Peijron, A., g. Sparre 175. 
— , E. A. 175. 

Peter den store af Ryssland 47. 
Peterson, A. 179. 
— , E., g. von Segebaden 212. 
Pettersén, A. F., nobil. Rosensvärd 103 

216. 
— , A. K., g. Wagenfelt 21,215. 
— , C. J. 22, 99. 
— , C. R. 21, 22. 
— , O. 22. 
Petterson, B. 213. 
— , Elna 213. 
— , Eva 213. 
-, H. 213. 
— , H. F. 213. 
— , H., f. Ljungholm 213. 
— , Selma 213. 

Pettersson, Ch., f. Åberg 164. 
— , H. 206. 
— , G. W. 216. 

— , M., g. af Klint 206, 207, 208. 
— , M. G., f. Isaksson 206. 

— , 145- 

Peyron, G. Abr. 107. 

Peyton 107. 

Pihl, E. H. 97, 107. 

-, G. 97. 

— , G. S. 148. 

Piper, C. U. 96, 99. 

Pipon 122. 

von Plåten, B. B. 98, 103, 139. 

— , B. J. E. 191. 

PoUet, M., g. Ehrenström 85. 

Poppius, G., f. Hochschild 160. 

Posse. 

Printzensköld, A. 189, 190. 



228 



Printzensköld, F., f. Borneman 190. 

Psilanderhielm, G. 30. 

— , P. A. 121. 

Psilandersköld, B. E., f. Dalman 21. 

— , B. M. 215. 

— , J., g. Snoilsky. 

— , Laurentia 21. 

— , N. 16, 162. 

— , P. Elisabeth 164. 

Puke, J., nobil. af 26, 28, 41, 44, 48, 5°. 
59, 60, 65, 66, 122, 123, 124, 125, 
128, 130, 131, 132, 133, 134, 149. 
170. 

af Puke, Ch. A., f. Stjernstedt 191. 

— , F. M. 191. 

— , K. Ch., f. Gjerta 149, 170. 

Puységur 86. 

Påhlman, A. 178. 

Qveckfelt, J. M. 35. 

Raab, A. U. 97, 107. 

-, C. J. 31- 

— , E. G., f. Lilliehorn 215. 

-, J- J. 97. 

Rahm, C. A. I46. 

von Rajalin, F. L., f. jägersköld 147. 

— , S. M. 27, 52, 84, 85, 86, 116. 

Ramberg 53. 

Ramsay, J. V. 147. 

Ramsten, A. M., g. Coyet 191. 

Rappe, A., f. Danielsson 182. 

— , E., g. af Klint 182. 

— , F. V. 182. 

Rehbinder, ]. A. 147. 

Reuterholm, G. A. 83. 

Reuterskiöld, C. 137. 

— , Henrietle 151. 

Richard Lejonhjärta 155. 

Richissa, prinsessa af Danmark 119. 

Richnau, J. V. 147. 

Ringheim, A. F. 48, 145. 

Ringius 190. 

Risellsköld 96. 

Robert III af Skottland 205. 

von Rohr, E. B. 107. 

Roman 97. 

Roos, A. 218. 

— , E., f. af Klint 190, 216, 217, 218. 

von Rosen, G. R. 147. 

Rosenblad, Ch., g. Wcrnstedt 150. 

— , M. 96. 

Ro«én von Rosenstein, M. 27. 

— , N. 99. 

Rosensvärd, A. F. 48, 103, 113,215. 

— , A. V. O. 148. 



Rosensvärd, C. R. 

-, J. S. 107. 

Rosenquist af Akcrshult, L. 146. 

Roth, O. B. 163. 

Roussin, A. R. 18S. 

Rubin 23. 

Rummel 18. 

Rundberg, D. E., g. Hoffman 196. 

Rundquist, N. M. 122. 

Runeberg, E. 149. 

Ruth, S. 13, 196. 

Ruuth, E. 194. 

Rålamb, C. S. 146. 

Sahlstedt, J. A. 41, 48, 51, 219. 

Salén, V. 152. 

— , Vilhelmina 152. 

Sandberg 122. 

Sandell 62. 

— , O. L. 21. 

Sandels, V. 175. 

Sandvall 145. 

Santesson, B. L., g. Castanie 219. 

von Schantz, C. P. U. 170. 

Scharff, P. H. 63. 

von Segebaden, E. 212. 

— , E., f. Peterson 212. 

— , M., g. Höckert 212. 

af Segerström, B. C, g. Lagerheim 153. 

af Schultén, N. G. 115, 1 16, 123. 

Schultz von Aschenraden, H. C. 61. 

Schlyter, C. J. 214. 

von Schwerin, E. Ph. 146. 

Schiitzercrantz, J. H. 27, 59. 

Schönström, J. A. 21. 

Sergel, J. T. 19,46. 

Silfverhjelm, J. U. 85. 

Silfverstolpe, G. 94, 146. 

Silfversvärd, A., f. Brandel, g. förut 
Wallöf 151. 

— , Augusta 191. 

— , J., f. Dalman 146, 191. 

— , L. G. 146, 152. 

— , L., g. af Klint 146, 191. 

Sixtensson, N. 119. 

Sixtensson till Tofta, S. 119. 

Sjögréen, C, f. Hahn 214. 

Skijtte, H. Nilsson (Skytte af Sätra) 10. 

Skogman, C. J. 125, 135, 140. 

Smith, S. 49, 50, 54, 94. 

Sneedorff 98. 

Snel 145. 

Snoilsky, C. 152. 

— , Ch. J., g. Dalman 152. 

— , G. 147- 

— , J., f. Psilanderskjöld 1 98. 

Sohlberg, g. Trygg 215. 



229 — 



Sontag, A., f. Sundborg från Finland 

158, 160. 
— , K. V. 158, 160. 
— , S., g. af Klint 160. 
— , Th., g. af Klint 158. 
Sophia Magdalena 85. 
Spalding, E., g. Brolin 195. 
Sparre, C. Ulfsson 119. 
— , Th. 11. 

— , Ulfsdotter M., g. Bonde 119. 
Sparre af Rossvik, A., f. Peijron 175. 

- s. 175. 

• — , Ch., g. Gyllenhammar 1 5 1. 
Sparre af Söfdeborg, A. M., g. Ceder- 

ström 195. 
— , B. S., f. von Gertten 153, 163. 
— , C. 162. 
— , G. 184. 
— , E., g. Modée 219. 
— , E., g. Virgin 184. 
-, J. 76. 
— , J. H. A., f. de Cheusses 74, 75, 76, 

114. 
— , R., g. Wrangel af Saussis 162. 
— , S., g. Ehrensvärd 75,80, 114. 
— , S., f. Sparre af Söfdeborg 184. 
Sparre, A., f. Peijron 175. 
-, S. 175- 
Stackelberg 65. 
— , G. 191. 
von Stahl 145. 

Stahre, B. S., f. Hauswolff 163, 196. 
— , Ch. E. 21. 
— , Hedvig 216. 
— , M. 21, 23, 195. 
— , M. E., f. Anckarloo 214. 
Stark, H. 16. 
von Stedingk, V. 30, 35, 52, 60, 62, 64, 

121, 164. 
Stenbeck, Fr. 216. 
Stenberg, B., g. Helleday 155. 
Stengård, A., f. Helleday 154. 
-, G. 154. 
— , G. F. 154. 
-> P- 154. 
-, 154. 
Stewart of Advorlich, E., f. Nicholsen 

205. 
— , J. 205. 

— , Mary, g. Klint 205. 
Stierngranat, B. D., f. Miitzow 215. 
-, H. 95. 
— , M. B. 79, 219. 

Stjernstedt, G. C. A., g. af Puke 191. 
Strandmark, M. 162. 
Strömberg, B. 154. 
— , E. M., f. Helleday 154. 



Strömfelt, C. A. 65. 

Stuart, Maria af Skottland 205. 

Sture, Sten, d. ä. 119. 

Ståhl, B. K., f. Nordling 70. 

— , S. 69, 70. 

van Suchtelen, J. P. 126, 127. 

Sundborg från Finland, A., g. Sontag 

158. 
Sundholm, Ulrika K. 149. 
Sundin 96. 
Sundvall, C. F. 196. 
— , Brita U. 196. 
— , Johanna 21, 195, 196. 
Sylvander, C. Fr. 161. 
Svahn, C. A. 1 6. 
Svedberg, Ch., f. Davidsson 208. 
— , G. 208. 

— , G., g. af Klint och Widberg 208. 
Söderhjelm, V. B. 191. 
Söderström, F. 97. 

von Tegetthoff, V. 203, 204. 
Tempelman, B. E., f. Gyllenstam 96. 
— , O. S. 95, 96. 
Temming, Ch. E., g. de Cheusses o. 

von Diiben 76. 
Tenger, E., g. Kreuger 191. 
Tersmeden, C. 26,215. 
— F. A. 145- 
— , I. D., f. Malmsköld 198. 
Thulstrup, H. K., f. Akrell 191. 
af Thunberg, D. 1 5. 
Tingvall, C. J., nobil. Anckarsparre 48. 

-, C. j. 97. 

Tisell, E., g. Vult von Steijern 191. 

Tjäder, C. 16. 

Toll, J. C. 219. 

Topelius 122. 

Tornquist, A. 27. 

— , C. G. 95, 97, 121, 216. 

— , Fredrika A. 195. 

— , E. G. 

Treutiger 103, 121. 

Troilius 96. 

af Trolle, H. 19, 215. 

— , C. H. 137, 149. 

-, H. 9. 

— , M. C, f. af Trolle 170. 

Trygg 169. 

— , f. Sohlberg 215. 

Tschitschagoff 49, 65. 

Tungvogel 98. 

Tulin 97. 

Tönning, ]., f. Brummer 142. 

Törning, J. 52, 64. 

Törngren, L. M. 148. 

Törnström, J. 72. 



230 — 



Uddin, H., t", af Klint 207. 

— , H. 208. 

— , J. 208. 

— , Maria 208. 

— , R. 207. 

Uggla, G. V. 147- 

Ulfvenklou, E., g. Jägersköld 215. 

Ullner 41. 

— , 116. 

Ulrika Eleonora 67. 

Undén, F., g. Wallöf l6l. 

Wachtmeister af Johannishus, A. 175. 
— , C. A. 27,28,31,71,80,82. 

-, H. 44- 

— , H., g. von Köhler 219. 

— , H. F. 28,71, 163. 

-, R. 175- 

Wagenfelt, A. K., f. Pettersén 21,215. 

— , C. M. 48. 

— , Fr. 39, 162. 

— , O. 198. 

Waldemar den store af Danmark 1 1 9. 

Wahlfelt, J. A. 147. 

Wahrberg, C. G. 107. 

Waldau 94. 

Wallberg, G. 14 2. 

Wallöf, A., f. Brandel 151, g. sedan 

Silfversvärd. 
— , F., f. Undén 161. 
-, J. J. 148. 
— , P. 148, 151. 
Warberg, P. J. 97. 
Vasa, Gustaf I 1 19. 
Weidenhielm, C. 195. 
Wernstedt, Ch., g. af Klint 150. 
— , Ch., f. Rosenblad 150. 
-, J. O. 150. 
Wesslo, F. 147. 
Westberg, A., f. af Klint 213. 
— , A., g. Ljungholm 213. 
— , A. 214. 

— , A. K., f. Fagerström 213. 
-, C. J. 213. 
— , Hildur 214. 
— , Julie 214. 
— , J. F. 213. 
Weston, Christine 206. 
— , E., f. af Klint 206. 
— , E. 206. 
— , Dora 206. 
— , Hilda 206. 
— , Nelly 206. 
Whitlock 36, 48, 53. 



Widberg, C. 208. 

— , G., f. Svedberg 208. 

Vidén, Betty 152. 

Widegren, E. H. 160. 

Widstrand, C. A. 1 87. 

— , E., f. af Klint 187. 

Wieselgren, H. 178,200. 

Vigholm 107. 

Vinge 94. 

Virgin, Agnes 185. 

— , A. 27, 28, 64. 

— , Ch. A. 28. 

— , E. 184. 

— , E. 184. 

— , E., f. Sparre af Söfdeborg 184. 

— , F. I. 185. 

— , Hedvig 184. 

— , H., f. af Klint 183. 

— , H. 184. 

— , I. 183. 

-, I. 184. 

— , O., f. Ewerlöf 185. 

— , O. 185. 

af Wirsén, C. J. 127, 128, 130, 131, 133, 

139. »49- 
Wissiak 203. 
Wolffelt, G. E. 97. 
Wolfram 1 07. 
Wollin, P. 97. 
— , 28, 48, 56. 
Wrangel, F. 173. 
Wrangel af Lindeberg, P. A. 79. 
Wrangel af Saussis, A. J. 21, 26, 28, 3 1, 

33.38,77,80, 104, 113. 
— , A. J. 106, 107, 108, 109, I I I. 
-, F. U. 175- 

— ■, R., f. Sparre af Söfdeborg 162. 
Wrede af Elimä, F. 82. 
— , L. 175. 

Vult von Steijern, E., f. Tisell 191. 
— , H. V. 191. 

Zachau, D. 27,48,82,103. 
Zander, D. 

— , J. 149. 
Zelle 96. 

Åberg, C. Fr., nobil. Gyllenstam 162. 
— , II. S., g. Fust, nobil. Gyllenstam 2 1. 
— , K. E., f. von Numers, nobil. Gyl- 
lenstam 14, 21. 
— , J. K., g. Helander T97, 198. 
— , J. Z., nobil. Gyllenstam 14,19,20,72. 
Åhlström, Karolina 156. 



— 231 



ÄTTLEDNING 



för 



nu lefvande medlemmal 



Släkten af Klint. ' ' 



Upprättad i April 1905. 



Ldera, * 1653, f 1717. 
t 27 6 1741. 



'68 g. m. Katharina 




O) 2 o" 

00 r1 

U 



« in 



_ « in 

vo dl C" 



o» ^- 

":> • *> 

* r-* 

^?2 CO Ul 
CO <N ■"! to 

O 



r-^ 






■""I < -K 



» IM - 
<5 ^ H^ 



fe^ 



2 ÖS 

- a o^ 

in <J 
00 ^ -• 

rH o fN 

JnJ in 00 



ea 



"O ^. 



''I 



So 



* CO 

CO . jS 

-o .a 

« K S 

-i-co "* 

2 ÖS 



;^S 



00 



XI/) ^ 

* - ^, 

2 00 00 S 

C ^ tH .w 



)S J t! 
tH o G 

•* fl i; 

ri -< 00 

00 tH 00 
CO^ lO 

3 f^ "^" 
•~ in (s 

t; 00 00 



o (O 2 

<N 4) C 

ro 5 r» 
00 "^ 00 

•^ 3 T-l 

I— > 



00 






xsio"'"' 

."2 m r» 

^00 00 
fc '-I -^ 



rf 


2 "^^^^ 

oo 




00 


oa 


,-00 rH 




tJ 0.» 


•t 


o --OJ 


a 


Q> 00 




^ -H ♦ 


•-1 


S( 



Ellen, * 3/, 1886. 



ÄTTLEDNING 

nu lefvande medlemmar af 
Släkten af Klint. 

Upprättad i April 1905. 



Håkan, * 1523, t . bonde i Kronobergs län. 



Börje Klint, 



, befallningsman. 



Nils 


Birgeri 


Klintoeus, * 


1603, 


t 1694, 


prost 


i Järsnäs och Forserum. 


1634 


g- 


m. 


Karin 


Nilsdotter 


Hake, 


* 1616, 


t 1669. 


Erik 


Klint, * 


1642, 


t 1706, kyrkoherde 


i Järsnäs och Forserum. 


1673 


g. m. 


Brita 


Judit 


Jönsdotter 


Edera, 


* 1653, 


t 1717. 




Esaias, * 


1685, 


t !«/ 


4 1740, härads 


höfding och lagman. 


G. 


m. Brita 


Maria Bubb, * 1705 


. t "e 


; 1741. 





Erik, * 6/io 1732, f '"/ 



1812, öfverste, vice landshöfdiug. 
Charlotta Gyllenstam, * 2 



Adlad 
2 1749, 



1805 af Klint. 
ou 1808. 



18 'g 1768 g. m. Katharina 



^ Mj] ro 









;^ Cd <D 





00 xä d 






S!^! 






m^3 rt 


'^ p" 


«"■ 




■•"in 


« 'mS 


'^'■22 


•f-Q-H 


Sa o 


-HO^ 














. k, 
00 rt 

ooy 



9R" 



^►^•^ 



a-o 

o = 
0;S 



-I- XJÄOO ^ . 

2 2; 2 .- a 

»,- . p * rt j:; 



rf^ 



^3^ 



g <3 - 



I ^- . 00 00 



■C 00 73 n 

c »^ ctT i. a a 

£ <o~rt .0 B C/5 



T3 rt 

a ,2 

ew 

B . 
5B 



B c" 

■Mg 



" ^ S S 



.tio; 



^ 10— ö • 



* OM .2 



-CB ; - 
"^Ö *- .c 
> S 5 



B 


, 






a 












' ' 


t/) 






r^ 






J3 



B^ 



^0 



M O 



^ -M ° 

2 « g 
- a . 



2 c" K * ^ ^ 



£ S 



2 c" 

-B ^ 

* ffl.S 



. S'5 



tu) o Kl 1; O 



§5x iX 5 b =£2 å ^B B 



:S ^ 



t, B?^"" 

ii > 2; 

00 ^ -" 









t^ w 

s « 



o 4> 

o 



B g B.^ 
£ 2rr S^ 



Sooo « . S, 
■-C <j\ 2 '^ 






to •- .5" 

> ro 



sa 



»•0 00 



"B 00 



. B B 

o « rt 

[^ a t. 

M ja « 

1W a 



rS2 



= Ba 






°° 2 



5. ~.- ^ 






^ ° 
50 



> -a ^ 









Erik, • I8/3 1901. 



Börje, * 15 j 1903. 












O 4) "O rt 



" Jd k.' 

u a C; 



2 -S-d 



säa 



o'.S « ro 



o 






r> a u 



2« 










XC 00 't' 

22 -^ °° 



So 

II 



■HgS 

.00 05 

ro "-• "^ 



■■-w 



« 2* 



H 3 

■^0 



■;i-j *; „- 
■a o " ^ 
o o, * ^ 



■Jf i> K 



uo 3 o .5 






- 2 a 
.c O a 






Victor, * 17, g 1904. 



£Z;en, • 8/, 1886. 



f 



PLEASE DO NOT REMOVE 
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET 

UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY 



BRIEF 

C5 
0012345 



t)l« 



1.M4HÖ 





Ccntraltr., Stblm.